Senaste kommentarerna i forumet

Ju mer jag tänker på att han har "bokat" tid med dig kl.17 för att "prata", desto mer otrevligt känns det. Jag håller med SkåneTösen; du ska inte åka hem alls. Antingen får en advokat sköta kontakten er emellan eller så ska du ha någon i sällskap (t ex den polis du pratade om som du känner)!!
Om du inte får tag i någon, ta in på hotell ikväll, åk inte hem. Dyk inte upp bara.
Jag förstår att din hjärna är programmerad att lyda hans kommandon men du ska INTE träffa honom ensam.
Tag vara på dig.
Ursula

Det är såklart inte kul att höra att andra mår dåligt, men det är skönt att känna att man inte är ensam.
Vilka fina, fördomsfria människor det finns här inne. Jag hejar på er alla!
Nu ska jag åka iväg på semester i helgen och jag har sett fram emot goda viner till bra mat. Jag har bestämt mig för att hålla mig till två glas per dag och med pepp härifrån så tror jag att jag kommer klara det. Det bör gå då det alltid går bra på restauranger.
Efter det blir det inga barer och pubar förrän jag fått distans till ångestmolnen. Kanske behöver jag ta ett livslångt beslut dock, men en dag i taget som sagt.

Jag vet precis hur du mår, jag har själv gjort massor av dumheter på fyllan, vilket de flesta av oss härinne gjort. Jag har precis gjort en rejäl mina, som kommer dröja innan den bleknar. Men av detta hemska har oxå styrkan och modet gjort att jag nu sökt hjälp, och insikten att jag varken vill eller kan dricka har landat i magen. Tror att du oxå kan vända o välja annat. En dag i taget. Kram

Situationen låter direkt farlig. Ring kvinnojouren omedelbart du kan inte vistas i ditt hem. Han är sinnessjuk och farlig. Du måste bort därifrån nu direkt. Något "samtal" kommer det inte bli. Det vet du. Snälla åkt inte hem eller iallafall inte ensam. Jag blir riktigt orolig och väldigt ledsen och arg över hur du har det.

Uppehåll så går skammen bort och minnena bleknar med tiden, jag lovar, bara de inte byggs på hela tiden, då blir ju skammen ännu värre! Sluta nu innan något ännu allvarligare händer!

Då var sommaren nästan slut,och ja känner de är dags att ta ny steg in i hösten. Hur har ja då skött sommaren? Så där blir nog min slutsats har nog aldrig festat så lite en sommar som denna dock har ja ändå dåligt samvete då väl de har festats så har de blivit för mycket.

Har varit nykter på fest i sommar också och de har kännts bra. Några fester är inplanerad i höst men vette katten om ja inte tar mig i hampan och är nykter på dom. Får ibland ångest när ja ska vara nykter på fest, fast när ja väl är där och börjar slappna av så funkar de ju bra, kanske bättre o ha lite ångest än att dricka och ha ångest fler dagar efteråt. Känner ändå ett visst hopp om framtiden något har på ett plan hänt har börjat tänka ett varv extra innan jag börjar dricka. Är nog inte redo än att lova mig själv att aldrig dricka igen ,men desto färre gånger ja dricker desto bättre mår ja. Har nog också mer o mer insett att dricka måttligt kommer aldrig gå. Har klarat nästa allt jag har företagit mig i livet och brukar aldrig ge upp. Men alkoholen där går jag bett motståndet är för starkt ja är faktiskt chanslös att vinna den matchen.

Hej!
Så skönt att höra ifrån dig.
Ödsla inte tid och energi på hans uttalanden. Lova det! Ödsla inte tid och energi att älta hans uttalanden. Du ser att hans hjärna är tiltad så han kan säga vad han vill och du behöver inte bry dig men vi förstår att du har blivit "hjärntvättad". Det här är viktigt: du behöver all energi till DIG.
Ok, han har bestämt att ni ska talas vid idag. Menar han hemma hos er?
Nu när du har kommit igång, ring till kvinnojouren direkt. Nu. Säg att du vill ha någon som är med vid samtalet. En man, helst.
Som du säger, du ska inte skriva på någonting på banken innan du har klart för dig vad det gäller, och som du går med på.
På kvinnofridslinjens hemsida står det att de har möjlighet att ge advokat-support. Kanske kan vara bra att veta....men en sak i taget. Men intuitivt...idag ska du nog ha någon i sällskap när ni ska talas vid. Helst en man. Din pappa? Någon släkting? Din kille kanske blir vansinnig om det är någon bekant?
Ring till kvinnojouren nu direkt. De vet vad som ska göras.
Ring NU.
En stor kram /Ursula

