Senaste kommentarerna i forumet

Tack!

Det värmer. Jag har läst här mycket i somras och det hjälpte bra. Jag trillade dit under hösten och det har blivit mycket helgsupande. Jag har mkt ångest pga stress och dålig ekonomi, och det hjälper ju föga att dricka.

För mig hjälper det att jobba, men så fort ledighet kommer blir ångesten större

Jag spräckte oxå min rad igår, jag har ingen bra förklaring om vad som gick så fel.
Jag har en fruktansvärd ångest idag för att jag föll, jag blev rejält onykter, och jag skäms när jag berättar det för er här.

Jag antar att det är bara att ta sig upp på vägen igen och fortsätta kämpa.
Det känns verkligen tungt nu, jag vill verkligen aldrig mer dricka men ändå så hände detta.

Gott nytt år alla ❤️ Hamnade i flaskan, dock kontrolerat och en insikt av hur skönt det är att vara nykter. Vinet ger mig inte längre det välbefinande jag söker. Så jag gläds med tanken att ha många nyktra dagar detta år. ?

Det där har jag också varit med om.. Kallas att "undanhålla en del av sanningen"..
Min alkoholist, brukade ställa sina ölburkar och vinflaskor nere i matkällaren och menade därmed att han var "öppen" och sanningsenlig..
Det var ju bara att gå ner och titta..!?
Tills han märkte att jag faktiskt gick ner och både tittade och RÄKNADE.. Då försvann burkarna från hyllorna.. Dock blev han inte nyktrare, bara för att han gömt bevisen..
I det fallet brydde jag mig inte ens om att leta. Jag bara konstaterade att han var påvekad, berusad och ibland på gränsen till klapp kanon, trors att han påstod sig bara ha druckit "ett par öl" (lättöl då)
Ja, han blev mycket förtrytsam om jag påstod att han druckit annat eller mer..
När jag sedan vände på det och sa att jag var orolig för hans "hälsa" eftersom han blev så påtagligt påverkad av bara ett par lättöl, blev han sur.. Han var minsann iinte full! Han kände sig hur nykter som helst..
Ja vid det laget var det ju bara att lägga ner, för jag insåg att det inte skulle leda till mer än tjafs.. Möjligen att han själv fick låta sin egen irritation och ilska gå ut över mig..
Och det är faktiskt en sån där medberoendegrej man gör i ett försök att få kontroll (över något man faktiskt inte har kontroll över) Jodå, det kliade i mig många gånger att gå ner och, om inte annat räkna tomburkarna.. Tills jag började fråga mig själv varför? Det gjorde ju inte honom nyktrare.. Det spädde bara på mina egna negativa känslor av frustration.. Det gav energi åt något som jag egentligen inte ville lägga energi på.. (och det tog faktiskt rätt lång tid innan jag på allvar kunde hejda mig och bara konstatera att han druckit..)
För egentligen spelar det ju ingen roll HUR många burkar om överenskommelsen är nolltolerans!

Jag vet att jag en gång frågade en bekant (som själv är nykter alkoholist och som varit medberoende) om det skulle hjälpa att köpa en alkometer, för att kunna "styrka" nykterhet..
Nej, blev svaret! Då blir du bara "kontrollanten" som gör livet surt för honom.. Det gör honom inte "nykter" om han själv inte anser sig ha problem.. Du flyttar bara konflikten från ett ställe till ett annat.

Hej!

Vilken otroligt sann, fin och sorglig berättelse om hur svårt det är, du har skrivit här.

Det är inte lätt att vara anhörig till en människa som inte mår bra och missbrukar alkohol.

Vet du om din bror äter någon medicin också?

Lite kan jag tycka att det låter som att hans beteende när han dricker tyder på att alkoholen har blandats med tabletter MEN så behöver det absolut inte vara.

Han kan vara som du säger, skör och instabil och då kan det gå rejält snett om man får i sig alkohol.

Har du hört talas om Alkohollinjen? Dit kan man ringa och prata för att få stöd och råd om man är orolig för någon som dricker.

Du ska inte vara ensam med oron för din bror!
Man blir så svag, rädd och söndertrasad när man grubblar och inte kan sova pga oron.

