Senaste kommentarerna i forumet

och nu sitter jag faktiskt här med tårar i ögonen efter att ha läst vad du skriver.

Jag blir lycklig, så himla glad över att läsa detta.

Tack för pussen!
Du är underbar.

Hmm, jag som varit så säker, så ointresserad och så övertygad om måttlighet, men igår hade vi en tillställning hemma. Jag hade köpt vin. Vi skålade i champagne o drack varsitt glas vin till maten. Men sen när gästerna gått så smygdrack jag upp resterna av vinet ( nästan en hel flaska). Hetsdrack utan att vara sugen. Blev såklart full, kräktes... Men de andra hade lagt sig så ingen märkte. Vaknade på natten o mådde illa igen. Och det var inte kul i dag. Funderar för mig själv varför det hände. Hur kunde jag vara så jäkla dum? Har en hel del med stress o gammal vana att göra tror jag. Och så beroendet förstås. Trodde inte att det skulle sluta så igår. Idag är jag absolut inte sugen.

Bra med ett livstecken även om det är tråkigt att läsa att du tappat tron på dig själv. Det kommer ett nytt år och jag hoppas att du kan gå in i det och ha förlåtit dig själv. Du vet ju att du klarat det förr. Det är möjligt. Har du sökt och fått hjälp? Kanske är det dags i annat fall. Du kan ju inte fortsätta på den vägen som du vandrar nu. Jag tror verkligen på dig Buzzz och du är värd att rädda. Glöm inte det!

mat går väl inte riktigt att jämföra med droger...tror att man ska fråga sig VARFÖR det är så viktigt för en att kunna dricka alkohol. Är det för att hålla skenet uppe av att man inte har problem så tror jag att det är en dålig lösning. Förmodligen kommer det bara att ta en massa energi och fokus från annat som är viktigare. Åtminstonde tror jag att ett långt uppehåll är nödvändigt innan man börjar dricka "normalt"...

Vill välkomna dig till forumet tillsammans med alla andra här som svarat fint på dina inlägg. Har läst lite i din tråd och förstår att både du och han går igenom en tuff situation nu, han har börjat ta hjälp utifrån, det går lite upp och ner men hans mål är nykterhet och för att vara en bra pappa, han kämpar i sin process. Du är i en annan process där du jobbar med att ta hand om dig, utgå från dina behov och sätta gränser, något du inte gjort på en tid. Det är svårt då du känner dig sårad och lämnad, samtidigt finns en förståelse för att han är fångad av alkohol och droger och att det är något han behöver kämpa med. Va bra att du berättar här i forumet så vi kan stötta dig, fortsätt gärna läs och skriv här! Finns något mer du kan vara hjälpt av för att ta hand om dig?
Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Efter att ha sett ditt inlägg på min tråd har jag läst igenom din och jag är övertygad om att du kan lära dig att dricka måttligt. De flesta anser att det inte går så vi seglar i motvind. Men man får lära sig att kryssa! Man uppmanar inte en person som vill gå ner i vikt att sluta äta, eller hur?

... i första tjugohundrasexton vill jag se dig här igen, Buzzz. Until then; varm kram. Du är en bra kille, det bara vet jag.

Så trevligt att se dig här igen, Macadi! Kram!

I dag är det måndag. Måndag före torsdag, liksom. Blir bra det här. Granen är klädd, knäcken kokt och pepparkakshuset blev, om jag får säga det själv, riktigt gulligt i år. Och som alltid inför jul drämmer melankolin mig i huvudet med sin sentimentalsorgsna gummiklubba. Jag längtar så efter nära och kära som gått bort, alldeles speciellt kommer saknaden efter mamma och käre morfar min. Tyst och tomt och kallare och rotlösare är det dom förutan, ungefär som att titta på Kalle Anka utan Benjamin Syrsa som ramar in hela alltet med värme, stjärnglans och magi.

Vet ni en sak? Jo, jag uppmanade Lucas att svara på en grej. I går, faktiskt. Grejen lät ungefär så här: "Säg nåt om mig och mitt drickande." Vad hände, tror ni?
Imperfekt hände! Han svarade i imperfekt! "Jaa, du var..." lät det. Efter en graviditetslång alkoholfrihet är nu tempus ändrat till dåtid. Älsklings-Lucas. Jag är så himla glad i honom, glad att han finns i mitt liv och han gör mig glad, glad och trygg. Jag är tacksam över att jag kan vara en nykter sambo till denna människa.

