Senaste kommentarerna i forumet

..och kan lugna dig med att levern har en stor överfunktion och är väldigt bra på att återhämta sig från alkoholskador men först när man slutar dricka.
Oroa dig inte för mycket, troligen har ditt drickande gett dig ångest och när ångesten får styra är det lätt att balla ur i hypokondri. Och även hypokondri kan ge faktiska fysiska symptom.
Hoppas du är frisk och att det går bra i kampen mot alkohol!

Hej Holistic, ja jag har sagt rätt många gånger de sista två åren att jag vill dricka mindre och att jag är trött på att vara trött typ. VARJE gång så möts jag av ett "men du har ju inget alkoholproblem, var inte så hård mot dig själv". Jag är egentligen ganska lättpåverkad men kan också dricka två, tre flaskor vin vid samma tillfälle utan att någon reagerar för jag är mest glad, det är som att sätta igång en festmaskin.

Om man konsekvent somnade eller blev aggressiv skulle väl folk vara mer benägna att uttrycka oro, men bilden av vad som är ett alkoholproblem är väldigt smal. Att jag tänkt dricka två öl men dricker fem är ju liksom inget som skadar omgivningen heller. Och bakisångesten tar många väldigt lätt på och nästan skrattar lite åt - det är liksom en del av leken.

Detta hyckleri att ställa alkohol vid sidan av andra droger gör mig också så råförbannad, för väldigt få har koll på vad "andra" droger gör. Men den debatten är en helt annan och jag antar att jag ej ska ta upp den här.

Hej där, hur gick det när du träffade dina vänner?
Jag känner igen mig så oerhört i att inte vilja dricka men hamna i tusen situationer där de andra i sällskapet sett fram emot att ta ett par glas eller fem, typ för att de har barn och man inte ses så ofta. Man blir lite jourhavande singelkompis som ska stå för festinslaget i deras liv ;)
Känns det för jobbigt att ta konflikten så hade jag gått till baren själv och bett om en alkoholfri öl upphälld i ett glas - ofta tycker jag många är mer besatta av att andra ska dricka för att det rättfärdigar deras eget drickande snarare än att man ska ha samma promillehalt för det märker de ändå inte efter ett par glas..
Jag har börjat säga till vänner att jag inte vill dricka alkohol. En sak som försvårat det för mig att dölja är att jag har en bokstavskombination som gör att jag har svårt att hålla stark ilska inom mig och tanken på alkoholens plats i samhället gör mig så jävla förbannad att det redan kommit några vredesutbrott angående detta. Jag hade först tänkt hemlighålla det så mycket som möjligt men det har helt enkelt inte gått. Sedan kommer jag på fester konsekvent ta med alkoholfri öl i stället för typ läsk för då kanske det inte är så många mer ytligt bekanta som märker något.

jo du Levande, vi är nog rätt lika, hunden och jag. Skillnaden är väl att när han tappar hår så växer det ut nytt...

Bra tips Jullan, jag ska nog tänka i dom banorna. I ett litet samhälle på landet bor det ju mest lite äldre människor, vilket kunde passa mig bra.

Så jävla bra jobbat med middagen dära! Så starkt!
I ärlighetens namn blev jag illamående av att läsa om 'uppladdningen' inför nykterheten, att den liksom skulle invigas med en fest bland festsugna när du redan bestämt dig för att bli nykter - själv har jag huvudsakligen kommit på nykterhetstankar dagen EFTER en fest och inte före :D
Heja dig och tack för att du påminde mig om varför det är fantastiskt att vara nykter.

Mikkelers Drinkin' the sun ;)
Med den saknar jag knappt starköl på krogen

Hej, det är många som är besatta av att ett alkoholproblem ska pågå varje dag. Om det är så att du inte kan ta en öl utan att dricka resten av flaket också, så att säga, ja då har du ju ett alkoholproblem varje dag även om du inte är full varje dag.
Lycka till, kämpa att hålla dig nykter en längre period så kommer du tänka mindre och mindre på alkohol! Skitbra att få nog, det är första steget.

