Senaste kommentarerna i forumet

Kul att du vill komma igång med löpträningen! Träning har hjälpt min ångest betydligt. :)

Hej,

Varsågod. Hur gick det igår? Det var bra att du försökte dricka mycket vatten! Var du stressad igår innan du började dricka? Eller blev du stressad av alkoholen? Ett eller två glas alkohol har en lugnande effekt på mig. Men om jag dricker tre glas under en kort period blir jag ledsen och får ångest vilket är jobbigt. Jag kommer därför försöka hålla mig till max två glas.

Jag har läst ikapp din tråd nu. Du undrade tidigare vad du skulle säga till din sambo angående alkoholen. Du måste inte säga ”jag har ett alkoholproblem och är beroende av alkohol”. Du kan linda in det på ett snyggt sätt. Du skulle kunna säga ”det har blivit lite mycket alkohol under december så jag tänker skära ner på alkoholen under januari.” Känner din kille till din ångest? Du kan berätta att alkoholen ökar din ångest och att du därför vill skära ner.

Jag brukar festa väldigt mycket med en av mina närmaste killkompisar. Han brukar bjuda med mig ganska ofta och han dricker mer än mig. Jag skrev ett sms till honom att alkoholen gör så att jag mår dåligt och att jag därför vill skära ner. Sedan dess har han inte frågat om jag vill med ut och festa vilket känns skönt.

Om jag har förstått det rätt så är målet för dig en helnykter period. Det kommer att underlätta betydligt om du berättar för din kille. Det blir enklare om det inte finns någon alkohol hemma och om han kan fungera som ett stöd för dig.

Kramar

Ett fantastiskt exempel på att det aldrig är för sent!
Ja, det är tufft att lämna, men ibland är det tuffare i längden att stanna kvar!
Du får gärna fortsätta att berätta om du vill..
Kram!

Om det är någon tröst i sammanhanget, så kan jag säga att min fd, fortfarande väljer flaskan..
Jo, de vill gärna ha möjligheten att sas, både äta kakan och ha den kvar..
Eftersom vi gärna vill vara "duktiga" och får viss energi av att ta hand om, så tillåter vi knaprande på vår kaka, som gör det möjligt för alkoholisten att spara sin egen kaka.
Ja det brukar bli väldigt trumpna miner, när det är slutknaprat ;-)
Och du gör helt rätt att jobba på att inte dansa med <3
Känslor har man ju ändå som måste bearbetas, Och jag hoppas att du orkar bena ut dem! För det gäller ju ibland att låta hjärta OCH hjärna följas åt.
Och ibland är det faktiskt läge att låta hjärnan bestämma..
Önskar dig lycka till i dina beslut och du får naturligtvis fortsätta att titta in här och kanske ge någon liten lägesrapport! ( vi behöver lite positiva berättelser också ;-) )

Jag förstår er, Jonan och Fru & mamma!
Att lämna är inte gjort i en handvändning. Att veta vad man själv vill, efter många års medberoende är inte heller så enkelt.
Våra hjärnor är ju också "kidnappade" av alkoholen.. Inte så vi dricker själva, men av mönstret som blir när man bor tillsammans med en alkoholist.
Kan inte säga "lever", för vissa stunder känns det som man bara "överlever"..
Jag har själv tagit två steg fram och ett tillbaks.. Sidsteppat och krumbuktat.. Tagit beslut som jag sedan avvikit ifrån, för det var ju så "lugnt" och såg lite ljusare ut.. Och just DÅ, var jag inte framme vid min gräns..
Men när gränsen väl kom och stod där, så kändes det som att jag inte hade något val.
Jag såg ju för min inre syn vad som skulle hända (vi hade ju gått igenom den här "dansen" i många år, med endast små variationer på temat..) Jag insåg att vare sig det var vals, foxtrot eller bugg, så var det i grunden "dans", där han förde och jag på något outgrundligt sätt bara hade att följa..
Så jag tackade NEJ till andra dansen och gick..
Ta den tid ni behöver, gå tillbaks och läs vad ni skrivit ( se hur lika berättelserna blir..) Och känn tryggheten i att ni kommer att VETA, när det är nog!
Nej, det är ingen "klang och jubel-föreställning", utan troligen mycket tårar, ambivalenta känslor och ilska.. Men någonstans inom er kommer ni att känna att ni faktiskt nått en gräns och fortsätta planera resten av era liv utifrån den här känslan!
Nej det går inte fort, men varje tusenmila resa börjar med ett litet steg!

