Senaste kommentarerna i forumet

Vilja, forumängel!

Så modig, så fri från fördomar och full av kärlek ? Tack för din hälsning. Den fick mina ögon att tåras av tacksamhet för mednärvaro och medkärlek. Det är väldigt bra att sådan som du finns på jorden. Låt din ångest få sväva, lämna din kropp och titta på den utanför dig själv. Sätt lite glitter på den om du vill och låt den hitta vingar. Lär den flyga. Det kan du fina Vilja.
Du är inte rädd. Många andra är det. Så rädda så att verkligheten blir skrämmande och gör att de backar och drar sig undan. Det blir ännu tystare i livet som behövs då ännu mer. Erfarenheterna är en skatt om vi inte bara låter oss plågas av dem.

Vilken underbar dag. Den gnistrar och glittrar ... ?

Nej den e väl inte de, tillbaka hemma nu o känner inget sug idag iallafall. Jo jag har ett syskon.

Hej Poppy50

Alkoholhjälpen är främst ett forum på nätet. Vi driver forumet och har en del studier på gång i syfte att utveckla och ta reda på vad som mer kan vara hjälpsamt då man vill förändra sina alkoholvanor. Det kan du läsa mer om på startsidan. Vill du tala med någon i telefon rekommenderar vi alkohollinjen. Dit kan du ringa och tala med rådgivare om dina eller någon annans alkoholvanor samt få stöd till förändring. Även där kan du välja att vara anonym. Vill du läsa om dem innan du lyfter luren så kan du surfa runt på alkohollinjen.se. Deras telefonnummer är 020-844448.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ja det ska bli ett år i självläkandets anda. Hjälpa mig själv i första hand. Bygga upp en värdighet och självkänsla från grunden. Självkärlek. Hela tiden fråga mig vad vill JAG, vad anser JAG om detta, vad är det bästa för MIG ( och barnen). Det låter så egofixerat men det är ju så att jag aldrig med gott samvete tillåtit mig ens tänka så.

Att ta sig ur ett sådant förhållande är jättetufft, men också det enda man kan göra. Vad skönt att du vet vad du måste göra!

Ja, Sattva! Tror att vi är många härinne som behöver ett lugn. Samla oss! Särkilt du som haft så oerhört stora förändringar under året. Skönt att du kan landa i hemma och i en lugn känsla inombords. Önskar dig ett underbart 2016.

Låter stabilt Mick! Trots lite glögg, men tror på nåt sätt att några av oss härinne kan behöva den här vägen för att förstå oss själva. Din beskrivning av folköls OCH cigarettinköpshistirien är något jag kan känna igen mig i från tidigare. Just i såna situationer, på dåligt humör, hungrig, törstig, då fanns det alltid en anledning till drickande. NU finns det inte längre på kartan. Köper godis el snacks vid de få tillfällen som det är så synd om mig och det är i alla fall inte direkt skadligt för hjärnan. Du kommer att greja det här Mick! 2016 blir ett toppen år!

Det är bara så svårt när sanningen uppenbarar sig. Det senaste året har varit ett helvete och jag har använt alkoholen som tröst och ångestdämpande. Jag har förstått att jag behöver separera från min man och far till våra 3 barn. Detta är för att det har förekommit psykisk misshandel och dessutom att allt vi gör tillsammans är baserat på alkohol i stort sett. Vi pratar aldrig med varandra och om vi ska göra något så är det alltid alkohol med i bilden så har alla våra år sett ut. Han dricker mer än mig och spårar ofta ur då, ilska och total obrydd över familjens önskningar och känslor. Jag har följt med i detta och dricker också för att stå ut. Vilket har gjort mig till en sämre mamma och person.

Måste lämna detta destruktiva förhållande som på yta är perfekt. Måste ge mig själv chansen och våra barn.

