Senaste kommentarerna i forumet

att ha den lilla katten att komma hem till en dag som denna.
Det blev baconsnacks och godis till mig och tonfisk till missen. Känns helt ok nu.

Tycker att jag druckit alldeles för mycket senaste året och har bestämt mig för en helvit månad. Ikväll är det två dygn sedan jag drack något. Mår bra och har inga problem att låta bli. Men fruktansvärd kramp i benen! Kommer och går, även i magmusklerna. Är det abstinens, någon som vet? Googlade på abstinens och kramp men det verkar vara mer som epilepsi.

Tycker att jag druckit alldeles för mycket senaste året och har bestämt mig för en helvit månad. Ikväll är det två dygn sedan jag drack något. Mår bra och har inga problem att låta bli. Men fruktansvärd kramp i benen! Kommer och går, även i magmusklerna. Är det abstinens, någon som vet? Googlade på abstinens och kramp men det verkar vara mer som epilepsi.

Ingen träning utan ett besök på apoteket, får hålla mig från dusch och vatten ett par dagar. Gick hela dagen från den ena affären till den andra och glömde ändå pensel för oljan.
Funderar fortfarande på ett glas vin då och då men inser att jag ska begränsa mig och ha kontrollen kvar. I dag var lusten där och uteserveringarna lockade och stressen gjorde sitt skriver - i stället en nolla i loggan.

Ingen träning utan ett besök på apoteket, får hålla mig från dusch och vatten ett par dagar. Gick hela dagen från den ena affären till den andra och glömde ändå pensel för oljan.
Funderar fortfarande på ett glas vin då och då men inser att jag ska begränsa mig och ha kontrollen kvar. I dag var lusten där och uteserveringarna lockade och stressen gjorde sitt skriver i stället en nolla i loggan.

Var på kräftskiva med gamla arbetskamrater och förra chefen. Bestämde direkt att jag skulle köra. Ta med dig att dricka om du vill ha starkare än vin sa värdinnan. Nej jag har slutat med a, sa jag. Varför? Frågar hon. Det blev för mycket både för mig och sambon så vi dricker inget någon av oss. Sen vet vi inte hur det blir i framtiden sa jag. Vad bra att ni kan vara utan a båda två, sa hon. Ja det tyckte jag också. Festen var lugn, blev sugen ett oar gånger när vissa tog irish coffe. och även när det frågades om någon ville ha gin eller annan sprit. Suget gick över fort när jag tänkte lite bakåt och hur jag hade varit på festen om jag varit full. En av tjejerna blev mest berusad och faktiskt så tyckte jag lite synd om henne. Det blev sent så låg länge nästa dag. Vaknade och tänkte på vilken tur jag har som inte är bakfull längre. Sonen sade till mig några dagar senare att han inte visste om jag skulle dricka på festen. Han hade nog varit lite orolig. Jag ska ta och säga till honom att om jag någonsin kommer att dricka vilket jag hoppas inte sker. Så ska jag informera honom om det först. Då behöver han inte fundera på saken om jag åker på fester. Snart Greklands resa. Hoppas allt blir underbart och att jag och sambon avstår a där. Kram på er...

Härligt jobbat. Bra gjort. Snart 6 månader utan a. Mår fint.

Jag skrev ju en lista på saker jag åstadkommit nykter, det var tänkt som en pepp för att jag märkt att jag klarat mycket utan alkohol som jag trodde "krävde" åtminstone lite. Det kanske blev okänsligt när ditt huvudämne är ångest. Så här kommer en till lista, på saker jag åstadkommit på fyllan:
- sms:at en gammal flamma som tydligt avslutat kontakten
- haft oskyddat sex med både mitt extremt krångliga ex och främlingar
- tappat mobil och betalkort
- dansat sönder menisken
- hoppat upp i ett tak och nästan spräckt skallen
- sparkat omkull drinkar i ett försök att visa gymnastiska konster
Ja det var ett axplock. Alltihop ångestgivande. Men gjort är gjort och nu på andra sidan får jag väl vara glad det inte blev värre. Jag kan lova att jag vaknat upp och känt som att jag stått vid en avgrund och inte kunnat andas av ångest.

