Senaste kommentarerna i forumet

Bästa dagen på året, juldagen! ✨❤️✨

Julafton blev jättemysig. Huset var så mysigt och vackert med alla levande ljus och julpynt fullt av nära och kära. Jag älskar adventsljus, stjärnor och julgrans ljus som ensamma lyser på natten och tidig morgon. Det är minnen från barnsben och det för mig är jul. Julfrid.

Jag var förberedd och lugn dagen innan och hela julafton. Stort fint julbord och som vanligt klarade jag knappt att äta hälften av det innan jag blev proppmätt. Julklappsutdelning med rolig tomte och familjespel. Många lyktor tända upp till huset som lös så fint när de sista gästerna gick. Sådant uppskattar jag. Det vackra. :-)

Att vi är nyktra jag och min man gör att flera andra minskar intag. De får gärna dricka för min del. Ingen drack något starkare än öl och vin. Mina systrar gillar inte att dricka. Lugn jul och många kramar och värme. Skålade i alkoholfria skumpadrinkar och lite riktig skumpa. Jag och maken gick med på ett halvt glas champagne. :-) Resten av kvällen A-fritt.

Juldagen idag är den bästa. Helt fri, huset så vackert, fullt med mat, julgodis och inga måsten alls. Kaffe och skinkmacka på sängen. Jag myser.

Jag är inte det minsta sugen på alkohol och det är så skönt att slippa vakna bakis. Hela huset är fyllt med julfrid. Allt jobb innan är värt denna belöning!

Kramar
❤️

(Det blir bara lata mig med bok, film och forum idag tror jag)

Ja! mitt bekymmer kom efter detta, och vi är fler som har samma besvär. Såg ett reportage på TV för några år sedan :(

Tack för att ni skriver i tråden. Va skoj att se att det kommit så mycket nya inlägg. Kapa hur mycket du vill Etanoldrift=)

Jag köper dina teorier helt och hållet Etanoldrift. Känner likadant som du verkade göra. Alkohol är inte på samma sätt avkopplande för mig. Känner alltid lite skam när jag druckit och oro när jag ska , ifall det skulle bli för mycket eller inte. Precis som så många andra så får jag ett sug i situationer där jag druckit några glas, vill ha mer. Sen kan jag ta det piano några dagar och leva mitt vanliga liv. Men det är klart att konsumtionen har ökat över tid ganska rejält.

Man behöver ju mer för att känna av och ibland missar man balansen och det blir för mycket. Igår blev jag varken nämvärt onykter eller bakfull som följd. Men jag skulle kanske, om jag hade någonting hemma när jag kom hem lika gärna ha blivit plakat..

Missunderstood, jag lider med dig. Tyvärr är anonymiteten väldigt viktigt för mig också. Det är därför jag har velat så länge att ens skriva här och bara suttit och läst. Hoppas du mår bättre och att du lyckats stoppa dagens drickande? Känner igen mig i den ångest du förmodligen kände imorse när du vakande och att du inte hade något annat väl än att lindra den med en öl till frukost. Man har alltid ett val!

Det stämmer, det är nog utmattningssyndrom också.
Alla tips och råd är jättebra att höra, det är antagligen så att varje av oss måste hitta sin egen väg. Men allt som ni kommer med är värdefullt, ger mig nya input och hjälper att få ihop hela "bilden". Pga av mitt arbete har jag gott en del kurser i mindfulness och KBT. Funkar faktiskt bra. För en tid sedan åt jag också SSRI, fast jag gillade inte effekten. Det fungerar jättebra på mig mot ångest, men samtidigt blir jag bara avtrubbat, sitter och är nöjd med allt, har ingen drivkraft att göra någonting. Har inget behov att träna, laga mat, ha sex eller göra något, för att jag mår bra ändå, ha ha.
Just nu mår jag faktiskt lite bättre. Men det irriterar mig att jag inte har något kontroll över det hur jag mår. Samtidigt, jag hade det inte förut heller, egentligen, så vad spela det för roll? Men idag känns det så himla skönt att julafton är över och alla värsta "måsten" är avklarade.
Ok, jag ska ta prover nu när jag är bortrest. Det är nog klokt. Och försöka fylla på det som "fattas" i kroppen.

