Senaste kommentarerna i forumet

Den tog. Om du läser vad jag nyss skrev i Ebbas tråd, så förstår du.

:):):)

... chilituggande Muminpappa som pratar världens charmigaste finlandssvenska. Skulle inte det vara himla gulligt, så säg?
;)

/L

En kall och ruggig höstdag står för dörren och bjuder in till sällskap. Kram på dig!

/L

Nej carje gång man dricker skadar man sin kropp.

... få en bamselördagskram av hon den här ohängda LenaNyman som nu är i fjärde veckan?

:)

... är det han som ska städa upp efter sig, inte du. Sen kan du överväga alternativet att alls inte prata med honom om den här senaste fyllan. Bara vara tyst, göra ditt och se hur länge han står ut i sitt dåliga samvete. Du vet, ungefär som en människa som bara måste börja prata när motparten inte säger ett knyst under tillräckligt lång tid.

Hur det nu än blir, låt mannen äga sina problem och du dina. Kram, lycka till med denna dag.

/Lena

Och så trevligt att du är så sugen på att tappa sugen igen, C!
:)

/L

... är som att spara pengar på banken. Det är skönt att ha en massa innestående och man vill inte göra av med dom på nåt onödigt.

7v idag :) en upp och ner vecka. Trött ti+fr.em denna vecka. Tryck över tinning. Lock känsla öron. Vätskebrist kanske. Stress. Men kommit igång med intervall träning. Full gas. Slut med negativ och bromsande skit träning. Skönt med träningsvärk. Hyfsad återhämtning. Jobbet går toppen. Är så smart. Vilken härlig lördag. Ska nog lägga in en maskin tvätt och sen hmm sova lite till.

....det jag vill ha är underbar kärlek !

....det jag vill ha är underbar kärlek !

...det är fredag. Vi är i sommarstugan . Har lagat god mat, druckit lite vin ( jag totalt från 18.30 tills nu 00.50 3 glas vitt vin) mannen har hällt i sig och kröp ner under bordet precis.....sover som en baby. Vaknar han i sitt egna kiss ? Oavsett - inte ok .

kommer prata regler och respekt med honom imorgon !

,,,tänker ofta på dig.

Har inte läst allt sen sist men ser du känner dig ledsen, upprörd och orolig över vårdnaden och utredningen.
Jag förstår dig, jag kände detsamma i min historiska skilsmässa jag relaterat till tidigare.
Att gå igenom alla stadier kändes som spill av tid som jag gissar du känner nu eftersom du känner det är akut.
Mina barn var några år äldre än dina men även de kände sig överkörda.
Oavsett vad som utreds, hur det utreds och hur utgången blir så kan du överklaga tills barnen blir stora!
Glöm aldrig det! Det är inte slut för ni får ett beslut nu!
Klandra inte dig själv..lätt att säga...men försök...
Hur korrekt du än försöker framställa dig och situationen så mottages den efter mottagarens förmåga och erfarenhet. Det är sällsynt att någon har de erfarenheterna du har och levt med att relatera till...bokkunskap är inte att förakta men din erfarenhet är mycket mer komplex än någon kan föreställa sig.
Sänder en varm kram!
Du duger precis som du är just för du är du och det är dig barnen behöver och vill ha!

...ett avtryck att jag varit inne och tagit del.
Tack för värmande omtankar, de behöver jag, tack.

Adde, jag skrev mail till översta namnet på GiG-listan och fick inget svar. Ditt såg jag först långt senare, tyvärr. Men, jag var hos bror min med familj några dygn och åkte sen tillbaka till dåvarande jobbuppdrag.

Är utomlands på jobb, som oftast, vilket är bra men samtidigt drar det ut på helvetet.
Jag mår dåligt men känner för var dag som går att kärleken dör. Idag kändes det som den försvann helt, det är sorgligt men enda vägen.
Jag är orolig för hur uppbrottet kommer te sig men har den information jag behöver rent juridiskt. Det är bara att svälja och försöka hålla huvudet över ytan, betala och se det som en befrielse.
Men ont gör det, förskräckligt ont, torterante ont...jag vill ju inte detta....

Det värsta är hans lögner...att inte ens vara värd sanningen....det är plågsamt

Jag har stort stöd men samtidigt gav jag ju hela mig till honom, jag valde det och lovade mig själv att oavsett vad som händer så är detta mitt sista förhållande, det ska hålla tills jag dör. Det har jag trott på tills det för ett år sen började gå upp för mig att han inte är ärlig någonstans. Jag trodde ju i min naivitet att behandlingen såg igenom hans lögner, samtidigt som jag ju vet att det är helt upp till honom. Ju längre tiden nu gått har han bara betett sig illa mot mig, kanske precis som tidigare, men nu utan alkohol...

