Senaste kommentarerna i forumet

Min vän studenten! Här dömer vi ingen!
Och under inga omständigheter dömer JAG dig! Vi vet alla här att alkoholen är en elak djävel och det var inte så länge sen jag var där du är nu.
Jag oroar mig för dina tankar. Ingen ska behöva känna så och jag önskar att jag sett detta när du skrev det så att jag hade kunnat svara direkt.
För jag ser någon med potential!!!
Jag önskar att du skriver så snart du kan. Jag vill veta att allt är ok med dig och som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Trillar man dit är det ingen världskatastrof. Men jag förstår ju och inser att just nu är det just det för dig.
Det viktigaste är att HÄR behöver du inte känna skam!

Kram! /Z

Om några dagar kommer ett riktigt ordentligt eldprov. Men jag har planerat för hur jag ska klara det och känner mig trygg med min plan. Samtidigt känner jag mig osäker och orolig för hur det ska gå. Kommer att finnas många ursäkter för drickande den dagen och jag kommer att ha a-djävulen på axeln hela dagen, så jag måste vara riktigt stark då. Måste läsa här varje dag för att påminna mig om varför jag gör det här, varför jag har valt att ge upp alkoholen. Jag vill inte dö i levercanser, jag vill inte skämma ut mig, hamna på sjukhus, psyk, vara den opålitliga, instabila... jag är här av en anledning och gör det här av en anledning. Jag ska inhandla a-fri öl och a-fri skumpa. Heja mig och heja alla här forumet! ☺

och de som dricker är många.... Många fler än en i förstone föreställer sig, lider på grund av alkoholen. Jag log när jag såg att du kommer att "stoppa in lite saker som kan kännas ovidkommande också". Det var faktiskt så "Det vidare livet" kom till. Vi var flera som skrev mycket då (som nu), både på anhörigsidan och sidorna för beroende/missbrukare, och det blev allt tydligare att det inte går att särskilja alkoholen från livet ... en del av oss började kalla forumet för ett livsforum. Då gjorde Magnus "Det vidare livet" :) Länge sällskapade vi också i tråden Filosofiska rummet där vi hade både vårstädning och ställde in choklad till jul. Forum har genomgått många faser under de fem år jag varit här och jag är så tacksam att det blivit alltmer tekniskt stabilt, att det tydligen satsas resurser på det. De två träffar som ordnats tolkar jag också så att forumets betydelse är uppenbar.

Nu svamlar jag i din tråd, ursäkta - hoppas det är ok:) Hoppas du stannar kvar här - jag tror du skrev något om att du snart är klar här... minns jag rätt? Vi tillför ju alla olika aspekter av livet i alkoholens skugga. Du tillför klargörande och tydliga bilder av medberoende som är till hjälp för många. Det är en lång resa att bli klar(are) över sina mönster. Jag skriver numera när jag har utrymme i livet men jag läser rätt så kontinuerligt, lider och gläds med människorna här. Och hela tiden lär jag mig mer om mig själv och om livet.

Tack för utrymmet jag tog mig! Och tack för att jag får ta del av din livserfarenhet, att du delar med dig. Allt gott! / mt

Vad imponerad och inspirerad jag blir av din vita månad Mick! Sjukt bra jobbat! :)

Hej!

Ännu en sömnlös natt, men nu har jag bestämt mig för att göra något.
Jag vet bara inte var jag ska börja och hur..

En lång historia görs kort.

Jag 37 år o lillebror på 33.
Bor i samma område.

Han är blyg,söt,fin.
Bubblande skratt och humor.
Tjejerna jagar (jagade)
Han ör tystlåten,lite tafatt o seg,men ljuvlig!

Jag tror han dricker för modet o "tuffheten".
Han börjar prata,är inte den tysta längre.
Han vågar dansa,tramsa och bli lite "mer".

Han har kört på fyllan flera gånger.
Nu åkt dit!
Förlorade körkortet i två år och började nu i December lämna pusseprov.
Han har slagit tjejer,flera stycken.
Dom stannar dock kvar för den nyktra "brodern" är ljuvlig.
Tillsist flyr dom.
Mejlar mig filmklipp o bilder,inte av hat. Utan bet mig hjälpa honom. Han blir så aggressiv när han dricker.
Han har minne i 30 sek. Frågar samma fråga 15 ggr på en timme.
Han gråter helt plötsligt och sen är han glad igen.
Han kissar på sig när han somnat för natten.

