Senaste kommentarerna i forumet

Jag har provat "allt" de sista 2 åren. Dricka max 2 glas vin (det gick ju skitbra), dricka vid festliga tillfällen (hm, mycket att fira?), kurator, alkoholterapeut, separation, återförenad, antabus (oj, vad lätt att sluta med tabletter). Det som till Slut hände för 3 veckor sedan fick mig att ta steget att börja gå på AAmöten och VARFÖR har jag inte vågat mig dit tidigare? Det känns som att det är min livlina just nu. Ja, det var lite kort om min resa. Kram

Det går över MEN det är EXTREMT lätt att trilla dit OM man INTE har stöd, kunskap och som det heter VERKTYG för att klara att stå över vinet och alltså STÅ EMOT.

Kämpa!
kram

Ny vecka. Hade en prövning i helgen, och hade inte det minsta lust att fortsätta med mitt alkoholfria liv. Hade gäster, och bjöd på vin. Själv drack jag ett vitt NA-vin från Per Gessles kollektion, som väl var lite ok. Men det som mannen och gästerna fick verkade bättre... Kan nästan känna lust att hälla upp ett glas bara för att se om någon skulle säga till mig. Typ testa om jag får... helt meningslöst, eftersom det bara är mannen som vet vilket arbete jag lagt ner och hur läget var innan jag slutade. Vill kanske testa honom också. Så himla barnsligt, känner jag ju själv, utan att någon behöver säga det. Det är ju inte ens någon som någonsin sagt till mig att jag borde dra ner på drickandet... det är helt och hållet mitt eget beslut. Och det är fortfarande ett beslut. Jag tänker inte hälla upp något.
Men när energin tryter och det skaver i själen så längtar kroppen efter en snabb utväg, ett snabbt sätt att komma undan, slippa ifrån gnagande tankar och lätta på trycket en stund. Få en stunds bubbla och vila i den nästan helt överhettade hjärnan. Då är det viktigt att minnas, läsa i både min och andras trådar. Ikväll har jag till och med tagit mig för att skriva några rader i någon annans tråd, har annars varit slö med det. Läser och läser, men har inget att säga.
Ja, imorgon är det den stora dagen. 1-årsdagen. Får fira i min ensamhet, mannen är borta. För ett år sedan och en vecka vet jag hur jag hade firat, då fanns det bara ett sätt att fira - med ett glas vin (eller tre). Så blir det inte imorgon.

Ha en bra kväll,
/m

Jag hade inte förväntat mig några kommentarer på det jag skrivit, men oj så glad jag blir över era rader! Idag och helgen har tankarna på ett vinglas dykt upp i skallen titt som tätt. Det är så märkligt. Det har gått så lätt den här gången och så är det plötsligt vinterror i mitt huvud. På något vis är jag ändå stark i min nykterhet, svårt att förklara känslan. Jag VET att jag inte klarar av att dricka. Och ändå knackar det till i min hjärna. Går detta över? Minskar sekvenserna av sug med tiden? Jag tycker att det har varit jobbiga dagar.

Roligt att läsa att det går bra på resan. Låter lite häftigt att åka iväg sådär. Och lite jobbigt. Komma varandra nära på både gott och ont, hinna prata, komma så långt i samtalen att de där lite svåra sakerna, som gör lite ont att peta i, hinner komma fram och avslutas. Låter som ett bra tillfälle att hinna reflektera över både det ena och det andra, och att ha lite roligt på köpet :) Ha en bra resa och det finns inga futtiga nyktra dagar.
/m

Även jag vill önska dig välkommen. Din situation låter (som ovanstående skrivit) besvärlig, låter som att det finns mycket att jobba med. Jag tror att det är superviktigt att du fortsätter med de professionella kontakter du har och att du verkligen tar en dag i taget. Och när får man motivation? Ja, säg det... Vissa dagar håller vi uppe med hjälp av motivation, och vissa med bara vilja, eller genom att gräva ner oss i soffan och vänta på att dagen tar slut. Åtminstone till en början.
Lycka till på din resa.
/m

Hej

Vänligen ta bort mitt konto och bekräfta när det är klart.

Mvh Medberoende

Ja, intressanta funderingar. Räcker hjälpen vi tagit av varandra här? Jag vet inte heller ibland. Jag gick ju några månader hos en terapeut och fick bra verktyg med mig därifrån, men den stora hjälpen har jag fått härifrån (och från mannen såklart). Vet inte om det varit annorlunda om jag tagit hjälp från AA. Men den stora poängen är ju ändå - hela tiden, att man måste själv vilja. Vill man inte gå på AA-möten så är ju inte den hjälpen heller bra. Vill man inte gå in på forumet och läsa är inte den hjälpen heller särskilt effektiv. Det är väl därför vi fortfarande hänger här - vi vill ha hjälpen och stöttningen vi får av varandra. Forumet är ju ett bra exempel på när summan av helheten blir större än från varje del, om du fattar...
Det viktiga är väl att inse vad som krävs för att minnas, och att fatta ett nytt beslut varje dag om det behövs.
Ha en bra kväll
Kram m

att du inte mår bra. Inte jag heller för tillfället. Tror att det har tagit mer energi än man kan tänka att sluta med alkoholen, och ta itu med gamla demoner. För mig har det aldrig handlat om att "bara" sluta med alkoholen, utan mer att hitta ett hållbart sätt att leva. Vet inte precis om jag gjort det - då och då kanske, men lång väg kvar till varaktig inre harmoni tror jag i alla fall. Hoppas bara att du får vila i dig själv nu, och att inte mannen faller tillbaka nu. Långa promenader och hundgos, ägna dig åt det :)
Kram m

