Senaste kommentarerna i forumet

Jag önskar också att vi kunde träffas på riktigt och prata o stötta varandra.
Ni är så otroligt fina människor som bryr er om andra.
Jag velar o velar fram o tillbaka om jag gör rätt och har nog kommit fram till att det enda rätta är att lämna. Jag har läst tillbaka i min egen tråd o ser ju hur hemskt det har varit o det kommer att fortsätta så om jag inte går.
Fick också en Flashback när jag läste flygcerts tråd alldeles nyss. Alla minnen kommer tillbaka o jag tänker på semestrar, helger o även vardagar som har blir förstörda på grund av hans drickande!! Jag vill inte vara med om det mer!!
I morgon ska jag skriva kontrakt på lägenheten!! Jag känner mig så nervös för det blir så definitivt då. Jag hade tänkt att jag skulle ha talat om för min sambo att jag skulle göra det men jag tror han var påverkad i kväll så jag lät bli. Det skulle bara ha blivit otrevligt o han hade fått mig att bli ledsen. Har inte sagt det till dottern heller men de vet ju båda två att jag tänker ta lägenheten. På tisdag har jag bokat tid på banken, men han kommer inte kunna följa med då, tänker att jag kanske går dit själv o bokar en annan tid för oss båda. Eftersom att jag inte är insatt i ekonomin kan det vara skönt att ha en tid själv först.
Kommer jag att klara av det här nu? Jag hoppas verkligen det!!

Det gör ingenting att du lånar min tråd vilse i pannkakan!! Hoppas att du får kraft att gå o du behöver inte vänta på att han ska dricka o göra nåt dumt. Det räcker gott o väl med det som varit men jag förstår dig för jag har tänkt Loka själv. Kram

..att lägga till handlingarna...
Händelserik?, jotack.
Som de flesta veckorna har varit på sistone, vet inte riktigt om jag hinner med själv i svängarna.
En väldig ruljans och man hinner inte svälja innan nästa tugga matas in...
Reflektion, ja just nu försöker jag smälta in veckan som gick, men jag kommer inte ihåg riktigt vad som ens hände för en vecka sedan, de känns så långt borta.
Ni vet när man skulle vilja hinna med och njuta av tillfället också...

Idag sade jag till frugan, jag går på en "walkabout", en refräng som jag tagit ifrån Crocodile Dundee-filmerna,
Vilket betydde för honom en liten vandring i vidderna på ett halvår...
För mig betyder det att jag tar en liten skogspromenad på ett par timmar, frugan emotsäger det aldrig,
Hon vet att det betyder att jag vill gå ensam en stund och filosofera i skogen bland granris och tallar.
Ömsesidig respekt, hon förlöjligar det aldrig och har förstått att det är viktigt för mig.
Tog med mig en plastpåse i fickan OM jag skulle stöta på en armada av kantareller, men det var stendött på den fronten.
Så gav den något då, självklart...
Solen strålade in mellan träden, uppe i takkronorna rasslade det ordentligt av den hårda vinden, laven låg fuktig i marken och orsakade en och annan vurpa i bergen.
Kände mig fri och var ett med naturen för en liten stund, tittade på myrstackarna och trasslade in mig i spindelnäten som korsspindlarna spänt upp tvärs stigarna.
Fåglarna var tysta och satt i träden och kurade, de tyckte inte om blåsten, en mellanstor hackspett brydde sig inte om lite blåst utan rasslade runt både uppåt och nedåt efter barken i sökandet efter något ätbart, kände mig priviligerad att få uppleva allt detta.
Med påsen lika tom som när jag började lullade jag hemåt till stugan men vid ett mycket bättre humör, tofflorna fulla med barr och och ett och annat lerigt knä efter en halka på berget.
Gick förbi resterna av vårat bål vi alla hade samlats vid dagen innan, det återstod ett par hinkar av svartgrå aska där vi eldat upp minst en kubikmeter av gamla grejor.
En byrå, ett matbord, ett klaffbord, 200 meter spillvirke och tre träd, otroligt att det kan bli så lite kvar av så mycket.
Vi brukar säga att nu har vi nog eldat upp allt bröte, nu blir det nog inget mer att elda upp.
Men en vinter med att samla på sig en massa nya projekt så blir det snart fyllt på brännhögen redan till våren vid stugan.
Tar det aldrig slut, nej troligen inte, det är en tradition vi har sysslat med de senaste 20 åren, en utveckling vi inte rår på.
Väldigt nöjd med de senaste färdigställda arbetena, trots en hektiskt sommar hemmavid så hanns det med en del på landet också.
Det gav mersmak och jag har redan måttat upp de följdprojekten som kom sig av att de förra blev klara.
Kul...ja, jobbigt...ja, men också otroligt stimulerande, från tanke till färdig på några år...
Tidigare "firade" jag alltid att ett projekt blev färdig med att knäppa en massa öl och sitta och begrunda min skapelse,
Det kan jag ju inte göra längre, eller jo det kan jag med nollöl, men "stimulansen" kommer ju aldrig ifrån berusningen längre...
Hemmavid tog matlagningen en evighet, det blev middag vid klockan halvnio på kvällen och just då...saknade jag rödvinsglaset på sidan av spisen.
Inspirationen var noll, men resultatet blev gott i alla fall, det blev ett mätt och utslaget gäng i soffan till söndagsfilmen.

