Senaste kommentarerna i forumet

.. för ditt inlägg och de uppmuntrande orden!

Kram
Gitarristen

Nu är dagen här, första dagen i mitt nya liv och jag vet att de närmsta dygnen kommer vara främst fysiskt jobbiga och til viss del även mentalt kanske.

Det känns nästan pirrigt detta!! Det känns fantastiskt och jag kan knappt bärga mig inför framtiden och alla förändringar!! Just nu kan jag inte ens föreställa mig måttlighet, det är otroligt avlägset så den tanken kommer jag inte ens smaka på på väldigt länge känner jag, då kommer det vara som att släppa lös demonen igen.

Anna o Sisyfos... Jag känner mig enormt förberedd den här gången och det ska mitt i all plåga faktiskt bli riktigt roligt det här, kanske fel ordval men jag tror ni förstår vad jag menar.

Blir att ladda med filtar inatt, kallsvettningarna är ju olidliga. Ha vatten vid sängkanten och tänka på hur härligt det kommer bli om några dagar när det återigen blir renbäddat och den riktiga sömnen kommer åter. Njuta av att vakna klar och komma ihåg hur kvällen slutade. Veta att jag kan sätta mig i bilen utan oro, känna hur kroppen blir lättare när man går uppför en trappa.

Fokusera på det positiva och analysera det negativa.

Kram vänner

Stort grattis till dig

Har avhållit nig från att dricka a dessa dgr är inne på dag 3 igen då, med förhoppning om fler. Kämpar på helt enkelt. Kram alla andra kämpar

Vi är många här som vet att du är en sprudlande och klok tjej!

Som INTE ska skada sig själv med alkohol.

Gråt, drick vatten, gråt lite till.
Sen andas du lugnt och känner att du vet att du är värdefull och viktig och att det är feltänk och alkohol som är problemet. INTE DU.

Kram

.. för att du skriver! <3

Själva förnekelsen av problemet som du beskriver tror jag är ett stadie som alla vi med alkoholproblem går igenom och som för vissa kan vara väldigt länge
Jag vet att jag själv totalt ignorerade alla tecken under några år. Då sa både mina vänner och min familj att jag borde söka hjälp men jag vägrade helt enkelt att inse. Jag hade tur som efter "bara" 7 år insåg att jag var riktigt illa ute
Då kraschade jag mer eller mindre och sökte hjälp och fick en behandling.
Sen har det inte gått spikrakt och nu har jag ju tyvärr druckit under flera månaders tid.
Det är en kamp mot beroendet men första steget är att man inser och erkänner sitt problem vilket nog är det svåraste att göra
Man lurar sig själv helt enkelt
Att du sagt det till honom är bara bra, när ens familj och vänner reagerar betyder det att det är allvarligt
Hoppas att även han kommer till insikt om det snart <3

Det är inte lätt att vara i din situation, det vet jag då även jag hade en pappa som missbrukade

Önskar dig allt gott
Stor Kram /Gitarristen

är nykterheten nu fyra år och tre månader gammal och det föregicks av ett år och fyra månaders i det närmaste total nykterhet. Förändringsprocessen fortsätter och nu kan åtminstone inte jag säga vad som handlar om en giftbefriad hjärna, eller två - det handlar om att växa i relationen.

Vad gäller hjärnan i fysiologisk bemärkelse behövs nog det där halvåret för att överhuvudtaget komma till nån 'normalstatus'. Förstås är det svårt att urskilja vad som är fysiologiskt och vad som har med psyket att göra. Allt påverkar ju vartannat.

Grattis Stingo, och grattis Sofie! Grattis Ebba! Kära forumvänner. Varm kram / mt