Det här blir första julen på en och en halv eon som jag firar utan att berusa mig. Mina tankar går till förra årets jul. Lucas skulle jobba stora delar av julhelgen och jag ville supa stora delar av julhelgen. Jag kunde bara inte med att sitta där på julafton med Lucas och hans släkt och vara nykter och tråkig och jävlig så jag bestämde mig för att resa iväg till folk i vars sällskap jag kunde dricka hyfsat legalt. Inför resan köpte jag fyra stora Jägermeister på bolaget, hällde över dom i halvlitersdrickor som det stod Julmust på. Den där nästanveckan jag var borta var rätt tragisk. Varje morgon vaknade jag badande i olust. Det var inte möjligt att svälja dagens p-piller eller borsta tänderna förrän jag tagit några rediga klunkar "Julmust". Promenerade gjorde jag på darriga ben och siktet inställt på närmaste pub. Det var ett elände att komma i form, så att säga, eftersom det krävdes såna mängder. Det var bara jakt allt gick ut på, jakten på att stilla begäret och stävja det risiga måendet. På julafton minns jag att jag skulle vara jultomte och dela ut klapparna. Jag lyckades med det, sen hade jag tydligen fått nåt glasartat i blicken och gått och lagt mig. När jag skulle hem igen var jag tvungen att köpa två stora Jägermeister till. Julmusten hade tagit slut. Ja, herreminje, milda Hilda-Matilda alltså.

I år blir julaftonen med Lucas och hans släkt en nykter och städad historia.

Nio månader är verkligen ingenting. Kan jag tycka. I dag. Just nu. Som en graviditet. Som en förberedelse, startsträcka inför vad som komma skall. På nåt sätt har nykterheten hittills haft en egen körfil. Oavsett hur sugen jag varit, oavsett vilka omständigheter jag ställts inför så har nykterheten aldrig varit hotad av nån frontalkrock med alkoholen. Det är som att jag burits fram av nåt med en egen agenda, starkare än jag. Klokare.

En ute i periferin-bekant dog för ett tag sen. Vederbörande drack friskt (eller sjukt, kanske är bättre uttryckt) men avled av helt andra anledningar. Och då väcktes den där rösten till liv, den som viskar från en gammal självdestruktivitetens mörka vrå. "Skit i allt nu. Sup till. Skit i det här nu." Sånt är lite jobbigt och jag tänker på en snubbe vid namn Mange Hellberg. Artist är han, och gammal hemlös missbrukare. Fast inte längre. Nu är han drogfri och har ett hem. Men varje morgon han vaknar måste han påminna sig själv om att det är det här livet han väljer just i dag. Det nyktra, ordnade.

Ja, vänner, det var länge sen jag skrev här och det känns bra att vara tillbaka. Puss på er, eller dig, eller den som vill. Och kram. Så klart.

/L

Är det någon som vet om det är npgot möte på Al-anon i göteborg idag? Snälla svara mig. Så fort ni kan. Tack

Är nog min största dröm. Att få en bättre balans i allt. Jobb, träning, intressen och alkohol. Kunna slappna av och må bättre och inte vilja fly från all press och stress man sätter på sig själv. Det är ju helt ologiskt att man i det mesta har en nästintill sjuklig önskan om att vara perfektionist för att sedan släppa kontrollen helt. Hur kan man vara så splittrad i sitt beteende? Sen är det ju så att när man inte har någon fysisk eller psykisk abstinens merparten av veckan (dock ett litet sug ibland) är det så lätt att minimera sina problem efter några "duktiga" dagar eller månader. Vi får se hur hur jag tacklar jul och nyår men har beslutat och hade beslutat redan innan min debut på forumet att from Januari blir det spiknyktert. Har egentligfen inga problem att "sköta mig" på middagar och dylikt men krogen eller ensam hemma har jag väldigt svårt att kontrollera mig och det blir ofta mer än vad jag vill dricka med jobbig ångest dagarna efter.

Åh tyckte jag var stark och insiktsfull igår men massa tankar snurrar idag. Tycker synd om han att han nu inte har nått boende fast jag själv vet att det beror på hans drickande. Han mår dåligt över detta men säger sen att det inte är någon fara eftersom han är eftertraktad och kan få vem han vill. Berg och dalbana för 4 dagar sedan saknade han mig men nu är han beredd att starta nått nytt. Fattar inte jag lider och han kan bara köra på så otroligt tungt. För mig känns en ny relation år bort för jag älskade verkligen honom och måste sörja. Var jag så lite värd i hans ögon att man redan efter en månad ser sig om efter en ny relation?

