Senaste kommentarerna i forumet

Det är lätt att halka, Kanske nån obligatorisk omständig tvångsritual som måste utförasinnan drickandet skulle hjälpa? Det behövs ju oftast inte jättemycket för att komma på andra tankar ändå. Men visst tusan har du rätt i att det känns som att vända en färja. Eller få stopp på en skenande hjord när man får för sig att det vore en bra idé att dricka. Tror på dig ändå och du har ju några förebilder härinne som inte heller hade det särskilt lätt i början. Det går!

Så underbart glad att läsa om din fina jul. Har haft ett avbrott härifrån men inte pga ngt stort återfall utan minskat behov...
kramar å God Jul

Fina underbara Alkohjälpens medlemmar.
Livet är så konstigt. Har haft en bra höst. Bra på det sättet att jag inte varit full. Bra för jag har varit en närvarande och nykter mamma. Och tydligen.behövde jag inte Alkohjälpen då. Har köpt gymkort. Har tränat och jobbat järnet. Men jag lääääängtar efter att gå in i dimman. O nu är det jullov. Ni som minns så var det nykter till jul som gällde.
kompromisserna kom i slutet av november. Började köpa starkvinsglögg. Hmmm glögg är vl inte vin.
Vet inte poängen med detta inlägg men summa summarum jag vill berusa mig. Men jag har lärt mig en hel del i höst

Av vilken nytta hålla dörrar öppna och att hålla mina känslor för honom kvar. Han valde ju alkoholen och nu har han det han vill. Vet just nu inte om jag saknar honom eller om det är livet som planerades tillsammans.
Han flyttade hit för där han bodde söps det bara. Nu efter 8 mån är han tillbaka i det boendet. Fattar verkligen inte varför han ville flytta hit om det ändå ska supas. Det som hände var att ett nytt liv planerades som det känns för jävligt just nu och svårt att släppa. Vad fan skulle han flytta hit för?? Just nu dricks det inte hela tiden utan kanske var tredje och där emellan röks det. Kommer drickandet öka eller vad tror ni?

Rekommenderar dig och er andra att läsa i "Tuvaforum" (hittade en väldigt bra om hormoner och stress samt varför man blir "beroende" av en annan människa!)
http://www.tuvaforum.se/beroende-hormoner-stress
bläddra där, medan jag ar lite.. Så återkommer jag lite senare.. ;-)
kram

I natt kunde jag inte somna. Det var inte den gamla vanliga oron som höll mig vaken. Mannen andades fridfullt bredvid mig, allt var lugnt. Under dagen hade vi haft julkalas för stora släkten, drygt 20 personer av alla de sorter. Mycket mat, inget starkare än 3,5 öl att dricka. Det blev en rolig fest med mycket prat och god stämning. Efteråt tittade vi på Dödsdansen och det var en kuslig igenkänning. Vi sa inget men kände nog det båda två.
Och när vi hade gått och lagt oss kunde jag bara inte somna. För jag kände mig så Nöjd! Så glad att vi har klarat av att ordna kalas och ha trevligt tillsammans med familjen!
Så nöjd att vi i början av december bjöd in grannskapet på glögg trots ovissheten om vad de hade sett av skottkärror och elände under hösten. Efter att ha gömt mig för grannarna i en månad bestämde jag mig för att i stället öppna dörrarna. Mannen gick med på det trots att han nog var rädd att det skulle bli pinsamt men det blev så bra!
Veckorna före jul höll jag på att krevera av spänningar och irritation på min gubbe. Det blev ett storgräl två dagar innan julafton med beskyllningar och anklagelser från båda. Gamla oförätter drogs upp. Jag märker själv att jag kan få lust att frossa i hur djävligt allt har varit när jag väl kommer igång. Det är alls inte konstruktivt, inte ett dugg. Men kanske var det ändå bra att jag fick ur mig min frustration. Någon slags rening inför kommande prövningar.
Jag vet inte hur det kommer att gå resten av helgerna. Kanske slutar nyår likadant som förra gången med fylla och skam och besvikelse.
Men nu, just nu, känner jag mig glad och tacksam för allt som vi ändå har tillsammans!

Välkommen! Skomakarens barn har hål i skorna. Du behöver verkligen inte skämmas, bra att du tagit steget nu. Du kommer klara detta.
Skriv ut alla känslor, tankar och funderingar. Hitta din visshet, du har den.

