Senaste kommentarerna i forumet

Hej viktor97. Välkommen hit!
Tycker din sista mening i ditt inlägg säjer allt och du har ju egentligen svarat dig själv. Du vill inte dricka och du har hittat hit!

Alkoholen är lurig. Jag vet att jag mår så mycket bättre utan, men ändå har jag under så många år fortsatt. Vi är också väldigt olika i vår relation till alkohol. Jag själv har kommit till insikt med, och förlikat mig med tanken att jag aldrig mer ska, eller kan dricka.

Kan tänka mig att det svåra är att få andra att förstå om du väljer att avstå. Men oftast är det något man själv målar upp för sig. Förklara för dina vänner att du tycker det blivit lite för mycket sista tiden och att du, för att må bättre väljer att avstå. Riktiga vänner har inga problem med att acceptera det.
/Z

Har äntligen fått egentid och möjlighet att läsa ikapp här på forumet. iaf har jag läst ikapp i den här tråden :-p Det är intressant och peppande att läsa alla inlägg men det känns dumt när jag känner att det blir som en prestation. Jag måste vara duktig och läsa igenom alla inlägg för att få skriva sen. Tänk så mycket onödiga prestationer man lägger på sig själv hela tiden alltså... Har inte så mycket vettigt att säga för tillfället men kommer nog att skriva av mig i min egen tråd sen. Kram och god fortsättning alla forumkämpar! :)

Tack för ditt inlägg, mt. Jag har läst det flera gånger idag.

Han säger att han förstått att han måste vara helt nykter. Och jag har pratat med hans familj också så att de är införstådda med situationen, att han har alkoholproblem och vill sluta dricka helt. Jag ska prata med mina föräldrar också. Ser det som ett steg ut ur mitt medberoende. Jag har börjat se att jag levt i förnekelse, både inför mig själv och andra, i betydligt större utsträckning än vad jag varit medveten om.

Så får vi se, jag är medveten om att hans chanser att lyckas på egen hand är små. Han vägrar ta någon hjälp.

Du skriver så öppet och ärligt, Leverjag. Kan bara hålla med LenaNyman. Jag var så hundra procent säker på mig själv innan nyårsafton, men inser att hade jag inte kört så hade jag åkt dit. Det kändes inte som något fel om jag hade druckit i det sällskapet. Det hade varit fullt socialt accepterad och min hjärna bollade med mina tankar trots att jag körde. Detta är ju inte detsamma som att dricka ensam hemma i garaget.
Så jag förstår dig så väl. Nästan en omänsklig utmaning att klara det! Ändå gjorde du ju faktiskt det! Klarade det. Du fortsatte inte dagen efter utan satte stopp. Vet i sjutton om jag hade klarat det. Starkt!

Du och jag ska ju tillsammans ta oss till "Det vidare livet" så upp på hästen igen. :)

Många, stora och varma kramar!
/Z

Vet du, i min fantasi jobbar du som pedagog och vidare, i min fantasi, gör du ett fullkomligt sagolikt gott arbete, tålmodig och stöttande som en riktig lärarängel.

Ett fantastiskt 2016 till dig med!

P.S Fasen, vad pedagog är trixigt att skriva när man tänkt sig skriva snabbt. D.S

Jaa, jag tycker alltid som Ebba, jag. :D

Nä, det gör jag kanske inte men i fråga om detta tycker jag precis som hon tycker. Jag är jag, du är du, Stingo, och Ebba är en fjäril. Vi är olika och lika och det är alldeles utmärkt bra.

God fortsättning, kära S, och jag gläds åt att läsa att det mesta verkar fungera för dig såsom du tänkt.

Kram.

Mitt i alla känslor som kan få en att pingponga fram och tillbaka, upp och ner, in och ut.

En skön lördag önskar jag både dig och den stretande, trilskande lillfarmorn du har inombords.

Kram!

Hej hur går det för dig? :)

Finns så mycket känslor och lyhördhet och värme i dina inlägg.

Stor kram och vet att det här kommer att bli alldeles utmärkt bra. Allting.

:)

Läser om era historier och känner att det verkligen verkar vara ett arbete livet ut, är det verkligen så?
Min är bortrest har börjat förstå vad han gjort mot mig men små dricker ändå då och då. Tar ingen hjälp direkt. Pratat med en psykolog o tror att han redan fattat allt. Bara jag tar hem honom igen så kommer han bli bra och det ska han bevisa. Men jag känner...kan han inte visa det på avstånd så lär han nog inte göra det på plats heller. Visst är han snäll nu men jag tror ändå att han bara säger allt jag vill höra för att få komma hem. Han menar att han på avstånd inte fixar det, är för svag o tror jag kommer tröttna på att vänta. Jag tröttnar ju på tompratet på att jag hoppas o inget händer.

Nytt år och nya insikter.

