skrev Äntligen fri i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.
skrev Äntligen fri i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.
Tjena Mick :)
Först, grattis till ditt första steg i att ändra ditt liv. Bra jobbat verkligen!!
Alla som sitter på ett möte kommer ihåg att det var nervöst att gå till sitt första möte men det släpper efter några minuter, lovar ;)
Funkar så här.
man kollar upp ett lämpligt möte i närheten på aa.se
går dit, tar en kaffe, sätter sig och lyssnar... Thats it folks..
Mötet öppnas. Finns olika typer av möten, inget att tänka på just nu.
Diverse texter läses från AA program
Mötet öppnas för delningar.
Alla ges chansen att snacka av sig eller bara lyssna. En nykomling hälsas ofta extra välkommen.
En delning öppnas med "Hej jag heter... och jag är alkoholist". När turen kommer till dig säger du bara iskallt "Hej jag heter Mick och jag är här för att lyssna, tack"
Det som sägs på mötet stannar på mötet. Oroa dig inte för att de kan finnas personer som du känner. Du kan ju faktiskt vara där som anhörig (men då måste det vara ett öppet möte, kolla efter det på hemsidan).
På mötet finner du friska, positiva, glada människor som fått ett nytt liv. Det är Läkare, lärare, skådisar, sopåkare, politiker, präster, poliser, pensionärer och faktiskt ibland anställda på systembolaget :D
Det är människor som hjälper varandra till ett liv utan sug bara genom att träffas och vara tillsammans en timma. Vissa går på möte varje dag, andra en gång i veckan eller mindre. Man delar sina erfarenheter och hjälper varandra att hålla sig nyktra och vi skrattar ofta åt allt elände och alla konsekvenser som varit. Mycket svart humor.
Egentligen så gör vi på AA precis samma sak som här inne på forumet. Bara i koncentrerad mötesform och med många människor.
Idag går jag inte på AA möten för att sluta dricka, jag går dit för att inte börja dricka. Jag har inget sug eller lust att dricka och jag längtar faktiskt ibland efter vissa möten. Jag har ju många vänner nu i programmet och vissa möten blir ett kärt återseende av vänner som man relaterar till.
Jag ångrar att jag inte drog till AA tidigare. Det är så mycket enklare att minska/sluta dricka med hjälp av andra som redan har gjort samma sak.
Vill man sen gå vidare inom AA kan man jobba i 12-stegsprogrammet, men det behöver du inte tänka på just nu.
Ge det en timma, du kommer inte ångra dig. Dessutom är det gratis.
Lycka till nu, det är en häftig resa du har framför dig.
skrev etanoldrift i Nu vill jag välja en ny väg
skrev etanoldrift i Nu vill jag välja en ny väg
Vi är rätt bra på att lura oss själva Och att lägga över en del av skuldbördan.. Så jag fick lite funderingar när jag läste det du skrivit ;-)
Jodå, jag tyckte också att det trevligt med romantiska middagar, med god mat och gott vin..
Efter maten så satt man ju där och småpratade, medan man delade på vinet som fanns kvar..
Tills jag upptäckte att han inte alls ville sitta och småprata, OM det inte fanns nåt vin..? Hade jag bara kaffe efter maten, så ursäktade han sig oftast med att han hade något att plocka med.. (och jag tror också att alkoholen och bristen på den, skapar en sorts oros-/rastlöshetskänsla..?)
Ett tag så gick jag på det, för det var så "mysigt", så jag såg såg till att det fanns åtminstone ett rejält glas kvar åt oss bägge, så vi fick vår lilla mysstund..
Sedan började jag bli lite tvehågsen, när jag märkte att det började spåra ur.. Mannen såg till att dricka minst två glas till maten (och gärna nån öl innan)
Han såg givetvis till att ha en extra flaska på lut, ( som han påpassligt försåg sig ur, så att han drack ur nästan hela själv)så vi inte blev utan "pratstund".. Haken var bara, att det till slut bara var han som "pratade".. Jag fick knappt en syl i vädret och när flaskan var urdrucken så ville han lägga sig...