Att följa samtalen i vissa trådar. Intressanta saker blandat med en skön humor.
Själv kliver jag av traditionerna i år och om någon timme kommer jag jobbrelaterat
att klappa ihop datorn för i år. Nja, säkert kommer nå't emellan, men tanken
är ungefär så. Skickar iväg mig själv på äventyr vilket innebär att det inte blir traditionell
Jul i år. Säkert tittar ja in en sväng här, men om de inte blir så vill jag redan nu önska er alla

God Jul och Gott nytt år!

//PP

Tycker om att läsa dina inlägg Berra.

Det slår mig alltid att jag tänker att du är så i kontakt med dig själv. I mitt huvud surrar det ofta hit och dit och jag tappar balansen om vad jag känner och tänker egentligen. Men emellanåt när jag mediterar och promenerar hittar jag mig själv igen. Det är fint att känna din när aro i livet.

God jul och kramar

Oj Vilja var det kanske, blandar ihop de två. Börjar båda på V.

Bra jobbat! Jag kom över min max gräns förra veckan, men nu har jag snart varit nykter i 1 vecka igen. Men på julafton lär väl spriten flöda, sugen på o göra som Valeria o ta en nykter jul, ännu ej bestämt mig. Hoppas du får en skön jul iallafall.

Följer dig i forumet. Vill med kunna dricka måttligt ibland vid tillställningar e.t.c. Har gått ganska bra på senaste tiden, aldrig supit mig till minnesluckor eller bakfylla. Det känns så jävla onödigt. Har blivit så trött på att va full.

Jo de e fanemig bud på att.

Hej m-m,

Får säga som PP, att det är trevligt att se dig igen. Men så klart kunde omständigheterna varit gladare. Det verkar ju vara ungefär så här som det gärna blir när man prövar att dricka igen. Går bra först, men sedan riskerar det att eskalera igen. Jag kan bara anta att det är så som sjukdomen ser ut helt enkelt. Har tänkt mycket på hur det kan svänga i inställningen på det här sättet. Ena dagen känns allt som räkmacka och nykterheten är lika självklar som att andas. Men nästa stund vacklar allt och inget är gjutet i sten. Märkligt egentligen. Därtill är det ju flera här inne som vittnar om vikten av att träna, meditera m.m. och göra saker som man mår bra av. När sådana vanor bryts, verkar a-suget komma krypade... Läs tex Akvariet som skriver så väl om detta nu senast.

Det som är bra är att du känner att det är på väg åt fel håll och att du skriver här igen. Kraften som finns i att sätta ord på sina tankar och känslor ska inte underskattas. Likaså det stöd och den värme och förståelse som finns här inne på forumet. <3

Vet du m.m, du är en av de som har hjälpt mig jättemycket. Särskilt under min första sommar här. Du har så mycket klokskap och styrka inom dig. Läs väldigt gärna igenom din egen tråd och dina inlägg i andras trådar (går ju att söka på inlägg-person). Jag tror faktiskt att det kommer hjälpa dig - både att se klarare på din egen situation och att stärka dig själv. Du vet att det går att välja en annan väg. Du har gjort det förut och du kommer att klara det igen.

Styrkekramar till dig

En dag i taget har det varit och ibland har tankarna skenat iväg men jag har hållit mig nykter, det som räknas.

Vi var på våran lokala och hälsade på lite vänner, jag tog bilen så det var ingen som undrade varför drack jag bubbelvatten. Det var en upplevelse som jag inte hade varit med på länge, att vara på "vardagsrummet" nykter. Konstigt att jag ville inte ens dricka!

Idag ska jag till Systemet och köpa lite alkoholfri dricka till julen och sen far vi till Dalarna.....

Konstigt att jag ibland börjar planera hur och när kan jag dricka nästa gång....i januari eller till påsk...
Förstår att det här kommer att ta tid.
Kram

Okej! :)
Klarade mitt löfte till mig själv igår att inte dricka och stannade därför som planerat under maxgränsen även denna vecka! :)
Idag ska jag ta mig tid och läsa och kommentera lite och inte bara skriva. Nu först ska jag försöka komma igång med dagen, komma upp från soffan till att börja med...

