Senaste kommentarerna i forumet

När jag var ute i fredags (innan jag vände mig hit) så blev det som vanligt. Jag var ute med en ny bekant och minns inte när jag gick hem. När jag vaknade på morgonen skämdes jag så enormt att jag bara stack huvudet i sanden genom att blockera honom i sociala medier. Fegt och orättvist.
Imorse märkte jag tecken på att han måste ha varit hemma hos mig och även om jag känner mig säker på att han inte har något ont i sig, så känns det så läskigt att inte ens minnas detta.
Direkt så spelas allt pinsamt jag gjort på fyllan upp i mitt huvud. Obegripliga sms, oförskämdheter jag sagt, fyllecell, ramlat och slagit mig, ringt dejter eller vänner otaliga gånger etc etc och plötsligt känns allt hopplöst.
Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än att det känns som att oavsett om jag försöker bättra mig så kan jag aldrig tvätta bort den skammen. Jag förstår att det inte är rationellt men ångesten biter tag i mig över vad jag gjort i mitt liv och plötsligt fick jag en dålig start på veckan.

Har ni några tankar om hur man lär sig leva med skammen?

Hej kompis! Ville bara det...titta in och säga hej. Hoppas allt är ok med dig och ongen din. Saknar dig ibland...du var så rak, även om du själv kanske inte upplever det så. Kärlek...och så./R

Helgen gick sådär. Måste nog ta i mer.
Nu SKA jag köra 5 vita i rad, måttligt på en fest på lördag, sen 6 vita i rad.

Ja, om du oroar dig och om du upplever att du har ett problem så är det säkert så. Här kan du fundera och få bra feedback som gör att du kommer vidare. Jag har funnit stöd och insikt här samt blivit uppmärksammad på mina (för mig) dolda sidor som fått mig att orka vidare.
Välkommen!

Tack för din fråga i min tråd! Det är väl lite så för mig också att det fladdrar en liten oro som stillas av ett-två glas rödvin. Det är något märkligt med det för min del för det är bara rödvin som fungerar. Allt annat är ointressant. Hur som helst så kan jag falla igenom precis som du och jag vet aldrig säkert när det ska ske.
Hösten är här och jag tänker på dig och barnen. Vi har ju tre vuxna och nu en sladd på 9 år. Vilken skillnad med ett barn och tre barn som ska börja skolan ... När de stora skulle igång var det ett kaos utan dess like precis som du säger, fotbollsskor, hockeyklubbor, regnkläder och ryggsäckar om vart annat. Herregud, jag kan verkligen sätta mig in i "små saker som växer till berg".
Hoppas du hittar en balans i hösten. Jag planerar att stryka när oron kommer på kvällen - har satt upp en klädstång i förrådet där jag hängt allt som ska/kan strykas plus lite som kan lagas/sättas i en knapp m m. Är verkligen ingen praktisk människa men tänker att det kan vara bra att plocka med något när suget sätter in. Liten grej men i alla fall ett försök.
Rörigt inlägg - mycket tankar men gott hopp om att kunna dricka måttligt och utan att behöva tänka så förbaskat mycket på det!

Kram till dig Heddali och alla andra som kämpar på!

Vaknande nu men ångest igen..vad är detta? går det aldrig över, det är som att det börjar direkt på morgonen och slutar när jag somnar, den enda ro jag för är strax innan jag somnar. Är detta det normala i abstinensen. Känns som att det här blir den jobbigaste dagen.

