Senaste kommentarerna i forumet

:)

"känns som en vass armbåge i sidan" men är väl "som vanligt" bara jag som är överkänslig...

Skämtar du? Jag tar åt mig för jag har skrivit väldigt mycket här i forumet utan att ens knappt blinka, det är som att jag har hittat en plats och allt trillar ur mig så att jag blir lättare.

Förut drack jag och skulle knappast hängt i detta forum.
Allt kan missbrukas - helt sant.
Heroinmissbruk leder ofta till dödlig överdos. Jag känner en kille som på allvar missbrukade mjölk. Han hade läst någonstans att mjölk är bra för skelettet och han tvångsdrack tre glas mjölk om dagen. Jag fokuserar på att sluta supa ner och bort mig själv och äter kanske mer godis samt skriver och läser i detta forum, har iaf gjort det de senaste veckorna. Men alternativet är dödligt för mig, själsligt som fysiskt. Vet inte hur länge jag kommer ha ett behov av att skriva här? Utveckla gärna hur du tänker kring "forum-missbruk" för i mina öron låter det just nu bara nedtryckande och nedvärderande.

Att få skriva av sig på ett forum som det här,
gör ofta att man når insikt och saker om sig själv lär.

Men om skrivandet ger nytt missbruk som individen stjälper,
hur gör vi då så att vi varandra på bästa sätt hjälper?

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/s%C3%A5-vet-du-om-du-%C3%A4r-inter…

http://internetworld.idg.se/2.1006/1.546388/kvacksalveri-om-internetber…

Söndag förmiddag och jag tar en liten sväng förbi Forumet, min plats och mitt viktigaste sammanhang under en lång tid. Känner mig manad att lämna ett litet spår här idag (oftast läser jag bara numer)
Precis som du beskriver det MT, "en vördnad inför...", så känner även jag. HJÄLP! skrev jag i någons tråd här för exakt 5 år sedan. Och en stor och varm famn öppnades för mig. Minns dem som tog emot mig med så stor värme och förundras över vilken inverkan dessa, irl för mig okända medmänniskor, haft på mitt liv. Kanske också jag i någon annans. Det som hjälpte mig att finna den inneboende kraften jag inte trodde jag hade, kraften att byta riktning, bryta mönster, bli nykter och tacka ja till det liv jag förtjänar. Det känns stort, viktigt, bra.
Fint att se er här, även om mina besök numer är sporadiska. Varmaste kramen jag har till er alla/Victoria

Jag kan inte sova.
Jag vill inte sova heller tror jag?
Så jag har just läst hela din tråd.
Den är fin.
Jag hoppas att DN kommer snart då ska jag läsa Rocky, Rocky är en stor mening med mitt liv just nu.
Så typiskt mig - antingen upptäcker jag något 100 år innan alla andra eller som i fallet med Rocky hundra år senare än alla andra. Justja, det är ju söndag, kanske inte är Rocky i DN på söndagar vi får väl se. Hoppas du sover gott just nu SL.

Kram Ebba

Man ska nog alltid lita på magkänslan.. Förra veckan var han konstig på kvällen,satt med simmig blick,svårt få kontakt med,somnade 19.30 före barnet han sövde. Jag sa du har druckit,nej sa han. Nästa dag skickade jag sms o skrev,ljug inte,jag såg du var påverkad igår. Jan svarade ,jag var trött,är du aldrig trött? Häromkvällen skulle han åka o handla,tiden gick o jag sövde barnen. När han kom hem satt han o såg konstig ut i soffan. Han sa det hänt något . Han berättade han hade druckit lite förra veckan,och 4 öl idag efter jobbet på en pizzeria. När han åkte o handlade åkte han fast i poliskontroll. Han kom hem utan bil. Han låg på gränsen, sa han. Till att bli av med körkortet en period 0,13. Han grät o sa förlåt,älskar dig. Det ska inte hända igen. Jag sa du måste få hjälp,antabus,samtal, han sa ja. Men han sa en konstig sak. Jag drack ju så lite?? Så tydligen hjälpte inte sjukhusvistelse med blodiga kräkningar ,dropp mm. ? Jag vet inte hur jag ska förhålla mig. Känner mig arg! Sa jag är trött på allt idag. Jag tycker han borde anstränga sig mer,visa någon ånger ,insikt , men det är väl önsketänkande . Vi glider merbo mer isär . Jag sover i ett annat rum. Han ser på tv,o bryr sig som vanligt inte om mig,vad jag vill se osv. Hur jag mår bryr han sig inte heller om. Jag vill känna att jag kan träffa vänner,göra roliga saker . Hemma lever jag för våra underbara barn ,de ger mig kärlek o styrka att stå ut. Det är som att leva med en zombie,o jag märker ingen större skillnad nu eller innan när han drack. Humöret är illa,ler sällan,kort stubin eller bara likgiltig. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig,men det tär på mig att gå o känna mig arg o frustrerad oftast. Mitt barn sa idag,ni bråkar jämt. Han klagar på småsaker hela tiden,hur jag sköter saker,sen försvarar jag mig,o tonerna låter olustiga mellan oss. Så kan man ju inte ha det!