Och en sista sak.. Om du gör några utfästelser till dina barn, så gör BARA såna du kan stå för! Betsäm din linje och håll dig till den.
Ja, barnen kan bli besvikna på din man, MEN, det är hans ansvar, inte ditt, att hålla sina löften!
Ja, barnens besvikelse kan råka gå ut över dig (som medberoende har vi ett väldigt ömtåligt skinn och vill att ALLT ska vara bra och göra alla till lags!)
Snälla försök att påminn dig själv om att det egentligen inte är dig det riktas mot!
Förösk inte använda barnens besvikelse som "vapen" mot din alkoholist! För det första så är det lönlöst, för det andra blir du bara indragen i dramat "trycka på varandras knappar" och känslomässig utpressning.. (i det fallet, vinner man aldrig mot en beroende!)
Nej, det är inte alltid enkelt att stå för det man vill och har bestämt (det kan kännas jätteovant och kymigt) Men i det långa loppet, så får du mer självförtoende och respekt både från omgivning och dig själv!
morgonkramar

Jackofhearts! ?
Supersund, lägger upp träningsschema - springer och kör värsta passen på gymet och på fredagen - då drar jag i mig flytande kalorier i okontrollerad mängd!
Har också stått på antidepressiva i perioder. När de inte hjälpte fullt ut medicinerade jag mig själv med alkohol. Alkohol dämpar absolut ångesten för stunden men i längden skapar den mer ångest och dessutom motverkar den effekten av den antidepressiva medicinen....
Man kan få hjälp med ångest och depression, men inte så länge man dricker.
Träningen är bra medicin för mig - skulle inte klara mig utan den! Frågan är ju varför det inte funkar att leva det sunda livet fullt ut? Vad det är som gör att man då och då måste bryta ner en del av det man jobbar så hårt för att bygga upp?
Jag försöker tänka att det i varje situation handlar om att göra ett aktivt val. Alkohol eller träning? Att tänka efter innan, fundera över konsekvenserna och inte låta känslorna styra valet.
Jag kanske inte kommer att klara att göra rätt val i alla situationer resten av mitt liv, men I DAG ska jag göra kloka val som gynnar min hälsa! Hoppas att du också kommer att göra det Jackofhearts!
Kram!

Jag hittade en ljudbok med självhypnos " drick mindre alkohol " Någon som har provat?
Lite nyfiken blir jag, tänk om det funkar?
Ja, Harrim varje dag är viktig att göra det bästa utav. Varje steg i den riktning som man önskar gå är en seger.

God morgon Jessie!
När jag läser ditt inlägg, så får jag upp sinnesrobönen i huvudet. Lika aktuell för oss medberoende som för den nyktre alkoholisten! Och din man är inte där än!
* Påminn dig om att försöka släppa det du inte kan förändra!
Hans beteende, hans tankar och även de manipulationer som kommer från en alkohol-sjuk hjärna! (för det är ju inte den "friska" delen i honom som vill manipulera dig och omgivningen) Om en narkotikapåverkad person ville att du skulle ta ett kliv rakt ut från 3:e våningen, så skulle du givetvis neka, oavsett om personen fick "ångest", blev deprimerad eller arg eller hur?) Du skulle inse att det inte var det friska i personen som ville att du skulle uppträda på ett visst sätt! Och du skulle också inse, att i det läget så spelade det ingen som helst roll, vad du gjorde, för du når inte fram! Och att du inte kan påverka

* Be om: Mod (och styrka) att förändra det du kan!
Försök lägga energin på dina barn, barnens mormor och själva julfirandet och att det blir så trevligt som möjligt!
Hur trevligt blir det för barnen om "mamma" också blir en vindflöjel och ändrar sig stup i kvarten? Om inte din man kan "stå för" sina löften på grund av sin "alkoholist-sjukdom", så finns det väl ingen anledning, att du också ska börja svika löften?
Honom och hans vindflöjel-beteende kan du inte göra ett dugg åt! Hans jul blir inte ett dugg bättre egentligen, om han lycks förstöra den för er..
Varför är hans jul viktigare, än dina barns, din mors och din? (ja du kommer att ha fjärilar i magen.. men det är en träningsfråga också. Att vara modig, är inte att inte vara lite orolig och rädd, det är att göra det ändå!)

Och be en högre makt (en del tycker att det är jobbigt när jag skriver Gud, men det beskriver bara en högre makt som på något sätt har mer kontroll än du själv!) Om hjälp att få dig att inse skillnaden och därefter besluta i varje given situation!

Nej, det är inte elakt av dig att INTE låta din alkoholist förstöra julen, genom att du istället lägger fokus på de som är verkligt viktiga den här gången! Vill han fira jul med er, så skärper han sig och gör det, annars så firar NI julen och han får göra vad han vill, UTOM att förstöra den för er.. Då får han dra sig tillbaks..

.. Och ja.. Du är, precis som jag fortfarande medberoende.. Vi är det i olika grad i olika situationer..