Senaste kommentarerna i forumet

jag gick genom ett program nu. återfallsprevention. där fick man lära sej något som man inte fick på den vanliga behandlinge. allt handlar om att vända dom negativa tankarna på alkoholsuget till positiva. man kan börja med att tänka tebax på hur det kändes förra gången man drack och blev sjuk. hur skönt det blir om man vaknar upp nykter i morgon. hela tiden skjuta upp beslutet på att ta första glaset.. 10 minuter i taget.. tills suget släpper ..m,.m men man behöver rådgivning om det här. svårt att lära sej på egen hand. men det går. jag va ett hopplös fall innan med ständiga återfall. tills jag gick genom det här programmet. prova ät campral med.. kan hjälpa vissa. mej bland annat

Unnat mig en riktigt seg morgon, lyssnat på "Fråga psykologen" på P1 där en kvinna frågade och diskuterade hur mycket ansvar hon skulle ta för sin alkoholiserade pappa. Vilken ynnest att få tjuvlyssna på deras samtal och man verkligen hörde hur hon växte under samtalets gång. Fint.

Nu ska jag bege mig till ett kafé, få i mig en bättre frukost, lyssna på någon ljudbok eller podcast och fortsätta virkningen. 85 åringen i mig jublar!

Dotts - så rätt! Hoppas ni kommit in i lägenheten och att det känns okej? Jag vet att när jag hade lämnat så kändes det å ena sidan sååååå himla skönt, så fri och lättad jag kände mig och så skönt att kunna vara JAG utan rädsla för någon annan, samtidigt som det kändes som tortyr - jag led av att jag hade lämnat, av att jag hade förstört, att jag kanske gjorde fel osv osv, men nu i efterhand så vet jag att det var deet enda att göra. Jag är fortfarande ledsen ibland, inte minst när barnen ber att jag ska "flytta med huset så att jag kan bo med pappa" - men hade jag stannat så hade barnen levt i att allt handlade om honom, hans känslor, hans tankar, hans sätt att vara, hans mående osv osv. Jag gjorde rätt - och du gör rätt!!!
Barnen kommer sakna pappa, och dig när de ev är hos pappa - men vad var alternativet?
Kramar dig länge!!!

Jag vet attd et inte är lätt... Så många gånger som jag bestämde mig, där och då - mitt i natten så bestämde jag mig tusentals gånger för att det fick räcka och att jag skulle stå för det, men sedan kommer det bra, snälla, fina och ångern tillbaka i alkoholisten och då backade jag - ända tills nästa gång, en månad senare, elelr en vecka senare, eller rentav nästa kväll...
Du är inte egoistisk - vem ska tänka på dig om inte du själv?? Du har rätt att göra så att du får det bra, så att du får känna lugn och trygghet - du är värd bra saker!
Kram

Minns att jag var så frustrerad över den makliga gång det här forumet uppvisade när jag började skriva här. Och jag fattade inte att man skulle starta och hålla sig till en tråd. Men det var den här tråden det började spinnas kring och så har det fortsatt. Eller missuppfattar jag frågan nu?

Ojojoj, ändra rubrik också? Nä, Ebba, nu måste vi ta det lite lugnt, sakta i backarna! Jag måste vänja mig av vid brakfylld och vänja mig vid LenaNyman först. God morgon, förresten, vackra själ!

Och nu iväg med en husvagn fullproppad med spriiiiiit.

Citronfjäril, dina inlägg skulle kunna ha varit mina... I vårt fall spårade det ur och just den händelsen gjorde att han "vaknade upp" och sökte hjälp. Men jag är fortfarande här, på gott och ont. Jag är fortfarande medberoende. även om han är nykter just nu, och det är ett lärande som pågår. Jag hoppas kunna nå dit att jag fattar beslut som är viktiga för att JAG ska må bra (och barnen). Är inte där än, men det här forumet ger mycket stöd och många insikter.

Välkommen!

Känns det just nu.Dagarna är bättre än på många år och känslan när jag vaknar på morgonen är frid.Men ändå så sitter jag här nu och försöker hitta tillräckligt många små anledningar som gör att det är befogat för mig att åka ned till stugan och ta mig en titt.
Papper som ska undertecknas,skruvdragare som ska hämtas osv.
Men ingen av dessa anledningar är ju på riktigt.De är bara på låtsas för att jag ska få mig en liten bit av honom igen.Och då sätts hjulen i rullning och stora delar av mig tas i anspråk för detta att sörja,förstå osv.Jag kanske helt enkelt måste få känna denna ödslighet ibland då jag ju egentligen mår helt ok.Ta dessa två lediga dagar och skapa de till mina och inte stressa sönder dom med en massa aktiviteter som jag gärna gör för att slippa känna.Om jag klarar att i vila låta bli att ta kontakt så har jag kommit ytterligare ett pyttesteg framåt.Ja det låter som en bra plan,den kör vi på.

Det är sannerligen en skör tråd... Man tror man vet var man står, men sen händer något - åt ena eller andra hållet.

Det är inte ditt fel, du måste se det!

