Senaste kommentarerna i forumet

Lever i en lögn
Är så slut nu
Allt har blivit lidande
Jobb barn hem
Allt är kaos
Sambo ledig nu(han bor i stugan)
Fyra veckor! Druckit varje dag
Orkar inte mer
Är så trött på allt
Klandrar mig själv
Lurar mig själv
Ställer ultimatum
Lämnar
Gpr tillbaka
Varje gång
Tomma ord
Den jävla alkoholen
Men vill jag ens va med den nyktra? Han är elak
Kall irriterad utan(mellan perioderna)
Han är bara hemma helger
Drack bort hela sommaren
Börjat dricka starksprit
Dricker varje helg
Nu dricker han varje dag
När han är ledig
Men han får inte bo här
Då ordnar jag barnvakt! Mitt i natten
Åker dit
Tröstar
Vad håller jag på med!?!?
Går under snart!
Hans ord(har inga gemensamma barn, jag har tre han inga)
Han vill ha hus
Barn tillsammans
Då slutar han dricka
Jag har lurat mig själv
Det är tomma ord han kommer med. Varje gång jag "lämnar"
Han förlorar jobbet om det kommer ut
Han är högt uppsatt
Har ingen att prata med
Ljuger för alla om var han är vad han gör
Förlåt för rörigt meddelande

Är själv snart klar ssk. förstår inte hur jag lyckats eftersom vinet har varit mitt sällskap vid tentapluggandet osv...Nu har jag bestämt mig att vara utan ett bra tag. Bröt ihop inför min sambo för 2 veckor sen. Såklart han visste och har påtalat för mig att jag dricker för mkt, men det har jag skakat av. Nu berättade jag precis som det var. Känns skönt att han vet hur jag nu mår.

Ja de är ja. Hatar denna skit som förstör så mkt. Hat försökt många gånger att sluta. Tror att ja kan dricka måttligt men dr går inte. Bestämt mej nu. Tar tacksamt mot alla råd o tipps av er här. Just nu ligger ja apatisk i sängen o längtar efter ruset som blir av alkoholen.

Hej! Jag ber om ursäkt för sent svar. Ja det stämmer så väl det som du skriver. Igår blev jag stressad och jag blev sugen på vin. Jag har blivit informerad om att stress och alkoholsug går över av sig själv efter cirka en halvtimme. Jag intalade mig själv att jag bara behöver motstå alkoholsuget en liten stund och att det sedan går över. Jag drack inget och stressen minskade efter en halvtimme. Ja, jag håller med dig. Det är viktigt att etablerar nya och goda vanor.

Vad modig du är. Kram

Dessa förrädiska mässor och event! Förstår dig precis när du beskriver det som en bubbla. Det är så det känns en egen liten värld där vardagen och ens små regler och löften plötsligt är som bortblåsta. Det är inget konstigt i mina ögon att du föll dit. Klassisk fälla. Men nu är det bara att ta nya tag igen på hemmaplan. Det fixar du!

Hej Rosa Pantern,

Har läst i din tråd och det märks ganska väl att du känner att du inte får eget utrymme och andrum. Att du kvävs och trycks ner. I alla fall, tycker jag att det känns så när jag läser. Jag tänkte leka hobbypsykolog som vanligt... Läs om du vill. ;-)

Tänker så här. Din man förefaller ha svåra upplevelser bakom sig. För att hantera dessa, så har han blivit dominant, hård, kontrollerande och ibland även elak och med ett behov av att trycka ner någon annan. Det kan vara ett sätt för honom att känna att han har kontroll - både över sig själv och andra. Det kan vara ett sätt/en strategi som han (omedvetet) utvecklat för att "hålla ihop sig". Om han inte har kontroll över dig, så tappar han kanske kontrollen över sig själv och då "faller allt".