Jag börjar min medicinering i slutet av denna månad. Det känns både bra och omtumlande att ha fått en diagnos, men jag har fått bra hjälp på vägen. Tänker dock inte dölja mitt A missbruk bakom en diagnos, jag vet vad som behöver göras. Kan dock förstå mig lite bättre, psykisk ohälsa och A missbruk ligger i släkten. Själv har jag missbrukat allt, mat,träning osv. Träningen ska jag dock återuppta ( det behövs många förändringar i tillvaron nu.) Inne på dag tre som nykter, så nu kör vi 2016!

Dag 6
Första natten med mer sömn än de tidigare. Mer utvilad. Skönt trött efter frukost. Tänker för mycket på vad som hände efter första glaset förra året. Men nu ska jag leta upp en skogsled som jag ska umgås med ett tag. Sen äta lunch. Skulle vara fint om jag kunde ta en tupplur i em. Känns som det behövs.

Kram

bra gjort!

jag krossade själv två fina Iittala vinglas för några dagar sedan. för att markera för mig själv att nä det är slut med det här.

Jackofhearts,
hoppas din dag 6 har börjat bra! Så du körde också igång i årsskiftet. Bra där. Vi får peppa varandra framöver. Inga glas idag. Träning gör nytta för knopp&kropp!

tack för den uppmuntran! bäst med detta forum är väl att få höra av andra, jamen jag är ju likadan!

en dag till utan alkohol! yeah!

Nu har vinet fått rinna direkt ner i avloppet istället för omvägen genom strupe, hjärna och kropp!
Nu finns det hopp!

Valkommen tillbaka, trakigt att det inte funkade sist - samma for mig men nu kor vi pa riktigt. Den har gangen klarar du det, vi borjar med att vara nyktra idag.

Det ae som om jag kunnat skriva det du skriver. Jag har sjalv oerhort svart att saga nej, tackar ja till saker jag inte vill och sen har jag angest och panik hur jag ska komma ur det hela. Just nu ar jag pa samma niva som du sager socialt ocksa, har manga vanner och familj som det automatiskt blir dricka nar jag traffar, behover nog avskarma mig fran dem ett tag, men det blir latt att man framstar som otrevlig och elak nart man sager nej - men det mesta ar nog i mitt huvud da jag hatar att saga nej och fa daligt samvete. Detta ar nagot jag maste trana pa, att saga nej.

Skont att se att det gra bra for dig. Nu tar vi en dag till nykter.

Dag ett. Läser era fantastiska kommentarer igen. Trillade dit i tanken att vara måttlig. Men nej, nu vill jag inte mer. En dag i taget! Phew!

Lukten är det värsta. Förutom ångesten och sömnlösheten. Som jag har.

en till sak. jag har JÄTTESVÅRT säga nej till människors önskemål, frågor. vill så gärna vara till lags.
att säga ja är ett sätt att få gemenskap.
att samtidigt jag själv gör saker jag inte riktigt vet om jag vill, eller som jag inte vill just nu det kvittar, utplåna dig själv bara.

detta med ja / nej gör att jag känner ilska mot en del i min närhet, inte för att det är fel på dem. utan för att jag har sagt ja till saker som jag så här ärligt själv inte ville. då det pågått i många år vet jag ju dock själv inte riktigt vad jag vill.

och jo, det finns saker i min uppväxt som rötterna till detta finns.