Hans knep, var att dricka ur sitt glas, medan jag fortfarande hade mer än hälften kvar, sedan resa sig och fylla på båda glasen.. ( det hände att han tog miste, och råkade dricka ur mitt glas, varpå han raskt bad om ursäkt, att han var så inne i "pratet" och genast fyllde på båda glasen igen..)
Kanske är det som så, att man gärna bara minns den där första biten, med det rosa skimret..?
Jag gick ju också ett bra tag och längtade tillbaks till de romantiska middagarna, som när jag nu tittar i backspegeln, inte var ett dugg romantiska på slutet..
Keep up the good work! Kram/ e
skrev Idioten i Hjälp
skrev Idioten i Hjälp
Du är en stor del av mitt välmående, TACK underbara människa ❤️
skrev Leverjag i Ohållbart och på gränsen till katastrof
skrev Leverjag i Ohållbart och på gränsen till katastrof
Tänker på dig ibland och din rivstart här och på flera sätt. Hoppas det går fortsatt bra för dig att bli fri alkoholens grepp om hjärnan. Det är kämpigt men såååå värt det!
Jag kan långtifrån ropa hej men mår väldigt bra nu, efter nästan 12 veckor.
Kram
skrev farmor i Nu är det dags...
skrev farmor i Nu är det dags...
Så fint Eulalia! Du har börjat förstå honom lite mer, han har lyssnat på dej och verkar också förstå. Nu är det respekt inför varandras tillkortakommanden som kan ge er en vila i relationen. Ge varandra utrymme. Jag tror som du att ni båda känner av abstinensen av alkoholen. Både fysiskt och psykiskt. Det är inte enkelt att bryta en vana. Kanske behöver ni få hantera det på var sitt sätt. Ge varandra tid. Kram
skrev Leverjag i Hjälp
skrev Leverjag i Hjälp
Visst är det vackert, när man har tagit av sig de mörka glasen! Härligt att se att du mår bra igen!
Kram ❄️☀️❄️?
skrev farmor i Nu vill jag välja en ny väg
skrev farmor i Nu vill jag välja en ny väg
När jag sitter här och skriver mitt svar till Blomstra så har alla ni hört av er! Så härligt! Ikväll behöver jag verkligen peppning. Det har ni säkert sett. Ja, höga krav på mej själv har jag och när oron sättet in börjar jag att röja i vad som helst. En låda i hallen, en byrå, kylskåp till slut har jag rotat runt överallt och kan inte sluta. Sådana tillfällen brukar vinet lugna ner mej. Jag måste helt enkelt hitta andra sätt att hantera oro. Jag kan ju egentligen det här med andningsövningar. Men glömmer när jag skulle behöva.
Ja, förbud kan också trigga mej. Samtidigt som det är ännu svårare att nöja sej med lite. Så är det med det mesta. Allt eller inget liksom.
Tack för tänkvärda kommentarer. Jag ska läsa dem igen! Kramar ? och sov gott ?
skrev jonan i Energi tjuv
skrev jonan i Energi tjuv
Nu har vi det lite lugnare igen. Men det är oxå jobbigt då jag bara går å letar efter tecken på att han druckit. Så fort det blir fredag så börjar jag undra.
skrev Idioten i Hjälp
skrev Idioten i Hjälp
Den härliga känslan sitter kvar ? Börjar bli mer och mer bekväm i att leva alkofritt i takt med att mitt välmående ökar, f-n vad jag är bra ? Kram på er
skrev Leverjag i fattig, fet, trött alkis vill bli nykter!
skrev Leverjag i fattig, fet, trött alkis vill bli nykter!
Du är inte svag. Du är människa... Så är det. Jag med. :-) Snälla mot oss måste vi vara i tankarna, tror jag, om vi ska våga ta nya steg som känns läskiga och otrygga.