En mycket märklig nyårsafton. Den blev inte helt nykter men slutade väldigt bra. Första gången utan alla barn. Jag saknade min största älskling så. Jag visste var de var och att ungdomarna hade jättekul och nyktert. :-)

Det är otroligt hur hjärnan kan vända och övertala på en kort stund. Behovet och suget kom fort innan gästerna kommit och jag visste att det fanns alkohol hemma. En av gästerna hade väldig stress och ångest innan. Det hörde jag i telefonen dagen innan och strax innan. Kändes jobbigt. Jag tror också att det kändes trist att inte få dricka, att festen skulle bli urtråkig. Vi fixar och förbereder och så kommer folk hit med ångest och total inåtenergi. Jag orkade inte, tror jag. Tillät mig dricka. Gud vad det snurrade till fort. Drack A -fritt en stor del av kvällen. Stämningen blev bra och det blev dans. När jag dricker känner jag mer, dansar och blir glad och kärleksfull. Jag skrattar och får positiv energi. Kände jag krav som värdinna eller ville jag glömma mitt problem? Ville jag vara som förut och som andra. De flesta var måttliga och det var andra körbara så egentligen inga problem alls att vara nykter.

När jag vaknade igår kände jag efter i kroppen, registrerade hur det var att vakna igen efter giftet i kroppen. Trött för det blev tidig morgon innan sängdags, lite huvudvärk, lite ofräsch känsla, lite illamående och lite hungrig. Jag kände absolut inget behov av att dricka. Jag tänkte det är ok, det är jag som bestämmer över mitt drickande. Lite tankar om att det var trist att bryta inför nya året. Ska jag skriva om det i forumet? Jag kanske triggar någon annan.

På eftermiddagen var jag så nära att ta ett glas öl! Alltså det triggade mitt begär direkt igen och vanan med dem. Då vet jag. Det är inte bättre än så. Allt kvarvarande hälldes ut. Jag ska inte ha alkohol hemma!! Jag kan inte lita på mig själv helt.

Har tänkt mycket denna gång på att vara ärlig. Vem är jag ärlig mot. Genom att försöka formulera ärligt, utan alltför stor censur, tvingar jag mig själv att tänka efter. Varför gör jag som jag gör? Vad är det jag känner. Tycker det är svårt att hitta därinne ibland. Träning kräver det.

Behöver ställa mig själv frågan varför jag slutar och varför jag är i forumet. På vilket sätt vill jag förhålla mig. Det är en resa, en utveckling, en kamp inte en prestation som handlar om vilka som lyckas bra och får pris eller inte. Flera här inne har inspirerat mig att skriva även när övertygelsen inte är stark och även när resan inte går spikrakt framåt. Jag gör detta för min skull och för lång framtid. Det är resan som är målet. Jag behöver komma till insikt och vänja mig. Det är en gammal relation, en partner och vi känner varandra så väl. Vi har så trevligt ihop. Relationen (till A) är dock mycket destruktiv. Jag behöver säga farväl på riktigt och vänja mig att leva utan. Det är vanorna och den långa tiden som gör skillnad. Jag vet det och det är det fokus måste vara inställt på för min del.

Förutom detta snedsteg känns nya året bra med fullt av möjligheter och utmaningar. Jag vill fortsätta min resa att bli fri alkoholen grepp om mig! Det är viktigt att hitta de goda vanorna igen som stärker. Sådana här ledigheter tar på rutiner och krafter för en beroendeperson, helt klart.

Positiva tankar nu. Nya tag och ut i friska luften på promenad. :-)
Kram

lyssnade jag på Vinter i P1 med Sanna Lundell. Hon beskrev innebörden i både sinnesro och tolvstegsarbete, särskilt fjärde steget, så bra. Tyckte jag.
Det tyckte inte Staffan Heimerson i Aftonbladet. Han tyckte det "blev som högläsning ur en självupptagen tonårsflickas dagbok" att "flosklerna flödade" och sammanfattade det hela som "ännu en omgång navelskådande". Det gjorde lite ont i mig att läsa hans omdömen. Det gör ont i mig när mänskor trampar på andras hjärtan. Det är en anledning till att jag tycker så om den här fristaden som vårt forum är.
Jan Andersson i GP har fångat in andra aspekter av det hon ville förmedla " ... Och är det ens okej att känna genuin lycka medan miljoner människor flyr för livet och när fler än 20 procent av svenskarna säger sig vilja rösta på ett parti sprunget ur vit makt-rörelsen och som idogt arbetar för att normalisera främlingsfientlighet? På den sista frågan svarar Sanna Lundell ja, det är okej, men understryker också att den egna lyckan alltid måste paras med genuin självrannsakan. Annars går lyckokänslan lätt över i självgodhet, bortskämdhet, allmänt latmaskeri och ointresse för andra. Och det är inte okej."

