Senaste kommentarerna i forumet

Jag ar i liknande situation, jag trivs inte dar vi bor. Jag vill flytta, dock vill jag ha familjen med mig da jag inte vill vara utan dom. Vi bodde i en stad ingen av hos har familj, nar forsta barnet kom salde vi hus och flyttade till staden min fru kommer ifran. Vad jag inte visste var att hennes foraldrar och syster skulle gora varat liv till ett helvete. Nu har jag fatt nog och det finns i princip bara en vag ut, det galler bara att fa med sig hela familjen sa beslutet ar gemensamt.

Hej

Han bad om förlåt för att han tjatade och sa att han förstår mig helt. Ja det är precis så jag känner, att han kanske tycker att jag blir roligare med alkohol på våra födelsedagar i veckan.
Jag vet att "bara en gång till " inte är bra. Det vore en seger att klara av veckan. Jag känner mest att min flyktväg från jobbiga saker är stängd. Att jag inte kan få "koppla av ". Men jag måste hitta nya sätt att stressa av på. Tack för svar.

Jag känner igen mej, du är suuuugen på något utan alkohol.
Själv så är jag inte så sugen på chips o ostbågar, men köper hem annanas, mango och äter på kvällen.
Sen blir de morötter som jag dippar med riktigt god sås.
Kan rekomendera viktväktarna (du behöver inte gå med) du får äta allt, men Krydda med mycket grönsaker.
Själv vill jag ha smör o grädde till allt, jobbigt!!!
Va glad över att vara farmor och dina barnbarn. Alla mina barnbarn ( 4 st) bor långt från Sverige saknar dom så mycket, vi får prata över Skype.
Kramar till dej!!

Vill bara säga gomorron, och att jag läst denna tråd med en helt underbar konversation. Så härliga formuleringar och många klokord! Jag återkommer!

....Ska läsa ditt inlägg flera gånger Vilja, det finns nåt som berör mej i dina ord. Lite fniss också på slutet ?

Eulalia och Sisyfos, tack för era tankar ?
Känslan blev så stark i söndags kväll, vad fan jag har hållt på med.., men jag tror och hoppas att jag stoppat i tid. Får ångest när jag tänker på hur det hade kunnat gått och det hoppas det kan hjälpa mig vidare i förändringen. Jag vet att det har påverkat mitt beteende även om de inte sett mig in action, men trötthet, irritation och håglöshet...
Men nu gör vi något, alla tre, vi kommer greja det här!
Har tänkt mycket på det där att vara "duktig", har förföljt mig hela mitt liv tror jag. Jobbar ned att sätta gränser och inte ha för höga ambitioner. Och strunta i vad folk omkring tycker. Mitt liv, mina beslut.

Men där var det ju, lite ogenomläst, lite ofärdigt.
Jag var på sömnen.., och den har kommit tillbaka. Kvalitetssömnen! Sömnen som talar om en massa saker i drömmarna. Du har kommit en bra bit på väg Eualia. Köp hem a-fri öl. Jag tycker den är rätt god om man gillar öl. Det finns billigare i sex-pack i alla fall i vissa affärer. De är sjuk dyra annars. Så kämpa på med att välja annat sätt att hantera stress. Alkoholen spär på genom att stressa kroppen. Och man är tvungen att göra nåt på nåt annat sätt. Jobbigt visst, men mer beständigt ändå.

Vet du Eualia att vi på sätt och vis är lite lika. Och våra män också -i alla fall de dåliga sidorna. Tycker att jag ibland måste dra hela lasset. Hitta på, planera och genomföra och ha ansvar för allas goda humör. Jobbar mycket med att göra saker jag mår bra av nu. Om familjen vill följa med så är det ok, men annars gör jag det själv. De följer med och har kul. Och det är betydligt lättare nu att planera något när man är nykter. Min sambo drabbas av årstidsbundna depressioner, mer el mindre. De yttrar sig ofta i irritation, ilska (på barnen) trötthet. Har tvingat honom att äta D-vitamin vintertid och det hjälper lite. Han har medicinerat nåt år, inte nu. Jag tyckte lönge att jag hade ansvaret för allas mående.. Både hemma och på jobbet, men det är ju inte så. Nu tar jag ansvar för mig själv och det räcker. Det andra kommer av bara farten. Så lätt är det såklart inte... Men jag försöker åtminstone sätta mig själv i första rummet. Jag orkar inte gräla varken med sambon el barnen. Det känns så meningslöst och finns bara förlorare i bråken. Men jag försöker värna om mig själv och sätta gränser.
Försöker hantera stressen nykter. Det går sådär. Nykter är jag, för det är inget alternativ längre att dricka, men stressad. Att varva ner efter en hektisk dag fungerar dock bra och sömnen

Håller på och roddar för fullt med några på jobbet för att se om jag har möjlighet att följa med. Vill egentligen inte för jag ver att jag kommer gråta av frustration. Men känner att jag måste. Förhoppningsvis löser det sig på jobbet.
Ont i magen.

