Senaste kommentarerna i forumet

Jag behöver också en kram. Vi skulle behöva dela en tekopp och bara gråta. Tänk om vi kunde träffas i verkligheten... Sorgsen och Mulletant skulle oxå vara med.
Kära Flygcert- åh vad jag förstår dina känslor vad gäller längtan efter ömhet och värme. Jag trodde inte att det skulle kännas så viktigt- ibland gör denna längtan ont. Jag vill inte bara ut och hitta nån kram- och sov- kompis.. Jag vill ha trygghet och respekt- jag vill bli älskad och längtad efter. Det känns som om det aldrig kommer att bli så. Idag är ingen bra dag för mig. Hoppas att du har en bättre dag idag,
Kram på dig!

Tack snälla för fina kommentarer och stöttande ord. Det känns extra bra att få så uppmuntrade ord av "experter" på området. Jag håller fullständigt med dig Muränan; det är ingen dans på rosor att bli nykter men liksom du hittar jag inga alternativ på kartan.

Fenix, så skönt det vore att slippa skriva om sina återfall med darrande fingrar av bakfylleångest. Tänk att istället i framtiden få växa och bli en stabil stöttepelare som många av ni andra utgör på forumet.

Lill-Per, jag har följt dig hela vägen minst lika mycket som du följt min knaggliga resa. Är otroligt imponerad av de ca 5 månaders nykterhet du klarat av. Vi får dra lärdom av vad som gick fel och fortsätta där vi slutade. Den inre stressen som du talar om känner jag så väl igen. Några verktyg har jag ju som kan dämpa den värsta stressen, typ motion, läsa en bok etc men när den blir som värst är det riktigt, riktigt jobbigt.

Jag är tacksam för att jag tog mitt förnuft till fånga innan det gick för långt. Jag har sovit hela natten om än lite oroligt. Egentligen vill jag förtränga delar av veckan som gått och bara stoppa huvudet i sanden men jag tänker tvinga mig till att göra en liten egen analys vad jag kunde ha gjort för att förhindra att det första glaset intogs.

Stor kram till alla er där ute. Ni gör det möjligt att orka vidare och få tillbaka kämpaglöden.
Tjalle

Första farsdag sedan barnen föddes som jag inte är med och firar- tänk att något så egentligen banalt kan göra så ont.
Igår var ex-sambon och barnen och tittade på en lägenhet- det känns skönt samtidigt som det är fyllt med SÅ mycket vemod. Julen närmar sig och julångesten infinner sig hos mig mer och mer för varje dag. Jag önskar att det vore januari så att jag får göra ännu en nystart. Förra året bestämde jag mig för att 2014 skulle bli förändringens år för mig- bestämde mig för att ta makten över mitt liv och bryta upp. Det har fått ta tid men jag går sakta framåt. Har gått igenom och går fortfarande igenom sorgearbetets alla steg. 2015 ska bli ljus och jag ska få min fasta punkt- mitt hus där jag och barnen kan ha vår trygghet tillsammans.
Igår var en jobbig dag med mycket känslor- grät mycket och längtade efter att få hålla om ex-sambon- det är så sorgligt att allt har blivit som det blivit- att min familj blev så trasig.
Jag läste i Flygcerts tråd om hennes längtan efter närhet och ömhet och jag kan säga att jag förstår av hela mitt ❤️️ vad hon menar och hur hon känner. Jag törstar efter närhet och hud och då längtar jag efter honom- det invanda och kända. Till skillnad från Flygcert, som tycker att det är ganska ok att hennes ex-sambo träffar nån annan, så känner jag mig ledsen och sårad över att det finns en annan. Jag har så svårt att bara gilla läget. Jag vet att jag inte kan göra något åt det och vet att jag inte ska lägga ner nån energi på detta men det är svårt. Jag kämpar varje dag. Kämpar med att hitta mig själv, bygga upp min självkänsla och att vara nöjd med hur jag ser ut.

Min resa fortsätter trots det som jag gjorde förra helgen. Inget är förändrat. En stilla undran är om mina tankar alltid kommer vara fyllda med funderingar och olust inför alkoholen.
Jag önskar att det så småningen ska vara ett blekt minne från det förflutna. Dock aldrig glömma det som varit.
5 månader och två dagar i dag , inklusive ett återfall!
Sköt om er!
Lp