Fantastiskt syskon din bror har i dig som ser hur han är, beter sig och har det.

Jag förstår att det är svårt.
Som din bror har det nu i livet är han ju faktiskt en fara både för sig själv och andra och det har ju då så klarsynt konstaterat.

Fortsätt gärna att skriva här så kommer du få mer råd och stöd ska du se.

Hoppas du fick någon sömn inatt.

Mvh Ebba

Hej fina du,

Vad gott att det kändes bra att lufta relationen mellan trådarna. Ibland vet man ju inte när man klampar på alldeles för mycket ;-)

Det är inte konstigt att många faller till nyår. Det är så extremt starkt förknippat med alkohol. Likaså midsommar. Men genom att vara ärlig mot sig själv, så är mycket vunnet. Nu är det nya tag som gäller, men det kommer du klara fint.

Stor kram

Och säkert fler som läser men inte skriver. Är också ny här och på min tredje nyktra dag och måste ta sömnmedel för att kunna sova, så jag är lite tung i kroppen men har iaf ingen huvudvärk. Skönt att vakna nykter dock.

Fint att höra av dig. Känns också jättebra att det går så utmärkt för dig! Det är verkligen roligt och jag gläds med dig.

Hoppas att det som är tungt får lätta.

Kram på dig

Begreppet måttlighet är svårt att luta sig emot. Måttlighet betyder ofta bara att man inte dricker mer än de övriga och om de andra dricker mycket så kan man själv också göra det. Så var det var när jag var ung. Jag var inte fullast eller drack mest av alla så det var väl OK. Fast det berodde kanske på vilket sällskap jag hade valt. Numera har jag lite andra normer att gå efter som väl är. Självklart kan man ifrågasätta ifall det finns något måttlighetsdrickande eller om det bara är drickande i större eller mindre omfattning.

Det har blivit alkohol i stort sett varje dag under julledigheten. Även om det inte har varit några överdrifter så känns det inte bra. Vad som känns bra är att jag ser fram emot vardagen. Jag kan inte påstå att jag har tyckt så tidigare. Eller rättare sagt jag har inte ens tänkt tanken tidigare utan bara fortsatt att konsumera alkohol. Det var inte någon skillnad på ledighet eller inte.

Hur det nu än är med allt så börjar jag om med betydligt bättre förutsättningar än för fyra månader när jag började det här programmet. Jag dricker på det hela taget mycket mindre och jag smygsuper inte alls. Det jag har druckit har jag druckit öppet. Förr fick jag i mig ett antal glas i lönndom dessutom.

Igår hittade jag tomma och fulla starköl på olika ställen. Till mig och sina barn har mannen sagt att han aldrig ska handla på Systemet igen. Jag blev riktigt förbannad och slängde burkarna i golvet framför honom, sen var jag hemifrån i några timmar. Så nu anser mannen med traditionell alkoholistretorik att jag är sur och snokar omkring. Han hade inte gömt någonting för i så fall hade jag ju inte hittat dem?! Det är mitt fel att vi är ovänner.
Han hoppas säkert att det här går över om några dagar och så pratar vi inte mer om det.
Men nej. Innan han själv kommer med konkreta planer hur han ska sluta dricka på allvar har jag ingenting att säga till honom.

Så mycket du orkar!!!
Genom att skriva så ser du dina tankar tydligare, och du får kommentarer och återkoppling som hjälper ditt tänkande ytterligare!

Får du hjälp? Har du någon professionell att prata med? Jag ser hur du tar tagi din situation och ställer krav, bostadskö osv, men ser också att du tar ansvar för honom - det är hans ansvar att ta hjälp för att hålla sig nykter, det är hans ansvar att välja nykterhet osv. Om det är ditt ansvar att se till att han inte dricker, att han inte åker på grabbresor, att inte ha alkohol hemma, att han har rätt vänner osv, då kommer han skylla på dig om/när han misslyckas - "då har du inte vaktat tillräckligt bra". För som du skriver - han vinner alla diskussioner, fär vi medberoende är så bra på att trycka ner oss själva, tveka på vår magkänsla osv, så när vi argumenterar så klarar vi inte att stå emot. Se till att få hjälp för dig, så att du blir säker på vad du vill, vad som blir bäst för dig och barnen, att du stärker dig!

