Senaste kommentarerna i forumet

Jag bakar kanelbullar ofta och tycker som du att det är gott. Är det någon slags diet ichf. Själv skulle jag behöva ett gödningsprogram så att jag gick upp i vikt.
Jag är så lycklig att vara nykter, finns inga tankar på att göra mig sams med A igen.
Härlig söndag till dig
Konstnären

och håller på dej idag Izzy!
Din man lever i förnekelse, det hör till missbruket och antagligen är det svaret på dina funderingar och frågor. Där är du maktlös, dessvärre.
Lycka till idag! /mt

Dag 22
Igår var så hyrde jag några filmer på kvällen. Såg en som hette "non-stop" som handlade om en fd polis som blev alkis efter att dottern gått bort pga cancer. Han var nu en sån där civil vakt på flygplanen. Ingen litade/trodde på honom pga att han var alkis. Åt lite glass till. Mys.Träffade nya grannen som visade sig vara en gammal jobbar kompis från förr. Vi pratade och pratade och jag sa, eller dessa ord hoppade ut ur mun på mig "vi kan väl ta en öl och prata mer sen" ehh... kändes så trevligt och rätt att säga så. Ändrade det snabbt till "kaffe" fungerar också. Nää sa han, öl är ju gott. " Sen" var inte bestämt i tiden. "Sen"med öl blir inte av, men kaffe blir bra. Och då med ngn bra anled. i beredskap om varför inte öl. Igår var en bra dag, en viktig dag eftersom det var sådana här lördagar som jag gillat och relaxa med öl/vin. Behöver nya vanor. Fick tom en stark lust att träna igår. Tror det har med kolhydraterna att göra. Energi i överflöd. Samt att jag är mentalt på väg tillbaka. Idag söndag. Sov djupt inatt. Ska gå upp strax. En ny underbar dag. Kaffe. Frukost.

muränan - du är inte anonym. Vi vet ju hur du ser ut ;)

ebba - tecknad version av rosa pantern hmm jag gillar den som inte är tecknad.
Gåtan hmm är kanske bäst för de små :--)

Jag hoppas att du mår bra och att din bror kunnat repa sig och valt ett värdigare liv <3

Kram Ebba

Sånt du beskriver är jobbigt.
Jag levde med en underbar kille under några år, tyvärr var han knarkare och ett monster pga det. Efter flera år lyckades jag bli fri från mitt medberoende.

Just det där med andra tjejer.
Det verkar finnas en miljard kvinnor som står redo att gulla med alkoholister och knarkare och få känna sig behövda.
De får höra allt hemskt om killen/mannens ex och känner sig så bra och förstående.
De får ju självklart inte höra rätt version utan hans version som inte är ett dugg sann eftersom att han 1. Har problem med missbruk 2.vill framstå som fantastisk.

Och så ligger man där du/jag/Alla medsystrar ensam och gråter trots att man kanske var den som lämnade och får "skylla sig själv". Och man får vidriga inre bilder och tankar på han ha sex med henne, Hur hon ser ut, om han säger samma fina saker osv osv

Men vet du, det går inte, ingen annan kvinna i världen kommer få det bättre i slutänden med honom så länge han ej på allvar slutat att dricka - och gör han det är det inte pga en ny kvinna utan för att tiden var kommen.

Mitt ex träffade nya tjejer efter mig men han slutade aldrig att ringa mig och överrösa mig med ord om att det var så jävla skönt att ha träffat en normal tjej som han har det bra med (yeah right - visade sig vara en på ytan perfekt sjuksköterska som knarkade) och hur sjuk i huvudet jag var. I bakgrunden satt den nya och skrattade. Din fd bygger staket nu. Ja, nu ska han lura i henne Hur bra han är, fånga henne för att när hon är fast visa sitt rätta jag. Näste medberoende på tur. Stackars henne, hon har sitt kvar. Du är just fri.

Sen, självklart är det okej att sörja <3
Men då den eventuellt fina människan som gått förlorad till missbruk...