Jag har varit inlagd på beroendeakuten två ggr - och de kommer inte att tvinga dig till någon behandling som du själv inte vill. De kommer däremot, antagligen, att erbjuda dig en tid/kontakt med en öppenmottagning efter att den akuta abstinensbehandlingen är överstökad. Jag har tidigare tackat nej till detta, men "nappade" denna gång, och har inlett en fortsatt "behandling" inom öppenvården (beroendeenhet). Vad gäller körkortet så har jag haft samma noja som du - men har förstått att det i stort sätt krävs att man kör olovligt, eller på fyllan för att det skall vara aktuellt att dra in körkortet. Det räcker inte att man söker hjälp - vilket snarare är positivt. Dessutom så är väldigt många läkare väldigt restriktiva och återhållsamma med denna åtgärd - då de förstår att det många gånger kan stjälpa, istället för hjälpa en individ i denna situation - och de får inte riktigt ihop det med den uttalade läkaretiken: att hjälpa! Om du däremot är ute o rullar på fyllan så är du ju en fara för dig själv och andra - och då måste de agera. Jag tycker inte att du skall se det som ett nederlag om du ber om hjälp igen - verkligen inte! Jag förstår om du känner så - det gjorde jag själv iaf. Så fylld av skam och skuld, där och då - men det är ju en del av det hela. Det får man ta sen, eller bara acceptera - det klingar ju av efter ett tag. Man är rätt så duktig att "slå på sig själv" när man redan ligger. Hoppas och önskar att du snart är "på banan" igen - det är en tuff tid du har framför dig - och ibland alldeles överjävlig. Det BLIR bättre Niclas.........

Hej!
Jag tror också att den partner som är alkoholist känner sig lite bättre då de säger elaka och kränkande saker till oss, vi som står där bredvid.
Om de kan få oss att bli sårade, ledsna och känna oss som sopor, då mår de obegripligt nog lite bättre.
Jag brukar bemöta detta fylle- skitsnack med " nej, det här orkar jag inte lyssna på. När du är nykter får du tilltala mig. Punkt."
Kanske är det provokativt, men jag behåller iaf min känsla av värde inför mig själv...

.. jag åkte för att träffa en vän.
Jag hade en magkänsla innan som starkt sade till mig att stanna hemma. Men jag åkte dit trots att jag visste att där skulle finnas öl, och inte så lite öl heller då hen själv har alkoholproblem. Jag både ville och inte ville åka dit. Jag visste vart detta skulle leda men åkte dit ändå.
Och det slutade givetvis med mycket, mycket alkohol + kokain och amfetamin

Under påverkan av alkohol tänker jag verkligen inte på konsekvenserna av mitt handlande. Natten slutade i katastrof, sällskapet spårade ur och dagen efter satt jag med en avtändning och en oerhörd ångest istället.
Jag hällde ut min öl den dagen och drack ingenting, bortsett från en öl på morgonen.
Droger kommer in i bilden endast när jag dricker och jag har insett att det är samma princip som med alkoholen där, kan alltså inte ta bara litegrann.

Idag har jag nästan två nyktra dagar.
När jag hade ångest och mådde skit ville jag inte dricka. Idag mår jag lite bättre och se på fan att jag ändå är sugen på öl idag igen!
Det är ju bara helt för mycket. Jag vet ju vad detta leder till, att min familj är i upplösningstillstånd och att mitt liv rasar samman. Det är tanken på flykt som lockar, och en känsla av att all ångest försvinner.

Men jag ska tänka såhär, att bara just idag ska jag vara nykter. Små små delmål. Eller "fram till kl. 14 ska jag vara nykter" Sen fattar jag ett nytt beslut vid den tidpunkten.
Det är ett tips jag fått som fungerar förvånansvärt bra. Då slipper jag tänka och oroa mig för vad som ska hända imorgon, nästa vecka, om en månad, hur jag ska orka vara nykter osv.

Ny dag, nya tag
Hur har det gått för dig Niklas 38?

Bra Stingo. Härligt. Grattis!

Håller verkligen med om att hjärnan behöver en lång "giftfri" period. Mina två år känns som ingenting på grund av att jag nu har två år och känslan av hur mitt tankesätt och funderingar utvecklas och ändras och det tar liksom inte slut vid en viss tidpunkt eller efter 3 månader.

Alla borde testa, det är intressant.
Tycker jag.

