Senaste kommentarerna i forumet

Oj vännen. Oj, ja... det var tungt... vad mycket för dig att bära på. Inte konstigt om varken känslor, relationer eller själen hänger med... Inte konstigt alls.

Det kanske ändå är bra att ni har skyndat så långsamt. Det kan ju vara ett sätt att bearbeta saker som händer, att låta allt ta tid, tänker jag. Jag menar, istället för att bara bryta upp och flaxa vidare. Men jag antar att det ändå börjar bli dags att röra på sig. Prata med din terapeut. Det är så skönt att ventilera, mellan fyra ögon, och med någon som ofta har något klokt att säga. Eller åtminstone kan ge nya perspektiv och infallsvinklar. Jag har tex aldrig blivit så utmanad av någon i hela mitt liv som av min psykolog. Jag kan inte slingra mig en millimeter. Hua... ;-)

Jag förstår att du tänker på barnen och deras trygghet. Självklart är det så. Det gör väl så klart alla föräldrar som bryr sig om sina barn. Men sedan så märker de ju också om relationen inte är bra. Vi för vidare en bild av vad som är "normal-relationen". Om den inte är sund, så finns risk att de återupprepar och gör samma val som vi när de växer upp. Men... allt det där vet du nog redan...

Tänker på dig och skickar styrkekramar till dig

Tack Studenten. Ja alkoholist är ett väldigt laddat ord, men det handlar inte om parkbänken, även om jag mycket väl förstår vad du menar. Ingen annan än en själv kan heller avgöra om man är det eller ej. Jag vet bara att JAG är det.
Många, om inte de allra flesta härinne är "vanliga" (Vad nu det är) människor med ett socialt nätverk, vänner, familj och jobb. De flesta av oss har aktiva liv och ett liv med träning och idrott. Jag är alkis, men långt ifrån parkbänken. Den enda jag har släppt in i min värld och mina tankar är min sambo.
Just ordet är väl också rätt ointressant. Det viktiga är att jag (För jag kan bara referera till mig själv) har kommit till insikt om att mitt drickande har nått proportioner som är skadligt för mig.
Du skriver i ditt inlägg att du behöver vara nykter och vill vara nykter. Det är ju DET som är viktigt. Inte vad man kallar det! :-)
Och när det gäller den önskan, så finns jag och många fler beredda att hjälpa och stötta i den mån vi kan.
Att ha styrkan att inse att man behöver förändra sitt liv och att man inte mår bra i sin relation med alkohol är inte på något sätt i världen skamligt. Det är sunt, förståndigt, klokt och väldigt starkt!
/Z

Hej rött_gift. Kan förstå problematiken med att inte vilja/kunna söka hjälp av skäl som du skriver, men är det en känsla eller en realitet? För nog måste väl sekretess gälla även i Mälardalen? Annars har vi ju "fritt vårdsök" i landet så du kan ju söka hjälp i angränsande län, kanske?
Om du söker hjälp i ditt eget län och det kommer ut till "allmänheten" så begår ju faktiskt någon ett lagbrott!

Tänkte tipsa om tråden "Gastric bypass, någon?" men ser att du redan hittat den.

/Z

Hej tack för dina tips och råd, jag tar dem till mig. Jag har varit inne och läst din tråd, riktigt bra jobbat!
Alla dina råd tar jag till mig, jag ska försöka stötta andra mer i deras trådar. Det är ju så givande att själv få svar.

Just ordet Alkoholist är svårt, det är något som funnits i bakhuvudet hos mig i många år. Snart ett decennium. Jag vill helst inte sätta en stämpel, men jag vet ju för mig själv att jag har problem. Nu har jag börjat våga släppa in min man i mina djupaste tankar. För det är ju det där Alkoholist, "då sitter man ju på en parkbänk och funkar inte i vardagen". Men vad är skillnaden egentligen på min parkbänk (soffa framför tv:n) och min utåt sett fungerande vardag? Inte långt i från varandra just nu.

Grattis till 6 veckor och två dagar förresten! Riktigt strongt jobbat! Skönt med att A ger dig halva dagen ledigt iallafall. Måste vara jätte skönt.