Du har redan tagit flera stora steg åt rätt håll, mot det liv du vill ha och är värd. Såklart har din dotter massa känslor kring detta som går ut över dig. Våga lita på att du som vuxen vet vad som är bäst för dig/er. Ditt beslut att flytta från ett destruktivt liv gör dig till en bra förebild för dina barn. Kram!

Testade att lyssna på Stil men det var nåt med buffringen som tog för lång tid... Hur som helst är det underbart med nya intryck och ska ge Lucas i uppgift att lösa "bufféproblemet". Kram på dig!

Jag har alltid mina tentakler ute. Känselspröten vajar. Sonderar hela tiden terrängen. Det slår mig att medan jag gör detta så jämför jag mig också hela tiden med andra. Har "andra" bara antydan till en kvalitet jag själv saknar eller eftertraktar så dras cirkusen i mitt inre igång. Vilken otjänst jag gör mig när jag håller på så! Rätt vad det är slår jag på mig själv för att mina solbrillor inte ligger prydligt i en låda avsedd för solglasögon. Jag får dåligt samvete för att jag inte springer Lidingöloppet och avgår med segern. Den här observationsförmågan jag har, i kombination med känselspröten och tentaklerna, gud alltså...

Det är svårt att lägga fokus på sig själv när man är en ständig nattvandrare.

Men jag är något på spåren. Det lönar sig ibland att ligga hemma i höstinfluensa.

det är klart att du har alldeles rätt.Jag har bara skjutit problemet framför mig på framtiden.Naturligtvis kan jag inte leva i en ordentlig relation igen med honom så länge han dricker.Dock har jag lidit så rejält i sommar och älskar honom så pass fortfarande så jag kan inte låta bli att ge oss en sista chans.Jag hoppas förstås att det ska gå vägen annars skulle jag ju inte ge mig in i det.Men förhoppningarna är inte så stora och jag hoppas jag låter de vara små även i fortsättningen.

Du kommer att klara av det! Förstår att det är tungt. Men du är stark ♡

~

... så är det den här inre stressen, konflikten, frustrationen, hela den här KONKARONGEN av otillfredsställelse som gör att jag tar till allt jag tar till för att få en stunds vila. Herregud. Jag skulle lika gärna kunna dansa i kulregnet från Wild Bill Hickoks Colt.

Ja, jävlar, en sån röra. Tycker du är fantastisk. Du redogör så klokt och insiktsfullt och du verkar också vara en person man fastnar för. Annars hade du väl aldrig haft det stöd du haft runt dig?

Hur får man viljan? För min del tror jag det bara "hände". Plötsligt var det bara så att nej, Lena, dags att testa non-drinking. Men inga högtflygande planer! Usch nej. Bara en dag, om ens det, i taget. Myrsteg. Och sen tror jag att man måste ha nån slags självbevarelsedrift nånstans inom sig. Nånting som säger en att man är värd bättre. En liten aning av det bara tror jag kan räcka för att ta det här klivet.

Och sen, när det här klivet tagits, så tror jag att ... ja, i alla fall var det så för min del - jag upptäckte att jag kan påverka och förändra min tillvaro. Jag märkte att det faktiskt är jag själv som sitter där i regissörsstolen, med taktpinnen, med manus och allt. För jag har också tagit hjälp tidigare. Men då var det som att jag ännu inte var redo för att göra jobbet själv. På nåt sätt ville jag att nån annan skulle göra det, för jag hade ju i alla fall sagt att jag behövde hjälp, minsann. Det kan kännas så jävla tungt och tråkigt och övermäktigt - men på nåt sätt, plötsligt var jag bara där.

Hoppas du skriver mer här. Välkommen, riktigt riktigt varmt välkommen hit! Jag gillar dig redan.

/Lena

Känner mig så ledsen!! Min dotter var så arg o ledsen på mg igår. Det är så svårt, jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag förstår hennes reaktion, hon vet inte hur någonting kommer att bli o det är skrämmande. Men jag orkar inte, vet inte vart jag ska ta vägen. Det var så jobbigt i går, satt själv ute på gården och bara grät mitt i natten. Hur klarar folk av sånt här, tror jag blir inlagt på psyk innan det här är klart. Är jag verkligen så stark att jag kan slutföra det här?

Har legat ända till nu, med huvudet insvept i grönsnorsörjig bomull. Tänk om tankarna kunde kollapsa också, det hade varit välgörande.

Att aldrig vara nöjd. Att alltid måsta vidare. Att slå på sig själv om man gör det. Att slå på sig själv om man inte gör det. Fan, det är ju nåt fel nånstans.

