Senaste kommentarerna i forumet

Hemma igen. Det gick fantastiskt bra i Grekland utan a. Vi bodde precis ovanför hotellbaren. Där festades det till ca 01.00 varje kväll. Jag tittade på folket som satt där. Ett år sedan hade jag och sambon också suttit där fulla och pratat med okända människor. Kanske blivit fyllekompisar med några. Dvs massor med djupa samtal på natten. Lite besvärande hejande på dagtid och artigt prat. Vi var dom enda svenskarna på hotellet. Såg att många var från Holland och även bland dessa fanns storkonsumenter. Ganska otroligt att titta ner på baren med alla flaskor och glas och inte vilja gå dit och dricka.. Nä jag blev inte ens sugen, kan bero på att jag direkt började tänka på andra resor vi gjort och där våra barn blivit oroliga eller frågande när det gällde vårt a-intag. jag pratade med sambon om dessa gånger, kanske för att även påminna honom vid eventuellt sug. Tänkte på vad jag skulle göra om han skulle ta sig en öl eller så. Men vi hade pratat om det innan så kände mig ganska säker. Vistelsen blev fantastisk, med långa promenader, sol och salta bad, utflykter mm. Det hände 2 ggr att servitörer bjöd på små shottar efter eller före maten. Bägge gångerna tog jag shotten och gav till svärsonen sa till servitören, no alkohol fore me. Sambon gjorde likadant. Det kändes bra. Jag hade redan tänkt att detta kunde hända så hade planen klar. Tack Jullan och Nu väljer jag livet, tänkte på era lyckönskningar om trevlig resa och det kändes fint...

Jag ville inte bli inlagd utan fick lugnande tabletter så jag har inte känt något alls av skakningar mm
Jo när jag försökte själv. De har tystnadsplikt på beroende akuter. De sa till mej att det kan bli riktigt farligt att bara sluta själv.
Tabletterna gör en "torr utan alkohol" minskning. Annars borde man trappa ner.... Men det är ju det vi oftast inte klarar.
Sök hjälp! De sa också att dag 3-7 är farligast, varför vet jag inte.....

Lite jobbigt just nu. Står ensam o lagar mat. Ingen hemma.... Vad brukade jag göra då? Smyga i mej två snabba glas sedan smutta på det som serverades till maten (som syntes) sedan sista när jag plockade bort o städade efter middagen. Söndag är lördag för mej eftersom jag jobbar i butik. Ledig i morgon!
Suget är starkt nu!!!!!!

Tack för era kommentarer! Tack! Kändes verkligen skönt att se att någon kommenterat just nu!

Minut för minut!

Tack till både dig Ursula och Ullabella. Jag vill göra något åt det men är inte tillräckligt stark just nu. Men ni ser det ju från en annan vinkel. Jag behöver ha era åsikter och ert stöd. Idag tror jag jag har gråtit för mig själv nästanhela dagen. Tanken som virvlar runt i huvudet är: Vad ska jag göra av mitt liv? Hur ska jag agera? Vad, när och hur.... Jag har inga riktiga vänner och det kommer bli jobbigt vilket beslut jag än tar eftersom jag är ensam i det hela. Försöker prata med mina söner som är i övre tonåren. Men de vill inte se sin far som alkoholist. De försvarar honom de gånger jag faktiskt säger något lite elakt om hans drickande till min man inför dem. Det gör att jag känner mig ännu mer ensam. Jag vill inte mista dem. De har ju inte en aning om allt jag gjort för dem under deras uppväxt. Alla fester, kalas och högtider jag lämnat för att ta hem dem när deras pappa druckit för mycket, alla försvarstal jag haft för dem när han lovat saker på fyllan som han sedan inte har hållt.
Så idag är det jobbigt. Jag är ledsen och vet inte vad jag ska göra. Min mage har slagit bak ut och jag tröstäter godis. Inget min kropp behöver men jag orkar inte stå emot. Tänk om man bara hade haft en vän som man kunde prata med, få stöd och förståelse av. Därför är jag så glad att ni här finns. Det hjälper mig mycket att få skriva av mig. Kram till er alla som kämpar som jag!

23dagar nykter och med en hutlös träningsvärk. Helgen har jag tillbringat på hästryggen och det var länge sedan. Jag har blivit så ointresserad de senaste åren av de mesta utom a då förstås. Men vad roligt och härligt jag haft, lovar mig på stående fot att fortsätta , lite i taget att ta upp de som jag tidigare haft glädje av. Och alkoholen då??? Ja jag har varit förskonad från sug i hela 3 dagar:-)) det ni , kämpa på alla rara.