Hej, jag har följt dina senaste månaders kamp och vill först säga att bra jobbat, det är grymt för varje dag och vecka du är utan alkohol!
Jag undrar bara - varför vill du sluta/minska ditt drickande på egen hand? Finns det något egenvärde i det?
Jag har själv mått dåligt och tänkte ett tag att det inte var så farligt och att den här gången skulle jag nog inte falla tillbaka i depp igen, men till sist sökte jag hjälp och utan det hade jag aldrig klarat mig ur min situation även om det inte handlade om alkoholproblem.
Lycka till och ha det bra!

Tack för ditt långa svar i min tråd. Jag läste hela din tråd och ser att du drabbats av en stor plötslig sorg tidigare. Jag har också mycket sorg, har förlorat mina två närmsta (unga) människor i livet och sorgen som följde var bitvis outhärdlig. Jag gick till slut i terapi flera år i efterhand, fick psykoterapi 1 1/2 år genom min vårdcentral/lokala psykmottagning. Det hjälpte väldigt mycket, och jag hittade strax efter ny kärlek i livet. Mina alkohol-ovanor brottas jag ändå med, men jag har fått en större stabil platta att stå på, så jag kan rekommendera terapi efter svår sorg!

till Tusen-och-en-dag! Inkluderande nätterna då:) Härligt att läsa!
Allt gott i fortsättningen / mt

Tack för kramen LenaNyman! Den värmer gott. Och tack Adde för sommarkramen irl :)

Det är sol och blåst och förvånansvärt grönt trots långvarig torka. Vår femte helnyktra sommar lider mot sitt slut. Vi har varit på AA:s landsmöte där även Alanon deltar. Fint som alltid och en hel del människor vi möter i dessa sammanhang känns numera som kära vänner. Jag minns att Adde alltid skrev om den glada stämningen på landsmöten och konvent och nu har jag erfarit det... Det tog max tre minuter med Loka i glasen vid supén så var sorlet högt och stämningen på topp. Vi åker antagligen till Malmgården på konvent i slutet av månaden också för att tanka upp inför vintern :)))

Idag på morgonen skrev jag ett inlägg till grabbarna Mange & Stingo och även till Ursula. Det jag skrev kändes viktigt för min egen del så jag klistrar in det här:

Jag har, efter drygt fyra års liv i total nykterhet, med förundran sett på mig själv när jag konstaterat att jag 'på riktigt' blivit fri från känslorna av vrede, besvikelse (avgrundsdjup besvikelse), irritation, oro osv. Jag tror att det hör ihop med att jag insett och förstått hur alkoholismen påverkar människan, hur det fungerar, och att jag hade mer rätt än jag själv förstod när jag otaliga gånger sa: jag kan inte leva med dig om du fortsätter dricka, jag vill ha tillbaka den sanna x, den man jag valde att gifta mig med.
Efter flera månaders nästan-nykterhet, med s.k vita knogar, började 'den sanna' människan visa sig vilket jag tolkar som hjärnans tillfrisknande. När han efter ett återfall hittade till AA började den genuina förändringen. Vi har många gånger talat om gottgörelse, ett av de tolv stegen. Jag ser den viljan, jag känner den och jag tar emot. Det handlar inte om blommor och presenter, det har jag alltid fått. Det handlar om respekt för mina känslor och önskningar, om vilja att förstå. Tillägg: och om välvilja och omsorg i vardagen.
Jag har också saker att gottgöra, olika varianter av fula knep, manipulation osv som jag ägnat mig åt. Jag är så tacksam att ha blivit fri från att älta gammalt groll. Jag kan förundras över lögner han sagt och saker han gjort men idag tänker jag att det var sjukdomen som gjorde honom sådan. Jag har också lärt mig att hantera mig sjäv på andra och bättre sätt, att släppa taget och kontrollen. Ta ansvar för mig och mina val och lämna hans liv och val åt honom. Inte så lätt att förklara men härligt befriande!
He he.... jag ursäktar om ni tycker jag låter 'halleluja' - det är inte så lätt att beskriva den här resan utan att det infaller en sån ton. Det har verkligen inte varit enkelt alla dagar - men så värt! / mt

Som vanligt slutar jag med att påminna om att det är möjligt, det går, att ta makten över sitt liv!
Allt gott till dig som läser / mt

