Senaste kommentarerna i forumet

Den kramen satt bra.

har varit inne och läst några av dina poster - hög igenkäning :) känns bra, som att jag kommit till rätt forum. Jag har ätit antidepp ett tag och upplever att det går lite upp och ned i kombination med alkohol. Men jag märker att det är när jag är stressad och pressad som det spårar. Intressant det du säger att det kanske är alkoholen som orsakar kaoset, jag har aldrig ens tänkt tanken. Den har liksom alltid varit väldigt närvarande i mitt liv, nästan som en del av mig. Och när jag skriver det inser jag hur jävla sjukt det är.

ja nu kör vi fan. ska ringa vårdcentralen i morgon och kolla vad det finns för hjälp att få.

God fortsättning!

/Lena

Jag föreställde mig detsamma och sitter här nu och spyhulkar. Faaaan, vad äckligt! Måste tänka på nåt annat, genast. Djupt andetag...

Kram, förresten. Schysst lista du fick till däruppe. :)

hoppas du får bra grejer framöver i ditt liv. Du är en av dem som betytt mycket för mig, och vi har ju haft våra dialoger. Jag har en dialog nu med en person i riktiga livet som det heter, som varit nykter i mer än 20 år och som jag känt sedan han blev nykter. Vi ska träffas och prata om livet och om alkohol framöver, och jag tror det kan bli bra. Men människorna här på forumet, du t ex PP, är en stor tillgång och innebär för mig och för många andra att vi hänger kvar och vill bli fria. Titta gärna in här om ett år, och berätta hur det gått för dig. Livet är ju spännande om man tror att det kan bli spännande.
Kram
Fenix

Tycker det är bra att du hittat hit. Du skriver insiktsfullt, du är medveten och nånstans inuti dig finns en kraft som vill nåt annat, bara inte hur just nu. Det gör ingenting heller just nu. Bara fortsätt. Du är på rätt väg.

Stor kram.

/Lena

Hej! tack för pepp! Jag läste din tråd igår och tänkte att det kunde ha varit jag, minus barnet. Tror faktiskt att jag ska lyda ditt råd. Är det inte ett jätteproblem idag så kommer det ju garanterat bli det i framtiden.

Så här liksom: Det är lättast när det är överensstämmelse mellan sug och avsikt. Jag ÄR inte sugen och SKA inte dricka. Men fan vad drygt det är när jag ÄR sugen och SKA jag verkligen inte dricka lite ändå, i alla fall, trots allt..? Då gäller det verkligen att ha tänt stubintråden i underkläderna så medvetandebomben smäller av innan man själv sätter sig på pottan och låter drickat göra det jobbet åt en.

Du är bra. Du är Stingo. Det här fixar du. Det vet du. Och jag. Kvällskram till vårt sköna Forum-Mumin!
:)

/L

... gick det inte lika bra i dag. Dvs arbetet fixade väl sig sådär och jag har en hygglig plan för morgondagen, men kommunikationen hemåt sket sig rätt så totalt.

Nåja, inget jag kan göra mera åt det i kväll, får väl försöka sova på saken och så är det en ny dag i morgon.

Det är förresten i sådana här situationer det blir så himla viktigt att man gjort beslutet att inte dricka främst för sin egen skull och inte för fru eller familj. Annars skulle det vara så himla enkelt att bara skita i allt och sticka till baren. Men det är ju bara sig själv man skulle skada med det.

... och sitter med gåshud på armarna. Japp, så är det.

Var precis ute med Selma, vår kära hund. Det småregnade lite och i mörkret hör jag plötsligt en röst inuti mitt eget huvud: "Jag dricker inte." Bara det. Lustigt, va? Jag har inte alls tagit nåt medvetet beslut om att aldrig dricka mer. Är på dag 52 och kan väl tänka framåt i storleksordningen dag 60. Men lite lustigt var det med den där rösten.

Fantastisk insikt du gör här ovan, m-m. Trots allt annat så har du stått pall i din nykterhet. Det är mycket, mycket fint gjort gentemot dig själv.

