Senaste kommentarerna i forumet

Nu har i och för sig Leverjag sagt allt...

Skulle det ju stå. Naturligtvis.

... sagt allt som behöver sägas i ovanstående kommentar. Helt enkelt för att det är sant alltihop. Man snavar och kliver fel och vrickar sig och svär som satan och gråter och är rädd och så blir det helt plötsligt ett återfall och man tror bara inte att det är sant vad dum i huvudet man är och man tycker man har svikit och inte levt upp till förväntningarna och allt är pissigt och grått och vinter är det också.

Det är bara att neutralisera alla känslor av skam och skuld och självförakt (eftersom såna känslor bara är kontraproduktiva) och hiva sig upp i repet igen. Klättringen fortsätter.

Jag fixade också runt två månader innan jag släppte lös fan och hans moster i fyra hela månader till. Där var det inte fråga om några öl, såvida man inte räknar långtradarlass förstås.

Alltså, kära Zorro; se detta som ett led i utbildningen. Stor kram och välkommen tillbaka när du vill till oss andra torra, dammande ljuva förmågor.

:)

Skrev precis ett inlägg där jag beskrev upplevelsen av mitt första AA-möte. Kommer absolut ge detta fler "chanser". Hur ofta går du på AA-möten?

Och tack för att du frågar - jag mår bra och det går bra (utan alkohol). Vet att du varit nykter länge nu och har hittat "hem" i detta och även om jag förstått att det inte alltid är "guld och gröna skogar" är du en stor inspiration för mig! Tack Ebba!

Xoxo, lider med dig. Bra att du skriver och ser vad som händer i dig.

Du, har du fått riktig behandling för din ångest med kbt och liknande. Du behöver ju träna i små steg, byta tankar och vanor precis som de som arbetstränar efter utbrändhet eller har fobier och missbruk.

Känns som du skulle behöva lite mer stöd för att orka till förändringen. Ångest är jättetufft men du vet att alkoholen troligtvis är den enda eller största boven i dramat..?

Kram på dig

Härligt. Vilken envishet du har. Det där med att vara helt ärlig mot sig själv och omgivningen, verkar vara nyckeln. Hjälpte ditt första år av försök tror du? Fick du samtalsterapi och sådant på beroendemottagningen? Hur hjälpte det, tycker du? Går du på AA? Går du på antabus nu?

Vad tror du var det där sista som behövdes för att bestämma dig. Var det viktigt att berätta för andra och på vilket sätt?

(Nyfiken, vetgirig, impad ;-)

Berätta om dina sidovinster! Jag kunde tex köra mm son nyss, en lördagkväll! ?

Så bra om du vill dela med dig av goda råd och tankar som hjälp dig på vägen!
Kram

Så himla starkt att du inte har trillat dit igen, att det åtminstone bara är tankar!!! och att du skriver här!!! Försök hitta tillbaka till varför du blev nykter en gång. 2,5 år är ju helt fantastiskt! Läs på forumet, och skriv! Det ger åtminstone mig en massa energi (alltså, jag är bara nykter på 7:e dagen så jag är kanske inte den bästa att ge dig råd...) och motivation. Vad är det du behöver döva? Kan du försöka prata med någon om inte forumet räcker? Jag är också en beroendepersonlighet och vill gärna ersätta det ena med det andra - och har gjort det. Jag kommer försöka hitta nyttiga saker nu att ersätta med, och jag tror det är viktigt att inte han någon form av näringsbrist. Tränar du? Intressen? Hoppas du orkar fortsätta och tar tag i tankarna som dyker upp, det är den där lilla jäveln i huvudet som märker att du är lite svag och passar på!! Jag önskar dig jättemycket lycka till!!!

Jag hatar mina sekundskiftande känslor.
Så snabba och starka vändningar. Verkar som att försöken att stå emot alkoholsuget gör dom värre. Nu är jag plötsligt ledsen. För en stund sen var jag glad, kände mig till och med tillfreds. Skulle pilla med lite ekonomigrejer men bestämde mig för att ta tag i en del av röran i garderoben först nu när jag kände att jag hade ork. började plocka med kläder som låg huller om buller och kände mig tillfreds. Nästa sekund kände jag mig irriterad och tänkte att det var meningslöst att vika kläder. La mig i sängen och började skriva, en kort stund kändes det bra, sen kändes det dåligt för att jag kommit ifrån ämnet jag börjat skriva om. Nu känner jag mig ledsen igen. Jag antar att i just det här fallet handlar det om att eftersom min ångestdämpande behovsmedicin i slut så tog jag istället en halv insomningstablett när oron och rastlösheten blev för stark förut. 2h tog jag andra halvan när jag igen inte orkade med oron och alkoholsuget. men sen kände jag hur jag blev påverkad och skämdes för det. Jag vill inte ha ångest jag vill må bra jag vill inte behöva ta tabletter jag vill fungera som en normal människa och jag vill inte ha all den här jävla förbannade skitångesten som gör det så jävla svårt att komma igång med saker, komma iväg på saker och bara kunna få vardagen att funka. Helvetes jävla skitångest jag hatar dig!! Jag vill göra en massa saker men samtidigt vill jag inte göra något och allt känns bara jobbigt och skit och blä! Jävla skitliv att det ska vara så jävla svårt att ta sig igenom.

