Senaste kommentarerna i forumet

Är ju svårt att se om man inte öppnar ögonen :)men hur är det man säger. Med nya ögon kanske..........

... mitt ex läste min tråd när vi fortfarande levde ihop. Jag öppnade mig fullständigt och blev överväldigad av responsen, som var väldigt viktig för mig (då som nu). Och jag fick utstå oerhört mycket och vågade inte skriva mer - tills jag skaffade mig ett annat användarnamn och förvrängde vissa saker/personer/platser så att han inte skulle känna igen mig, men jag vet inte om han läst mer...

Kram och hoppas du hittar tillbaka!

Ja visst är det så, Ebba. Man måste upprepa, upprepa. Få in i skallen att det är faktiskt just det jag är! Man är det man tänker. Kanske inte så enkelt, men det påverkar ju helt klart det psykiska välmåendet.
Idag är jag stark,klok och modig i allt jag gör. Och nykter och glad. Listan kan göras hur lång som helst, eller hur muränan?
Jag nästan känner hur jag "växer" här på stolen, kroppen rätar upp sig och jag ser på min omgivning med öppna ögon. Haha..
Kram på er

.... kramar till dig!

En av de saker jag ångrar allra mest är att jag inte lät min polisanmälan gå iväg: jag satt där och berättade en del saker och polisen berättade att de måste upprätta en anmälan eftersom det var brottsligt det exet gjort mot mig, men vågade inte berätta mitt namn = en anonym anmälan som bara blir en i mängden...

Stå upp för dig, i allt du kan. Men jag tror som Mt; du behöver hjälp av någon utomstående!!
Kramar

Backa inte, även om han inte förstår eller blir arg eller så - du har bestämt dig och glöm inte varför du tagit det beslutet!!
Kramar!!

Jag brukar tänka: stark, frisk, pigg och glad. Det är allt jag tyvärr inte har varit. Har lagt till ordet nykter också. Men 'klok' borde också vara med...!

Igår kväll när jag skulle sova (har förnärvarande sömnproblem...) tänkte jag på dina tre ord om mig: " Modig. Stark. Klok." Jag tänkte dessa ord om och om igen och jag tänkte att just de tre orden är vad jag vill OCH behöver vara i mitt liv. Så stort tack själv. Jag har fortsatt tänka de orden idag. Tror att jag ska skriva ner dem och sätta upp lappen på väggen ;)

Tack!

/ Kram Ebba

Samma berättelse. Två olika versioner.
kram

Urk! Periquita drack jag inte ens med alkohol i ;-) Har provat Rawson och hade så höga förväntningar, eftersom jag gillade den "vanliga" (numera den "ovanliga"). Drack den på midsommar och tyckte den var ganska hemsk. MEN då hade jag varit nykter i typ två veckor och inget var roligt. Tror att jag ska köpa den igen nu och pröva. :-)

Ja, eftermiddagarna tycker jag också kan vara tunga. Den där tiden mellan 16-18/19. Tills middagen är över. Det är nog för att jag tidigare alltid laddade för ett glas vin då. Den gamla vanan sitter liksom i. Klart man blir trött av att stå emot. Det kostar mycket energi. Men trots allt, inte lika mycket energi som att falla. Tomhet - jag fattar. Nästan en känsla av att vara ensam och lite övergiven. Men vi har ju slutat med napp och snuttefilt och då tar det ett tag innan man känner sig stor och stark...

Idag mår jag toppen annars, tack. Älskar vackra höstdagar! KRAM

Ny dag. Nya tag.Solen skiner. Värmer och tinar upp,inifrån och ut. Jag mår så mycket bättre idag. Får inte fastna i negativt tänkande och självömkan. Positiva tankar föder nya positiva tankar. Och - upprepar mig- att läsa här i forumet ger styrka, kraft ,mod.
Jag vill, jag kan, jag ska.
Önskar er, som eventuellt tittar in, en härlig dag!
PS. Svar till Magnus: Nej. Inte i nuläget. DS.

