Senaste kommentarerna i forumet

Så starkt av dig. Hur lyckas du?

Så otroligt starkt gjort av dig. Just detta att våga informera familj samt vänner är ett jättesteg. Varför ska vi skämmas? Men ok. Stödet finns inte alltid där.

Jag e bara arg....bråksugen..., vill göra lika illa som han gjort mig.
Jag kommer inte starta bråk med honom för han FATTAR inte hur jag kan va arg fortfarande....han har ju sagt förlåt!
Kan bara inte bli fri känslan att vilja såra honom, på ett sätt som gjort att han förstod.

Men jag vet att det är utkastad energi och att han e för egoistisk och aldrig skulle förstå.

Ja, jag är rädd. Livrädd. Rädd för döden, rädd för att få cancer - inte minst av A - rädd för att få dålig ekonomi. Men jag är lika modig, väljer att meditera, gå djupt in i mig själv,se vad som finns där och hur det blivit så. Se nyktert (om uttrycket ursäktas) på det faktum att kontraster, ljus och mörker. En "allt eller inget" personlighet. Men upplevt glädje, är social och uppfattas som trevlig.
Gjorde resan från en litet tjockt barn som inte var vidare populär, till tonåring som inte fick några tjejer. Något hände vid 16-18 års åldern, jag växte till mig, fick en kropp att dö för i gymmet. Etablerade mig som modell, med bra och välbetalda uppdrag, min mer än heltidssysla mellan 25-30 års åldern.
Nu vid 50 ser jag en analkande ålderdom, och finner tröst och trygghet i den tanken.
Mitt liv är salt och socker. Men jag känner, är så tacksam att jag känner, att jag som medelålders man kan gråta när den käslan kommer. Jag stannar i känslan och känner att jag lever.
Och Vilja. Huvudet på spiken min kamp är mot A, men även till roten till A - räddslan. Som står i vägen för lycka och ett liv i liv.
Kram

Hej Sandra.
Jag känner så väl igen mig i det du berättar. Ja, varför? För egen del så ska jag vara perfekt i mitt arbete och sen orkar jag inte med det jag vill göra hemma. Då häller jag i mig lite vin och orkar lite till för att sedan i det närmaste vara sängliggande på söndagen. Känns verkligen inte bra. Det låter som att du har en förstående samt stöttande man. Ta emot hjälpen han ger dig! Min man är inte förstående.
Var stark!

Det var inte min mening att det skulle låta så tragiskt. Glömde säga att jag att jag också tror så om lyckan här i livet. Alla får lika av den dosen också fast vid olika tidpunkter... :)

Nykter men sur, hjälp så sur är han nu. Sover, läser tidningen, suckar, stånkar. Klagar på tv program, stänger av, sitter och stirrar rakt fram. Ingenting är roligt, inga initiativ till någonting gemensamt. Det kryper i kroppen på mig, jag får värk i nacken av irritation. Och inte är jag väl överdrivet pedagogisk och stödjande mot min man som kanske kan betecknas som deprimerad. Tjurskallig, självupptagen och grinig uppfattar jag honom som. Jag kan sympatitiga några dagar men sen vill jag att vi ska rensa luften. Och så blev det jag som drog igång ett gräl och då blir reaktionen förlängd tystnad. Han hade dock som förslag att vi skulle åka söderut i vår.
Javisst, med då är förutsättningen att du inte dricker. Ska du ställa villkor? Nej, då lägger vi ner det. Jag har varit med om alldeles för många resor som har förstörts av drickande från lunch till natten. Suddiga fyllesamtal där nybekanta män ska positionera sig med vad de gjorde i lumpen och hur framgångsrika de har varit på sina jobb. När man kommer till hotellet är alla krafter slut tills närbutiken öppnar med nya drycker.
Jamen,du kan väl säga något positivt nån gång, tycker han. Gör det själv!
Ja, det är hög nivå på våra samtal på kvällskvisten. Och så somnar vi i varsitt rum med varsin sömntablett. Det känns omöjligt att nå fram. Han ser mig inte i ögonen, men kan ibland sätta sig i soffan med uppfordran att jag ska sitta bredvid. Sätt dig här! Men jag har ingen lust att påbörja någon slags förspel där när jag inte känner mig ömsint och vänligt behandlad för övrigt.
Så jag tror nog att mannen skulle kunna beskriva mig som gläfsig och enveten terrier just nu i alla fall.