Jag vet kvinnor som blivit vänner och hållt ihop pga att de levt med samma man och hans problem, kvinnor som först varit kanske frun och älskarinnan och exet och då bittra fiender.

Kram Ebba

Vad härligt!
Nykter norrskensjakt med barnen.
Fint, blir glad.

/Ebba

Stort tack LP. Jag tänkte både en och två gånger innan jag skickade det "arga" inlägget ovan. Jag var t.o.m orolig att bli avstängd härifrån MEN så tänkte jag att om jag blir avstängd för det där vore det väldigt konstigt eftersom att någon annan som hotade att döda och våldta med taggtråd inte blev avstängd... Fint att det är högt i tak här och att folk får flera chanser (även om jag blev väldigt skärrad , rädd o orolig av det som skrevs).

Hur som, jag skrev det jag skrev av egna erfarenheter. När jag drack tog jag till mig och sög i mig alla "bra" nyheter som en svamp. De dåliga med alkohol var det som att jag var ordblind för. Det var nonsens, trams och moralpredikningar enligt mig då. Det som Mic skrev hade jag älskat att läsa när jag var aktiv alkoholist, det hade kunnat bli min nya ledstjärna. Jag menar inte att vi nyktra alkoholister ska skyddas från att höra saker och ting, Vi måste vara/bli så starka i våra beslut att vi kan identifiera feltänk - Vi kommer dagligen mötas av positiva ord om alkohol i verkliga livet. I tv-program, nyhetsmorgon, tidningar, på jobb ja överallt. Men just här i detta forum kände jag att jag var tvungen att skriva det jag skrev som motvikt till Mics positiva syn på förändrat drickande.

Tack igen LP, häftig läsning om dig på resa. Åh, du borde ha besökt ett AA-möte i Milano ;) En jag känner via AA har varit mycket i USA, rest och gått på AA-möten och AA's världskonvent där. Han berättar att i USA är det en merit att ha genomgått behandling med AA's "de tolv stegen" tvärtemot i Sverige (?) ser arbetsgivare det som något bra om jobbsökande och anställda berättar att de är nyktra och går på AA-möten. Det har status och respekt på ett annat sätt att vara nykter alkoholist där. Intressant tycker jag och hoppfullt, hoppas att alla med alkoholproblem ska göra mig och oss andra sällskap på möten runt om i Sverige. Tillsammans blir vi starkare och det behövs sannerligen mot Alkoholen som är så otroligt listig, lömsk och stark.

KRAM
Ebba

för att du tror på mig!!
Det här med att försöka prata som vuxna och komma överens det går inte har jag förstått.
Precis som du säger så flyr han när jag har försökt och så blir han arg på mig.
Nästa dag låtsas han som ingenting och tror att säkert att jag aldrig kommer att lämna honom.
Han tror att han har makten och att jag inte kommer klara mig utan honom.
Jag skulle vilja veta hur han tänker, varför vill han ha mig kvar när vi ändå inte har det bra.
Vi har inte rört varandra på minst ett halvår, pratar knappt, har skilda sovrum, gör saker var och en för sig osv.
Det är så konstigt att han inte inser att han har problem när det har gått så här långt!
Eller är det så att han inte vill erkänna att han har problem för att det är sån skam?
Det finns ju ändå de som har kommit till insikt men jag tvivlar på att han någonsin kommer att göra det.
I morgon ska jag säga till honom att jag har en lägenhet och att vi måste boka tid på banken.
Jag är jätterädd för hur han kommer reagera och vad han kommer att göra.
Kram