Mvh
Studenten

Jag har inte varit här på ett tag då det varit fullt på agendan.
Det har verkligen varit skön ledighet, men oxå lurig.
Jag har hamnat i situationer som är farliga, som t.e.x dagen innan julafton, då värmdes det glögg och klåfingrig som man är så kunde jag inte låta bli att smaka, det var gott så jag smakade lite till och blev på örat, MEN det spårade inte ur med minneslucka eller krogen eller så, men jag fick ångest för att jag tillförde alkohol i min kropp, min hjärna är under läkning från ett långvarigt missbruk och detta tar tid.
Jag måste lära mig att hantera sådana här situationer, alkohol kommer att finnas runtomkring oss så länge vi lever och därför kommer vi alltid att konfronteras med A, det gäller att vara på sin vakt.

Jag har nu lekt med elden två gånger senaste tiden, det har gått bra men nästa gång kan det bli katastrof.

Men något som känns väldigt bra är att jag trots lediga dagar knappt inte känner nåt sug alls, i tisdags när jag gick på min ledighet var det riktigt jobbigt och höll på att gå fel med folkölen, så jag fattar inte varför jag skulle smaka på glöggen, det är nog som aqua skriver här i tråden att man lätt glömmer bort sig själv ibland, man bara gör liksom.

Om jag summerar detta så har jag verkligen lärt mig att det finns fallgropar överallt på vägen till ett helt nyktert liv och det är inget man lär sig på några veckor.
Men jag är så glad att jag äntligen fått en stor förändring i mitt liv, och det är så skönt med dessa lediga dagar utan att behöva känna sug hela tiden, visst kommer det lite sug i vissa situationer men är helt hanterbart.
Det är så skönt att vakna fräsch och utan bakfylla.

Stor kram Leverjag, aqua, Sisyfos och Vilja och god fortsättning till alla kämpar ? ?

Pratade nyligen med sambon, han var faktiskt inte full idag men jag hörde att han drack så han hinner nog fyllna till under kvällen. Så jäkla frustrerande att han upptar mina tankar varje vaken sekund. Idag har det varit riktigt jobbigt, bröt ihop å bara grät å grät en lång tid.
Önskade livet av honom idag, jag vet att det låter hemskt å ingenting jag menar egentligen men det känns bara såååå hopplöst. Man blir ju totalt handlingsförlamad å helt blockerad känslomässigt...man ser liksom inte ljuset i tunneln hur man än gör. Idag är en dålig dag.
Önskar att nån bara kunde komma å ta mig härifrån, hjälpa mig, visa mig vägen.
Men jag vet att det är Jag som måste ta steget på min egen väg, finns inga genvägar. Känslorna pendlar verkligen upp å ner, nu har jag en dålig dag å då blir det säkert bättre imorgon. Det är väl resans gång antar jag.
Kram till er alla ?

Ja precis!
På nåt jävla sätt måste det bara gå.
Vi hänger väl kvar ett tag till.

Då sitter vi i samma båt, Kvaddad!
Men låt oss hjälpas åt! På nåt j-a vis ska det gå!!

Vi måste förändra vårt drickande annars slutar det illa. Hur tråkigt och omöjligt det än känns så måste vi antingen minska alkoholkonsumtionen eller sluta dricka helt och hållet. Det tredje alternativet vill man ju inte tänka på. Vi får jobba på.

alternativet vill jag helst inte tänka på men det känns jobbigt som f-n, som att vända en Stenabåt i ett badkar.

Hej vännen,

Tack för det du delade med dig av i min tråd. Ser verkligen hur ledsen du är. Men jag får inte riktigt ihop hela bilden. Du behöver inte berätta om du inte vill i så fall. Helt ok. Jag bara funderar på det du skrev + det i Blåögds tråd. Jag börjar förstå att din terapeut kommer tillbaka till din nuvarande relation hela tiden, som du också skriver. Inte så konstigt. Min undran är, varför vänta i sex år och fortfarande vänta? Är det för att du har, så att säga, dåliga erfarenheter från tidigare skilsmässa? Det behöver ju inte bli likadant nu. Det är väl en annan man du lever med nu? Mer precist, vad är det egentligen som hindrar dig från att lämna? Är det rädslan för att vara själv? Eller rädslan för att genomdriva en skilsmässa? Eller något annat? Jag bara tänker att så här kan du ju inte fortsätta och ha det. Du förtjänar så oerhört mycket bättre än så här! Det känns som om du tänker att du är fast i den här relationen. Och att det är upp till dig själv om du ska må bra i den eller inte. Det verkar inte vara ett alternativ att lämna. Eller missförstår jag dig? Att lämna är ALLTID ett alternativ.