Mvh
Studenten

Hej leverjag. Har läst dina inlägg ett tag tillbaka och dina tankar kring barn berörde mig. Kanske för att jag en gång för länge sedan själv var ett sådant barn där en förälder drack och det slutade med separation. Jag hade dock tur som hade föräldrar som fortsatte vara vänner och en far som senare blev nykter.
Det där med jobbiga relationer vet du att jag kan relatera till.Är alldeles övertygad om att barn mår sämre av att leva i en dålig relation än av en separation. Ja, jag vet det ju av egen erfarenhet.

Sen kan jag bara konstatera att det du skriver till Vilja i allra högsta grad gäller även dig. "Det är väldigt bra att sådana som du finns på jorden".

Många kramar! /Z

Hej Studenten. dag 4. Starkt jobbat!
Funderade på ett par saker i dina inlägg. Att definiera sig som alkoholist är inte enkelt. det var för mig skitjobbigt. Tog lång tid att kunna säja det till mig själv. Att säja det till min omgivning har jag inte gjort och kommer nog inte att göra heller. Undantaget min sambo. Alkoholist är ett så värdeladdat ord. men detta forum är så fantastiskt. Här kan jag i min totala anonymitet skrika ut att jo, jag är alkis. Och ingen dömer mig! För min egen del är det en förutsättning för att jag ska lyckas att kunna erkänna att jag är just det, en alkis. För i själva verket är jag ju inte en sämre person för det! Inte du heller!

Hur man lyckas är individuellt. Jag har försökt flera gånger och nu har jag varit nykter i 6 veckor och snart 2 dagar. Längsta nyktra tiden i mitt vuxna liv tror jag. Har själv funderat på varför jag lyckats bättre denna gång. Mina 6 punkter som för min egen del verkar fungera.
1. Har inte satt mål långt fram i tiden. Mitt mantra är, Idag är jag nykter. Imorgon har jag ingen aning för det är en annan dag. En dag i taget har varit viktigt och är fortfarande. En dag i taget blev ganska snabbt 6 veckor.
2. Att verkligen bestämma sig. Lite som att sluta röka. Man måste ha satt ner foten och verkligen bestämt sig. Inte att försöka, utan bestämt sig för att nu får det vara nog.
3. Att ha handlingsberedskap om man trillar dit. Så lätt att man inte kan komma tillbaka om man fokuserar på dagar. Skitjobbigt att börja om på dag 1. Så jag har har en plan för hur jag ska hantera ett återfall.
4. Detta forumet är fantastiskt. Jag skriver i min egen tråd, läser andras och i varierande grad skriver jag i andras.
5. Häng på några som ligger i fas med dig. Följ deras trådar och stötta varandra. det har varit och är mycket viktigt för mig.
6. Jag hade dolt så många problem och bekymmer med alkohol. När inte detta finns längre kommer så mycket upp till ytan. Jag fick bestämma mig för att ta tag i en sak i taget och lösa jobbiga saker efterhand. Långt ifrån klar med detta än.

Detta har varit MITT framgångsrecept för 6 nyktra veckor. Självklart behöver det inte gälla för andra. Men plocka och använd om du tror det kan vara något för dig.

Sen är vi väldigt olika hur vi gör i umgänget med andra. Själv har jag aldrig haft några problem med att tacka nej i sociala sammanhang. Jag har alltid hävdat min rätt att bestämma själv. Sen har det ju även varit en del i strategin att dölja sitt missbruk. Tacka nej i andras sällskap för att i lugn och ro dricka så mycket jag vill hemma i garaget! :)

Nu efter drygt 6 veckor kan det faktiskt gå en halvdag ibland utan att jag tänker på alkohol!

Lycka till!

/Z

Mår illa, har ångest. Känner hur hjärtat slår och det är ansträngt att andas. Yrseln är påtaglig och jag är jätte trött.
1 timme plugg i dag. Mantrat är 1 timme plugg idag.
Funderar på antabus på utlandssemestern i januari. Funderar på när denna jävla ångesten och abstinensen försvinner.
Planerar middag till kvällen och stoppar tanken när jag ser mig själv dricka ett glas rött till matlagningen. Aldrig mer rött?
Får en klump i magen och känner hur illamåendet blir mer och mer påtagligt. Andas.
1 timme plugg idag, 1 jävla timme plugg idag...

