Senaste kommentarerna i forumet

Jag kan skriva under på precis det du skriver om den gnagande oron och ångesten - och de mörka tankarna. De första dagarna så känns det som att det är stämplat i pannan att man varit inlagd. Känns som att alla ser och vet. Det gör de INTE! Det blir bättre - men det är helt normalt. För egen del så brukar det kännas betydligt bättre efter drygt en vecka - då brukar det klinga av sakta men säkert - och jag brukar sträcka på ryggen, lyfta mitt huvud och börja känna igen mig själv igen. Det är inga roliga dagar - tvärtom, riktigt avskyvärda ibland tycker jag. Försök bara att hålla ut och stå ut - och vänta på att det faktiskt vänder. Om du har fått något lugnande från doktorn så tveka inte att ta dessa i början - de hjälper för att coola ner hjärnan och kroppen - och ger utökade möjligheter att återhämta sig. Det där med musklerna känner jag också igen - men det försvinner nog ganska snabbt. Kroppen brukar ha en vilja och önskan om att snabbt ta sig tillbaka till normalläge - även om det känns lite skakigt den första tiden. Kämpa på Niclas - du är på rätt väg. En dag i taget som du säger - och i morgon så är det 6 dagar. Efter det så kan du räkna in 1 vecka!!!

Jo, jag tog chansen - och som jag trodde, inget problem att hitta något att prata om. Hon plockade direkt upp saker som vi pratade om förra veckan, och sen var samtalet igång. 45 snabba minuter senare så kände jag mig glad och lättad över att jag gick dit. Jag har redan från början signalerat att jag vill fortsätta "behandlingen" med att få träffa en psykoterapeut under lite längre tid. Idag så tog jag upp det igen - och fick positiva signaler tillbaks - och att chansen att jag skulle kunna få det är stor, även om hon inte kunde lova. Det skulle vara så skönt - och en möjlighet att kanske tillfriskna och minska risken för att hamna i träsket igen. Det skulle förhoppningsvis ge mig en stabilare grund att stå på - och verktyg för att möta motgångar och psykiska påfrestningar i framtiden. En stor fördel om terapeuten är knuten till beroendevården är ju att jag slipper förklara just alkohol/beroendebiten ingående för terapeuten. Det kommer att finnas en förståelse för det redan från början. Om man däremot träffar "terapeuten vemsomhelst" så måste jag ju själv förklara den delen - med en ovisshet om/hur denna terapeut relaterar till den "delen" av problematiken. Jag hoppas verkligen att jag får som jag vill - jag håller tummarna.

Härlig läsning! Vad kul att det går så bra för dig. Hatten av för dig:-) Jag har ju också sökt hjälp ett par ggr, och jag är faktiskt tacksam för den hjälp jag har fått när man varit som mest illa däran. De är ju faktiskt proffs på det de sysslar med - och jag aldrig blivit annat än respektfullt och professionellt bemött. Sen att man själv kanske upplever det som skamligt, där och då, är ju ens egna känsla - och inget jag har känt från läkare/sköterskor på beroendeakuten eller mottagningen. Häng kvar i den härliga nykterheten!!!/Anders

5 dagar, bra jobbat!
Är inne på 3e och känner mig så sjukt aggressiv!! Vill bara ställa mig och skrika rakt ut!! Och att inte kunna säga, håll käft allihop, mamma vill dricka sig full!!
Men det går ju inte, biter ihop och ansas bort ångesten...

Jag har helt klart druckit för mycket och ofta hemma, inte varit ett större problem i sociala sammanhang. Jag tror logiskt också att det bästa vore ett längre sammanhållet uppehåll men jag är helt enkelt inte beredd att göra det, kanske kommer... Men den sammanhängande minskningen jag nu lyckats med under en månad har för mig varit iaf en ordentlig förbättring. Som du skriver innefattar det både koll och kontroll från min sida att inte halka dit igen med stegring av ah. Jag är lite skrämd av det starka sug jag känt under denna period och det har samtidigt motiverat mig att avstå. Blir dyr restaurang ikväll så det blir begränsat ?. Sen tänkte jag avstå minst en vecks igen.

Underbart att läsa om din nykterhet, stort grattis till dig ?
Det gick hyfsat bra för mig innan sommaren, men precis som du skriver så kretsar sommar och semester kring alkohol för många och jag körde i diket.

