Senaste kommentarerna i forumet

...är att ta hand om dig själv och barnen. Problemet med att leva med en missbrukare är att du själv försvinner en liten bit i taget. Allt kretsar kring honom, hur han mår, hur mycket han druckit, vilket humör han är på. Skam och skuld kommer som ett brev på posten: vad har JAG gjort för att det ska bli så här? varför väljer han inte mig och barnen före flaskan?

En alkoholist är en sjuk människa, h*n kan inte välja själv. Det spelar ingen roll hur mycket man vill sluta dricka, det går inte att bara bestämma sig. Har man dessutom ännu inte kommit dithän att man insett att alkoholen är ett problem, då är det långt kvar till en lösning. Alkoholisten känner också skam och skuld, de gånger man vågar sig på att tänka på de här sakerna. Dessa känslor vill man inte ha, utan dränker dem i mera alkohol. Dessutom försöker man flytta över skulden på någon annan (partnern t.ex.). En medberoende tar på sig den skulden och mår ännu sämre. Alkoholisten måste nå sin botten. Den bottnen är personlig och olika för alla. En del slår i den när familjen går, för andra behöver det inte gå så långt.

Har du funderat på Al-Anon? Det är AA:s motsvarighet fast för anhöriga. Jag skulle vilja rekommendera att du går på ett av deras möten och bara lyssnar. Du är inte ensam och du behöver hjälpa dig själv. Det är oroande att ditt barn har börjat anpassa sitt beteende efter pappans "status" - DETTA ÄR INTE OK! Barn är som små lackmuspapper, de suger åt sig och känner ett obehag, en rädsla, skammen och skulden är också deras - även om de själva inte förstår allt detta så finns det hos dem.

Ikväll (tror jag det är) börjar en serie på SVT som heter Djävulsdansen, den handlar om medberoende och medverkar gör bl.a. Sanna Lundell som växt upp med en alkoholist. Titta på det och fundera över din situation.

En sista sak: DU kan inte förändra din man, du kan bara ändra dig själv!

Sänder dig varma höstiga kramar - gott te, choklad (min tröst i livet ;-) ), varma bad, lite spa-upplevelser, goda vänner...

Vilse i pannkakan - jag lånar lite utrymme här eftersom du inte har en egen tråd!
Jag tänkte många gånger som du - "jag måste ha ett skäl att gå", "nästa gång han gör si eller så då går jag"- och en del skrev till mig att det är en ursäkt att skjuta upp det, och det lät så hårt, men så tänker jag för dig nu: har du inte tillräckligt många anledningar redan?

Kramar!!!!
Och kramar till dig Izzy!!

... jag får gåshud av att se dig här igen...

Ja, saker händer, men hur mycket blir det av det...
Är på väg till socialtjänsten om bara några minuter. Men jag vågar inte ta ut saker i förskott - exet är sjuk, idag visade han det igen...

Kramar

De har blivit riktigt duktiga på att hitta goda grejer till sitt alkoholfria sortiment! Jag hade en liten middag hemma och hade fyllt bordet med trevliga flaskor av allehanda slag. "jaha, vilket av det här innehåller minsta procenten?" sa han som körde bil. "inte en enda procent på hela bordet" kunde jag glatt konstatera, och t.o.m. svärmor lät sig väl smaka av den lite sträva druvmusten till köttbiten :-)

Ensam är inte stark som sagt. Det har ingenting med viljestyrka att göra, du behöver hjälp från något starkare än dig själv. Skulden och skammen följer med sjukdomen och blir till en ond cirkel - vi dricker för att vi skäms och vi skäms för att vi dricker. Bitterheten skall man akta sig för, den gör också att man vill dricka. Jag har inte druckit på över ett år och känner mig varken bitter, utanför eller "ohel" - tvärtom! Jag är inte frisk och perfekt som människa (får man jobba med resten av livet ;-) men vill aldrig mer tillbaka till alkoholträsket!