Tjalle, jag tänker på dig. Jag har följt dig länge här i både framgång och fall. Jag har samma statistik som du ungefär. Som alla andra säger, du behöver inte ursäkta dig för någon här inne. Definitivt inte tro att vi är besvikna på dig. Hur skulle vi kunna dömma dig?
Besvikelsen är väl snarare en känsla av omtanke och önskan att få trösta när en medmänniska faller. Vi vet väl alla här hur det känns?
Som du vet hade jag ett rätt högt fall förra lördagen. Nu är jag fräsch och glad igen, fast den inre stressen gnager ändå konstant. Den måste jag lösa på annat vis än att dränka den med en fuktig filt av alkohol.
Jag är olycklig för mitt snedsteg men vägrade sätta mig på dag 1 igen. Vi har skrapat ihop en ansenlig mängd dagar och detta var bara ett mindre klavertramp för att påminna oss om att vår valda väg är den rätta.
Tjalle, du är snart pigg o glad igen med siktet inställt framåt, inte bakåt.
Stor kram och välkommen tillbaka upp på hästen med mig. Sträck på dig för du är bra Tjalle!
Lp

Välkommen tillbaka, Filosofen. Läste hela din tråd och det tog uppriktigt ont att läsa om hur svårt du har haft. Du skrev om det själv, någonstans där på vägen: Mot alkodjävulen hjälper inga önskningar, det behövs fasta beslut. Om så bara för en dag i taget. Efter vad jag läst, tror jag du kan behöva befästa det beslutet med att söka hjälp irl. Aa, vården, antabus... Det finns flera möjligheter.

Hur som helst, välkommen tillbaka! Hoppas du fortsätter att skriva. Lycka till i din kamp.

Jag tror nog vi alla kan känna det så här. Det blir det där utanförskapet, som vi skrivit mycket om. Men det blir också svårt att "hitta på något kul", eftersom allt kul är förknippat med alkohol. Det är väl det som är så trist. Tror att vi alla som verkligen vill sluta dricka kommer till den där punkten. Jaha - men nu då? Ska jag ha tråkigt jämt?

Det handlar nog mycket om att våga "komma upp i sadeln" igen. Våga göra roliga saker, fast utan alkohol. Men det betyder också att man kanske inte kommer uppskatta allt som man tidigare gillade. Hänga på krogen med ett kompisgäng som skrålar ikapp och shottar... Nja... Det blir liksom inte så kul. Men vad är det du missar? Egentligen? Halva tiden lever man rövare, andra halvan kommer man inte ihåg och sedan hänger man över toaletten. Det handlar om att hitta sin nya roll i sitt nya liv, vilket är lättare sagt än gjort. Själv har jag våldsamt svårt för att gå förbi en uteservering en ljummen kväll där det skålas i rosé. Bara att inse att antingen går jag dit och dricker a-fritt och njuter av kvällen, eller så går jag inte dit alls. Beror på hur stark jag känner mig just där och då.

Men hur eller hur. Det jag kommer fram till är följande:

* Måste jag dricka alkohol för att umgås med mina kompisar?
* Måste jag dricka alkohol för att ha roligt?
* Måste jag dricka alkohol för att kunna prata i timmar med mannen?
* Måste jag dricka alkohol för att ...

Tidigare var svaret JA! Självklart! Skojar du?! Men nu vill jag inte att livet ska se ut så längre. Jag vill inte behöva dricka för att ha kul, vara glad, ledsen, arg eller annat. Men det är inte lätt.

Läs gärna lite i tex Berra en bit bak i tiden. Han reflekterar mycket kring alkoholens närvaro.

Kram till dig vännen

Just det. "Det är som folk i grupp då mentalt börjar fundera på varför jag är nykter." DET är läskigt.

I övrigt - jätteglad för din upplevelse!

Kram

Förlåt - jag inser att jag beter mig som en stalker...! Förlåt...

Ja, man får så klart vara bortrest, ha annat för sig än att hänge sig åt forumet, ha bristande uppkoppling, tappa datorn och mobilen i havet, behöva egentid osv. Så klart får man det. Men nu börjar jag sakna dig vännen. Det är i och för sig inte så många dagar egentligen och ibland blir man faktiskt bortrövad av aliens. Hoppas bara att allt är bra med dig!

Kram

Låter fint, det där. Jag har en känsla av att de flesta andra inte alls gör så stor sak av alkoholfritt, som vi själva tror dom gör. Finns naturligtvis undantag, men då har denog egna orsaker till det.

- en av mina systrar i min forumfamilj... blev glad att se att du fiskat upp din tråd (även om ditt ärende är ett bekymmer för dig just nu). Kändes som en kär hälsning från tiden då forumet var min livlina och en livsnödvändighet. Skrev några rader där jag nämnde just dig, kanske det var i Berras tråd. Du är en av dem som var så viktig för mig. Och är... för alltid inristad i mitt hjärta. Kram, kram / mt

flygcert... du har kämpat så hårt. Länge och ofta i motvind. Jag hoppas att du snart möter en fin, fri vän att ha intill dig där i soffhörnet. Just nu får du en kram av mig, en sån där "mammakram" och så säger jag "du ska se att det ordnar sig, det blir bra snart" och så stryker jag dig över kinden - "fina, fina du". Kram, kram / mt

Tack konstnären för ditt senaste svar!
I dag loggar jag in igen, efter månader i en jävla battle med mig själv att nu måste jag styra upp.
Känns ändå bra att komma tillbaka till forumet och erkänna att man inte är så stark som man tror, och att inse att människor behöver varandra för att lyckas.
Ones again, Jag är alkoholist och varje dag är en kamp.
Önskar jag kan stå emot imorn.
Kärlek till er,
Filosofen

att läsa!