Jag är nu inne på min tredje nyktra dag och jag sätter korta mål som dag för dag, jag känner mig motiverad och med hjälp från forumet så har jag en stark tro på att man kan lyckas.
Jag följer dig, kämpa på ?

Det peppar verkligen att höra era erfarenheter när det känns som det är otänkbart att klara detta. Det där med att kunna köra när jag vill är något som jag verkligen saknar pgr av att jag är supernoggrann att verkligen inte köra morgonen efter. Och jag har ångest över att inte kunna göra aktiviteter med barnen lördag och söndagar förmiddagar. Det är verkligen ynkligt hur det är, hur stor del av livet som a skall ta. Min sambo och jag var ute och gick idag och då tog jag upp att jag tycker inte att vi skall dricka varje helg, att man lägger så mycket pengar på a. Och faktiskt han höll med!
Nä nu måste man ta sig i kragen, ja är ju förbaskemej 44 år, hur svårt kan det vara!!
Kram till er!

Vad fint att du hittat hit! Din historia berör mig och att du fortsatt aktiv försöker finna vägar för att må bättre är imponerande. Du beskriver verkligen dubbelheten med alkohol. Berusningen som bedövar delar av hjärnan och får oss att släppa hämningar (vissa bra: bli social, dämpad ångest, vissa sämre: ljuga göra överdrivna saker) och sen de negativa konsekvenserna, mer ångest och risk att utveckla ett beroende.

Du är ung, bara det förbättrar dina möjligheter att förändra dina alkoholvanor! Du har sannolikt en del erfarenhet utifrån din beskrivning av kontakt med vården. Vad kan vara mest hjälpsamt nu?

Fortsätt gärna att berätta hur det går för dig. Du behövs här.

vänligen Li-Li
Alkoholhjälpen

Välkommen och tack för din generositet att dela med dig. Ditt inlägg pekar på något viktigt dvs. inre värden. En del värden förändras medan andra är mer fundamentala. Att bli förälder får oss ofta att djupdyka och tydliggöra för oss själva vad som är viktigt. Vad vill vi ge detta nya liv? Vilken kultur vill jag förmedla? Vad som gällde innan föräldraskapet kanske inte längre är giltigt. Det handlar så klart också om vad man förmår och vad man har med sig i bagaget det är olika lätt eller svårt att anpassa sig till den nya situation som föräldraskap innebär.

För dig har det blivit tydligt att du och din partner har olika syn på vilken alkohol/drogkultur som ska gälla i er familj. Du är klok som tar din oro på allvar. jag ska inte gå "moraltant" på dig (eller er andra) nu samtidigt är det viktigt att veta att för barn är det nästan alltid skrämmande att se en förälder påverkad oavsett. Även mycket små barn märker. Dessutom skapar det ibland konflikter mellan föräldrar vilket barnet naturligtvis känner av.

Jag tycker du är modig som skriver här och vågar lyfta frågan med din partner! Ibland tar det tid innan en tråd tar fart, fortsätt gärna att skriva och berätta hur tankarna går och vad du gör.

vänligen Li-Li
Alkoholhjälpen

Jag vet inte hur man tar bort ett inlägg. Men jag suddade ut mitt då det hade hamnat helt fel. Sedan såg jag att det hade hamnat rätt och då försvann det jag just skrivit. Suck! Inte sa haj på detta!

Tänker att du kanske kan göra som jag och bara dricka i sociala sammanhang. Skippade länge vinet i soffhörnet med sambon och det kändes skönt efter ett tag och blev en vana. Kommer inte att börja med det igen. Drack sparsamt i sociala sammanhang, annars också ett par glas. Varvade ibland a-fritt o a ute. Jag rekommenderar fortfarande en periods avhållsamhet, men jag lyckades inte särskilt bra med detta själv när det skulle vara antingen eller och det fungerade för mig ändå rätt bra att bara socialdricka. Konsumtionen var väldigt, väldigt måttlig under flera månader. Ibland vit ett par veckor -mån. Men det är ibland lite farligare att hålla på så och man får hålla koll. Jag drabbades av en personlig förlust och halkade tillbaka i gamla vanor... Dock inte helt eftersom jag inte drack öppet hemma längre och har nu kommit tillbaka. Tänker att om man ska dricka så får man se till att hålla konsumtionen över tid under risknivå, helst mycket under och det kräver medvetna strategier annars är det lätt att halka tillbaka och dessutom att hamna i en ökad konsumtion i stället om man får tro alla här som varit där.

