Senaste kommentarerna i forumet

Tack för erat stöd och hjälp. Just nu känner jag att det ska bli rätt skönt att inte dricka. Slippa fyllan, ångesten och pinsamheten som sitter i flera dagar. Men vad händer sen... ?När det har gått en tid. Känner att ett glas vin vore gott... Blir bjuden på middag... After work... Hur ska jag få kraften att förstå att det är noll alkohol som gäller från och med nu?
Jag har sagt det ett otal gånger.. NU ska jag aldrig mer dricka! Men efter ett par månader börjar jag sakta med en öl, sen två, ja sen förstår ni...
Hur håller jag mitt löfte till mig själv?

Hej Äppelknytte!

Det går att byta användarnamn, vi kan göra det åt dig men kanske kan du göra det själv, jag väntar på svar om just den frågan för en annan person undrade samma sak, vill du kan vi byta åt dig, skriv då bara till vad.

Rosette
Alkoholhjälpen

Tackar som frågar! Jo, mycket bättre. Var helt slut i psyket när jag skrev det första i den här tråden. Just nu känns det stabilt. Nykter på åttonde dagen. Inget sug eller tankar dithän. Jag är tacksam över min underbara sambo som stått ut. Och jag är mycket ute i naturen. Tänker att jag vill komma åt det underliggande som gör att jag tar till alkohol när jag mår dåligt. Man blir sån flipperkula, helt i våldet på underströmmarna. Men just nu är det vilsamt i maggropen och jag ser fram emot en utflykt vi ska göra i helgen. Må väl, du med, Muränan!

:)

/LenaNyman

Zelda?

Kram

Jag mår bra. Jag har kunnat sova två nätter i rad. Så skönt. Dock så märker jag att nu när jag inte kan skylla svackor på sömnbrist - vad är det då som skapar obalans? Hehe. Arbetet fortsätter, jobbet pågår. Med och i "det nya livet".

Snart ett år? Grattis du är i mål. Nej nej. Jag brukar tänka att nykterhet är som att springa ett lopp eller åka Vasaloppet. Man behöver vätskekontroller för att orka fortsätta. Mina vätskekontroller är bland annat AA-möten. Sen hjälper rätt tankar och det mentala. Du VET :)

Kram Ebba

ebba - det är toppen att känna så.
Hoppas du mår bra!
Ha de bra :)

till Det vidare livet! Så trevligt att möta dig här! / mt

konstnären - jag har bara så mycket energi på mornarna, och alltid haft och varit glad då. Dvs innan A hälsade på. Då var det segt. Men nu är det som förr igen :)
Passerat bäst före datum...hmm. Då ligger man väl kistan eller urnan. Men tror jag vet vad du menar.
Visst är man inte 20 längre men vad gör det. Jag träffade på man som precis fyllt 80år i somras och han såg så fräsch ut. Rosiga kinder och klar blick. Han sa...jag tar en prommis varje morgon på 1,5tim och på eftermiddagen så gjorde han styrkeövningar (varje dag). Och sen var han aktiv i föreningslivet. Ett exempel på att om vi tar hand om oss själva, börjar leva och söker lycka och kärlek så märks inte åren i sinnet.

Den där gojan kan du fritera och ge till vovven om den vågar visa sig igen. För mig blir det inga fler glas varken idag eller någonsin. Jag har gjort slut med A och gått vidare. A kan inte komma tillbaka för det finns ingen dörr för A att kliva in igenom längre.
Kram och gör något kul idag :)

har jag gått till idag. Så nu har jag två trådar. Jag har blivit beroende av forum, men helt klart bättre än A. Idag ska min syster och jag åka till en liten Gårdsbutik ute på landet och titta om vi kan finna några hängmörade biffar till helgen. Jag vill ha en blodig biff. Har nästan inte ätit det sedan jag slutade med A. Så rädd var jag för jag förknippade det med en flaska rött. Den tiden är över och alkofritt rödvin har jag svårt att njuta av nu. Borde även ta tag i en liten höststädning men det är så fint väder att det får vänta.
Fin dag alla
Konstnären

Vad går du på egentligen. tänk att kunna vara så rusig och full av energi utan A. Själv är jag oxså inne i en sådan period. Gäller att passa på och leva sitt liv för ingen annan gör det åt mig. Satt och tänkte på att livet är väldigt kort och att jag har passerat bäst före datumet. Nu vill jag gör allt så att jag inte missar något innan jag sitter på hemmet och tittar på foton av barn och barnbarn. Det verkar för tillfället som gojan som jag hade som en ständig inneboende har flugit iväg, eller sitter han någonstans och ruvar på hämnd.
Lockande var han som sa nu konstnären kan du ta ett par glas vin när du varit så duktig. Kommer han tillbaka ska jag vingklippa honom.
Tor, idag inget först glas för mig.
Ha en rolig dag
Kram Konstnären

Det är september nu och vi ska på kurs hos hund-Görel. Hon heter väl så? Hon i Mia & Klara? September. Hörru.