Och det kommer, precis som någon annan skriver, att blekna!
Tror alla härinne har gjort pinsamma, korkade, farliga eller bara ovärdiga grejer på fyllan. Jag med! Det är skitsvårt att förlåta sig för galenskaper man åstadkommit, men finns det något altnernativ? Att gå och klandra och hata sig själv hela livet är spilld energi.
Det är lättare sagt än gjort att gå vidare efter skam. Men det går! Du kommer klara det!

Dock inte så kul att läsa men jag håller med de andra. Var inte själv med honom han visar ju upp psykopat-drag. Öppet förhållande ja från din sida verkar det som. Skriv inte på några papper än utan se till att du får lite ro i själen. Ingen väninna du kan bo hos? Din man har allvarliga problem, inte du.... inte än men du måste lämna relationen. Massa styrkekramar från mig.

Jag försöker skriva dagbok varje dag för att sätta ord på hur jag mår och känner mig, har tänkt att jag ska klara av detta utan nånting som hjälpmedel för att verkligen få uppleva all skit och ånhest och biverkningar. Imorgon fyller jag år och sedan på onsdag ka jag tillbaka till jobbet och ensamheten, har haft svår ångest av detta hela helgen men börjar förlika mig på det nu idag. har tänkt att sport jag är ledig ska jag åka ut till föräldrar för att inte hamna där ensam för då känns allt värre, hur går det Kalle? Har din sambo börjat märka att du slutar? Vad händer där?

har nu tackat nej till hjälp och ska i vanlig ordning klara sig själv.
Som ett barn : Kan selv.....

Livsviktiga organ är skadade och kommer att leda till döden rätt snart om inte tillförseln av alkohol stoppas omgående.
Jag har gjort vad jag kan och lägger ner engagemanget nu, finns ingen anledning för mig att bränna mig själv på nån som inte vill ha hjälp. Men det är plågsamt att se nån sakta dö i missbruket, jag är ju trots allt en empatisk människa.

Att minnas är bra för vår nykterhet Anders 43. Ibland kan det vara vår skillnad mellan liv eller död.

Så lärorikt att följa din resa mellan berg o djupa dalar, så hisnande ibland att man vart rädd... Men du är allt en riktig kämpe, gratulerar ödmjukast o grattis till dina 2 vita månader:-)

Vill oxå säga grattis, vilken kämpe du är.

Till er som gratulerade mig för 70 dagar. Det värmer och motiverar.

Superbra jobbat! Driftigt och rådigt gjort av dig!
Tror på dig. Du fixar det här.
Kram!

Jag har märkt att jag mår sämre när jag läser igenom trådarna... Vet inte riktigt varför. Det är en hel drös med igenkänningsfaktorer, det kan vara en orsak. Att jag ser hur andra brottas med liknande saker som jag.

Det är inte så att jag vill förneka mitt problem mer. Tvärtom, mitt problem bör än mer tydligt. Frågan är då om det är bra för mig att läsa och känna igen mig. Kommer det hjälpa mig. Hjälp behöver jag. Hjälp vill jag ta emot. Men att läsa och känna igen mig och må dåligt - hjälper det mig...?

Du gör rätt som tar hjälp utifrån. Det sker en positiv process nu för dig.
Nej, du är absolut inte en zombie eller hjärndöd. Det är alkoholen som ställt till det för dig.
Och den är du förbannad på nu. Bra!
När alkoholen ställt till ett helvete för en, och man är helt uttömd och djupt nere, känns det för djävligt ut.
Men, det går alltid att resa sig och komma upp ur träsket.
Det är just vad du håller på att göra nu.

Kämpa på Jullan65, du kan och du vill.

Mångdubbla styrkekramar!