Hej!

Jag har funderat på samma sak som dig. Alkohol är en drog som borde vara förbjuden i samhället. Alkohol har funnits i vår kultur under en lång tidsperiod och är därför socialt accepterad. Det är även fler människor som brukar alkohol än illegala droger. Jag kan tyvärr inte komma på ett bättre svar för tillfället. Har du tagit upp din alkoholproblematik med dina vänner? Dricker de också alkohol?

Hälsningar,

Holistic

Minns inte riktigt om svettningarna var annorlunda, dock vet jag att mina som jag trodde "nattliga klimakteriesvettningar" försvann när jag slutade dricka och kom tillbaka när jag började igen. Har slutat igen nu och tror verkligen att kroppen blir mer påverkad än man vill tro av alkohol. Jag märkte när jag började igen att kroppen går lite in i stress, och att rastlösheten kommer dagen efter att jag druckit..., men städa förrådet skulle jag också behöva göra så det var ju synd att jag inte passade på. Vad bra att anvönda energin till nåt vettigt! Och a-fritt hem har varit nödvändigt för mig! Låt dig nu inte komma på nån anledning att besöka "tant Grön". För mig var det lite lurigt där i början.

Några nollade dagar, hade ett väldigt sug igår mellan 17-22, sen försvann det och jag la mig trött men nöjd utan ah. Idag middag på stan, målet är ett par glas vin inte mer. Dagarna efter ska sen bli noll igen.

Jag tror absolut man ska ta en dag i taget, jag är tillbaka på alkoholhjälpen igen efter ett rejält återfall och jag tycker att dag för dag funkar bäst.
Kämpa på ?

Vad skönt att det du beskrev var något du hade bakom dig❤️. Jag har också haft en tillvaro i många år (nu flera år sedan) då det var så mkt som var jobbigt och svårt att jag nu inte förstår hur jag orkade. Kanske i den lugnare tillvaron nu att kropp och själ har svårt att förstå hur både nuet och det förflutna ska hanteras. Jag brukar halvt på skämt tänka på torsten Flinks textrad "jag reser mig igen", att man borstar av sig dammet bara... Samtidigt har överkonsumtionen av ah ett klart samband med detta, när man klarar av allt, alla motgångar, så blir det snuttefilten. Jag ska nu oxå klara mig utan snutten, och möta spökena från förr!

Under mitt långa uppehåll var det faktiskt en av de saker som kändes skönt. Plötsligt kunde jag tänka att kl var 15 på en lördag och känna "jaha". Så skönt att inte dricka. Så skönt att inte behöva se till att ha tillräckligt hemma. Så skönt att kunna köpa i vanlig affär (jag körde a-fritt). Så skönt att vara körbar alltid och inte känna det som ett streck i räkningen när barnen behövde skjuts tidiga morgnar eller sena kvällar. Och så skönt att tänka på annat än a. Den tiden kommer och det tar inte så lång tid. Tror att jag var relativt "besatt" i två veckor sen blev det långsamt bättre och bättre. Och sen när man kunde börja reflektera över sitt ickedrickande så var det så skönt. Det hindrade mig visserligen inte från att efter 9 mån halka dit igen, men ni är klokare än så :-). Och det har varit betydligt enklare att ta sig tillbaka upp igen. Håll ut nu! Det är så värt den vånda ni har nu och det går över ganska snabbt ändå. Efter två mån fick jag min verkliga belöning i måendet. Det blev ju gradvis bättre innan det också förstås, men då föll det på plats ordentligt. Det är ganska kort tid ändå om man jämför. Håll ut!

Förstår hur du menar Sisyfos, jag försöker tänka så nu att när jag vaknar på morgonen så bestämmer jag mig " att vad som än händer idag så ska jag inte dricka "
Sen får man med all sin kraft stålsätta sig och göra allt så bra man kan.

Sen har vi det där malandet som kommer i hjärnan, suget, tomrummet och nedstämdheten om hjärnan inte får alkohol, så fruktansvärt jobbigt.
Vi vet att man kan bli frisk igen, men det tar tid, vill minnas att man bör räkna med nästan ett år i nykterhet innan man känner en markant skillnad i kroppen och hjärnan och suget börjat klinga av.