Visst är det härligt att vakna och känna så :)

Tack detsamma Tor.

Blir glad för din skull, visst händer det en massa saker både psykiskt och fysiskt. Men det är rätt spännande.
Konstnären

En underbar morgon! Morgonstök nu och sen skynda till jobbet. Önskar alla massor av god energi, livsglädje och en fantastisk torsdag.

Vad bra och starkt gjort av dig, efter så kort tid. Jag tror att det gick åt mycket energi på tankarna att man inte ska dricka, Minns att jag var så trött framåt eftermiddagarna.
Värsta tiden var mellan 16 och 19 och ibland kan den känslan komma till mig nu oxså. Men att se människor omkring sig i sitt hem dricka det är mycket jobbigt. Samtidigt kan man ju inte gå och gömma sig heller. Själv hade jag knappt något socialt umgänge första tiden, men det klart mannen drack ju då mitt framför näsan på mig.
Imponerad är jag av dig
Kram Konstnären

Vaknade mitt i natten panik för jag drömde att jag drack alkohol. Kunde också känna lukten, men på något annat sätt. Det tog några sekunder innan jag insåg att det var hustrun intag som var grunden för den dimma som var i sovrummet. Öppnade fönstret och somnade om efter ett tag. Känns bra att jag själv numera inte sprider sådana ångor!

Ha en bra dag alla

Tycker fortfarande att jag är lite fånig som letar substitut. Varför kan inte Pucko eller vatten gå lika bra? Men nää, jag sitter där och dricker långsamt och våndas och undrar om det är samma färg på mitt som de röda de andra har. Ser man att jag har något annat i glaset? Ser man att jag ser ut som vanligt? Att jag inte blir lite smålullig? Varför kan jag inte upphäva min stämma och säga "jag dricker inte alkohol nu på ett tag" precis på samma sätt som jag säger "välkommen hit" eller "nu är det dags att sätta sig till bords"? Irriterad över det för jag tycker jag är feg, och jag tycker det är fånigt att ett gift ska ha så stor plats i vår kultur att vi som verkligen inte tål det ska hålla på att leta efter substitut. Med din liknelse: "Jag är allergisk mot broccoli, men, eftersom jag ska på fest och alla andra äter broccoli, så köper jag ur- och sönderkokt broccoli utan vitaminer och grön färg med en förnimmelse av smaken för att smälta in". Patetiskt, eller? Men där är jag med mina alkoholfria öl och klagan över vin som smakar saft.
Nåja, i lördags var ju fokus att inte dricka vad som än händer och det klarade jag, och man ska vara lösningsfokuserad, och, alla sätt som tar en till målet är bra sätt, så jag är nöjd . Men tycker allt är ganska fånigt så här på morgonkvisten :)

Tack för din KRAM som returneras. Nu blir det en runda i gryningen till det som verkar bli en vacker sensommardag

Jag fick faktiskt tårar i ögonen nu. Det är morgon, jag lever i det där du beskriver och så läser jag här vad du har skrivit. Hungrig? Trött? Ledsen? Det är verkligen så. Jag älskade min napp när jag var liten, så som alla barn med napp. Jag tänker att nappen kanske inte var bra. Den skulle snabbt bota och mota bort "känslor" istället för att rida ut stormen... Nu är jag i alla känslor och inser att tillstånd går över. Som väder. Förändras. Håll ut. Stormen ger sig.

Tårarna nu var bara för att forumet är en sådan vacker plats. Att vi hittar hit av en anledning och hjälper varandra. Tack Berra.

/Ebba

mitt i natten, Izzy - du kanske inte får honom att lyssna. Du söker en gemensam lösning och uppgörelse men ni kanske inte är på samma station. Troligen inte.... Hoppas du kan köra ditt spår och visa vad du vill och tänker göra med ditt liv.
Kram i natten / mt

...är ibland svårt, man hamnar lätt tillbaka till det som känns som vanligt, den dagliga rutinen.
Samma sak är det med tankarna, att inte falla tillbaka i något som man vet....inte är bra för en.
När man inte vet vad man ska göra, så gör man det man brukar göra, allt är som vanligt och det finns ingen osäkerhet kvar.

Det var det farliga med drickandet, allt var så hårt förknippat med drickandet, när man inte vet vad man ska göra, går det alltid att knäppa en bira tills dess man vet.
Och med berusningen kommer också den lättande känslan att allt verkar vara bra, den drogen lurar verkligen hjärnan.
Farlig kan den också vara då man kan istället gå ifrån glad till ledsen, sentimental, arg och våldsam.
Då blev det fel med den tilltänkta glädjedrycken, men man slutar inte att praktisera den i alla fall.
Man faller tillbaka till det som känns tryggt, berusningen om än i små doser.