Mycket handlar nog också om att hitta sig själv. Jag har suddat ut mig själv med vin, jag blev till ett monster, någon egentligen som jag inte är. Kanske någon som min omgivning ville se? Nu är det så att varje sekund när jag mår bra är värdefull, varje stund när jag känner att det är ok är värd att komma ihåg. Att vara närvarande i nuet som Sisyfos skrev. Det vill jag jobba på. Livet är så bräckligt och kort, inte alltid nödvändigtvis meningsfullt. Men jag vill försöka, ge mig själv en chans till. Om jag orkar? Vem vet.

Vi klarar oftast inte "bara lite..." Det måste finnas ett inte ett första glas om man är den typen som fortsätter sedan. Du är på väg och nu ett felsteg rikare. Många här har blivit lättade av att prata med sin partner om hur problemen upplevs gällande alkhol och då kunnat få bra stöd. Kan du nye göra det som en present till dig själv inför det nya året?

Hoppas du orkar med allt stök idag och är nykter. :-)
Kram

GOD JUL, Det är inte alls lätt att avstå alkoholen. Men jag gläds över måttlighetsdrickande och medvetenheten. Jag är ju i en process som går i rätt riktning! Det ska gå åt rätt håll nu framöver! Som sagt så,är det lättare att helt och hållet avstå vinet, någon dag nu och då. När jag väljer att dricka vin får jag KÄMPA för att dricka måttligt. Undrar varför jag utsätter mej för det? Samtidigt känner jag mej så nöjd när jag kan hålla mej inom gränsen. lurar jag mej själv?

Hur mår du nu miss understood?

Här blåser det extremt mycket och jag är glad över att jag nye ä bakis idag. Det var några veckor innan jul då hjärnan förhandlade med min önskan om att vara nykter. Skitjobbigt. Suget kom starkt och funderingar på alkohol ökade. Men så lade sig tankarna och jag vann. Mitt beslut vann över beroendepersonen. Det är tufft att sluta om man druckit länge och har många av livets situationer kopplade till alkohol. Avgiftningen först och sedan vanorna som ska bytas ut. Efter 3-4 veckor minskar suget mycket och det blir lugnare i kroppen.
Har du varit nykter en längre tid förut? Skriv hur ditt beroende ser ut, vilka situationer som är farligast och triggar drickande, när du mår bra och vad som får dig att vilja dricka. Att tänka igenom det är ett steg på medvetenhet och lära sig att förändra sitt drickande.

Har du en egen tråd?

Välkommen hit till oss som vill förändring! Jag känner igen mej i det du skriver och jag drabbades för 1 år sedan av utmattningssyndrom och depressionen. Det är en svår kombination tillsammans med alkohol. Sök hjälp och stöd. Att försöka komma ur det svåra du beskriver utan stöd från psykolog och läkare är onödigt kämpigt. Du är på rätt väg när du nu minskat alkoholen men i kombination med psykisk ohälsa blir det övermäktigt. Företagshälsovården brukar ha bra hjälp. Även primärvården. Stanna kvar här och dela dina tankar med oss andra. Läs också andras trådar. Du kommer att känna samhörighet och stöd.

Rabbitgirl, välkommen

Det är nog så att julen gör att flera här inte riktigt har haft tid att vara i forumet lika mycket som vissa perioder och då kan det hända att vissa nya inlägg missas. Fortsätt skriv och lägg kommentarer i andras trådar så kommer de att hitta till din också.

Tycker Sisofys ställde bra frågor och kommentarer. Jag tänkte också att du låter lite deprimerad och som du skriver är det inte konstigt. Jag har skrivit en del om det där i min tråd. Du behöver ge din kropp tid. Jag vet, det är tungt. Man vill gärna må toppen när man slutat med A men jag har också varit ganska låg i flera perioder. Jag fyller på med b- och d-vit samt magnesium och omega-3. Gör en hälsokontroll på VC. Det går fort. Så vet du hur dina värden är och kan ev korrigera om det är någon brist.

Promenader i ljuset och fysisk träning är väldigt bra mot deppighet. Regelbundet under flera veckor så märker du skillnad. Du mår bättre. Mindfulness är verkligen något som många inklusive jag får enorm hjälp av och dessutom ökar livskvalitén på lång sikt. Pröva några veckor. Finns appar att ladda ner och ljudböcker som är bra.
Om det inte känns bättre om en månad, tveka inte att ta hjälp och prova ssri-preparat. Livet kan vända från moll till dur på några veckor.

Försätt läs och skriv här, ge dig själv bra förutsättningar att må bra och framförallt tålamod. Hoppas att du snart mår bättre. Berätta gärna hur det går på vägen.

