Senaste kommentarerna i forumet

Tack så mycket både aeromagnus och Ullabulla ! Ja det är svårt. Det är så lätt för andra att bara säga gå , lämna honom. Varför är du kvar? Vad väntar du på ?
Å jag har inget svar. Vet inte riktigt när jag får nog. :-(

känner igen ditt nick. Vad kul att du varit utan A i 2,5 år, det är alltid så uppmuntrande att läsa om medlemmar här som klarat det och gått vidare. Härligt!

där dömer mig, jag bara känner det så när jag kommer tillbaka som en djävla gummiboll. Det positiva är ju att jag kommer tillbaka, och nu är det dag 2. Visst kretsar tankarna mkt kring alkohol, men på ett konstruktivt sätt eftersom jag känner en befrielse och kamplust. Jag försöker vara snäll mot mig själv och säga att, visst, så här är det men stå ut den första tiden och känn målet framför mig.

Hoppas det går bra för dig, mina första nyktra dagar och veckor var väääldigt omtumlande. Det var både en befrielse och jobbigt. Alla minnen, all insikt och sömnproblem. Håll ut.

Kram från mej.

Jag mår också bra vid havet, tycker det känns som att man "har kommit fram" när man står vid havet, som att man befinner sig just där man ska vara, för en gångs skull.

Jag önskar dig kraft och styrka att stå emot alkohol, så att du får känna äkta ro med ditt hjärta som slår lugna och harmoniska slag.

Kram Ebba

Jag kör också 5:2 men tyvärr så hindrade det inte mig från att dricka de dagarna... Bestämde mig dock i fredags för att inte dricka mer alkohol igen. Det har bara fört med sig så mycket elände... Dåliga levervärden, minnesluckor, nästan förstört förhållande, ångest m.m., m.m. Men jag vet att det är lätt att bortförklara allt gång på gång. Alkoholens makt är för stor...
Det är inte så lätt att hitta något alkoholfritt alternativ och för dig är det ju ännu svårare. Kanske du kan prova en råsaftcentrifug? Utvinna saft/juice från frukt och grönsaker?
Sänder en kram och hoppas att du hittar styrka och motivation att stå emot alkoholen!

Åh Tack! Ja det är det sannerligen, äntligen börjar jag komma ner i varv! :)

Ja visst! Tack! Skrattade gott jag med :-D

PS. En dag utan ett asgarv är inte värd och leva!

Hej

Jag har haft samma problem och var mycket på detta forumet under några år.
Drack allt oftare för mycket, drack i smyg, spydde och fick minnesluckor.
Jag har slutat helt med alkohol, har inte druckit på 2 1/2 år och kommer förhoppningsvis aldrig dricka alkohol mer.
Jag har inga problem med att umgås med folk som dricker men att detta varierar från person till person förstår jag mycket väl.
När jag får frågan varför jag inte dricker så säger jag som det är, tycker det är enklast och än så länge har jag bara mötts av förståelse.

Jag försöker ha Länkarnas punkt 1 i huvudet:
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Kikar in och skickar en kram till dig! Skönt att det blev kväll även idag :-)

Välkommen hit igen. Det är ett första steg i rätt riktning. Tänk på att en väldigt stor del av all den där ångesten du nu har och försöker dricka bort - orsakas av alkoholen själv. Det är svårt att tro det när man sitter fast i träsket, men efter ett tag syns det rätt väl. Du kommer kunna må bättre. Ditt liv kommer kunna bli bättre. Men då måste du sluta med skiten. Ta hjälp kära du!

Så bra att stora flickan kan sätta ord på varför hon älskar pappa mer - men åh, så ont det gör.

Tack Yogi, dina ord är värda mycket för mig - ja, det är synd om alkoholister, men de ansvarar ändå för sina handlingar - och jag har kämpat så mycket jag kunnat! Och du är värd alla fina ord tillbaka!!

Tack Mt!
Häromdagen höll jag en föreläsning för en grupp kollegor, och vi kom in på alkoholism och jag tog upp delar av mitt liv och tog upp medberoende - och plötsligt sa en kollega till mig: "Du, jag måste bara säga - all cred till dig för att du berättar detta, för att du står upp för det, vad bra du är" och jag kände det så ända in i hjärtat - all hennes värme och all styrka i mig. Vad glad jag blev att jag kunde vara lite personlig och känna mig stark!!

Jag ska vårda min styrka - för snart drar utredningen igång igen... och mina barn är arga... och jag är ledsen... och arg...