Allt har sin tid... Härligt att du inte gett upp och trevligt att se ett livstecken! ?
Sköt om dig. Vi ses!
✨
skrev farmor i Nu vill jag välja en ny väg
skrev farmor i Nu vill jag välja en ny väg
Jag har precis läst din tråd och känner såå med dej! Det känns hoppfullt att du klarar att se maken dricka och att du ändå låter bli. Jag förstår inte idag VARFÖR jag druckit så mycket. Jag behöver det inte alls i sociala sammanhang. Jag är tillräckligt öppen och social ändå. Jag behöver det inte när jag är ensam. Jag har så mycket kreativa aktiviteter. Jag behöver det inte tillsammans med min man...hm...Eller är det där den svaga länken är?
Den romantiseraderade bilden av en god middag, levande ljus, småprat och vin...
Men, det finns ett stort MEN jag blir sjuk av vinet! Magen fräts sönder! Det är definitivt inte värt plågan. Inte ett dugg romantisk! Snart den tredje nyktra helgen! ? Hurra ?
skrev Leverjag i alkohol för att dölja min tragiska sanning
skrev Leverjag i alkohol för att dölja min tragiska sanning
Medveten alkoholkonsumtion på helgerna kan nog gå men jag tror faktiskt att vi fortsätter att längta efter ruset när vi får påfyllning regelbundet. Det behöver vara borta ur systemet ganska länge för att tankarna ska släppa. Vanorna är trixit tror jag och du har ju redan märkt att det släppt på vardagarna och det är ett härligt steg framåt!
Kämpa på och hoppas att ni vill/vågar testa att leva utan en längre tid och se vad som händer..
????
skrev Leverjag i Nu är det dags...
skrev Leverjag i Nu är det dags...
Härligt kämpat Eulalia
Vad bra att han stöttar dig. Ja, det kan vara tufft även för honom utan alkohol nu. Du är ju redan avgiftad... ;-)
Fortsatt lycka till. Kramar
skrev Sisyfos i Nu är det dags...
skrev Sisyfos i Nu är det dags...
Ja hörni, vi var ju rätt många som hade partners med de här symptomen..., och man kan ju fundera på hur många härinne dom har liknande "problem". Prova du D-vitamin på sambon. Tror det tog ett år innan jag fick min att börja äta. Men nu är det en vana och jag upplever en skillnad. Skönt!
skrev farmor i Fallerat fullständigt
skrev farmor i Fallerat fullständigt
Fantastiskt att höra! Tänk att det går!
Att vara åtalad är inte kul alls, jag har inte kört onykter men har ändå krockat och blev åtalad. Mitt tips är att du går på studiebesök på vilken rättegång som helst på den tingsrätt där du kommet att åtalas. Då får du en uppfattning om vad som väntar. Det är tufft men du fixar det. Eftersom du erkänner så lär det inte ta så lång tid heller. Lycka till! ?
skrev Zorro i fattig, fet, trött alkis vill bli nykter!
skrev Zorro i fattig, fet, trött alkis vill bli nykter!
Hej Alla
Ja, jag bröt mina dagar och har väl inte återgått till forna dagar, men jag är inte vit just nu!
Jag har knappt velat gå in här och bekänna mitt misslyckande. Jag kommer tillbaka, det har jag lovat och tänker hålla, men just nu är allt rätt tungt.
Inte enbart på grund av att jag inte hållit mig vit. Vill inte säja att jag inte hållit mig nykter för det har jag i huvudsak gjort, men inte klarat det helt och hållet.
Jag har under mina helvita 2 månader lärt mig en viktig sak. Livet är inte svart eller vitt och man vet ju som bekant inte vad som kom först, hönan eller ägget. Jag vet dock med säkerhet att jag är svag som inte klarar att stå emot.