Ja vilken dag, nykter iallafall, alltid nåt. Känns som jag äntligen förstår allvaret i min alkoholism. Min totala oförmåga att ensam ta mig ur detta. Jag är verkligen maktlös inför a....men jag är inte maktlös så länge jag inte rör det första glaset. Idag ringde jag min läkare o fick tid till en alkoholterapeut. På onsdag nästa vecka ska jag dit. Igår kom jag att tänka på en bekant , som varit nykter alkoholist i 15 år. Ringde henne rakt av o berättade att jag behöver hjälp. Förvånad var hon kanske, men väldigt vänlig o hjälpsam. Ett aamöte är därmed inbokat nu på onsdag tillsammans med henne. Det känns som ....ok, jag klarade inte detta själv, då får jag höja ribban och be om hjälp. Och tänka sig, det känns riktigt skönt. Fuck alkohol liksom, än är jag inte död, zombie, eller hjärnskadad. Och framför allt, JAG VILL INTE DRICKA MER. En dag i taget då förstås. Kram o tack för allt stöd.

Dina insikter är, uppfriskande? Den mentala biten tror jag starkt på.

Ang skärmtid så har jag begränsat den hemma, har satt upp en "pott" av total speltid/skärmtid förlagd till helger och vill man ha mer av varan så måste man läsa under veckan, 30 min läsning ger 30 min mer speltid, har fungerat hittills.

VV är inte min melodi, inga svältkurer är (flåt men det är min inställning dock respekterar jag andras fullt ut. Med medför VV en mentalt bättre inställning till måttlighet så är det givetvis bara att heja på!!

du ska inte åka ensam och träffa honom! Du ska inte utsätta dig för den risken. Och faktiskt inte heller utsätta honom för en situation som han inte kan hantera. Bra att du har kontakt med kvinnojouren. De vet vad det handlar om!
Var rädd om dig! / mt

Heddali... Absolut har den där påtagliga rastlösheten och ff tomheten minskat! Precis som du själv är inne på så tror jag absolut att det hänger ihop med ett totalt avståndstagande. Tycker absolut att du ska ge det en chans och prova, vad har du att förlora? Man kan alltid återgå till det som varit så varför inte.

Sen finns det en annan typ av tomhet och rastlöshet numer, men det är lovet känner jag. Omställningen och att det är nytt, nya mål. Jag stänger inte längre av och tänker på nästa glas, nästa belöning i form av just vinet. Tro mig, jag har inte fått så mycket gjort hemma som under tiden utan vin och rus. Innan var den stora glädjen att komma hem och korka upp, både börja och samtidigt avsluta dagen. Nu "tvingas" jag fejsa verkligheten och det är både skönt och jobbigt. Jag har insett att mitt behov av att få komma undan lite finns där, ge mig själv tid för reflektion.

Jag är lite smådeppig till och från, det går väldigt upp och ner. Ska ju öka upp mitt B3 rejält från imorgon, får se vad som händer. Men något som är riktigt skönt är att jag redan nu verkligen landar i känslan av att faktiskt aldrig vilka återgå till det som varit. De negativa sidorna av ah har blivit så tydlig och det skrämmer mig faktiskt. Än är jag en bit ifrån att bli måttlig, faktiskt inte ens sugen på det än... Skönt!!

Tack förresten!! Känner mig allt annat än stark, men det är väl en styrka att våga känna sig liten och svag kanske?

Vaknade med ångest. Känner mig trött och uttråkad. Omotiverad. Tog mig trots allt till min alkohol terapeut. Hon sa att det oroade henne att jag ska gå igenom min barndom när min nykterhet är så ny. Och ja, det oroar mig också. Men känner att jag inte har något val, jag måste göra det nu...
Just nu känner jag att jag skulle vilja ha ett par glas vin. Men det går ju inte. Sitter kvar i stan med en kaffe och känner mig handlingsförlamad och svag.
Ska INTE köpa något vin men är bra sugen för jag känner mig så ledsen och ensam. Får ta färdtjänst hem orkar inte ta bussen. Köpa godis och åka hem och kela med katten. Riktig skit dag har det varit. Ibland vill man bara försvinna. Fan.

