Senaste kommentarerna i forumet

Att få vanliga rutiner, jobba på och få annat att tänka på låter som en bra plan, skönt att du fick ok! Bra kämpat, du tar kontrollen själv över ditt liv nu!

Grattis! Och vad skönt det måste vara för dig! Heja!!

Tack för ditt meddelande! Det låter verkligen som om du bryr dig mycket om din pappa och vill att han ska kunna må så bra som möjligt, väldigt omtänksamt av dig. Att du vill köpa hem alkoholfria alternativ för att underlätta är jättebra och säkert nåt din pappa kommer att uppskatta, även om det i slutändan ju är han själv som behöver bestämma sig för att han vill jobba mot förändring och hitta andra sätt att förhålla sig till alkohol. Det är lätt hänt att man som barn till en förälder som dricker tar på sig överdrivet mycket ansvar. Så, att du vill stötta är fint men glöm bara inte att ta hand om dig själv också, att ha en anhörig som dricker är påfrestande och slitsamt och jag tror att många här i forumet kan känna igen sig i din berättelse.

Jag tänker att du skulle kunna ringa till Alkohollinjen, där kan man anonymt prata med en rådgivare och få stöttning just i hur man kan förhålla sig till/stötta anhöriga med alkoholproblem. Du kan läsa mer på http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Stressen är förgörande, eftersom vi duktiga och högpresterande har svårt att säga "nej nu får det räcka för idag, orkar inte mer och jag skiter i disken". I alla fall jag har svårt för det. Eller förresten ännu värre, jag säger det men gör jobbet ändå... Ingen annan gör ju det... och tar på mig matyrkoftan en stund... Usch och fy! Måste sluta med sånt.
Vi duktiga måste inse att det inte är så duktigt att prestera mer än vi orkar på bekostnad av oss själva!
Sisyfos, du som jag har god insikt! Det blir en bra höst för dig?
Orka

Ska laga mat och njuta av dagen och att sitta länge med kaffekoppen till frukost. Har alltmer energi och ork till träning och till att göra annat som roar mig och lär mig att njuta av tillvaron.
Tankarna på alkohol och lusten har avtagit avsevärt och det känns alltmer självklart att låta bli okynnesdrickandet och ensamdrickandet!
Läser på forumet och kommer i håg hur svårt det var dom första veckorna när jag bestämt mig för en längre period utan vin.
Lycka till medsystrar och bröder och på´t igen om det inte funkar en dag, det finns en ny dag i morgon. Och en dag med kloka val ska jag ha i dag så klart!

Rutiner gör mig gott!
Så enkelt att motivera sig att inte dricka a med tanke på vad jobbet kräver.
Ingen mjukstart direkt..
Känns skönt att fokusera på det istället för mitt i övrigt rätt fattiga liv för tillfället. Jobbet och min unge! Det räcker långt:)
Torsdagskram!
Orka

igår, utan att ens lämna mitt hem. Vi var ett antal personer runt om i världen som satt vid våra datorer och diskuterade, vi visade varandra skisser, gjorde beräkningar och tittade på bilder. Så mycket tid, pengar och flygbränsle vi sparade! Tekniken är fantastisk, nu pratar man också om att låna teknik från spelindustrin och skapa tredimensionella avatarer som liknar de verkliga personerna så att man får en ännu mer intensiv känsla av att befinna sig på plats.

Det här hade gjort inledningen av min karriär som alkoholist mycket svårare. Jag drack sällan hemma när barnen var unga, när jag däremot var ute på resa, och det var ofta, så fanns inga hämningar. På den tiden fanns det naturligtvis inga mobiltelefoner, så ingen förväntade sig att man skulle höra av sig stup i kvarten. Att ringa hem från en hotelltelefon var dyrt och komplicerat, så det gjorde man bara när det fanns något viktigt att säga. Ergo, kvällarna var fria att supa sig redlös på. Inte för att jag tror att jag hade undvikit att bli beroende, men kanske hade jag blivit upptäckt tidigare om folk hade kunnat ringa mig när som helst. Och eftersom jag har ett behov av att till varje pris dölja mitt missbruk hade jag kanske kommit i behandling tidigare. När jag tänker tillbaka på min karriär har det varje gång varit först när någon har kommit på mig på fyllan som jag har tagit tag i problemet. Nåväl, ingen idé att älta det som kunde varit.

Vi tog en rejäl sovmorgon idag. Min hund tycker inte om att bli blöt om tassarna, så om det regnar ute väcker han mig inte. Inte för att det hjälpte att skjuta upp promenaden, vi blev blöta ända in i själen. Jag gissar att han önskar att han hade lärt sig använda toaletten. Han försökte minsann när han var valp; när jag gick och kissade kom han och ställde sig bredvid och kissade, han också. Härmapa.