Det går bra för mig. Jag har aldrig någonsin känt någon som helst abstinens när jag slutat dricka. Så kroppsligt mår jag bra.
Däremot så är jag konstant trött sedan förra veckan. Jag antar att alla känslostormar som varit tar ut sin rätt. Är också lite lätt deprimerad när jag är hemma men glad och allert på jobbet. Känner mig som två olika personer, en lätt deprimerad privat-Moa och en glad och presterande jobb-Moa.
Känner mig lite vilsen i vetskapen om min nya alkoholfria personlighet. Men det är väl bara att vänta ut deppigheten och försöka att hitta på saker att göra. Springer eller motionerar nästan varje dag.
Planerar att söka något form av stöd? Jag vet inte. Allt är så nytt. Funderade ett tag på att gå på ett AA-möte för att kolla hur ett sådant går till. Kan också ibland känna att det skulle vara skönt att prata (ansikte mot ansikte) med någon som inte känner mig. En annan fundering är om jag ska söka hjälp för min fallenhet för depression. Mycket därför jag har druckit, för att känna mig lite glad. Jag har hela livet haft nära till att bli deprimerad. Även om det är bättre nu i vuxen ålder.
Jag tänker dock ta mig igenom det här och stiga fram som den glada och trygga kvinna som nog finns någonstans här inne! :) Är nyfiken på vem jag egentligen är och skulle gärna gå någon kurs om självkänsla, mindfullnes eller liknande.
Eller kanske börja med något så enkelt som ett dag-spa? Ska fundera lite på det här.
Ha en riktigt bra dag och njut av solen!

Skriver igen under annat namn. Izzy, stå på dig! Jag skulle själv önska att jag gått på instinkten redan från början, men det är för sent nu. Nu väntar jag bara på att han ska ta ett återfall så jag kan få en anledning att gå.

Det verkar hända riktigt mycket i ditt liv nu. Jag håller alla tummar för dig!

Skrev här förut under ett annat namn, du kanske känner igen mig? Kunde inte hålla mig borta, men får ligga lite lågt nu med annat namn och ingen egen tråd eftersom han fortfarande läser här.

Åter till mitt lilla nya båtprojekt. Jag är ju redan innan segelbåtsägare, så det är sannerligen inte behovet av en båt som gjorde att jag skaffade en till. Vacker, klassisk och mycket jobb. Ja, det är de vanligaste reaktioner jag fått här i hemma hamnen. Beslutet att köpa sig en massa arbetet kan tyckas vara oerhört irrationellt men för mig är det ett projekt som faktiskt har med min fortsatta nykterhet att göra. Köpeskillingen motsvarar ganska exakt det jag hade levererat till Systembolaget under de gångna 10 månaderna utan supande. När jag ser på den är det med andra ord en bild av ett materialistisk värde som nykterheten för med sig. Tiden det tog att bygga båten motsvarar säkert den tid jag tänkt på alkohol och hängt på forumet under de gångna 10 månaderna. Det är med andra ord kopplat till att kunna gå vidare och förlika mig med historien och det pris som mitt drickande haft i livet. Det andra priset jag betalat är vanskötseln av relationer, apati och den osunda livsstil som drickandet ledde till.

Även dessa tankar kopplar jag nu till mitt projekt. Folk säger att det är mycket jobb med träbåtar. Tjena! Jag vet något som tar mycket mera tid och som den som har ett oproblematiskt förhållande till alkohol fattar ett smack om. Drickandet har tagit tid! Planera, handla, dricka och återhämta sig. Om jag under perioder har ägnat mig åt detta minst låt säga 4 timmar per dygn, vad är då lite träbåtsvård i jämförelse? Realiteten ser naturligtvis ännu värre ut. Dricka 18 - 23 Vaken 04 - 06 Bakis 08 - 10 och så lite köra bil till bolaget och så. Ja det har vissa perioder handlat om en "normal arbetsdag" i nedlagd tid.

Ni fattar? Investerar jag endast "bakistiden" så är jag inte ens i närheten av vad detta kommer att kosta i tid!

Om jag klarar biffen har jag alltså uppnått flera goda syften. Samtidigt som jag visualiserat mitt tidigare drickande har jag chansen att på se den nu lite "tilltuffsade" skönheten, förvandlas till något vackert och välvårdat. Exakt på samma sätt som den egna förvandlingen från "tilltuffsad" kommer att gå mot en sundare bättre person både på in och utsidan. Det får ta sin tid som Berra och Adde sa. Man kan inte stressa fram nykterheten och även detta projekt kommer att få ta sin tid.

