Senaste kommentarerna i forumet

Jomen lite hjälte e du ju. Nykter och vägledande:-)

Fake it til you make IT:-)))

Haft en kanondag! Vilken mässa, SÅ mycket fint! Men en tuff dag för en som varit nykter sedan i tisdags.
Jag räknade, 17 st frågade om jag ville ha bubbel eller vin när jag gick runt. "Alla" drack öl o vin till lunch för att inte tala om vad "alla" drack på ute serveringen i solen en lördag..... Jag drack en ljummen lättöl då de inte hade alkoholfritt vin.
Utan min A tants ide om en antabus hade jag trillat dit i dag! Inte så jag hade druckit mej full (var ju offentlig o inte ensam) men hade tagit nått glas bubbel o nått glas till middagen. Nu sitter jag på tåget med en chokladbit o Cola.
Känns lite trist men bra! Nu är snart helgen över o då blir det nog lättare!
Kram kram

Jag är livrädd för antabus.

Jag går och lägger mej jag?

Lider med dig Flinga men å andra sidan så kan du idag att välja att börja om med ett blankt papper. Mina 3 drickandes tillfällen de senaste veckorna har varit skitjobbiga men jag har försköt att lämna dom bakom mig så fort jag bara kan. Istället för att tänka på just återfallet så kan man ju glädjas åt alla andra dagar som varit vita. Och sen blicka framåt. Kämpa!

Tror du har helt rätt Pi. Mycket handlar om att flytta, och behålla, fokus. Är värdelöst dålig på det just nu med all röra i livet. Men det gäller att blicka framåt och bemästra de svåra stunderna. Har börjat göra dagsplaneringar, kvällen innan, där jag bestämmer saker som ska bli gjorda och lägger in sånt som får mig att må bra. Just nu går jag 2 pass om dagen 1,5 h varje gång. Också ett sätt att flytta fokus från både tankar om alkohol och mota bort ångest. Och råd kan man aldrig få för många av. Tack. :)

Nu ska jag sätta fart med mitt kvällsprojekt som är att baka äppelpaj. Den och något gammalt avsnitt av "Morden i Midsummer" ska hålla mig på banan. :)

Håller med samtliga, du har gjort något mycket modigt! Det enda rätta och sanna mot dig själv.
Du får tänka såhär: ju mer hotfull han är och ju mer han försöker skrämma dig desto mer osäker och desperat är han. Du ska inte låta dig skrämmas av hans hot.
Ert gemensamma hem kan han inte bestämma någonting kring.
Vad du än gör, prata inte med honom, svara inte på sms osv.
Du är fortfarande utsatt för stor psykologisk inverkan av honom och det vet han någonstans.
Vänd dig till en advokat som får sköta den formella kontakten och som kan få till stånd en bodelning så fort som möjligt.
Då detta är klart kan han inte skrämma dig genom olika hot om än det ena än det andra.
Du har levt i detta så länge, så du är på vissa sätt " hjärntvättad"- förstå mig rätt nu. Han vet att om han bara kommer åt att prata med dig så kommer du att göra som du gjort tidigare nämligen skrämmas till lydnad genom hans kontrollerande och sjuka beteende.
Än en gång, så bra av dig att fly från honom.
Jag vet av egen erfarenhet att det tar lång tid och kräver aktiv " avprogrammering för att göra sig fri då man levt under hotfulla omständigheter.
Ta kontakt med en terapeut!

Jag skulle kontakta sjukvården ch få ut antabus eller liknande så du inte kan dricka.

Kul att nån håller med, har du provat? Tittar på dina inlägg och ser att du behöver nån att hålla i. Jag hade en KBT terapeut som räddade mitt liv efter programmet. Kanske du kan hitta en sån?

Dag 6, tränade idag. Överraskande bra flås, känns som allt går åt rätt håll. Note to Self: sabba inte det här nu för du kan faktiskt sabba saker. Bara 15 dagar kvar sen utvärdera. Som det känns nu kommer det nog bli längre vit period, klart det skulle vara grymt med rosé i sommarsolen nu men känner mig liksom inte tvungen.