Kram

Det känns som att du sökt så länge efter en väg ut. Och så hittar du ingen och då föds en massa frustration. Eftersom du inte är där du vill vara.

Jag vet inte vad du ska göra och jag har inga svar. Jag vet bara att du är en tänkande, reflekterande person som ändå inte mist det här lilla, sista hoppet. Och det, kära Pontus, är minst av allt tragiskt. Välkommen hit igen. Om jag får ger jag dig bara en lätt strykning över din vänstra kind.

/brakfylld

Så bra, om han kan "skärpa till sig" - och kanske är du starkare än jag var, men när jag var såå nära att lämna och exet skärpte till sig så var jag närmast bitter och kände att "jaha, nu passar det, men under alla år tillsammans har det tydligen inte passat...".

Var vaksam - det låter som att du bestämt dig, oavsett hans nykterhet eller inte - och det är bra, att du tänker på dig och vad som är viktigt i ditt liv. Att han erbjuder sig att hjälpa till är ju snällt och bra, och kanske menar han det, men min erfarenhet är att det var ett spel, ett sätt att lura mig tillbaka. Jag låter cynisk nu, men mitt ex spelade många fula spel...

Jag vet att det är kämpigt nu, och när/om du flyttar så kommer det att fortsätta vara riktigt kämpigt ett tag till - alla tveksamheter över om du verkligen gjort rätt, ensamhet och osäkerhet, rädsla att inte fixa det på egen hand osv, men ge inte upp!!! Gör saker för dig själv, stora eller små - köp blommor och ställ synligt på bordet, unna dig ett härligt bad, ät god choklad, bjud in vänner, gör allt du kan, vill och orkar...
Fortfarande idag har jag inte återhämtat mig helt och hållet, men jag uppskattar saker varje dag: att jag kan säga och göra vad jag vill utan att exet kommenterar/dömer/bedömer, jag kan prata med vem jag vill utan att bli beskylld för saker, att jag kan träffa vem jag vill, komma hem när jag vill, prata i telefonen hur länge jag vill, gå på fest och aktiviteter när jag vill - allt utan att få skäll, hot och elaka kommentarer. Jag försöker fokusera på det när det känns jobbigt...
Kram

I morgon börjar dokumentärserien Djälvulsdansen på SVT1 som handlar om medberoende. För mer info se http://www.svt.se/djavulsdansen/

Jag vill ha en jättelång, du kommer att vara sysselsatt till våren!
:)
Trevligt att läsa om hur du tänker om mötet. Prestationsångest är kontraproduktivt men revanschlusta ger utrymme för gammal hederlig jävlar anamma.

Det var länge sen jag skrev här. Önskar jag kunde skriva att jag blivit nykterist. Nej det har jag inte. Året har varit jobbigt inombords, vissa stunder har gått bättre andra perioder har jag fastnat i flaskan. Jag kan inte sluta när jag börjar helt enkelt. Har nu en bättre period och tränar som en tok, det känns bra för mig. Jag funderar mycket hur jag ska övervinna mina demoner och sluta dricka alkohol. Känns som jag försökt allt och hatet och frustrationen bara gror i mig. Och det sliter på min kropp både fysiskt o psykiskt. Sömn besvären driver mig till vansinne. Jag orkar verkligen inte längre. När helgen kommer och demonerna kryper sig på, så vet jag hur jag ska försöka styra bort de. Och ibland fattar jag inte hur i helvete jag kan bli lurad i skiten.hatar när jag börjar bete mig som ett jävla barn för min fru, inget duger allt är skit ändå vet jag inuti att det bara är alkohol demonerna som försöker tränga sig på. Det är helt jävla sjukt hur man kan manipulerad av sin hjärna gång på gång. Rädslan för om jag slutar dricka, kommer jag föralltid vara bitter och känna mig utanför ellet ohel på nått sätt? Det kommer inte hålla i längden det här livet för mig med alkohol. När jag känner mig stark är jag fokuserad och glad, inget är så härligt som nykterhets rushen man får ibland och allt känns så jävla underbart. Vill ibland bara gå ut inför mina vänner på nätet att jag inte vill dricka längre, men det gör jag inte. Jag skäms. -jaha han är alltså alkoholist!? Ja va fan jag är ju de.. är det en sjukdom? Är jag bara svag? Varför i helvete kan man inte minnas/känna den fruktansvärda känslan dagenefter när suget kommer. Ibland är jag inte ens så sugen bara ett gammalt mönster. Helvetet så tragiskt jag är. Hatar att vara så jävla jagad av detta. ska det vara så jävla svårt att inte dricka gift. Jag vill inte hata, skamsen, skulden, ångesten, rädslan, den paranoida skit man blir nå mer.. hoppas allt går bra för er mina kämpande vänner!