Är dock livrädd att göra allt detta men om inte så går vi under

Ny dag nya tag och vaknade inte bakfull idag :)

..och här ligger jag igen, i min säng.
Brukar så här dags slutsummera veckan när jag inväntar John Blund med sitt sömnpulver.
Men vänta!, det är ju ingen vanlig måndag i morgon, det är en leeeeedig måndag, tjoho!
Eller ledig och ledig, jag har annat jobb för mig.
Ni som följt mig genom åren vet ju vilka alkilleshälar jag har till brötesrum som årligen behöver rensas.
Jo jag ska precis som förra årets mellandagar åter igen ta mig tid med att rensa garaget, nästan en jultradition så god som någon.
Våndas lite, eller nej...mycket.
Jag vet vilka känslor jag kommer att mötas av, och hur min hjärna kommer åter att vilja brista i en eruption av tunga beslut.
Jo så jag våndas en massa , men har faktiskt på sikt blivit bättre, att våga ta nya beslut om att verkligen kasta iväg onödiga prylar.
Ni vet den här hammaren med avbrutet skaft kan ju faktiskt komma till användning när det är trångt att komma åt.
Eller den slitna fogsvansen med dåliga skärpa på tänderna, den kan man ju faktiskt använda när man ska såga av spikarna då man byter fönster..
Osv osv, listan kan göras lång när man försöker komma ifrån besluten att skiljas ifrån saker som man KAN få en framtida användning för.
En skruvmejsel med krokigt skaft kan användas till att öppna målarburkar med, eller som en huggmejsel.
Problemet är att när man väl ska få användning för den, så hittar man den inte, och så får man en ny målarburksmejsel som är geggig med oskarp klinga, till slut har man bara sådana mejslar kvar, och ingen har skärpan kvar till det de är till för att göra, att skruva med.

Så kan det se ut i mitt garage, bara för att man inte har någon bra ordning, allt ligger i små högar med någon sorts tillvald ovana med att ha ordning i all oordning.
Eller som förra året, 22 av mina färgburkar var för gamla för att användas, mycket att spara på då, eller?
Less is more brukar de säga, ska försöka anamma detta, men svårigheten är om det ska vara en verkstad eller ett förråd.
Och frugan tycker nog att det ska vara mer ett förråd, det som inte passar kvar längre som inventarier inomhus kan man ställa i garaget i väntan på ett beslut, och så blev problemet plötsligt mitt, men vad sjuttsingen vad mycket bröte du har i DITT garage!
Jahopp så nu blev det mitt.

Jo jag ska vara rätt så resolut, ska kasta lite för mycket så får vi se om hur det mottages, vi har ju en proppfull vind till våren också.
Den som spar, han har ( åt helsike för mycket prylar och ångest över att göras sig av med det)
Får en känsla av att ju mer prylar man har, desto svårare blir det att komma igång med en rensning.
Ju tjockare man är desto svårare är det att påbörja en bantning.
Ju djupare alkoholbesvär man har, desto svårare är det att påbörja en vit period, jo så det stämmer nog.
Man får känslan av att det redan är försent, det har vuxit sig oöverstigligt på något sätt.

Enda sättet att komma igång, är att....komma igång, lite granna som att komma igång med städningen hemma.
Det finns en inbyggd motsträvighet att komma igång och valla runt med dammsugaren.
Har man samma problem med att gå ut med hunden, ja då får man snart ännu större problem att ta hand om, så där fubbar man inte.

De kommande dagarna kommer jag att vara helt ensam hemma, men utan bil så det blir inget annonymt rännande i elektronikbutikerna, jag hoppas på att jag får en bra start med bra tryck i effektiviteten.

Snö har vi fått också, men bara lite granna, tillräckligt för att slaska ner båda hemmavarande bilarna som jag så nogrannt lät tvätta i förrgår när jag visste att det skulle bli minusgrader och att de skulle få vara rena några dagar, suck!
Det blir aldrig som man hade hoppats på, men det blir det ju sällan också, inget fel att ha en förhoppning i alla fall.