/Lena

Bästa Pellepennan :-) Jag har idag fattat något liknande beslut, fast jag startade upp en egen, ny tråd för att säga det. Jag känner mig lite färdig här, fast jag kan inte säga att jag kommer att logga ut för alltid, eller ens för någon viss tid alls.
Jag tittade in här i din tråd för att gratulera dig på din årsdag. Hoppas att du firat på ett riktigt bra sätt. Jag vill också säga att jag är så glad för att du trillade in här på forumet igen sådär i november förra året och att vi kunnat stötta varandra när det varit jobbigt, det har betytt mycket för mig.
Ha det så bra i ditt nya liv, det är du så väl värd.
Stor kram m

Lena

<3

Vi fick med oss en halv gräddtårta hem i går. Jag åt upp hela halvan själv. I morse slängde jag tomma snaskpåsar i soporna och situationen påminde mycket om hur man går an och städar undan efter sig efter en brakfylla. Det här kan bli (är redan) ett problem, men det hela är egentligen mycket enkelt. Ett beroende är ett beroende och ska hanteras därefter, på samma sätt. Jag har kämpat till och från med vikten hela mitt liv och jag vägrar, VÄGRAR, bli både torrlagd OCH skitfet! Så det så.

Jag försöker som sagt var vara sparsmakad med jobbdetaljer, men känner att fan, måste bara få det här off my chest. Jag har en kollega som jag även umgåtts med privat. Har många gånger stört mig som sjutton på vederbörande och för ett tag sen rök vi ihop. Vänskapen tvärdog och jag saknar den inte. Men efterverkningarna har blivit att jag förstått att kollegan pratar om mig bakom min rygg. Jag vet alltså ATT det är så men inte om vad eller omfattning. Och jag blir alldeles sjuk. Mår skitdåligt av det här och nojar mest hela tiden. Jaha, tittade inte hon lite snett på mig nu, undra vad hon har hört? Och så vidare. I all evighet.Har bara lust att ställa mig upp och skrika. Det är ju för himla komiskt när man tänker på det. Jag som vill vara älskad av alla… Självkänsla, Lena, självkänsla.

Och PP som firar ett år i dag. Och att han dryga månaden in i sin nyktra resa tog ett återfall och återvände hit när det gått tre år till. Största felsteget han gjort i sitt liv, skriver han. Hans ord fick upp mig på banan igen, mentalt. Har ifrågasatt och vacklat lite för mycket på sista tiden för att det ska kännas riktigt bra. Man får aldrig glömma. Det är bara så. Aldrig, aldrig låta skitmåendet förblekna. Man borde ha en sån där hundbajspåse med sig i fickan jämt som man kan fingra på när vägen börjar vingla. A reminder.

Nä, nu är det dags för kvällspromenad med Selma, apropå det. Sist, men never ever minst:

Tack, brudar! Love’ya! Det är bara bäst att ni finns!

/L

Bra gjort Fillifjonkan.
Jag blir glad av att läsa det du delar med dig av.

Kram Ebba

...en förfärlig vecka och helg med upp och nedturer av så stora mått att jag egentligen inte känner något! Allt ihopblandat! Fått bekräftelse på allt jag känt och det var både befriande och smärtsamt. Inget kommer någonsin ändra sig så länge han inte tar till sig behandling!!!! Jag önskar för hans skull någon av de äldre spritfria OCH nyktra kommer pressa honom så hårt att det ruskar om honom. Han har bytt ut supandet mot kvinnor! Han var grå i huden och mager som när han drack så det handlandet har väl börjat tära! Någonstans önskar jag han tar till drickandet så han slår i den där botten...den för två år sen var tydligen inte tillräcklig. Vilken patetisk och destruktiv människa!!!!!

Jag går på AA och jag förstår inte hur du menar? Har du dåliga erfarenheter av Soc för hur du känner att du har blivit behandlad? Läkaren jag berättade för om mitt problem med alkohol kontaktade knappast soc. Skräm ingen i onödan från att våga söka och be om hjälp. En människa som ber om hjälp och är ärlig har ingenting att dölja. Soc tar ju tyvärr knappt ens barn som faktiskt skulle behöva få det bättre på riktigt. Jag har gått på Soc och har väldigt blandade erfarenheter av bemötande och hjälp till mig själv och den ekonomiska biten men när det kommer till mitt föräldraskap och att jag är alkoholist och mamma upplever jag inte Soc som ett hot. Det gör man bara om man döljer något i 99 fall av 100. Skulle jag säga.

