Senaste kommentarerna i forumet

Å så roligt! Jag kan unna mig att bli riktigt glad för din skull. Förstår att du inte känner dig säker förrän papperen är skrivna, men det är ju verkligen jätteroligt att det verkar bli ditt. Älskar dina beskrivningar av livet, listor, betraktelser och den reflektion som ligger i orden. Hoppas det blir lika bra när det handlar om barkborrar!

Håll i de där känslorna (och för all del även det där illamåendet, även om det också är av tröttheten)!
Det är detta som kommer att leda dig rätt, tror jag.
Det har jag ju sett på mig själv och läst i andras trådar: när det hemska sjunker in förlorar man fokus och förmåga till förändring.
Kram fylld med näringsämnen och energi till dig.
Ursula

Ja, kvittra gärna lite härinne också. Saknar dina inlägg!

Det är en oerhört positiv känsla när man börjar orka ta tag i nödvändiga livsförändringar. Och när man är nykter nog att se sina destruktiva mönster. Slutadricka och börja leva helt enkelt! Bra jobbat!

Välkommen tillbaka Linn! Minns dig såväl från i våras. Jag föll också tillbaka igen där i våras. Kanske är det en nystart nu när du har valt att lämna. Någon skrev härinne att kvinnor dricker för att de är rädda att lämna och män för att de är rädda att bli lämnade. Tror att det ligger något i det. Jag har inte lämnat, men druckit a mycket för att livet har varit rätt jobbigt. Har tagit hand om alla och allas känslor. Dålig på att ta hand om mig själv. Har ändrat det nu och tror att det har varit viktigt. Då när livet inte längre känns så jobbigt, när jag inte längre känner mig ansvarig för andras mående, när jag prioriterar och planerar in mig själv, då är det lätt att vara nykter. Då är det lätt att göra sunda val för sig själv. Jag vet att det kommer perioder när det blir svårt och du är fantastiskt duktig och modig som söker hjälp. Ta hand om dig Linn, jag tror att det börjar där när man har det liv som du har.

Åh sänder styrkekramen

Jag blir mer och mer övertygad om att det är rätt beslut att flytta. Nu står jag i lägenhetskö (det kan ju ta hur länge som helst) och så ska jag på visning på ett hus nästa vecka. Som tur är har jag fast inkomst och är inte ekonomiskt beroende av min man. Men läget känns ännu mer akut nu. Jag har ingen lust att åka hem efter jobbet idag.
Igår kväll kom jag hem ganska sent då jag lämnat mina föräldrar vid tåget. När jag kommer hem vid nio på kvällen är ingen hemma. Jag såg att barnens cyklar var parkerade vid grannen, så jag tänkte att de nog dyker upp snart, annars får jag gå och hämta dom. Men de kommer efter en liten stund, min stora storgråter och säger att pappa varit arg på henne och att han druckit öl, vin och sprit. Lilla ungen kommer strax efter, hon är inte upprörd alls.
Jag anar såklart oråd och vill gå och lägga mig så fort som möjligt så jag slipper konfronteras med en full make. Barnen sover med mig i stora sängen, vilket de gjort senaste året. Maken sover i eget rum. Och det känns ju tryggare i sådana här lägen, att vi alla är samlade på samma ställe. När vi står och borstar tänderna hör jag att han är i garaget och pratar i telefon. Jag hör att han är full. Vi skyndar oss, lägger oss i sängen och släcker lampan. Efter en stund kommer han med släpande steg, ropar högt mitt namn. Den där rösten! Fy fan vad jag hatar den där fulla, sluddriga, arga jävla rösten. Både jag och barnen säger åt honom att gå och lägga sig, att vi ska sova nu för vi ska upp till jobb och skola. Han sluddrar vidare och går upp. Försöker provocera mig hela vägen.
En stund går, sen slår han på musik på stereon. Högt. Klockan är då vid elva på kvällen. Vi har somnat, men jag och stora ungen vaknar så klart. Han försöker provocera mig igen. Försöker beordra mig att hjälpa honom hitta telefonladdaren. Jag stänger av stereon och går och lägger mig igen. Tre gånger till slår han på stereon och jag går upp och stänger av den varje gång. Jag förklarar att jag ska upp och jobba och att barnen ska till skolan, vi behöver sova. Han säger att han inte ska jobba. Ok. Jag går och lägger mig igen. Efter en stund kommer han ner för att hämta min telefonladdare. Jag ger honom den. Klockan är väl efter ett då.