Hans familj har han ingen, enligt mig, normal kontakt med, de lever i någon fantasivärld, något konstlat och hans äldsta barn inklusive exet har alla problem och går i diverse terapier, alla tre.
Att jag inte gått sönder helt är mig en gåta, men jag känner att det hugger i hjärtat, rent fysisk och trycket i hjärnan är extremt. Jag har haft två lediga dagar och gör absolut ingenting, sover och stirrar in i väggen eller på tv utan att egentligen följa med. Men, det är skönt med ett andningshål..jag, om jag inte haft tjock gråt i halsen hela tiden. Den försvinner inte även om tårarna strömmar emellanåt.

Jag känner däremot att jag inte är lika genomledsen längre, att det är på väg ur kroppen emellan attackerna, tidigare satt det så djupt att jag inte fick luft.
Jag njuter det jag ser och har runt mig, jag har kontroll på jobbet och får beröm, mina barn är starka och sunda och vet hur det ligger till, mina syskon också, mina riktigt nära vänner vet och dömer mig inte för att inte skynda bort från detta. Men varje gång jag öppnar munnen känner jag att det leder mig bort, den enda rätta vägen trots mitt löfte till mig själv....

"Personalfest" gick grymt bra idag utan A.
Lyckades känna lycka och glädje med allt folk utan A.
Iofs lämnade jag nu innan det ev. "Brakar loss".
Men känner mig helnöjd med mitt agerande under kvällen.
Ha en fin kväll!

Ungefär det är min plan.Det är mitt förhoppningsvis allra sista hopp som då flyger iväg om detta grusas.Jag hoppas ändå,då han faktiskt inte är så alkoholiserad som han faktiskt är :)
Han har i 20 år legat på ett rätt normalt drickande som urartat ett par gånger per år.Däremellan har han legat på 1-2 flaskor vin per månad.Dvs en normalkonsumtion.Därför hoppas jag att detta ska vara en övergående hemsk period som han själv vill ur men just nu inte klarar.Men jag är ju då inte den som hoppas så värst.Utan det är just detta att ge mig själv chansen att kliva ur detta med någon sorts värdighet i behåll om det kommer till den slutpunkten.Samtidigt var vår relation så slutkörd och detta avbrott så nödvändigt.För mig har det gett en massa insikter om hur värdefull han är för mig och hur många gånger jag prioriterat fel i mitt liv tillsammans med honom.Jag har själv en beroendeproblematik då jag hänger mig åt saker på ett osunt sätt och glömmer allt annat viktigt runt mig.Han har troget väntat på att jag ska bli klar och ofta fått stå utan den näring han behöver.Så problemet är absolut inte bara hans att vi nu står där vi står.Så bortsett från mitt medberoende så måste jag fortsätta min resa med mig själv och vilka prioriteringar jag gör och har gjort i mitt liv som hjälpt till att skapa den eländiga situation vi befinner oss i.

Och jag förstår dig - du hoppas säkert att han ska sluta dricka och vilja ha tillbaka det fina och bra som ni haft...?
Kanske händer just det, och om det itne gör det så har du ändå försökt...

Det viktigaste är att du känner att du tänker på dig, att du får det som du vill ha, att du gör som du vill och att du stärker dig! Var noga med att det inte blir att du lägger upp ditt liv kring just den dagen då ni ska träffas, att du inte försöker hålla koll även de andra dagarna?! Och inte minst - att du kan vara bestämd med att den dagen när ni träffas - har han druckit då så måste du vara säker på vad du gör. Kommer du acceptera det? Eller kommer du kunna säga "Jag träffar inte dig när du har druckit så denna veckan blir det ingen träff, men vi kan prova igen nästa vecka"?
Var rädd om dig!!!

... att komma in här en fredag kväll och mötas av era goa kommentarer! Tack, humöret steg precis till tropisk natt!

Klockan 22.49 har jag inte druckit alkohol på tre veckor. Jag vet att jag inte hållit det om jag inte haft detta ställe. Tycker min kropp känns lite otacksam faktiskt. Det kliar i handflatan, ett tecken jag hänför till abstinenssymptom, har ont i skallen och är allmänt energilös. Nu vid senaste mensen fick jag kvisslor i fejset jag aldrig sett maken till sen tonåren.