Oj Heddali, vad jag känner igen mig i din beskrivning av alla stunder där ah är, har alltid varit och kommer att vara en del av stunden! Jag ser också alla dom där kompismiddagarna med god mat, tända ljus, prat och skratt och VIN!! Jag ser uteserveringar på sommaren där man sitter och sippar (hmm) det kalla vita vinet och så utlandsresorna...varma, mörka kvällar med alla dofter och ljud och så vinet. Mitt oppositionsparti har samma argument som ditt och innerst inne vet jag att det är nykterhetspartiet som har rätt. Önskar bara så förtvivlat mycket att det skulle kännas ok och kanske till och bra att tänka sig ett helnyktert liv och inte se det som en förlust. Jag hamnar också i tvivel om jag kommer att klara det i längden och att jag därför lika gärna kan fortsätta, kanske redan idag. När jag ser krasst på hur mitt drickande ser ut så är det inte alls så mysigt förutom dom första glasen. Min parkbänk är här hemma, där sitter jag i soffan med mitt vinglas som jag fyller på snabbare och snabbare och mer och mer för att känna ruset och avslappningen. Och så dom där mornarna, munnen som klibbar, smaken, törsten, huvudet, svetten, ångesten... Numera undviker jag att se mig själv i spegeln dessa mornar, som bara blir fler och fler. Jag ser tydligt hur ah har satt sina spår i mitt utseende och det gör ont att se, jag vill ju vara fräsch och "snygg" och pigg och alert!! På senare tid har jag även börjat få tandvärk och det skrämmer mig väldigt mycket eftersom jag alltid har haft starka och friska tänder. Måste boka tid hos tandläkaren men gruvar mig för vad undersökningen kommer att visa och att tandläkaren kan se att det är alkoholrelaterat. Jag börjar att sluta om och om igen men klarar bara någon dag då jag lurar mig själv med "bara den här gången", "orkar inte just nu" eller så tänker jag att jag skiter i alla konsekvenser, nu vill jag ha vin!! Ibland kan jag känna den där 100% iga övertygelsen att jag vill vara alkoholfri resten av mitt liv och dom stunderna ger en otroligt skön frihetskänsla men tyvärr har jag inte kunnat hålla fast dessa stunder. Nu har jag i alla fall börjat att sluta igen, vet inte för vilken gång i ordningen och med ganska svag tilltro till mig själv men vad ska jag annars göra..??

funderar över det där med självkänslan och vad alkoholen gör med den på sikt. Värsta abstinensen lägger sig ganska fort, men efterverkningarna tar längre tid. Samhällets attityd gör inte saken bättre. Det dricks och skålas , hejhopp överallt, och den som inte klarar av det är en stackars karaktärssvag figur. Tänker på Gudrun och hennes mod när hon fyllesjuk o jävlig fick schavottera framför hela svenska folket i TV. Med mikrofoner o kameror upptryckta i facet. Hon reste sig! Värd all respekt även om hon råkar halka någongång.
Ja, dagen är nykter för min del, omgivningen lugn. Kan inte önska mer idag.

Boken vi talar om heter Djävulsdansen o handlar om medberoende. Den gick också på TV för ett par år sedan. Det är Sanna Lundell o Ann Söderlund som skrivit boken. Jättebra bok!

... kom magontet. Ganska exakt 2 h efter jag tog tabletten. Får se om en Omeprazol hjälper. Men jag får försöka se det magonda som något bra. Att jag har tagit ett beslut om att hjälpa mig själv. Jag behöver detta hjälpmedel.

Idamia, jo du har helt rätt, och det är därför jag skrev inlägget här igen, för att den ångesten är inte värt att ha i livet. Och att jag nu känner att jag återigen är i ett läge att lägga ned alkoholen helt...

Mullet, tack, och jo... Det släpper ju sakta för varje dag.

Ångesten är verkligen helt alkoholspecifik. Jag har de senaste åren haft en mycket bra livssituation, och mentalt hittat en stabil grund. Denna har gjort att jag inte brytt mig så mycket om den ångest som ibland kommer av alkohol, ty jag vet ju att den går över och så.

Men nu senast som sagt, slog den igenom mycket hårdare, och jag funderar återigen på om det är värt det...

