Senaste kommentarerna i forumet

att läsa, tack för att du delar!

Tiden går fort. Försöker fortfande hinna med 3 AA möten i veckan. Om någon vecka ska jag öppna mitt första möte. Känns nervöst.
Jag är fortfarande väldigt trött av och till. Svårt att ändra tankesätt och mitt förhållande till livet. Mycket gammalt som ibland lägger sig som en filt över mig. Alltid samma ensamhetskänsla som triggas igång. Jag vet ju inte hur jag ska släppa in människor i mitt liv. Inte heller hur jag ska visa att jag är intresserad av vad de har att säga och vilka de är. Ibland önskar jag att jag vore enkel och kunde uttrycka mig på ett annat sätt. Jag har fortfarande en liten tom grop i mitt bröst, som hade varit härligt att fylla med glädje, nyfikenhet och en massa kärlek till livet. Och en massa vänner förstås :) Saknar inte A det minsta just nu. Jag räcker ut tungan och nöjer mig med en alkofri öl. Det räcker alldeles utmärkt. Jag saknar heller inte bakfyllan, spritångorna dagen efter, minnesluckorna, det konstanta planerandet när och hur jag kan dricka. Och, jag saknar inte lögnerna om mitt drickande. När jag tänker efter, så har jag det mycket, mycket bättre nu.

ska verkligen försöka att tänka en dag i sänder.Jag har varit på alanonmöte och hört en ung kvinna berätta om liknande saker och framför allt vad man utsätter sig själv för.Att man sakta sjunker tom inför sig själv och till slut inte är värd bättre och slutar stå upp för det som är rätt och rimligt.Gonatt på er alla därute.

Har roat mig med att läsa runt en del i trådar som startats bland annat din. Intressant läsning.
Jag tror att tankarna kring alkoholen kan finnas kvar mycket länge. Däremot ändras till från att
vara något som man måste tänka på till kanske något man vill tänka på.
Först kanske som bearbetning laddat med skuld ångest vemod och sorg. Senare
avtar det jobbiga, men man vill fortfarande tänka på det. Tänker man inte så är vi kanske rädda
för att glömma, och glömmer vi så är återfallet närmre än vi önskar.
Lycka till på resan!
//PP

Läser i forumet nästan dagligen, men känner mig inte mig manad att skriva så ofta.

Livet som nykter löper på och det är ingen dans på rosor. Vissa dagar är lättare än andra, men ibland är det riktigt tungt. Men snart 14 veckors nykterhet har inneburit att jag de senaste två veckorna både bytt arbete och bostad till det bättre. Skönt att ha orken att göra nödvändiga förändringar. Det känns fint!

Jag upplever att jag är mer stabil och ansvarsfull beträffande mitt liv.

Kämpa!

Tack Tor och Ebba för peppningen och att ni svarade så snabbt! Hjälpte direkt lite då jag läste vad ni skrivit!
Förstår mer och mer nyttan med forumet. Promenaden hjälpte också lite. Kom faktiskt på då jag nästan var hemma igen att jag nästan inte hade ätit nånting efter jobbet. Säkert en orsak där också till suget.
Men alla känslor.. Funderat mycket på det idag om jag verkligen varit så konstant avtrubbad tidigare. Eller har jag något annat fel och blir liksom för uppspelt glad ibland..?
Glömt hur jag själv reagerar och fungerar nykter liksom tror jag det lutar åt...

Ikväll tidigt i säng och vet hur glad jag är i morron över att jag klarade kvällen.

Gonatt!

Härligt jobb tjejen. Du kommer ju upptäcka alls fördelar med att inte dricka a. Kämpa på

Du är medmänsklig och därför skuldsätter du dig för din mans drickande. Du bryr dig men får inte gensvar och då blir man besviken. Kämpa på och ta en dag i taget. Kranar

Du kommer alltid att lida så länge din kille dricker. Alkoholister är självupptagna egoister som bara tänker på sig själva när de dricker. Alkohol till varje pris. Alltid blir det gräl när drickat kommer på tals för antingen ser man inte sitt problem eller så vet han att du har rätt men jan inte inse det.