Ha en Torrskodd Torsdag allihop!

Grattis Anders!!
Så underbart! Skönt att få släppa stenarna från axlarna! Man behöver faktiskt inte alltid berätta allt!
Fortsätt kämpa, du har varit fantastisk duktigt nu!
Kram!

Tack Jullan och Manda för era kommentarer. Det är skönt att höra att det är bra att jag avstod. För mig var det en ögonöppnare när jag läste här att andra också har olika kritiska tidpunkter under dagen när suget slår till som starkast. Det är skönt att komma underfund med när man har de tidpunkterna för att kunna bena ut det här och försöka överlista ajävulen så ofta som möjligt. Nu har ajävulen gått och gömt sig för idag och jag ska sova. Nya tag imorgon.

Första dagen har gått bra. Myste med film med maken och drack te.
Idamia, jag förstår precis, när vi nästan gick isär och jag drack för döva ångesten var 2an nyfödd...då var det ren whiskey som gällde...
Jag ska fasen fixa detta, för jag vill inte vara den personen jag varit senaste 6 mån. Tänk vad skönt att inte ha ångest över vad man gjort eller inte gjort, att barnen sett mig full eller att andra märker att man är påverkad...
Imorgon är en ny NYKTER dag!
Tack idamia för att du delar med dig, betyder verkligen mycket för mig. Har ingen att prata med detta om...

Blev visst dubbelt inlägg ;) Bra att du avstod vinet ikväll Lycka till!

Jag känner igen mej i mycket av din historia, har liknande problem med 'alkoholdjävulen''. Starkt av dej att börja på en tråd, så långt har jag inte kommit. Men jag läser här ofta och får inspiration till att förändra mitt beteende.
Men det är inte lätt, hjärnan är förädiskt. Ångest och bakfylla glömmer man lätt efter någon dag. Tyvärr glömmer jag lika snabbt: hur det är att vakna upp UTAN bakfylla! Så visst är det 50/50...
Det är inte lätt men jag har kommit en bit på väg, har iaf minskat på antal vinflaskor per vecka rejält, dricker tyvärr mer öl istället.
Kämpa på alla! Kram

Ja, ibland måste man nog kunna skratta lite åt eländet för att inte gräva sig djupare och djupare ner i misären. Jag kanske borde tillägga att de sköna lirarna från aa inte var inlagda utan nyktra och var där för att hälsa på och prata :)
Tusen tack för stödet till dig Idamia, Krumeluren, Anders och Niklas.

Jag hoppas att din första dag gick bra! <3

Kul att du fick din stämpel, Jag tycker också att du är OK för övrigt! Och bra att du fortsätter samtalen, alkoholträsket är ett jäkla elände. Dit villvi inte igen.

Nej, det är inte bara alkoholen som gör att vi har glidit ifrån varandra. Det kvittar nästan vad jag än säger så misstolkar han det, och så blir det tjafs igen. T ex idag var det tjafs om en skitsak, och där var även vår äldste son med. Jag märker ju att han har en viss "distans" till sin pappa för han tog mitt parti. Detta kunde ju inte min man ta på ett bra sätt, utan han tyckte att jag skyddar vår son. Vi har så olika syn på det här med alkohol och välmående. Han säger ofta att han känner sig gammal (han är 46 och jag är 42). Då brukar jag säga att man är inte äldre än man gör sig. Han har inget eget intresse utan han sitter mest hemma och detta irriterar ju jag mig på. Min man säger ganska ofta att han älskar mig, och jag kom på mig själv en gång att jag kan inte längre säga det till honom. Känslorna har svalnat ordentligt, och jag tycker att han är oattraktiv när han sitter och spelar och dricker sina öl och rapar!

Så, nej jag tycker inte att vi fungerar ihop personlighetsmässigt heller längre. Jag går bara omkring och stör mig på honom. På lördag ska vi iväg på en dagsutflykt bara han och jag, och detta ser jag faktiskt inte fram emot. Jag hoppas att vår 14-årige son följer med.

Vi får se när det "brakar lös" här, för det kommer det att göra. Frågan är bara om när...

Hej och välkommen igen. Tänker lite på att det har gått lite snett för oss båda. Vi borde kanske hänga här mer även när det känns som det går bra både du och jag. Jag har fått ordning på det igen nu. Det är inte omöjligt alls att komma tillbaka och du har ju en lång period när det gick bra att luta dig mot. Du kommer igen!

Välkommen hit, ja vi kämpar alla mot adjävulen här i forumet och det finns mkt att ta till sig. Lycka till på din resa.