Nu har han tagit hårt på ännu en tjej,hånat henne,kallat henne jäkla fitta!!

Vi i familjen har tagit upp detta flera ggr.
Mamma har gråtit.
Han säger allt är lugnt.
Alla överdriver.
Han ska inte dricka på samma sätt.
Sen börjar det igen!
Han sköter jobb,ekonomi,hygien,vänner..
Allt funkar.
Han blir bara idiot när han dricker.
Och han VILL inte sluta.
"Det är så gött o ta en öl i solen" svarar han när jag säger "sluta"..
Han ser det inte!!

Han kan gå på fyllan o känna/smeka väggarna o prata/mumla för sig själv.
Sen bryta ihop o böla till en lugn låt,sen hoppa o dansa stunden efter..
Han är så skör...

Han kan inte ta en öl,utan dricker så länge det finns.
Från början ett glas i taget,senare halsande direkt ur vinflaskan..

Mamma är rädd,ledsen och orolig.
Hon ör skör o blundar.
Medberoende???

Pappa är inte med i våra liv.
Han har dock festat hårt och även han kissade på sig på fyllan.

Min bror tappar tid o rum!!

Vad gör jag?
Jag måste göra detta själv...
Jag har ingen familj att räkna med.
Alla är bra,och älskar honom och så, men vi är en "bra","fin" familj..
Ingen kommer spotta i nävarna här.
Alla kommer blunda tills det "går över"...

Jag tror det slutar med att han tar livet av sig..
Som nykter är han känslig,omtänksam o fin.
Han kan knappt hantera vad han sysslar med på fyllan.
Vad händer den dagen han vaknar upp efter att slagit en tjej så hon ligger på sjukan?
Orkar han det?

Hur gör jag?
HJÄLP!!!

Å vad jag saknar min i underbara, trygga man. Istället är det bara fylla varje kväll. Hur länge ska jag orka. Tror jag behöver gå och prata med någon. Fixar inte detta själv. Det finns väl någon mottagning för medberoende inom kommunen eller? Känner ilska , blir ledsen, känner att jag stänger av, känner ingen riktig glädje. Försöker att tänka på mig själv,, Men saker rör ju oss båda två här hemma. Så att bara köra på själv det går ju inte när vi lever ihop. Fy då, lätt är det inte.

jag vet inte. Suttit här i en evigthet försökt formulera mig. Raderat, skrivit nytt. Vill ge något till er. men jag kan inte. Vill skriva något som inpirerar, något som visar att det är möjligt! kan jag kan ni och så vidare. Istället låter jag mina fingrar tappra febrilt över tangentbordet. Sanningen, den onyktra sanningen, vilket detta inlägget kommer bli. Jag har lyckats bli ensam, jag har drukit, jag har druckit massor själv. Ensam, som vanlig vill jag säga, men egentligen dricker jag oftast ensam tillsamman. vet ni hur jag menar? Jag är på nån festlighet, de andra dricker oxå men jag dricker "mer" i smyg. För jag hänga med deras fylla. För min är otillräcklig. jag blir inte lika berusad som dem.

Fantiserar om en framtid nyktert samtidigt som jag tar en klunk champange. Det var det enda vi/jag hade hemma i väll. jag är ensam. jag kan köpa en ny och lägga i kylskåpet på måndag, mannen kommer inte märka något. jag har svarat på alla telefonsamtal i kväll. han borde inte märka att jag drukit. inte någon kommer märka att jag är själv och dansar i dimman av A i kväll. Förutom grannen nedanför som kom upp och bad mig sänka musiken ifs. Vill säga att det är lördag och att allt är tillåtet en lördag. men det är det ju inte...

Blir tyst i hjärnan igen, precis som jag ville. Tack A för att du tystar ner mina tankar.Jjag tar händerna över ansiktet och känner hur tårarna kommer närmre. känner mig meningslös. Känner hur allt blir tomt igen, vet inte briktigt vad jag ska skriva. Tittar på mina händer som sata i fyllansdimma knapprar på tagentbordet. Vad vill jag med mitt liv? Vill jag kunna bli gravid? Hur fan ska jag kunna klara en hel graviditet utan att dricka och skada mitt framtida barn? kommer jag sluta röka för gott? kan jag börja simma igen? Varför utsätter jag mig för detta gång på gång? Är det verkligen lättare nu när jag skiver? nej... nej. Det är det inte.

