Senaste kommentarerna i forumet

Låter som jag har liknande sits hemma, min nyktra man är underbar men den påverkade en helt annan som jag avskyr! Jag har flera gånger ställt ultimatum, alkoholen eller oss. Det går bra ett tag sen börjar smygdrickandet igen. Vet inte hur jag ska orka bryta upp, hur gör man? Vart hittar man styrkan? Jag är helt slut! Stor kram!

Dag 54 torsdag idag. Tänka på att inte träna för hårt och minska godis.

Jag från andra sidan kunde aldrig lära mig hantera lögnerna. Återfallen,det fåniga grälet i fyllan kunde jag klara.
Men inte lögnerna.
Dessutom bygger lögnerna upp en mur. Du skapade dig själv en frizon där du kunde dricka.
Vad säger att du inte kan skapa den igen?
Då har du vid två tillfällen ljugit för din man som tror att allt är ok.
Berätta sanningen, ta smällen och hoppas att han har viljan att hålla dig i handen ett tag till.

jag kan inte heller börja experimentera och försöka bli någon slags måttlighetsdrickare. Jag skulle förr eller senare obönhörligen falla ner i det mörka träsket igen. Så som jag gjort två gånger tidigare efter långa nyktra perioder.

Så för mig är enda alternativet att vara nykter. Och det är bra, för då mår jag bra och har hela tiden möjlighet att både göra och uppleva saker obedövad, samt har möjlighet att få uppleva de verkliga känslorna.

Alltså fortsätter jag att bygga på mitt nyktra liv precis som du Levande.

Så bra skrivet. Jag vill tacka alla här på forumet att ni delar erabtankar. Det är skönt att läsa att jag inte är ensam i livet med att klara av att förändra mitt beteende.

Efter att ha sovit rätt kasst känns det iallafall bättre. Jag känner mig fast besluten. Så dåligt som jag har mått vill jag aldrig må igen. Det är inte bara i den "akuta" bakfyllan jag mått dåligt -det har varit en bakgrundsångest som legat och pyrt hela tiden. De gånger jag hållt upp ett tag förut (typ en månad) har den ångesten nästan försvunnit helt. Jag har vetat det men ändå inte skippat alkoholen. Helt sjukt. Tänk vad mycket intryck och dagar man har offrat. Nu ska jag tillbaka till den där känslan av lugn och självförtroende. Jag ska dit och förbi! Trevlig dag önskar jag er alla.

Håller med om att det är bra att skaka av sig ett återfall och börja om igen direkt och det verkar du ju klara. Sen att du ljög kan jag så väl förstå. Jag ljög/ljuger om mitt intag. Jag har å andra sidan också ibland mått dåligt över det. Ljuger av flera anledningar och den viktigaste är att ansvaret är mitt - berättar jag allt så delar vi ansvar plötsligt - jag är så jäkla omogen så att jag skulle kanske kunna dricka kanske av ren trots om nån försökte kontrollera. Kanske låter som (och är) en efterkonstruktion men jag har alltid varit sån. Jag reder upp jobbiga situationer först och berättar sen. Så lögner är inte alltid svart eller vitt för mig. Jag vet att det är fult att ljuga, men det finns också detta om var ansvaret och bördan hamnar. Ska man berätta om otrohet? Mitt svar är "inte nödvändigt vis" - bördan hamnar då hos den andra. Visst kan det vara skönt att berätta, men man ska då också vara medveten om att man i sanningen lämnar över ansvar och börda på nån annan. Och du valde att ljuga - fundera över varför och gör sen ett medvetet val om du ska berätta eller inte.

Vad är antabus?

Ja jag har funderat på att ta upp Antabus med honom, men är det något han måste äta livet ut? Jag vet att han aldrig mer kan smaka/dricka alkohol för gör han det så kommer det att drigga igång hans drickande igen och vi är tillbaka på ruta 1.

Du kan aldrig få din man att inse sitt problem till alkoholen. Det måste han inse själv tyvärr. Dock kan du få han att tänka efter men det har du ju provat med och han anser att det är ok att dricka. Tycker du ska googla på riskbruk och visa honom att han dricker mer än vad han borde och att han riskerar att hamna i missbruk. Ofta byter vi som har spritproblem ut spriten mot annat och sedan har vi alltid ursäkter till att dricka. Stress, ångest, jävligt hemma, dåligt väder..

Regn och mörkt, hade varit skönt att ligga kvar idag.
Men en skön stund innan dagen startar, skönt att ta en stund att samla sig.
Är inne i en period av stress när det gäller det mesta i livet, men spöket håller sig lugn och min nykterhet har varit stabil.
Funderar mycket över diskussionen som pågår om att lära sig ett bra förhållande till alkohol.
I mitt fall har jag dövat allt, ett inlärt beteende som jag ärvt från min mamma.
För mig skulle det vara en katastrof att börja experimentera, vid första krisen skulle jag falla ned i mörkret.
Min förälskelse att fly in i dimman gör att det inte finns några alternativ för mig.
Detta måste jag påminna mig om, fortsätta att jobba med mig själv och lära mig att hantera livet utan alkohol och flykt.
Skickar tankar till er alla som letar efter eran väg att hantera livet

Tack snälla Muräna! Känner att det ligger saker i det du skriver!