Det är skönt att få kommentarer och feedback på det jag skriver. Muränan, du ger mig sån energi och pepp! Jag blir alltid glad över dina inlägg, tyvärr är jag halvdålig på att kommentera i andras trådar men jag får mina ryck ibland och då skriver jag flitigt. Jag är väl fortsatt lite egoistisk i mitt skrivande.
Ja, det har varit många prövningar de sista veckorna må ni tro. Senaste veckan spenderades i Milano och jag fick en glimt av den ytliga modevärlden och denna rika stads kulturella sevärdheter. För mig var det jobb och långa dagar, tupplur på hotellet varje tidig kväll före middag som intogs med kollegor från andra länder. Det vore inte rättvist att säga att vinet och ölen flödade men det dracks en hel del. Inga konstigheter eller urspårningar hos någon bara lite lätt sludder fram på småtimmarna. Jag var med varje kväll, drack min Coca cola och mineralvatten medans de andra sög på sin Chianti och bytte åsikter om dess karaktär och fyllighet.
Ett fåtal höjda ögonbryn över min avhållsamhet, men inget jobbigt.
En av kvällarna var vi bjudna till ett "happy hour" party av ett stort företag. Fri bar, mat och vackra människor. Jag var ende svensk och kände bara två personer bland de hundratals gästerna. Dessa två försvann snabbt in i grupperingar bland sina landsmän och jag kände mig helt plötsligt väldigt fel och sårbar där med min alkoholfria drink i handen, som förvisso var god men det var inget kul att försöka finna en plats i min ensamhet att stå och dricka denna samtidigt som jag försökte se road och avslappnad ut. Jag lämnade snabbt festen och tog mig själv med på en gående sightseeing som gjorde mig gott.
På väg därifrån såg jag hur lång kön i baren blivit. Jag fick en känsla av rastlöshet och oro när jag för en kort stund tänkte vad som skett om jag börjat dricka där på festen. Jag kunde utan besvär ta fram den obehagliga känsla av hur jag snabbt skulle kunna få i mig mer! Det var ju lång kö till baren och detta var inte ett ställe där man kunde be om hur mycket som helst då man väl kommit fram till bartendern. Det var flashiga drinkar och halvfulla vinglas som gällde. Jag tänkte att man kanske kunde gå bakom disken på nåt vis och lyckas stjäla med sig några öl utan att någon såg?
Alltså, varför kommer dessa tankar? Jag upplevde en kort stund av alkoholpanik och inre kamp mot något som skulle drabbat mig om jag druckit. Med dessa känslor gled jag därifrån, ut i sensommarnatten bort från de alkoholklor som ständigt finns inom vårt räckhåll och som riskerar riva djupa sår om vi inte är vaksamma.
På morgonen efter gick jag med högt huvud ner och åt en lång härlig frukost, packade mina väskor, betalade hotellräkningen, gick till tåget som tog mig ut till flygplatsen. Allt medans mina kollegor fortsatt låg kvar i sängen efter en lång och förhoppningsvis trevlig natt.
Alkoholen ger mig fortfarande mycket ångest. På morgonen är det värst. Jag får liksom väcka mina sinnen för att de ska förstå att jag kan slappna av, jag är inte bakfull. Inte idag, inte i morgon, inte någonsin mer?

Det finns inte en chans för mig att lära mig dricka måttligt. Det har gått för långt, gränsen är passerad. Point of no return.

Käre Mic, jag är glad för din skull att du upplever dig klara av alkoholen och att du kan dricka som du önskar. Jag har inga problem med att du skriver det, tror jag. Självklart väcker det en tanke hos mig, men inte mer. Jag förstår Ebbas reaktion fullt ut. Men det stör inte mig just nu. Jag hoppas bara att du inte lurar dig själv Mic?

Kära Ebba, tack för att du finns och sprider dina hejarop och ditt stöd. Du är verkligen på rätt väg och har full insikt i ditt och vårt gemensamma problem med alkoholen. Det är en glädje och livlina att ha forumet och er vänner här inne som stöd och bollplank.
Sköt om er alla där ute!
LP

Fick en bra avslutning på kvällen. Barnen var riktigt pigga på ett litet nattäventyr, så vi hoppade i bilen och körde iväg till en skogsväg för att spana efter norrsken. Inga sådana tyvärr, men en rätt fin stjärnhimmel och ett litet gemensamt äventyr i alla fall.

Det här skulle förstås ha varit omöjligt tidigare. Att hoppa i bilen en lördag kväll, helt oplanerat.