Hemkommen från middag. Det blev en trevlig kväll. Drack ingenting och det blev ingen större grej. Berättade för en kille som jag hade bredvid mig att jag slutat dricka alkohol. Han frågade om jag var nykterist. Jag känner mig inte bekväm med det uttrycket. Så jag sa bara att jag har bestämt mig för att inte dricka just nu, idag. Imorgon kanske jag väljer något annat. På det stora hela tycker jag att det gick väldans bra förutom att han fyllnade till något och med det så försvann väl lite av hans fingertoppskänsla så när hela bordet var lite tyst så passade han på att fråga vad det var för alkoholfritt som jag drack. Rent principiellt har jag inget problem med det men det går inte att sticka under stol med att det skapar en liten tryckt stämning. Det är som folk i grupp då mentalt börjar fundera på varför jag är nykter. Sitter man i en diskussion med en eller två personer kan man resonera kring det och döda eventuella spekulationer. Men ja ja. Lämnade vid midnatt, bland de första men å andra sidan kände jag inte att jag hade något att hämta mer. Jag känner dock att jag bjöd på mig själv, avbröt folk och var lite högljudd precis som alla andra :)

Saknade inte alkoholen en enda gång. Det jag blev serverad tyckte jag var så mycket godare än vin och öl så smakmässigt drog jag längsta stråt. Nej denna gång kände jag inte en enda gång att det hade varit gott med alkohol. Fasen vad skönt.

Tack återigen !

Det är lite så jag tänker också. Har flytt från problemen jämt när dom dykit upp tidigare. Känner att jag helt enkelt inte orkar fly längre. får liksom stå mitt kast och ta tag i det från botten. Även om dagen har varit tung idag så vet jag att jag kommer att vakna upp nykter imorgon. Sen vad jag ska göra då. det får jag helt enkelt lösa imorgon.

Tack återigen för omtanken. Och ska absolut försöka uppdatera om min förhoppningsvis sundare livsstil.

En duktig hantverkare har börjat spacklanoch måla i vårt nya hus. Vårt sovrum är först ut. Ska bli skönt när det är klart. Packa upp efter flytten och plocka ur det sista ur vårt svamphus.

Försök att hålla dig sysselsatt så tiden går. Ta en timme i taget.

Jösses vilken jobbig sjukdom detta är. Tack för att skriver Tjalle, jag har också gjort det flera gånger efter mina fall, man är fortfarande kvar här och förr eller senare slipper vi skriva om våra fall hoppas jag.
Ha de!

Stingo, läste faktiskt precis nån undersökning om det där. Blåkortvågigt ljus från bland annat smartphones och surfplattor påverkar produktionen av sömnhormonet melatonin negativt. Bra tips, man vet inte om man är känslig förrän man testat.

Tack Moa! Hur avlöper allt själv annars, tycker du?

Jaha, dag 50 nu då. Skjutsade Lucas ut på lokal tidigare i kväll. Och då insåg jag plötsligt att jag inte varit ute på nåt roligt alls sen jag påbörjade den här nykterheten. Inte nåt. Och jag vet varför också. Att gå ut på en a-fri stillsam middag är inga problem. Men att dra iväg för att partaja NYKTER... Näe. Jag kan fortsätta såhär ett litet tag till, men i längden går det inte.

Det är kanske därför jag känner att för närvarande så läggs den ena nyktra dagen till den andra - men insättningarna förräntar sig inte. Dom har slutat ge avkastning. Om det här bara är en platå, tillfällig, vet jag inte. Nån fler som känner eller har känt på samma sätt och förstår vad jag menar?

Men tacksam är jag. Över att Lucas inte delar min problematik. När han ringer sen och vill hem så är det inte ett fylledrägg jag får in i bilen. Fy fan vad glad jag är för det.

Höres.

tack till er som varit med ett tag då och då tittar in och lämnar värdefulla erfarenheter!

var vidriga.

Varför man gör så mot sig själv?
Man söker en ro man aldrig finner.
Om man inte klarar att lägga av.
Då. Kan man faktiskt finna den ron.

I många dagar har man flytt utan att vilja inse att det enda rätta är att stanna kvar.
Sluta fly.
Det går inte för vart man än går följer man själv med.

Jag tänker på dig.

trrots fint samtal i morse med exet med tack för senast och vanligt samtal om vanliga saker.Men väntan och längtan efter mer istället för att ta tag i denna dag och göra något bra.Det har jag iofs också gjort men med ensamhet i bröstet.Kanske måste få vara så för att så småningom fyllas av mig själv.