Vad de följer samma mönster! I höstas lovade min sambo mig att han skulle sluta dricka på veckorna och bara dricka fredag-lördag. Alltså dricker han synligt dessa båda dagar, resten av veckans dagar sitter han i garaget där han har sitt lager. Tror han att jag är helt dum i huvudet, eller? Nu har han dessutom börjat ta med sig garagenyckeln vart han än går, så jag har inte tillträde dit längre. Jag har svårt att tänka mig att det räcker med 7-10 smygöl och det är både 5,2 och starkare.

Tagit bort oseriöst inlägg
/magnus
alkoholhjälpen

Han har fattat att jag planerar att flytta, så helgen har varit ett helvete. Jag pratade med kvinnofridslinjen i fredags morse och de uppmanade mig att kontakta kvinnojouren. Hon sa även att efter så många år tillsammans med honom så har jag tagit skada, jag har i princip blivit hjärntvättad. Jag är nog benägen att hålla med.
Nu säger han att han bokat tid på banken i veckan "för att vi ska skriva över lånen på honom"! Jag skriver inte på någonting! Han ska inte tro att han bara ska ta huset. Han säger dessutom att jag inte får ta med mig min hund någonstans. På pappret är det jag som äger hunden. Jag lägger dessutom ca 1200 kr/månad på medicin och dietfoder till honom eftersom han är sjuk. Det är kanske inte så intressant att ta över det?
Under helgen har han tvingat mig ett flertal gånger att sitta ner vid köksbordet "för att prata". Detta innebär alltså att han talar om för mig att "om jag inte varit så envis och dum så hade vi aldrig hamnat i den här situationen". Och "nu får du stå ditt kast, man måste lära sig att ta konsekvenserna av sitt handlande". Han menar alltså att jag sitter och smusslar i telefonen sen jag gick med i FB i mars i år, han tål inte det. Han har ju tvingat av mig mitt lösenord för att "det ska vara total öppenhet i ett förhållande". Själv har han inte gjort något fel, han förstår inte varför jag beter mig som jag gör. Dricker gör han inte heller, säger han. Jag undrar varifrån alla ölburkar kommer, då säger han bara "inte en aning". Det enda jag känner är ett fruktansvärt raseri, jag är alltså redo att bara kasta mig över honom. Så fort jag öppnar munnen så antingen avbryter han mig eller så skriker han "fel svar". Igår sa han att "om jag vore det motsatta könet så hade han slagit mig sönder och samman vid det här laget". I samma andetag undrar han varför jag är rädd för honom och vad det egentligen är för bild jag har målat upp av honom?
Sen går det ett par timmar så är han lugn igen och undrar vad vi ska äta...
Idag har han "bokat" att vi ska "prata" klockan 17. Jag sitter just nu på jobbet och bara skakar. Jag ska försöka kontakta kvinnojouren när jag slutar jobbet idag... Det här önskar jag inte min värsta fiende!
Tack alla som bryr sig!

Att leva med en alkoholist i mer än 25 år tär på en. Vad är det som gör att man stannar kvar. För att man tror att det ska bli bättre, för barnen, för honom eller för sin egen del. Det är säkert flera anledningar och jag tror att man går där och hoppas. För nu blev det bra, den här gången hade vi jättetrevligt när vi träffade vänner eller var ute någonstans. Men alla de andra hundratals gångerna när han blev otrevlig, ramlade, var bakfull dagen efter. Inte orkade ta hand om barnen när de var små. Aldrig kunde åka och hämta dem som tonåringar på lördagkvällen när de varit ute med kompisar eller på dans. När sonen som är vuxen börjar fundera på om hans framtida barn kan vara hos sin farfar som dricker. Mannen den "stora elefanten" som är duktig på jobbet och dessutom är intelligent. Varför ska det vara så svårt att ta tag i det. Tänka på sin familj, känna tacksamhet över att vara frisk eller är han frisk? Nä egentligen inte han är ju en alkoholist. Jag är så medberoende men vad har man att välja på. Kanske att lämna den mannen som jag trots detta känner någon slags kärlek till.