tala om att man borde gå till en psykolog.... :-(

ska tilläggas att just den jobbarkompisen jag sa nej till igår, har själv inga stora problem med att varje helg äta mat, dela på en vinflaska, dricka lite öl eller så. tror jag. min jobbarkompis har (tror jag) inte själv så stora personliga övriga problem. jag har använt de gånger vi träffats som ett sätt att fly från mina egna problem, vilket hela grejen med alkohol landar i hur jag än gör. det är för att fly, det är för att bli dimmig en stund, slippa undan, men fasen jag har ett liv, vill jag verkligen se tillbaka på mitt liv att jag varit i dimma så mycket ?

sedan trodde jag nog att det skulle vara bra för mig att inte sitta själv så mycket. jojo.

i vilket fall, jag tror hade inte vi börjat umgås på helgerna för några år sedan, hade mina alkoholvanor inte eskalerat o blivit så här. jag - om jag nu inte ljuger för mig själv - drack betydligt mindre tidigare, var nästan aldrig på systemet.

det blir lite rörigt skriva ner sitt eget liv så här.

nu är det trettondag jul. livet från veckan innan jul till nu är på ett sätt ganska annorlunda. jag hade ett nyktert nyår, tanken var jag skulle sitta helt själv, men det blev istället att jag umgicks lite med en gammal barndomskompis som jag hämtade på tåget, vi surrade några timmar, sen åkte jag hem o tog det lugnt resten av nyårsafton.
jag har haft ett "återfall" efter nyår, blä säger jag. dumt. det var helt medvetet, hade kunnat undvika det om jag hade velat göra det.

tränar mycket för att få upp humöret o ha något att göra, försöker hitta saker att fylla min tid med, ibland går det så där.

när det gäller vänner jag tidigare träffat o käkat mat ihop med, och druckit vin/öl, där har jag jättesvårt säga nej på rätt sätt. jag får just nu panik när jag blir inbjuden. backar jättelångt och med fel ursäkt, även till de som jag sagt att jag inte ska dricka mer. jag fick t.ex. en fråga häromdagen om vi inte skulle se nästa säsong av en tv-serie, jag bara svarade "nej 3 säsonger räcker, vi kan gå på bio". fick ett jättesurt svar - förståeligt, men jag har ju spelat in säsongen för att vi ska se den. (ja det minns jag ju när jag fick det meddelandet). men jag ORKAR inte lova bort mig på en säsong 12 avsnitt, det blir väl typ 3-4 eller 5 tillfällen, lördagar vi ska sitta och se serien ihop, äta mat, och dricka. Det skulle nog gå jättebra säga nej jag vill inte. men vågar inte lova bort mig på något sådant. istället gör jag mig ovän med de jag umgås med.

att jag säger nej beror också på att jag känner mig väldigt osocial o har ett stort behov att när jag inte är på jobbet, knappt träffa någon, i alla fall inte planerat.

får reda ut det lite senare tror jag. kanske säga något kompletterande, eller bara låta det ligga ett tag, men jag tror det kommer gnaga i mig.

när han väl öppnat upp utan A. Jag tycker du ska börja. Ger du honom förtroende utan A kommer han också våga. Kom igen! :)

Hoppas gör man. Men lugnet ger också möjlighet att fundera på hur man vill ha det.

Kram

Har också barn med funktionshinder, och har samma tankar. Mina vänner har jag dock slutat att träffa för att tiden inte finns. Jag saknar inte det direkt, har ett socialt jobb, men orkar inte vara social när livet går i 200 km/h och alla krav och måsten.

Jag slutade i somras men började igen. Tänkte "jag kan minsann vara måttlig". Men nej. Jag har slutat igen och det går ganska okej. Ville vara "måttlig" igår igen, men det spårade ur igår. Så nu är jag här igen, dag 1. Är trött på alla som säger hur jag måste leva mitt liv. Bäst att ta tag i det själv.