Här är en till som gillar dig. Sitter med tårar i ögonvrån. Det är inte mycket vi kan säga till dig tyvärr. Men läs gärna din tråd från början. Du VET att det inte finns något i världen som blir bättre av alkohol. Du vet det.

Tänker på dig Calle

Vad härligt att höra att du inte längtar efter a ett dugg! Förstår att det är befriande.
För mig är det ibland svårt just för att det är helg. När jag känner mig ensam, uttråkad och blir deprimerad och när jag vet att andra är ute på fest och har roligt. Det är just det att jag vet villet elände alkohol för med sig för mig men även vilken lyckokänsla jag kan få efter ett glas vin. Men det blir nu aldrig bara ett glas vin om jag börjar dricka...
Så ja, jag kämpar just för att det är helg men med vetskapen att eländet alltid är större än den korta lyvkokänslan.
Jag kan bara hoppas att jag fortsätter att komma ihåg det.
Och ikväll har jag ändå en bra kväll utan a. Om än lite melankolisk...

Hej moa!
Jag tycker bara att det är så skönt att det inte finns något med alkohol i att dricka här hemma. Vilken dag det är spelar ingen roll. Det är befriande. Jag måste inte dricka. Jag är less på att sitta och hälla i mig vin var och varannan kväll. Av vilken anledning det än må vara. Jag blir arg, fruktansvärt irriterad på den där alkoholen som styrt över mitt liv så länge. Jag vill inte veta av den. Längtar inte ett dugg efter den. Så känner jag idag och jag hoppas att jag kan plocka fram den känslan igen när/om suget kommer.
Ha en fin kväll. Utan a.

Så sant! Och så lätt att glömma när a-djävulen dyker upp i hjärnan. Men i dag gick det bra.
Hur känner ni er/ tänker ni så här en lördagkväll?

Bra att du inte fäll för frestelsen. Bra jobbat. Visst är det bättre att vara nykter.

...efter att jag läste det senaste. Visade sig att du skrev det samma dag jag lade av, så vi är nästan tvillingar här ;-)

När har du senast läst det själv? Jag tror du visste vad du skrev, då när du skrev det. Säkert inte sista chansen nu, men att fortsätta klottra med spriten nu kan inte leda till något bra. Du behöver bryta, förr eller senare, det vet du själv och det blir inte lättare med tiden.

Visst finns de, som kan ta kontroll över sitt drickande, också efter långt missbruk (sådana som Ebba säger att inte är alkoholister), men för att ens ha en hygglig chans till det så behövs en betydligt längre paus än vad vi nu haft. Det tar många månader för kroppen och knoppen att komma i balans efter långvarigt missbruk. Minst lika lång tid går åt för att bryta dåliga vanor. Du känner det i dig, precis lika bra som jag gör. Om du nu släpper så är du tillbaka i träsket på nolltid. Kom ihåg att det är för dig själv du behöver sluta. Partnern kan alltid ta barnen och sticka, men du är fast med dig själv, för resten av livet.

Jäkligt synd om barnen, som haft ont och skadat sig. Inte särskilt synd om dig på den fronten. Att smutta hjälper knappast situationen med partnern.

P.S. Jag gillar dig också. Annars skulle jag inte skriva så här.

Du är så himla fin. Nära till känslor och tänkande. Många alkoholister (som jag träffar på AA) är just så. Underbara människor, kloka, tänkande, kännande och smarta = behov av paus från alla känslor = utveckla alkoholmissbruk.
Jag/Vi har verkligen tänkt på dig. Jag har sörjt dig. Så jävla sorgligt att "se" en härlig människa gå förlorad och försvinna till A. Men jag tror inte att något jag eller någon säger kan hindra sådant, så sjukt stark är alkoholdjävulen. Tack för att du skrev, jag är sjuk, feber osv och jag är också en kännande människa så jag fick några tårar i ögonen av det här nu. Du hör väl visst hemma här även om du dricker, du vill ju "förändra ditt drickande".
Du är bäst, min bästa forumvän som jag känner mig mest lik.
Gör precis som du känner bara du är rädd om dig.