Mig veterligen har han suttit uppe hela natten. Han börjar provocera mig direkt på morgonen, att vi inte har stigit upp i tid, att mitt beteende får honom att supa osv. Han säger till barnen att "mamma har inte tid med er, enligt henne har hon inga barn, hon är aldrig hemma" osv osv. Han säger det medan jag springer omkring och packar lilla ungens gympaväska.

Nu har jag lämnat barnen på skolan, pratat med dem och sagt att jag vill att de går till fritids idag efter skolan och stannar till jag hämtar dom. Jag är på jobbet. Jag kan inte riktigt tänka klart, men jag känner att jag inte vill åka hem igen. Att jag och barnen måste bo någon annanstans nu. Jag är så trött att jag mår illa.

Jag förstår verkligen ditt svåra dilemma och håller med övriga som skriver till dig;
- din man är faktiskt livsfarlig för dig.
- han har tagit ett stenhårt grepp om dig genom att utnyttja dina känslor för djuren.
- han har fått dig att tro att han ska ha tillgång till din FB.

Du måste våga utmana honom i att flytta till ditt hus. Då han märker att det är dig likgiltigt om hästarna får vara kvar( vilket det naturligtvis inte är) då tappar han makten. Dvs han har då inget du måste få av honom.
Jag förstår att detta låter jättesvårt och kanske tom omöjligt. Det är nödvändigt för dig att komma bort från honom. Han måste även förstå art han inte har rätt att kräva någonting av dig, dvs du får berätta vad du vill för vem som helst, du får flytta vart du vill osv.
Det bestämmer inte han!
Du kan känna detta och ta tillbaka makten över ditt liv.
Han har på alla sätt missbrukat " rätten" att få vara din man.
Du är värd någonting annat.
Stor kram och lycka till!

..jag har gjort det - har haft en kontakt med en läkare som jag nu tagit upp igen- man klarar inte sådana här saker själv.

Fortsätt framåt på den nyktra stigen nu, med ett steg i taget.

Dag 18 onsdag, dagarna går. En fantastisk bra dag igår. Nu är det bara kvar att räta ut frågetecknet om jobbet. Lämna eller förändra. Sen ska jag börja träna efter mitt gamla program. Livet känns bra.

med lite kvitter och välmående.

blir ditt heueh. Då får du så mycket nytt att sysselsätta dig med.

Skynda dig och skriv på papperen, och lycka till!

Glädjs med dig och att det verkar gå som du hoppas.
Den där bergbanan har jag åkt både i verkligheten och i känslan i ruset.
Jag känner mig mer som en boktitel som var Jag vill inte dö, bara inte leva.
Men nu kan jag kvittra runt i skogen med hunden vissa dagar och vem vet du kanske snart kvittrar runt du med.
Önskar dig en fin dag

Ja, det där suget är så galet. Även min sömn blir så bra så bra utan a. Och när jag ger efter o dricker så är det 1/2-1 timmes njutning, 1/2-1 timmes vånda eftersom det inte ska märkas att jag är berusad, 4 timmars sömn, förhoppningsvis ytterligare sömn men då väldigt orolig, och sedan flera timmars ångest för att det blev som det blev och oro för att spåren ska upptäckas. Såhär på morgonen är valet enkelt och just nu är det väldigt stabilt. Jag dricker inte! Det gäller bara att fatta det och inte hamna i samma spår igen, för valet är så lätt så lätt när man ser nyktert på saken. Just nu den här perioden förstår jag inte alls valet att dricka. Men jag vet ju att jag har gjort andra val, vet ju att det är lätt hänt. Förstår det bara inte egentligen eftersom jag inte ens tycker om att vara berusad. Ursäkta monologen i din tråd här måste bara skriva ner de här funderingarna nu.