Välkommen hit!

Bra jobbat! Du är så målmedveten, känns verkligen att du tar det här på allvar och som ett livsprojekt. Keep up the good work!

Jag ska ge min syn på alkoholfritt vin och öl. Min åsikt och hur diskussionen gick på forum om då jag slutade dricka. Min åsikt är att du tänker helt rätt då du håller dej borta från det så här i början. Pellegrino är bra, vi köpte en Sodastream för bubbelvatten. Jag undvek sånt som påminde om vindrickandet, öl har aldrig varit min grej. Jag blrjade förresten med strikt LCHF samtidigt som jag slutade med alkoholen, det blev en hel livsstilsförändring som funkade för mej.
Efter kanske ett år eller så provade jag alkoholfritt vin. 0,5 klarar jag att dricka utan att få sug. Diskussionen på forum var nog så att man skulle komma bort från vanan för att inte trigga men jag vet inte. Allt är individuellt. Nu köper jagibland en flaska vin, tex till jul och nyår. Blue Nun har ett gott pärlande vitt vin som jag köper i mataffären. Vårt systembolag har skaffat ett ganska stort utbud av alkoholfritt, det är ju "inne" att inte dricka alkohol :) Ginger Ale köper jag ibland och Tonic Water, det blir lite sting!

Du är klok och vet nog vad du klarar. Men detta funkade för mej, som dom sjunger i reklamen.
Ha det så bra!

Det är jobbigt att inte somna. Nu 6:e natten i rad, somnar runt 04-05, går upp runt halv nio. Det är som att alkoholen slipat ner min förmåga att somna. När jag hållit upp ca tre veckor kommer sömnen sakta tillbaka. Har insett att en orsak till att jag hamnat här är min självmedicinering. Om än så lite A så somnar jag inom bara någon kvart. Problemet är att det inte tenderar att bli så lite A. Tvärtom har det under åren blivit mer och mer. I kväll drack min fru ett glas vin, och jag kände stanken av alkohol från henne flera timmar efter hon hade tömt sitt enda glas.
Avtändande. Också för att jag tänker på hur jag sjäv luktar de kvällar jag leker med A.

Tack för ditt inlägg i min tråd:) Jag svarade där men skriver här också. Som jag skrev i svaret så är jag dålig på att lämna kommentarer i de trådar jag följer. Skärpning på den punkten. Jag blir ju alltid glad när någon skriver nåt till mig:)

Känner igen mig i så mycket. Det du skrev om att man alltid förlåter, glömmer vad alkoholen ställer till med. Kärleken vid första mötet osv..

Därför tror jag forumet är så viktig del i processen att “avromantisera" bilden av alkohol. För det har jag gjort alldeles för länge. Tänker på när jag knäpper första kalla ölen, hur mysigt det är, hur bekymmerlöst allt blir och hur lycklig jag blir. Men det slutar ju oftast inte där..

Kommer ihåg studietiden, pressen, stressen men framförallt friheten att kunna dricka när jag ville. Det var nog då jag verkligen gick över gränsen till vad som skulle kallas för riskbruk.

Du verkar ha kommit en lång väg i processen och insett att du inte vill leva såhär. Jag känner igen ditt velande om framtiden vad gäller semestrar och tillfällen då A har en sån central roll att man knappt kan se sig själv utan ett glas i handen. Ska jag inte ens få dricka champagne på bröllop, på sitt eget bröllop?
Jag försöker att inte tänka så långt utan tar till mig rådet om att ta en dag i taget så får man se vart det leder.

Jag tror du klarar det här galant, och om vi faller för en kväll så finns ju forumet bara några knapptryck ifrån så vi kan reflektera tillsammans :) Här dömer vi inte varandra. Precis som du fick erfara för några dagar sedan. Det verkar ofta stärka en. Innan jag hittade forumet hade jag ingen att på ett ärligt sätt prata om sådana här saker.

Styrkekram!