Senaste kommentarerna i forumet

jag tänker att det betyder att du vet att vi finns kvar här och tänker på dig. Bär dig i våra hjärtan. Det gör vi!

Ont och illa känns det i mig att läsa dina rader, igen fick jag den starka känslan att jag vill kasta en livboj till dig! Som hjälper till att hålla dig flytande tills du får hjälp! Må vara, och jag förstår, att du inte orkar med anmälan och allt som följer.... men har du verkligen tackat nej till kvinnojouren? Till dem skulle jag verkligen önska att du hade kontakt. De kan det här, vet vad som händer med en människor som är i din belägenhet, den utmattning som lyser i eldskrift på och mellan dina rader. Så bra att du har några fantastiska ungar men du behöver någon mer! En plats och person där du får avlasta och avbörda dig dina tankar, känslor och ansvar.... åtminstone för en stund i taget. Så att du får vila. Kram, kram / mt

är det så att man (jag och du och andra) måste komma till den punkten att man bara tar det där steget. Att man tänkt klart och gör. Nån gång har jag skrivit om min fösta skilsmässa för länge, länge sen när jag levde med en så tydlig bild att jag stod på en trampolin och en dag hoppade jag... Om du nu inte hittar en tid på dygnet där han är nyktert samtalsbar måste du ändå göra det du ska göra.... den nyktra timmen på dygnet kanske inte finns. När jag tänker 3½ år tillbaka (lite drygt) tillbaka så var det så för mig till slut att jag bara gick utan att säga först. Kraft och styrka till dig! Kram / mt

Tack Mt för att du ger mig styrka!!
Jag ska klara det för det är absolut inte så här jag vill leva, det har jag i alla fall helt klart för mig!!
Jag vet vad jag vill men det är så förbaskat svårt att ta steget!
Så måste jag se till att hinna prata med honom innan han har börjat dricka o det gör han varje dag tror jag i alla fall.
För har han druckit går det inte att diskutera någonting :(
Tack margaretavilhelmina för att du sänder mig styrka , det behöver jag verkligen!!
Jag har läst din tråd och känner så väl igen allt du skriver!!
Hur går det för dig, du ska inte heller behöva leva som du gör!!
Det är så sorgligt att läsa att det är så många som har hamnat i det här hemska medberoendet som är så svårt att ta sig ur!!
Kram o god natt!!

...skriva men vill så nu några rader...

tack för omtankar.
nej, någon kvinnojour har det inte blivit men polisen ringde mig igen och undrade om jag var säker på att jag inte ville låta anmälan få vidare.
sa nej. orkar inte!
kvinnojouren hade visst fått något meddelande från polisförhöret om att jag inte önskade kontakt med dem...så var det kanske men inte så jag minns det.

hade en fantastisk helg fram tills lögnerna tog överhand och nu är jag förkrossad, helt.
men jag jobbade idag och kommer jobba imorgon också.

har några fantastiska ungar. tacksam för det

kram på er

Jo, ju mer medveten man blir om att ens tankar, är just bara det, tankar, desto mer märker jag att jag kan känna ett lugn. Att känna igen det ofta meningslösa, egoistiska tänket som hela tiden passerar, återkommer om och om igen. Att hela tiden på något sätt prestera, både för sig själv och andra. Att man så ofta lever tanklöst, hela tiden ska åstadkomma något. Att bara kunna sitta och känna ett lugn, är verkligen i min värld, riktig lycka. Att inte känna att jag måste förändra saker, leva medvetet, är något att arbeta mot. Tycker om dina tankar, Lillper. Ha det bäst.