Minnen om ett tidigare liv passerar. Ett liv där jag var slut som människa, ett liv där ingenting bettyde något. Ett liv där jag självmant hällt salt i mina ögon för att känna något, vad som helst. Bara känna något. Bara känna något!
Jag är värd mer än så det vet jag idag. Undanflykter. Inga mer skärsår. inga mer överdoser. inga mer förgiftningar. Du som läser detta förfäras säkert, men det är sanningen i en helt normal 26åring. En student, någon som vill någonstans men binder fötterna för sig själv och trillar på snöret. kanske är kvällens fylla en självdestruktiv handling, kanske är det ett återflall. vad vet jag?
Jag skulle kunna avsluta detta här och nu.

För alla pushande och värmande kommentarer och jag är fullt medveten om att en vecka helt nykter inte är mycket att skryta om men det är i vart fall en start och jag bryter gamla mönster.

Det är väl egentligen första gången jag gör ett försök att sluta helt med alkoholen. Drogerna har jag som sagt redan lyckats få bort ur mitt liv som tur är, självklart har jag även då och då gjort pauser i drickandet men inget har hållit särskillt länge.

Jag har på något sätt lyckats lura mig själv att det inte är något problem men saker och ting börjarbli värre och fyllorna värre samt fler dagar i streck.

Troligen är det missbruks personligheten som talar och gör att jag tappar kontrollen allt mer men nu ska den knäckas och livet är så mycket mer värt än så. Nu läggs nästa helnyktra dag till i kalendern och jag ger mig en rejäl klapp på axeln.

Sköt om er så länge!

Hejar på dig Freddie!!

Freddie, jag tänker svara på ditt i morgon när jag är tillbaka till mitt normala jag igen.
Kvällen blev inte som jag ville, men ändå som jag misstänkte, kanske som jag ville ifs då...
Jag håller gärna kontakten efter denna/detta återfallet. Mår inte så kasst just nu egentligen, men misstänker en grav ångest i morgon.
Jag är ledsen Zorro att du ser detta. men det är ett faktum. Studenten är berusad/full/onykter....
Det jag tar med mig i morgon efter detta sidohopp är "varför" detta blev såhär och "hur" jag kan göra annorlunda nästa gång.
Till och med på fyllan försöker jag reflektera. Nu ska jag måla naglarna och dansa till brittan i min ensamhet.
Misstänker att återfall är en del av processen, ska försöka att inte döma mig för hårt i morgon på jobbet.
Så länge!

Mvh Studenten.

Rannsaka sej själv och ärligt dra slutsatser därefter. Det är utmaningen!

Du behöver hitta tillbaks till dig själv!
Jag tror att allt har snurrat kring honom en tid så du känner dig bara som en bifigur..
Du får ge dig tid att sköta om dig själv och hitta tillbaks till det du tycker om och till det du vill göra.. (för det kan inte han bestämma över)
kram

Det här är ju på sätt och vis lite av en "dagbok" så jag kommer nog att stoppa in lite saker som kan kännas ovidkommande också.. (men läs gärna och kommentera om ni vill)