Mvh
Studenten.

av att han inte flyttar ut sina saker. Vill inte ha hit honom med någon ny kvinna som han flyttar in hos, vilket han gjort de senaste 10åren. Faller då ner i att man inte var viktig att kämpa för.
Så bort med prylarna så jag kan släppa mer vill inte se han för då faller jag som en fura.

och är i samma sits, den här jävla berg och dalbanan tar ut en på resor man inte trodde var möjligt. Har valt att gå vidare utan honom för alla löften och handlingar som inte blev av gör mig så ledsen och frustrerad. Fast jag var "så dålig" kommer sms att han saknar mig och de är jobbiga så funderar blocka numret, för det river bara upp sårskorporna som börjar komma.
Hoppas du håller fast vid att lämna, blir tydligt när man lämnar att de har kvar sitt beteende iaf. Förstår oxå fin rädsla att de snabbt hittar en ny, men försöker då tänka att den personen får exakt samma skit, kanske inte första månaden men sedan. Ännu en ny stackare som faller in i medberoendet.
Styrka och kramar till dig!!

Igår tog jag några droppar theralen till sänggåendet och kvällsångesten. Det är konstigt det där med ångest, hur kroppen reagerar.
Det funkade bra, blev trött till 00:30 tiden och fick sova. Däremot så var jag jävligt groggy när jag vaknade i morse, inget jämfört med hur det är att vakna fortsatt berusad alternativt riktigt bakis. Drack en stor kopp kaffe och rusade till min samtalsperson. Berättade om mitt val och att jag berättat för min man. Hon sa att hon tror på mig och att jag ska hitta mina triggers till nyårsafton. Jag vet att jag dricker i smyg. Blir som besatt, så jag berättade för mannen att på nyår så får han inte lämna mig ur sikte. Jag försökte förklara att jag inte tycker om att be honom om detta för jag känner mig omyndigförklarad och förminskad, men att jag "vet" att om tillfälle ges så kan det slinka ner både 1 och 10 glas. Det hade inte varit första gången om man säger så. Han förstod.

Ångesten kommer och går under dagen, försöker skita i att händerna skakar och att tröttheten är förlamande. Gick till gymmet istället och körde 30 min kondition, tog en bastu efter och försökte vara i nuet. Det var svårt, kom inte till ro, men jag försökte iallafall och det ser jag som något positivt.
Jag skäms över mitt missbruk. Det är glasklart att det är ett missbruk nu när jag vågar tänka efter på riktigt. Jag tycker synd om min kropp och organ som fått ta så jävla mycket stryk, och jag är ledsen att jag låtit det gå så många år innan jag accepterat att jag inte kan dricka alkohol normalt.

Det är läskigt att tänka sig en framtid helt nykter, för jag har aldrig riktigt varit det under mitt vuxna liv. Hur har man sex nykter? Hur har man roligt? Vad gör man när man inte dricker? Vem är jag egentligen? Kommer jag aldrig kunna ta ett glas rött till den mörka chokladen igen? Har jag verkligen gillat det röda glaset till chokladen eller har det bara varit en ursäkt till att få bli berusad? Frågorna är många men motivationen till att hålla mig nykter är hög.
Jag vill ta tag i detta nu, på riktigt. Ge det en ärlig chans, våga.
Nu ska jag testa att plugga i en timme, för det har jag lovat min samtalsmänniska att jag skulle göra idag, för min skull.
Just det, de sista nätterna har jag bara drömt om alkohol, om öl och vin. om konstiga drinkar och att vara full. Udda.

Mvh
Studenten

Tack, lever jag!
Har läst artikeln å det är ju exakt så det är. Men hur bryter man mönstret? Vill inte känna ett beroende av en annan människa ju. Fast det senaste halvåret har inte ens de bra stunderna gett nån glädje heller, man vet ju vad dom kommer efteråt. Man kopplar inte ens av när han är nykter längre...
I morgon kommer min sambo hem å jag vill verkligen inte det. Innebär slut på lugnet. Han är nu inne på dag 13 i drickandet. Antar att han vill vara hemma å spendera tid med mig ett par dagar, han har ju saknat mig såååå. Men i verkligheten behöver han bara vila upp sig inför nästa fylla...nyår...å ångesten känns väl bättre om jag är där vid hans sida. Tror inte jag älskar honom längre, han är ingen trevlig person...inte mot mig iaf, men alla andra runt omkring. Skulle vara skönt om han var borta ett tag till, har inte ens saknat honom. Tänkte igår kväll att han hade kunnat ligga bredvid mig å jag har ändå varit ensam...så det gör ingen skillnad om han är bredvid eller inte. Tvåsamheten finns inte längre kvar. Förhållandet vi har är byggt på lögner, svek, fylla å konsekvenser..smutsigt rakt igenom. Han har smsat mig idag flera gånger, låtsas inte om elakheterna han fick ur sig igår, slätar över bara. Blir bara äcklad på hans falska beteende.. I morgonbitti är han hemma, full antagligen. Blääää!!!!

