Senaste kommentarerna i forumet

Dag 20 fredag, igår kväll hamnade jag i hotellbaren eftersom hotellet ville bjuda på en delikatess med en kall dryck. Det blev kall nypressad apelsinjuice. Och sen bubbelvatten. Vaknade med ett ryck nyss och undrade var jag var. Har sovit djupt. Först med ångest för att jag druckit men det hade jag ju inte gjort. Positivt. Tänker på att jag inte hade något sug igår och att det blev en bra dag.
Snart helg igen och på måndag blir det dag 23 och måndagen efter dag 30 osv.

Där har vi en klassisk replik. När man hör den i början på en YouTube-video så vet man att något kommer att gå snett på ett spektakulärt och underhållande sätt. Jag älskar den där genren, jag prenumererar på flera kanaler som specialiserar sig på misslyckanden. Orsaken är troligen att jag själv har en tendens att klanta till det i tid och otid, det ligger en tröst i att se andra ställa till det ännu värre, ibland så förutsägbart att man undrar om det är avsiktligt. Kanske är det kompisarna med kamerorna som hejar på i förhoppning om att det ska gå som det så ofta gör. Det finns också ett antal kollage med fulla människor. Det lockar till många skratt att se folk snubbla på ingenting, försöka cykla eller trilla av barstolen.

Samtidigt är det lite sorgligt. Jag har tack och lov inte haft för vana att bli full i offentliga sammanhang, jag har alltid väntat med att dricka de där sista "över gränsen"-glasen tills jag har kommit hem, men ett speciellt tillfälle kommer jag ihåg. Jag och den gode vän jag skrivit om tidigare hade en tendens att bli packade och sitta och snacka hela natten. Våra fruar, som oftast lade sig vid två-tiden, beslöt sig en midsommarafton för att ställa upp en videokamera för att se vad vi egentligen gjorde. Det blev en pinsam stund på midsommardagen när vi bänkade oss för att titta. Jag hade ingen aning om att ämnet "hur man botar hicka" rymde material för en timslång diskussion. Eller att en hund i en inhägnad trädgård behöver kopplas för att gå och kissa vid närmsta buske.

Jag kan livligt föreställa mig hur det skulle kännas att vakna upp efter en festkväll man i bästa fall har vaga minnen av och hitta sina eskapader förevigade på YouTube av hjälpsamma kompisar. Med kompletterande länkar på Facebook, Twitter och andra sociala media. Inte undra på att så många av oss dricker i smyg.

Ha en skön dag allihop!

Jag har nog känt under en längre tid att jag varit "för" ung för att ta hand om detta och har lagt det i min mammas, morbrors och mormors händer. Men eftersom hon kapat banden med dem men inte med mig så har det varit naturligt för mig att försöka hjälpa eftersom jag bryr mig om henne och hennes barn.

Ja både polis,soc och kvinnofridslinjen har blivit kontaktade av mig och flera i min familj men inget händer. De menar att hon måste vilja själv. Men om inte viljan finns men rop på hjälp ändå görs, vad gör jag då?

Jag tror jag mår okej. Finner stöd hos hennes barn/mina kusiner och min mamma. Vi vet att vi inte kan göra just nu mycket mer för henne och det är nog det som tär mest. Att när man behöver hjälpen från ett samhälle som ska finnas där, finns inte stödet..
Det känns som att det skulle vara bra för mig och min nära släkt att prata med andra i samma situationer men jag vet inte var man ska vända sig för det?

Tack så mycket för svar!

//Systerdottern

Jag skulle stannat hemma, kräftskiva är ju oftast mkt a inblandat. Skyllt på magsmärtor el dyl. Annars om du tror du klarar läget, skyll på magsmärtor då me:-)) typ början till magsår el så.

...imorgon får jag ta skygglappar på. "Svärfar" ska ha kräftskiva och vi har tackat ja. Ska jag sjukanmäla eller skylla på magsår? Kan inte dricka nu, då vore alltihop förgäves... Någon som har en bra ursäkt? Dag 11 är grön!

Jag var på Beroendemottagningen och fick det efter jag i måndags var så desperat och åkte till Beroendeakuten och spenderade en natt. Ska få det 3 ggr i veckan och även blåsa. Svårt att göra något dumt då. Vågar inte ens prova vad det har för konsekvenser.

Man tar en tablett tre ggr/v, jag har inte känt nån biverkning av dom, men vissa får magbesvär. Man ska helst ta dom kontrollerat , bla kan levervärdena gå upp och motivationen svikta. Det tar en vecka innan det går ur och man blir kraftigt illamående, rödflammig, hjärtklappning osv om man dricker trots antabusintag. Syftet är att hålla sig ifrån a tills man förhoppningsvis dämpat sug, och kan kontrollera sig. Jag har dock tjatat till mig antabus av vc och tagit själv i perioder. Men då har jag oxå "glömt" eller slutat när det passat. Iof kan man väl sluta gå o ta dom kontrollerat oxå, men de blir lite svårare o de håller koll på levervärdena.

Nä nu har jag varit härinne på forumet o pladdrat hela dagen så nu skall jag ligga lite lågt. Det beror till viss del på att jag är själv hemma och ett par liter vin står i skåpet. Alltså ren självbevarelsedrift. Ett väldigt bra stöd är det faktiskt att befinna sig i detta sällskap just nu. Vill ju inte svälja för mycket utrymme trots viss ängslan. Så jag önskar alla en god kväll och en god natts sömn.