Tack! Att diskutera här med dig hjälper :). NU tänker jag bryta mitt kontinentalmässiga okynnesdrickande och göra nått vettigt av den här dagen. Först ut storstädning, köpa blommor, laga en riktigt god middag till kvällen och bälja i mig citronvatten med massa is ;). mitt första mål är att köra en längre vit period.. ( dagar, veckor.. månader...för alltid... vet inte riktigt ännu....) för att se hur jag känner och tänker inför alkohol framöver. ( En svår sak är att alkohol är så accepterat i min familj .. allihop lever utomlands och det e helt naturligt att dricka vin för dom.. inget ifrågasätts egentligen och jag e ju dessutom bra på att smyga med mängden jag får i mig.. ) hur som... Hoppas även du gör nått kreativt läkande idag :) Nu kör vi! ;) Om du börjar tvivla eller känna att en svacka e på gång.... skriv till mig.. så ska jag försöka hjälpa dig... :)

Du fixar detta! Klappa dig själv på axeln för varje gång du väljer att INTE ta det där glaset rosevin. Bra jobbat! Visst fasen är det svårt. Men 1 timme till klarar vi!

Hej igen, ( jag e strax 40 också ;) lyckligt gift med ett till synes bra liv....men det e ju inte allt har jag förstått...nått e fel om man teöster sig med vin hela tiden... härligt att ha fått en kontakt här på forumet. Jag har velat in här fram och tillbaka i många månader men så denna morgon hemma i soffan.. solen skiner.. jag läser en bok ( jobbar inte just nu).. och så plötsligt slog det mig.. idag ska jag andas... dricka massvis med ört te ( även om det sakar som HÖ ;))... och sen ska jag fokusera hela dagen i lugn och ro.. på att inte hamna i köksfönstret med ett glas ( flaska oftast) rosé och en patetiskt förhoppning om att detta skall lösa all inre oro jag besitter.. nej jag gör det inte.. som du säger.. livet är SÅ vackert.. men även när det är SÅ jobbigt.. så måste man kunna hantera det utan att " gå in i dimman" ...det leder bara till mer ångest.. jag vet precis som du att Alkohol jävulen sitter där på axeln och garanterar mig med sina vackra smickrande ord.. att om du bara tar ett glas i soffan så kommer du bli sååå lugn och glad igen... men det e lögn.. ren och skär lögn.. låt oss kämpa ihop.. en timme i taget... otroligt bra hur många dagar du klarat dig utan.. mitt max är 6 dagar... men det var ett bra tag sen.. ska göra som du gör nu... som sagt en riktig inspiration. Jag finns här och jag tror stenhårt på att du klarar detta!

Lyckades hålla upp med vinet nästan en månad i vår men sen gick det inte längre. Min familj har konfronterat mig många gånger och istället för att ta tag i det så har jag dragit mig undan och inte orkat ta kontakt. Hemma har det varit fortsatt tungt och min sambo har gett upp hoppet. Och så har även jag om vår relation. Igår tog jag steget och lämnade honom men för att klara mig igenom denna separation måste jag bli nykter igen - för att orka för mig själv och mina barn. Idag är dag 1 och jag vill verkligen ha ett nytt liv nu!

Hej o välkommen! Tack för dina fina ord! Ja, man måste peppa sig själv med de medel som ens hjärna tar emot. Visst: jag är alkis. Inga problem att säga det. Men jag ska ändå inte dricka idag. Tror & hoppas jag! Vill inte hugga det i sten eftersom det ger motsatt effekt i min fjortishjärna, trots att jag är över 40... Jag är ju min värsta fiende när suget kommer. Så: en timme i taget.