Är den här dåliga relationen, och den förra, blandad med låg självkänsla - en av de saker som driver dig att prestera, att ha perfekt jul osv? Typ "visst, allt är skit, men i alla fall julen ska vara perfekt"? Eller är jag helt ute och cyklar? Inte helt ovanligt i så fall ;-)

Jag har ju också en riktigt skitig relation bakom mig sedan tidigare. Genom min psykolog har jag i vart fall fått klart för mig varför jag hamnade i den och varför jag stannade i den. Han var tyvärr allt dåligt som jag upplevt under min uppväxt. Så klart att det kändes normalt och "som hemma". Min nuvarande man är raka motsatsen, helt igenom, på alla sätt. Inte ens min psykolog verkar förstå hur jag lyckades bryta mönstret och gifta mig med honom. Ha ha ha...

Om du vill skriva om det - men vad är det som har hänt för din del i din nuvarande relation?

För egen del är jag fortfarande tjurig och sur här hemma. Jag puttrar ikapp med julgröten i grytan. Ganska likt faktiskt. Men jag inser att jag behöver komma igenom det här. Det är inte skilsmässo-illa för min del. Det känns som att jag upptäcker så mycket nytt HELA TIDEN, både om mig själv och andra, så jag måste liksom vänja om mig vid allt och alla relationer. Inget passar liksom längre, utan skaver och irriterar. Ungefär som om någon bytt ut favoritskorna mot plåtburkar. Tex är jag galet arg på en av mina vänninor också. Vet inte hur jag ska kunna träffa henne om någon vecka, vilket är planerat. Det är som att jag plötsligt kommit på att "det här är inte ok längre!" med en massa gammal skit. Naturligtivs hänger det ihop med terapin, men också med den skarpa nykterheten. Men det är bara att jobba sig igenom...

Bamsekram till dig vännen

Hej Frihetstjejen och välkommen! Att leva i en lögn tror jag vi allra flest känner igen oss i. Att VETA att man gör fel/tokigt men ÄNDÅ fortsätter med A är så fruktansvärt frustrerande. Det är kanske just därför missbruk är en sådan plågsam sjukdom. Frågan om man är alkoholist eller inte tycker jag man ställer sig lite då och då. Vad som känns mer viktigt, tycker jag, är att inse och erkänna vilka konsekvenser drickandet har i ens liv. Jag är en "ensamdrickare". Kan dricka okej socialt men åker sedan hem för att dricka mig full. Snacka om att visa ett ansikte utåt och dölja mitt elände. En förrädisk strategi som gör att man kan fortsätta ostört. Jag definierar mig själv som att jag är "beroende". Snusberoende, kontrollberoende, prestationsberoende, alkoholberoende, sockerberoende osv.
Att du är terapeut, jobbar med hälsa och dricker A tycker inte jag är häpnadsväckande. Missbruk är en sjukdom som ser bortom kön, ålder och utbildning. Vi sitter alla i samma båt. Jag önskar dig all lycka och tänk vilken bra terapeut du är/blir med den erfarenheten du har. Fortsätt gärna läsa och skriv här på forumet och hoppas du hittar ditt sätt och sammanhang som gör att du väljer ett nyktert liv :)

Jag tror jag kan vara nykter denna gången. Fantiserar om att vara fri från A i ett år. Vågar drömma lite om hur det skulle kunna vara att inte behöva/vara onykter titt som tätt. Försöker intala mig att det inte är för sent, att jag fortfarande har potential.
Läser på mer om mindfullness, acceptans.
Jag börjar våga tro att denna gången kommer det funka.
Denna gången är jag helt ärlig både mot mig själv som mot min man.

mvh
Studenten

Hade jätte svårt att somna igår tankarna bara for i huvudet.
Valde att berätta om mitt smygande, om hur jag druckit alldeles för ohälsosamt och att jag tappat kontrollen.
Han hade många frågor, och jag svarade på alla jag kunde.
Nu vänder vi denna skutan. Dag 3 som nykter

Känner inget sug efter att dricka, däremot känner jag mig nästan bakfull i huvudet.
Seg och tung lixom.

mvh studenten

Jag håller med. Själv tycker jag att de är så bra forum. Här kan man gå in och läsa och skriva utan att känna MÅSTEN och bli peppad. Plus att få känna sej helt anonym? Tror att om man känner behov att träffa någon o prata så är AA perfekt där man kan få en Mentor. Säkert finns det andra forum att vända sej till. Det viktigaste är som jag ser de är att få hjälp med sitt beroende ?Jag har problem med a, men för mej är det lika viktigt att läsa hur medberoende upplever sin situation, så jag kan förstå hur jobbigt min man har de?
Tack ännu en gång, ni är till stor hjälp alla som skriver här❤️?