En sådan personlighetstyp, vad jag förstår, söker sig ofta till partners som är hans motsats. Någon som är undfallande, mjukare, "snällare" i sitt sätt. En person som gärna utplånar sig själv och sina egna behov. En person som vill vara till lags, ställer upp osv. En person som kanske känner igen sig sedan tidigare i att bli kontrollerad, förminskad, tillplattad. En sådan person som kanske pga av sina tidigare erfarenheter och upplevelser känner hans beteende som det normala. Kanske är du en sådan person?

Om två av dessa motsatser träffas, så kan de sugas mot varandra som magneter. Lika mycket som de egentligen stöter ifrån varandra som motsatta magneter. Dragkamp. Maktkamp. Vad jag förstår så förstärker dessa personligheter med tiden varandra och tyvärr gärna varandras "sämre" sidor. Mannen blir alltmer kontrollerande, dominerande, elakare. Den andra partnern än mer servande, undfallande och allt mer och mer till lags för att blidka mannens kontroll och dominans. En ond spiral helt enkelt.

Vet inte alls om det här är vad som händer hos er. Och förlåt att jag sitter och reflekterar fritt på det här sättet i din tråd. Men det kanske, kanske kan vara något att fundera på. Eller inte. Hur eller hur, så kanske det är läge för dig att prata med någon utomstående. Det känns som att du behöver stöd i att orka stärka dig själv. Du kan inte förändra hur din man är, men du kan förändra dig själv.

Jag funderar också på om hans aviga inställning till sonen också kan hänga ihop med detta. Sonen tar din uppmärksamhet från honom. Han känner säkerligen att han tappar i kontrollen över dig, genom att du ägnar dig åt sonen. Då blir sonen till slut ett hot mot honom. Jag gillar inte riktigt det här...

Jag har själv levt med en extremt kontrollerande, svartsjuk och dominerande man. Hur mycket jag än försökte göra bra, så var det ändå aldrig tillräckligt. Det gick helt enkelt inte att göra något tillräckligt bra för honom. Allt kunde vändas till något dåligt. Vi drogs till varandra från början som genom en urkraft. Men den kom också att förgöra oss i en ond nedåtgående spiral. Men nu behöver det, som sagt inte vara så för er. Tycker bara att jag känner igen tendenserna...

Tänker också att ditt behov av ensamhet och utrymme sannolikt förstärks av hans dominans. Jag kände i mitt tidigare förhållande att jag KVÄVS om jag inte får space. Jag flydde tvåsamheten och då blev han än mer kontrollerande. Ju mer jag försökte andas, desto mer försökte han kväva mig och det blev bara värre och värre.

Ta hand om dig. Fortsätt gärna skriv här. Låt honom inte stänga in dig och stå på dig i att du har rätt till minst lika mycket utrymme som han. Varför skulle du vara värd mindre?

Kram till dig

Vaknar pigg och nykter. Igår var en hektisk dag med många prövningar. Både på jobbet och hemma. Var på ett event där det bjöds på vin men kunde lätt tacka nej. Så nöjd, tidigare hade det varit svårt! Framåt eftermiddagen ringer en god vän och frågar om vi ska ut och äta och ta ett par glas vin. Nu blev det jobbigt. Men jag hör mig själv säga att det får bli en annan gång för jag har lite att göra hemma. Blev nästan själv förvånad över mina ord för jag har nog aldrig tackat nej till en sådan invit utan att vara uppbokad. Jag känner mig stolt över mig själv för detta. Det är vid dessa tillfällen jag brukar vara svag och falla efter och kvällen kan sluta hur som helst. Även fast det är en sketen tisdag och arbetsdag dagen därpå. Men inte den här gången. Känner mig lätt trots det grå vädret. Kommer bli en bra och alkoholfri onsdag!

Efter en månads stolt nykterhet tog jag ett MEGAÅTERFALL i helgen. Var bortrest på mässa, i en kul bubbla. Har lovat min man att inte dricka men har blåljugit att jag var nykter. Han tror mig och är stolt.
Jag mår piss. Kan jag förlåta mig själv?