Lyssna gärna http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/655971?programid=2071

He he... höll på att glömma.... Heimerson inleder med att konstatera: "Sanna är ett kändisvillebråd (hennes pappa heter Ulf i förnamn, pappan till några av hennes barn heter Mikael Persbrandt)." I slutet av programmet när hon berättar hur relationen till mannen i hennes liv ser ut idag kunde jag lyckligt säga till min lätt grånade Mullegubbe att han är Mikael Pehrsbrant i mitt liv.
Det ni ??? / mt

Ja här rullar det på som vanligt. 3-4 dagar nykterhet och sedan dricks det. Har bestämt att verkligen börja tänka på mig det här året. Att göra roliga saker, saker som ger mig glädje. Nu är det mitt år.
Mitt hopp är ju att mannen vaknar och verkligen vill ta beslutet att sluta dricka, men jag börjar misströsta. Vi får väl se.
Gott nytt år till er.

Var rädd om dig!
Ta hand om dig!
Kram

Kära Blåögd, nu är jag sådär fantastiskt "knastertorr" och tråkig igen ;-)
Du tittar fortfarande för mycket på HONOM, istället för på dig själv!
Kanske är det ditt "Ego" som vill ha en bekräftelse på att han minsann inte har det så bra som han vill påskina? (där har du en god nyhet, för DET kan du påverka! Dvs, vilken bild du tittar på och vad du lägger focus på.. Och JA, man får jobba med det.. Det är inte heller någon quick fix..)
För handen på hjärtat, egentligen så har just det ingenting med ditt eget mående att göra!
Nope, inte ett dugg!
Du kan BARA påverka din egen person! Och så länge du fortsätter att ha focus på honom, så jobbar du faktiskt INTE med dig!
Jag har själv fått den här sanningen serverad och blivit tvungen att konstatera att en av mina medberoendebeteenden (som jag inte ville se) hängde ihop med just den här känslan av att på något sätt få "ge igen för gammal ost"
Så det var bara att släppa taget och börja bygga på sin egen plattform! Annars blir man ju som alla de där människorna som istället för att göra något åt sina egna liv, går och missunnar alla andra att ha det bra..
Eftersom du redan genomskådat den där glättiga bilden han visar upp för dig, varför ger du den så stor betydelse i DITT liv? (ibland är det ju så att vi till varje pris hellre vill ha "rätt" än vara lyckliga..?)

Jag blir så glad.
Du är värd detta, att inte längre vara ett offer för alkoholdjävulen utan ta upp kampen och ta makten.
Alla som faller är inte dåliga men varje seger i rätt riktning och åt rätt håll gör mig jublande glad.
Det är verkligen inte lätt att ändra tankesätt, attityd och inställning.
Det är som att rensa i en igenvuxen rabatt tycker jag.
Slitigt och svettigt, man kanske sticker sig på en tagg, stöter på stenbumlingar som måste bort.
Men sen händer något, ny jord, gödsel, vatten, solsken och nytt liv frodas, tar fart och blommar.
Och så kan man sitta där, njuta, le och känna att det var så värt slitet.

Kram farmor!

Vilken fantastisk självinsikt och vilket mod och handlingskraft! Jag är imponerad och hyser inga tvivel om att du klarar detta! Du verkar definitivt ha nått "botten" och då finns bara en väg. Upp. Och bra att du redan nu inser att du aldrig kommer att kunna dricka kontrollerat. Det är ett viktigt beslut. Det finns ett underbart liv bortom missbruket. Livet blir inte alltid lätt men utan alkoholdimmor och ångest och skam är allt lättare att lösa.
Jag har ett bra citat som hjälpt mej mycket då jag nångång tvivlat:
"Efter att du fattat vad du vet är det korrekta beslutet, ifrågasätt aldrig någonsin det beslutet".

Du vet att du fattat rätt beslut, Freddie. Jag tror på dej!

kvinna som kommit såå långt med ditt medberoende!! Du har tidigare skrivit massa bra i min tråd men skulle behöva din hjälp med att sortera. När du skrev hos mig var jag ledsen och totalt i ångest nu har mer känslan kommit till- din jävul hur kunde du "använda" mig på ett så grymt sett. Är arg på mig själv som trodde på de vackra orden och känner mig så total förnedrad. Att han nu bor med en missbrukare och målar upp ett fantastiskt liv och är sååå nykter stör mig något oerhört. Vad fan är problemet med att erkänna att man inte mår så bra! Hade du även de känslofaserna och hur känner du nu? Kram och tack för du finns!!

