Senaste kommentarerna i forumet

Det finns ingenting som säger att man måste dricka ofta för att ha sjukdomen alkoholism. Just den här kontrollförlusten som ni beskriver, att man dricker mer än man vill eller än vad man bestämde från början, är ett av symptomen på sjukdomen.

Lösningen är enkel: drick inte det första glaset! Om man som ni inte dricker så ofta är det kanske inget problem att låta bli helt?

Vad gäller det sociala så är min erfarenhet den att endast de människor som själva har lite problem med alkohol bryr sig om ifall andra dricker eller inte. De flesta människor bryr sig inte! Faktiskt! Antingen är man fullt upptagen med att själv få mer i glaset eller så struntar man helt i vad du dricker eller inte dricker. Det är min erfarenhet i alla fall. Frågar någon så säger jag "nej tack" - räcker förvånansvärt ofta! Om någon undrar mer säger jag att jag mår bra av att inte dricka alkohol. Det är ingen som ifrågasätter det.

Det är faktiskt bara en dryck, för väldigt många människor är det bara en dryck bland alla andra - man måste inte dricka alkohol. Sedan håller jag med om att alkoholen har en väldigt stor plats i vårt samhälle, den finns överallt och skall serveras i tid och otid. Alkohol är normen på något sätt. Men, det har, i alla fall för mig, inte varit något problem att kliva utanför den normen! Lycka till!

att jag tar hand om dig & M, men jag hoppas att ni aldrig blir dementa så att jag får ta del av era nyktra hjärnor lääänge till <3

Tack.

<3

Tack.

Kram Ebba

Det, Villmåbra, låter bra. Det tar bara lite längre tid för vissa.
;)

.

Den här mörkrädslan är verkligen skitjobbig. Att jag känner mig ensammast i världen nu när Lucas åker iväg är förstås eländigt värre och en nog så bra anledning för min del att duvetvad. Men den är tacklingsbar. Mörkrädslan däremot är irrationell och ohanterbar.
Jag är inte rädd för inbrottstjuvar, mördare eller våldtäktsmän. Just bring them to me, skulle jag då (fast förmodligen inte) tänka och beväpna mig med luftgevär, visselpipor och nyslipade köksknivar.
Jag är rädd för onda andar och demoner.

Jag hade en dröm för några månader sen. Tror iallafall att det var en dröm; den var så oerhört verklig så jag vet faktiskt inte. Jag drömmer att jag plötsligt vaknar i nattdunklet av att en liten tjej med hängande huvud och mörkt axellångt hår bara står där vid min sida av sängen. Jag kastar mig upp, fram och över henne, livrädd är bara förnamnet. Hon gör inget som helst motstånd och vi hamnar i en hög på golvet. Jag ser fortfarande inte hennes ögon, men jag vet att dom är lågande isblå. Jag skriker efter min pappa men han hör inte, kommer inte. Och plötsligt vaknar jag, i nattdunklet, och stirrar panikslaget efter den lilla flickan.
Varje natt sedan dess har jag varit skräckslagen för att se henne stå där igen och otaliga är dom gånger jag hastigt öppnat ögonen för att kolla. Sänglampan har förstås fått vara tänd nätterna igenom. Till slut var jag bara tvungen att möblera om i sovrummet och ställa sängen på motsatta sidan så nu går det bättre. Jag är inte LIKA rädd för att hon ska "dyka upp" igen, men så har vi ju då den här befängda rädslan jag har för hela jädrans den onda after life-dimensionen...

Herregud, jag låter totalt obotbar.
:(

Jag har precis bytt forumställe, tryggt assisterad av kära madame Muränan. Och det gör något med mig, flytten alltså. Mentalt.
Nu minns jag inte längre varför jag hamnade under "Dricker jag för mycket", förmodligen by accident. Men nu..! Nu är jag på precis rätt ställe!

"Förändra sitt drickande". På precis det stället är jag nu.

Kram M
Såg du mitt inlägg om ditt nick i din gamla tråd? Skrattade också när jag löste Fenix? Inlägg. :-D

Stor bamse och blåbärskram!