Men nykter är jag. Och nu blir det fredagsmys med (känsliga läsare kan ägna sig åt annat nu) chips, godis, dricka och glass. Rabarberpajen sparar jag till i morrn.

Fredagskram till alla som just nu kämpar, oavsett om det är mot onykterheten eller för nykterheten!

/Lena icke-Lagom

inför min kärlek till honom.Hoppet att vi ska hitta det som en gång var starkt mellan oss och det som var rent och rätt.Det kan hända att det blir en enda lång räcka av besvikelser för oss båda.Men då kanske vi också har chansen att ge varann just en sista chans.Jag har idag inga förhoppningar att han ska klara att sluta dricka.Sista avsnittet av djävulsdansen gav mig någon sorts insikt att även ultimatum kan bli fel om den som dricker är för långt under ytan.Där befinner sig mitt ex just nu.Han har inga möjligheter att ta sig ur sin situation.Detta är ingen barmhärtighetsgärning från min sida.Det är helt och hållet egoistiskt då jag inte klarar att släppa taget än.Med en träff i veckan så får jag sex dagar öva på att släppa kontroll och ägna mig åt mitt liv och fortsätta på den bana jag börjat bygga åt mig själv.Inga förpliktelser från något håll och blir det för smärtsamt så hoppas jag att vi klarar att runda av utan att ge varann skuld för detta.Men jag vet att jag tar en risk att rasera allt jag hunnit bygga upp i sommar.

Vad vill du? Kan han ge dig det du vill ha? Känslan hos mig säger nej. Att träffas och göra kul saker kommer nog inte förändra honom om han inte vill sluta. Så här har han ju kvar kakan samtidigt som han äter den. Kanske ska du klippa banden. Jag borde väl kanske inte uttala mig eftersom jag själv skadat min familj. Jag vaknade upp ur dvalan mha ett ultimatum. Funkar nog inte på alla tyvärr. Hoppas du får en fin helg vännen

Jag tycker det är välgörande att läsa din text. Du bjuder på dina innersta tankar. En sak som jag /också/ är rädd för att råka ut för är att vara rejält onykter offentligt. Även om det inte hänt än, så skulle det mycket väl kunna hända. Jag gillar inte känslan efter 4 glas vin, för berusad. Är nöjd efter två och ett halvt. Tycker om att bli lugn och lite trött. Sen vill jag inte ha mer. Men varför räckte ett och ett halvt glas förr, och så blir det plötsligt två-tre. Och en gång råkade jag hälla i mig hela flaskan på en vardag. Då blev jag orolig för att jag skulle vara synligt bakis. Nån gång blir jag obehagligt yr dan efter 4-5 glas. Gillar inte!
Hoppas det var ok att jag skrev i din tråd fast det handlade mycket om mig. Lyckokramar SL, var rädd om dig!

<3

Futtigt?! Det är helt fantastiskt vad du har åstadkommit på två månader och tio dagar. Även om du varit vit i en dag så skulle det aldrig kunna vara futtigt. Starkt jobbat Tjalle, du inspirerar mig att fortsätta. Nästa vecka har jag genomlevt (med betoning på LEVT) 1 månad.

Antalet kvällar som har slutat i katastrof är väldigt många. Varje gång jag vaknar upp efter en sån kväll har jag först och främst gått igenom vilka som eventuellt kan ha sett mig i tillståndet. Är det med vänner så finns det olika grader på dem, vissa som gärna festar till det ordentligt och som bara tycker man är "rolig", de som själva blev så fulla så allt fokus låg på de själva, bekanta som inte känner en så väl och de som man vet tittar snett på ett sådant beteende Oftast går ju de präktiga hem före mig så inte sällan missar de ens eskapader just därför. Men ibland när jag hamnat i situationer som jag gärna hade varit utan så är min största ångest vilka som kan ha sett mig än att jag utsett mig själv för fara och ohälsa. Återigen har jag satt mig själv längst bak i rummet och lagt all energi på alla andra.

Jag tror att en bra anledning att sluta med vårt frekventa vindrickande, att idag kan vi efter lite kämpiga dagar slippa undan med blotta förskräckelsen. Medan om du och jag väljer att dricka vin dagligen så kommer vi, oklart när, fastna djupare i alkoholism och det blir svårare och mer omständligt att ta sig ur beroendet i det läget, samt att kroppen kommer att ta mycket mera stryk.
Sen låter det svårare att sluta när man går hemma tycker jag, hoppas det inte är en för lång sjukskrivning.
Lycka till iallafall med din hälsa och dina vinbeslut. Kanske unna dig ett hälsosamt uppehåll, och se hur det känns?