Även om det är för tidigt att ropa hej efter en vecka vågar jag påstå att något hänt i huvudet och tror jag kommer landa i något gott. Ett tips som verkligen fastnade var aeromagnus konkreta och raka råd att börja med antabus så man slapp tänka. Sporrade mig verkligen att vilja klara det själv! Ikväll blir det hård träningsrunda enligt träningstantens tips sen tidigt i säng för en till vit vecka...

Jag har gått på kbt , dock inte för alkoholproblem . Men antar att det är sådan terapi du kommer få. Man rotar lite i barndom , men sedan hur man reagerar och fungerar i stort. Sedan får man träna på att använda sig av olika verktyg i alla möjliga o omöjliga sammanhang, som ställer till svårigheter för en. Jag lärde känna mig själv ordentligt och kan se och använda vissa hjälpmedel i det dagliga livet sas. Allt detta stöts o blöts hos terapeuten. Man får en del läxor oxå, allt för att notera hur man reagerar o agerar. Dock lägger man inte största vikten vid bardomsupplevelser o relationer osv, även om man går igenom även detta eftersom det hänger ihop och man får förståelse för hur man reagerar o agerar i nutid. Men hur det blir framåt är det som tonvikten läggs på. Och det är dyrt, svindyrt. Jag betalade ur egen ficka i ett par år. Så grattis o lycka till.

Jullan, jag ska kila ner till hälsohandeln och köpa på mig lite.
Hoppas det funkar

Grattis och bra kämpat:-)

Jaha, känns som 3 år sen, men det är bara 3 veckor sen jag söp för sista gången. Slog min man och rymde fr honom på stan och var allmänt dum i huvet.
Idag är jag stolt, äter antabus och tycker att det känns bra. Men jag sörjer. Sörjer att jag inte kan dricka. Känns så jävla tungt. Jag längtar efter att bli full. Inte för full, utan full. I solen, med en cigg och kompisar.

Självklart kommer barnet i första hand. Det kan inte vara annorlunda. Skulle vara intressant att höra vad din man menar med att skämma bort...märkligt att han engagerar sig endast lite i sonen (som du har skrivit). Rädsla? Tag hand om sonen som du har gjort hittills. Tycker jag. Din man kanske hänger på till slut. Det dröjer inte länge så är det sonen som söker efter pappan.
Kram kram

När man liksom sätter strålkastaren på det som egentligen händer.
Då får man sen dåligt samvete för att man sabbar stämningen,gör en människa ledsen osv.
De rår ju inte för det och de gör så gott de kan,de är sjuka osv.

Och visst,allt det där är sant.
Men din verklighet som du lever i och som innebär en ständig kompis som du inte vill ha,alkoholen.
Vad gör den med dig?
Om du skär bort din man från alkoholen och ser den som boven och din man som en olycksbroder som fastnat i alkoholens garn så kan det vara lättare att skilja det åt.

Men jag håller med Ursula.
När man vågar sätta ord på det som faktiskt händer så börjar man lägga saker på sin rätta plats och börjar våga se saker i klartext.

Och till din fråga,är det att vara medberoende att man vågar säga sanningen och sen sitter med sitt dåliga samvete fast man borde sagt något för länge sen,det är att vara medberoende i alla fall i min värld.

Många gånger var det jag som bröt den dåliga stämningen av vita knogar och nykterhet(för min skull) med att köpa hem en flaska vin då jag liksom smält och glömt den sista fyllan och jag visste att han skulle bli sååå glad över att jag beredde plats i vårt liv för alkoholen igen.
Han slapp liksom göra det själv,jag gjorde det möjligt för honom att få dricka en skvätt igen.

Men inget du sa var ju falskt eller fel,bara väldigt jobbigt att säga och säkert också att höra för din man.
Bra jobbat :)

Om du inte vill ta några mediciner så finns det ju en massa annan hjälp. Samtals stöd och liknande. Jag går själv hos en alkoholterapeut och det hjälper mig. Det kan vara svårt att klara att sluta dricka på egen hand, var inte rädd för att söka hjälp!
Det finns säkert något som passar dig.

Låt dom tro och tycka vad dom vill, du vet hur det är och det fanns ingen annan utväg för dig. Härligt att höra att det ordnat sig med hästarna och hunden.

