Senaste kommentarerna i forumet

bortredigerat

Hej!

Jag hoppas du har haft en bra julafton. Jag har också ett kontrollbehov och föredrar att göra saker själv. Jag försöker jobba på det men det är svårt om man är van att göra på ett visst sätt. Mitt kontrollbehov har orsakat mig mycket stress och ohälsa. När det var som värst fick jag sömnproblem, ångest och alkoholproblem. Jag insåg därför att det är viktigt att hitta en bra balans i livet.

Om man ska anordna en middag för fyra personer är det hanterbart att fixa allt själv. Men om det gäller en så pass stor högtid som julen kan det vara svårt. Var inte rädd för att ta emot hjälp från andra.

Kram

Så himla lätt att halka in fel, även om jag inte hade som föresats att avstå helt under julen. Mitt sikte är på 2016. Och jag SKA klara det, jag vet att jag kan!!!

För mig är det okontrollerade drickande en stor SKAM. Jag kan nämligen inte sluta! Var duktig ett tag och köpte "bara" en flaska rött
Köps mer så dricker jag upp - allt!!
Är trots allt bara 50 år. Skulle vilja bryta rakt av med 90 dagars vita dagar men tror ej det går utan medicin.
vill inte att det ska stå i några journal er utan att man kunde få ex antabus genom att vara anonym.
har försöt sluta tidigare - men kan inte göra det själv…

hur får jag hjälp utan att blotta mig? vet någon?

julafton. Den sjätte i ordningen. Minns att den första nyktra var i början av mannens val att leva ett nyktert liv. Lätt var det inte men motivationen fanns och då ännu inte insikten 'aldrig mer' och 'inget alls'. Följande år, den andra julen, var svårast, då sög det rejält och jag fick uppbåda energi för att stå fast. De senaste fyra åren har han varit nykter av egen motivation. Ja, så är det. Och så fantastiskt skönt!

Sällan numera gör jag den här formen av tillbakablickar. Under de första nyktra åren var det ett återkommande behov att fundera tillbaka, reflektera, sammanfatta.... bearbeta. Oändligt många sidor har jag skrivit här och det har hjälpt mig mer än jag kan säga. Avgörande är ett bra ord. Det har varit avgörande att jag haft den här kanalen till andra människor med liknande erfarenheter. Att jag fått dela med mig av mitt och fått inblickar i andras liv att spegla emot.

Här har jag fått vänner som jag delat mer med än kanske någon med annan. Friheten att skriva rakt ut... pröva tankar.... få del av andras tankar och erfarenheter.... Ovärderligt. Den måste vara fem år nu, min historia med forum. Så många har passerat här och en hel del finns faktiskt kvar i mitt liv. En del här, en del som 'vanliga' vänner på Fb.

När jag tänker efter så delar jag numera tämligen förbehållslöst mina tankar & känslor med mannen. Så var det inte förr trots att vi alltid i nån bemärkelse haft en bra kommunikation och dialog. Under de år jag bekantat mig med mina medberoendemönster har jag blivit uppmärksam på hur lätt jag faller in i att släta över, dra tillbaka och lägga ner egna behov och önskemål för att undvika andras missnöje. Det mönstret har jag lärt sen .... före jag kunde tala, så tror jag ... som så många andra medberoende (och missbrukare) är jag ett s.k vuxet barn.

Numera är jag en sporadisk inloggad och skrivande gäst här men jag läser ofta. Jag möter nya nick men berättelserna är desamma och det gäller både missbrukare och anhöriga. Så oändligt mycket lidande som delas här.... men lika mycket, eller mer, lyssnande, respekt och hopp! Många har vittnat om hur gemenskapen här har varit ett stöd att vända väg mot ett annat och bättre liv!

I tacksamhet! / mt

Känner igen mig. Fast mår skit nu när kl är 09.36 på morgonen och jag har redan tatt 5 öl. Har ingen att fira med så för mig är det oviktigt om det är dag eller natt eller morgon eller kväll. Rädd att tappa koncepten. Går igenom alkohol hjälpens program men lyckas inte. Ringde alkohol linjens telefon men möttes av att " den är stängd i jul", vad fan gör den för nytta då. Visst fan förstår jag att ingen orkar sitta och lyssna på fyllesnack på julafton men samtidigt så är det ju så här sanningen ser ut! Man är full på julafton och juldagen, även om det är mitt på dan eller morgonen eller julafton eller nyår. Vilken dag det är spelar inte längre någon roll. Jag blir rädd för mig själv och mina känslor. Det är inte okej eller kul nånstans. Jag lider.

Fru och Mamma! Välkommen!