... att enligt Ebba är jag en "uppenbart smart individ (nykter)" - flinar mycket självbelåtet nu as I write - så jag kan ärligt säga att jag förstår precis vad du menar. Det är ju så lätt att romantisera och idealisera och för min del är problemet också att jag efter några dagars nykterhet totalt "glömmer bort" hur uselt jag mår efteråt. Just den biten vet jag ännu inte hur jag ska angripa, men genom att bara läsa mina fylleinlägg har jag skaffat mig en rätt så effektiv erotikdödare till det förstnämnda. Nu ser jag ju klart och tydligt vad som händer. Enda skillnaden är att fredagsfyllan annars hade övergått i lördags- och rent av söndagsfylla...

Förresten, noterar du från vilket forum jag svarar dig? (ler tacksamt)
:)

Just ja. Jag som just flyttat min tråd (eller egentligen startat en ny) kan stoltsera med lite nyvunnen kunskap. Gå in på din egen tråd och klicka på den grå redigera-knappen. Scrolla ner och välj i rullistan var du vill att tråden ska publiceras. Ta-da!

Kära Brakfylld,

måste bara kommentera när du skrev på fyllan om fyllan. Det var faktiskt riktigt lärorikt för mig och jag vill tacka dig för det. Dock inte uppmuntra till fortsättning ;-) Det visade så bra hur det gärna blir. Först, åh sköna aaaaaah... Då var det lite jobbigt att läsa. Men sedan ser man direkt när det blir för mycket och då minns man. Just ja. Det är ju så här som det gärna blir.

Så ja... tack - om du förstår hur jag menar?

Kram till dig

Vi har varit borta över helgen. Bott tillsammans med vänner där speciellt mannen, liksom min, mer än gärna tar sig ett glas. En fantastisk fin skärgårdsmiljö där restaurangerna låg tätt vid vattnet och det fantastiska vädret lockade till många stopp vid uteserveringar. Jag hade berättat om mitt beslut att inte dricka alkohol, ha en vit period, vilket mottogs med en viss förvåning och en undran om varför och hur lång den perioden skulle vara. Försöker förklara att jag helt enkelt tröttnat på att dricka för att orka leva det liv jag lever.Jag vill se på mitt liv med nyktra ögon, ta reda på vad jag vill med det nu, ta hand om min kropp. Tre par ögon tittar oförstående, lite roat, på mig. Lite skeptiskt. Ingen vill prata mer om det.
Det svåra var inte att låta bli att dricka. Det svåra var att hantera känslorna. Betrakta de andras ivriga jakt efter den härliga berusningen och när den i mina då nyktra ögon var nådd, bara fortsättta , fortsätta......Särskilt svårt har jag att stå ut med att se min man försvinna bort i dimman. Till slut helt onåbar, inne i sin egen värld sitter han där med ett nöjt leende. Somnar.
Och nästa dag börjar jakten igen.
Jag blir så fruktansvärt irriterad. Jag vet att det är mig själv jag måste jobba med. Folk dricker och det måste jag acceptera. Svårt just nu.

Den fantastiska miljön, jag mår så bra i närheten till havet, gör ändå att jag kan hämta kraft och hålla fast vid mitt beslut.

Lycka till idag!

Härligt att det går så bra hemma. Att ni nu kan prata om allt. Tänk vilken fin framtid ni har tillsammans. Ett a-fritt hem, med djup och äkta närvaro. Låter härligt!

Bamsekram

Skickar en kram till dig Vickan! Glad för att det går fint för dig! Tänk på ditt superwoman-tempo bara...! ;-)

K R A M

Bra kämpat Moa! Nu kan det bara bli bättre och bättre för varje dag som går. Kram

Fenix - det är väl ingen som dömer i AA...? Eller hur? Tänk så här - det är mer skämmigt att INTE ta tag i sina problem.

Kämpa på nu! Kram

Hej vännen,

Så tråkigt att det blivit vin under sommaren. Det gick ju annars väldigt, väldigt bra för dig. Glöm inte det. Det som är fantastiskt är att du har sökt hjälp! Vad glad jag blir för din skull. Verkligen jätteglad. Jag hoppas nu att det går fint på onsdag och du får bra kontakt med någon klok människa där. Ge dig inte förrän du får den hjälp du behöver.

Fortsätt gärna och skriv igen och uppdatera oss gärna om onsdagens besök.

Kram Lexi

En egenreflektion. Jag skriver vin, eftersom det företrädesvis var det jag drack. Om man bara räknat den sprit och den öl jag druckit, så hade jag inte häckat på forumet, om man säger så.