Helgen känns bra i alla fall, det har blivit så de senaste åren då jag har hållit mig ifrån alkoholen.
Tiden känns mera hel utan luckor i medvetandet, ångestfria och mer ärliga, jag mår som jag förtjänar, dvs bra!
Imorgon en ny vecka med början på en måndag, älskar den inte, men hatar den inte heller, längst tid kvar till nästa helg.
Jag vill att tiden ska rusa i början på veckan så att jag till helgen kan rycka i handbromsen och stanna kvar i det jag trivs bäst med, tiden med familjen och mig själv förståss.

Det tar tid att vänja sig med sitt nyktra jag, men väl värt att vänta på, därför trivs jag med mig själv just nu.

Berra

Jag blir så berörd av det du delat med dig av!!
Så otroligt jobbigt du har haft och så modig du var som vågade lämna honom.
Han har ju verkligen misshandlat dig både fysiskt o psykiskt även om han inte slog dig med knytnävarna. Jag kan känna igen din rädsla när du sitter på det kalla klinkersgolvet.
För många år sedan när mina flickor var små o jag hade jobbat kväll hade de låst in sig på toaletten o storasyster sitter med en rädd lillasyster i knät och försöker trösta o skydda henne mot deras pappa som hade fått ett av sina utbrott. Och en midsommarafton som vi också fick låsa in oss alla tre på toan för han var helt tokig. Vi satt där och väntade på att han skulle lugna ner sig el somna så vi kunde smyga ut o cykla hem till min mamma o pappa. Det gör så ont att tänka på men det hjälper mig lite att förstå att jag gör rätt som tänker lämna honom snart.
Du är verkligen värd att ha ett bra liv nu!!
Kramar<3

Ok. Nu blir jag nyfiken. Kommer att leta kolla på Youtube efter Agnes-Cecilia... :)

Vi är alla unika i vår egen situation. Och även om det kan verka som om det går någorlunda lätt att avstå alkohol när du läser en del trådar, är det definitivt inte det. Då skulle nog ingen vara i det här forumet. Jag har det definitvit inte lätt. Inte för att jag har något direkt sug efter alkoholen i sig, men för att jag vill vara glad, slippa depressionerna, och för min del så är det alkoholen som hjälper mig med det. Jag har redan ångrat många gånger om, att jag sagt att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Funderar hela tiden på hur jag ska ta mig ur det löftet, för att i nästa stund förklara för mig själv att jag måste skärpa mig, för jag vet ju mitt eget bästa, att aldrig mer dricka a. Så ja det är en ständig kamp. Men genom att läsa alla trådar här så har jag förtstt att det blir lättare med tiden...
Jag håller med Lena Nyman om att du ska starta en egen tråd här. Jag tror att det kommer att hjälpa dig att få skriva ned dina funderingar, känslor, och kamper och få respons från mig och andra i forumet!
Välkommen hit och låt oss försöka tillsammans i vetskapen att vi inte är ensamma i bår situation!
Kram!

Sedan nyår skriver jag upp alla böcker jag läser. Sen så lägger jag till en mening eller två om vad jag tyckte om den. Har redan underlättat när någon frågat om boktips. Eller för att komma ihåg vad jag tyckte om en viss bok. Har så jäkla dåligt minne annars.