Vi är så många.. Och många söker sig inte ens hit..
Jag undrar ibland hur många beroende/alkoholister det sitter i lägenheterna och villorna.. Hur många medberoende som efter en tuff kväll hoppas på att de åtminstone ska få en hel natts sömn?
Jag har inga småbarn längre, de är vuxna sedan länge, men jag tänker på alla de yngre kvinnor jag mött här ..
Som kanske har småbarn och ändå blir tvungna att tassa upp ett par gånger på natten..
Hindra en lullande sambo eller man från att väcka upp resten av familjen eller försöka lugna barn så han inte får ett utbrott..?
Som går med på sex för husfridens skull.. Som plockar flaskor och glas och hoppas att det var sista gången.. Som hukar sig för grannarnas blickar, eftersom man inser att det varit en smula högljutt..
Som ringer hans jobb på måndag och sjukanmäler eller skyller på vabb.. Det går ju så mycket när man har småbarn..
Som har ont i magen för att han kommit hem glad i hågen och berättat om en "idiotsäker" investering som måste firas.. När det redan är ansträngt i kassan och mer än en vecka kvar tills barnbidraget kommer och en ny vinteroverall måste köpas..
Som försöker piffa till och spä ut den där köttfärssåsen med lite extra morötter för att det inte ska märkas att köttfärsen inte räckte.. Som tiger när han klagar över det som serveras..
Som försöker smyga undan en extra tjuga för att kunna köpa mjölk och drömmer om att för en gång skull inte behöva välja vilken räkning som ska skjutas på den här gången..
Men som ändå fortfarande tror att deras stora kärlek ska fixa hans problem.. Som tror på löften om "en sista gång".. "Det ska inte upprepas".. "Nej, jag ska inte dricka ur allt på en gång"..
Eller " Jag tar bara det här som jag köpte hem, sen är det slut på drickandet, jag lovar!"
Kvinnor som inte vill "splittra en kärnfamilj" Som tänker att barnen måste få ha både en mamma och en pappa..
Det jag som utomstående ser, är en familj med en "mamma" som tar hand om allihop.. En "pappafigur" som ägnar sig åt barnen när han "känner" för det (och då ska barnen helst överösa honom med uppmärksamhet)
Dessa kvinnor är ju i regel redan "ensamstående" med ett vuxet barn och resten små...
De drar ju redan hela lasset själv? Fast det inser de inte Inte då..!
Jag hoppas att de vaknar och att de förmår sätta gränser som får deras män att på allvar ta hjälp! Och att de själva tar hjälp och inte förnekar allt det man som medberoende är van att förneka..
Sig själv, sitt liv, ( ett BRA liv!)sina tankar och drömmar.. ( min vilja, vart tog du vägen egentligen?)
Jag kom ut på andra sidan, i mitt fall utan man, och jag var tvungen att börja leta efter mig själv..
Det var i alla fall det valet JAG kände att jag hade om jag inte skulle gå under..

Välkommen hit, Nyktertliv2015. Bara att gratulera till första veckan!

Inte så länge du orkar hålla gränserna.. (det kommer säkert att bli en del "testande" om du menar allvar..) Jag skulle tro att han känner det som en "omvändelse under galgen" Och för en alkoholist eller beroende så är två veckor en hel evighet..
Ett år är ingen särskilt lång tid.. Som du säkert läst i de andra forumdelarna så finns det många som har svårt vissa perioder även efter flera år..
Jag rekommenderar dig att läsa mulletants långa tråd (hennes och mullegubbens resa har varit både lång och mödosam) Men det visar också att det faktiskt mitt i eländet finns en strimma av hopp! (däremot ska man aldrig underskatta eller blunda för fakta..)
Jag önskar dig ett lycka till så länge..
Skriv gärna dagbok också.. Det är alltid nyttigt att gå tillbaks. Det är ju först då man ser vad som händer.. Jag har gått tillbaks i mina sporadiskt skrivna dagböcker och konstaterat att min resa egentligen började långt tidigare än jag trott.. Först läste jag säkert ett halvår härinne på forum innan jag började skriva..
Kram!

Hur bra som helst ju!

1. Att du vågade prova al-anon. Starkt och modigt!
2. Att du känner ilska ( hat och besvikelse )
3. Att du kan sova och tänka i lugn och ro.

Ilska kan vara bra ibland, det kan få en att få kraft att förändra något som man behöver förändra för att må bättre.
Sömn och lugn och ro är ju också väldigt bra.
Försök att fortsätta så här, att tänka och känna efter vad du behöver och vill ha i livet för att må bra.

Kram från mig.

Fru å mamma

Ville bara göra ett inlägg att du inte sviker någon här! Det är din tråd! Skriv vad och hur mycket du vill. Det som du blir hjälpt av är det som är rätt. Du kan väl ha detta som dagbok lika gärna?