Jag tycker som du. Det finns så mycket att göra och se ute i världen. Det kommer jag missa om jag är full eller bakfull. En svala, barn som leker, en ljummen vind i håret.
Fan, vi lever bara en kort stund! Låt oss känna efter, istället för att bedöva oss. En nykter timme i taget. Håller tummarna för oss alla här!

Hej , jag är helt ny här på forumet... vill bara säga att jag tycker du e SÅ stark som inte ger upp. Jag blir inspirerad i min nu påbörjade resa att ta kontroll över mitt " tröstdrickande". Jag är inne på min första dag.. min första morgon... och jag e rädd och nervös.. men jag andas... och tänker på hur magiskt bra jag kommer må om jag bara kommer vidare.. längtar efter att känna mig glad igen ( alkohol skapar enrom ångest i mig.. särskilt efter några timmars drickande.. då kommer den som ett brev på posten.. ). Jag säger inte heller att jag ska bli helnykterist. Jag har inga problem att begränsa mitt drickande.. dock kan jag inte begränsa hur ofta jag dricker.. det är mitt problem.. Alkoholen en för stor plats i mitt liv.. och det hindrar mig från att se livet på ett ljust sätt... blir bara extremt negativt och offermässing. Återigen starkt jobbat av dig.. är riktigt imponerad.. om du vill ventillera så lyssnar jag gärna. Lycka till bästa du! En timme i taget... mot friheten..

Du har verkligen vänt ditt tåg som dundrade in i vindimmorna till att tuffa på framåt utan alkohol, det är väldigt strongt gjort! Tycker du att känslorna av rastlöshet och tomhet helt gett md sig? Jag har själv "bara" minskat ahintag, inte lyckats med ett längre stopp, och jag tycker att jag trots minskinig av ah har kvar rastlöshet och viss ångest hela tiden. Hänger säkert ihop med att jag fortfarande dricker (mindre dock) vin kanske 2dgr av 7.

Vad trevligt att läsa dina rader här igen på forumet. Låter som förra veckan slutade ungefär likadant för oss båda med alkoholintag trots föresatserna att avstå. Jag har ju lite vaga föresatser, vågar mig inte riktigt på det där totala stoppet utan nöjer mig lite blekt med minskningen. Kan ändå bli fascinerad över min egen hjärna; jag har uppenbarligen svårt med att avhålla mig vin ens i två veckor i sträck; ändå så är mina argument att jag kan dricka måttligt och därför så "får" jag dricka nu lite då och då. Men eftersom jag inte klarar en längre avhållsamhet så borde jag ju tvärtom ta det som ett tecken på att verkligen göra ett längre uppehåll...ja snurrigt men egentligen enkelt. Jag har också funderat på barnens skärmtid, jag har flera barn mellan 8-17 år och skärmtiden har fullkomligt exploderat sista 2 åren för alla barnen men allra mest för de yngsta. Till stor del ett samhällsfenomen (vi vuxna gör ju det också) men för mig själv så hänger det nog samman med mitt ökade vinintag de sista åren. Om jag runt middagstid dricker ett par glas vin 5dgr i veckan så är jag inte heller på alerten, jag zoomar ut lite, barnen underhåller sig själva- med plattan. Inte helt såklart, jag lagar alltid bra middagar, kollar läxor, försöker prata om hur de haft det etc men ändå, släpper taget lite ändå. Träningen är ett annat försummat kapitel, jag har i vuxen ålder aldrig tränat så lite som sista året. Jag känner tyvärr en enorm trötthet och uppförsbacke just med träningen även om jag egentligen vet att om jag kommer igång så hjälper det även med att jag dricker mindre alkohol. Jag tycker att din plan med viktväktarna är bra, vad som helst som fungerar och får hälsosamma konsekvenser är bra! Det är annars bara att hoppa på sadeln igen och avstå, avstå, avstå från vin idag och närmsta dagarna så inte vin-dagarna börjar samla på sig och snart igen är i princip sammanhängande. Tack för din uppmuntrande text i min tråd också, det gjorde mig glad mitt i morgontröttheten!