Vad roligt att du känner olika positiva förändringar i din pågående livsförändring! Jag tycker utseendet är en intressant del i denna process. För min del har vindrickande hjälpt att sätta skygglappar på mig om mitt eget utseende. De sista åren har jag inte SETT mig ordentligt, inte velat kännas vid att det pågått en nedåtgående förändring utseendemässigt också. Från att ha tränat hyggligt alla år har jag sista året knappt tränat. Jag har sista två åren gått upp 6-7 kg totalt och även ansiktet såg mer konturlöst och trött ut på något sätt. Nu efter den sista månadens minskning så ser jag mig igen, på gott och ont. Jag ser helt plötsligt att min mentala bild av hur jag ser ut inte stämmer med verkligheten. Jag har nu blivit av med 2-3kg, och har ungefär samma kvar för att vara där jag var innan. Jag tycker också att jag ser fräschare ut nu även om det också är lite dagsform. Det är positivt att SE förändringarna dock, det blir mer påtagligt. Insidans mående och hälsan är såklart viktigast, men att ta hand om sig själv och sitt utseende får oss ofta att må bättre inombords också!

Förträngning är något jag trov vi är många här som sysslar aktivt med. Jobbiga känslor och minnen förträngs med hjälp av alkohol. Självaomfattningen av bruket av ah förträngs sedan, föresatser vi försöker hålla oss i förträngs i stunden, insikterna över hur dåligt vi mått av ah förträngs i studnen.. allt detta förträngande tar så mycket energi. När man väl försöker komma ur dessa mekanismer med förträngning så känner iaf jag ofta en stor trötthet, att möta varje minnesskärva och hantera den tar på krafterna. Gråten som kan välla upp över ett gammalt sår gör mig utdränerad för stunden. Men om nykterheten får råda under en längre tid, känslor och tankar bemöts bit för bit och förträngandet minskar; då borde kraft och ork finnas för mer positiva saker och lättnad borde infinna sig mer och mer. Jag tror och hoppas på det!

Tack ZNCM och grattis till att du är inne på Dag 2!

Ja var är jag nu i min process; det är dag 5 helt utan ah och det är drygt en månad bakåt med stor minskning totalt. Jag tycker att det mest intensiva suget klingat av men ersatts av vissa andra utmaningar. Dels så är det olika debatter som lågmält pågår i mitt bakhuvud. Debatten består av tvivlare på projektet alkoholfritt. Kommande parmiddagar målas upp i mjuk belysning där goda vänner sitter och skrattar och äter en god middag. Jag är avslappnad, glad, kärleksfull mot min man.. och dricker vin som de andra under kvällen. Eller hela hösten passerar revy med alla vardagsveckor där jag till största del jobbar, skjutsar barn och har helgkvällar helt på barnens villkor med taco, godis och tv jag inte vill se egentligen...var är min avkoppling, helgkänsla, egentid utan vinet? Tankar på min tvåsamhet med min man, vår relation, vilka är vi helt nyktra dag efter dag utan de välbekanta guldkantade tillfällena med en whisky i soffan eller champagne en fredag? Tjejmiddagar med de bästa vännerna, min egen välsignade tid med människor som får mig att skratta och må bra. Debattens huvudargument är tvivlet att jag överhuvudtaget kommer klara av att avstå i längden; är det då någon ide alls att hålla på att traggla med dagarna nu? Ett annat favoritargument är om jag innerst inne tycker att det är värt att avstå alla trevliga tillfällen och avkopplande stunder med ah för det något vaga hälsomålet, att må bättre i längden. Sen kommer det sista inlägget i debatten, att jag har ju inte druckit så mkt jämfört med många här på forumet, mina ah-problem kanske inte är ett problem egentligen? Det kanske är så att jag druckit mer än rekommendationerna men inte SÅÅÅ mkt mer att det behövs så radikala förändringar...Kanske räcker det med att jag "skärper" mig lite så vips har jag ett trevlig måttlighetsdrickande...
När mitt mentala alkoholparti får mothugg av den mer sansade oppositionen nykterhetspartiet så är argumenten att "Ja det här parmiddagarna, de är ju faktiskt inte så frekventa som jag vill tro, nån i halvåret. Mycket möjligt så kommer jag sakna vinet just då, kanske kommer jag känna mig lite socialt tafatt och tråkig,( jag hör till dom som blir underhållare efter några glas vin) men jag kan nog överleva det. Skulle parmiddagar utan vin vara trista, ja då får jag väl strunta i dom middagarna då. Sen har vi det här med vardagen, när familjelivet känns tärande, utrymmet för mig är obefintligt och jag känner mig som fången i mitt eget hus (lite melodramiskt), ja då måste jag skapa mig mer utrymme. Att börja träna något, vad som helst ger en ursäkt för att få komma ut, luft under vingarna så det är en plan. När jag väl är hemma så har jag inte tänkt ut riktigt vad jag ska göra de långa kvällarna till helgen utan vin men kanske lite mer tilltro att nya vanor kan sätta sig även om det tar ett tag. En fråga som bekymrar nykterhetsfalangen i min hjärna är hur jag är i min relation till min man. Jag är nu mer lättretlig, har redan ett större behov av att vara själv, få egen sfär både fysiskt och psykiskt på något sätt. Han vill ha mycket närhet och närvaro tillsammans jag känner att min reaktion nu är att backa, fäkta för luft, utrymme samtidigt som jag älskar och vill ha honom nära. Som flera andra skrivit här på forumet så känner jag mig som en enklare, mjukare person med vinintag, utan vinet är jag kantigare, svårare, och jag blir mer introvert, uppskattar att vara själv.
Så denna kamp/debatt finns med mig hela tiden, för eller emot, samtidigt som jag på andra plan självfallet vet att mitt liv är bättre, jag mår bättre, utan min överkonsumtion av vin. Jag läser timmar på detta forum, hjälper mina förvirrade tankar och känslor att hålla sig till den valda stigen steg för steg.