Jag önskar att jag vore en gammal farbror med pipa och vedkamin och gungstol och Que Sera-inställning.

Hej Ullabulla. Det finns inte möjlighet att skicka PM meddelanden direkt till andra användare. Vi har inte heller några planer på att öppna en sådan möjlighet. Jag tycker att du uttrycker önskemålet på ett mycket bra sätt och kan förstå varför det skulle vara användbart. Anledningen till att vi inte har PM är att vi behöver ta ansvar för att den kommunikation som finns på alkoholhjälpen är ok. Vi kan inte granska personliga meddelanden och det skulle inte kännas bra att göra det. Så på alkoholhjälpen får man tyvärr begränsa sig till skriva sådant som man kan skriva öppet. Jag vet att andra användare har tagit kontakt med varandra utanför forumet. Om man gör det så kan det vara bra att vara försiktig och använda en anonym mailadress eller anonymt konto till att börja med.

/magnus

Min kära, fina vän... Fan vad ledsen jag blir för dig. Inte ska du, fina Konstnären, behöva må så här dåligt. Men det är klart att du gör... Det är nog tyvärr som du säger. Du är djupt medberoende. Kan du få hjälp via Al-non (eller vad det nu heter...)? Du har väl varit på några möten där tidigare? Kan du få samtalsmöjlighet via din läkare?

Känner du att du vill bryta nu med mannen? Du har tidigare sagt att det är så svårt att hitta bostad på din ort. Men vem har sagt att det är du som ska flytta? Det kanske är så att han ska flytta om han inte söker hjälp?

Önskar dig allt gott, att du ska få må bra. Du är värd så mycket bättre än detta.

Varm kram och mycket kärlek till dig vännen

Hör att du kämpar!
Vill inte vara en negativ bittertant - men jag tycker mig se hur mycket av dig och ditt liv som kretsar kring honom, hans nykterhet, hur det ska bli, att du har fått backa osv. Låter kanske dumt och hårt av mig - men du har backat på kravet om total nykterhet så han sitter säkert och tänker att "ett glas hit eller dit gör inget, hon backar ju ändå" eller liknande... Jag hoppas att jag har fel, men kan inte låta bli att skriva det, du är värd att ha ett liv utan oro!

Jag känner ibland att jag vill rikta mig personligt till någon som jag ser har det extra tungt.Eller när jag själv har det extra tungt och tycker att någon verkar besitta de svar jag just då saknar.Kan någon i adm hjälpa mig med det svaret tack?På beroendelinjen så finns ju denna möjlighet i alla fall.

Kanske är det så att vi jobbar med alla medel på vår egen nykterhet och att engagemanget i den (och även andras problem här på forumet) gör att vi riskerar att bli lite utmattade? Känner igen det du skriver att det nästan varit som ett heltidsjobb, och visst hade även jag trott att allt nu skulle vara som att sväva på rosa moln ;-)

Kanske tycker du det är svårt att berätta hur du tänker kring ditt medberoende till Gagarin och vad det gör med dig/er? Du skriver "nog om det", och att du hoppas på att tron på hans nykterhet ska komma tillbaka. Det är verkligen näst intill omöjligt för mig att försöka rikta några råd när det kommer till hur du bör hantera det. Skulle vara intressant att läsa om hur du ser på framtiden och vad vilka saker du tror att du nu behöver förändra?

När jag funderar på min egen resa så har jag vid flera tillfällen läst att man bara lyckas om vi tar hjälp. Nu har åtminstone inte jag tagit någon större hjälp utan klarat mig i snart ett år på ren och skär "envishet". Naturligtvis kommer då tankarna upp till och från om det är någon pusselbit som fattas? Hade det kunnat vara ännu bättre om jag gjort annorlunda? Har jag missat något för att detta ska bli riktigt riktigt bra?

Kanske är det lite så med dig med och vad ditt medberoende innebär? Är det så att du behöver träffa och prata om detta med någon som kan medberoende?

Styrka till dig din gamla kämpe! ;-)

//PP

Jag har nog tappat både gnistan och mig själv i all turbulens som varit. Det har ju varit ett heltidsjobb att jobba med sig själv för att hålla sig ifrån A. Sedan på det åka berg och dalbana med mannen. Begriper nu att detta är kroppens reaktion på detta. Har väl inte precis varit rädd om mig själv utan fokuserat på att mannen ska bli nykter. Har tappat tron men jag hoppas den kommer tillbaka. Borde ju vara lite nöjd nu utan A i hemmet, men det är jag inte. Tror att jag får förändra en del saker igen, om jag bara vetat vad A skulle förstöra i mitt liv hade jag aldrig tagit första glaset någonsin. Har ju inte druckigt på 13 månade nu, jag borde ju sväva på små rosa moln nu, men icke. Det värsta av allt är att Gagarin klarar detta själv. Nog om honom. Visst är kampen ojämn, men vi har ju övetaget om så bara idag. Vad som än händer idag ska det inte dövas med A.
Fin måndag pp
Konstnären