Kramar

I min nuvarande kommun är man jätteduktig på att lotsa människor rätt i kommunens växel! Jag tror annars att kommunernas socialtjänst, ska kunna hjälpa till..
Lycka till! Kram

aqua skriver precis det jag hade velat, men så mycket bättre än jag hade kunnat så jag instämmer bara! :-)
Kramar! /Z

Du får så gärna kommentera mulletant <3
Kanske håller Forum på att bli mitt nya beroende.. Ett harmlöst beroende i så fall..
Jag tycker om att skriva och ett vanligt tangentbord underlättar en del, när fingrarna värker och inte riktigt vill greppa en penna..
Du har rätt i att allting är en del av livet och det vi anser "ovidkommande" är som en del av det klister som håller ihop modellflygplanet..

Kanske är jag lite rädd att fastna i att behöva använda Forumet som en sorts krycka.. Att "bre ut mig" för mycket?
Jag tillhör ju den generation som blev tillsagd att vara snäll, tyst och "söt".. (ingen tycker om en sur, arg och ful flicka som tar för mycket plats..)

Kanske har jag på trots alltid sett till att "ta plats"? Många gånger i överkant.. Aldrig känt mig riktigt "rätt"..

Ja det är en människa under uppbygnad ni möter.. Jag bygger upp, och river ner.. ändrar och placerar om.. Full av tillförsikt ibland och ängligare ibland.
Kanske kommer det av barndomens medberoende-mönster, där kritik inte var tillåtet?
Där barn inte hade en röst, utan skulle göra som de var tillsagda?

.. nej inte ens känslorna ägde de, för var det "fel sorts känslor, så bestraffades det och man hade varit "stygg", syndig och en dålig flicka.. Det räckte med att vara arg.. Den största synden var att uttrycka någon form av hat mot sina föräldrar.. det bestraffades ovillkorligt med stryk.. (barnaga var fortfarande tillåtet) Någon form av anmälan hade renderat i "dödsstraff"..

Ja många är vi nog som fått höra: Din vilja sitter i riset!
Inte undra på att vi till slut känner oss som brottslingar, när vi hävdar vår egen rätt..
Kanske har vi i själva verket hela livet letat efter det som är "Jag"? Vi blir ju ständigt överrumplade av frågan: Vad vill du? Vad vill du göra med ditt liv..? Vilka drömmar har du?

Egentligen har vi befunnit oss så långt ner i den Maslowska trappan (känslomässigt) att vi inte vet!
Vi har haft fullt upp med att överleva...
Vi är skitduktiga strateger!
Vi ligger ofta steget före våra medmänniskor, eftersom vi alltid tvingats "gå med fingret i luften", utveckla psykiska antenner för att pejla in läget och alltid haft en plan B..

När det lugnat sig omkring oss.. så blir det per automatik "owerkill" ibland..

Jag kan egentligen bara berätta hur jag har gjort.. Kan det hjälpa någon annan och kan de känna att det där kanske fungerar hos mig så är det gott så.. Lite för min egen del, att inte växa sig för stor ;-)

Jag har börjat leta under alla dessa "lager" som lagts på av andra, efter vad som är mitt "Jag".. Mycket är det som kan kastas i soporna och intressanta tankar dyker upp.. Jag sparar det som känns bra en stund (tills jag hittar nåt som känns bättre)
Tack för att du tar dig tid att läsa <3

Hej aqua. Du är även för mig ett föredöme och inspiration. Ditt mod och din styrka och din målmedvetenhet ger även mig motivation. Dina inlägg i andras trådar är alltid läsvärda. Tack kompis, för att du delar med dig.
/Z

Hej Mammon och välkommen hit.
Som aqua säjer, vi är många som försökt oss på måttligheten och insett att det faktiskt är enklare att avstå helt. För mig är det enda vägen. Forumet är ett fantastiskt stöd. För mig är det helt livsavgörande eftersom jag inte har styrkan och modet att som aqua att ta hjälp utifrån.
Genom att läsa mycket här har jag skaffat mig kunskap om hur det fungerar att vara alkoholberoende och genom att skriva i andras trådar uppmärksammas min egen. Jag har fått så oerhört mycket stöd och hjälp här.
Återigen, välkommen hit till en fantastisk gemenskap!
/Z