Tycker du är stark som ser allvaret och är beredd att förändra situationen för dig och barnen. Låter lite sådär att ta hjälp av en gubbe som dricker. Tycker du ska stå kvar i kön tills du vet om han klarar. Det är mycket bättre om han får professionell hjälp från en beroendemottagning, tror jag. Han behöver nog ett halvår nykter i alla fall som start. Är han beredd att erkänna att han är alkoholist och gå på AA-möten? Inser han inte själv att han har problem och inte slutar av egen fri vilja, då är det tämligen lite att hoppas på. Man kan alltid hoppas. Kanske blir er flytt det som till slut gör att han tar tag i det annars, eller inte.

Lycka till och fortsätt skriv av dig. Kram

... utan jag har nog aldrig accepterat hans drickande sedan jag upptäckte det. Däremot har han mer än en gång låtit mig förstå att "jag fått honom att må dåligt".

Inför honom har jag försökt att förklara att det inte hade med mig att göra utan det handlade om de beslut han tagit! När jag sen åkt hem var jag arg och ledsen för att jag ändå tog åt mig och fick skuldkänslor fast jag egentligen vet att det handlar om hans val att dricka och på så sätt förstöra våra drömmar och planer.

Idag väljer han att inte träffa mig. Tror att han dragit ner på drickandet eller kämpar med att vara nykter. Han säger att han inte dricker, men han vill inte träffa mig. Han vill vara i balans först.

Förlåtit det har jag gjort. Ingen mår bra av att gå och älta eller vara arg. Vi gör alla misstag. Eftersom jag fortfarande vill ha en framtid med honom så måste förlåtelse ingå. Känns bra :-)

Jag håller ut och försöker hitta på saker och inte tänka på honom hela tiden. Men ärligt talat är det svårt...

Hej & Gott Nytt År. Ebba Tack. Jag kom iväg på ett Al-anon möte, men jag var ensam med 2 personal tror jag det var. Det kändes inte bra alls. Vill inte gå tillbaka dit. Min gubbe har ju gått med i en klubb där det är Nyktra Alkoholister. Han går på AA möte & Na möte med dom i klubben. Är även på klubben lite varje dag. Jag har varit med där 3ggr. Det känns inte heller bra. Jag var med på ett möte igår. Men det var fruktansvärt. Jag undrade va faan jag gjorde där. Jag känner bara att jag inte vill vara med på denna resa en gång till. Jag är maktlös arg besviken hatisk. Känner mig på någotvis bättre än han, och känner mig smutsig där. Kanske elakt sagt. Men tyvärr känns det så. Nu tillbringar ju han väldigt mycket tid där, och jag njuter av ensamheten, sover mycket, tänker mycket. Blir mer och mer hatisk och förbannad. Tack för att ni finns. Ni är dom enda jag har.

av att jag svikit mig själv, och barnen, och er. Fan.

Mannen min har då pratat med en vän, en hyfsat alkoholiserad pensionär, och sagt att han inte ska dricka på ett år. Så det var ju bra i alla fall, att han tar tjuren vid hornen direkt. Men jag vet inte hur bra stöd denne vän blir, pga sina egna problem och säkerligen förnekelse av dessa. Kommentaren som vännen haft var tydligen att ett år är lång tid, så det var ju lagom upplyftande tycker jag. Men jag ska försöka prata med vännen själv också, se om jag kan nå fram till honom. Annars känns deras vänskap som en hot.

Jag skriver här delvis för att försöka undvika att jag smiter ifrån det jag tänkt göra. Jobbiga samtal och fortsätta bana väg för en ev. separation/timeout.

Jag har läst lite om 'kidnappad hjärna'. Inte så hoppingivande tyvärr.

Det där med ett år tog jag lite ur luften. Vet inte hur bra det blev. Mannen sa senare att man vet ju inte hur lång tid det tar att vänja om kroppen (underförstått att det kanske går fortare, vilket inte kändes så hoppingivande...). Men jag tänker att han kan väl få tänka så om det känns bättre så här i början. Det viktiga är väl att jag inte börjar 'tillåta' s.k. 'måttfullt' drickande igen. Tänker då inte göra det i år. Så fick jag det på pränt också. Det är ju lite där jag brustit tidigare, precis som mt skrev om Zorros fru, att jag tyckt synd om honom och givit tillåtelse att dricka lite även i en planerad vit period (jo jag har 'beordrat' såna tidigare, men då bara någon vecka). Oftast i sammanhang där det känts svårt att motivera för andra närvarande varför han ska vara nykter. Så han kanske hoppas att jag ska vika ner mig om han är riktigt duktig i några veckor. Precis som etanoldrift skrev. Och precis som jag gjort förut. Men nu ska det baske mig inte finnas en enda ursäkt om så självaste kungen kommer på besök! Och jag släpper inte iväg honom på nån fjälltur med 'grabbarna' i vårvinter! Det fixar han aldrig nykter, inte då i år. Så nu har jag lovat det med.