Måhända en alldeles för lång och komplicerad förklaring på beslutet att köpa en liten båt?! Men det finns faktiskt en tanke bakom detta. Små träbåtar mår bra av omvårdnad linolja och balsamterpentin. Små Pellepennor mår också bra av omvårdnad. Dock inte av att inte mättas med alkohol.

Skepp Åhoj!

//PP

helt-helt underbart, jag ska laga din kålpudding och berätta för dig när jag har gjort det. Mmmm.

Här kommer receptet. Skär ett kålhuvud i lagom bitar. värsta momentet. Blanda 1 kg fläskfärs, ska vara fläskfärs blir saftigare då. Blanda färsen med 1 ägg 1 dl mjölk, svartpeppar och salt. Koka kolen fem tio minuter, rör ner kinesisk soja och ca en msk sirap rör om. Häll ute lite av kolen i gratängform på med färsen och överst resten av kålen.
Blir en ganska stor form. In i ugnen i en timma på 200 grader. Ibland förgräddar jag den en halvtimme. Receptet kommer från mamma och hon använde inte risgryn hon ansåg att det bara var utfyllnad. Vet inte kanske har jag glömt något. Låt fantasin sken ebba. Vill att det står i din receptbok, KONSTNÄRENS KÅLPUDDING.

Jag hoppas verkligen att du ska ha styrkan att hålla fast vid detta.Det kommer inte att vara det lättaste.

God morgon vännen!

Idag fick jag skrapa bilrutan och det var frost i gräset. Det är tidigt, tycker jag. Ser i alla fall ut och bli en vacker dag. Lugnare på hemmafronten efter urladdning i fredags. Nu är vi mer i fas med varandra och lyssnar före vi reagerar. Hoppas det är bra hos dig också. Yngsta barnet var ledset igår kväll. Tycker att h*n är ensam och inte fått så många nya kompisar. Vill sitta i famnen och bara vara nära. Mammahjärtat går sönder, men vi har pratat med lärarna imorse. Inte lätt att flytta när man är liten.

På onsdag ska jag på en lite finare jobbmiddag. Det slog mig imorse att det hade jag tidigare sett som ett utmärkt tillfälle att få dricka lite gott vin. Planerat för transport, dvs. hur man ska ta sig dit och hem, var man skulle göra av bilen osv. Vet också att det kunde ha varit risk för att bli ett glas för mycket, vilket faktiskt inte varit lämpligt alls i just det sällskapet. Nu började jag istället oroa mig för vad jag ska säga när jag vill ha a-fritt. MEN plötsligt insåg jag att det behöver inte ALLTID vara konstigt att man inte dricker. Ingen kommer tycka att det är märkligt - det är onsdag, man måste komma hem osv. Det gäller att kunna se när JAG hade tyckt att det var konstigt att inte dricka och när andra hade det - om du förstår hur jag menar...?

Önskar dig en fin dag vännen! Kramis

Jag tycker så obeskrivligt mycket om kålpudding. Skriv ner receptet medan du kan så att vi kan äta det sen ;-)

Att sätta ner foten betyder inte att man inte bryr sig om, älskar eller vill personen man gör det åt väl. Tvärtom många gånger, därför krävs det att man tänker med huvudet och inte hjärtat.

Rörd och skakad var det inte så james Bond ville ha sin dry martini. Pelle och jag och mm har vandrat tillsammans på vår väg. Bra att Ebb är feberfri. Solen skiner här idag men så bor jag oxså på den soligaste delen av Sverige, mer säger jag inte. Ute med hunden i går kväll, blåste kallt men hunden gillade det. Får snart rota fram vantar och varma kläder. Idag ska jag ut och köpa vitkål, jag ska göra kålpudding. Gör inget annat än lagar mat och bakar, ändå hinner jag jobba. Vad faan sysslade jag med innan, satt som en jävla zoobi under fläkten och drack äckligt tetravin, och mycket gärna en grogg, den gav ju mer effekt. Jag har inte levt förrän nu i mitt nya nyktra liv.
Jag brukar sätta en papperstuss i stället för pluppen om jag inte hittar den.
Tisdagskram till Ebba, som ska ta han om mig när jag blir dement. Min gud jag hoppas inte det, men om då kan jag vara trygg.
Konstnären

av dina och PP's ord till varandra.

Vackert och sant.