Började tänka hur en klunk ren vodka skulle smaka. Fy fanken vad vidrigt. Det uppstår på riktigt knotter på min kropp när jag tänker på det. Inte för att jag någonsin gillat det men en shot kunde gå ner med lite vilje. Det skulle inte gå nu.

över saker som jag inte saknar med att dricka inte nödvändigtvis i ordning:

1. Minnesluckorna
2. Fylleångesten
3. Illamående
4. Huvudvärk
5. Svagt psyke
6. Trötthet
7. Dyrt
8. Smaken
9. Alkohollukt
10. Skammen
11. Olustiga situationer
12. Mitt provocerande humör
13. Mitt dåliga omdöme
14. Sena nätter
15. Skakighet
16. Osäkerhet
17. Ovisshet
18. Ännu sämre självkänsla
19. Skitsnacket som kan dyka upp
20. Oseriös bild av mig
21. Orkeslöshet
22. Mörka tankar
23. Deppression

Här har du en till som känner igen sig. När jag drack så kände jag mig ganska vilsen och det var så skönt att ta ett glas vin för att varva ner och umgås. Sen insåg att det var alkoholen jag var tvungen att sluta med för att få ordning på mig själv i jobbet och privat. Jag började på antideppressiva i våras och till en början så drack jag alkohol samtidigt. För mig var det en vidrig kombo. Även om jag lyckades alldeles utmärkt att supa mig redlös även utan antidepp så tyckte jag att det blev ännu värre efter att jag började min medicinering. Jag insåg att det skulle sluta fruktansvärt om jag fortsätta. Att det ännu inte hade hänt kan jag bara tacka min lyckliga stjärna. Det låter som att du har all anledning att tacka din :)

Jag håller på dig, nu kör vi det här. Här är du långt ifrån ensam, välkommen!

det är underbart att vara nykter.
Helt underbart.
Allt blir plötsligt på riktigt och sant.

Det gamla äckliga befrias man från och kliver ur det liksom REN.

Jag tror på dig Tobias.

Tack för pepp! Kram

Käraste du. Min situation påminner lite om din. Ta tag i det här nu!!! Ring alkohollinjen imorgon! Jag ringde idag :-)

Tack för era svar. Jag har tänkt väldigt mycket på detta sedan jag skrev mitt inlägg, har redan blivit bjuden på alkohol två gånger idag (dock inte sökt upp det (men tackat ja)). Fan den är överallt.

Blev helt tårögd när du skrev "om du vore min lillasyster", Meredith11, så sjukt. Hade jag varit min lillasyster, hade jag gjort det samma, men man tänker inte så när det handlar om en själv.

Ebba tack för dina ord. Har också varit nära att trilla dit, slog nästan sönder skallen när jag var full när jag var 17, men det fick bra (efter två veckor på sjukhus :/) Nu är det mer att jag somnar i trappuppgångar, ställer till scener sov osv.

Ja, jag ska hänga kvar här. Läsa, skriva, tänka.

Att be om hjälp vid missbruk är en styrka och då ska man inte hamna i en utredning. Tänk så många som har barn som inte vågar be om hjälp pga att det öppnas en utredning gällande barnen. När jag blev lobbad av polisen skickas man till soc och de kollar bara hur man har det och om det föreligger fara. Jag tycker ändock att det är fel väg att gå. Bra att du tar tag i situationen. Jag hade samna problem som du. När jag drack så drack jag med råge. Detta i sig att inte kunna stoppa i tid bygger på någon form av beroende. Jag tycker att du ska kontakta aa i första hand för dör får man mycket stöd och råd samt du får träffa en massa trevluga människor som inte dömmer dig och diba val.

Idag var dagen då jag på allvar tog tag i mitt missbruk. Tårar har trillat. Händer har skakat. Ångest har ridit i galopp. Men ikväll.. Jag tänder ett ljus.. Jag äter en god middag - NOTERA - dricker VATTEN- som måltidsdryck och hör glada tillrop från badrummet! Min man badar våra små underbara barn. OCH jag njuter av en liten bit av min själs lugn. Vägen kommer vara så svår. Jag vet, den har bara börjat. Men jag har valt rätt väg. Och jag är redan så tacksam för den här fina sajten. Där jag vet att jag aldrig är ensam. Var rädda om er där ute. Det verkar som att jag just börjat vara lite rädd om själv.. :-)