Det är framförallt jobbigt i relationen nu. Inte gjorde en två månader helvit period någon skillnad. Kanske naivt att tro det, men det ligger så mycket mer bakom, som är jobbigt. Känns också som detta är fel forum för just dessa problem. Det är ju inget relationsforum. Jag vill inte heller lämna ut min partner så jag stannar vid att det just nu är mycket jobbigt och att allt inte beror på mitt drickande. Dock är jag en svag person som faller tillbaka och inte orkar stå emot. Jag är i grunden konflikträdd och har svårt för direkta konflikter. Är van vid att man löser problem genom att prata och diskutera. När inte detta fungerar, flyr jag på ett mycket irrationellt sätt in dimman, som dock har begränsat sig till ett svagt dis.
Känns jobbigt att skriva här nu, när jag i två månader var ett föredöme och visade att det gick. Vilken falsk bild jag visade!!!!
Kanske en negativ ton i mitt inlägg, men jag ville ändå fortsätta vara öppen och berätta hur det känns. Jobbigt!!
Men jag stannar kvar här tror jag, och kommer fortsätta kämpa för fler helt vita månader. Jag är inte intresserad av att förändra mitt drickande. Jag vill sluta. Många har pratat om AA och det är nog dags nu!
Tack alla för era inlägg trots min frånvaro. Det värmer att komma in och mötas av er värme.
MrX: Underbart roligt att höra av dig! Hur går det för dig? Kanske dags att jag tar över ditt nick nu, eller? :-)
Många kramar på er alla och en extra till... ja, ni vet vem! :-)
skrev Leverjag i Fallerat fullständigt
skrev Leverjag i Fallerat fullständigt
Härligt att läsa hur fler hittar vägen ur misären! Ja, ett alkoholfritt vin som smakar vi skulle bli storsäljare! Ha, ha. Tycker vissa mousserande är riktigt goda.
Må fortsatt gott!
skrev Sisyfos i Nu vill jag välja en ny väg
skrev Sisyfos i Nu vill jag välja en ny väg
Det kommer fler positiva perioder. Tror det är vanligt att det går lite upp och ner och du skrev nånstans att det är stressigt nu. Jag har också väldigt stressigt och då kommer suget .... Eller jag vet eg inte vad det är för jag är inte sugen på att dricka, men jag vill koppla av. Och jag tror också att när magen pajar av stress och snacks så blir det också en oro i kroppen som gör att man längtar.., alkohol är inte lösningen och det vet du likväl som jag. Det finns så mycket som är positivt med att vara nykter, så det är i det närmaste synd om din gubbe som inte fattat det. Håll ut!
skrev Leverjag i Nu vill jag välja en ny väg
skrev Leverjag i Nu vill jag välja en ny väg
Du kämpar på så bra. Du verkar vara en mycket aktiv person, van att fylla ditt liv med scheman och uppsatta mål. Jag kanske har fel. Det är många av oss som har en hjärna som hela tiden planerar, strävar och utvärderar. Man blir ganska matt av det. Kan känna igen kraften att ta tag i stor oreda och sedan inte orka hela vägen. Låt det vara så. Släpp krav och måsten ett tag. Du kämpar fortfarande med avgiftning och gamla vanor.
Vad är det i dig som måste vara sysselsatt hela tiden, tror du? Kan du slappna av ordentligt och låta alla tankar passera och acceptera att allt är precis som det är nu. Tex, jag orkade inte göra klart men en annan dag gör jag det. Fundera på vad som stressar upp dig? Kan du gå på orsakerna på något sätt? Varför blir du stressad? Jag jobbar med att iaktta mig själv och har också lätt för att snurra upp tempot och bli stressad. Det sitter i mina tankebanor som i sin tur stressar igång kroppen och skapar oro och inre stress. Ofta helt i onödan. Att lära sig slappna av genom andningen är det mest effektiva sättet att tala om för kroppen att den kan vara lugn och rofylld.
Hoppas du inte tar det som jag vet bättre. Ibland får vi en känsla och en bild när vi läser andras trådar som kan stämma eller inte. ;-)
(Förbud gör mig ofta överdrivet intresserad... Försöker unna mig den mat kroppen ber om, men i små doser för att slippa jo-jo effekter...