har en berg och dalbana som kallas Space Mountain. Jag har varit där några gånger, när barnen var yngre. (Tänk förresten så mycket kul man kan ha när man har barnen som alibi för att släppa alla vuxen-hämningar)! Den går inne i en byggnad och är helt mörklagd. Har man tur och är där tidigt så är det inte så långa köer, då går man från Floridas starka sol direkt in i mörkret och innan ögonen hinner vänja sig så är man på väg, upp och ner, höger och vänster, utan att ha en aning om vad som kommer härnäst. Ungefär så kändes mitt liv när jag drack.

Nu när jag är nykter känns det ofta som om livet planar ut, bergen blir lägre, dalarna blir grundare. Lite tråkigt kanske, men tryggt. Jag åker i dagsljus och kan parera svängarna, vara beredd på utförsbackarna. Fast ibland bjuder livet ändå på en hisnande upplevelse som jag inte varit beredd på. Jag skrev tidigare om mitt drömhus, hur jag såg fram emot att bo där och hur jag senare förlorade budgivningen. Igår fick jag ett samtal från mäklaren, de som bjudit över mig var inte seriösa så nu hade säljaren accepterat mitt bud! Jag kommer att bo i mitt drömhus i alla fall!

Hoppas jag, som läget är nu törs jag inte lita på något förrän alla papper är underskrivna. Lite synd, man borde ju kunna unna sig att vara sprudlande glad en stund i alla fall. Hursomhelst, efter årsskiftet kommer jag att plåga er med lyriska skildringar av naturens under, deprimerande berättelser om barkborrar och döende buskar samt tekniska beskrivningar av hur man lagar en gräsklippare.

Ha en fantastisk dag allihop!

Kämpar med o mot sug. Kämpar för mina nyktra morgnar. Kämpar med att fatta bra beslut.
Sover så gott så gott och den vilan är en god hjälp o belöning. Njuter!
Nu tar jag en nykter dag!

Håller med din alkoholtant. Sluta dricka och börja med antabus. Förstår din rädsla. Jag var nog rädd både för att misslyckas och för att inte kunna dricka. Vet inte hur många gånger jag bestämde mig för att sluta och "firade av" innan slutet, nykter en kort stund, sen var det igång igen efter ett par dagar. Om rädslan blir mindre så behöver du kanske inte fatta ett "aldrig mer" beslut, men jag tror verkligen att man behöver en längre sammanhängande nykterhet för att få perspektiv och sluta tänka på vin jämt. Önskar att jag kunde förmedla känslan av att inte dricka och det lugn som faktiskt finns när man inte är beroende av att dricka, inte rädd för att bli påkommen och inte rädd för att vinet ska vara slut.
Och trösten? Ja, det jag främst behövde tröstas av med vinet var ju det faktum att jag drack. Det jag saknar är att få lugnet i kroppen, men det är en så kort stund som det pågår sen kärde ångest och oro igång igen och det är mycket bättre nu. Säger som Odette, det går! Och DDT är bättre utan.

Jag blir så förbannad. Din man är oerhört fjantig och respektlös. Tänk dig att det fanns något som gav din man väldigt mycket ångest osv. Hur orimligt låter det inte att du skulle hålla på och hetsa honom till just det? Det är ju att våldföra sig på någons integritet.
Men just i frågan alkohol verkar det vara hur okej som helst att inte respektera någons önskan.
Jag tycker du ska ta med en påse speed som du hackar upp vid lunch och middag och hetsar de andra: "men kom igen och dra en lina, var inte så jävla torra!"

