Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på dig och låter mina tankar vandra till tiden för mitt uppbrott, både före, under och efter... Och det var en hemsk tid, jag har ju nästan förträngt hur det var, men det var en hemsk tid, upp och nerm fram och tillbaka, och det går ju aldrig att jämföra med någon annans, men jag vill nog bara säga att jag har förståelse för ditt mående.

Stor kram!

... Du har gett mig många goda råd, bra tankar och eftertanke!

Gott att höra att du är okej - var rädd om dig, även i stressen! Mitt liv är också okej, kämpar dock som en blå för att mitt ena barnen ska få hjälp, men soc är ju inte uppenbarligen inte de mest framstående på det de borde vara...

Kram!

Det är typ ett år sedan jag flyttade in i mitt hus, ett år som gått galet fort, och som å ena sidan känns som 5 år och å andra sidan som några månader. Jag känner att jag är stark -som jag kämpat i mitt liv, känner mig grym, men också ensam... Vill bara ha en kopp te och en kram mt!
Kram

Kära Tjalle,

Jag tycker verkligen att du är jättestark som orkar berätta och orkar komma igen. Tack för att du delar med dig.

Det finns ingen som blir besviken eller dömer dig här. Det sköter du nog så bra för egen del... Fan, vi sitter ju alla i samma båt, med hål i botten, och öser för fulla muggar! Eller hur? Däremot blir man ju självklart ledsen för din skull.

Men som Ebba skriver. Det är väl så här det är att ha alkoholproblem. Det är tufft. Hade det varit enkelt hade vi inte haft några problem ju.

Själv mår jag skitapa för tillfället. Det är ingen dans på rosor att bli nykter. Men jag vidhåller fortfarande att det är värt det. Det finns liksom inga alternativ.

Förstår verkligen att du mår dåligt nu. Men du kommer igen. Klart att du gör det. Eller hur? Att fortsätta dricka är inget alternativ och det vet du lika bra som jag.

Skickar styrkekramar till dig i stora lass

Jag håller helt med dig om att elever inte ska få ledigt när det inte är lov. Iallafall inte från högstadiet o framåt, och aldrig om de är det minsta efter.

Som lärare ser jag bekymmer när vi har elever som har hög frånvaro eller som har svårt att klara skolan får ledigt för att åka på semester i flera veckor. Sedan vill man att eleverna ska komma på lovet och jobba ifatt. Jag tyckte att rektor tillsammans med klassföreståndare borde ta det beslutet tillsammans. Det skickar också ut signaler om att man inte värdesätter tiden i skolan. För det är ju inte så att eleven tar ansvaret att ta igen det man missar utan det falker tillbaka på oss lärare att fixa. Sedan blir föräldrarna sura när deras barn inte får betyg flr det ska minnsan vi fixa. Därför anser jag att man inte ska vara så frikostig med ledigheter. Inte för att jag missunnar någon ledighet. Blev ett jäkla liv, jag borde ju förstå att man lär sig en massa när man åker utomlands och att några veckor mindre i skolan är väl inte hela världen. Sedan sitter man i lärarrummet och klagar över hur mycket lektionstid det går bort. Jävla dubbelmoral, lite missbruksresonemang bakom det faktiskt..

Tack för era uppmuntrande ord och inte minst PP´s insiktsfulla kommentar. Visst är det jag själv som mår sämst just nu. Jag har ändå lyckats få i mig en rejäl middagsportion och två stora glas mjölk och det är jag tacksam för. Jag är också tacksam för att jag "vågade" att berätta sanningen för er. Det hade jag aldrig kunnat göra förut. Då hade jag istället tigit om saken och försöka förtränga mitt beteende och för tillfället "glömma bort" detta utmärkta forum. Jag är så nöjd med mina dryga tre månader. Det känns oerhört tungt att börja räkna från dag 1 igen så just nu tänker jag inte fokusera för hårt på vilket antal dagar jag har varit nykter utan dra så mycket lärdom jag kan vad som gick snett efter så pass lång tid. Jag pratade med min fru alldeles nyss och enligt henne såg hon vissa varningsklockor redan för tre veckor sedan. Det är så lätt att glömma från tid till annan att jag lider av denna kroniska sjukdom och aldrig, aldrig får sänka garden för mycket.
Tjalle
PS. Vad bestod då de varningssignaler min fru såg redan för tre veckor sedan?? Ett exempel var att jag köpte hem alkohol för att "bjuda" henne och dessutom plågade mig själv med att lukta på den utdragna korken. Vilken idiot man är....

... I det som PP skriver. Strongt av dig att skriva här och hoppa på vagnen igen. Vi här på forumet tar ingen skada av att du delar med dig av dina erfarenheter, men var lyhörd där hemma, både mobbning skälv och dina närmaste.

Upp på vagnen och lycka till.

Sen kommer en massa och skapar kaos i mig.