Det verkar som du verkligen går till botten i din förändring av ditt drickande. Läser din tråd och inser att man måste förbli på tå en lång tid framöver och verkligen bestämma sig för om det är noll eller måttligt alkoholintag som gäller.

Idamia, jag tycker din förklaring om reptilhjärnan låter väldigt logisk, beteendet med att inte vilja dricka men sen robotlikt ändå köpa vin känns bekant! Jag har också haft många svepskäl inför mig själv att åka till centrum för att sen ha en kvarts alkoholförhärligande tankar och då köpa vin på systemet. Väl urdrucket och ångern kommer dagen efter så är handladet obegripligt, hjärnan kändes just kapad.

Tack för att visar vägen!

Dag 4 onsdag,
detta går ju som på räls. Mår toppen. Ingen abstinens vad jag känt. Bakis på söndag. Lite psykiskt trött på måndag. Tänker på om det är för att jag under sommaren inte tagit några återställare som vana. Det hände väl någongång under semestern. Köpte inte hem mer än till en kväll/dags dricka när jag var själv. Sen när jag haft sällskap så blev det bara lite alkohol. Eller inget. Suget kommer att komma. Det vet jag. Tänker på de gånger under sommaren när jag druckit för mycket. Tappat omdömet. Varit bakis dagen efter. Usch. Och sista 1,5 då jag åkte till bolaget nästan varje dag för att bara köpa hem lite/för en kväll. Åkte till två olika bolag för att mörka. Hade egen tid då. Ingen som såg. Den där ensam tiden är ju bra inbland. Kanske som undantag mer än en regel. Jag måste snart ta ställning när kärleken ställer mig mot väggen och frågar om oss och framtiden. Senast sa jag att vi kan väl bara vara och se vart det leder. Men just nu är fokus på att hålla mig ifrån alkohol. Och träna, leva och äta bra. Få ording på rutinerna. Sätta upp mål och planera.

Kvällarna är nu långa och rastlösa, men när jag väl lägger mig så vill sömnen inte infinna sig. Jag ska försöka börja motionera, vilket jag gjort tidigare mkt. Nu är min ambition att börja mjukjogga lite, göra sig trött dagtid! Man vill ju liksom gärna ha belöningen att allt känns roligare och lättare utan ah men det är både fördelar och utmaningar att vara utan ah, precis som det mesta i livet...