Snart en ny morgon, ska försöka somna till dunkandet ifrån undervåningen, frugan hade en rensning i kylen från gamla matrester i sina plastburkar, de ligger nu och skramlar runt i diskmaskinen med ett konstant dunkade.
Lyssnar på folk som redan börjar få en hybris inför nyårsafton med vad de ska hinna handla på bolaget, stackars dem vilka bekymmer de har, skönt att slippa tänka på detta.
Själva så försöker vi tona ner alla förväntningar inför nyåret, vi funtar hårt på om vi skulle t.om ladda på Bingolotto bara för tagga ner några kilo.
Är lite trött på dessa bilder på fejjan som visar kort på humrar kandelabrar och champagneglas varje nyår.
Varför visar de aldrig bilderna på rödvinsfläckarna, antalet urdruckna flaskor, folk som fyllsomnat innan tolvslaget, osv någon gång,
Nähej det skulle kunna föranleda till misstankar om alkoholproblem, och det vill man ju aldrig ge någon en anledning till att tro.
Vi vill visa att vi är duktiga på att dricka, men aldrig tillräckligt mycket för att visa på om vi har problem eller inte.
Vi är skenheliga vi människor, vill aldrig visa båda sidor, bara den som anses vara bra och samhällsriktig.

Om någon skrev en statusrad på fejjan "Hjälp jag tror att jag har alkoholproblem" så skulle nog ingen våga svara ärligt,
Utan svaren skulle nog låta som..."ja jag har också problem med att få tag på tillräckligt mycket sprit", eller va har bolaget stängt, eller har hembränningsapparaten sprängts sönder, osv osv.
Jag skrev en gång när jag mådde som sämst med djup ångest "Varför är det ingen som lyssnar på mig?".
Så fick jag inom en timme en massa "Va?" till svar, ingen som kunde ta det på allvar.
Så man ska inte tro att alla är ens riktiga vänner på fejjan, många vill bara visa upp en glättig och glansig fasad.
Väldigt få vill och orkar inte berätta om hur det egentligen är, och då är det tur att man har ett forum som detta.
Och att berätta om både det som bra och ändå våga berätta om det som inte känns så bra är viktigt för balansen,
Man behöver få lite objektivitet på hela innehållet, inte förrän då börjar det att kännas äkta på något sätt.

Natti!

Berra

Åh, vilket lugn som sänker sig. Det är helt knäpp tyst, barnen har somnat. Jag trivs hemma. Japp. Mer än hos särbon, där ju mitt hem ändå varit innan under ett år. På vägen hem från honom landade hos mamma och äntligen hemma igen. Mitt hem, min borg... Vet inte vad jag vill med nåt inkl särbon längre. Men, tagit beslutet att inga stora beslut under 2016, utan enbart känna efter vad JAG vill. Men kan konstatera att såhär skönt inombords har jag inte känt på hela julen. Inte läsa av annan, bara vara i mig själv....

Torska för rattfylla är nog det effektivaste sättet att begå socialt självmord. Kommer antagligen bli av med jobbet om det blir känt, toleransen är inte hög vid den typen av brott. Sen kan jag inte ta mig till jobbet utan bil, vet fortfarande inte hur jag ska lösa den biten.
Hur det gick till är en speciell historia, med en liftare inblandad. Vet inte om jag vågar skriva mer.
Poliserna tog upp socialtjänst & behandling, själv trodde jag aldrig att jag skulle ta missbruket till den nivån. Men det har jag gjort & förhoppningsvis leder det till förändring, Även fast allt känns nattsvart just nu.

Om jag skött medicineringen ordentligt skulle det aldrig hänt, sen fick jag ett alkoholsug som jag inte kunde hantera i kombination med flera riktigt värdelösa beslut. Så nu är det bara vänta på provsvaren.

Vad är att inte dricka? Varför dricker man för mycket? Inte väl för att allt i ens live fungerar bra?
För mig att inte dricka handlar mycket om att ta hand om mig själv.
Att inte vara trött. Att inte vara hungrig. Att inte hamna i negativa tankar.
Jag försöker lyssna till signaler som min kropp skickar, till det som mitt inre säger.
Varje stund när jag känner att jag mår bra är värdefull.
Ta hand om dig själv, försök vara snäll till mot dig själv. Älska dig själv :)

En lika stor och varm kram tillbaka, Leverjag! :-)
6 veckor igår?? Antingen räknar jag fel, eller så har tiden gått väldigt fort! :)
/Z

Han undviker att hamna i enrum med mig några dagar efter att han druckit för mycket. Ofta blir det naturligt iom att han är trött och bakis och lägger sig samtidigt som barnen. Men jag undrar om det inte är medvetet också. Det kändes så idag.