Dagarna går framåt och helgerna har ersatts av vardag. För min del en annorlunda vardag - utan alkohol. Någon skrev i forumet att om man vetat att det var så fantastiskt att inte dricka alkolhol hade jag slutat för länge sedan. Har dock förstått att det luriga och svåra är att inte börja igen och när det känns som mest avlägset är faran som störst (har dock ingen egen erfarenhet av detta). För att hantera detta har jag i princip sedan jag slutade dricka insett att jag måste "göra ngt". Ngt annorlunda, ngt som över tid är hållbart även om det samtidigt är viktigt att ha fokus på "en dag i taget". Inte helt enkelt men jag är helt övertygad om att man inte skall vara rädd att be om hjälp och vara ärlig mot både sin omgivning och sig själv (är i sig en process men bra "målbild").

Som jag skrev tidigare var de första dagarna/veckan utan alkohol väldigt omtumlande och jag ville "aldrig" vara själv då det kändes otryggt och läskigt. För min del var det även första gången jag insåg mitt problem och första gången jag slutade så jag visste inte riktigt hur jag skulle agera. Jag sökte tidigt hjälp dock och utan detta forum, kontakt med "närstående" och besök på VC etc tror jag inte det hade gått. Jag var inne på detta forum i princip 24/7 och läste och skrev även en del - och fick FANTASTISK respons vilket jag är SÅ tacksam för. Kommer jobba hårt för att återgälda detta till andra som behöver råd och stöttning - ngt jag för övrigt tror även är bra för min egen del (win-win) ...

Däremot kände jag även ett behov att "själv" bearbeta min situation och tänka framåt. Detta hade nog varit lönlöst och direkt dumt om jag inte samtidigt kände att det fanns stöd om jag väl behövde det. Dessutom har jag varit fysiskt aktiv med promender, simning, gym etc. Detta har medfört att jag inte varit så aktiv på forumet det sista som jag var i början men "var sak har sin tid" ;)

För att återknyta till rubriken så var jag på AA-möte idag förmiddag. Mötet var av sk öppen karaktär och skulle inledas med 20 minuters meditation. Även om jag var övertygad om detta kunde vara ngt riktigt bra var jag RIKTIGT nervös när jag traskade in i kyrkan där mötet skulle hållas. Tänkte i efterhand på varför jag var nervös egentligen men kan bara komma fram till att det helt enkelt var ngt "nytt" och ngt jag inte är van vid. Till saken hör dessutom att jag aldrig mediterat tidigare även om jag "läst in mig" på detta en del de sista dagarna ... Jag var även lite orolig att det skulle vara lite för "andligt" och "religiöst" även om AA inte egentligen skall vara det ...

Väl på plats skingrades mina nervösa tankar direkt. AA-gruppen visade sig bestå av 18 personer där jag var den enda som var "ny". En brokig skara människor i åldrarna kring 25/30-60/65 med ungefär hälften kvinnor och hälften män.

För att inte skriva en roman i detta inlägg kan jag sammanfatta detta möte som vädigt speciellt och väldigt positivt. Meditation tror jag på men detta kräver övning som så mkt annat här i livet (practise makes perfect). Jag blev väl emottagen utan att det gick till "överdrift" men flera av de som talade under möte gjorde det utifrån att jag var ny där vilket kändes varmt, skönt och välkomnade.

Efter mötet började jag prata med en person som varit aktiv i gruppen i 9 år. Lite osäker hur det blev att just vi började prata men vi satt i över en timme och även hans sambo anslöt som också var med i gruppen (hon hade varit med i 12 år och nykter sedan dess). Otroligt nog slutade detta i att jag nu har en sk "sponsor" (en form av mentor) och jag fick deras bok som bla tar upp 12-stegsprogrammet (Stora Boken). Tanken med en sk sponsor och hur detta fungera får jag återkomma med men i stort är det en person som skall stötta och vägleda till ett nyktert liv. WOW!