Alldeles för mycket vin 2015. Ångest idag eftersom jag tömde en flaska själv igår... Maken drack inget, och jag hällde upp i smyg till mig själv från boxen... Det här är inte bra. Jag hade ångest igårkväll och då tog jag till flaskan. Det måste finnas andra sätt för mig att hantera ångesten på? Alkoholen är så destruktiv. Varför vill jag skada mig själv?

Jag hoppades på att kunna hitta en eller ett par brevvänner här. Mitt liv är ganska speciellt och jag skulle vilja beskriva detaljer för den som vill lyssna på mig. Men jag är rädd för att enkelt kunna bli identifierad om jag skriver för mycket om förutsättningarna kring mitt liv.

Som det är nu känns det nästan som att jag måste fundera ut en alternativ beskrivning, men som ändå passar så pass bra att någon ändå skulle kunna ge mig konstruktiv hjälp.

Jag skulle uppskatta om man kunde skicka privata meddelanden till andra medlemmar. Kanske kunde möjligheten finnas, men vara valfri?

Tack för all fin feedback !
Jag har ägnat lite tid åt att läsa igenom min tråd här och konstaterar att ett av mina misstag har varit att inte fortsätta vara aktiv här på Forumet. Jag har alltid fått klara mig själv och blev kaxig av att det gick så bra ett tag.
Men jag VILL ju inte vara ensam och "stark". Är så tacksam för alla sköna människor här inne som peppar och stöttar.
Har ägnat en del tid åt att filosofera över mitt "alkoholist-jag" som är så helt annorlunda mitt "riktiga" jag.
Jag är en ganska välutbildad människa som vet det mesta om vett och etikett, vackra dukningar och rätta drycker till olika mat, o s v. Min mitt "A-jag" är något helt annat?: När jag super till, smyger jag bakom ryggen på dem jag älskar, dricker direkt ur flaskan och tappar snabbt kontrollen.
Nu, under helgen kom jag på när det hände första gången.
Jag var 7-8 år, den duktiga, ansvarstagande storasystern blev lämnad ensam hemma medan resten av familjen skulle uträtta något ärende.
Mor och far var ytterst måttliga med alkohol, men hade en flaska Madeira i ett skåp, för högtidliga tillfällen.
Jag minns inte hur jag kom på id'en, var nog helt enkelt nyfiken på hur det smakade. Tog en stol, tog ner flaskan och drack några klunkar direkt ur flaskan. Det var gott, men blev en engångsförete'else. Jag var helnykterist upp i 22-års åldern.
Är det den ensamma lilla jäntan som dricker rödvin direkt ur flaskan när ingen ser det??
Oj, vad mycket det blev, men det var skönt att få skriva av sig.
Kram till er alla fina! //Krickelina

Har efter 2 veckors nykterhet fått ett "återfall" inatt & åkt dit för rattfylla. Startade tråden för ett halvår sen & dagen efter blåste jag positivt. Det här var helt förutsägbart. & ändå har jag ställt till det. Känns just nu helt overkligt samt att jag har en hel del problemlösning att klara av närmaste timmarna. Återkommer ikväll när jag fått provresultaten.

Ja du, lita på din instinkt när du tror att han har druckit. Han kommer att ljuga sig blå. Har varit på hans sida och ljugit men då också insett mitt problem och vetat och erkänt att jag borde sluta. Och slutat...
Du förtjänar bättre än det här Jonan. Du och dina barn förtjänar bättre. Du gör allt, planerar allt, organiserar allt. Du förtjänar kärlek och uppskattning. Inte det du har nu. Det finns hopp i att du förstått att du inte är den som ska skämmas. Du kan ju inte fortsätta i det du har nu. Spela in honom med mobilen när han druckit så behöver ni inte diskutera om han var full el ej. Hoppas att du kan finna styrkan i att ta han om dig själv. Kram!

Hej Krickelina, vad bra att du skrev härinne om din julafton. Jag funkar lite som du i mitt drickande o har valt att dricka socialt eftersom det alltid funkat tidigare. Och ute är det inga problem, men där jag kan smygdricka så blir det trassligt. Och inte blir det lättare av att toleransen har försvunnit så man förlorar snabbt omdömet. Jag har aldrig gillat att vara full, så det är rätt obegripligt egentligen. Kanske en längtan efter berusning ändå? El för att dämpa stress? Beteendemönster? Trots? Ja, jag vet helt enkelt inte. Jag smygdrack när de andra lagt sig sist. Fick mitt straff med gruvlig baksmälla. Tycker att du ska könna dig stolt över dina framsteg och lära dig av dina erfarenheter. Du har kommit så långt under hösten. Och så länge ett misslyckande inte startar en ny period så är det bara att "vända blad och gå vidare". Det kommer att gå bra för dig!

Vi är MYCKET bra och starka. All lycka till, till din kompis :)