Senaste kommentarerna i forumet

i AA, ta till dig det du vill i boken. Men den är rolig, och avslöjar mkt av falska myter kring alkohol och dess förtjänster. Jag har plockat fram den igen och ska börja läsa, man får en positiv kick av att läsa det allra mesta i boken tycker jag. Helt klart en stöttande bok om man vill bli av med alkoholdjävulen!
Good luck, jag lyckades i alla fall att sluta röka för 11 år sedan med hjälp av mr Carr.

<3

Fast floskler sagda med omtanke är väl knappt några floskler...
Sen kan ju rent allmänt en persons dyra visdom betraktas som en floskel i ett helt annat sammanhang

Läste nyss något så sjukt!
Unga flickor i Afrika utsätts för våldtäkt eftersom vuxna män gått på myten att det går att bota HIV och Aids genom att ha sex med en oskuld!
Det går nästan inte att fatta. Vilket oerhört mänskligt lidande som är resultatet av okunskap. Och så kan man ju undra hur den föreställningen har uppstått? Är det bara ännu en förevändning för den starakre att utnyttja den svagare? Tur att det finns organisattioner som arbetar för att motverka de här övergreppen, men man förstår ju att hjälpen inte når alla...

Du har gjort vad DU kan. Bry dig. Nu börcdu backa tillbaka lite annars kommer du hamna i ett medberoende. En alkoholist måste inse själv att det är problem med a. Vilja sluta själv. Drt kan ingen anna hjälpa till med i beslutsprocessen. När man tagit det beslutet och verkligen kapitulerat så är man mottagöig för yttre påverkan.

Känner igen mig så mycket i det du skriver. Bra att du sätter ner foten för dig själv, DU förtjänar den bästa versionen av dig själv. Ingen annan och inget jobb.

Hej då från floskelsprutan :)

Om fem veckor så fattar jag förhoppningsvis beslutet att köra året ut, då joinar jag dig Stingo!

Aha...! Men så trög man kan vara ibland. Jag fattade inte alls. Tänkte så klart 'm-m', tja det är ju en godis, men hur får de ihop det? Fira med chokladöverdragen nöt? Ha ha ha... ni ser vad som kretsar i min hjärna. Men 'ett år senare' - ja, så klart! :-D

Tack.
<3

Du är inte påflugen. Tvärtom. Kram.

...Igår fick jag veta från hans familj , att han tog hjälpen från arbetsgivare....att han får inte dricka alls.
Det falska lugnet omfamnar mig som ett moln . Jag är som bedövat själv , glad , nöjd ? Nöjd ? varför skulle jag vara nöjd....för att jag har gjort nåt som ingen ville göra ? Skrika , be , gråta , anpassa mig eller titta på ? .....
Ska jag vara nöjd , att jag hjälpte honom genom att kontakta för andra gången hans arbetsplats , att blöta mig och ropa efter hjälp för honom ? Just nu är jag arg....ARG att ingen har hjälpt honom förr och alla bara tittade på och pratade bakom ryggen på honom....och ingen har alls försökt att prata till honom.

Han kontaktar mig inte.....jag söker ingen kontakt heller även om jag skulle vilja krama om honom och säga att allt blir bra.
Vet inte hur jag ska göra......vill hjälpa honom att gå genom allt och samtidigt är jag rädd att allt blir som förr. Jag ska sitta här och han där utan nån vilja att komma och sitta bredvid mig.

om du scrollar lite.Men min historia påminner lite om din.Föräldrar med både alkohol och tablettmissbruk.En känslomässigt närvarande far som ändå hjälpt mig på många sätt att ha ett hyfsat fungerande liv.En mentalt sjuk mamma som nu ändå efter 35 år faktiskt är nykter,men fortfarande sjuk,narcissist eller aspberger oklar diagnos och hon har heller inte låtit testa sig.Sen har jag haft en del relationer genom åren där jag dragits till män med problem av olika slag som jag lite grann hållit under armarna och fått känna mig stor stark och vacker.Nu lever jag sen fem månader ensam och har precis börjat nosa på om vi ändå kan hitta varann igen jag och min fortfarande drickande exsambo.Har börjat förstå mer och mer av vidden både av medberoende och sjukdomen alkoholism ju mer tid jag lagt ned på det.

Absolut, ska titta runt lite här. Får man vara ful och fråga vad din historia är och varför du hamnat här på forumet?
Ringer man direkt till alkoholmottagningen, eller måste man gå via VC?
Tack för tipsen!

Tack Meredith! Att ta sig till en psykolog var för mig ett stort steg. I samband när mamma höll på att dö, så förstod jag kanske för första gången att det har påverkat mig genom hela mitt liv. Hur jag agerar och hur jag känner osv.
Men att inte få en vettig psykolog och det trots att de på vårdcentralen skulle remittera mig till en psykolog med "kunnande" inom anhöriga till alkoholmissbrukare, gjorde att jag tappat suget för att gå vidare till ytterligare en. Dvs, via VC igen osv.
Al-anon har jag läst om, men vet väldigt lite om deras träffar. Någon som varit där och kan beskriva hur det går till?

Heja, heja!

Läste ditt första inlägg och kunde känna igen mig i det mesta. Väl jobbat. Som PP sa, en helt ny innebörd till din rubrik.

Har haft ett vinfritt dygn!