Totalsågning av kollegor lät inför sig kämpigt, hoppas du orkar stå stadigt i detta

Grattis till att det löst sig

Förstår att du är bedrövad Tjalle, och att du mår dåligt av att ha druckit. Först behöver du inte be om ursäkt för oss andra på forumet. Ingen här skulle bli besviken eller dömande av att någon faller. När vi beslutar oss för att inte dricka och det trots allt blir så, så tror jag att besvikelsen är störst mot oss själva. Säkert tycker vi att det är jobbigt även mot våra anhöriga, men det som jag tror verkligen plågar oss är sveket mot oss själva. I ett missbruk är vi oftast inte så upptagna av vilka konsekvenser vårt drickande får för andra. Det skiter/förtränger nog de flesta som är mitt i sitt alkoholproblem.

Men när vi beslutat inför oss själva att hålla oss nyktra så händer något. Vi plågas av att inte lyckas klara löften vi gett mot oss själva och andra. Jag minns exakt hur jävligt det känns, och min egen skam ledde till att jag istället fortsatte att dricka. Låtsades som inget hänt. Därför är det starkt och modigt av dig att skriva här, det visar på din vilja.

Jag själv har varit mycket hjälpt av att läsa om andras erfarenheter. Både av de med lång nykterhet som firar triumfer och månader, kvartal och år av nykterhet.
Men minst lika viktigt har det varit att påminna sig om helvetet som väntar om jag höjer glaset. Därför är din berättelse viktig för forumet. För dig finns naturligtvis inget positivt just nu i det, det fattar ju vem som helst.
Men för andra kan det ha det. Det handlar inte om skadeglädje, utan är bara en påminnelse hur illa det blir om vi dricker, och det i sig gör att ditt inlägg blir ytterst värdefullt. Nästa gång det blir svårt önskar jag dig verktygen som gör att du klarar att hålla emot.

Ledsen för dig just nu, men är relativt säker på att du kommer igen. Du har redan kommit långt på vägen.

Lycka till med nystarten!

//PP

Najs!

Jättefint, är så nöjd. Det är helt vanliga enkla tapeter, men hade hunnit bli så sjaskigt innan o massa ospacklade hål. Mer feng shui nu :)

ALKOHOLPROBLEM.
Ett helvete.
Tycker jag.

Upp på hästen igen.

<3

Kram

(oj blev lite fel på slutet :)

Vi vet nog lika väl både du,jag och alla andra här hur lurigt det är för sen när man väl återhämtat sig kan man ju dricka igen :(

Listig.Falsk.Stark.
Är alkoholen.

Shit vad jag hoppas att du nu (som jag har gjort) lyckas hitta ut ur alkoholens mörka och fuktiga grotta.

Som alla säger och som är ett bra råd - fortsätt att skriva/läsa här.
DU ÄR INTE ENSAM.
/Ebba, nykter 3 månader plus 'p playo

Tack för dina varma ord Ebba!

Jag har gett upp, Det värsta har börjat lämna min kropp nu i form av skakningar och svett. Det ända som vägrar lämna är tankarna. Men de är som vanligt. Kommer ta några dagar igen för att bygga upp mig till den gräns att jag faktiskt kan se mig själv i spegeln igen. Men nu får det helt enkelt vara nog.

Jag är rädd men jag vet att jag kan klara av det.
Även om vägen är lång.

Tack

Jag sitter här och läser min egen kommentar från 29 oktober och kan redan där mellan raderna se att ett återfall var på gång. Efter mina tre månader hände något. Jag vet dock inte vad. Det är sant det som sägs att man ska "passa sig" vid bla tre månader. Föregående helg var riktigt jobbig och jag var lättirriterad. När jag kände att jag behövde forumet och läsa alla era kommentarer för stöttning så kom jag inte in på forumet på hela helgen. Innerst inne tog jag väl det som ett omen för att det var OK att ta sig ett glas.

På måndagskvällen av alla dagar gick jag rätt iväg till en pub och drog i mig några öl. Det blev sedan vin också. Naturligtvis mådde jag skit (psykiskt framför allt) och hade inte riktigt kraften att stoppa direkt. Jag lyckades bromsa på dagarna men det blev alkohol i tisdags,onsdags och slutligen igår. Imorse när jag vaknade så tänkte jag bara, vad är det jag håller på med. Jag, liksom Lill-Per tidigare har beskrivit, fortsatte exakt på samma ställe där jag slutade i somras, möjligen med enda skillnaden att det gick lite fortare att få ner skiten.

Nu har jag återigen svikit mina kära, mig själv och alla ni på forumet. Jag förstår om många av er är besvikna. Jag hatar mig själv och vill bara dra ett stort täcke över mig. Jag skäms för att skriva dessa rader men samtidigt kan jag inte låta bli. Jag bara måste fortsätta som jag gjorde fram tills i måndags kväll. Hela jag (och min omgivning) mår så mycket bättre när jag inte dricker.

Jag orkar inte skriva mer just nu men jag är i alla fall nykter och VILL tillbaks.
Många hälsningar från en mycket ledsen Tjalle

Hoppas att allt är bra med dig och att du mår fint.

Kram

.

.

.

Jag kanske lät lite flummig ville bara så gärna hjälpa dig på något sätt och skrev som det var för mig...