Det blev långt det här. Men nu har jag satt upp riktlinjer för mig själv, inför er. Och jag ska försöka få en lägenhet om någon månad i vilket fall. Jag misstänker att det kommer börja bli jobbigt efter två-tre veckor. Så brukar det vara. Så fixar han januari och februari så kan man väl börja hoppas och i så fall kliva ur kön.

Han tyckte förresten att det faktum att han kan hålla upp två helger visar att han inte är så beroende. Så då var det ju skönt att direkt kunna kontra med att det är att inte börja om igen som är det svåra. Jag är så långsam annars på att formulera mig. Min man är mycket bättre och 'vinner' därför också många diskussioner.

Ursäkta för väldigt långt inlägg. Jag får nog överväga att komplettera med dagbok ?

Jag låter ju helt fantastisk! Lustigt eg vad man skapar sig bilder av personerna härinne. Jag tänker mig att du är en fd kollega. Mest tror jag för att jag har en bild av att du bor på söder och borde se ut som hon gör... jag vet att ni inte är samma person, men hon påminde lite om min bild av dig. Hon var inte pedagog f.ö. ?.

Ångesten...
Blev riktigt nervös och uppstressad förut när jag insåg att jag måste prata med pojkvännen. Det kändes liksom.. Så mycket viktigare och mer angeläget att berätta hur det ligger till än vad det gjort tidigare. Samtidigt som jag dividerade med tankarna om hur jag skulle säga det dök ett otroligt sug upp och jag tänkte att bara en sista öl kan jag ta, eller en sista ordentlig fylla så att jag verkligen blir övertygad om att jag behöver vara nykter. Så himla sugen var jag. Men som tur var klarade jag av att påminna mig om att det blir aldrig bara en sista fylla, det blir en till och en till och en till... Och var det inte så att jag för bara två dagar sen drack mig ganska så full och kände en hel del ånger dagen efter. Det var den sista fyllan, jag behöver ingen ny.
Känner mig stark och nöjd av att jag stod emot suget och inte föll för alla manipulerade tankar. Dag 2 avklarad. dock inte pratat med pojkvännen än men jag laddar för att göra det.

... ditt sätt att formulera dig på är lysande och berörande Ebba. Än bättre är innehållet i det du skriver - vilket är det viktigaste på detta forum ;).

Om jag förstått det rätt har du erfarenhet av AA-möten. Hade varit jättetacksam om du kunde delge mig info kring detta. Vad är bra? Hur fungerar det praktiskt (är det samma grupp hela tiden osv)?

Läst din tråd och känner igen så mycket hur jag har haft det den här veckan. Hade varit glad om vi kunde hålla kontakten fortsatt och sporra varandra att "hålla i" och dela information. Jag har också lagt upp en egen tråd där jag tänker skriva ner "massor" att kunna gå tillbaka till när det blir jobbigt och påminna mig om varför jag slutade med A.

Tar mig friheten att ställa några "raka" frågor trots att jag inte känner dig (än). Har du bestämt att sluta dricka helt eller hur har du tänkt? Om du har det - är det inte lurigt att ha A hemma? I varje fall så tätt in på du slutat ...

Hoppas du står över A idag så kan vi ta en dag i taget tillsammans. Kommer inte bli lätt men det finns så många exempel där det trots allt går! Sen skrev ju Zorro väldigt tänkvärt tidigare om det trots allt blir för "jobbigt" ...

Kämpa på och hör gärna av dig!

Tack, Lever jag!!! Du är ett under av stötta!
Nyårsafton gick jättebra, tack vare släktingar som inte dricker en droppe.
Nu är det ett nytt år och jag siktar mot total nykterhet.

Gott Nytt År till er alla!