Kul att kunna inge hopp genom det man skriver :) För mig har det som sagt hjälpt att få mer kunskap om beroendeproblematik. Det minskar skammen och självanklagelser osv. Hoppas du hittar dina verktyg för att kunna leva det liv du önskar. Lycka till Carl73 :)

Tack Leverjag för att du är så uppriktig och delar med dig i med och motgång. Jag tolkar det som att din nykterhet har hjälpt dig att ifrågasätta din livssituation och relation. Kanske det är nödvändigt för att kunna fortsätta ett liv i nykterhet med större värdighet och frihet att få växa. Är ju helt klart förknippat med en massa rädslor som du beskriver. Man vet vad man har men inte vad man får. Förändring i ett nötskal.

Du verkar ha stärkt din självbild, under tiden här på forumet, och skapat dig goda vanor och rutiner. Du är full av möjligheter och jag önskar god fortsättning och fortsatt lycka till :)

Visst är det skönt att vakna upp en söndag utan huvudvärk? Det var bara det, men egentligen är det inte så bara! Jag känner att viljan är stark men jag är ödmjuk inför att det blir en tuff resa.
Om någon läser, önskar er en skön söndag och hoppas fler vaknat upp utan ångest och skalledunk...

Hej och välkommen hit! Jag är också en av dom som inte tror mig kunna dricka alkohol mer i mitt liv. Jag har försökt tidigare (för 20 år sedan) genom AA, genom att ha vita perioder, genom att träna mer osv. Jag tycker mig ha kunnat dricka måttligt under en längre tid, efter det, och trodde då att jag tagit fel om mitt A missbruk. Dom senaste åren har motsatsen bevisats. För 6 v sökte jag mig hit och har tagit hjälp av en alkoholterapeut. Hoppas du hittar stöd genom att läsa och skriva här på forumet. Du ber om hjälp i dina barns och din mans vägnar, men kanske du behöver hjälp för din egen skull?
Varmt lycka till!

Förkylningen hjälper dej att vara nykter, eller hur? Många lediga dagar är inte så enkelt att hantera. Jag känner väl igen mej. Måttlighetsdrickande men inte helt nykter. Hm...vad är måttlighetsdrickare? Kan det vara en benämning som lurar en själv?

Okej studenten, du verkar ha behövt påminna dig själv om alkoholens påverkan. Försök att vara ödmjuk mot dig själv och ge dig själv en ny chans och möjlighet. Som Zorro skrev, här är det ingen som dömer, det gör man så bra själv. Du ställer dig själv en massa frågor; gravid, röka, simma osv?
Klart att du kan åstadkomma allt du önskar, tänker jag, men jag tror inte alkoholen hjälper dig dit. Det verkar du vara helt medveten om och det är ett gigantiskt steg i självinsikt.

Du skriver att du vill "ge något, inspirera" när du skriver i forumet. Det är ju precis det du gör genom att skriva både i med och i motgång, det är gott nog jag lovar.

På frågan varför man utsätter sig för alkohol, när man vet att man inte mår bra av det, är nog för att man har ett missbruk. Det är lätt att klanka ned på sig själv istället för att se det som en sjukdom som man behöver lära sig att hantera.

Ta en sak i taget nu, sätt upp rimliga mål i ditt liv, realistiska att uppnå. Ät/drick ordentligt och tillgodose ditt behov av dopamin. Det kan man göra genom motion, bada isvak (ha ha) meditera, utsätta sig för spänning osv. Det dämpar A suget mer och mer ju längre du håller på.

Ge dig själv en varm kram och fortsätt din väg mot nya möjligheter. JAG tror på dig :)

Vad klokt du skriver Etanoldrift. Det går rätt in i hjärtat. Man känner igen sig i mycket av tankar och känslor. Fy vad alkoholen gör med människor, både beroende och medberoende.

Vette tusan vad som slog slint i huvudet igår. Måste göra mig u ordning till jobb nu.

Zorro, ett ödmjukt tack. Jag hör av mig senare.

Kram

Underbart!
Efter 40 år med "skiten spriten" är du värd att få må bra på riktigt, och vara den du är, ditt nyktra och riktiga jag.