Kram och god sömn. Ny dag, nya möjligheter och nya tag imorgon ?
skrev Eulalia i Fallerat fullständigt
skrev Eulalia i Fallerat fullständigt
Du knoppas, på väg att på riktigt blomstra!! Kram kram
skrev etanoldrift i Hur ska man gå tillväga när känslorna svajar?
skrev etanoldrift i Hur ska man gå tillväga när känslorna svajar?
Jag förstår din tvekan. Även jag har tvekat.. Men till slut blev det så ohållbart, att jag på något sätt nått en inre gräns!
Först och främst, NEJ, du är INTE knäpp eller för krävande!
Trots att din beroende partner på alla sätt försöker få det att låta som det!
Det verkar som om alla alkoholister är jätteduktiga på att skuldbelägga och skylla på sin omgivning! (men faktum är, att det inte finns någon annan som tvingar dem att sätta flaskan till mun!)
Du behöver inte alls stå ut med hans supande (ens i liten skala! ) För när de väl börjar dricka, så brukar de inte sluta förän allt är tomt..
Jodå min alkoholist gjorde små försök att "dra ner".. Han tyckte att han varit nykter i "evigheter" om han bara druckit lättöl i 4 - 5 dagar..
Han var otroligt förvånad när jag krävde ett halvårs HEL-nykterhet till att börja med.. (för han hade ju inga problem..) Dessutom så räknade han inte "lättöl" eller folköl som "alkohol"..
Det var ju så lite i det, så det var ju nästan alkoholfritt.. Han blev mycket förtrytsam, när jag hade mage att påstå att en 6-pack folkisar (3,5%) var lika mycket som 3 stycken av hans vanliga starköl..
Eller att tio stycken lättöl (2,8:or) var lika mycket som 5 st. vanliga starköl..(även om det tog lite längre tid att få i sig..
En sommarsöndag, kunde han mycket väl hinka sig en back med lättöl, när de hade glasflaskorna kvar.. Då började han i regel redan vid frukost.. Han kunde lätt hälla i sig åtminstone 15 stycken under en dag) Sen klagade han över att han var tvungen att springa och pinka i ett kör..(hur dum får man bli?)
Eftersom jag inte kunde hindra honom från att dricka, så tog jag mig ur situationen istället..
Nej, det var inte så himla lätt, och mycket "skit" fick jag ta.. Men det har helt klart varit värt det (för min del!)
Jag påstår inte att jag tillfrisknat helt från mitt medberoende, men jag mått mycket, mycket bättre nu, mot jag gjorde då!
Men visst blev det några vändor med vad man skulle kunna kalla "lugnare perioder", där man på något sätt hade hopp om en minskning av drickandet.. Det brukade grusas varje gång! Och på slutet märkte jag ju att han både drack mer och att hans humör blev sämre och "nojjorna" fler..
Och han har inte slutat att dricka, utan håller på ungefär som förut, med lite variationer, beroende på hur dålig i magen han är.
Söndagarna är hans lite nyktrare dagar. Det tar han igen på måndagar, då han verkar "dricka ikapp".. (ringer han efter klockan 7 på kvällen så är han i regel klapp kanon.. Och jag avvisar i regel samtalet. Har skyllt att jag går på en kurs som slutar sent. Ingen täckning på mobilen etc..)
Tisdagarna jobbar han på eftermiddagar och då dricker han mer städat eftersom det är jobb på onsdan också.. men sen brukar det bryta loss igen..
Torsdagar och fredagar, ringer han ofta på fyllan eftersom han känner sig ensam..( då har han i regel korkat upp straxt efter 10 på förmiddan..) Och lördagarna tillbringas nog med öl och vin framför TV:n..
I bästa fall somnar han innan han får för sig att ringa runt och fylleprata om sin ångest och ensamhet.. Som han själv genom sitt drickande är orsak till. Säger man nåt om det eller antyder att han måste söka hjälp, så slänger han luren i örat på en.. En eller två dagar efter kan han ringa och låtsas som ingenting har hänt..