Idag är jag faktiskt inte längre orolig för att förekomsten av alkohol runt mig skulle kunna få mig på fall. Redan på vårvintern började den flytta in, först i form av flaskor jag fick i present. Sedan har jag köpt till gäster och besök. Det var mycket svårare så länge som gojan kom och kraxade om att jag egentligen borde få dricka och så. Men jag har inget direkt val att fullständigt bannlysa alkoholen i min närhet, eftersom jag genom yrke och resor ändå måste greja att vilja vara nykter, oavsett om det finns dricka runtikring. Ett missöde inträffade i somras när jag hade Veteöl av samma sort - med och utan alkohol - på kylning och helt enkel själv tog fel flaska i hettan. Efter att jag svalt två klunkar kände jag att det smakade konstigt. Först trodde jag det bar något fel på ölen, och då upptäckte jag min fadäs. Blev mest sur för att jag först tänkte att jag sabbat min nykterhet. Hällde allt i slasken och öppnade en riktig. Ja, för mig riktig dvs. NA. Jag satt där i solen och funderade. Hade jag tagit ett återfall i och med detta? Beslutade att jag inte kommer att räkna det som ett, utan bokför det under olycksfall i arbetet.
Men den här typen av saker är inte att leka med. Det är svårt att säga när det jobbiga kring alkoholen så sakta började släppa för mig. Idag kommer tankarna sällan, och kommer dom så är det enkelt att bli av med det. Men jösses vad jag har tänk på alkohol, runt alkohol, under den tid som varit. Skulle någon fråga mig hur länge som just nu försöker komma ifrån alkoholen, så skulle jag nog kunna säga: Har du varit i närheten av det jag var så var beredd på minst ett halvt år. Det är i alla fall så det varit för mig, kanske annorlunda för andra, vad vet jag
Och varför berättar jag ibland om hur det var för mig. Jo, när jag själv loggade in här sökte jag den här typen av erfarenheter från andra. Kommer jag att dö när jag slutar? När släpper det värsta? osv. Om jag idag skulle läsa min egen tråd som ny medlem på forumet skulle jag inte känna att jag hade något gemensamt med mig själv. Jävla pretto skulle jag nog tyckt då. Folk som grattar varandra till 10 månader eller som Konstnären ett helt år...
Men jag glömmer aldrig hur det var och vi har nog allt gemensamt med den som just nu kämpar med sina första dagar. Skulle jag börja dricka nu är jag tillbaka där på ett kick. För mig skulle vägen ner nog gå på ett par dagar. Sedan satt jag ju där igen, med en helvetes lång uppförsbacke framför mig. Valet att fortsätta vara nykter blir enklare då. Speciellt som jag nu även känner att jag innerst inne vill. Det är något att vara tillfreds med!
Sedan gäller det att inte börja slappna av och se nykterheten som en självklarhet tror jag. Det finns många som gett exempel på hur förrädiskt det kan vara här på forumet.

Ta vara på er!

//PP

Håller med dig tor! Det bästa är att inte ha a hemma när man inte vill dricka mer. Hur många ggr har man inte lurat sig själv i tron på att man kan det? Det är så lätt att falla för frestelsen.
Du har snart klarat 3 veckor. Bra gjort! Och du verkar inte haft några svackor, eller? Helt galet morgonpigg och full av energi från start:) Härligt!
/belinda

Grattis till båten. Spexen låter som en hel del arbete framöver, vilket förvisso kan vara ett nöje det med. Sniffa bara inte för mycket lack- och terpentinångor nästa vår ;-)

Tack tor! Det har faktiskt varit en riktigt bra dag. Inget direkt sug men på eftermiddagen,, vid 4- tiden kommer tanken, som av gammal vana: "åh, vad gott det skulle vara med ett glas vin" Det har länge varit så att jag vid den tiden börjat bli sugen och sen har det hållit i sig ett par timmar. Om jag inte haft något att mata den med. Men det går över, jag vet ju det. Idag lät jag tanken bara snudda vid mitt medvetande, sen släppte jag den fri. Skön känsla.
Ja visst är det så att man måste vilja, på riktigt. Vara beredd att ta fajten. Jag hoppas att jag är det nu. Tagit lärdom av det som blev i fredags. Jag ska inte falla för frestelsen. Ha mina verktyg redo.

Och visst känns det bra fenix att vara förbannad på alkoholen. Liksom ge den djävulen en käftsmäll! Din dumme f.., mig lurar du inte igen.
Ha en bra kväll!

Hittade du lugnet?

Tack m-m. För påminnelsen :)
Det är så lätt att glömma bort och inte alltid så lätt.

moa - Hmm beroendet är starkare än förnuftet. Alkoholdjävulen tar över hjärna och kropp när vi är svaga. Pang! Så kommer suget. Finns det a inom räckhåll i hemmet så blir det lättare att trilla dit. Du får mer tid att få kontrollen över dig själv om du inte har a hemma. Kanske kan man ha a hemma och en partner som dricker a när beroendet är borta. Om det nu någonsin försvinner. Försök och sluta med a-hemma och trillar du dit igen så prova utan. Bäst utan.

Torsdag kväll. 5:e dagen.
Så hur känns det då. Bra!
I går var jag vaken tills dess att vi gick och lade oss för natten. När jag druckit alkohol så somnar jag i stort sett alltid i soffan framför tv:n, ser aldrig slutet på en film.