Vi har alla våra sanningar och det här med att vara i nuet är svårt. Det låter enkelt men det kräver närvaro. Själv har jag kommit på mig själv med att känna mig harmonisk och lycklig utan anledning de senaste dagarna. Utan anledning, vilket konstigt tänk. Jag har tusen anledningar att vara glad och harmonisk och väldigt få att vara sur, bitter och frustrerad. Det är en annorlunda upplevelse för mig just nu. En mycket spännande upplevelse. Jag känner sann glädje med anledning!
Samtidigt vet jag att för mig vänder känslorna väldigt snabbt, men jag upplever mig kunna vända dessa negativa tankar och komma på rätt spår mycket snabbare nu.
Varför måste allt nödvändigtvis leda någonstans? Jag vet massor av saker som inte leder någonstans alls. Så får det vara och så känns det bra just nu.

Allt oftare kommer jag på mig själv att inte tänka på alkohol. Det blir en skön känsla och insikt över att det bara blir bättre ju längre man är nykter. Det blir liksom suddigt och ointressant det där med berusning av alkohol.
Jag får ofta minnesbilder och tankar över mitt beroende från långt tillbaka. Händelser som jag glömt eller förträngt poppar upp och dessa försöker jag bearbeta. Det är svårt för jag förstår fortfarande inte riktigt den personen jag var då. Kommer jag någonsin förstå fullt ut?
Jag tror inte det.
Kan jag förlåta mig själv?
Det får ta sin tid. Alla sår kanske inte läker fullt ut men jag jobbar med att vara snäll mot mig själv och kanske nånstans finner jag verklig ro inombords.
Det leder som sagt ingenstans att vara elak mot sig själv.

LP

Det du skriver Zelda är så bra. För mig känns det klockrent och rätt. Vi har alla våra sanningar och det här med att vara i nuet är svårt. Det låter enkelt men det kräver närvaro. Själv har jag kommit på mig själv med att känna mig harmonisk och lycklig utan anledning de senaste dagarna. Utan anledning? Vilket konstigt tänk, sa jag till mig själv. Jag har troligen tusen anledningar att vara glad och harmonisk och väldigt få över att vara sur, bitter och frustrerad. Det är en annorlunda upplevelse för mig just nu.
En mycket spännande iakttagelse som jag inte vet vart den leder, och det spelar ingen roll heller för den delen.
Samtidigt vet jag att för mig vänder känslorna väldigt snabbt, men jag upplever mig kunna vända dessa negativa tankar och komma på rätt spår mycket snabbare nu.
Det var en befriande insikt att läsa ditt inlägg här i Tors tråd.
Varför måste allt nödvändigtvis leda någonstans? Jag vet massor av saker som inte leder någonstans alls. Så får det vara och så känns det bra.
Sorry Tor för långt inlägg i din tråd.

Allt mitt bästa till dig.
LP

Vill bara checka så du vandrar på den vackra stig som vi bestämt oss för att göra.

Styrka från mig Fenix.
LP

Tor, vet inte om jag låter krass nu, men är det inte lite grann det som är problemet, att man söker "lösningar" hela tiden. Alkoholen löste ju för stunden en del problem, tristess, det hände ju något hela tiden när man drack, att man faktiskt inte behövde ta itu med känslan av att det inte alltid händer så mycket, tristess helt enkelt. Man behövde ju inte så ofta känna efter egentligen, alltid någon känsla, som ändå fanns där, oavsett det var ångest över vad man gjort eller någon annan känsla.Fel känslor visserligen, men ändå, känslor som gjorde att man inte behöver känna på djupet.Lite grann kanske man tror att det här forumet ska bli något nytt, att det ska leda någonstans, men är inte det också lite grann av "allt framtidstänk".? Att bara lyssna, läsa, inte åstadkomma något är för mig svårt. Lite grann kanske därför alkoholen blivit en större och större del av mitt liv tidigare, att bara försöka vara i nuet är svårt, men ändå givande de gånger man klarar det, att bryta känslan av att allt man gör ska leda någonstans. Det är väl det jag antar är det lugn jag vill sträva efter. Veta att det ändå kommer stunder när det händer mycket känslomässigt, andra när man bara får försöka ha tålamod och vara lugn. En konst jag vill lära mig. Därmed inte sagt att man vill leva tråkigt....... Önskar dig allt det bästa.