Kram

och sudda bort den fulla gubben i soffan.Vad ser du då?

Men precis som mt säger kommer du att upptäcka att du är allt annat än ensam om du läser och skriver härinne. Det har varit en otrolig hjälp för mig. Vi har bara kommit lite olika långt på våra resor och vissa är beroende istället för medberoende. Allas berättelser är intressanta och ger perspektiv.

Just nu har du det tufft, men du kan bara hjälpa dig själv i det här läget. Jag har också varit där, torkat upp spyor och sett till att inte barn, övriga nära och bekantskapskrets, kollegor etc ska märka något. Och därmed har jag sett till att han kunde fortsätta supa och bete sig illa. Det är en jättejobbig insikt, men när man väl kommer dit blir man starkare.

Fortsätt att skriva och dela med dig!

Stanna upp och hämta kraften inom dig.

Jag vill helt enkelt att det ska gå bra för dig.

Kram Ebba

:-)

:-)

Jag kollade upp lite, filmen hade premiär när jag var åtta år borde det bli så så himla liten var jag inte. Den hade tydligen 7-års åldersgräns. För mig kändes det som att jag var 4 år och såg en skräckfilm för vuxna.

Först måste jag bara berätta att mitt morgonkaffe är helt perfekt denna morgon, så gott. Jag kör på känsla när jag gör kaffe, häller i kaffe istället för att ha i med mått.

Jag vet inte om du borde se Agnes-Cecilia, jag var ju jätteliten när jag såg den senast och jag tror att jag tyckte att den var otäck och att mamma var lite märklig som tog med mig på bio för att jag skulle få se den. Hon var lite så, gav mig böcker för äldre och vinflaskor när jag var sexton. Jag kanske borde se filmen och läsa om böckerna. Jag vet inte för din del...... Du borde nog iaf vara nykter om du ska se den.....

Jag blev också fast i stämningen. Har bestämt mig för att läsa om Agnes Cecilia nu. Jag har använt den boken i en uppsats jag skrivit. Uppsatsens ämne törs jag inte skriva här men kanske gör det ändå :) Maria Gripe skulle jag vilja träffa. Såg en dokumentär om henne för flera år sedan. Jag har inte vågat se filmen Agnes Cecilia, är rädd för att det magiska ska förstöras. Den finns på Youtube, rekommenderar du den?

Fint att höra från dig. Avundas din livsenergi (men missunnar inte det minsta).

Härligt att du kan skriva så där om dig och din hustru. Jag tänker nog långt lika om mitt eget förhållande också, men alltid är det tyvärr inte helt lätt.

Låter kul det där med sober, för mig är det inte ett problem att dansa nykter, men nattklubbsdunk vet jag inte om jag mera klarar av, får på riktigt ont i öronen. Hoppas partydrogerna hålls borta därifrån.

Ännu en fantastisk morgon. 5v idag :-) och det blir roligare för varje dag som går just nu. Nu frulle och sen njuta denna dag också. Kram till er alla som kämpar.

Det fanns en till bok, något med en stenbänk i titeln om jag inte minns fel ?Den läste jag såklart också.
Tänk om det är ett Maria Gripe- trauma från barndomen som har gjort att jag är som jag är. Jag kom aldrig ur stämningarna i de böckerna.

för "recensionen". Kul det var folk där (men det visste vi ju) och hög stämning. Bästa helgen till dig & familjen / mt

Du ska veta att du är långtifrån ensam i din situation. Läs i de olika trådarna här så kommer du att känna igen dig.
Så bra att du börjat skriva här, det är kanske det första steget du verkligen gör för att förändra din situation? Det är inte ett dugg egoistiskt att inte gå med på konsert och utsätta dig för oro och obehag. Det är ett val för ditt eget välbefinnande och det har du tveklöst rätt till! Vi är många som genom att läsa och skriva här hittat vägen till ett värdigt liv, mot tillfrisknande från medberoende. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen dig och fortsätt skriva av dig!

Äntligen börjar det talas mera öppet om det lidande som drabbar anhöriga och vänner runt de som missbrukar. Serien Djävulsdansen på TV är ett lysande exempel, hoppas du såg i tisdags annars kan du se på play. Läs också Carina Bångs blogg Information och stöd till medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/ och gå gärna till Alanon.

Du är på rätt väg! Kram och välkommen! / mt

Hur det kan lukta bakfylla i huset utan att någon har druckit sprit? Hur man kan uppvisa ett berusat beteende utan att ha druckit? Det går inte! Detta måste jag komma ihåg! Så att jag inte går i fällan igen!

Finns inte på kartan att jag skulle ragga på något nytt, min själsfrände finns i mitt val av hustru.
Hon står vid min sida i vått och torrt, ett bättre stöd finns inte.
Självklart så attraheras jag av yngre kvinnor, men hallå, kan inte jämföras med det som vi har byggt upp tillsammans.
Vi har bestämt oss att vi ska bli gamla ihop.
De vi känner som växlat partner till något mycket yngre har haft det väldigt jobbigt att slipa sig samman,
De befinner sig i helt olika utvecklingsfaser helt enkelt, inget jag skulle vilja uppleva igen...
Men rent statistiskt så förstår jag din poäng...