17 dagar utan och går upp och ner. Klev över tröskeln på min nya lägenhet igår och vill verkligen att mitt nya hem blir en plats utan alkohol, kommer göra allt för att det ska bli det. En plats, ett hem där jag mår bra och mina barn mår bra. Är bara rädd att när allt lagt sig, när jag sätter mig ner, att alla dåliga tankar kommer.

Tack miss lyckad för kramen, den behövdes. Pantani piraten, härligt o jag ska göra allt för att vara dig i hälarna:-)) . Dag 38 känns ok, mellan sådär. Ska iväg till a terapeuten i regnet. Allt gott

Välkommen , starkt jobbat . Slå inte på dig själv o ta en dag i taget.

Ja tänk vad viktigt det är med allt basic, som mat , sömn, lugn osv. Ha en kanondag heueh.

Hel rätt!! Bättre att bara tabort alkoholen ur sitt liv. Vet hur svårt det är att "bara" ta 2öl m.m.
Kämpa på Trasigkille! Tillsammans är vi starka!! Vi motiverar varandra:)

Hej. Vad modig och stark du är som kommer hit och som har sökt hjälp. Det här kommer gå bra.
Jag.är också 39 tre barn gift och bra jobb. Men under en livskris och depression självmedicinerade jag med vin utan att förstå att jag kunde utvecköa ett beroende..så de senaste två åren kämpar jag. Nu har du tagit steget. Här finns många i liknande sits. Vi lyssnar och peppar.
Kram

17 dagar utan A:)

Och grattis till dig med tanke på dina 4 veckor utan A:) mycket starkt av dig.Man kommer långt med rätt inställning och vilja och kämparglöd:)

Livslånga reflektioner över mitt drickande kan det bli för mig med. Och att begränsa mina glas kommer jag fortsätta med tills jag bestämmer mig förr något annat. Men jag tror inte att det blir så.
Jo, Kjell Olof har druckit väldigt stora mängder under några år och han har alltid druckit mer än andra enligt frugan. Men nu har han dragit ner och försöker komma ner i antal skadliga glas.
Min stora lust, sug att dricka försvann när jag bestämde mig för att inte bli nykter alkoholist utan att försöka begränsa mig och att ändra mina vanor.
Kjell Olof är ju inte heller säker på att hans projekt kommer fungera vilket han skriver och som han också sa i debatt på svt.
Jag tror inte att det finns en modell som fungerar för alla och jag tror att beroendet varierar från individ till individ och lösningarna är som livet - ibland helt oförutsägbara men lyckade!
Resultatet är viktigare än teorin.

Igår var det den 28:e helvita dagen. Tänker på lite olika strategier för framtidens alkoholintag men det är bara lösa idéer. Just nu skönt att inte dricka alls.

Grattis till 16 dagar och att tillåter dig vara den person du vill vara :)!

Ja dag 3 då antar jag. Idag var jag så nära att köpa vin. Hade hela planen uttänkt. Men sen lyssnade jag på beroendepodden och kom till sans.
Men istället har jag varit sur och stingslig hela kvällen.
Ändå älskar jag de där stunderna när besattheten av a är borta. När jag efter ett tag inser att jag tänkt på annat. Det är så skönt.
Måste börja jobba med självkänslan. Men vet inte hur man gör riktigt...

Att komma till insikt är det svåraste, det har du gjort ? Jag tror på dig . Kram

Hej! Jag känner igen mig så himla mycket av det du skriver. Är själv mamma till två söner, studerar till sjuksköterska också...Hur pinsamt är inte det. En sjuksköterska som ska främja hälsa som det så fint heter.
Jag har kommit till en punkt nu där jag måste sluta med alkoholen som jag använder för att döva det mänskliga lidandet.

Undrar egentligen hur lång tid det ska ta innan ademonen håller tyst på sig:-(e ju så tjatig och pockande. Man får vara på sin vakt och helt enkelt bestämma sig för o inte glömma bort ATT MAN INTE VILL HA A. Ha det bäst

Dag 8 utan nervgift, känns bättre i kroppen å knoppen. Önskar bara att jag kan hålla i nykterheten nu!