Så rätt rabbitgirl. Jag vet hur det är att inte må bra, har många år av smärtor, dålig sömn och nu sedan ett år utmattningssyndrom. Jag försöker att acceptera läget och ta hand om mej själv med rutiner av bra mat, sömn och träning. Tröttheten tar nästan över många stunder. Det jag inte kan förstå är att jag blir pigg av vin?
Jag kommer inte att bli fysiskt frisk, smärtan beror på en olycka. Men jag tänker att jag ändå vill orka vända trenden att använda vin för att få energi och ork för stunden. I längden är det ju bara nedbrytande! Jag är bara så oerhört trött ?

Vilja, forumängel!

Så modig, så fri från fördomar och full av kärlek ? Tack för din hälsning. Den fick mina ögon att tåras av tacksamhet för mednärvaro och medkärlek. Det är väldigt bra att sådan som du finns på jorden. Låt din ångest få sväva, lämna din kropp och titta på den utanför dig själv. Sätt lite glitter på den om du vill och låt den hitta vingar. Lär den flyga. Det kan du fina Vilja.
Du är inte rädd. Många andra är det. Så rädda så att verkligheten blir skrämmande och gör att de backar och drar sig undan. Det blir ännu tystare i livet som behövs då ännu mer. Erfarenheterna är en skatt om vi inte bara låter oss plågas av dem.

Vilken underbar dag. Den gnistrar och glittrar ... ?

Nej den e väl inte de, tillbaka hemma nu o känner inget sug idag iallafall. Jo jag har ett syskon.

Hej Poppy50

Alkoholhjälpen är främst ett forum på nätet. Vi driver forumet och har en del studier på gång i syfte att utveckla och ta reda på vad som mer kan vara hjälpsamt då man vill förändra sina alkoholvanor. Det kan du läsa mer om på startsidan. Vill du tala med någon i telefon rekommenderar vi alkohollinjen. Dit kan du ringa och tala med rådgivare om dina eller någon annans alkoholvanor samt få stöd till förändring. Även där kan du välja att vara anonym. Vill du läsa om dem innan du lyfter luren så kan du surfa runt på alkohollinjen.se. Deras telefonnummer är 020-844448.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja det ska bli ett år i självläkandets anda. Hjälpa mig själv i första hand. Bygga upp en värdighet och självkänsla från grunden. Självkärlek. Hela tiden fråga mig vad vill JAG, vad anser JAG om detta, vad är det bästa för MIG ( och barnen). Det låter så egofixerat men det är ju så att jag aldrig med gott samvete tillåtit mig ens tänka så.

Att ta sig ur ett sådant förhållande är jättetufft, men också det enda man kan göra. Vad skönt att du vet vad du måste göra!

Ja, Sattva! Tror att vi är många härinne som behöver ett lugn. Samla oss! Särkilt du som haft så oerhört stora förändringar under året. Skönt att du kan landa i hemma och i en lugn känsla inombords. Önskar dig ett underbart 2016.

Låter stabilt Mick! Trots lite glögg, men tror på nåt sätt att några av oss härinne kan behöva den här vägen för att förstå oss själva. Din beskrivning av folköls OCH cigarettinköpshistirien är något jag kan känna igen mig i från tidigare. Just i såna situationer, på dåligt humör, hungrig, törstig, då fanns det alltid en anledning till drickande. NU finns det inte längre på kartan. Köper godis el snacks vid de få tillfällen som det är så synd om mig och det är i alla fall inte direkt skadligt för hjärnan. Du kommer att greja det här Mick! 2016 blir ett toppen år!

Det är bara så svårt när sanningen uppenbarar sig. Det senaste året har varit ett helvete och jag har använt alkoholen som tröst och ångestdämpande. Jag har förstått att jag behöver separera från min man och far till våra 3 barn. Detta är för att det har förekommit psykisk misshandel och dessutom att allt vi gör tillsammans är baserat på alkohol i stort sett. Vi pratar aldrig med varandra och om vi ska göra något så är det alltid alkohol med i bilden så har alla våra år sett ut. Han dricker mer än mig och spårar ofta ur då, ilska och total obrydd över familjens önskningar och känslor. Jag har följt med i detta och dricker också för att stå ut. Vilket har gjort mig till en sämre mamma och person.