Kära livrädd ❤️
Mitt inlägg kom alldeles fel.mjag känner med dig, absolut inte lika som du även om min man också dricker.
Försök samla all ork o kraft. Detta destruktiva leverne måste du lämna. Kärlek och energi till dig

Oj vad det är svårt. Känner delvis igen mig.
Jag vet inte om jag är ledsen eller glad, lugn eller orolig, uppgiven eller hoppfull. Vad är min framtid?
Jag vet rent intellektuellt att jag tar ansvar för mina val och mitt liv. Varför kan jag då inte finna mig i de val jag gjort.
Min man har druckit bort ca 20 år av vårt gemensamma liv. Drack mycket innan också men då var det inte ett problem för då förstod inte jag. Han har valt bort mig och barnen men "köpt" oss. Vi har inte saknat något mer än en man och en pappa. Jag gick fullt upp i min mammaroll eftersom min man skaffade en övernattningslägenhet på orten där han arbetade. Då kunde han både arbeta och dricka ostört. Han skötte sitt arbete men blev till slut omplacerad och är nu pensionär. Vi hade det lugnt i veckorna men helgerna blev oroliga. Han satt mest framför tv:n och drack. Gjorde bort sig och skämde ut sig. (Hände att barnens kompisar kom till oss olämpligt.)
Han var inte delaktig i barnens aktiviteter eller andra familjeträffar. Jag ljög och kom alltid med olika historier om att pappa måste hugga ved, pappa måste sköta trädgården osv osv.
Alla gick på det. Jag kände mig så ensam och ledsen eftersom jag ibland uppfattade att det räckte inte med att jag kom, avsaknaden och ilskan av en frånvarande pappa var större
Jag blev den som alltid löser andras problem, kommer med tips och råd, ställer upp om det behövs. Jobbar och är plikttrogen. Tränar och lever hälsosamt. Har en mycket nära relation med barn och barnbarn. Sedan barnen flyttade hemifrån och bildade egna familjer "ser" de inte längre problemen lika tydligt. Jag undviker och säga något, säger att jag har ett bra liv, att jag anpassat mig och gör det som jag tycker är roligt....

För fyra år sedan slutade min man helt upp med sitt drickande. Efter en konfrontation. Han lovade att avhålla sig alkohol. Nu är vi snart tillbaka på ruta ett igen. Gränsen har hela tiden tänjts.
Det började efter ett år då han tyckte att han skulle kunna ta ett glas vin eller en öl till maten om det var någon särskild högtid. Gränserna har bara flyttats fram, sakta men säkert.
Nu dricker han ca 2 bag in box (3l=6l) plus ca 25 öl 7,5 i veckan. Han gömmer också både öl och vin. Jag råkade se en gång han kom ut från Systembolaget med en bag in Box i varje hand. Han visade öppet en bag in Box.
Jag upplever inte att han är direkt full mer än kanske en gång i veckan. När han drack tidigare drack han dubbelt så mycket.
Han har varit hos läkare och konstaterat högt blodtryck och hjärtflimmer som han medicinerar mot. Det borde räcka som motivation.
Jag vill konfrontera honom igen, skulle kunna lämna honom och få ett mycket lugnare och roligare liv. Men jag klarar det inte. VARFÖR??????
Jag är så rädd för allt som rivs upp både i familjen och i det materiella livet. Hus ekonomi osv.
I vardagslivet behandlar min man mig som det dyraste han har, han bedyrar sin kärlek och han gör vad han kan för att underlätta min vardag. Jag arbetar heltid.
Jag älskar honom och kan inte leva med tanken på att såra eller svika honom.
Samtidigt går jag och väntar på att han kan dö vilken dag som helst. Han äter dåligt och förutom öl och vin dricker han ca 2l light Cola.
Nu är det så att detta syns inte utanpå honom, han ser "frisk" men trött ut. Har besvär med muskler och stelhet och flimmer för ögonen.

Tack nu fick jag skriva av mig lite.. ?