Belinda - det finns ett liv utan A och all den skit den för med sig.

När suget lättar, abstinensen minskar så blir det bättre och bättre. Min är borta nu.

Vi har båda 10d :)
Var stark, du fixar detta. Ser hur du samlar kunskap och kraft på denna sajt.

Imorgon skriver vi 11 dagar.

10 dagar idag, Samma för mig. Men jag känner mig mest bara trött. Humöret går upp och ner. Ont i huvudet. Den där härliga frihetskänslan jag hade förra veckan har försvunnit. När allt gick så lätt.
Bara att hoppas den återkommer. Eller jag VET att den gör det.
En dag i taget var det.
Lycka till i fortsättningen.
Belinda

Det klarar du galant !
Skickar styrka! Kramar

Se till att inte ha sprit hemma. De tre första dagarna är värst när man slutar dricka, ha dricka och godis hemma. Se till att ha något att göra. Dricker din sambo mycket också?

Ja att det är så socialt accepterat att hälka i sig ett cancerframkallande nervgift. Jag var också periodare men när jag drack gick hslvanårsransonen. Var ärlig mot dig och din omgivning. Hag har det bättre utan a mer behöver folk inte veta.

Hur är det med dig vännen? Har du det bra. Hur mår du? Tänker ofta på dig och din situation

Dag 10
Hmm.. undrar om jag ska skriva dag för dag här framöver. Känns som jag är ok nu och det finns inget sug längre. Poff så försvann något igår som gör livet lättare. Hmm... det har varit en bra dag idag. Jobbat, lunch jogg och ätit gott. Handlade i lugn och ro efter jobbet. Massor av gott ala lchf. Ingen brådska hem då det inte längre finns öl/vin som väntar hemma. Och ingen annan heller som ger anledning till att skynda sig. Mycket stöd och värme här på denna sajt... Lite tråkigt att man inte kan "prata" vidare för att lära känna någon. Tycker känns lite tomt här när vissa försvinner. Kanske de tröttnade, pausar, hittade annat sätt att ventilera eller trillade dit igen. Vet inte.
Resan fortsätter.
Trevlig kväll!

Glömde det. Lycka till, hur du än väljer!

Det finns säkert många här, som kan berätta likadana historier, men jag skall berätta min. Jag försökte begränsa och minska i många herrans år och visst lyckades det på sitt sätt, jag har aldrig hamnat på en parkbänk.

Ganska länge gick det faktiskt riktigt bra, men efter att bruket i något skede gled till dagligt var det egentligen kört. Först försökte jag med bara veckoslut, men märkte snabbt att det ledde till att jag drack betydligt mera på veckosluten, speciellt på fredag efter jobbet kunde jag hälla i mig i rätt så god takt. Det gillade jag inte, så jag vände tillbaka till varje dag, men bara litet. Det gick väl bra ett tag, 1-2 enheter på veckokvällarna och ett par till på veckosluten var väl inte så väldigt farligt, men inte höll det där heller särskilt länge.. Så där kunde jag hålla på och svänga mellan olika system i många år, men toleransen stiger och effekten ökar, långsamt men säkert, så till slut bara ökade bruket, långsamt men stadigt. Både på veckorna och veckosluten...

Tills för dryga 5 veckor sedan. Sedan dess har det varit stopp. Ett väldigt trevligt stopp, kan jag tillägga (efter att jag klarade mig över den första tiden).