Fast visst är hon värd lite girlanger oxå!
Kan aldrig skada?

det känns fint att någon tycker att jag är en bra förebild, själv har jag ju en tendens att fokusera på det negativa men jag jobbar på det.
Inatt drömde jag mycket. I en av drömmarna var det fest och en flaska Jägermeister skickades runt. När den kom till mig tackade jag nej! Tänkte klart och tydligt "jag dricker ju inte alkohol". Känner mig riktigt nöjd och glad idag att jag till och med i drömmarnas värld avstår från alkohol!

Det har gått några dar sen ditt inlägg (#25). Det kom bort för mig bland alla. Hur som helst, du skriver att din man blev märkbart tagen när han förstod att du berättat för andra om hans missbruk, och att er son märkt sedan en tid tillbaka. Och han skulle prata med sonen...
Det här, att i hans ögon tycks man befinna sig i någon slags bubbla med honom och med barnen... Tror han att tiden står stilla? De små barnen blir lite större barn som blir tonåringar som blir unga vuxna. Som vid en viss tidpunkt berättar för sin tjej eller för sin kille att han eller hon har en alkoholiserad pappa ( i vårt fall). Bubblan spricker. Och den där pappan, med sin alkohol, står där förtörnad, häpen att de andra 'avslöjar' honom.
Tiden BÖR stå stilla, kanske de tycker?
Bara lite funderingar.
Kram kram

Hej. Du har tecken på en sjukdom som gör att du inte kan dricka så enkelt är det. Det är dock inte lika enkelt att behandla den. Du måste vilja behandla den. Gör så här. Ta en vit månad. När du i vanliga fall handlar hem lägg pengarna i en burk. När månaden är slut unna dig något fint för dessa. Din hjärna kommer se det som en belöning och tycka det är ganska coolt med nykterhet.

Han är missnöjd med vårt leverne ihop! Ironiserar över att jag har mycket att ta hand om, och har tråkigt. Jag städar och tar hand om sonen mm. Och finns inte för honom.

Ska han göra något är det med svordomar. Vet inte om han inte förstår min sits, eller förstår och tycker det är rätt?

Jag säger ju att det är tröttande för mig att alltid vara tillgänglig, men då menar han att jag inte alls behöver vara det, utan har skämt bort 2,5 åringen...

Phu...

Han har krävande, rätt egoistiska förväntningar, tycker jag.

Hur får man rätsida på det här?

Vad jag känner nu är ett tryck, ledsnade och brist på luft.

Härligt att läsa om din nykterhet! Hoppas familjen frisknar till snart. Jag följer dig o dina kloka inlägg-även om jag inte skriver så överdrivet mycket själv just nu.

...skulle det stå.?

Vad bra du gör det! Kloka tankar och beundransvärt agerande! Go girlanger! ?

En inläggning sker i samråd med dig! Du tvingas inte till det. Personalen kan föreslå och rekommendera det - men du bestämmer. De gånger jag har varit inlagd har jag bara kapitulerat och varit "glad" att det blivit så.

Det är lite olika. Jag själv har varit inlagd 2 ggr, 3-4 dagar. Då hade jag druckit stora mängder under 1-2 veckor. (typ 3 liter vin varje dag o kryddat med en del insomningstabletter). Andra varianter är att man får ett schema med lugnande benzopiller o medel för att sova som man tar utan att bli inlagd.

Jag själv har "turen" att bo i Stockholm, där beroendeakuten är öppen dygnet runt. Det bör väl även i andra städer finnas liknande möjligheter? ! Jag kände både skam och skuld när jag behövde hjälp. Detta var dock bara mina egna känslor, personalen på avdelningen var bara rakt igenom proffsiga och empatiska. Jag har även, en gång, trappat ner själv med hjälp av Sobril som jag fått av allmänläkare. Detta funkade bra för mig, men inget jag vill rekommendera. Man bör nog i första hand kontakta en beroendemottagning.

Jag hoppas att du tar steget. Det är obehagligt och motståndet kan vara oerhört, men de kan faktiskt hjälpa! Dock har jag full förståelse för dina våndor vad gäller arbete och närstående. I ett längre perspektiv så vill de båda säkert att du skall må bra, oavsett vägen dit för din del. Om du väljer att inte ta hjälp så stålsätt dig. De närmaste dagarna kommer att vara, antagligen, för jävliga. Men det BLIR BÄTTRE! Kämpa på!!!

Hej!
Visst är det väl förunderligt att du sitter med dåligt samvete när du har uttryckt en egen åsikt? Han gick sin väg. Om han blev arg? Brydde sig? Kanske, kanske inte..
Han kommer att ha glömt det om ett ögonblick i alla fall, för alkoholister har inget minne.
Du håller på att lösgöra dig, det är vad jag ser.
Kram