Åt alkoholisten kan du ingenting göra. Du har försökt detsamma som de flesta andra anhöriga och utan framgång. Det du KAN göra är, precis som etanoldrift skriver, att förändra dina egna mönster och börja leva ett liv som du vill ha det. Läs andras berättelser här så kommer du att känna igen dig.

För min del valde jag slutligen att lämna och det gjorde faktiskt att min man insåg allvaret och valde nykterheten. I den processen hade jag enormt stöd av att läsa och skriva här. Numera går jag också regelbundet på Al-anon. Jag har även läst på de andra sidorna här och det har gett mig insikt om hur svårt det faktiskt är att sluta dricka - eller snarare att inte börja igen.

Boken Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund kan jag också rekommendera. En sida på nätet som jag haft nytta av är Carina Bångs 'Information och stöd till anhöriga... ' är inte helt säker på vad den heter numera men du hittar den om du googlar.

Fortsätt läsa och skriva här, det har hjälpt många! Kom ihåg att du inte är ensam! Allt gott / mt

Tyvärr, finns inget du kan göra!
Tjata och gnata, böna och be.. Vi är många som provat det och misslyckats!
Vissa gånger har det fungerat med ett ultimatum, men då ska du vara beredd att genomföra det! Ha planerat noga innan så att det inte bara blir "tomma hot".. För om man misslyckas, får alkoholisten bara vatten på sin kvarn.
Den enda du kan påverka, är dig själv!
Sätt dig och fundera, hur DU vill ha ditt liv! Planera för dig och barnen! Alkoholisten kan du inte göra ett dugg åt!
Jag vet att de ibland, under perioder när de druckit extra mycket, får en sorts ruelse och pratar om att sluta (prat om att "dra ner", är lika verkningslöst som att försöka ösa en båt med durkslag)
Låt honom i så fall verkligen visa i handling att han menar allvar! (inte bara pratar")
Många gånger mår alla bra av en "time out" och att man tillfälligt separerar. För oss medberoende så kan det vara bra, att distansera oss, för att få ordning på våra egna tankar och kunna bromsa vårt medberoende som vid det här laget sitter i ryggmärgen..
Rekommenderar Katerina Janoush bok "Anhörig", som fick mig att få upp ögonen för den "djävulsdans" vi höll på med, innan jag lämnade min alkoholist (som för övrigt fortsatt att dricka)

Välkommen hit! Vi är olika härinne och jag mådde väldigt dåligt av att dricka. Sov dåligt, hade ångest etc. Totalt fixerad vid a när jag slutade. Tog kanske två mån tills jag slutade tänka på a. Och då var jag också mer närvarande i nuet. En skön känsla. Och jag mådde bra! Jag hehövde min sömn som blev dålig av a. Du verkar mer ledsen. Är du deprimerad? Har du fått hjälp? jag ver inte om din ledsenhet hör ihop med att du slutat dricka el om det var därför du drack. Jag hamnade nog djupare o snabbare i a-träsket pga att jag var fruktansvärt trött av för lågt blodvärde. Det är inte så lätt att känna glädje när man är så trött. Så mitt råd är att du går till en läkare (i första hand), d-vitamin, kanske blutsaft, magnesium i andra hand. Tror att du behöver få bukt med måendet och med tröttheten. Vet inte riktigt om det enbart kommer sig av att du slutat med a. Sover du bra? Jag kan vara helt fel ute, det kanske räcker med att du slutat med a. Men du verkar lite för ledsen tycker jag. Kram