Kram

Miss understood

Går in i forumet på den bästa dagen av alla för mig, juldagen, därför att jag tycker om att läsa här, för alla fina (anonyma) vänner som kämpar med sina beroenden och delar sina tankar på resan här. Det är värmen, ödmjukheten och mänskligheten här som är givande för mig. Detta forum är vad det är tack vare de frivilliga som delar med sig av sina tankar här. En del av oss försöker också peppa och stötta andra i den mån vi vill och orkar. En del av oss skriver bara själva i sin egen tråd.

Alla är välkomna att skriva här. Vissa behöver mer stöd och många går också parallellt på terapi, AA-möten och andra forum som ger det stöd som vi behöver. Forumet är en typ av stöd och här lägger vi inte ut våra kontaktuppgifter. Det är klokt på många sätt. Vi som kämpar med våra beroenden är inte bäst lämpade att vara samtalsstöd och ha personlig kontakt, anser jag. Vi har fullt upp med våra egna resor, kamp och familjer. Det finns professionella stödlnjer och beroendemottagningar som hjälp.

Etanoldrift, delar med sig mycket klokskap av egen erfarenhet till andra och skriver till de som också brukar uppskatta råden. Det är generöst och av välvilja. Ingen kan ställa krav på oss att skriva något alls här eller lägga tid och omtanke om andra här, men det gör hon och många andra ändå. Det vi skriver till andra är alltid med en vilja och önskan om att hjälpa andra till ett bättre liv. Vi har också en oskriven regel att alltid respektera andra.

Jag respekterar dig och dina känslor och hoppas att du skriver i din tråd om dina funderingar och arbete med att bli nykter. Jag skulle vilja att du fokuserar på dig själv och inte riktar din frustration negativt på andra här i forumet. De förtjänar inte det. Här hjälper vi och stöttar vi varandra. Du är så välkommen att vara med och bidra i forumet.

Just nu behöver du prata med någon och jag tror att stödlnjer är bra, likaså AA. Du kan också se detta forum som ett långsiktigt stöd på din resa som du väljer att göra. Du behöver göra ett val, som vi andra här. Vill du sluta? Vad behöver du för att klara det? Här i forumet finns många tankar och goda råd just kring detta.

Önskar dig all lycka till! Alla är värda att hitta ett nyktert liv och leva det liv vi vill leva! Det tar tid att ändra vanor och tankar för att komma dit och under den tiden då förändringen äger rum är forumet ett fantastiskt stöd! Hoppas att du kommer tillbaka när du inte riktar din ilska mot andra i forumet utan istället delar med dig av dig och dina erfarenheter. Det uppskattas alltid!

God fortsättning och hoppas verkligen du hittar ett bra stöd att bli fri från alkoholberoendet!
?

Tack för ditt svar Sisyfos. Jag kände lite att ingen bryr sig, men många här på forum känner varandra och det är nog inte så lätt att komma in. Speciellt i början, när man inte har kanske så mycket att komma med.
Lågt blodvärde har jag, men antagligen pga av alkoholen. Missbruk leder till det. Det tar lång tid att ta sig ur. Jag har faktiskt ätit Mg och D-vitamin (och massa annat) ganska länge nu, men vad hjälper det om man spolar ut allt med vin på kvällen? Man kan hoppas att nu blir det bättre iaf.
Jättesvårt att veta om jag är deprimerad, för att jag har dopat mig så hoppas mycket på sistone att bilden är otydlig. Fast så klart är jag ledsen och uppgiven.
Om jag sover bra? Ha, ha, inte typisk kanske, men sedan jag slutade dricka sover jag som en stock, i natt sov jag t ex 12 timmar. Men det kan bero så klart på låga blodvärden, allmän utmatning (mycket, mycket jobb på sistone).
Nu ska jag åka bort i 10 dagar. Resa till min mamma och pappa, krävande, men lite kul också.
Jag känner att jag behöver prata, men jag har ingen att prata med, kan inte berätta för "någon". Därför att är jag nog här.
Tack för din kram, Sisyfos. Och en kram får du tillbaka :)

Jag tycker du skall stanna kvar!
Du behövs här!!

adjö

Vill bara att du skall veta att mej stör du i alla fall INTE!!
Vet hur ensamheten och ledsenheten känns även om jag just denna julen haft det bra. Den förra var inte lika rolig, så ja, jag förstår dej!
En sak som jag tycker verkar märklig är att ni träffats och fikat ihop - om nu anonymiteten skulle vara så viktig menar jag.....
Vill tipsa dej miss.understood om en chatt på nätet som heter sps. Där finns alla sorters människor med alla sorters problem och det är alltid högt i tak.
Stor kram på dej från Kvaddad