...det finns där. Oftast på em, kvällen. Men jag har lyckats hålla det stången. Ser fram mot helgen, jag, barnen och hundarna åker till stugan. Gubben jobbar så han blir hemmavid. Tror inte det kommer vara så svårt att vara nykter, det känns inte så iaf. Kram o godnatt

Nu håller jag verkligen alla tummar och tår för att ni ska kunna fortsätta den här vägen!
Det värmer i hjärtat att höra att ditt slit verkar löna sig <3
Ta hand om varandra/ Kram/ etanolen

Hallojsan Bueeyes!
Har haft en fullfartsdag men kikar in lite innan jag kastar mig i bingen..
Jag känner igen det där med "offerkoftan" vad gäller ekonomi.. Min fd är likadan..
först kommer alkohol, sen kommer det andra.. Gud va skäll och gnöl jag fick höra när jag flyttade (trots att det var hans hus och han inte har mycket till lån att tala om, max ett par hundra tusen..)
Jag tvingade honom att gå från hus och hem.. Och bilen skulle han vara tvungen att sälja.. Visserligen sa han upp kanalpaketet och ville egentligen säga upp den fasta telefonen också..
Och jobba extra, fast han blev pensionär (och hade tänkt att han "äntligen skulle få guldkant på tillvaron" efter att ha slitit hela livet..
Men att titta på vart pengarna gick egentligen, ville han inte höra talas om.. Jag pekade småhandlande som tidning och snus, spel på tips och lotto samt alkohol.. Men se det var så liiite, så det blev ju inga summor..?
Han kan inte begripa hur jag med min mycket mindre sjukpension har råd att bo i lägenhet OCH ha en gammal begagnad bil.. (har jag fått bostadsbidrag eller socialbidrag kanske?)
Jodå ett tag så funderade han på om jag trots allt inte flyttat ihop med nån, för ensam klarar man sig ju inte i "fattigsverige"..
Jag har för länge sedan gett upp diskussionerna om ekonomi med honom. Konstaterar bara att hur "fattig" man än anser sig vara, så har rökaren alltid råd med cigaretter och alkoholisten alltid råd med alkohol..
Bra att på något sätt informera läkaren om hans alkoholintag.. När man gjort en gastric bypass, så är man ofta både känsligare för alkohol och har dessutom en ökad risk att bli beroende..
Har en bekant, som tyvärr fick värre alkoholproblem efter sin gbp. Hon var rätt glad i vin innan, men efteråt blev det lite av en katastrof. Hon lever inte längre och det är oklart om det var alkoholen eller andra komplikationer som var orsaken.. (fast hon ångrade inte själva operationen, eftersom den gav henne en rörlighet hon inte haft på många år innan, när hon gick ner från ca 140 till 68..)

Håller tummarna för er och hoppas att han lyssnar på läkaren! (som, om han är seriös, säkert har ett och annat att säga)
kram / e

Det var något som brast i jul, något som varit på väg att brista länge. Klarar inte av attityden längre. 'Det blir som det blir ibland och har frun problem med det så säger jag 'sura miner gagnar ingen, nu blickar vi framåt istället för bakåt''

Han har den attityden nu med. Att det är mitt jobb att 'bli glad igen' och den enda ursäkt jag fått har varit vag och på uppmaning. Nej, här blickar vi alltid bara framåt. Töm och göm och glöm är mottot i vårt äktenskap.

Lite dystra tankar från mig så här på kvällskvisten...

Det är nog sant som du säger, att det är ett slag romantiserande. Det handlar i grund och botten om ett beroende, och när väl detta beroende blir tillfredsställt så infaller en känsla av befrielse. Det är väl den känslan jag söker i mitt första glas, nu när jag väl dragit på mig detta beroende. Men jag har å andra sidan aldrig trott något annat. Jag har aldrig sökt mig till alkoholen för att den är god, utan endast för att den kan lindra ångesten. Och det gör den ju också. Åtminstone för stunden. Men i förlängningen stärker den förstås samma ångest, det blir en ond cirkel, en malström. Men det spelar ingen roll att jag vet det. Ändå kan jag inte låta bli. Jag väntar på att det där beslutet ska infinna sig. Men det gör inte det.

