Senaste kommentarerna i forumet

Gomorron. Jag har just tagit min Antabus och nu är jag lugn. Av någon anledning så har jag inga som helst abstinensbesvär av att inte dricka. Inte något direkt sug utan det är mer som "okända krafter" driver mig till att dricka, men jag känner inget fysiskt. Kampen för mig handlar om ifall jag skall ta Antabus eller ej. Har jag väl tagit tabletten så kan jag helt koppla bort detta med att dricka. Så har det varit tidigare i alla fall. Som jag skrev ovan så får jag väldigt ont i magen av tabletten, men nu har jag bestämt mig för att det får jag väl få då. Det enda jobbiga är när jag börjar jobba nästa vecka, då är det inte så roligt med "dragkamp i tarmarna" i 4 h.

Nästa helg får jag besök av en "ny" tjejkompis. Vi har aldrig träffats, men känt varandra på Facebook i 5 år. Hon har också problem med alkohol. När vi bokade resan för några dagar sedan planerade vi att vi skulle köpa vin och räkor. Igår släppte jag "bomben" att jag tänker vara nykter. Jag skall ta min medicin på morgonen så att jag inte kan dricka. Jag förbjuder inte henne att dricka, jag har under de senaste 2 åren alltid druckit mineralvatten när min familj druckit vin till maten t.ex. Jag störs inte så mycket av det. Så hon får dricka om hon vill, det är hennes beslut.

Just det besöket skrämmer mig inte så mycket som resan till Grekland om 3 veckor. En hel vecka på egen hand. Jag brukar inte klara det så bra. Men jag skall göra mitt bästa. Ramlar jag av så får jag väl resa mig och försöka igen. OK?

Att skriva en liten rad här varje dag hjälper mig nog också.

Idag har jag valt att vara nykter! :)

Påmind har jag blivit om drickandet i sommar av alla uteserveringar. Det var ju gott att ta en öl eller två. Men ack konsekvenserna? Hur kul var de? Nä, det är skönt, att leva nykter. Fick vin i present av mina vänner, som jar bjöd på kaffekalas. Så nu har jag 6 flaskor hemma. Snacka, om att kunna dölja sin sjukdom. Ja, allt är mycket bättre. God kontakt med barn och barnbarn, som är det viktigaste. Men jag mår också själv mycket bättre, utan den djävla ångesten. Dricker nästan bara vatten och kaffe. Har inte ens blivit sugen på coca-cola. Som ju blev en tillnyktringsdryck. Har gått ner de 5 kilo, som jag försökt under flera år. Ja, nykter en dag i taget.

Om det är något jag läst mig till här på Forum så är det En dag i taget och Att aldrig sträcka ut handen. Den första veckan är för djävlig men du klarar det! En dag i taget!
Varm kram

Idag känner jag mig mer positiv, fast helt otroligt trött. Har sovit dåligt som vanligt. Känns som att man hela dagarna bara går å väntar på att få lägga sig och när det väl är dags, ja då blir man pigg. Helt värdelöst! Men idag var det två veckor sen jag var bakfull sist, alltid något :D Det blir en bra och nykter dag idag, önskar er andra detsamma

Läst din tråd och att inte ge upp är en styrka. Ger dig många dagar utan a att göra så.

Lika fördjävligt som jag mådde igår morse lika bra mår jag nu. Sovit som en stock i 9 timmar.
Ska ge mig själv en nykter dag idag. Eftersom jag tar en dag i taget och eftersom det bara är små steg som tar mig framåt. En dag i taget.

Tack för hälsningen. Är här och läser om det vidare livet. Jag är nyfiken på hur det ska gestalta sig. I sin linda är min nyfunna nykterhet nyfiken på allt jag har missat under de senaste åren. Jag har ju inte missat allt men nog har jag varit i dimman lite väl långa stunder, nog har jag sovit (utan drömmar) lite väl många timmar och nu ser jag plötsligt hur mycket vackert det finns i livet. Det påminner lite om när jag fick glasögon för min närsynthet och första gången jag gick ut med kontaktlinser. Plötsligt såg jag kontraster och detaljer som gått mig förbi innan jag insåg att jag hade ett synfel.
Så spännande att vara här!
Kram

Har insett att jag nog haft problem i över fem år nu. Nödstopp på väg hem från jobbet, morgondrink för att våga mig in till jobbet etc. Måste testa att vara utan helt ett tag nu. Tänkte börja med idag.