Vad exakt är din poäng ? vad vill du bevisa? ett forum är ett språkrör för en diskution om alkoholberoende i detta fall. här talar man om alkoholberoende eller har jag missuppfattat det?

vi, vi, vi.
jag, jag , jag.
eftersom jag "stör" er anonymitet så mkt så låter jag er vara eftersom INGEN här, lyssnar på mig. Jag kommer ringa nationella hjälplinjen för att jag vet att dom lyssnar. Jag hoppas att DU som ser det här också gör det. @Etanoldrift. Förlåt om du kände dig träffad av mitt inlägg, det var inte meningen att göra dig till en "terapilyssnare" den rollen gav du dig själv i och med att jag skrev mitt meddelande här på forumet.

MEN tydligen så är det inte accepterat att man gör så, men DU känner ändå rätt att göra och skriva "Tack för att ni respekterar och håller samtalet här på Forumet! Vi som befinner oss här gör så gott vi kan
(lägger in den här på ett par ställen till , och förstår om admin väljer att plocka bort!)".

ADMIN, JAG som befinner mig här, ensam, utlämnad, och NU censurerad ber DIG att INTE ta bort mitt inlägg och INTE tolerera @etanoldrift inlägg då det förminskar min tillvaro som en människa.

TÄNKER INTE LÄGGA IN DETTA PÅ ETT PAR STÄLLEN UTAN LÅT STÅ!!!!! Om detta inlägg försvinner tänker jag skriva till JOM . Vi ALLA förtjänar bättre än så. SKÄMS PÅ DIG @etanoldrift !!!!!!!

Kommer ner på morgonen. Är sur för att JAG inte ringt hennes bank och fixat så att hon kan överföra sina pengar mellan sina konton. Jag säger att jag jobbat och att jag sagt att vi kan åka ner tillsammans. Det har jag tydligen ALDRIG sagt. Hon tycker att jag "aldrig gör någonting". Då får jag ett liiitet utbrott och frågar henne vem som städat, jobbar 100 %, lagar mat, ser till att hon har rena kläder o.s.v.....Hon bara fnyser. Hon ska hem till pappa i e.m. Har inte handlat julklapp. Affärerna är stängda i dag och jag antar att jag är skyldig till detta också...
Orkar inte ta detta just nu. Hon får åka. Försöker sortera mina egna känslor och vad som är mitt och vad som kommer från henne...
Det var denna julen...och NU kom tårarna...FAN FAN FAN...Jag vill så mycket! För andra och för mig själv också blir det bara så här. I går kväll stod jag med hela disken, mängder av mat som ingen kommer att äta, julklappspapper och snören överallt och ett hem som ser ut som BEIRUT! Nästa jul åker jag bort. Vill inte vara ett offer. Vägrar att vara martyren som dricker som tröst! Nästa år blir det MIN jul. Jag vill finnas för mina barn men inte vara en dörrmatta. Måste hitta mina egna gränser och en lagom kompromiss mellan deras vilja och önskningar och mina egna...
Lite vila nu...sedan jobb!
Kram

Jag backar INTE för forumreglerna!
Jag förstår att du just för ögonblicket har större problem än många av oss.. men då är kanske inte forumet, utan vården det ställe du ska söka hjälp på idag!
Du är alltid välkommen, men respekt, är inget man "kräver", utan något man gör sig förtjänt av!
Hoppas att du får den hjälp du behöver idag!

"Bara" lite glögg.....jo, sen var det färdigt.
Nallade ur familjens vinbox under hela matlagningen. Började äta julbord med gamla mamma, sambo och några andra vuxna släktingar. (Som väl är inga barn med). Vaknade på sängen och insåg att jag däckat mitt i middagen.
Skäms nåt alldeles otroligt och mår som jag förtjänar. Ont i huvudet och darrig i hela kroppen. Ångest från helvetet.
Inatt, när det var som värst, lovade jag mig själv att följa med min väninna till AA. Jag är så fruktansvärt besviken på mig själv. Jag var ju så bra på väg. Måste ta ett allvarligt samtal med min sambo också. Det svåra är att han inte tycker "det är så farligt" och det blir ju inget stöd. Själv dricker han nästan inget alls.
Vet inte hur jag ska klara dagen med mig själv ens, men snart väller det in nya släktingar som det ska dukas och lagas mat åt. MEN INTE EN DROPPE IDAG.

bortredigerat

Tack för att ni svarat! Ni har förstås rätt, jag kan inte få honom att sluta dricka. Men ett av problemen är att jag vill nästan lika mycket som honom att problemet ska gå att 'önska bort'... Att han bara ska kunna bestämma sig för att sluta med de här dumheterna, bara dricka lagom, och sen är allt bra. Men det har då inte fungerat hittills, så varför skulle det helt plötsligt göra det nu?