En veckas semester på landet och utan skärm - ska sonen vila från skärmen så får väl mamman göra det samma! Tänker på hans eviga tjat om skärmtid och oroar mig för att det är ett beroendebeteende lika farligt som mitt fast i mycket tidig ålder. Usch och fy om det är så. Hoppas på mycket forskning så att våra barn "födda med iPad i hand" får ett bra liv. Jag har ärligt ingen aning om var gränserna går vad det gäller skärmarna...
Däremot vet jag en hel del om var gränserna går vad det gäller mitt alkoholintag. Jag vet exakt var njutningen slutar och den dumma rösten kommer in och vill ha mer.
Under semestern har jag druckit vin fyra dagar i sträck, torsdag 18 cl, fredag 50 cl lördag 50 cl och så igår söndag 25 cl. När alkoholdjävulen lockat med ett glas till har jag sagt nej. Det har inte varit lätt men jag har stått emot och förstår att jag är på väg att tro att jag kan dricka normalt. Det kan jag inte!!! Nu blir det åter ett försök på 21 dagar men med delmålet nykter 7 dagar.
Gick till Viktväktarna igår och insåg att jag gått upp 7 kilo januari-augusti 2016. Sambandet med mitt ökade alkoholintag är påtagligt och jag väljer att ta ett omtag. Om jag ska vara riktigt ärlig så har jag använt Viktväktarna under många år för att begränsa mitt vindrickande. Deras nya program lämnar ännu mindre utrymme till vin än det förra. Hälsorekomendationerna är tydliga och det passar mig. Jag behöver något att hålla mig i och formen är ganska trevlig. Jag förstår att det inte passar alla och tycker att man ska göra som man vill - så det är ingen reklam för VV.
Imorse missade jag min inbokade spinning - jag sov så hårt (vinet) att jag inte klarade att gå upp när kolockan ringde. Nu har jag lyssnat på morgon-tv och hur bra det är att springa så jag ska strax ge mig ut på en liten tur. Nytt försök med spinning nästa måndag.
Ja, jag har gott hopp om en frisk höst och med ett måttligt alkoholintag.

Helst av allt skulle jag vilja strunta i detta, mena att problemet inte är så stort att det är värt att lägga tid och energi på mitt förhållande till alkohol. Men jag vet för mycket. Jag har för mycket kunskap om det för att helt kunna strunta i det.

Jag vet att ett missbruk inte börjar på en gång. Jag vet att för att man inte har missbrukat de första 40 åren så betyder det inte att risken är eliminerad för de kommande 40. Jag vet att jag från och till har ett riskbruk.

Därför måste jag ta tag i denna tabubelagda fråga och rensa bland skiten...

Att något inte är som det ska. Om du orkar och vill så skriv gärna ett par rader här, vi är nog många som tänker på hur du har det.

är nog det ord som bäst beskriver min sinnesstämning just nu. Jag hade en god vän för länge sedan, vi har inte träffats eller pratat på över 20 år. Men på den tiden hängde vi ihop jämt. Vi seglade bräda och åkte vattenskidor ihop, han var besättningsmedlem på min kappseglingsbåt, vi träffade våra livs kärlekar ungefär samtidigt, våra fruar var gravida samtidigt, vi åkte skidor, semestrade på Rivieran och festade tillsammans. Han var en glad fyr, tyckte om god mat och dryck och var väldigt social av sig. Hans stora umgänge smittade av sig på mig som var mer tillbakadragen.

Jag använder imperfektum eftersom jag tror att han har gått bort. Hans hustru dök upp på min "folk du kanske känner"- avdelning på facebook, så jag blev nyfiken. Jag hittade honom inte någonstans, varken Eniro, Google eller Ratsit har något om honom. När jag kikar på hans hustrus facebook-sida så hittar jag en massa bilder men bara en på honom, och den är fem år gammal. Han ser väldigt tärd ut, mest bara skinn och ben. Tillsammans med det faktum att hon ensam bor kvar på deras gamla adress och har kvar deras sommarstuga får jag känslan av att han inte finns längre.

Jag vet att jag bara kan ringa och fråga, men är nog lite för feg. Inte för att jag är rädd för att prata med henne, utan för att jag är rädd för mina egna känslor. Vi tappade kontakten när min hustru dog. Dom försökte stötta och hjälpa men jag valde att flytta 50 mil bort och börja supa. Jag byggde en bubbla av alkohol och arbete som jag inte ville lämna, jag distanserade mig från allt som påminde mig om henne och vårt liv tillsammans. Inte ens nu vet jag om jag vill bli påmind om den där tiden. Vi får se, kanske jag lyfter luren i alla fall.

Förlåt om det blev lite deppigt idag, hoppas ni får en härlig måndag!