Skönt. Jag struntade i att öppna flaskan. Mest för att det bara fanns en och jag vet att det blir jobbigt när den är slut. Men dock. Nu har suget släppt lite. Jag känner igen mig i det många skriver här att efter ett par nyktra dagar tror man på allvar att "nej men jag har ju inga problem egentligen" och "jag tar ett glas bara, kanske jag kan det denna gång". Tycker att alkoholjävulen är ett bra uttryck. Tack och åter tack för att detta forumet finns. Kramar till alla

Jag skaffade ett tredje barn, just av den anledningen. Att då var jag ju tvungen att vara nykter. Jodå, det hjälpte i 9 månader, sedan drack jag värre än någonsin. Förstå ångesten när man är full med en tre månader gammal bebis och ÄNDÅ inte slutar?!
Jag ser mig själv som en god, intelligent och moralisk person, vilket jag också är, så länge jag lever nyktert. Att leva nyktert för mig, är så otroligt mycket mer än att vara nykter. Det är ett annat tankesätt, ett annat sätt att leva mitt liv. Jag vet, svårt att begripa vad jag pratar om... Men alkohol, för mig, handlade om att döva jobbiga känslor.
Jag levde i en destruktiv relation, med barnens pappa. Jag lämnade honom för 1,5 år sedan. Strax innan jag lämnade honom var de sociala myndigheterna inkopplade. Då, kunde jag inte ta emot den hjälp de erbjöd, det kom senare. Jag berättade för min arbetsgivare om mina problem och fick en oerhörd hjälp! Dock var det inte ett rakt spår mot nykterheten, men vändningen kom där. Nu är jag en bra mamma, varannan vecka. En stor tröst för mig är att jag ALLTID är tillgänglig för dem, nuförtiden

Idamia, har du kvar din familj och jobb?

Känns så konstigt att jag ens skriver här.
Jag som är så "duktig"...
Har tom funderat på att skaffa en fjärde bara för att under graviditeten "kan" man ju inte dricka. Fast jag är inte säker på att jag skulle klara det heller, jag som tvingade alla sprita händerna innan de tog i min baby, sitter full och läser godnattsaga...bakis på lekplatsen...helt sjukt...

Jo det går upp och ner... kan hålla mig till tre glas vin per kväll men sen dyker det upp en motgång och då är suget enormt och jag lyckas inte stå emot.
Igår blev det dubbla och i kväll är jag nog rädd för att det blir det samma.
Är mitt uppe i en skilsmässa som gör att jag har svårt att motivera ett helt slut på drickandet, hittar inte kraften till det liksom. Det hjälper inte heller att man blir hotad med att aldrig få se sitt barn mer. Jag trodde att efter min skilsmässa så skulle allt bli bättre men är rädd att motgångarna bara kommer att bli värre. Fast jag druckit så har jag alltid skött mitt jobb och hemmet, varit en bra pappa till mitt barn men nu hålls detta emot mig som någon form av hämnd för att jag vill skiljas.

Jag känner med dig... jag vet hur det är när man kommer hem till någon "vän" och bara ska ta en öl och det slutar med annat. Som tur är så la jag det livet på hyllan för 15 år sen men alkoholen hänger kvar.
Mitt tips till dig är att byta umgängeskrets, det gjorde jag och det fick mig att ta avstånd från andra droger helt.

Var inte för hård mot dig själv om du trillar dit igen. Det är känslan av misslyckande som får oss att dricka mer.
Jag hoppas du har det bra och skriv gärna mer, det hjälper...

Kram
/Niclas 38

Haha, kunde inte låta bli att skratta, mitt i eländet som du just har genomgått. Trevliga lirare från AA :-D ja, en sådan är jag oxå! Jag som aldrig i livet skulle på ett AA-möte, nu älskar jag dem! Jag har varit nykter i drygt ett år. Det går att leva nykter, det trodde jag inte för ett år sedan... Flera års kamp mot skiten, jag begrep inte varför jag drack. Jag trodde att jag var hopplös, men näe, jag var inte det trots allt!
Jag tror på dig, du har insikt och du vill ha ett bättre liv. Kram!

Det började på samma sätt som för dig. Högpresterande och med tre barn. Jag klarade allt! Trodde jag alltså.. Jag började dricka vin för att få en stunds lugn och ro och visst, det fungerade några år. Sedan blev det mer och mer.. Jag visste hela tiden att det var fel. När jag började bestämma mig för att inte dricka (kanske 5-6år sedan) gick ju det bra, periodvis. Problemet var efter dessa perioder.. Då drack jag fruktansvärt mycket. Tog återställare. (Jag??? Återställare?? Jajamän!)
Nu har jag varit nykter i drygt 1 år. Jag är 37 år nu.