När man avbryter sitt drickande så märkte åtminstone jag att hjärnan var kvar i sitt dryckestillstånd,
Det här hade varit ett utmärkt dryckestillfälle, och den här, och den...
Och då kännas det som om man snavar på sig själv, hur kommer det sig att tillfällena inte förändras men rent praktiskt går de inte att genomföra?

Då blir man till början lite låg, och tycker genast väldigt synd om dig själv, stackars mig som inte kan dricka...
..eller kan och kan, klart jag kan, men kan inte hantera den, rent fysiskt är det inga problem, men i huvudet....
När det bara slår slint varje gång, och man envisas med att fortsätta pröva, det är en farlig situation.

Beroendet har varit det jag har slagits mest med, hur tankarna så lått faller tillbaka till det trygga drickandet.
Att förändra tänket och finna andra substitut för mental tillfredställelse det var ännu svårare.
Belöningssystemet var tänjt åt fel håll, och det sa bara inte fjong så var det tillbaka till vad det var.

Än idag kan jag känna små behagliga vågor springa igenom mitt medvetande vid tanken på alkoholen.
Men man minns bara de behagliga och lyckade fyllorna, och man fantiserar om att de kan bli ännu bättre.

De blir inte bättre, hjärnans sätt att tolka alkoholen har blivit helt fel, den är inlärd fel.
Därför tror jag inte att en beroendepersonlighet kan lära sig att dricka måttligt.
Det blir samma sak med spel, sex och shopping och god mat, för mycket är lagomt och det ökar hela tiden.

När man har lärt sig att lyssna på sin kropp och vad den egentligen vill, så förstår man sammanhanget bättre.
Kanske är man trött, hungrig, arg, ledsen och då återfaller den till gamla invanda tankar, en fylla kanske fixar det här?
Nej, det gör ju den inte, man kanske tillfälligt blockerar bort känslan, men den finns kvar.
Så vad händer, man förskjuter känslan eller bedövar den för en stund, kanske har den förvärrats efteråt?
Eller som jag också upptäckte, alkoholen förstärker känslan, man blir tröttare, argare än vad man var innan.

Alkoholen hjälper inte, inte nu inte sen, även om det känns så bara om så för en liten liten stund.

Ibland kör jag slut på min kropp och den behöver återhämtning, inte en fylla, då gör jag sådant som den mår bra av.
Ibland slappar i soffan, eller tar mig en svampjakt eller något annat som triggar min nyfikenhet.
Blir jag arg så försöker jag fokusera på anledningen, inte på att jag är arg och uppriven, och vad kan jag göra åt det.
Kan jag inte det så blir sinnesrobönen ev väldigt bra lösning, släpp det och gå vidare.
Hjärnan har en väldig förmåga att vilja straffa en på något konstigt sätt, självdestruktivt.

Att lyssna på min kropp och försöka tyda dess signaler har blivit än viktigare idag.
Karriär och pengar kanske inte är det viktigaste i en stressad storstad, allt behöver inte vara supereffektiv längre.
Kanske barn och familj är viktigare, djur och natur som man har undertryckt under så lång tid.
Att ta upp en gammal syssla, eller varför inte skaffa sig en ny, ta tiden ifrån drickandet...

Fundera lite...vad är det viktigaste i mitt liv nu?
Att lägga hjärnan i bokhyllan marinerad med alkohol och låta kroppen gå bananas känns inte som det rätta längre.
Om jag vill leva så vill jag nog också uppleva, inte flyktigt fara förbi i ett drömmoln.

Det är inte okey med att dricka alkoholen längre, inte för mig.
Förändringen i förändringen blev att jag dammade av anledningarna till mitt drickande, inte bara en acceptans.

Berra

Men det bliev inge bra alls!!
Jag frågade honom hur han mådde o han sa sådär sen frågade han mig hur jag mådde.
Jag sa få att jag inte mådde bra alls.
Försökte förklara att jag inte tyckte att vi har bra o att det nog vore bäst om vi gick isär.
Frågade honom hur han kände men han sa då att vi aldrig har nån tid tillsammans.
Han tig upp allt annat som han tyckte var jobbigt som djuren, skjutsar mm.
Jag fortsatte o sa att jag inte tycker vi har det bra!!
Han sa då: vad ska jag säga då ni har ju stuckit förut så flytta då, stick ut och festa!!
Sen reste han på sig o gick och kvar sitter jag utan att få säga allt jag ville!
Alltså vad ska jag göra? Hur ska jag få honom att lyssna på mig? Jag tänker inte ge upp men det är så svårt när han bara går och inte vill lyssna!
Det är så jobbigt när han blir arg o jag tror inte att han var helt nyckter heller.
Hur ska jag få med honom till banken och hur ska vi kunna diskutera saker som vi kommer bli tvungna till?
Tänk om jag kunde få med honom på familjerådgivningen men det är väl det sista han skulle göra:(
Nya tag i morgon då hur det nu ska gå till!
Kram