Blev ett långt inlägg - återkommer till er som skrivit till mig (TACK!!!) och som jag är "skyldig" ett svar lite senare ;)

Kan du stoppa nu efter två stark, eller har det blivit mer? Ni behöver definitivt jobba med ert förhållande, din karl och du, men du ser allt klarare om du inte dövar känslorna med alkohol. Snälla...bestäm dig för att det verkligen kommer bli NYA JÄVLA TAG IMORGON!!! Jag skriver och hör hur det går :-)

...tyvärr. Jag har märkt att jag tar fruktansvärt illa vid mig av vad min karl gör, kanske mest INTE gör. Två starköl. Nya, jävla tag i morgon!

Min karl fattar inte att nåt fattas mig....inte a!

jag är riktigt medberoende och vart sen jag föddes och det är det jag försöker fokusera på. Just därför kan jag inte höra något av det han gör/säger till vänner för då "flyttar"han in i huvudet och jag glömmer mig själv och oxå blir irriterad på mig själv att jag tillåter han ta sån plats. Och frågan varför jag blir kallad massa elakt ist för att bara låta mig vara förstår jag absolut inte, medberoende eller ej så anser inte jag man behandlar någon medmänniska så!

Det värmer så att logga in och se era svar, och att bli kallad klok av såna kloka människor värmer ännu mer.
Sisyfos
Det har börjat avta! Tänkte faktiskt i dom banorna precis innan jag loggade in och var rädd för att spama flödet med för mycket inlägg i min tråd. men så insåg jag att även om jag uppdaterar ofta så är det ju fortfarande bara en tråd så den kommer inte att ta över forumet. Vad det gäller att stötta andra så känns det som att det finns ett klokt och starkt gäng här inne som kan göra det bättre än jag (just nu iaf). så där har prestationen släppt lite för att jag känner att jag har inte så mycket att ge men det finns andra som har det. Jag försöker hålla mig uppdaterad i trådarna istället så att jag den dagen jag har något klokt att säga kan göra det.

Helt solklart fall av allvarligt "MEDBEROENDE"!
Jodå Blåögat.. För DU låter honom få den makten över dig!
När tankarna kommer säg STOPP! Ja, är du själv kan du säga det högt till dig själv och sen bestämmer du dig för att tänka på nåt helt annat!
I början blir man "tjatig" på sig själv med alla sina "stopp".. Men hjärnan är ibland som en hundvalp.. Det tar ett tag att få den på andra tankar..
I nuläget är det ju DIG du ska tänka på, inte honom!
Så länge du håller på och "ältar" dom här tankarna där han har huvudrollen, så är du fortfarande fast i ett medberoendeförhållande (där han inte ens behöver vara närvarande för att ha kontroll och makt över dig..)
Jag VET att du är smartare än så!
Så nu stoppar vi (trots att det gör ont..)
För det är bara DU som har makt över dina egna tankar.. Det är bara DU som kan tänka dom..
Kram!

Vännen, vi är här för att vi mår bra av det. Vi lär oss om andra och om oss själva. Du ska inte säga förlåt till någon här. Bara till dig själv, om du vill och behöver det. ?

Kände på mig...men är så GLAD att du tittade in här igen!!! Vet du. Du har inte förstört två månader. Dem har du med dig. Borsta av knäna på byxbenen och vandra vidare. Låter du det gå för länge kan du bli liggandes...

Söta, fina Zorro. Jag vet alltför väl hur det känns att börja dricka efter en framgångsrik period och känslan av att inte duga, höra till, våga erkänna, skämmas, inte vilja se... Ja, och allt det där man kan känna då för forumet. Men forumet är ditt för dig och mitt för mig. Här kan vi vara i tid och otid för att påminnas om vårt missbruk och lära oss av våra medmänniskor vilka vi är innerst inne.

Jag är så fantastiskt tacksam för att du inte försvann från forumet pga av skam eller förlust! ?

Det är bara du som vet om du vill detta. Om du fortsätter din nykterhet med två månader till har du faktiskt en ganska lång tid som stöd för framtida beslut...

Tack för ditt livstecken!!! Du är modig! Var snäll mot dig själv. Det är ingen tävling om antalet dagar, veckor och månader i rad. Det är en förändring för livet och vägen är krokig med backar och sluttningar i regn, vind och solljumma vindar.

Stor stor kram, min vän
❤️❤️❤️❤️

Jag vet att det känns skit nu, jag minns själv hur det kändes för en vecka sedan när jag föll, men vi alla faller ju nån gång. Men jag tycker det verkar ganska stabilt ändå, du blev inte berusad, du tog ett gäng ölare, ingen katastrof.
Du behöver inte be om förlåtelse, förlåt dig själv och gå vidare, var inte hård mot dig själv nu.
Nu ska du tänka att du har nästan 2 vita månader bakom dig och många fler kommer det att bli.
Kämpa på nu, vi andra knuffar på dig åt rätt håll ???