Tack rara, idag är jag trött, sovit i omgångar hela dagen. Dag ett efter återfallet grät jag bara igår var jag arg på adjävulen , och idag trött. Kroppen mår verkligen inte bra av dessa ups and downs. Inte psyket heller. Talade med min bästa vän idag, och hon förstod kanske hälften av vad jag sa, men dömde mig inte på nåt sätt, respekt människor emellan. Känns så skönt att inte bära på detta längre. Jag behöver ju inte basunera ut mitt läge till hela världen, men några nära ska få veta och jag kommer säga att jag helt enkelt inte dricker längre. Vet en gammal dam i släkten , isom sa så när det gällde alkohol. Fick hon frågan om varför sa hon, det smakar mig inte. Så lätt, det smakar mig inte. Gubben min sa att han oxå kunde dra ner på alkoholen och inte dricka här hemma...först sa jag, men nej de ska du inte behöva. Men när jag tänker efter lite, så varför inte?? Måste man jämt dricka då i alla möjliga o omöjliga sammanhang?? Kanske han oxå vill dra ner på sin akonsumtion, även fast han inte på långa vägar dricker sim jag. Vi kan gott testa o se vad som händer... Ja mkt funderingar så här på kvällskvisten . Imorgon väntar ett aamöte. Känns lite motsträvigt men dit ska jag iallafall, jag tänker på dom modiga, jag är rädd, men gör det ändå. Det är väl mod om nåt. Nykter i 24 h till. Känns sköööönt. Kram alla kämpar o ni andra me

Hej!

Jag ber om ursäkt för sen återkoppling. Vad motiverar dig att dricka mindre alkohol? Jag har blivit trött på att vara fruktansvärt bakis dagen efter. Det ger mig tillräckligt motivation till att minska på festdrickandet. Får du negativa bieffekter av att dricka fem stycken öl?

Brittiska forskare har kommit fram till att alkohol och tobak är farligare än vissa illegala droger. Jag försöker därför att se alkohol som en skadlig drog. Vi lever i en alkoholpräglad kultur och det kommer att finnas ett flertal tillfällen där det dricks alkohol. Det går tyvärr inte att förändra. Men man kan däremot påverka sitt förhållningssätt till alkoholen.

Hälsningar

Har alltid varit mån om min frihet,har aldrig velat binda upp mig till aktiviteter fasta dagar, vill ha den här känslan vad vill du göra idag då Ulf? Slutade bla att idrotta pga dom fast punkterna. Detta har varit bra för mig( tror jag) då ja ändå har så mycket roligt att göra både mina intressen och jobb hemma på gården. Tog länge innan ja gifte mig med min nuvarande samma sak där ville ha nån känsla om att ja ändå var fri trodde de kanske skulle bli för seriöst att gifta sig.konstigt att jag har ett jobb har ja tänkt.

Men varför dricker jag då? Är de verkligen frihet att vakna upp o känna snälla kan någon slå mig hårt så ja slipper vara vaken? Är de frihet att inte kunna köra bil på en hel dag? Är de frihet att känna skam o ringa o be folk om ursäkt?är de frihet att gå o tänka på hur mycket kan ja dricka utan skäma ut mig? Är de frihet att måsta ta en återställare för orka med dagen? Å är de verkligen frihet att inte minnas om man borde be nån om ursäkt eller inte?

Ja ville ju vara fri det jag alldeles för länge har pysslat med kan omöjligt vara friheten. Innan man dricker tänker man ju gärna å vilken välsignelse denna fylla ska bli men blir ju ofta bara en förbannelse istället.

Kanske frihet för mig med dessa alkoholproblem är att lägga av helt o hållet bara. Synd man var så dålig på att skriva under sitt nyktra halvår är så mycket enklare att skriva när man mår dåligt, var nog ganska nöjd under den nyktra tiden får ta ett till halvår i nykterhetens tecken och dokumentera mina känslor bättre.

Jag fortsätter att göra det fint och förnya hemma. Det blir så bra och jag känner mig så nöjd. Har stressat precis hela dagen och sätter en ny nolla i loggan.

Påväg hem till ensamheten, dag 7 nästan slut...har haft ångest för att åka hem i flera dagar men det har släppt lite nu, tänk va? Att A kan få en att må så dåligt. Tror att alla fysiska symtom är borta ni bara ångest kvar eller vadå bara bara :)

Har känts långa.
Svårt med tålamod, lite "dimmigt, men mer energi att ta tag i saker.