Jag skålade inte in det nya året! Jag var bara lite arg och sur över att sitta ensam. Men kände inte att alkohol vore en lösning i situationen, tvärt om. Förväntningarna på en sådan kväll är många gånger höga. Man förbereder 3-rättersmiddag och är fylld med eftertanke. Jag är i allafall en sådan som gör det. En känslomänniska som blir väldigt lätt sårbar om det inte blir som jag har förväntat. Det lilla sårbara barnet inom mej börjar ropa efter bekräftelse och kärlek. Jag får det, men blir ändå inte nöjd. Är inte maken lite frånvarande ändå? Måste han sitta och surfa i mobilen? Varför går,han ut och röker hela tiden? Jag söker då gärna efter ett rus av alkohol, istället för att ta hand om mej själv. Jag har börjat mitt detektivarbete nu. Försöker att avslöja mitt eget beteende. Analysera mej själv istället för maken. Han är kärleksfull och omtänksam mot mej. Men är jag kärleksfull emot mej själv? Jag vänder nu blicken inåt. Mot mitt eget sätt att möta min inre ensamhet. Det här detektivarbetet blir nog en utmaning... Jag jobbar vidare!

KAN han inte dra ner på egen hand (även om han stundvis vill) och lika sannolikt kan han inte heller 'dra ner' på sin alkoholkonsumtion. Det finns mycket kunskap om hur hjärnan 'byggs om' så att suget efter drogen tar herraväldet över den egna viljan. Fenomenet kallas 'kidnappad hjärna' och finns väl beskrivet. Jag försökte aktivt få min (kloka och välutbildade) man att inse detta men det gick inte innan han blev nykter. När han tog makten över sitt liv. Det här är viktigt att veta. I en tråd på en 'andra sidan' här skriver Zorro, som verkligen vill bli nykter ... han hade därför valt att vara chaufför på nyår. Då tyckte frun/sambon att han kan väl dricka lita lagom men inte så att han blir full.... det KAN INTE en som har alkoholproblem. Och det är viktigt för oss att veta.

Det här gör att det blir en utmaning för den som vill sluta och umgås i kretsar där alkohol är en naturlig och given del av samvaron. Till sjukdomen alkoholism, liksom till medberoende, hör också förnekelse. Och lögner, inte minst för en själv.

Håll taget nu! Om du viker (igen) så kommer mönstret högst sannolikt att upprepas. Och du har bekräftat att det är så. Fortsätt läsa och skriva här så kan du följa din egen väg, den viktigaste!

En sak till, om din man verkligen vill byta väg, om han verkligen vill bli nykter, om han verkligen vill ge dig och familjen en chans .... så KAN det vara så att dit steg ut blir hans vändpunkt. Sånt händer. Det hände mig och min man och det har hänt andra. Det har också hänt att mänskor lämnat en trasig relation och hittat andra vägar till ett bra liv. Att bryta mönster är aldrig lätt men ibland är det den enda möjligheten till ett värdigt och gott liv. / mt

Japp, en månad idag utan bakfylla och ångest , nån liten vurpa har jag gjort på vägen men det styrdes upp snabbt igen.
Vi kämpar på och god fortsättning ?

...kände jag och ville skriva men jag är inte lika bra på att formulera mig :)

Ja, jag är glad att jag börjat skriva ner lite tankar här, som jag kan gå tillbaka till.

Jo med den dryckeskultur vi har här så är det lätt att trilla dit för den som har lite anlag. Sen så har min man valt att omge sig med såna som inte spottar i glaset. Det blir ju så.

Jag har försökt motivera honom att söka hjälp de gånger han sagt att han vill sluta dricka (eller dra ner...) Men det sitter otroligt långt inne. Jag tror tyvärr inte att han kan klara att sluta själv. Men jag tror inte heller att han kommer att söka hjälp första taget. Men jag ska tipsa honom igen och försöka pusha lite. Tror ni man får bra hjälp på en vårdcentral? Klart att han skulle ljuga, jag tror att han ljuger även för sig själv om hur mycket han dricker

Du är du och jag är jag.
Jag blir bara glad över att höra att du lever väl och tar hand om dig.
Fortsätt med det.
Saknar att läsa dina funderingar här.
Hoppas du mår bra på riktigt, du känns lite ledsen.
Hoppas du inte är det.

Kram Ebba

Efter att ha varit på detta forum i snart en vecka har din tråd verkligen inspirerat mig och gett mig hopp! Även om utgångsläget inte alltid är bra och det känns tungt så går det att förändra sin tillvaro. Inget sker dock om man inte gör ngt och det krävs att man kämpar för det man vill uppnå.

Som jag skrivit tidigare är jag i processen med att "landa" - var jag kommer ifrån och vart vill jag. Och inte minst hur jag skall komma dit. Då är trådar som dina och människor som du så tacksamt att ha kommit i kontakt med. MENAR DET VERKLIGEN!

Och Ebba - Gott nytt år på dig också! Ser fram emot 2016 tillsammans med dig och alla andra kämpande, inspirerande människor på detta forum. Hoppas vi hörs snart - ser också på Gentlemen och Gangsters ;)