Och du är så varmt välkommen hit.

Bra funderingar du har. Om du nu är så lycklig, ja, men, varför dricker du då? Under tiden du reder ut den biten; gör en god sak för framför allt dig själv och släpp alkoholen för ett tag. Se hur det känns. Även om det blir jobbigt och du sitter där om kvällarna utan den där blöta snuttefilten så härda ut. Skapa lite avstånd till drickandet. Då klarnar hjärnan, du slipper bära på allt detta tunga med ångest och skuldkänslor. Att få minnesluckor, dricka ensam och smyga är sånt jag också gjort och man är inte riktigt måttlig med alkoholen när det gärna blir på det viset.

Du verkar ha en väldigt fin sambo som säger som han gör. Ta vara på dina chanser och vänd detta. Det går och det är värt det, hur mycket som helst. Du kommer att upptäcka det själv med tiden.

Stor kram från mig till dig.

Så tänkvärt det är, din liknelse om lika börda vid livets slut. Fint och tänkvärt. Tack för den.

Grattis till framsteget!

Tack för fina ord!
Avlastning..ja. Vet om det. Tack ?Har En viktig sak som kommer lösa en hel del inom snar framtid. ☺️Och kloka ord angående ryggsäckarna med jämnt fördelade bördor. Det är både en tragisk och bra tanke ?
Kram! Hoppas du har en bra kväll. ?

God afton ?
Har du tagit dig igenom kvällen? Hoppas! Bra att du hade behärskningen att skriva dig igenom några timmar!?
Förstår enormt mkt tankarna kring att räkna bolagets öppna timmar och rastlösheten från helvetet. Meningslösheten.
Delar din man och du på vak på natten? Jag förstår om det är påfrestande med relation också. Min relation med pappan sprack.. Orkar inte skriva mer om det ikväll. Käkat pizza och druckit fanta. Och snusat. Gargl.
Kram! ?

Igår drack min man. Somnade vid 22-21.30.
I dag drack han bara en öl. Så rullar det på. Dricker några dagar och 4-5 dagar nyktert. Vissa nyktra dagar bra men ibland sura miner, beror väl på abstinens.
Skönt för dig att du slipper se när din man är full. Men tankarna är ju hos honom ändå, det förstår jag. Hoppas du blir starkare och starkare. Att du kan leva ditt liv, med eller utan din man.
Styrka till dig

Kul du. Hoppas du hittar en gubbe utan tv ;-)

..Tack o lov. Två bärs, inget mer men irriterad som sjutton...har jag varit men det har lugnat sig. Ligger o ska sova nu, så det är lugnt. Lär väl ta nåt snack med gubben. I morgon blir det helnyktert igen. Tack o godnatt o kram på er

Våga släppa kontrollen menade jag.
Min särbo sa att han ville ha lugn och ro i helgen och tänker inte svara i telefon. Han har inte haft sin telefon på och jag vet att han har tagit sig en fylla och att den har hållt på sen igår em är vad jag tror ialf.
Har verkligen fått kämpa för att inte åka och kolla honom så att han är ok . Är svårt att inte ha "kollen" längre men jag kan inte ha det heller.
Nu fick jag ett mess där han undrade vilken dag det va...
Man bli bara ledsen att han håller på men åter igen så var det rätt beslut för nu slipper vi se det ialf!
Hur har ni det?

Har också funderat på det där med att det kanske är så, att man utsätts för de påfrestningar man antas klara av här i livet. Då måste du vara urstark!
Och jag tror att när vi alla levt färdigt våra liv är allas ryggsäckar lika tunga. Somligas ryggsäckar blir snabbt tunga, för en del fylls på lite jämt fördelat och för andra kommer det senare. Men allas blir lika tunga till slut.