Känner igen det där och om jag går till mig själv så vill man ju sitta här och ta in ALLT i början. Men när vardagen är tillbaka och fokus sakta förflyttas från att inte dricka alkohol till att leva livet så tror jag också att behovet blir något mindre och då är det skönt med en hanterbar frekvens här. Med de sagt så hoppas och tror jag att jag kommer skriva här mer eller mindre dagligen under en lång period men första tiden har jag loggat in i tid och otid känner jag :) Det är en fin plats.

God natt och gött att ha råkat på dig här Lena!

Så var det. Jag känner det så väl när jag går tillbaka och läser i min tråd nu. Det är nio dagar sedan. Den här första slängen av frustration jag kände (men vafan, det HÄNDER ju ingenting på det här stället!) har släppt helt. Nu tycker jag att det är skönt med lite andrum. Jag hinner läsa andra och dom inlägg jag skriver själv hinner sätta sig. Bli riktigt på riktigt.

Ja, skulle bara säga det. Nattinatti, alla!

Vill bara tipsa om djävulsdansen på svt. Bra bra serie om medberoende...

Naturligtvis ska man klara av ett ultimatum själv annars så sårar man sig själv. Har du pratat med din kille om att hans dryckesvanor oroar dig? Vad säger han om du tar upp detta med honom? Vi som dricker har alltid löjliga undanflykter även om vi vet att vi sårar, skadar och förstör. Sjukdomen gör så med människor.

Menar jag ju. Fniss, både nykter och dygnvill, brukar sällan hända.
:)

Jag började kolla på Youtube på del 1, det är jätteobehagligt, jag fick rysningar.

... som en smyglobbyist för minskat drickande och du gör det så skickligt att ingen fattar att det är det du gör. Men mottagaren förstår budskapet ändå.

Är också lite sugen på den filmen. Ha en fortsatt skön fredag!

<3

Det blev bio idag i alla fall (kollegorna kan pusta ut på måndag). Jag mötte upp en kompis som tydligen varit ute igår. Hon var så sliten och hade sån ångest. Sms hade skickats och det hade ringts till en kollega. Dessutom blev hon nekad inträde när de skulle vidare. Hon fick en ordentligt kram och så drog jag fram ett par av mina senaste skitfyllor i hopp om att det skulle lugna henne och mildra ångesten, sen så fick vi oss ett litet skratt också. Sen berättade jag att jag slutat dricka på vardagarna just för att jag inte orkar att det påverkar mig så mycket som det gör. Orkade inte gå in på att jag är helt vit just nu.

Såg förresten Turist, kan absolut rekommendera den.

Det blev bio idag i alla fall (kollegorna kan pusta ut på måndag). Jag mötte upp en kompis som tydligen varit ute igår. Hon var så sliten och hade sån ångest. Sms hade skickats och det hade ringts till en kollega. Dessutom blev hon nekad inträde när de skulle vidare. Hon fick en ordentligt kram och så drog jag fram ett par av mina senaste skitfyllor i hopp om att det skulle lugna henne och mildra ångesten, sen så fick vi oss ett litet skratt också. Sen berättade jag att jag slutat dricka på vardagarna just för att jag inte orkar att det påverkar mig så mycket som det gör. Orkade inte gå in på att jag är helt vit just nu.

Såg förresten Turist, kan absolut rekommendera den.

Det känns bara varmt och skönt inombords. Det låter som att du var i ett med både dig själv och nuet. Underbart vackert.

Jag är utmattad efter att ha varit på hockey, skulle enkelt kunnat ha "botats" med ett glas vin men nu är jag i det istället. Så jävla mycket känslor just nu. Jag är så glad att du inte är full, känns tryggt.

Tack för Grattis.