Det är inte så mycket att skryta om.
Men bättre än inget.

Och svårt var det inte heller!

Vi är många just på andra sidan stängslet som lider.Det jag tycker är förnämligt med detta forum är att man också kan gå in på missbrukarsidorna och se deras kamp,lidande och lyckade/misslyckade försök att vinna över alkoholen.Här på den "goda" sidan dvs vi medberoende så brukar vi försöka hjälpa varann med att lyssna,försöka förstå och kanske ge några uppmuntrande ord.

Titta runt lite och följ några trådar så ska du se att du snart får snurr på dina egna tankar och kanske vill plita ned några rader för att få respons.Utanför forumet så finns det ju i vissa kommuner/landsting mer specialiserad psykoterapi eller alkoholmottagningar som brukar kunna stötta.Alkoholmottagningen brukar kostnadsfritt ge 5 besök där man får ventilera till kunnig personal.Om du redan testat detta och fått skiftande respons så kan jag ändå rekommendera detta forum.Det har gett mig och många andra hjälp att klara upp tankar.Sen finns ju förstås alanon som kanske verkar i din stad.Det är också en guldgruva om det är en fungerande grupp som fungerar som den ska.Återigen,hoppas att du ska få samma hjälp som jag har känt att jag har fått.Framför allt chansen att kunna formulera mina mer eller mindre förvirrade och motsägelsefulla tankar och få stöd i att jag inte är galen,bara medberoende :)

I väntan på mer insatta människors råd, vill jag bara önska dig välkommen. Och säga att alla psykologer inte är sådär dåliga på att lyssna.
Jag tror att ett möjligt ställe för dig är al-anon, som jag tror vänder sig till just närstående till missbrukare. Hoppas det finns nära dig. Men jag tror säkert du kan få fler tips av någon som varit i din situation.

Och vet inte vad jag tycker än. Men det är värt ett försök, kan förhoppmimgsvis stötta mig i nykterhetsföresatserna.
Störande är annars godissug, och oro över att gå upp i vikt. Hå,hå, ja,ja...

... Du kunde ha valt året ut, så hade vi fått fundera tillsammans vid årsskiftet.

Men jättefint med fyra plus fem veckor ändå.

Vad roligt att höra från er, muränan, steglitsan, m-m, konstnären mfl. Det är verkligen på gott och ont att åka bort på lång och obestämd tid med sin fru som sällskap. Nu för tiden styr jag och ställer lite med min tid som jag vill (med ålderns rätt). Det är i alla fall positivt. Många har bevittnat, inklusive jag själv, hur stresskänslig man blir när man druckit under många år. Jag klarar inte längre av att ha så många bollar i luften och utsätts jag för svår stress och oväntade, obehagliga situationer får jag verkligen ta tag i mig själv för att förbli lugn.

Det är ju så att man har en tendens att förstora upp saker som en följd av sin alkoholism. Små bekymmer blir stora och stora bekymmer blir oöverstigliga. Jag tar sakta, sakta små steg i rätt riktning och även om det går långsamt går det framåt. Svårt dock att acceptera att det inte går fortare för en person som jag, som helst vill ha gjort allting så fort som möjligt och helst allt på en gång.

Dagarna flyter på och visst kommer alkoholsuget från och till men det är inte oöverstigligt. Relationen med min fru är OK men visst finns det otroligt mycket att reda ut. Det är så många saker jag förträngt genom åren och vägrat bearbeta. Flykt, antingen genom att resa bort eller in i dimman. Jag har fortfarande lite problem med humörsvängningar men det är ändå en mild västanfläkt mot hur det var för ett par månader sedan. Jag kämpar på och är tacksam för det stöd jag får av er bästa kämpar.

Må så gott/Tjalle
PS. Lite orolig över att du inte mår så bra just nu konstnären. Jag hoppar innerligen att det bara är tillfälligt. Alla mår vi ju lite dåligt från och till.

Idag känner jag mig stark, älskar såna dagar. Håller hårt i känslan. Vet att den kan försvinna lika fort som den kom. Nu ska jag fortsätta uträtta underverk.

Det känns skönt att ni stöttar mig! Det värsta och jobbigaste är när barnen är ledsna och arga på mig. Nu känns det helt plötsligt sim att jag är den dumma som ska straffas. Jag är så rädd för att min dotter kommer att ta avstånd från mig. Jag förstår dig Flygcert när du skrev förut att ditt ex köpte en massa saker till barnen och hur det kändes för dig. Det känns som att nin sambo har börjat köra den stilen lite nu för att vinna tillbaka sin dotter .
Ja Ullabulla jag tror också att jag kommer att känna att allt arbete har varit bortkastat om jag går tillbaka nu. Och jag vet ingenting hur nåt kommer att bli och hur det kommer funka. Men jag behöver ju inte bo kvar i den lägenheten för alltid men just nu känns det som en ganska bra lösning även om den är för liten för mig o min dotter men det går nog att få till det. Det kanske går lättare än jag tror el så blir det jättejobbigt! När jag slutar jobbet i dag måste jag prata med honom, det får bära el brista men jag är tvungen nu!!
Kram till er alla!!

Hej, nu är ditt användarnamn ändrat, hoppas till din belåtenhet!

Rosette
Alkoholhjälpen

Detsamma önskar jag dig. Idag ska vi äga.

KRAM