Återkommer med det där dagliga allmänna inlägget, och sedan jag slarvade lite med det i helgen inser jag att jag behöver det för att hålla upp humöret (främst) och motivationen. Dagens stora fråga är: när börjar man räkna veckor och månader egentligen? Jag gillar att se att det händer saker, så jag ska nog fortsätta räkna dagar ett tag till.

Inget första glas för mig idag. Kramar till era alla där ute.

Tack för din kommentar och stöd. Det är trösterikt att läsa att det är andra som haft liknande trötthet och att det gått över.

På pricken det du skriver om min fru. Bara för att jag har gjort något slags genombrott efter säkert 10 års funderande kring min stora alkoholkonsumtion och lyckats vara vit en månad så förväntar jag mig att hon ska vara där och följa med. Så tänkte verkligen jag, men har insett att det är orimligt (mycket tack vare det här Forumet och sådan kloka personer som du). Och det är jag glad för, men det hindrar inte att jag tycker det är jobbigt att hon dricker och att jag är dålig på att dölja det. Jag hoppas hon kommer till insikt. Jag har ju i all fall påverkat mängden hon dricker. Hon har ju inte haft sin dryckesbroder med sig den sista månaden.

Kramar

Jag förstår dig.
Jag tror ibland att min kille läser vad jag skriver här. Har till och med trott att han skaffat ett fejk-konto här för att kontrollera mig. Han är nämligen inte som jag, han säger och frågar inte rakt ut utan surar runt för att jag ska känna att det är något och liksom fråga. Obehagligt tycker jag men alla är vi olika. Jag står för allt jag skriver här men om jag visste att han läste skulle jag censurera mig själv och frihets och befrielsekänslan försvinna. Jag hoppas att du ändrar dig och vågar fortsätta skriva här förr eller senare men jag respekterar din känsla fullständigt.

Stor kram, tack för allt fint du delat med dig av och lycka till.

/Ebba

Det var Periquita jag drack i lördags. Ja hmm det är ju drickbart som dryck betraktat men det är ju liksom bara färgen som påminner om rödvin. Hade också ett vitt (Rawson Retreat) som jag smakade på, och det kan jag rekommendera. Riktigt gott. I källaren har en mousserande som jag inte smakat ännu (Billabong Brut) som lär vara bra. Återkommer med en rapport.

Annars måste jag säga att just mina dalar på eftermiddagarna är svåra att hantera. Blir deppig och märker att alkohol var en riktig humörboost då. Igår kom ett rejält sug och då blev det omprogrammeringsåtgärd (som lyckas) men en stor tomhetskänsla som kommer efter att jag stått emot. Och sedan vansinnigt trött. Det hjälper att äta, eller att träna, eller att vara fullt upptagen med andra saker, eller sova. Men det är lätt att tappa sugen och humöret.

Mornarna däremot är fantastiska, härliga och alldeles underbara :)

Hoppas du har det bra

Hallo Vickanbruden! Hur går det på konferensen? Är säker på att du fixar det galant, eller hur? Rapportera när du orkar och hinner :-) Kram

Skrev just i Konstnärens tråd att idag, idag är jag high on life! Kan det bli vackrare eller bättre än vad det är idag? Jag älskar verkligen hösten!

Ha en fin dag Tor

God morgon vännen! Tack för din härliga hälsning! Vilken entusiasm och energi! Jag blir så glad av att läsa hur gott du mår! :-)

Allt bra här också, tack. För första gången på hur länge som helst vaknade jag UTAN att känna mig sur och stressad. Jag är morgonmänniska, men bara om jag får vara för mig själv. Blir jättestressad när jag ska lämna barn till dagis och skola m.m. MEN idag var det lugnet i filbunken som gällde. Älskar när det är så.

Din liknelse om matteprov var så slående. Jag har aldrig knäckt mattekoden. Det förblir en hemlighet för mig. Visst är jag högutbildad idag, men jag kan inte räkna...! Idag känns det som om matteprovet gick bra ;-) Morgonen är så otroligt vacker. Det är miljoner daggdroppar överallt och solen glittrar i dem alla. Ser ut som diamanter i hela gräsmattan och träden. Såg också att lönnarna har slagit om redan. Skiftar på flera ställen i gult och orange. Det är så vackert och stilla. Nämnde jag att jag älskar hösten. Det är på hösten allt början om. Inte på våren. Visst är det vackert på våren, men då blir jag alltid deppig och känner krav på prestation. Hösten är lugn, stilla men ändå fylld av energi. Måste ut i skogen idag!