Hej härligaste Vilja!
Ibland tror jag att Alkoholmissbruk/alkoholsjukdom/ alkoholism/ Alkoholberoende etc, Är en lika komplex "sjukdom" som t.ex. Asperger.
Den är många gånger individuell. Och det finns både medvetna och omedvetna individer..
Jag undrar om inte våra beteenden liknar varandra?
Jag blir/blev aldrig "klapp kanon", fick inga minnesluckor/ blev inte "otrevlig", men hade periodvis svårt att "bromsa" intaget. Hade jag en flaska, så drack jag i regel upp den efter att ha tagit första glaset. ( idag är det nästan ett år sedan jag drack alkohol överhuvudtaget)
Minns en episod, för några år sedan, då mannen låg på sjukhus för en planerad operation och jag faktikst tyckte att det var en "lättnad" att sitta i ensamhet och korka upp en flaska vin.. Det var tyst och lugnt hemma (utan min rastlöse alkoholist som stimmade omkring)
Hade bara tänkt ta max 2 glas, men insåg framåt midnatt att flaskan var tom.. Jag var inte ens "bakfull" dan efter.. möjligen lite tung i huvudet..
Själv är jag lite orolig över det faktum att jag troligen ökar konsumtionen om jag köper hem vin eller öl. Från helger, till varje dag i veckan (även om det inte blir stora mängder) Även om jag inte ens blir "salongsberusad"
Jag har ingen ångest så, Men det ger mig en sorts ångest, att jag tappar kontrollen en smula efter första glaset, så jag har bestämt mig för att avstå.. (har inga problem med "sociala sammanhang", där det är ransonerat, för jag tror att jag tycker att det vore pinsamt att bli "full") Så innerst inne är jag nog en "kontrollmänniska" på både gott och ont!
Dessutom har jag upptäckt, att även om det bara blir ett eller två glas, så sover jag sämre.. Så det känns idag inte alls som någon förlust att avstå..
Så summa sumarum, tror jag att beroendet även handlar om mina egna tankar om alkohol. Bara för att jag är medveten om mina problem, så gör den mig inte så "frisk" att jag bara kan släppa på vaksamheten..
Det är väl ungefär som med en person som har förstadier till diabetes.. Antingen så skärper man sin kosthållning, eller så struntar man i det och utvecklar diabetes..
Så länge vi kan avstå, är vi "friska" (och vi kan säkert, "slarva" med ett och annat glas, utan att det är katastrof) Men släpper vi vaksamheten så är risken stor att vi blir fast i beroendet..
För min del, är att dricka alkohol, rysk roulette.. En lek med döden.. Det kan gå bra en massa gånger.. men jag vågar inte prova..
Tror att det hänger ihop med mig som "personlighet".. Jag har en typisk beroendepersonlighet, där jag kan bli väldigt "upphakad" på olika saker, liksom "fastna".. Det är allt eller inget..
Jodå, jag har tagit mig ur vissa såna här beroende-grejer (som folk nästan skrattar åt) men där jag själv insett att beteendet börjat styra mitt liv..)
Så nuförtiden har jag börjat se över vilka "vanor"/rutiner jag har. Det som är "bra" vanor, låter jag vara.. Hittar jag något sämre, så försöker jag byta ut det mot en bättre vana istället.. För jag tror på den gamla devisen att "summan av lasterna är konstant"
Ja det blev en lite lång fundering, så ursäkta om jag kapat tråden.. ;-)
Önskar en fortsatt nykter helg!

Tack för dina ord i min tråd.
Jag blev jätteglad och det var väldigt skönt att läsa dina rader just då jag läste dem.
Jag behövde det.
Tack och kram.

Skönt att höra Mick, att du inte gjorde så stor sak av det hela :) Vägen till att dricka A behöver inte starta med ett sug efter A tror jag. Det är nog lurigare än så, något "man bara gör" utan att tänka. Du beskriver ändå att du blev irriterad och agerade under stress, även att du var hungrig och törstig. Det är nog viktigt, som du skriver, att man förser sig själv med dom basbehoven för att minska risken. Något liknande är jag rädd för, som ska få mig att dricka igen. Eftersom jag sällan känner sug efter A, så skulle jag kunna trilla dit genom att "glömma bort mig" och agera efter gammal vana. Usch, det är lurigt som sagt var! Jag gillar din styrka och inställning, det tar jag med mig :) Fortsatt lycka till Mick!

Hej Rickard och välkommen. Även jag känner igen mig i det du skriver. Jag har tänkt att jag är falsk, dum, slapp osv, men framförallt...Allt tokigt jag gjort..DET HÄR ÄR INTE JAG! Det är som att leva dubbelliv och tillsammans med någon som är ruskigt opålitlig (sig själv).
Min uppfattning är att ju längre in i missbruket du är, desto fler triggers har man skaffat sig. Till slut finns det anledning att dricka jämt. Vi är vanemänniskor, det du gör ofta. förstärks och upprepas utan vidare ansträngning. Denna tankeslinga är en av mina starkaste motivationer för att fortsätta nykter. För om jag fyller mig själv med nya friska vanemönster så förstärks och upprepas dom. Här i forumet är vi många som är lika men också olika. Hoppas du hittar inspiration och just DIN väg till ett tillfrisknande! Bästa lycka till!

Klart vi klarar att hålla oss till vårt beslut Zorro. Något annat innebär bara mörker. Kram kompis :)