Jag är nog inne i en skör period nu. Vet inte varför det händer nu, men plötsligt tappar jag fokus på det jag gör, utan vidare, eller har gråten i halsen utan vidare.

Kanske ålderskris eller så dyker anledningen upp..

Tack och kram

Hej. Du verkar verkligen kämpa! Bra att du kommit till insikt att alkoholen suger!! Kanske låter hårt men jag är helt övertygad om att din sambo vet. Och många andra i din närmsta omgivning.
Prata med de som älskar dej . Berätta. Och döm dej inte för hårt. Kram

Det här kanske kan vara intressant att läsa...
http://touch.metro.se/nyheter/darfor-far-du-minnesluckor-nar-du-super-o…

... av dig att ta tag i det här. Visst är det konstigt att a kan smyga sig på och nästla sig in i livet så där.

Har du fått kontakt med beroendeenheten? Jag tid på ett sådant ställe snart. Har funderat på de tabletter nu nämner, som tar bort belöningssystemet. Men har inte bestämt strategi för framtiden än. Pausar a helt och hållet ett tag.

Har exakt samma problem som dig vilket ibland har försatt mig i väldigt negativa situationer.
Ibland "tål" jag fem öl och ibland vaknar jag upp utan att veta hur jag kom hem.
Jag har det inte i mig att känna att "nu räcker det, nu är det bra" och tyvärr resulterar det oftast i minnesluckor de gånger jag går ut.

Finns det någon bok som hjälpt någon att förstå lite mer eller komma vidare?

I min tråd, ska läsa dina skriverier i helgen och hör av mig sedan med mina reflektioner om vad du skriver!

Jag har beställt en liten trave med böcker om beroende i olika avseenden, återkommer så klart!

Skulle kunna tro det handlade om mig. Jag skulle ställa kravet att äta antabus för då kan han inte dricka. Medicinring eftersom han har en djupt rotad sjukdom som kallas alkoholism. Blir det tjafs om att ta medicinen ja då är det uppenbart vart han vill gå. Ni kan då få lugn och ro och hans chanser att förbli helnykterist ökar. Jo du läste rätt helnykterist för oss alkoholister kommer det aldrig att fungera att dricka normalt igen.

Bra kämpat. 17 dagar är ju kanonbra. Ett nytt nyktert hem låter vettigt. Kämpa på nu och var stark när det går ner.

Dag 53 onsdag och mår toppen. Inga sug eller tankar på alkohol finns. Är hungrig på att leva istället.

Linn, tack. Lite godis ibland mår man inte dåligt av. Chips och glas är andra favoriter när jag vill ha något gott.

Först tack till Jullan65 och Fredde..skönt med ett snabbt välkomnande,har läst båda era trådar.
Kämparglöd tillbaka till er båda.
Vi har väl alla vår ryggsäck med olika innehåll som gör att vi är här,en reflektion som jag gör är att i början är allt party party med A.
För att sen gå över till någon form av självmedicinering,mot ångest i vardagen.
För egen del började det för några år sen..Gick totalt in i väggen på jobbet(driver eget företag sedan 24 år tillbaka) kändes bara tomt och meningslöst,uppsökte vården och fick alla möjliga former av hjälp,medicin,samtalsterapi och div annat..Tyckte inte att något hjälpte.
Så jag har väl lallat runt och känt mig missnöjd med det mesta sen dess.
Dock druckit ganska normalt på helgerna..två-tre starköl fredag-lördag,lagom för att känna alkoholens positiva effekter i avslappnande syfte.
Men har inte varit någon jättekul person för min omgivning,mest likgiltig faktiskt.
Den stora käftsmällen kom i början av detta året,min sambo sen många år träffade en ny man och vi separerade..(fullt förståligt idag,var som sagt inte kul killen)
Strax därefter började min självmedicinering mot detta..A..funkade ju att dricka på vardagar oxå när man mår piss..eller hur.?
Har kört på hårt sen dess,fram till denna veckan..men känner att nu är det nog.
En liten fråga jag ställer mig,och givetvis kastar jag ut den till alla som kan tänkas ha svar eller synpunkter..
Har av läkare fått utskrivet både insomningstabletter och stesolid,känns som en hjälp när man ska lägga av med A.
Känner att man kanske fuskar lite,(torrfylla) man har ju helt uppenbart missbrukargenen i sig oavsett om det gäller A,tabletter eller snus.
Tacksam för feedback på detta..Vill ju inte göra sig själv en björntjänst,nu när man tar tag i detta.
Nog för nu..skulle kunna skriva en halv roman när man börjar...men ni måste ju orka läsa det oxå.

//Sludrick

Hej på er alla som gör detta till ett meningsfullt och fantastiskt forum. Vi tar till oss kritiken och arbetar för att lösa det! Vad hade ni behövt för att det skulle varit lättare för just er?

Tack för återkoppling!

Li-Lo
Alkoholhjälpen