Jag har läst lite i forumet och blir rädd. Ser mig själv om 15 år, med stora barn som fått en annan uppväxt än vad jag önskat. Drickande som bara fortsatt öka. Det känns inte bra.

Samtidigt är det inte lätt att ta ifrån barnen kärnfamiljen så länge hoppet finns kvar. De vill ju ha både mamma och pappa... Och tänk om han 'klappar igenom' helt av en skilsmässa? Men det är ju skönt att höra att det finns de som då tagit steget och blivit nyktra. Ett ultimatum kanske är enda utvägen. Men är jag redo att gå om det blir så? Samtidigt mår jag ju inte bra, man ska väl se fram emot helger och ledighet och inte oroa sig? Och vila upp sig på helgen, inte ligga vaken i ilska med en som fyllesnarkar bredvid...

Precis som vilja skrev i ett annat inlägg, är anonymiteten väldigt viktig för oss här på forumet. Vi försöker att besvara kommentarer och dela med oss.
Det gör vi ibland väldigt öppet (och som sagt på ett sätt som vi kanske inte skulle våga göra annars)
Ja, jag har sett att en del gärna vill ha "mer", men personligen känner jag att jag inte är rätt person för "personligt stöd". Och jag vill inte ens uppge vilken ort jag bor på..
För det finns alltid personer som lägger ihop ett och ett och får det till fyra.. Och det vill jag inte riskera, eftersom det runt omkring mig finns personer som behöver få vara anonyma av flera orsaker!
Jag hoppas innerligt att du hittar någon att få prata med! (jag vet att det är särskilt marigt under storhelger)
Och jag hoppas att du respekterar våra beslut att INTE lämna ut oss mer än vi gör!
Det är inte för att vi inte känner med dig.. utan för att det lätt blir väldigt fel..
Styrkekramar!

Har jag firat i år med, om inte hela, så åtminstone en stor del av tjocka släkten.
Julmust och mineralvatten för hela slanten.
Släktens yngsta, bara fem månader, gick varenda hjärta att smälta.
Så mycket folk, så många barn och inte ett pip eller gnäll.
Inte heller några stressade eller irriterade vuxna!
Kan det verkligen vara möjligt?! :))

nån som orkar om jag lämnar mitt mobil nummer?

Det är skillnad på regn och regn!
Här i Skåne lyser solen i dag. Perfekt väder för lite löpning men jag vill inte. I dag inviger vi sonens julklappar. Spelar spel och äter rester av julmaten. Jag ska jobba i kväll och vill hinna vara med lillkillen. Det är kanske här det där "lagomtänket" måste komma in. Att kunna släppa på duktigheten lite...prioritera om...

Sitter och funderar lite framåt så här inför nya året...Har två vänner i mitt liv som är de viktigaste. En som varit min vän sedan första klass. Hon kan mig. Har varit med. Hon och jag hade vår första fylla tillsammans. Häxblandning från pappas barskåp när vi var 15 och jag blev fullast. ? Nu bor vi många mil ifrån varandra men hon ringde i går. Hon vill att jag ska komma och hälsa på snart. Hon har stått ut med mina fyllemissar och åtskilliga fyllesamtal och tycker fortfarande att jag är en av de människor hon älskar att ha i sitt liv...Känner mig så ödmjuk inför detta faktum och jag vill vårda det ömt. Hon ska inte behöva utsättas för mer nu. Punkt!
Min andra närmaste väninna är en f.d. kollega. Vi träffades för drygt 5 år sedan och det är alltid lika roligt och givande att ses. Vi går på "feelgoodföreläsningar", springer tillsammans och fikar i timmar. Fick ett sms från henne i går om att hon saknar mig.
År 2016 ska bli ett år då jag vårdar nära relationer och goda vänner!
Mannen...nej tyvärr....han ingår inte i detta koncept men det är en annan historia...
I dag känner jag mig inte så sprallig...inte så knasig och rusig på nykterheten men ändå lugn och trygg i mitt val. Det är ok det också! ?
Kramar!