Men AA. Kan du berätta mer om det? Jag har själv funderat på att gå dit, men formen skrämmer mig. Måste man tala? Kan man bara sitta med, utan att bli uppmärksammad? Hur funkar det?

Tacksam för svar.

Ibland skulle man bara vilja rycka ut, rycka upp och skaka om nån. Du känner dig inte som nån fin människa säger du, men det finns uttryck och saker du skriver i dina inlägg som får mig att tro något annat. Eller att faktiskt VETA att du är en fin människa nykter. Det finns saker som lyser igenom i ditt sätt att skriva om iakttagelser och människor. Försök få hjälp Buzzz! Gå till en VC, få antabus, beroendekliniken, vad tusan som helst. Men gör nåt. Du vill inte vara den du är just nu. Hoppas så att du ska hitt din väg.

Jag skulle inte äta snacks tillsammans med andra för jag är ju den där hälsosamma träningstanten. Shoppingsuget kom också tillbaka.... Började lite förra veckan. Idag kom jag hem med tre par byxor och två tröjor. Billiga,,javisst, men samma gamla sug.
Det är ingen tvekan om att alla mina beroende-beteenden hör ihop. Därför berättar jag om allt nu, för att jag märker att ni är flera som känner igen er och som ger mig feedback.
Jag ska kolla efter boken.,Jag gillar att försöka förstå vad som händer och vad som ligger bakom mitt beteendemönster.
Mitt sätt att hantera suget att småäta är att äta Lchf. Jag har aldrig kunnat begränsa mej när det gäller snabba kolhydrater, blir bara mer sugen, äter och äter. Jag vet att det blir balans i min beroendehjärna om jag utesluter socker, snacks, mjöl och söta drycker, och alkohol.
Jag tror att jag har gjort lite tvärtom, druckit vin istället för att äta snacks.
Det är nog därför suget på snabba kolhydrater blir så starkt nu. Jag har till och med fått tillbaka halsbrännan och magkatarren! Jag hostar och det kliar i halsen, magen bullrar och suger. Fy, vilken dag! Varför gör jag min kropp så illa?
Det enda jag inte har gjort, är att jag i allafall inte har druckit vin. Men känslan och rastlösheten som kolhydraterna skapar i mej gör mej illa till mods och jag märker hur lätt det kan svänga.
Ångesten över vad jag gör mot min kropp är precis likadan som om jag druckit alkohol.
Såhär tydligt har jag aldrig kopplat ihop mina beroende-beteenden tidigare.
Ett steg vidare tar jag nu! Nya insikter ger nya möjligheter!

Könner mig lite sorgsen när jag läser, januari. Sorgsen för att jag vet att min son märkte och undrade. Vet inte om dottern märkte, inte på samma sätt. Vi har inte pratat om det. Jag borde ha varit tydligare, men jag vågade kanske inte riktigt heller vara tydlig eftersom jag inte kände mig säker. Och jag skömdes.

Nu var det ett tag sen han kom med nån fundering, men jag försöker nu vara noga med att poängtera att jag inte dricker.
Men jag känner mig sorgsen, sorgsen för att jag drack, oftast när de sov, men det hände att de var vakna. Sorgsen för att jag skapade oro. Sorgsen för att jag inte klarade att hålla dem undan mitt misslyckande.

Du klarar det, Januari. Du har stoppat i tid. Du kan skydda dina små så att du slipper könna dig sorgsen. Jag får jobba på att lappa och laga och göra allt bra igen. Det är mammor också ganska bra på.

Det är noll alkohol här med! Men en galen ätardag av onyttigheter har jag gått igenom idag. Jag har upptäckt att jag nu istället för alkohol proppar i mej snabba kolhydrater som belöning. Men nu när jag ärligt erkänner det så får det vara slut på även de dumheterna!

Om du är minsta lik mig, så kan det absolut bli lika galet med vin. Jag hetsdrack a-fritt till en början. Ganska skönt att slippa smygdricka, men det blev lite pinsamt att hinka i sig så mycket, så jag försökte dölja även detta. Sen så spårade det ju ur några gånger även med vin... Vet inte om det ligger nån önskan att smyga, göra nåt förbjudet eller om det bara var a-sug. En kombination tror jag. Frossade inte så mycket i annat tror jag, men det kan också ha berott på att jag har lite svårt att frossa obemärkt.