Måste lämna detta destruktiva förhållande som på yta är perfekt. Måste ge mig själv chansen och våra barn.

Är dock livrädd att göra allt detta men om inte så går vi under

Ny dag nya tag och vaknade inte bakfull idag :)

..och här ligger jag igen, i min säng.
Brukar så här dags slutsummera veckan när jag inväntar John Blund med sitt sömnpulver.
Men vänta!, det är ju ingen vanlig måndag i morgon, det är en leeeeedig måndag, tjoho!
Eller ledig och ledig, jag har annat jobb för mig.
Ni som följt mig genom åren vet ju vilka alkilleshälar jag har till brötesrum som årligen behöver rensas.
Jo jag ska precis som förra årets mellandagar åter igen ta mig tid med att rensa garaget, nästan en jultradition så god som någon.
Våndas lite, eller nej...mycket.
Jag vet vilka känslor jag kommer att mötas av, och hur min hjärna kommer åter att vilja brista i en eruption av tunga beslut.
Jo så jag våndas en massa , men har faktiskt på sikt blivit bättre, att våga ta nya beslut om att verkligen kasta iväg onödiga prylar.
Ni vet den här hammaren med avbrutet skaft kan ju faktiskt komma till användning när det är trångt att komma åt.
Eller den slitna fogsvansen med dåliga skärpa på tänderna, den kan man ju faktiskt använda när man ska såga av spikarna då man byter fönster..
Osv osv, listan kan göras lång när man försöker komma ifrån besluten att skiljas ifrån saker som man KAN få en framtida användning för.
En skruvmejsel med krokigt skaft kan användas till att öppna målarburkar med, eller som en huggmejsel.
Problemet är att när man väl ska få användning för den, så hittar man den inte, och så får man en ny målarburksmejsel som är geggig med oskarp klinga, till slut har man bara sådana mejslar kvar, och ingen har skärpan kvar till det de är till för att göra, att skruva med.

Så kan det se ut i mitt garage, bara för att man inte har någon bra ordning, allt ligger i små högar med någon sorts tillvald ovana med att ha ordning i all oordning.
Eller som förra året, 22 av mina färgburkar var för gamla för att användas, mycket att spara på då, eller?
Less is more brukar de säga, ska försöka anamma detta, men svårigheten är om det ska vara en verkstad eller ett förråd.
Och frugan tycker nog att det ska vara mer ett förråd, det som inte passar kvar längre som inventarier inomhus kan man ställa i garaget i väntan på ett beslut, och så blev problemet plötsligt mitt, men vad sjuttsingen vad mycket bröte du har i DITT garage!
Jahopp så nu blev det mitt.

Jo jag ska vara rätt så resolut, ska kasta lite för mycket så får vi se om hur det mottages, vi har ju en proppfull vind till våren också.
Den som spar, han har ( åt helsike för mycket prylar och ångest över att göras sig av med det)
Får en känsla av att ju mer prylar man har, desto svårare blir det att komma igång med en rensning.
Ju tjockare man är desto svårare är det att påbörja en bantning.
Ju djupare alkoholbesvär man har, desto svårare är det att påbörja en vit period, jo så det stämmer nog.
Man får känslan av att det redan är försent, det har vuxit sig oöverstigligt på något sätt.

Enda sättet att komma igång, är att....komma igång, lite granna som att komma igång med städningen hemma.
Det finns en inbyggd motsträvighet att komma igång och valla runt med dammsugaren.
Har man samma problem med att gå ut med hunden, ja då får man snart ännu större problem att ta hand om, så där fubbar man inte.

De kommande dagarna kommer jag att vara helt ensam hemma, men utan bil så det blir inget annonymt rännande i elektronikbutikerna, jag hoppas på att jag får en bra start med bra tryck i effektiviteten.

Snö har vi fått också, men bara lite granna, tillräckligt för att slaska ner båda hemmavarande bilarna som jag så nogrannt lät tvätta i förrgår när jag visste att det skulle bli minusgrader och att de skulle få vara rena några dagar, suck!
Det blir aldrig som man hade hoppats på, men det blir det ju sällan också, inget fel att ha en förhoppning i alla fall.