Så uppriktigt talat tror jag att ett långt totalstopp är det enda som kan lyckas, när det en gång gått över gränsen. En del kan kanske senare övergå till sporadiskt bruk, men det behövs minst månader av paus för att bryta vanan och minska toleransen. De flesta här är av åsikten att det inte är värt att pröva alls. Och för väldigt många är det helt säkert inte det.

m-m, först grattis till att du är nykter och sen snart 11 månader!!!
Jag har undrat hur andra tänker kring återfall och tidsmål. Hade ju en egen tankesmedja om det. Bra metafor med bricka med dyra glas på. Tack för hejaropen.
Ha en trevlig kväll :)

Funderat på medicin? Campral minskar suget och om man dricker får man inte rus

Första veckan gick ju lätt. Nu svajar humöret. Huvudvärk. Och jag blir så jävla trött på att behöva hålla på att göra saker hela tiden för att hålla suget borta. Funkar ju, men så fort jag är klar kommer tankarna smygande och det är bara att dra igång igen med nåt nytt. Blir ju nästan lite maniskt.
Ingen bra dag.
Ja magnus, jag ska kämpa. Tack för att du bryr dig.

Ännu en tisdagskväll... veckorna trillar verkligen fram nu. Det gjorde de inte de första dagarna, de första veckorna utan alkohol. Har hängt härinne lite mer nu igen. Har lite sådär snart-ett-års-flashbacks. Vid den här tiden förra året stod ångesten och skuldkänslorna som spön i backen... Hade en sommar bakom mig som bestod av misslyckade intentioner och försök "idag ska jag.. imorgon ska jag... nästa vecka...", sömnen var katastrofal och jag skämdes för varje glas jag hällde upp och varje gång jag var på systemet. Hade precis börjat jobba efter semestern och hade en semestervecka inplanerad i slutet av september, så loppet var liksom kört, för man kan ju inte sluta dricka innan man ska på semester, det är ju liksom inte lönt? Eller hur...!
Till helgen är det dags för tjejmilen. Sprang förra året också, men då var förutsättningarna ganska kass. Fick verkligen bita ihop för att inte dricka något under veckan före. Kvällen före drack vi ett glas bubbel i huvudstaden, men jag ville ha mer!! Hade som målbild att jag skulle dricka ett glas vitt eller bubbel efter loppet. Snacka om målbild... I år känns det helt annorlunda. Visserligen kunde uppladdningen varit bättre, har haft en skada under sommaren, och varit förkyld nu, men det har i alla fall inget att göra med något alkoholintag... Skönt att vara utan skuldkänslor är det. Att kunna gå rak i ryggen för mig själv - det är grejer det! Bättre än det bästa vinruset kan jag säga - och inga biverkningar eller dagen-efter-ångest :)

Lycka till alla ni som kämpar därute, det är värt det :)
/m

Hur går det för dig?
/m

Välkommen hit! Jag känner dig inte men har läst i din tråd... och tänker att du skulle ha nytta av att läsa dina inlägg från början till slut. Läs det du skrev i början om ditt drickande och läs ditt sista. Du behöver bestämma dig. Och jag tror inte att alkoholkonsumtionen har ökat pga stress, utan mer pga tillgänglighet och att det är mer socialt accepterat att dricka vin var och varannan kväll nu mot för säg 30 år sedan. Och jag tror att vi som dricker för mycket har en alldeles egen syn på vad som är normalt drickande om man jämför med dem som faktiskt är normaldrickare. En normaldrickare skulle t.ex. förmodligen inte köpa 5 boxar med tysklandsvin en söndagskväll... Låter kanske som ett hårt inlägg, men det är inte meningen att vara elak på något sätt, utan mer att du behöver tänka till om hur du vill ha det. Fortsätt att skriva här och kanske behöver du hjälp från vården? Livet verkar kanske just nu som att det ska bli tråkigt eller svårt utan alkohol, men det blir verkligen så mycket bättre :)
Lycka till,
m

Vilken skillnad det är på dig Konstnären, nu mot när jag lärde känna dig i höstas :) Dina inlägg utstrålar styrka och livskraft och jag är så glad för din skull att det snart gått ett år!
Om jag inte skriver innan, så ha en bra ett-årsdag med en ordentlig tårta :)
Kram m