Jag skrev ett svar här tidigare r jag fick med en del.
Det är stundvis kämpigt såklart. Det gäller att inte sätta för långsiktiga mål, utan ta en dag i taget och framförallt ta livet för vad det är!
En sak måste jag tillägga också; om jag bara hade haft en aning on de sidovinster som nykterheten ger, då hade jag blivit nykter för längesen :)

Jag började märka redan för 3 PR sedan att saker inte riktigt blev som det skulle när jag drack, men första reaktionen blev att jag förnekade problemet. Men som 'tur' är blev det bara värre å värre. Tillslut sökte jag mig i förtvivlan till beroendekliniken. Jag började ta antabus, och hade ett år med kortare återfall, nykter varannan vecka mm.. Efter semestern i somras så tag jag mod till mig å la alla kort på bordet för mina närmsta vänner ang mitt missbruk och sen den dagen, tack vare att vara ärlig så har jag lyckats hålla mig nykter :)

Ja, varför dricker man, det finns nog många spekulationer om det.
Att kunna dricka igen efter en vit månad och tro att allt är bra igen, det kan jag säga är helt uteslutet, du skulle med all säkerhet halka in i gamla mönster ganska omgående.
Det lär finnas dom som lärt sig dricka normalt efter 6-12 månaders nykterhet, men dom är väldigt få.
Som du själv skriver så bör du nog fundera på att slopa alkoholen helt för en lång tid framåt, du skriver att du druckit dagligen i 8-9 år och då räcker inte en vit månad, hjärnan måste få tid att läka och bli av med gamla vanor, försök ersätta dom med nya vanor, det är en mycket tuff och lång resa, men det går.
Titta inte för långt framåt då känns det svårare, ta dag för dag, eller t.o.m timme för timme om det behövs, bestäm dig redan på morgonen "att idag dricker jag inte vad som än händer " ta en dag i taget.

Du har tagit ett första steg genom att skriva här, håll dig kvar här och var inte rädd för att fråga om råd i andras trådar.
Här finns mycket stöd att få och det har hjälpt många här.
Lycka till ?

Mick/

Jag bröt! Mina snart 2 månader! Jag klarade det inte! Tänkte inte gå in här och titta, men kunde inte låt bli! Ser ditt meddelande Leverjag och började gråta! Förlåt alla och du i synnerhet!
Jag har inte druckit mig berusad men klarade inte att låta bli några öl!
Ledsen... :-(

Jag bröt! Mina snart 2 månader! Jag klarade det inte! Tänkte inte gå in här och titta, men kunde inte låt bli! Ser ditt meddelande Leverjag och började gråta! Förlåt alla och du i synnerhet!
Jag har inte druckit mig berusad men klarade inte att låta bli några öl!
Ledsen... :-(

Tänker på dig Nickanna...

Andas stora, lugna, djupa andetag 3-4 ggr minst flera gånger om dan så lugnar du kroppen och tänker bättre. Berätta hur det går för dig och var rädd om dig!

Kram

Fick leta för att hitta rätt på dig. Du vanliga kloka människa som gör mig glad i min tråd, verkar läsa och fundera mycket. Ge oss gärna lite smakprov på nya kunskaper här.

Du, jag håller med dig. Mycket av det som triggar mig är vanor. Jag har ju inget sug efter alkohol i kroppen. Ibland efter socker men det har jag lärt mig för länge sedan att inte stimulera med sötsaker. Däremot finns det mycket i A. Vanorna gör att jag inte ersätter A med socker. Det är vanor som startar tankar som startar sug. Själva suget är väl kemiskt betingat nu efter missbruk men orsaken till det är vanorna, upplever jag. Intressant det där och det är därför det är så svårt tror jag att inte börja igen trots att vi klarat oss utan länge. Vi behåller vanor och tankar! Jag tror verkligen att beteendeterapi och hypnos kan hjälpa till här.

Önskar dig en skön helg. Kram?

Missade detta vännen. Tänk på dig. Hittade din tråd äntligen. Så bra att du skrev här. Du kan fortsätta din nykterhet, ta upp den igen. Du vet att alkoholen bara får dig att må dåligt.

Hoppas verkligen du stod emot hans inviter. Inte återvända till helvetet igen. Det är du för värdefull för. Du, inom dig bor en mycket stark och bra person. Låt henne nu få växa och få ny kraft efter alla slag och bataljer. Vårda dina sår. Lugn och ro och framförallt avstå alkoholen.

Kom tillbaka och skriv här, för din skull. Här finns det stöd om du vill ha.

Kram

Å, det låter så jobbigt!
Tycker inte att du ska försöka förklara mer än: "vi bryr oss om dig och är rädda för att du ska supa ihjäl dig". Du har gjort helt rätt. Skönt att du ska gå anhörigstöd nu.