Och sedan börjar det om igen..
Men det är trots allt lättare att parera! Jag har kompisar att ringa om jag behöver prata av mig och jag har också lärt mig, att göra mig kvitt olustkänslorna som kommer.. Det är ju HAN som är sjuk och inte fattar!
Och det finns ingenting jag kan göra eller ens behöver göra eftersom han själv motsätter sig någon form av behandling eller hjälp!
Han kan inte längre nå mig eller påverka mig, och långsamt börjar det nog gå upp för honom, att han måste ta ansvaret för sin egen person alldeles på egen hand!
För både jag och hans syskon säger numera, när han beklagar sig, att då får vi avsluta samtalet, eftersom vi redan har gett de råd vi kan och han inte vill höra på dem!
Vi är helt överens om att vi inte är överens.. Och ibland så hinner vi till och med säga ett artigt adjö, innan han slänger på luren ;-)
Men minsta antydan till hot eller andra otrevligheter så skulle jag inte tveka att anmäla honom.. Och där är han nog inte dummare än att han begriper att jag är väldigt bestämd i mina åsikter och gränser. Har jag sagt A, så vet han att jag inte kommer att tveka att säga B heller..
skrev Eulalia i Nu är det dags...
skrev Eulalia i Nu är det dags...
han är i nån svacka. Det blir han ibland vintertid. För annars är han igång och grejar, bygger, fixar med ved, lagar bilen, dammsuger, går med hundarna osv. Kanske därför som jag reagerar så jädra starkt när han inte vill göra nånting. Vi är normalt en aktiv familj.
Ju mer jag skriver här om honom och tänker efter så förstår jag att han är i en svacka. Han lyssnade på mig i lördags, han skärpte sig. Så jag måste nog vara lite snäll tillbaka.
Jag undrar oxå om inte Farmor är nåt på spåren, hans tv-tittande är som min stickning. En avkoppling och lite verklighetsflykt. För jag tror att han saknar sina starköl, även om det var ca 2-3 om dagen, men i stort sett varenda dag. Aldrig full, men ville alltid ha dom.
Han har ju gått med på en längre vit period för att hjälpa mig, men jag är ganska säker på att han oxå behöver det.
Jajamensan Blomstra, det här fixar vi! Kram kram
skrev Leverjag i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.
skrev Leverjag i Trött på att vakna upp bakis på helgerna.
Vi hittar vårt liv igen, Mick! :-)
skrev etanoldrift i Medberoende
skrev etanoldrift i Medberoende
Nej, det är inte värt det!
Tyvärr måste du istället ta avstånd, inte "passa upp", inte handla alkohol eller se till att han äter.. Han är i det stadiet, att hans arbetsgivare borde ställa ultimatum! Och se till att han får vård! (de brukar lyckas bättre än oss medberoende) Arbetsgivaren få nämligen inte ge någon sparken pga kända alkoholproblem, utan måste erbjuda vård (fast om alkoholisten vägrar, så är det i sig en orsak..)
Det enda du kan göra är en orosanmälan till de sociala myndigheterna..
För som jag ser det så befinner han sig i ett sorts slutstadium. Jag vet också att delirium och sånt kan bli både värre och farligare, när de varigt nyktra några dagar, så han behöver definitivt få vård och avgiftning..
För en del vänder det när de kommer till botten, så du måste sluta dämpa fallet! Sluta hålla honom "svävande" över den där magiska gränsen, när allt rasar och bara vård återstår!
För ett år sedan hade jag nog kallat det för en "lugnet före stormen" period.. Jag hoppas att ni har kunnat prata och att han menar allvar..
Leta tecken, gör man med ryggmärgen som medberoende..
Vad du gör, så lita på magkänslan! (den brukar inte ha fel)
Allt gott och en nykter tillvaro önskar dig! Kram / e