Jag tänkte på framtiden idag. Hur jag kommer att bete mig.
När jag i panik började skriva här i söndags så var jag ändå allvarligt talat helt inställd på att smygdricka kommande fredag igen, i morgon. Men de här dagarna, när jag flera gånger om dagen kommit hit och läst er andras inlägg, har fått mig att ändra mig.
Helt otroligt...

Ser fram emot helgen när jag, min Mamma, min Syster och Systerdotter ska gå och se musikalen Footloose! Äta lite gott först (dricka alkoholfritt) och sedan få en liten adrenalinkick av musiken! Härligt :)

Kram på er!

Nej, vi har inte a-fritt hemma. "Vi" dricker inte annat än på fester, och det finns lite vin och öl hemma.
Men det är väl det som är grejen? Man, jag, ska väl kunna stå emot även om jag har tillgång till alkohol? Ja, jag vet. Det är naivt men det ska helt enkelt gå att vara nykter även om det är helg och alkohol finns hemma.
Jag har tyvärr inte styrkan ännu att prata med min man om mitt beteende det sista halvåret. Och kan därför inte tömma a-förrådet. Men han är inte ovetande om mitt förhållande till alkohol. Det är därför som även han har tagit beslutet att bara dricka alkohol när det är fest.
Jag känner dock ingen oro för helgen, naivt igen?. Att ha "träffat" er här har på något sätt stuckit hål på min alkoholbubbla och det känns om jag kan andas igen. Dessutom känns det som att jag inte kan svika er andra som kämpar här genom att falla tillbaka redan innan en vecka gått.
Jag tänker verkligen kämpa.

Ett glas---->> flera glas = det är INTE värt det. Huvudvärk, ångest, hjärtklappning, vakna av ett ryck torr i käften. Fy. Vi vill inte ha det så.

Stå emot, hejar på dig!

Kram Ebba

autumn - stå på dig och se till att vinna över alkodjävulen!!!

jag känner. Eller jag kände en av sönerna i familjen. En på ytan välfungerande familj som bodde i ett stort hus med fin trädgård. Barnen var alltid hela, rena och väluppfostrade. Det var bara det att pappan var alkoholist. Hela familjen dansade efter hans pipa. Mamman i familjen var klok och hade ett bra jobb. Mannen hade även han ett bra Jobb till den dag då han blev "sjuk" det var något med ryggen? Han kunde inte längre arbeta, han gick hemma pga det onda. Kvinnan fick sköta allt. Efter något år sålde de plötsligt sitt kära hus. Flyttade in i en lägenhet. Utåt sa de att de ville bo närmare stan. Pappan drack. Kvinnan slet. Barnen kunde aldrig ta hem vänner eller flick/pojkvänner - de visste helt enkelt aldrig "vilken" pappa som väntade där hemma. Ett av barnen, som var min vän berättade sanningen för mig. Plötsligt såg jag allt så klart. Barnens alltid en aning sorgsna ögon trots att deras munnar log. Stressen i kvinnan. Spelet för att få allt att verka bra. Pappan som ofta inte kunde följa med pga "värk". Hur kunde denna kloka och fantastiska kvinna gå med på det hela? Varför räddade hon inte sina barn? De hade tyvärr fått en bättre tillvaro med en ensamstående mamma med sämre ekonomi. Så här sjukt är det. Det här är vad alkoholism och medberoende gör med oss människor :(

Kram <3

Slåss med tankarna ikväll... Känslosam dag på flera vis och nu har någon sorts planering börjat ta plats i huvudet igen. Trots att det är arbetsdag i morgon..?
Men nej det blir inget av alkodjävul!
Ska ta en promenad nu och försöka hitta lugnet..

moa - det är ju det som är farligt. Dvs att vi inte fixat och inte dricka. Alkoholen skapar ett sjukt starkt beroende med tiden. För mig är det nog. Vad bra med 5 d :-) Helgen närmar sig. Har du a-fritt hemma?

Men det är sanningen vi alkoholister behöver höra, sanningen är ett botemedel. Hårda konsekvenser till följd av vårat drickande kan fungera som väckarklockor även om det tar år innan vi vaknar. Det du säger eller gör är inte orsaken till eventuellt värre drickande, orsaken till värre eller fortsatt drickande efter att ha fått höra sanningen är en alkoholist sätt att fly problem. På köpet kommer skuldbeläggande för det är såklart inte alkoholisten som bär ansvar för sitt eget liv enligt alkoholisten icke friska sätt att tänka. Det är sorgligt, det gör ont. Men ifrågasätt inte ditt friska handlande, låt inte alkoholdjävulen styra även dig.

Du har RÄTT.

Styrka.
/Ebba

konstnären - då är det väl dax att sluta tänka för dig snart. Eller det kanske inte går. Hmm jag är här ofta nu för jag har ett behov av det. Hoppas det minskar med tiden. Man kan väl inte tänka på a 24/7 hela livet. Då blir man väl tokig eller nått. 1år +1dag för dig :-) Trevlig kväll