Jag tycker att just den biten är svinjobbig. På t.ex. en lördagkväll när han är full så blir jag arg. Men då går det inte att prata med honom. Sen på söndagen så smygsuper han bort bakfyllan medan jag är fortsatt arg och irriterad och dessutom trött pga dålig sömn. På söndag kväll slocknar han innan eller samtidigt som barnen. Så då blir det en natt till, plus en hel måndag på jobbet innan jag kan få en chans att prata med honom. Vilket i och för sig aldrig ger nån särskild lättnad. Aldrig att jag skulle få ett spontant 'förlåt' för något alkoholrelaterat. Är det ett typiskt beteende? Fast det har väl förstås att göra med att de vägrar inse att deras beteende påverkar andra negativt.

Det blir så mycket återhållen ilska, jag tänker att det här kan inte vara bra i längden. Nåja, nu försöka tänka på nåt annat, sova, och ta nya tag i morgon.

Skönt att höra ?

Mick, ingen fara ;-)

Det är en slags dialog som pågår och frågor jag får. Det är väl det jag behöver sätta ord på. Lägga pussel och våga lyfta på vissa pusselbitar som fortfarande saknas. :-) Mycket av det där ligger bakom mig och relationen är som den är innan, fast lite bättre just nu. :-) Ja, man blir väldigt stark, klok och kunnig om massa saker i livet. Men den lilla själen hinner inte alltid med och känslorna mellan två som knappt har bearbetat allt de varit med om, blir ganska så komplicerat....
Stabilt vitt här och tack för omtanken. Såg att du förhandlat och tänkt och går vidare. Super :-)

Kram

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, du verkar ha det tufft nu med ditt förhållande samtidigt som du jobbar med att bli fri från A.
Det sägs att man blir starkare efter att man gått igenom sånt här, jag har själv ingen erfarenhet av det, men jag önskar dig all lycka och hoppas allt ordnar sig till det bästa.
Skriv av dig ofta, tror det hjälper en del.

Styrkekramar ?

Våra barn och ett döende barn kom i vägen för våra egna behov.

Först de, sedan familjen på någorlunda stadiga ben igen och sedan kom sorgen... Och ensamheten och tid att känna efter och se på relationen.

Han är nykter sedan många år. På sätt och vis gör relationen att jag triggas av ensamdrickandet men samtidigt är det mitt ansvar hur jag hanterar det. Jag måste ta ansvar för mitt drickande själv och hur jag gör med min del i relationen. Svårt att riva upp barnens trygghet. Svårt att lämna någon som inte vill separera utan att det blir grymt för alla. Vi är på väg. Det är därför jag måste vara stark och ta hand om mig. Jag måste orka vilja och ta de steg som är nödvändiga. Därför är jag nykter och jobbar med mig själv. Jag vill vara vän med min man efter separationen. Jag vill att mina barn mår bra och det vet jag att han vill också. Det gör lite för ont i oss och vi är båda rädda, bekväma, ledsna, sorgsna, förnekande, orkeslösa, barnsliga, sårade, förnekande, envisa, enkelspåriga, tjuriga, lata, förtvivlade, hoppfulla, ensamma, saknande....så vi gör inte det som vore bäst för oss...än.

Jag har bestämt att till varje pris inte dricka A över nyårshelgen, och att 2016 ska inledas nykter.
Sen får vi tillsammans alla här kämpa dag för dag, vecka för vecka att hålla oss nyktra, tillsammans är vi starka, det tror jag på.

Nej jag har inte fått mersmak av glöggen jag drack, snarare en erfarenhet rikare hur man inte ska göra, jag är fortfarande nybörjare på det nyktra livet, men känner mig mer motiverad än nånsin.

Skönt att höra att dina vinprovningar inte satte igång något långvarigt, det är bra jobbat av dig.
Jag hoppas du lyckas väl i din kamp, jag följer i din tråd hur det går för dig ?

Hej, igen.