Starkt jobbat med 5 dagar!
Angående helgen, Jag bytte helt enkelt mot a-fritt. Hetsdrack detta till en början. Det var en rätt kul upplevelse att se slutet på filmerna eller hitta sig själv nykter där i soffhörnet mot kvällen. Och morgonen efter.., då var livet faktiskt rätt bra!
Sen är det ju kanske skillnad om man är arbetslös och inte har de fasta rutinerna. Hur gör du med det? Gör du skillnad på dag och kväll, vardag och helg? Det kanske är viktigt att organisera sin dag så att allt inte bara blir en känsla av att man borde göra något. Ha fasta tider för jobbletande, träning, mat etc. Finns det någon frivillig organisation som intresserar dig som du skulle kunna hjälpa till i för att inte känna dig värdelös? Har också tappat lite av det som jag tyckte var roligt och som intresserade mig tidigare, men jag upplever att det kommer tillbaka nu när livet inte upptas av alkohol. Hoppas du hittar din väg!

Hej,
nu har det gått några dagar sen du 'släppte bomben'. Hur går det? Hur mår du?
Ursula

Jag upplever mest att suget blir övermäktigt och man känner sej håglös och inte har nån lust att göra allt det där roliga.
När energinivån och inspirationen är på absoluta nollpunkten.

Kan ni berätta mer om era erfarenheter av antabus? Kram

Hur går det med antabus?

Jag är konstnär och en gång när jag hade total idétorka så var där en kollega som sade" gör något, gör ett fel, så har du någonting att hålla dig till. Du kan t.ex rätta till det där felet". Ingen dum ide!
Man kan rensa lådor (döstäda)fixa foton i album , sticka, måla, gå ut och gå osv. Det finns hur mycket som helst egentligen om man väljer att inte dricka. Om man dricker, ja, då är där inte mycket att välja på.

IOM att jag sökte som jag gjorde så måste de meddela soc för att jag har barn under 18. Jag kan förstå det och förstår att även de behöver få hjälp,men just nu orkar jag inte riktigt med det. Koncentrerar mig bara på att hålla mig nykter. 2 dagar idag. Antabus och blåsaimorgon,har gett mitt medgivande att de fårskicka den infon till soc. Hur har ni andra gjort med kollegor och vänner,har ni berättat?

Ni är inte knäppa utan kloka båda två!
Jag tycker just rådet att dricka mycket annat som ah-fri öl, iste etc fungerar väldigt bra. Igår när jag lagade mat (sug då) så drack jag säkert 2liter olika saker ah-fritt, kändes oxå lite weird att bälga i sig men det funkar ?

Vilken tuff situation ni befinner er i. Alla inblandade. Jag blir lite nyfiken på vilket stöd er kommun kunnat erbjuda er som föräldrar. Jag vill även nyansera det där med en botten. Ofta går det att hitta en avtagsväg. Det är hoppet om att det finns något annat som kan bli avgörande och inte alltid hur illa man har det. Vad tänker ni övriga användare?

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jamenvisst! Så är det. Tänk dig en diabetikermottagning eller dylikt! Jag är medveten om
att AA har varit till stor hjälp för många, men man borde ta nya kliv. I vårt sekulariserade samhälle borde man också stryka det där med en Gud som har makten o härligheten. Ett amerikanskt påfund som många av oss inte kan ta till sig.

Nu stack jag väl antagligen ut hakan så jävla långt att bara överläppen blir kvar när jag drar in den.

Precis den tanken har jag också tänkt.
Ner i källaren med er bara....skuld och skam och fy så att alla andra kan få må lite bättre och känna sej lite duktiga.
Undrar vad reaktionen skulle bli om man tex hänvisade invandrarföreningar och liknande till samma lokal.
Hets mot folkgrupp antagligen och det skulle brännas både bilar och bussar.....

Fint att du är här. Kloka frågor du ställer. Det där att göra något i stället är oftast avgörande, att bara "ta bort" något kan till viss del uppfattas som en bestraffning eller begränsning. Jag hoppas du får många reflektioner och idéer av andra användare.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag tycker att AA bidrar till skuldbeläggning genom att då man skall besöka deras möten skall man smyga ner i ngn dyster källarlokal på någon bakgata precis som om man vore en råtta!
Medveten om att jag sticker ut hakan, men om vi skall kunna avlägsna alla dessa tabun borde det inte se ut så här. Vid andra sjukdomstillstånd vore det otänkbart.

Funkar för mig med det där. Fast just vid de tillfällena så känner jag mig absolut inte rädd för spöket, utan mer skrattar i triumf... Ha, ha, ha här får du lite a-fritt för det är JAG som bestämmer. Jag är kanske ännu knäppare än du ?.

Helgen börjar närma sig och vad brukar man inte göra på fredagskvällarna? Jo, dricka såklart. Vad ska man sysselsätta sig med i stället då? Jag har även glömt bort vad jag hade för fritidsintressen innan. Kommer knappt i håg vad jag tycker är kul. Jag är även arbetslös. Söker jobb och dagarna går långsamt, har även massa panikattacker just på vardagarna då alla andra går till jobbet. Känner mig värdelös.

Blev så glad över dina kommentarer till mina utgjutelser!
Det är nog så att gemene man , som vet att alkohol är jävligt farligt måste peka finger och distansera sig av rädsla för att hamna i vårt " fack".
Jag har tyvärr också erfarenhet av att man inte har någon talan ens efter tillfrisknande. Om du kommer med ngt som är det minsta misshagligt för en annan så kan man alltid avfärda det p.gr.a.din sjukdom. Det är nästan som att bli omyndigförklarad! Jävligt förnedrande. Jaja, jag kommer att kämpa på även om det tar hela resten av stunden här på jorden.