Tack Ursula för tipset. Hittade en hel del att läsa och fundera över i den tråden. Ramlade över Carina Bångs blogg där och drogs till ett inlägg-

http://medberoendeinfo.blogspot.se/2013/02/dikt-av-marta-tikkanen-arhun…

det var första gången på flera månader jag grät. Grät och kände nåt. Uppgiven idag. Och arg. Och nästan lättad. Fast bara nästan. Som jag har velat. I flera år. Nu är det dags. Att ta klivet. Hans och min saga är slut nu.
Vi var hemma barnen och jag för några timmar sedan. Katterna måste ju få mat. Han var hemma. Eller den där drukna satan som inte bryr sig om nåt annat än att dricka mer var hemma. Tom blick. Flinandes. jag undrade hur länge som han tänkte fortsätta. Han sa att ett tag till. Han mådde såååå bra. tomma ölburkar lite varstans. På vägen därfrån kivades barnen. Bråkade och sa elakheter till varandra. Jag exploderade nästan. Stannade sen bilen på vår lilla grusväg.
Sa till dem att -jag vet att det gör ont. -Jag är också ledsen. -Jag är också arg. -Jag försöker också att förstå. Nioåringen frågade - men pappa säger ju att han ska sluta dricka. Och sen dricker han ändå. Varför då? Jag svarade att jag vet inte. Det finns inget svar på den frågan. Inget svar som du och jag kan förstå iaf.. Sen började vi gråta. Sen frågade jag dem om de ville skrika med mig en stund. De ville de. Vi skrek allt vi kunde där ute på vår skogsväg. Sen åkte vi hem till mina föräldrar igen.

att hälla ut vinet. Det hade inte hjälpt dig nåt, mer än att du varit tillbaka på ruta ett igen.

Svårt att veta om råd fungerar för andra. Vi är ju olika vi människor, även vi här inne. Bara samma grundproblem.
Jag har i alla fall lyckats bra genom att flytta fokus. Från att vara orolig och rädd för tankar, behov och sug efter alkohol,
till att helt koncentrera mig på att aldrig sträcka ut handen efter något glas med alkohol. Man ska bygga upp en barriär mellan
sig själv och alkoholen. Det ger en trygghet för mig, som växer med tiden.
På sätt och vis var det så du gjorde. Dina tankar fick dig att skaffa vin, men du sträckte inte ut handen.

Bra kämpat, fortsätt så här.

Jag skulle gjort som du.
Men jag öppnade min.
FAAAAAAN???

Jag skulle gjort som du.
Men jag öppnade min.
FAAAAAAN???

Somnade i soffan framför TV:n till sist. Vaknade genomsvettig och trött tidigt i morse. Och med vetskapen om att, för mig är, ångesten som värst på förmiddagen.

Öppnade boxen och hällde ut allt i vasken. Nu några timmar senare känns det ganska bra. Och nu ska jag försöka ta mig ut på en långpromenad. Måste få in lite endorfiner i kroppen...

Bra inlägg!
Har alltid tänkt på tolvstegsprogrammet som nåt sektliknande.
Man har bönemöten om alkoholdjävulen och tackar gud om man lyckas hålla sej nykter.

Ja jag vet att 12 steg är det enda som erbjuds i många kommuner och därmed såklart hissas i media. Många fd missbrukare jobbar ju i programmet och vad skulle de göra annars? Ledsen om jag låter bitter men hur kan man sätta alkade äldre kvinnor med heroinister och kriminella och säga att alla är lika. Nej alla är inte lika. Missbrukets innersta väsen är lika men vägen tillbaka till ett liv måste vara olika. Hursomhelst måste jag släppa min bitterhet om jag ska komma vidare. Önskar alla här ett bra liv och läser och tar till mig många tänkvärda saker.

Tack liten stor?

Imponerad av 17 dagar!!!!
Vila och ta en dag i taget igen. Du grejar det!

Karatefylla igår.
Hade varit skönt att slippa vakna.