Går även in på NK och testar Byredo-parfymer och skriver upp hur de doftar. De är så hiskeligt dyra att jag gör en noga research innan jag bestämmer mig för om jag ska slå till på en flaska. Idag testade jag Tulipe, den fick omdömet "Fräsch, somrig dock något för söt och liljekonvaljig. Funkar dock på mig som vardagsdoft." Varning för Mink som för några månader sen fick omdömet "Äcklig. Luktade hö efter ett tag".

Och jag säger nattinatti. Sov i frid nu, alla.

:D

... om man kunde gå från klarhet till klarhet genom hela livet, säg? Jag vill inte hasa bakåt mer, få bakhalt. Jag vill vidare, framåt.

Du kommer ÄSKA det! Först en mormorsruta, innan du vet ordet av så har du gjort baby blankets, halsdukar och små tumvantar till fan och hans moster! <3 Dessutom finns hur mycket tutorials på youtube som helst, och för att inte tala om inspiration på Pinterest.

Men ok, jag ska lugna mig. Du börjar när/om andan faller på:)

/SL-blev overkligt ivrig nu känner jag.

I'll give it a go. Bra träning för mig som annars bara säger bra eller dålig om en bok om någon frågar.

... att inte skratta ihjäl dig nu, SL, men i helgen köpte jag ett virkningsset passande för sexåringar och äldre. När man totat ihop allt ska det tydligen ha blivit en mormorsruta. Och jag säger inte alls att jag ska börja, det enda jag säger är att jag införskaffat ett virkningsset i lämplig svårighetsgrad. Om jag nu skulle få för mig att...
;)

Jag är så korkad, jag förstod inte varför det kliade och höll på att bli galen för jag sökte efter en förklaring men fann ingen.
Nu vet jag.

Åh kan du inte skriva ett utlåtande om boken här när du väl läst den. Har själv funderat på att läsa den.

... men fick inga tillfredsställande svar, bara att klåda kan uppstå när man slutar dricka.

Ja, vad har vi gjort med oss själva..? Usch, jag tänker mig min kropp som en strykrädd hund. Käppslagen viner över den stackars, trofasta hunden, den gnäller och gnyr och ändå sviker den inte. När misshandeln är över linkar den fram till sin matte, slickar henne på handen och ... nej, usch, blir alldeles grinfärdig...

Tack!

Ja det går mycket bra. Jag tänker på det ofta, just att det går så bra. Dessvärre beror det på att jag har ett annat missbruk som jag inte skrivit om här. Men jag har en väldigt ohälsosam relation till mat. Den är mycket värre än A och pågått långt längre än jag druckit Jag kommer säkert skriva om det senare men just nu vill jag här fokusera på att bli alkoholfri, vilket inte så problemfritt som jag säkert får det att låta i min tråd. Jag är ju nykläckt och befinner mig i ett rosa nynyktert skimmer.

Nu ska jag läsa din tråd, förhoppningsvis står det att du hade trevligt på festen du skulle till :). Kram

Det blev en fin söndag. Fick äntligen äta frukost på kafét jag flydde från igår. Mötte upp min kompis som var bakis igår. Ångesten hade inte riktigt släppt och hon berättade ytterligare detaljer från fredagskvällens festligheter. Vi skakade hand på att aldrig dricka shots igen. Sen så övertalade jag henne att börja virka. Hahahah så jag drog med henne till ett varuhus där vi köpte garn. Sen satt vi oss på ett ställe med en av Stockholms vackraste utsikter och drack te och jag lärde henne virka. Hon kommer så aldrig bli klar med den halsduken. Men vi fick en fin dag tillsammans.

Sen begav jag mig hem för en eftermiddagslur tills det var dags för middag hos en kompis. Jag hade redan förvarnat om att jag inte ville ha vin. Jag berättade även för henne att jag slutat dricka alkohol om jag jobbar dagen efter. Hon sa att hon tycker att det är starkt att jag berättar det. Jag tänker att ju mer jag berättar om det för människor desto svårare blir det för mig att bryta löftet.