Ibland tänker jag att vi är väldigt lika du o jag när jag läst din tråd o nu dina svar här. Olika lika. Kampen här delar vi. Men jag vill inte att detta ska vara ett Sisyfosarbete för vare sig dig eller mig, vi måste lyckas nå toppen trots allt bröte som vi ska släpa upp med oss dit. Rätt mycket får vi ändå släppa av på vägen, massa barlast som inte är till någon nytta för oss. Tack för dina svar till mig - tack för stöd och delaktighet

Funderar mycket på vad som händer sedan - när jag väl är nykter en längre tid. Hoppas du hör av dig och delar en smula av hur det går.

Och tack för stöd, råd och ditt engagemang i min situation. Blir rörd stärkt o tacksam!

Hej Jajamänsan,
Berätta gärna hur livet förändrats för en nynykter människa som behöver något att hänga upp framtiden på.
Kram

Alkoholhjälpen rekommenderar 3 månader, själv hade jag 2,5 mån helnyktra veckor och det behövdes innan jag började förstå vidden av mitt drickande. Hälsan blev på topp av mina vita veckor!
Nu har jag satt upp regler som jag håller mig till och jag njuter desto mer av vinet när jag dricker. Det har blivit en enorm skillnad i kropp och knopp. Jag jobbar på för att hitta rätt väg. Jag är inte i mål ännu och jag tror att det behövs några månader till här med logga och forum Innan jag går vidare.

Kan det kanske finnas nåt mellanting, tänker lgh med uteplats. Litet hus i en småstad där det finns lite folk, men ändå avskildhet. Sommarstuga... Ja det tål att tänkas på:-)

Landet är bra för stressade själar men blir ensamt och ibland blir man lite folkskygg
Tycker du gör rätt som tänker dig för och kanske är en idé att ta det lite lugnt.
Att ha insikt om faror är en styrka och då kan det vara lättare att undvika träsket.
Önskar dig och hunden en fin dag

Ja det har du rätt i pi, envishet kommer man långt med , åt båda hållen...idag tänker jag på bortträngning, intressant fenomen som vi alkoholister borde vara experter i. Åtminstone jag, jag liksom"glömmer bort" att ta antabusen , jag glömmer bort hur illa jag mår av alkohol, ångesten , föresatserna att inte dricka osv. Annars är jag inte fullt så glömsk...:-))) nåväl inne på dag 13, svept glaset med antabus. 24 h till är utlovade. Idag är ingen glömmadag inte. Stor kram

Vaknade utvilad och klar i huvudet 05.30 - min normala tid att stiga upp. Underbart att sätta på kaffe och slå på Tv:n (OS) och inte vara zaggig. Vackert augustiväder och jag har noterat att koltrasten tystnat för säsongen. Ungarna är utflugna och skatorna tar sovmorgon. Inte ens måsarna för liv. Allt är moget och i full blom. Naturen står och skälver innan det är dags att gå i vila. Så underbart vemodigt och vackert. Nu vill jag ut i skogen, i hagarna och till stranden.
Hängde fram höstgarderoben i går och kompletterade med ett par byxor på rea medan sonen tränade. Såg i provrummet att jag tappat ett par kilo och att jag (för första gången sedan jag började dra ner på vinet) ser lite piggare ut i ansiktet. Ingen svullnad och inga blanka kinder, nästippen inte särskilt röd... Det känns hemskt att skriva det men jag var på väg att se ut (såg ut?) som ett fyllo och var på väg att acceptera det. Hur är människan funtad? Jag som tränat hela mitt liv, ätit sund kost hela mitt liv, utbildat mig och arbetat i ett yrke där man uppmuntrar andra att leva ett hälsosamt liv. Hur i hela friden hamnade jag här? Det är så absurt och konstigt - det som i min ungdom var fest och dans blev vinpimplande i min ensamhet. Ja, tankarna snurrar och jag stoppar dem här.
Idag är ännu en nykter dag och jag är tacksam för den. Jag ska stanna vid mantrat "en dag i taget".
Igår gick jag förbi Systembolaget och stannade på lite avstånd. Tittade in på det vita vinet och boxarna man kunde se från fönstret. Tänkte att det där sura vita vinet skulle bara svida i magen och jag vill inte ha svid i magen, jag vill inte ha ont i min lever och jag behöver inte dricka för att koppla av. (Det sista är ännu inte helt sant men det är ett mål i sig) Vände på klacken och gick till bilen. Nästa gång ska jag gå in och titta på rödvinerna utan att sträcka ut handen.
Kram på er alla!