Tänk att det redan har gått 18 dagar. Jag börjar sakta men säkert bli mig själv igen. Det är jag glad för och även min familj. För med alkoholen blev jag en stor egoist. Det har varit mycket den här veckan,soc,läkare och jobb men det känns positivt. När jag kom tillbaka till jobbet har det varit många kramar både från kollegor och kunder (även om inte kunderna vet något).
Många frågor också tex vad händer om jag inte tar min antabus,kommer det komma fram till någon? Missförstå inte nu men det är en ganska relevant fråga,just nu är det ju min trygghet men längre fram om jag faller för frestelsen och tar mig ett återfall. Får någon reda på det? Har bett dem att skriva upp i min juornal att om jag inte dyker upp så får de ringa min man och han i sin tur till chefen.
Previa kommer att kalla mig närsomhelst regelbundet till att lämna blodprov där de kan se min status för de 4 senaste veckorna.
Idag är det strålande sol och det ska villigt erkännas att det hade suttit riktigt fint med lite rosé i solen. Men det får bli en islatte istället.
Ha en toppendag alla kämpar!!!!

Hans agerande speglas av desperation och säkerligen ett inre hat till han själv eftersom han nu säkerligen inser att han har ett finger med i spelet men försökker då naturligtvis ge dig skulden så du mår dåligt tycker synd om honom och att du återvänder hem sedan blir allt som innan. DU ÅKER INTE TILLBAKA ENSAM UNDER NÅGRA SOM HELST OMSTÄNDIGHETER OCH DU SVARAR INTE OM HAN RINGER. Angående era gemensamma tillhörigheter så äger ni dessa tillsammans och han kan varken sälja eller förstöra dessa. Då polisanmäler du honom. Om du ska prata med honom sätt telefonen på högtalare och ha med någon mer som hör vad han säger så du har vittne om han skulle hota dig. Skulle gärna hjälpa dig att hämta saker men nackdelen med detta forum är att det saknas en funktion för privata meddelanden vilket är synd. Så låt dig inte luras av hans falska hot och löften. Han kan väl flytta ut själv.

Missvampira, att det är olika hur mycket en tål, ens attityd till alkohol hur ens partner är, jag menar min sambo är alkoholist i mina ögon, någon annan hade kanske inte reagerat...

Å andra sidan läser jag här " han drack men jag ville inte se/förstod inte/var kär" och så vidare. Jag bestämde mig direkt för att låta honom veta att det här är över min gräns. Jag har dragit upp exempel på vad han sagt, spelat in hans sluddrande, tjatat och berättat min syn på det här, argumenterat, sagt att hade jag vetat detta när vi träffades hade jag dragit kvickt som en avlöning (vi var båda nykterister då).
Det tog.
Jag har tänkt att det är bäst att göra det nu. Innan jag har förlorat honom till A. Medberoende?
Ja, kanske.
Men att tyst se på var aldrig ett alternativ för mig.

Hej,
det är troligen så som mulletant säger, reaktionen hans är vad man kunde vänta sig. Och som sagt, du ska inte träffa honom ensam. Lova lova det!
Förutom att ringa Kvinnofridslinjen, som mulletant föreslår, kanske du kunde höra med den polis du känner som du har skrivit om i ett tidigare inlägg, om han kan ge några upplysningar. Han kände ju till liknande situationer och nu när du har kommit ett snäpp vidare kanske han vet något annat. Men, som sagts av andra, vila idag, gör vilsamma saker.
Kram

Att han inte märker när han är på väg att spåra ur. Han fortsätter dricka, fast han sluddrar, vinglar, gapar. "Nä jag var inte så full, inte värre än någon annan. Det var ju jag som fixade festen".
Sure. Flera tyckte du var skitjobbig.
Jag har själv druckit i perioder, mycket, fast det var längesen. Men visst hade jag koll på kroppen, bromsade om jag kände mig snurrig, sluddrig, drack vatten istället ett tag. Obegripligt att han beter sig så, dessutom är han så noga med hur han tar sig ut, med kläder och attityd, fast inte när det gäller det här. Nu undrar jag hur hans chefskollegor ser på honom.. För jag är säker på att det varit mycket värre, än på bröllopet i helgen. Han har sagt och lovat att han ska hoppa över spriten, för han riskerar att plötsligt somna. Var som helst. Det har han inte hållit.
Usch.