Dag 16 måndag, känns lite overkligt att se sin tråd här på ah. Som om jag tittar tillbaka på något som jag lämnat. Något som var otäckt och jobbigt. Något som jag kommer att vara rädd för i framtiden. En sjuk dröm jag vaknat upp ifrån. Usch.

och jag är där så får vi säkert en kram! Irl. Båda två?
Här får du en virtuell måndagskram ❤️ /mt

Känner mig som världens sämsta människa! Jag har efter många år som egen företagare, mamma till 2 barn och sambo sen 16 år börjat dricka vin för att slappna av och inte behöva känna ansvar osv. Har diagnosen utmattningsdepression efter att ha drivit på mig själv till vansinne. Tömmer en vinare och mer om det finns, dricker ensam! Har fått nog av mitt beteende och vet inte varför jag valde denna väg??!

Hoppas du mår bra! Det går helt ok, har inte druckit sen den 12:e... Men är så sugen på lite vin. Problemet är att så fort minsta lilla går emot mig skulle jag gärna dricka...

Fredag gick bra, men lördag började suget komma och idag söndag hade jag ett riktigt sug, på det där eftermiddagsglaset som sedan leader till 3-4.... Man börjar bli lite låg nu och tycker livet är tråkigt:( men nu tar jag en vecka till! Kram

Hej finaste Livrädd, förstår dig och har varit med om helvetet själv men det här har gått för långt. Din sambo är sjuk. Han är alkoholist och så länge han inte har insikt om det och vill ha hjälp så blir det inte bra. Han ljuger hela tiden. Manipulerar och ger dig skulden för allt. Han tar inte ansvar för någonting och kommer aldrig att göra det. Vi medberoende måste ta tag i det själva ( och jag är inte där ännu...men har varit bra några månader nu..så jag andas lite..!) annars händer ingenting och jag vet, man är alltid helt slut, för utmattad för att orka och försöker andas när de har sina "snälla" perioder. Jag vet. Önskar jag kunde hjälpa dig men du måste ha en väska packad i bilen. Bilnyckel och telefon nära dig. Det är för jäkligt att du ej kan ha ett privatliv. Skaffa en annan telefon som bara du känner till. Skaffa hjälp. Alla förstår. Helt plötsligt är det många runt dig som har varit med om saker eller känner någon. Vi är inte ensamma. Ta in på hotell om det krisar. Det är han som till slut borde gå. Lämna dig ifred. Styrkekramar! Tänker på dig!

Om livet vore så enkelt så att ett enda beslut kunde avgöra.. Ja då vore det enkelt. Men Aeromagnus du menar förstås ett beslut om alkoholen eftersom vi är här i detta forum, och jag har tagit ett beslut. Jag har under denna vecka inte druckit alkohol mer än en gång, vilket jag är väldigt nöjd med. En halv flaska vin i sällskap. Kan hända att jag som många av oss inte kommer klara detta att dricka måttligt, jag får ta ställning till det när jag i så fall rannsakar mig själv. Även om jag älskar vin med allt vad det innebär, kan jag ärligt säga att så jäkla "kul" blir det inte med alkohol i kroppen. Jag har slentriandruckit vin själv hemma och det är trist meningslöst och jag vill inte mer. jag har inte upplevt någon abstinens nu, ja förutom sug förstås, men annars har jag varit tillfreds och kunnat både vara närvarande hemma samt tänka tankar fullt ut och det har kännts väldigt skönt. Jag tänker att ska jag ta ett kliv vidare i mitt liv och våga det jag vill, krävs att jag kan tänka klart, lita, lyssna och lita på mitt eget intellekt. Jag kan inte rymma iväg och dränka frustration i vin osv. Jag måste tro på att det jag vill också är betydelsefullt och viktigt. Dessutom ger alkohol bara mer frustration och ångest vid frekvent användande. Och hej Fredde! Hoppas din dag också var bra. Och även din dag, Mrmarr, trådskaparen. :-)

Men döm inte dig själv för dina känslor. Det som är gjort är gjort, du har råkat få ett alkoholproblem och har gjort saker som du upplever som skamliga och pinsamma. Det är inte konstigt och ibland tror jag man måste få en tillräckligt stark känsla för att motiveras. Jag tycker du har kommit långt som tänkt så mycket och accepterat att du behöver hjälp. Heja dig, det kommer gå skitbra!