Snart en ny morgon, ska försöka somna till dunkandet ifrån undervåningen, frugan hade en rensning i kylen från gamla matrester i sina plastburkar, de ligger nu och skramlar runt i diskmaskinen med ett konstant dunkade.
Lyssnar på folk som redan börjar få en hybris inför nyårsafton med vad de ska hinna handla på bolaget, stackars dem vilka bekymmer de har, skönt att slippa tänka på detta.
Själva så försöker vi tona ner alla förväntningar inför nyåret, vi funtar hårt på om vi skulle t.om ladda på Bingolotto bara för tagga ner några kilo.
Är lite trött på dessa bilder på fejjan som visar kort på humrar kandelabrar och champagneglas varje nyår.
Varför visar de aldrig bilderna på rödvinsfläckarna, antalet urdruckna flaskor, folk som fyllsomnat innan tolvslaget, osv någon gång,
Nähej det skulle kunna föranleda till misstankar om alkoholproblem, och det vill man ju aldrig ge någon en anledning till att tro.
Vi vill visa att vi är duktiga på att dricka, men aldrig tillräckligt mycket för att visa på om vi har problem eller inte.
Vi är skenheliga vi människor, vill aldrig visa båda sidor, bara den som anses vara bra och samhällsriktig.

Om någon skrev en statusrad på fejjan "Hjälp jag tror att jag har alkoholproblem" så skulle nog ingen våga svara ärligt,
Utan svaren skulle nog låta som..."ja jag har också problem med att få tag på tillräckligt mycket sprit", eller va har bolaget stängt, eller har hembränningsapparaten sprängts sönder, osv osv.
Jag skrev en gång när jag mådde som sämst med djup ångest "Varför är det ingen som lyssnar på mig?".
Så fick jag inom en timme en massa "Va?" till svar, ingen som kunde ta det på allvar.
Så man ska inte tro att alla är ens riktiga vänner på fejjan, många vill bara visa upp en glättig och glansig fasad.
Väldigt få vill och orkar inte berätta om hur det egentligen är, och då är det tur att man har ett forum som detta.
Och att berätta om både det som bra och ändå våga berätta om det som inte känns så bra är viktigt för balansen,
Man behöver få lite objektivitet på hela innehållet, inte förrän då börjar det att kännas äkta på något sätt.

Natti!

Berra

Åh, vilket lugn som sänker sig. Det är helt knäpp tyst, barnen har somnat. Jag trivs hemma. Japp. Mer än hos särbon, där ju mitt hem ändå varit innan under ett år. På vägen hem från honom landade hos mamma och äntligen hemma igen. Mitt hem, min borg... Vet inte vad jag vill med nåt inkl särbon längre. Men, tagit beslutet att inga stora beslut under 2016, utan enbart känna efter vad JAG vill. Men kan konstatera att såhär skönt inombords har jag inte känt på hela julen. Inte läsa av annan, bara vara i mig själv....

Torska för rattfylla är nog det effektivaste sättet att begå socialt självmord. Kommer antagligen bli av med jobbet om det blir känt, toleransen är inte hög vid den typen av brott. Sen kan jag inte ta mig till jobbet utan bil, vet fortfarande inte hur jag ska lösa den biten.
Hur det gick till är en speciell historia, med en liftare inblandad. Vet inte om jag vågar skriva mer.
Poliserna tog upp socialtjänst & behandling, själv trodde jag aldrig att jag skulle ta missbruket till den nivån. Men det har jag gjort & förhoppningsvis leder det till förändring, Även fast allt känns nattsvart just nu.

Om jag skött medicineringen ordentligt skulle det aldrig hänt, sen fick jag ett alkoholsug som jag inte kunde hantera i kombination med flera riktigt värdelösa beslut. Så nu är det bara vänta på provsvaren.

Vad är att inte dricka? Varför dricker man för mycket? Inte väl för att allt i ens live fungerar bra?
För mig att inte dricka handlar mycket om att ta hand om mig själv.
Att inte vara trött. Att inte vara hungrig. Att inte hamna i negativa tankar.
Jag försöker lyssna till signaler som min kropp skickar, till det som mitt inre säger.
Varje stund när jag känner att jag mår bra är värdefull.
Ta hand om dig själv, försök vara snäll till mot dig själv. Älska dig själv :)

En lika stor och varm kram tillbaka, Leverjag! :-)
6 veckor igår?? Antingen räknar jag fel, eller så har tiden gått väldigt fort! :)
/Z