<3

Kram Ebba

Det blev en underbar frukost och förmiddag. Jag hade sett fram emot att gå till ett specifikt kafé ganska länge så idag tänkte jag göra slag i saken. Fick mig en mysig promenad och hittade rätt med raska steg gick jag in. Och fix syn på en gammal flirt som jag absolut inte hade lust att tjitt tjatta med denna osminkade morgon. Så jag fick gå till en gammal favorit. Satte mig på uteserveringen vid en trafikerad gata och fortsatte med halsduken. Och just då kände jag mig så tillfreds. Jag fick uppmuntrande blickar från fölk som gick förbi. En tantalanta stannade och undrade vad för fint jag gjorde och att hon gladde sig åt att se att det handarbetas fortfarande.

Under den tiden som jag satt med min kaffe, stora varma hörlurar och min senapsgula halsduk som växte fram så insåg jag att jag där och då var en person som jag helt och hållet kunde stå för. Jag gjorde något som jag tycker är fantastiskt roligt, jag mår bra och är närvarande trots lördag förmiddag. Jag kände en stolthet över mig själv som människa. Så här kanske många har det hela tiden men för mig var det fantastiskt att få uppleva igen. Låter så banalt när jag ser det ner skrivet här i jämförelse med hur starkt det kändes då.

det har ett särskilt värde för oss medberoende med en röst som ger stöd från "andra sidan". Jag stöder också helt kravet på nykterhet men med en liten varningssignal: ställ inget ultimatum förrän du är helt säker på att du kan genomföra det, dvs lämna, både praktiskt och känslomässigt. Det praktiska handlar om att ha nånstans att ta vägen där man kan en tid tills man hunnit ordna något eget. Det känslomässiga handlar om att vara "färdig". Läs här så ser du vad jag talar om. Kram och hoppas du har en lugn och bra kväll! / mt

... har jag druckit av två anledningar; allt som händer i mitt liv samt allt som inte händer i mitt liv. Och då har det blivit så för mig att jag vill sluta dricka av endast en anledning och den utgörs av meningen innan denna. Alltid har den här flaskan eller boxen eller tetran funnits till hands, av inga och alla anledningar.

Dom dagar som inte fallit under "helg", "semester", "lill-lördag" eller "fest" eller "diverse" eller "klassens timme" eller "skitsamma" har varit vacuumfyllda transportsträckor bara. Meningslösa dagar i väntan på nästa härliga tillfälle att få slappna av, hitta frid, försvinna för en stund. Säg nu att jag skulle ha fixat den här digra alkoholkonsumtionen, känt mig som en glad och förnöjd prick, i harmoni med mig själv och min livssituation. Det hade förstås varit kanon, himmel så skönt det skulle ha varit. Men det är inte så. Det sket sig någonstans på vägen, rätt långt där borta.

Därför är jag här. Och det vill jag komma ihåg. Varje dag.

Någon gång under dagen passerade vi i sakta mak en stor Systembolaget-skylt. Jag tittade noga på den för att se vilka känslor den väckte. En tung energi kom över mig, skam, tvång, ovilja. Inte en enda positiv association flöt upp till ytan.

Tidigare ansåg jag att det svenska folket behandlades styvmoderligt med tanke på alkoholmonopolet. Det tycker jag inte längre, efter en veckas nykterhet. Så fort det kan svänga...

Hej ensam, tyvärr är du inte ensam alls om detta. Du och många framförallt kvinnor får lida för sina mäns supande. Din man behöver hjälp med sitt missbruk och fu behöver ha stöd som medberoende. Ett steg har du tagit, att komma hit. När din man nyktrat till skulle jag om jag vore du ställa ett ultimatum. Du eller dricka.

Vi är bjudna på fest hos ett gäng som vi tidigare har umgåtts jättemycket med.
Dvs när jag fortfarande drack.
Vi träffades titt som tätt och drack och hade faktiskt väldigt roligt.
Nu är vi inbjudna igen och jag vet inte hur jag ska göra.
Ska jag gå dit, sitta nykter och ha tråkigt eller ska jag stanna hemma?
Å ena sidan vill jag ju inte bara sitta här hemma med offerkoftan på mig och sura ensam i ett hörn...
Men å andra sidan vill jag inte sitta där och glo.
Det gamla uttrycket "man kan ha roligt utan sprit" stämmer för mig bara om de andra inte dricker heller.
Kanske jag inte kommit särskilt långt i min nykterhet när jag känner så här.
Jag skulle vara en "bättre" nykter person om jag kunde vara med på alko-fester och skoja och ta trevligt ändå.
Jag tycker att umgänget med de här människorna tillhör "livet före" och vill gå vidare.
Samtidigt känner jag mig lite som "förloraren" om jag inte vågar gå på tillställningar med alkohol.