Hej alla vänner.!
Har väl fått ett smygande återfall. Har druckit ca 10cl starksprit varannan dag. Har alltid kunnat hålla det till att inte få in "fyllor" hemma. Men jag trivdes bättre med att inte dricka alls. Framförallt pga att jag då inte kan skylla på A när det gäller min och fruns förtillfället usla relation. Möhippa idag för henne som förberetts i flera dagar, dottern bröt armen i förrgår (2 dagar efter hon var på akuten för magsmärtor) så jag har suttit hela dagen med henne och den lille och överdoserat disney junior. Jag vet inte riktigt vart mitt liv är påväg, men jag är rejält trött på allt förtillfället. Idag har jag inte druckit en droppe.. Vet faktiskt inte om jag kan säga att jag inte ska göra det i framtiden heller, hör kanske inte hemma på detta forum då iheller. Borde kanske få in en kalasfylla istället så jag får mig ett wake up call igen. Harmonin i hemmet är så jävla viktigt för mig att må bra, och känner jag ingen kärlek från min partner så mår jag piss. Vi bråkade igårkväll för jag var så trött på att all hennes lediga tid har fokuserats på möhippan sen jag kom hem. Vi är båda ganska dominanta men på olika vis vilket krockar ibland. Hursomhelst, jag är kärlekstörstande på henne och hon är egentidstörstande sen jag kom hem = krock.
Ska försöka bättra mig med att skriva här även om jag tagit 1 whisky under dagen. (Vet att det blir 2 om jag fortsätter såhär i några veckor osv). Jag känner bara att allt e så jobbigt bortskämd som jag är.

Ståå på dig. Det är som Ebba mfl skriver. En alkoholist lever i förnekelse och har koll, kan kontrollera sitt drickande. Man reagerar med ilskka och flykt när någon berättar sanningar man inte vill höra. Oavsett hur mycket du älskar han eller vill hjälpa måste han själv ha en vilja att sluta dricka. Oavsett vilken hjälp eller behandling som erbjuds så mååste viljan finnas. Han verkar inte vilja tyvärr. AA, behandling och medicin är vad han behöver för att tillfriskna från sin sjukdom. Det är inte fel på dig eller dina krav, önskningar eller ditt ressonemang. Det är inte du som gör att han dricker. Det är habs sjukdom. Styrkekramar.

Underbart att se att du lever.

Jag mår bra. Men...
Som jag berättat förut så har jag varit och set Footloose nu på eftermiddagen. När jag körde hemmåt så började tankarna komma... Och suget.... Det är ju lördag...
När jag kom hem (två timmar sedan) så var jag lite lätt irriterad på min man som kom med en massa frågor om hur musikalen varit. Jag skyllde på huvudvärk och tog en långpromenad medan tankarna och kampen härjade.
Är hemma nu och det värsta har gått över och jag känner att jag kommer att vinna. Det är ju så mycket bättre att vara nykter och klar och vara vaken och kunna umgås med mannen en hel kväll.
Tac för omtanken Tor.

verkligen inte tycka synd om honom... du äger rätten till de känslor du känner. Och utifrån, som en av dem som följt dig genom den här resan, är det lätt att förstå att du är både arg och besviken. Du har farit illa och du har låtit dig fara illa för att du inte såg nån annan väg. Nu ska du ta hand om dig och dina flickor! Det är viktigt och det är verkligen din rätt! Du vet... den första man kan behöva gottgöra är kanske sig själv:) - och i ditt fall är det verkligen så. Det gäller dig. Du har gjort och gör ett ofattbart tufft jobb. Se dig i spegeln, klappa dig på axeln och unna dig nåt riktigt vilsamt och gott! Kram, kram / mt

Ja alltså Tor undrade "vet du vad man gör med mjölk från kor med galna kosjukan? "
jag visste inte så han avslöjade svaret den luriga rackaren. Svaret var Pucko!