Firat en trevlig julafton med båda söner för första gången på många är. Den ena har fru o två barn och den andra är frånskild så han var här ensam. Idag på juldagen får han sina barn och då firar vi jul en gång till. Jag hade köpt hem alkoholfritt vitt vin men maken handlade resten, dvs öl och en box rött köpte han. Svärdottern dricker inte rött så jag beklagade att jag bara hade alhoholfritt men sa också att vi kan ha en vit jul. Jag vet att hennes föräldrar dricker för mycket så det kan vara en lättnad. Nu blev det så i alla fall. Maken och frånskilda sonen drack lite snaps och sen öl, vi andra julmust, afritt och bubbelvatten. Här har också druckits alldeles för mycket många gånger, det är lättare att stå för att jag glömt att köpa hem. Dom har en 6 månaders baby så mamman hade nog inte druckit mer än ett glas i alla fall och pappan kör. Jag kunde senare skjutsa min andra son till sin flickvän. Vilka valmöjligheter man har som nykter!
God fortsättning önskar jag er gamla vänner. Mulletant, det stämmer nog att ingen kan föreställa sej vilken gemenskap vi har på detta forum och hur mycket det betyder. För mej och min nykterhet är jag säker på att det var avgörande. Att hitta likasinnade och att inse att jag inte är så annorlunda som jag trodde. Samma tankar och ångest och få stöd att sluta, jaa, jag vill inte tänka på hur det kunde varit annars.

❤️

Hej på dig och varmt tack för hälsning i min tråd. Önskar dig en riktigt god fortsättning på julen. Stor kram

Att jag är på rätt väg? Ja hoppas det! Nu med facit i hand så skulle jag ha stått på mig. Det blev ungefär som jag befarade. Det blev inte bra, vissa stunder var bra som tur är men till nästa år kommer det inte bli så igen. Aldrig i hela mitt liv att jag tillåter det! Jag vill ta så mycket avstånd ifrån hinom som det bara går. Det har gått ett år sen jag flyttade men han har mig i sitt grepp fortfarande . Det måste måste bli ändring på det nu. Han gör inget för att ändra sig, bara fortsätter o dricker o dricker o blir helt knäpp o elak.han verkar inte förstå över huvud taget att han har problem. Fastän alla ver hur han blir så dricker han o skäms s inte. Jag såg att han tog o hände i sig en snaps i köket innan middan, han hämtade också en till kaffet åt sig själv (passar inte ens men vad gör det när man är törstig) sitter o drar en massa skämt som bara han själv skrattar åt. Är jättetrevlig mot de andra gästerna men inte mot sina egna. Han är som två personer. Det är bara vi som har fått smaka på den värsta sidan, den elaka vidriga typen som ingen kan tro att han är. För han är ju så snäll o supertrevlig o hjälpsam mot andra. Nej fy jag måste slå mig fri en gång för alla!!

"Om du ser min ovilja att dricka som ett handikapp så säger det väl mer om dina problem med alkoholen än mina", sa jag till honom.

Du är grymmast. Jag blir glad av att du mår bra!

Jag vek ner mig för pressen och drack idag. Måttligt iaf till skillnad från de flesta Jular innan. Det som är skrämmande är att när man dricker i andras takt så är man ju nyktrast i rummet. Kan ju inte vara positivt även om det känns som en vinst. Är ju alltid så , de flesta kvällarna går bra. Dricker inte så ofta men ändå känner jag att jag vill delta här, måste ju ändå va ett tecken att jag hittat mig hit?

Är bestämd fortfarande i mitt beslut att inleda och fortsätta 2016 nyktert. Vet inte varför jag tycker att jag har koll varje gång det går bra en kväll? Är det listigheten som är i farten?

Mannen jag älskar har sitt egna boende och behöver inte komma hit för sova. Han har aldrig sagt elaka saker till mig. Aldrig varit högljudda eller odräglig. Utan mer att hämningar släpper, han vågar mer sen blir han full och trött.

Vi träffades en kort stund mitt i julfirandet idag. Vi hann prata en kort stund i ensamhet. Han brottas enormt med sitt alkoholberoende just nu. Idag var han nykter och idag var första dagen han erkänt sedan vi träffades att han inte kommer klara av resan själv! Ett stort steg! Idag pratade han om att gå på möte. Han erkände även att det svåra med alkoholen var att han ibland kände sig så stark och hade inga problem att låta bli. Nästa minut kunde alla goda tankar vara borta och då drack han. Han pratade antabus...

Åh... Kära gud! Låt honom göra de rätta valen!

Ok, jag överlevde min nyktra julafton.
Det känns så att man kan göra roligare saker i livet än att umgås.
Hur gör ni? Hur hittar ni kraften att umgås med folk när ni är nyktra? Just nu känner jag bara att jag är så hemsk trött. Inget annat. Jag vill inte såra min familj, vänner, jag vill inte bli en som drar sig undan, men jag var tvungen att göra det idag för att inte börja skrika.
Denna jul kommer jag iaf att komma ihåg länge...

God jul!

God jul!
Ser fram emot att läsa ikapp i denna tråd när jag får liten egentid:)

...upptäckte just att vi nog kommer vara kort med helgvin. Och det stör mig. Och det stör mig att det stör mig. Hur kan det vara viktigt? Räknar på dagarna tills det är vardag igen o det går att fylla på... Detta är så sjukt, så osunt.
Men nästa jul kommer vara annorlunda...