Smygäter du? Eller sker det öppet? Mitt frossande i a-fritt lugnade också ner sig. Men nu när jag är extremt stressad kommer frossbeteendet tillbaka. Då köper jag snacks och smygäter... Bättre än att dricka tänker jag och det är det ju. Men idag är det en svältdag, så jag får lägga band på mig och hantera stressen på annat sätt. Jag vet att om jag skulle ha tillåtit mig att börja måttlighetsdricka här hemma, så hade det spårat ur nu.

"Kroppens sug, hjärtats saknad" hette en bok som jag hade tidigare. Handlade om frosseri... Som du ser har jag ju inga svar alls. Bara nickar igenkännande och funderar över mitt eget frosseri. Eller kicken av att kunna unna mig snacks (är inte så förtjust i godis), både chips o ostbågar... Och kanske nån choklad el saltlakrits... Och sen också vin till detta, eller mycket sällan en whiskey. Men kicken över det förbjudna i detta... Tillsammans med njutningen eller trösten att stoppa nåt i munnen.
Du är i alla fall inte ensam om det är nån tröst.

Åh! Din resa säger mej att ALLT är möjligt! ? Inspirerande och hoppfullt!

Alltså, jag har inte druckit, om nu någon skulle fasas över frågeställningen. Så rent medicinskt är jag i nyktert tillstånd. Min undrar handlar snarare om definitionen av "ett nyktert liv". När börjar det? Är det den dagen för ca två månader sen när jag drack sist eller är det dagen om tio år från den dagen då jag drack sist? När kan man definitivt konstatera att man lever ett nyktert liv?

Tack LenaNyman! Jag trodde att jag fått en ätstörning istället ? för alkoholism ?
Ja, det är nog tröst och kanske belöning...för jag är ju så duktig. Ja, vi som har en indrucken flod rakt in i hjärnans belöningssystem kräver förstås snabb tillfredsställelse även den närmsta tiden.
Snabba kolhydrater ger ju snabb effekt.
Ja, det är en bra liknelse du har LN om den ranka ekan! Sitt still i båten ska jag säga till mej själv nästa gång! Jag får väl använda STOP metoden som jag själv tipsar om.

Ja, skönt att du bestämt dig. Det blir bra. Alltid skönt att ha ett mål och det är nog oerhört viktigt att trivas hemma. Och slutar du dricka så kommer drömmarna tillbaka. Älskar det, det är mer värt en all berusning. Stå fast i ditt beslut nu ett tag, Orka. Vi har varit så lika på nåt sätt i bakgrund, smygande och kickar. Du borde kunna klara detta galant bara du får lite ro runt omkring dig.

...att du också hittat hit. Betyder mycket att kunna gå in och läsa medsystrars (och bröders också för den delen) livsberättelser. Tycker du har fått jättebra råd här ovan.
Som Etanoldrift säger – Du är inte ensam. Även om det känns så när man är mitt uppe i det.

Förutom att det skiljer en del i ålder :-) på oss så känner jag igen mig mycket i din berättelse.
Ditt mående hänger helt klart ihop med er relation.
Själv halvtidssjukskriven sedan en tid tillbaka. Började må dåligt när alkoholproblemen uppdagades (egentligen tidigare, men förstod inte varför då, mest en känsla av att nånting var "fel"). Har panikångest. Ständigt stresspåslag i kroppen. Kan inte sova.
Även isoleringen känner jag igen. Att man drar sig undan.
Orkar inte sätta på sig ett "happyface" och låtsas att allt är bra när det inte är det.
Chocken man får när man upptäcker att den verklighet man trott man levt i inte stämmer.
Har sagt till min sambo att det vore lättare om han vore en "konsekvent skitstövel" :-) men det är han ju inte.
Precis som du skriver kan han vara min bästa vän. Också.
Har dock efter en väldigt krokig väg bestämt mig för att lämna. Och det gör så förbannat ont.

Vet din sambos syster om hans problem? Du behöver någon att ventilera det hela med, att bära det själv är för tungt.
Bra om du får tid för terapi också.
Och så har du ju oss! :-)
Kram

Hej!
Så tråkigt att det inte blev så kul igår. Och tråkigt att du var tvungen att tacka nej 10 !!! Gånger. Om han har dåligt samvete för att han påverkat dig att börja dricka så bör han visa lite respekt och sluta tjata, tycker jag.
Vad vill du själv på onsdag? Känns det som att du måste dricka för att han ska vara nöjd och glad? Och hur länge är det värt det?
På nåt sätt måste du nog fundera över vad du vill och på sätt och vis vet du nog eftersom du är här och har skrivit det du gjort. Du vet vad du vill. Få med honom på tåget tycker jag.