Du är modig som vågar se sambanden. Det är bra att se för att komma vidare. Tänkte precis lägga in länken här som jag kom till från etanoldrift länk. Tuvaforum verkar bra

Följde länken och valde en ingång. Väldigt intressant läsning om beroende av person/relation:
http://www.tuvaforum.se/beroende-hormoner-stress/325-beroende-person

Den relation jag hade med min första stora kärlek och som visade sig bli väldigt destruktiv, som jag lämnade, ägde rum för tjugosex år sedan. Har haft andra sundare. Gifte mig och fick barn. Nej, jag är olycklig i vår relation. Han är väldigt stabil, aldrig otrogen, missbrukar inte, älskar sina barn och är snäll mot mig. Vi var väldigt lyckliga i många år men passar egentligen inte så bra. Vi har så olika behov i livet och i en relation. Det började knaka. Det var mest jag som inte trivdes. Men tre barn behövde trygghet. Vi ville ändå att det skulle hålla båda tror jag, men med tiden gled vi isär. För några år sedan utsattes vi båda för en enorm press på flera sätt. Bla höll ett av barnen på att dö och år av extrem tillvaro följde. Vi lever med konsekvenserna och hot fortfarande. Vi tvingades vara urstarka men då tappade vi varandra helt som partners. Efter det har relationen blivit väldigt dålig och en avgrund har växt både fysiskt och själsligt. Vi klarade inte den press vi var utsatta för. All energi har gått till att överleva och hjälpa barnen. Vi har egentligen varit helt fantastiskt starka han och jag! Han vägrar att prata och vi båda sörjde på var sitt håll. Vi hittar inte tillbaka alls och det är sorgligaste är att vi inte varit snälla mot varandra efter det. Jag upplevde svek och han upplever sig inte älskad och båda försvarar sina sårade hjärtan med kniv och lans. Idiotiskt och vi vet men vi har inte förmåga att hitta varandra igen. Han hoppas och jag vill bort från honom. Vi är egentligen goda vänner. Ingen av oss är lyckliga tillsammans och båda vet egentligen att vi behöver gå vidare och få en ny chans att känna närhet både fysiskt och själsligt. Det är svårt i livet även om man gör sitt yttersta för att klara det...

Vill bara tipsa lite snabbt om några föreläsningar jag såg på kunskapskanalen/ur som bla handlade om beroende, men även om stress. Jag tyckte att det var väldigt intressant och en ögonöppnare om hur hjärnan fungerar och påverkas av både alkohol och annat som stimulerar belöningscenter och dopaminutsöndring.
Programmen var följande:
UR samtiden hjärndagen 2015, Kärlek till droger, eller begär efter kärlek

UR samtiden hjärndagen 2015, Självmedkänsla

Finns även fler föreläsningar från hjärndagen som verkar intressanta och som jag tror kan vara hjälpsamma för alla med alkoholproblem :)

Leverjag är du inte rädd för att själv börja dricka nu när du lever i den relation du gör? Kram

Tuvaforum verkar bra

Följde länken och valde en ingång. Väldigt intressant läsning om beroende av person/relation:
http://www.tuvaforum.se/beroende-hormoner-stress/325-beroende-person

Har läst massor du skrivit. Känner så igen mig att man dricker för att ta bort det jobbiga. Levde tidigare med en narkoman och för att stå ut drack jag. Efter senaste separation kommer det upp massa saker och tror just nu att han eg bara är en projicering för att slippa min egen ångest. Går hos en terapeut och på alanon så saker kommer upp allt intensivare. Då tror jag att jag tidigare flytt med nya destruktiva relationer och alkohol. Men denna gång ser jag mitt mönster tydligare och får inte fega ur bara för att ångesten är så stark. Känner mig även vek om han skulle vilja försöka igen, han blir ju då bara snabb fixen.
Läste om din relation och där verkar du inte lycklig! Kram

Jag har heller aldrig känt ett sug, men tappar däremot omdömet helt när jag ska ut och festa. Det har blivit mer en regel än ett undantag att jag gör bort mig på fyllan.
Problematiken ser olika ut för alla och det är svårt att säga vem som är alkis eller ej. Men faktum kvarstår, att det är ett problem!
Vad man sen gör åt det vet jag inte. Men du har, som jag, tagit steget till det här forumet. Jag hoppas att du finner några svar här...