( du har säkert redan koll på detta som jag egentligen ville; det finns en möjlighet att ansöka om "helgförälder" för att få avlastning, oavsett om barn har funktionshinder eller ej. Väninnan hade en sådan en helg i månaden då pappan var frånvarande och hennes familj bor långt bort. Gav en enorm hjälp)

Nattis

Jag mår toppen för tillfället! Det där kan ju svänga fort men det är ju inte lika illa som när jag drack och visste att det var en återvändsgränd jag höll på att fastna riktigt illa i. Det är också när man mår så här bra, en längre tid, som man kan börja tycka att det var väl inte så farligt, jag mår ju bra nu och har sådan koll och balans, som de farliga första glasen kommer. Jag är inte ett dugg trygg med mig på det sättet. Lite erfarnare nu gällande min missbrukshjärna. Jag kan väl säga att jag äntligen börjar låta saker få ta tid. Har bättre uthållighet, vilket hjälper mig nu. Dagar får gå upp och ner. Jag låter de vara så men samtidigt jobbar jag hela tiden med goda vanor, oavsett, för att det hjälper alla dagar och på längre sikt.

Bara en sådan sak att kunna skjutsa ena tonåringen nyss en lördagkväll börjar kännas naturligt. Jag vet att hjärnan spelar mig spratt hela tiden. Åh, lite vin till den här trevliga middagen... Jag lyssnar på det där och tränar på att styra undan. In med tankar som hjälper mig, så går det över.

Vi får se hur det blir framöver. Det viktigaste först. En sak i taget. Inga panikbeslut, måste vara i balans länge och beta av utmaningar och längtan i lugn och ro, nykter. Vi får se vart det leder men en förändring håller på att ske på riktigt. Ansvar för mitt välmående, har bara jag.

Sov gott!
✨

Ett citat att ta med sig på vägen ??

... underbart att höra, Sattva! Så alldeles fantastiskt underbart, blir så jäkla glad när jag läser vad du skriver.

Stor, jättestor, bamsejättekram!

Lever jag, tack <3

... att veta dessa två saker:

1. Jag har svikit många gånger. Mig själv och andra människor.
2. Jag gör nu någonting åt detta.

Just den här känslan av att få tillbaka förtroendet för sig själv. Det är den känslan som är så ... obetalbar. Ovärderlig.

Kanske är det nu det passar att vara lite extra påpasslig. Känner ju hur jag rider på vågen just nu, med nyckeln till min inre skattkista i högsta hugg. Vore förargligt med ett stort magplask och en massa kallsupar bara för att man gick och blev övermodig... Fast, jag tror inte att jag är det, nu när jag känner efter. Jag tror att jag bara njuter frukterna för ett hejdlöst gott och lyckosamt ögonblick.

Ah, just den känslan...

Att falla har förstört så många gånger för mig. När jag inte skrev här så var fallet ett misslyckande som gjorde att jag började om. El... Nej, kanske istället nåt jag blundade för och lät passera så att jag satte mig i skiten ordentligt. Nu får jag lov att skriva ner här att det inte gick... Och man får hjälp att hantera det. Förlåt dig själv, enda problemet egentligen om du låter det vara en engångsföreteelse är ju att du inte kan "fylla år" här på forumet. Men det finns lösningar... Du kan räkna vita dagar 2016. Du kan räkna vita dagar i procent under en två mån period (hyfsat nära 100 borde det bli). Hur som helst - Du märker ju hur Leverjag blir utan dig här på forumet, Så jag hoppas verkligen att du tar nya tag. Vi gillar dig härinne! Och lär av Lena och Leverjag. LenaNyman, min idol, som körde otroligt öppna kort med hur eländigt det var från början och har lärt mig mycket om hur a-hjärnan funkar. Och Leverjag som återvände igen med ny insikt. Kram på dig Zorro!

Pratade idag med särbon, snuddade vid kärnan, klarade inte mer. Men han är beredd att ta en vit månad ihop med mig när vi ses nästa helg. Trodde faktiskt inte det. Antingen känner han själv vad han behöver, eller så är trots allt procenten kärlek i blodet högre än promille i blodet....

Även om jag just nu är väldigt målmedveten och "taggad" vet jag samtidigt hur lätt det är att "falla tillbaka i gamla vanor". Detta är ju i sig sporrande men viktigt att ha med sig på resan och planera för att undvika till varje pris. Efter lite drygt 2 veckor utan alkohol - och det känns jättebra - tror jag absolut det kommer att komma prövingar även för mig, som för så många andra! För min del handlar det bla om att börja jobba med "orsak" till varför jag började missbruka alkohol. Jag ser även AA som ngt positivt efter ett första möte där idag.

Och som sagt, tack för dina inspel kring a-fritt ;)