Boxar är en katastrofal uppfinning. Det blir så j-kla enkelt och accepterat att bara hälla upp ett glas vin i tid och otid. Min man och jag insåg tidigt att boxar absolut inte funkade för oss och köpte bara hem det om vi skulle ha buffékalas eller liknande. Men fanns box hemma, så drack vi båda för mycket - varje gång. Inga undantag.

en bra dag känner jag i lilltån. Känslorna bara kom, detta blir en bra dag. Bara tänka positiva tankar, vara tacksam för allt jag redan har. Inga materiella ting kan göra mig lycklig bara inre frid. Jobbar med det varje dag, ibland går det fantastiskt bra, och ibland mindre bra. Känner mig stark ofta, och liten och svag ibland. Är nog en knepig människa tycker om att vara tillsammans med mig själv, men jag tycker ju om andra människor som Ebba skriver. Kanske är det så att jag nu har svårt för att umgås med folk som dricker för mycket. Svårt att förklara, men jag drogs ju till dom som en manet innan. Dom var dom enda riktiga människorna ansåg jag. Kan känna mig strandsatt och utanför ofta. Kostymen passar inte längre. Det är skönt att vara nykter och samtidigt är jag rädd för vad man ska möta. Kanske alla är rädda då och då. Har inget sug efter A längre och det är ju underbart, men sant för mig ibland att det skulle vara skönt att bedöva känslorna, dom är så påträngande just nu. Jag ska stänga arkivet för ett tag. Tänk om någon som dricker på tok för mycket som jag känner en hel del. Tänk om dom visste vilket vilket arbete vi lägger ner på att hålla oss nyktra. Jag trodde som dom att det var bara att sluta.
Att man skulle behöva ändra på allt visste jag inte, men så är det. GLAD IDAG INGA TANKAR PÅ MR JÄKEL.
Kram till alla
Konstnären

och oj oj vad länge du har stått ut - inte stått ut, kämpat, försökt och gjort allt - det är inte en dag för tidigt som du lämnar denna tillvaro för att kunna bygga upp dig och orka skratta, le och ha det bra.
Det behöver barnen, hellre en frisk och glad förälder som lever isär än två som håller på att gå under under samma tak.

Jag hoppas att du har andra nära och kära att prata med.
Eran dotter kommer förmodligen reagera, det är självklart och du är förberedd på det tror jag för du känns klok ( om än utmattad och orolig), lita på att hon, även om det dröjer tills hon själv får barn, kommer förstå dig. Det är fånigt av vuxna att tränga in varandra i hörn och spela på barns känslor och försöka styra den andre på så sätt och som du skriver det är barnen som kommer i kläm men här känns det som att du inte kan göra mer än vad du redan gör och dessutom verkar A vara stor orsak till det beteendet. Jag tycker att du ska spara allt du har skrivit här och ge barnen när de är tillräckligt mogna och vid behov.

<3

Det går inte att sova. Tankarna bara snurrar. Känner mig så tom. Ensam. Maken sover i husvagnen och där får han gärna vara. Det gör mig inget. Försöker blunda, går en liten stund, sedan river tankarna tag i mig igen. Ska prova om Mindfulnessappen fungerar. Behöver sova, tuffa dagar framför mig. Vi måste prata med barnen. Livrädd att de ska tycka det är mitt fel. Dottern är pappas flicka eller är hon som sin mamma väldigt orolig för honom.

När man läser om det så här så känner jag kalla kårar, ett älskat barn som dricker sig full och är ute utan att ha kontroll borde vara varje förälders mardröm. Förstår att det var jobbigt. Vilken tur att du var nykter och kunde märka det. Bra jobbat.

/Ebba

Precis så är. Det tuffa är att barnen kommer så fruktansvärt i kläm. I dag var det värre än någonsin och jag förmodar att det kommer vara så ett tag nu. Det gäller att hålla ut och fortsätta köra rent spel själv. Han försökte igår när jag berättade om lägenheten att skulle styra vem barnen träffar när de är hos mig. Den dödade jag direkt. Efter det kom hela skuldbeläggningen igen. Jag försöker sätt upp en spegel så att det studsar tillbaka. Inte för att han är i stånd att ta till sig, men som försvar. Men det är tufft. Igår lagade dottern och god mat, då stack han, utan att säga något, till pizzerian och åt. Patetiskt och oförskämt! Han vill åt mig, men det är barnen som får ta smällen.