Men vadå, hon var ju med och ett annat par också...

Så en premiärrecenssion då på Sober ikväll...
Det ligger faktiskt under kägelbanan vid Mosebacke på Söder i Sthlm, man går in mitt i berget.
Vi började med en skaplig middag på Mosebackes bakficka, riktigt trevligt bygge minsann.
Fortsatte sedan de femtio metrarna nerför beget, det fanns fyra bänkmaskiner med alkotester, alla var tvugna att blåsa.
Två snubbar före oss blåste bingo och fick gå därifrån lite snopna.
Men man kan ju undra vilka som var blåsta egentligen, det framgick tydligt att det var alkotest för att få komma in.
Bygger bestod av ett större dansgolv där bl.a Peter Seipen var DJ med cowboyhatt och annat krimskrams.
Musiken var blandat och en hel del gammalt var trots allt med, mycket dunka dunka som det hör till.
Det mindre dansgolvet som var egentligen mysigare var det alldeles för modern musikstil för våran del.
Det som skilde sig var att klientelet var extremt blandat, vi var inte äldst, det fanns de som var uppåt sextio.
Snittet låg på runt trettio skulle jag ha gissat på, och hur de såg ut egentligen...
En del var trimmade från topp till tå, inte ett hårstrå låg fel, en del andra i ett par slitna jeans och en skrynklig T-shirt och håret uppsatt i en slarvig tofs.
Så det var rejält blandat, och en annan som inte varit på "disco" på över 20 år blev det lite övermäktigt, men fortfarande väldigt intressant.
Jag gillar ju att kolla på folk, en oskyldig fluktare...
Drack den godaste alkoholfria Mohjito jag någonsin druckit, man kan inte tro att det inte var sprit i den, bitarna av färsk ingefära bet till ordentligt i gommen.
Det blev till slut för mycket folk, för kvavt och för mycket lukter, de hade sålt 950 biljetter till detta lilla skyffe.
Vid tolv kände vi oss nöjda med kvällen, och det var fortfarande folk som köade in när vi gick.
En festlig kväll med bilen parkerad 200 meter ifrån lokalen kunde vi nöjda sätta oss bekvämt att ta oss så sakteliga hemåt genom en pruttfull stadskärna med andra berusade lönehelgfirare, vi mådde bra där i bilen när vi såg hur de andra ragglade runt på gator och torg i blåsten.
Stockholm är egentligen ingen stad för oss, vi är för mycket lantisar för att trivas i den miljön.
Under tiden vi pladdrade oss hemåt så kom jag på en sak som skilde sig åt i jämförelse mot andra utekvällar.
Ingen krossat glas på golvet, inga fyllraggande i garderobskön, inga testeronstinna kroppsbyggare med dåligt ölsinne som ville mucka med gorillan i dörren.
Sex stycken vakter med inget annat för sig än att hälsa gästerna välkomna i entrén.
Folk stod och gungade till takten av musiken, precis som om de ville bevisa att jag kan visst dansa (lite försiktigt) trots att jag inte är full....
Intrycket var gott, och jag hoppas att intresset fortsätter för denna tillställning för behovet verkar finnas.
En av väktarna sade att det var kul att det nu fanns ett ställe för de som vill gå ut och bara dansa utan att behöva vara fulla eller umgås med fyllskallar.
Och det är så sant så...

Kom hem med en T-tröja där det står..."en kväll värd att minnas", rätt så!
Den ska jag bära på jobbet bara för att bevisa att jag var med just den kvällen då det startade....
Den första alkoholfria klubben på riktigt.
Sedan....dansade jag?
Nähepp, det har aldrig hänt nykter, således inte på åtminstone senaste 7 åren, någonting att jobba vidare på, absolut!
Fick jag några flirter då, jodå massor faktiskt, och inte verkade de vara lagda i vild panik heller...
Om det beror på att kä..ingarna blivit fulare eller att man som man blivit snyggare ska jag låta vara osagt.
Eller så är det bara Fi om jämställdheten har fått in en fot om att alla har rätt att flirta med varandra.
Men visst blev jag smickrad, men det var ju gjort helt i onödan, jag hade ju redan den bästa av kvinnor med mig.
Jag var glad hela kvällen, och tacksam att jag ligger i sängen med min snarkande fru här intill.
Fina barn i rummen bredvid och ett intet allt för ranglig hus där vi bor i, det är vardagslyx för mig.

Nu är det dags att törna in, har en fullspikat agenda inför helgen, så det blir upp och sparka tuppjäveln i häcken i morrn.
Det är jag också tacksam för, jag kunde ju ha ett fullständigt innehållslöst liv också, det hade varit värre.
Men jag hade idag lätt kunnat lista ut vem som låg bakom detta, alkoholen hade trasat sönder mitt liv.

Berra

Känner igen mig i din förtvivlan och undran om man överdriver... Ville bara skriva kram till dig