Ända sedan jag var på kurs med hunden ute på vischan har jag undrat om jag verkligen vill bo i lägenhet. Hyran är väldigt hög, och eftersom jag ska gå i pension så småningom behöver jag se över min ekonomi. (Här hade jag gärna blivit lite bittert politisk angående pensionssystemet men det är nog fel forum för det). Jag trivdes verkligen med att sätta mig utomhus med mitt morgonkaffe och titta på när rådjuren, hararna och fåglarna börjar sin dag. Det var härligt att vandra rakt ut i skogen, ut i riktig natur som omväxling till parkernas friserade verklighet.

Eftersom jag mest jobbar hemifrån kan jag bosätta mig i stort sett varsomhelst, och letar jag upp ett hus i någon avfolkningsort så blir det billigt. Jag har haft hus förut, så jag vet hur mycket jobb det är, inget som passar min lata läggning direkt men det kan jag nog leva med. Min största oro är att jag förlorar mitt skyddsnät. Om jag tar ett återfall idag kommer mina vänner så småningom att märka det, och då kommer dom hem hit och konfronterar mig. Vilket är bra, samtidigt måste jag ju själv hålla mig nykter, för min egen skull, det är både egoistiskt och orättvist att lägga den bördan på någon annan. Det kan vara en trygghet att ha bolaget på långt avstånd, men om jag tar ett återfall och måste åka några mil för att handla så lär jag ladda upp ett förråd som en finlandsfärja skulle vara stolt över. Kräver nog en del eftertanke det här.

När hunden tycker att jag suttit för länge vid datorn kommer han in med bollen i munnen och lockar till lek. När vi så går ut så vill han inte att jag ska kasta, jag ska bara stå och titta på när han leker. Han älskar att gå runt och studsa med bollen, men försöker jag vara med så går han undan. Han är lite knäpp, min hund.

Ha en bra dag!

Härligt!! Bra jobbat. Skönt att det inte var något allvarligt. Jag är inne på dag 10 idag:)

och en kram till er båda❤️ / mt

Godmorgon aeromagnus!
Jag glömde skriva att jag förväntar mig inte något svar direkt. Det var mina frågor och funderingar men, som sagt, känn dig inte tvungen att redogöra.
Tänkvärda ord, mulletant. Det var inte 'halleluja' över dom alls. Inte alls.
/Ursula

Jag har, efter drygt fyra års liv i total nykterhet, med förundran sett på mig själv när jag konstaterat att jag 'på riktigt' blivit fri från känslorna av vrede, besvikelse (avgrundsdjup besvikelse), irritation, oro osv. Jag tror att det hör ihop med att jag insett och förstått hur alkoholismen påverkar människan, hur det fungerar, och att jag hade mer rätt än jag själv förstod när jag otaliga gånger sa: jag kan inte leva med dig om du fortsätter dricka, jag vill ha tillbaka den sanna x, den man jag valde att gifta mig med.
Efter flera månaders nästan-nykterhet, med s.k vita knogar, började 'den sanna' människan visa sig vilket jag tolkar som hjärnans tillfrisknande. När han efter ett återfall hittade till AA började den genuina förändringen. Vi har många gånger talat om gottgörelse, ett av de tolv stegen. Jag ser den viljan, jag känner den och jag tar emot. Det handlar inte om blommor och presenter, det har jag alltid fått. Det handlar om respekt för mina känslor och önskningar, om vilja att förstå.
Jag har också saker att gottgöra, olika varianter av fula knep, manipulation osv som jag ägnat mig åt. Jag är så tacksam att ha blivit fri från att älta gammalt groll. Jag kan förundras över lögner han sagt och saker han gjort men idag tänker jag att det var sjukdomen som gjorde honom sådan. Jag har också lärt mig att hantera mig sjäv på andra och bättre sätt, att släppa taget och kontrollen. Ta ansvar för mig och mina val och lämna hans liv och val åt honom. Inte så lätt att förklara men härligt befriande!
He he.... jag ursäktar om ni tycker jag låter 'halleluja' - det är inte så lätt att beskriva den här resan utan att det infaller en sån ton. Det har verkligen inte varit enkelt alla dagar - men så värt! / mt

Fint att se dig här, du är en av dem jag minns från min första tid på forum. Inte roligt med ångesten dock.... Hoppas den ger med sig och att du hittar ett livsmönster där du är fri från den. Allt gott / mt

som också blir en nykter dag. En dag i taget.

Nykter kram till alla

och det både glädjer och värmer att det går bra för dig.

Sommarkramar tillbaka