... är jag större i bröstkorgen, yr och syresatt.
Jag tänkte först bara sätta mig ner på golvet och låta mobilen pipa till efter fem minuter men det kändes så stressande och brutalt (avskyr pip) så jag googlade och fann "Mindfulness Guided Meditation - 5 Minutes", http://www.youtube.com/watch?v=dEzbdLn2bJc

Och nu är jag själv i huset. Hemmet. Mitt hem. Där tryggheten ska få utrymme och en rättvis chans att bygga bo.

Min första halsduk är snart färdigvirkad och den blir urtjusig om jag får säga det själv! Jag säger; Winter, bring it on! Ska göra ytterligare en, sen tar jag beställningar ;)

Tack Vickan! Nu är dagen över och jag är helt utmattad. Utan att gå in på närmare detaljer så var de ett stort möte med ett gäng människor (mest göbbar) som tycker saker & ting och som gärna klampar in på mitt område. Det vet ju alltid hur man ska göra saker och ting bäst. Stundtals var det jobbigt för jag är fortfarande så pass grön i min yrkesroll att jag tar kritiken personlig och framför allt så tror jag att all kritik är rätt.Jag tror dock att min chef har min rygg och det känns ändå viktigast. Men det kommer det bli dags för mig att bevisa mig i höst. Jag ska försöka omvandla detta till revanschlusta istället för prestationsångest. I höst ska jag äga. Och vara nykter.

... väl aldrig varit någon stor förespråkare av det symboliska. Tyckt det mest varit snömos. Därför är det så härligt att märka att man inte är gjuten i sten, att man kan revidera gamla uppfattningar och i det stilla notera att föränderligheten verkligen är den enda sanna konstanten i detta liv.

Råkade ramla in här i din tråd och kan inte låta bli att kommentera det du skriver om att barnen kommer i kläm. Tänk tvärtom! Du har tagit dem ur klämman nu, du gör det som är bra för dig och barnen, du sätter er välfärd i första hand. Ni kan inte hjälpa honom, ni måste ta hand om er själva och se till att ni mår bra, det är det enda rätta!

När jag var 6-7 år sa jag till min mamma: "snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?". Min far var alkoholist och jag mådde så dåligt av den här stämningen som ofta är runt den som dricker, det är precis som om hela livet kretsar kring den personen: "har han druckit?", "hur mycket, vilket humör är han på?" osv osv. All energi går åt till missbrukaren och att försöka upprätthålla ett "normalt" liv kring denne. Jag tror att då först, när jag sa så till min mamma, så insåg hon hur medberoende hon var och att hon måste förändra något - för vår skull!

Min farmor var rent ut sagt skitarg på oss som lämnade pappa, det var vårt fel att han drack. Detta lät hon mig också veta som litet barn. Varken pappa eller hans familj ville inse att han måste förändra sig själv, det måste finnas en vilja till förändring. Den viljan kom tyvärr aldrig och jag fick alkoholismen i arv. Men, jag fick en bra uppväxt, det hade jag aldrig fått om vi bott kvar hos honom.

Det är faktiskt ett stort steg att byta tråd/plats! Så kändes det för min del i alla fall. Gratulerar! :-)

Har tråkigt på jobbet och ramlar in på forum. Självklart vill jag lämna en kram till dig när jag ändå är här! Kunde tyvärr inte gå på konventet och inser nu att jag ju såklart skulle tipsat dig om ett konvent som jag själv var med och anordnade här i stan för några veckor sedan - att jag inte tänkte på det!! Nåväl, kanske ses vi senare i höst, det kommer ju fler tillfällen. Det vore fint att träffa dig IRL :-)

Kram till dig & gubben, hoppas ni har harmoniska dagar tillsammans.

...och det låter som om du följer i din fars fotspår vare sig du vill det eller inte - du är redan där, ser du inte det?

Det finns hjälp att få, kontakta sjukvården som Jan skrev, eller gå på ett AA-möte. Du är inte ensam! Att du mår dåligt och tänker på vad andra tänker om dig är en del av sjukdomen - den får dig dessutom att dricka mer för att komma bort från skammen.

Du kommer att bli glad och må bra! Jag önskade mig själv dit för ett par år sedan, kunde sagt det själv - jag vill ju bara vara glad och må bra!!! Idag är jag där. Priset jag fått betala är att jag inte dricker alkohol längre. Det är det värt!