Tänk jag tror du måste öppna den dörren för att få ro.
Kan vara bra att ta hjälp med de känslorna som kommer upp.
Önskar dig en fin dag och fundera över hur du hittar din ro

Viktigt: En timme i taget! Räkna till 10 vid varje sug. A-jäkeln är lurig.
Några punkter att lägga till abstinenssymtomen dag 1-7:
Mardrömmar, att vakna kl 03 med hjärtklappning utan att somna om trots sömnmedel. Detta har nu börjat släppa. Är det värt att sabotera för ett glas vin? Nej. Det tar veckor att komma igen. Jag lurar hjärnan genom att tänka att jag KANSKE kommer dricka någon gång framöver, men att jag just nu (så länge som möjligt) inte ska. För varje dag skjuter jag fram den där "någon gång" i min hjärnkalender. Jag kan inte tänka "aldrig mer" eftersom jag då kommer göra tvärtom. Fråga mig inte varför. Läste nån smart medlems inlägg här som gick ut på att man skulle göra en lista med för och emot. Och att man inte ska se sig som en Missbrukare i första hand, utan som en individ med möjligheter. Typ: Jag är KalleBoll. Jag är värd bättre än en förstörd lever. Därför dricker jag inte den kommande timmen. Ett mantra som kanske kan hjälpa mig?

Känner mig dock irriterad och "uppjagad" idag vilket beror på den förb#* abstinensen. Får försöka tänka positiva tankar:

Skönt att känna sig lite friare: att INTE behöva planera livet kring drickat. Exempelvis kunna slänga sig i bilen och köra iväg en lördag kl 9 eller torsdag 19.30 om jag vill! Slippa sitta och räkna på antal öl, förbränningstider, kroppsvikt varenda jäkla gång, förutom att må som en överkörd grävling.
Nu ska jag fira med en kopp kaffe (kunde inte dricka det förut pga sura uppstötningar - jag valde förstås alkohol om jag tvingades välja...) Den närmsta timmen ska jag klara! Ta hand om er!!!

P.S. Belöningen för kroppen och psyket är inte den där ölen eller glaset vin. Det är att få en natts nykter sömn. Fyllebelöningar är egentligen straff.

Banani! Riktigt glad när jag hör din "lista" på saker du gjort. Vad härlig du är!

..det tar tid. Min ångest är också hemsk. Tar Prometazin mot detta, kanske kan hjälpa någon annan också? Mardrömmar och vakna kl 03 verkar höra till också (för mig iaf). Hoppas att det går bra för dig. Heja!!!

Ny och knäckt
Känner mig som världens sämsta människa! Jag har efter många år som egen företagare, mamma till 2 barn och sambo sen 16 år börjat dricka vin för att slappna av och inte behöva känna ansvar osv. Har diagnosen utmattningsdepression efter att ha drivit på mig själv till vansinne. Tömmer en vinare och mer om det finns, dricker ensam! Har fått nog av mitt beteende och vet inte varför jag valde denna väg??!

När jag var ute i fredags (innan jag vände mig hit) så blev det som vanligt. Jag var ute med en ny bekant och minns inte när jag gick hem. När jag vaknade på morgonen skämdes jag så enormt att jag bara stack huvudet i sanden genom att blockera honom i sociala medier. Fegt och orättvist.
Imorse märkte jag tecken på att han måste ha varit hemma hos mig och även om jag känner mig säker på att han inte har något ont i sig, så känns det så läskigt att inte ens minnas detta.
Direkt så spelas allt pinsamt jag gjort på fyllan upp i mitt huvud. Obegripliga sms, oförskämdheter jag sagt, fyllecell, ramlat och slagit mig, ringt dejter eller vänner otaliga gånger etc etc och plötsligt känns allt hopplöst.
Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att det känns som att oavsett om jag försöker bättra mig så kan jag aldrig tvätta bort den skammen. Jag förstår att det inte är rationellt men ångesten biter tag i mig över vad jag gjort i mitt liv och plötsligt fick jag en dålig start på veckan.

Har ni några tankar om hur man lär sig leva med skammen?