I morgon är det måndag, och hur tråkigt det än är med helg så känns det som att jag kommer vara utvilad efter helgen. Hur ofta var man det tidigare? Hoppas ni andra haft en bra helg. /SL

"Jag drack med stadig hand mitt kaffe och kunde se mina svärföräldrar i ögonen"

Det kliade på mig, kände mig som en pundare i en film. Varför kliar det? Jag rev mig på ryggen i sömnen :(

Fan alltså det är SÅ skönt att vara nykter, vad har vi gjort med oss själva?

... så har min sambo dragit ner rejält på drickandet, men i och för sig drack han måttligt redan innan. Just nu, precis när jag börjat ta min nykterhet på allvar, så skulle jag nog inte vilja att han drack hemma i vart fall. Men om han går ut med vänner och tar ett glas - nej, det spelar ingen roll.

Jag hoppas så för din skull att du hittar vägen fram, Mio. Du har redan börjat gå. Hoppfullt. :)

En varm hälsning från mig till dig.

/LenaNyman

Han säger han bara haft 2 återfall sen han låg på sjukhus för ca 1,5 mån sedan. Han missade ett besök på beroendemottagningen,ska dit snart. Säger han ska ta antabus. Hans arbetsgivare vet inget. Bara 2 på jobbet.
Det jag undrar över,är, om den ene är alkoholist ,blir dennes partner också vanligtvis nykterist? Klarar man som alkoholist av att ens partner tar ett glas vin,eller är det helt fel. Jag känner nu att jag inte kan gå på resturang med en vän,o ta ett glas vin. Han vill inte det ? Jag vet att jag också behöver hjälp som medberoende.har bara inte orkar ta tag i allt pga stress,barn,jobb isv. Men mår bra över denna underbara sajt där man både kan läsa,få insikt,skriva,få råd,så skönt.

Det har slutat klia på kroppen.
Jag abstinenssvettar inte om nätterna.
Sömnen är något bättre.
Stickningarna i mag- och levertrakten har försvunnit.

I dag kunde lilla familjen Nyman hälsa på mina svärföräldrar utan att jag darrade med kaffekoppen. Utan att Lucas behövde dra någon nödlögn om att "Lena är förkyld" eller "Lena var tvungen att jobba" eller "Lena är och hälsar på Lisa". Jag drack med stadig hand mitt kaffe och kunde se mina svärföräldrar i ögonen.

... underbart att läsa (även om inkubationstiden blev just två månader). :)

Det låter som att du precis transcenderat en gammal mental "sanning" till en helt ny, med allt vad det innebär.

Vad är det med mej och reslektyr nu? den här gången lyckades jag få med mig en Annika Bengtzon deckare, som börjar med att hennes man blir kidnappad under en arbetsresa. Ja det var lugnande reslektyr... nähä. (jfr mitt första inlägg här)

Men det som verkligen fick mej omtumlad var en nykter insikt, som jag gjorde på planet: Jag har begränsat min egen karriär medvetet (jaja hur medvetet, kan man diskutera), för att jag dricker. Jag har flera gånger tänkt "nej, det där uppdraget kan jag inte ta" eller "nej, den där positionen kan jag inte söka", "för jag dricker så mycket, att jag inte skulle klara av det". Och samma sak har jag gjort också på andra plan, när jag tänker efter. Fruktansvärt att erkänna för mig själv, men samtidigt förlösande och hoppingivande - vilka möjligheter har jag nu, som jag tidigare mentalt stängt för mig själv? Vad skall jag göra för att lära mig gripa dem?

Under förfärligt många år har jag definierat mig själv som beroende och resignerat inför att resten av mitt liv skulle vara ett liv med alkoholberoende. Nu vill jag inte mera vara halv. Jag vill leva resten av mitt liv fullt ut, utan att låta alkoholen begränsa mig och vad jag kan göra. Det känns stort.

(Nu skrattar ni nog och säger "jaha, tog det honom två månader att inse det där" ;)

Vi har det bra jag och min fru nu. Din man vill ha något att skylla på för att dricka. Skyller på dig att du dricker. Vill ge dig dåligt samvete genom att vara sarkastisk och elak. Klassiskt tyvärr. Innan ni kan ta tag i varandra måste han ha hjälp. Bli nykter och få bort abstinensen. Dricker han varje dag? Du har hamnat i ett medberoende som du också måste få hjälp med.