Har inte varit helt vit dessa dagar men denna morgon vaknar jag upp helt nykter och mår så gott av det! Fokuserar på mina morgnar - hur mkt bättre jag mår dessa dagar utan bakfylla, illamående, svettningar och panikslagen ångest. Sånt gift alkoholen är och hur förrädisk och farlig.
Jag har nu två garanterat alkoholfria dagar framför mig o bör väl fix att ta söndagen som en vit dag också. Nästa vecka är det lite utmaningar iom planerat socialt umgänge. Men stopp nu till mig själv: ta EN DAG I TAGET! Inte rusa iväg i tanken, stanna kvar i nuet o framförallt - fokusera o känn in hur gott jag mår i kropp o sinne utan alkohol!
Önskar er alla en fin fredag!

Mitt liv har tagit en drastisk vändning som jag tänker använda till något bra. Nyseparerade och undrande om vart jag ska bo i framtiden och vad jag egentligen vill...?
Friska sunda tankar?

Tack pi för pepp:-)). Går in på dag 8 nykter. Oj, tiden flyger iväg.... Känns ok, sådana där inget speciellt dgr, livet innehåller ju dom oxå. Allt är mellan liksom. E ju inte riktigt bekväm med det, vill ju ha svart eller vitt, allt eller inget, av eller på. Helgen väntar, kan nästan lova nykterhet hela helgen, men kör bara 24h för säkerhets skull. Hopp om kraft till alla som behöver, kram

Kram och klapp på axeln, klart du skall ha det.
Att ta tag i sig själv och sen ändra på sig själv, kräver mer energi och insikt än någon kan tro.
Tycker du är en fantastisk människa som skall hålla huvudet högt och vara stolt över det jobbet du lägger på din egen resa.
Önskar dig en riktigt fin dag

att du har det fortsatt bra Konstnären. Att du kan njuta av sommardagarna och tillvaron. Hoppas också att du haft ett bra utbyte av Eckart Tolles bok som du skrev om.
Grattis lite i efterskott till dina två månader. Hoppas du nått 2½ nu.
Själv har jag bl.a. skaffat och läst en bok med tips på KBT-övningar som man kan göra för bättre sömn. Om det kommer att hjälpa när jag kommer in i en stressperiod vet jag inte. Men kanske.
I övrigt har jag nu de sista skälvande dagarna av semestern kvar som jag ska försöka ta tillvara på. Har just också haft en kort och intensiv förkylning. Men sådana går ju över av sig själva.
Min nykterhet jobbar jag på. Jag uppnådde 2 månader för en knapp vecka sedan. Känns bra ut.

Många sommarhälsningar, vi hörs

om dåligt mående de senaste dagarna, då jag haft en ganska intensiv sommarförkylning. En natt med först frossa när febern steg, och sen svettningar när febern avtog. Sedan ett par nätter med hostande. Detta har gett några nätter med lite mindre och ytligare sömn. Men jämfört med att avbryta en kraftig fylleperiod och försöka bli nykter och människa igen, med nästan helt sömnlösa nätter, abstinens med skakningar och kramper, och en ångest svart och tjock som tjära, har förkylningen varit mångfaldigt lättare att uthärda.
Men det är bra att få påminnelser. Fyllor och följande hemska tillnyktringsfaser är självförvållade och orsakade av alkohol. Men alkoholen kan man välja bort, med stark vilja, beslutsamhet och förnuftiga tankar.

Nu finns bara små rester av förkylningen kvar, medans nykterheten är orubbad och fortlöpande, dag för dag.

Önskar er som läser detta en nykter och förhoppningsvis förkylningsfri sommardag

Vissa dagar, ofta en vecka. Ibland hela tiden ftån ägglossning och ett par dagar in i mensen, ramlar jag ner i PDMS hålet.
Idag känns det bättre.

Heddali. Den tiden ligger nåt decennium bak i tiden. Har rest mig, utbildat mig. Har ett jobb jag trivs med, även om det stundtals är extremt hård belastning. Barnen är stora idag. Strax finns ingen kvar.

Jag har sprungit så fort, kämpat så mycket. Att jag tror att jag tappade bort en stor drl av mig själv på vägen.

Nu har jag tid att reflektera över hur livet är/har varit. Vilka val jag gjort och konsekvenser. Hur jag vill leva i framtiden.

Å jag verkligen längtar till klimakteriet. Hatar dessa hormondippar. Helt utan kontroll.

Nu en campinghelg med goda vänner och hundar.