/Ebba

Just nu är du en superhjältinna med superkrafter för att du måste, men även osynliga tårar och ett brustet hjärta skulle jag tro. Du gör allt så rätt och det känns att det här inte är ett hastigt beslut utan något som har vuxit fram under lång tid och nu är det dags. Ni kommer må bra igen, vet många vuxna barn till alkoholister som hade önskat att deras mamma (eller pappa) hade gjort något i tid under deras barndom, satt ner foten.

Kram.

Margareta?
Om du har gjort det,skriv härinne.Att få det på pränt betyder lite grann att man lovat sig själv något.
Även om man inte håller det,så har man åtminstone uttryckt en önskan om en förändring.
Då blir den mer verklig om den står härinne på forumet och lyser.
Kanske-jag ska ge mig själv 15 minuter per dag som bara är mina och då ska jag..eller vad som helst som känns viktigt för dig.
I början känns det bara larvigt.Men efter ett tag så händer det något med en.

Man känner sig ibland som en viljelös gegga som knappt håller ihop.Man ser verkligheten alldeles glasklart men man får inte mer handlingskraft för det,hellre mindre.Sanningen nöter ned ens sunda förnuft och gör något med verklighetsuppfattningen som jag inte kan sätta fingret på.
Gör en enda liten sak idag och en enda liten sak i morgon så ska du få se på grejjer om någon vecka :)

Tack för din hälsning pellepennan. Ja, det är lugnt och skönt här i mitt nya liv. Hoppas innerligt att du oxså har det bra. Kändes bra att gå vidare, annars hade jag ju blivit en gammal inventarie. Gagarin nykter och kanske, kanske har insett efter sista förhoppningsvis smällen.
Vilken vandring vi gjort pelle.
Kram till tid och fin tisdag
Konstnären

Igår blev en tuff dag. Allt verkade ok på morgon, förutom bakisångorna som fanns kvar efter att han kört. Vid lunch fick jag ett sms av svägerskan att hon sett maken köra upp på vår väg när hon körde till jobbet. Hon hade kontaktat svärmor som ringde honom. Han hade tagit semester för att fixa huset! Det var som att dra undan marken för mig. Jag bröt ihop totalt. Jag kände att jag vågade inte åka hem. Jag var inte rädd för min egen del, men för vad han kan ha gjort med sig själv eller huset. Tack vare uppmärksamma kollegor hamnade jag hos chefen som hjälpte mig sortera tankar.
Vi kom fram till att det var dags att lämna. Jag ville inte köra hem själv eftersom jag inte visste vad som väntade. Jag ringde och frågade svärmor som vägrade. Hon menade att då tog hon mitt parti. Jag tyckte att hon skulle vara där för sin son, men nej. Så jag åkte dit själv och allt var lugnt. Så där lugnt så jag nästan ångrade mig, men jag stod fast vid mitt beslut och samlade ihop saker till mig och barnen. Så klart berättade jag för honom vad som på gång, men han opponerade sig inte nämnvärt. Sedan åkte jag och hämtade barnen. Vi fick låna ett rum på skolan där jag i lugn och ro kunde berätta för dem. De blev först ledsna, men lugnade sig när de fick veta att de ska vara gå kvar på skolan och behålla sina aktiviteter. Vi körde sedan in till stan och skrev på kontraktet till lägenheten och körde förbi huset. Vi fick också veta att vi får nyckeln redan imorgon, skönt. Sedan körde vi hem till mina föräldrar och där har vi sovit i natt. Flickan var ganska ledsen och saknade pappa, men hon fick ringa och det blev bestämt att de gå på scouterna idag. Det är hans aktivitet med barnen. Kan bli tufft och få henne med mig därifrån.

nu börjar det bli stressigt, jag har missat en massa klokt i flera trådar som du och ni andra har skrivit för att jag inte har haft tid att läsa allt. Men så är det väl, jag hör inte alla samtal i världen heller. DU har väl inte missat #450 i one more cup of coffee....

... när jag går runt i mitt hem och släcker ljus och lampor. Sovrummet är städat, jag andas in lugn, ut lugn och om bara en liten stund kommer jag att ligga mellan nytvättade sänglakan med en god bok och känna mig alldeles, alldeles trygg. Så får det bli. Så får det vara. Så är det.

Natti.

Så fint du fått det här inne i nya tråden Konstnären! Hoppas lilltån fortsätter att kännas och att allt är fint med dig och Gagarin!

Hälsar

//PP