Jag har samma problem som alla andra. För mig tror jag krogen lockar fram entusiasm - det är feststämning och alla andra står med en öl i handen. Sen är jag sällan ute med en person och är man fem i sällskapet så ökar väl chansen för att någon ska ha tomt i glaset och är man då som jag en rätt effektiv öldrickare så finns det många lämpliga tillfällen att göra sällskap till baren. Jag vet inte.. Jag har inte kommit "längre" än att nu varit helnykter i en månad och bara dricka alkoholfri öl alltså. När jag testar att dricka igen tror jag mina krogknep får bli:
- börja dricka alkohol väldigt sent på kvällen
- dricka svaga grejer typ folköl som börjar säljas också på lite sjyssta uteställen i min stad i alla fall

Jättebra att formulera konkreta mål, det kommer säkert funka bra.

Sen håller jag med dem som säger att ha en längre nykter period, både för att ge hjärna och kropp en välbehövlig paus och minska toleransen men också för att få perspektiv på vad det är som är så viktigt med att behålla alkoholen i livet.

Jag vill i framtiden också dricka måttligt men är nu inne på min 29 nyktra dag och är positivt förvånad. Trodde det skulle bli mycket mera kamp för att behålla festen i livet men har både gått på krogen, konserter, ställt upp i en hypnosshow (!), klubbat halva natten samt raggat upp en snubbe jag gillade - något jag trodde var unikt förbehållet en onykter mig själv.
Måttlighetsdricka i all ära, men än så länge får jag säga att det inte är så pissigt att vara vit. Ens när jag dricker lite har jag svårt att gå ut två kvällar i rad och det har gått hur bra som helst ;)

Idag var då dagen som jag konfronterade min man angående hans alkoholvanor. Jag hade förväntat mig ramaskri från hans sida, men det blev hur lugnt som helst. Han var medveten om att han dricker alldeles för mycket, och påpekade då att det har blivit lite mycket under semestern. Jag påpekade då att visst, det har det, men även ölhävandet varje helg är inget som är normalt och sunt. Han sa även att han hade funderat på att dra ner, och när jag frågade varför han inte gjort det så visste han inte, han hade bara skjutit det på framtiden. Han var inte medveten om hur mycket han dricker en vanlig helg, så det informerade jag honom om. Jag sa att JAG har full koll på vad han dricker, och jag har haft det ett långt tag.

Han föreslog att han skulle dra ner på drickandet. Jag kontrade med att det räcker inte för mig. Jag frågade om han kände ett sug, om han var beroende alltså, men detta förnekade han. Jag svarade - Bra, bevisa det genom att inte dricka något under en månad. Klarar du inte det är du beroende.

Nu återstår att se om han kan hålla sitt löfte.

Anders, hur länge kan ångest hålla i sig? Är det så att ångest man redan har kan förstärkas av alkoholen? För det är varför jag slutade tvärt i veckan.. Ville se om min ångest kunde förvsvinna, kunde dricka en flaska på kvällen och sedan morgon efter var jag darrig och hadepabikångest n sedan efter jobbet åkte jag hem och fortsatte dricka. Har aldrig gjort det här tidigare så vet ej.
Kalle kanon!!! En timme i taget...känns som att dagarna är som en berg och dalbana med känslor och fysiska problem..

Jag förstår, jag är beredd på en del "dikeskörning" för egen del. Tack för ditt stöd. Det värmer. Hoppas det går vägen för dig!

...så får ni gärna svara på nåra av frågorna i första inlägget. Tack på förhand.

Välkommen hit, här kan du få stöd, tips o råd. Jag kan tyvärr inte bidra med nåt vettigt idag, då jag hade ett återfall igår. Men den värsta abstinensen lägger sig på en vecka 10dgr, hos mig. Levern tar nog lite längre tid på sig, skulle jag tro. Lycka till på din nykterhetsresa.