Ja, idag är jag high on life! Ha en underbar dag vännen! <3

PS. Det är väl tur att hela gräsmattan glittrar som diamanter, för även om det är jämn bröllopsdag snart, så lär jag inte se röken av något blingbling ;-)

God morgon på dig, och vad glad du låter. Samma här strålande sol, god frukost har jag ätit, gröt en klick honung. Gummibandet ligger och tittar på mig, men först måste jag mjuka upp med en långrunda med hunden. Undrar ibland hur man kunde dricka bort en så här fin dag. För ett år sedan var jag riktigt illa ute kunde knappt gå ur sängen, värk och full av ångest. Allt sånt är borta, men det har inte gjort sig självt, hårt arbete är det, och jag kan inte nog säga hur tacksam jag är.
Fin tisdag till dig, och jag tycker du är en hjälte. Jag tror ju på det vi inte kan se, kanske kom det till en styrka från universum.
Kram
Konstnären

Vilken fantastisk morgon, vaknade före klockan ringde, strålande sol, god frukost och hela jag ler, hela världen strålar. En underbar dag har startat.

Det har varit lite kaos här, men det har lugnat ner sig nu. Vi pratade och en massa saker kom fram, vilket kanske var bra.

Sen läste han min tråd här och var väldigt upprörd. Så tyvärr kan jag inte skriva mer här. Det har varit min outlet och ni har varit fantastiska, men om jag inte kan skriva fritt är det ingen idé.

Jag kommer att saknar er.

Roligt att du mår bra och jag kan bara instämma. Tid har jag fått i massor tycker jag trots jobbet. Nästa vecka blir det ett år och jag är mäkta stolt.
Många kramar
Konstnären

m-m, tack för den läsningen och kan se det framför mig hur du går stolt och rakryggad för dig själv. Så skönt att du skriver här. Peppat mig och säkert andra.

Ha en underbar dag och lycka till på tjejmilen.

Lillper - okej. Kul och läsa. Tänk att leva nu utan att veta vart man är på väg. Vad som väntar i framtiden. Vem och vad som finns bakom dörren som öppnas när man stänger dörren för A för gott.
Ha en underbar dag!

zelda - kloka tankar om framtidstänk, lösningar och att det ska leda någonstans. Och leva i nuet. Jag har funderat mycket på sånt här. Tror jag är lika när det gäller att jag vill att allt jag gör ska leda någonstans. När man kört ner i diket så vill jag stanna upp och fixa mig själv. En sak i taget. Bli bra fysiskt och psykiskt. Att vara här för mig är att få kunskap och stöd. Fungerar för mig så här långt :)
Ha en underbar dag

Intressant att läsa dina funderingar. Jag känner så väl igen dom från min egen resa, alltihop. Känslan av harmoni och lycka som kom ofta utan direkt anledning. Som att man upptäcker hur bra man har det kanske när dimman lättar? Också minnesbilderna som kommer, dom var jobbiga. Fortfarande efter två år händer det att saker poppar upp men det blir lättare att sopa undan dom tycker jag. Det är ändå jobbigt, jag blir ledsen ibland för tiden jag slösat bort. Resor jag gjort som jag inte vill tänka tilbaka på. Men det får man väl leva med och som sagt, det går lättare att komma på bättre tankar. Som du påpekar så leder det inte till nåt bra att vara elak mot sej själv. Vi har väl gjort så gott vi kunnat antar jag. Där försöker jag tänka på sinnesrobönen fast jag annars inte är med AA. "Sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra". Jag är inte där än men jag är stolt över det jag förändrat, den jag är idag. Kanske minnena behöver finnas för att man inte ska tro att man är säker igen.

Bra jobbat LillPer, det känns att du klarar det här! Det gläder mej.