Välkommen hit!
Varför tror du ditt inlägg var för långt? Du får skriva hur långt du vill, det är din tråd och här gör du precis som du önskar. Jag vill läsa mycket mer av dina inlägg.
Du verkar ha förstått att du vill ändra ditt beteende och du vet vad det gör med dig. Jag kan definitivt inte sluta dricka då jag väl har börjat. Det har tagit mig många år att fatta.
Nu är jag här med tre månader utan alkohol ännu en gång och denna gången tänker jag inte testa om jag kan klara av att vara måttlig. Det vet jag för länge sedan att jag inte kan.
Du själv vet vad som är bäst för dig och du finner många här inne med samma historia som du själv.
Här finns stöd och hjälp att få, jag följer dig och stöttar dig.
Lycka till Trollmor!

LillPer

Denna vecka har jag varit fylld av god energi och glada tankar. Jag har jobbat med praktiska ting på dagen och sedan framför datorn till sent på kvällen. Vid läggdags har jag definitivt inte varit trött utan mer rastlöst kastat mig upp och ner, fram o tillbaka i bädden. Somnat flyktigt för att två timmar senare vakna runt 02.00 och typ sovit färdigt. Detta händer mig titt som tätt och det har varit så hela veckan. I natt somnade jag vid 04.00 och upp kl. 06.30 för att ge mig av mot jobbet. Det som är lite märkligt är jag kan köra på för fullt ändå trots att min sömn suger, har alltid gjort.
I kväll då jag kom hem tänkte jag träna lite men hade ingen ork. Satte mig i en fåtölj och vaknade nån halvtimme (tror jag) senare av att huvudet hängde som en slak, allt för tung mogen frukt på en späd gren. Att dreglet rann längs mungipan gjorde hela upplevelsen total! Jag hade somnat av ren utmattning. En riktig powernap som jag skulle vilja ha fångat på film. Nu några timmar senare så börjar jag bli pigg igen och då kommer samma rutin troligen spelas upp i natt?
Jag får surfa in här eller läsa en god bok.

Min sinnesro är betydligt bättre just nu. Även om det är några konflikter på jobbet som drabbar mig direkt så klarar jag av att hantera det.
Det är som jag berättat tidigare svårt att få till ett vettigt samarbete och förståelse med en chef som ständigt sätter käppar i hjulet av rädsla för förändring och att konstant bete sig som ett offer.
Hans ilska går allt för ofta ut över mig.
Jag talade i 40 minuter på telefon med honom idag och det var höga röster och nervösa tonlägen allt som oftast. Han kan inte förstå. Jag tror mig faktiskt förstå honom och säger detta, men det går inte in. Personen är blockerad och trångsynt.
Det slutade med att vi lade på, lätt upprörda. När folk runt omkring frågar vad det handlar om så berättar jag och reflekterar då över vad denna person egentligen sagt till mig. Det är så mycket dumheter så jag känner spontant att jag måste ringa honom igen och försöka få honom att förstå.
Jag gör så och är lugn o saklig. Vänlig och bestämd. Förklarar att vi förhoppningsvis och troligen har samma mål men att vägen dit går kanske på olika stigar? (Hans väg går kanske nere i underjorden bland rötter och stenar och då är det så svårt att komma fram så man slutar gräva och tuggar jord istället?) Hehehe. (Jag sa ju inte detta fattar la ni?)
Det blir ingen vidare respons ändå.
Vad jag nu känner är trots allt en viss sinnesro över att jag inser att jag inte kan förändra honom. Jag inser också att det troligen kommer fortsätta på detta vis. Jag kan dessvärre inte avskärma mig från honom men har sinnesro nog att acceptera situationen och kommer lösa den på bästa sätt.
Att jag lugnt ringer upp igen för att säga vad som inte är ok är också en framgång för mig som inte skulle skett för tre månader sedan.
Jag kan släppa honom. Han är inte värd att grubblas över. Det förstör för mig och det vill jag inte.
Han är en ständigt problem som poppar upp som jag kan lära mig hantera.

Precis som jag är mitt i livet, lär mig hantera allt runt mitt beroende av alkohol och vad det gör med mig.

Sov gott kära vänner. Ny nykter dag att se fram emot i morgon.

LP

Mejlavdom här. Klsrt att du inte ska behöva sluta här vännen