Ja, nu har jag då skrapat ihop en månad nykter. Känns väldigt bra. Dock så har jag en lite molande, lågintensiv oro/ångest i kroppen. Har inget sug att dricka - och kommer heller inte att göra det. Dock så skall jag få ett "godkännande" av en läkare för att få börja arbeta igen. Anledningen är att jag i mitt läkarintyg har inskrivet panikångest/ångest - vilket inte fungerar med det arbete jag har. Jag måste få en "OK"-stämpel i rumpan - och jag hoppas att jag får det någon gång nästa vecka:-) Vill börja arbeta - för att detta inte skall bli en låååång sjukskrivning, som jag tror kan bli destruktiv efter ett tag...... Det är lite rörigt eftersom det är min husläkare som skrivit intyget enligt vad jag har berättat. Han vet inte om mina turer med beroendevården - och därför så är ju det som står på intyget inte helt "med sanningen överensstämmande". Blir lite rörigt när flera läkare är inblandade - men detta hade ju aldrig hänt till att börja med om jag inte hade haft problem med alkoholen. Men det kommer nog att ordna sig vad det lider.... Rabarber: Hoppas att det "rullar på" för dig på bästa sätt!!! Jo, jag berättade om den tossiga läkaren för min "pratkontakt". Hon lyssnade och uttryckte att det var väldigt bra att jag berättade - men var också väldigt professionell då hon inte på något sätt visade om hon själv hade samma, eller andra tankar om denna läkare?! Kändes bra att få det ur sig - och jag lät henne förstå att ett sådant agerande (läkarens) antagligen skrämmer bort folk som behöver hjälp! Heddali: Häng kvar - du tänker ju, och klurar över situationen - rätt som det är så öppnar verkstaden på riktigt:-)

Jag är fortfarande lite handlingsförlamad efter 1 månad. En månad sedan hemkomst från Beroendeakuten. Fast när jag kikar på det "finstilta" så är det ju inte riktigt så. Det är de små detaljerna man måste försöka se: Småpratet med kassörskan på ICA, att kunna koncentrera sig på en hel film på tv, att läsa hela morgontidningen, att ha aptit, att hälsa på grannarna i trapphuset med rak rygg och blick, att förnimma den "fuktiga" doften efter ett sommarregn, att släppa in solen i vardagsrummet - istället för att "vippa" persiennerna och hälla upp ett nytt glas vin. Att se, titta på sig själv i spegeln - inte undvika till vilket pris som helst - och konstatera att man inte ser "överkörd" ut. Så helt handlingsförlamad är jag ju inte - men dammsuga kan vänta en vecka. Ingen brådska.......

Niklas och Anders för uppmuntrande ord. Jag börjar överväga att åka in till beroendeakuten om det inte lättar något snart. Jag har varit inne två gånger tidigare, senast för ca 1 år sedan. Blir ju rädd för vilka konsekvenser som blir när jag fått hjälp tidigare. Kan man tvingas till sluten behandling i flera veckor eller månader när abstinensen är under kontroll? Kommer de rapportera min vård till transportstyrelsen och dra in körkortet när jag har återkommande problem? Har aldrig blivit gripen utan åkt på eget initiativ tidigare.

Jag har bemästrat ett starkt sug i helgen men har nu 3 vita dgr bakom mig, av sista 8 dgr så är 6 vita. De andra två har endast lite ah intagits så det har varit en väldigt bra vecka-yeah me ?! Ska idag ut på stan och äta middag med en kompis, kommer dricka ett par glas vin men inte mer är målet. Nästa vecka ska sen bli vit igen. Många små steg framåt! Suget jag känt sista dagarna var superstarkt hela eftermiddagarna och kvällarna, det var en aktiv kamp varenda minut och det skrämde mig nästan, kunde känna beroendet kalla typ.... Men jag stod pall, alltid något!

Just nu har jag bara ork o energi att fokusera på min egen resa mot nyktert liv. Läst massa här inne o imponeras av ALL STYRKA I KAMPEN ATT FÅ ORDNING PÅ SIG SJÄLV! Heja ALLA här! Jag har fallit gång på gång på gång som ni vet som läst min tråd.
I mitt arbete ger jag hela tiden allt till alla andra. I mitt liv är jag den där stora trygga famnen som många söker sig till. Till sist har det blivit så lite kvar åt mig själv att jag tappat bort mig och framförallt - det har inte funnits någon ork kvar att ta hand om mig själv! Så förlåt mig min självupptagna period här o att jag just nu bara skriver om mig själv.??är dock så oerhört tacksam o glad för er som orkar stödja mig trots all er egen strävan! Tack hjältar

Håll ut nu! Känns som att du verkligen har förberett ordentligt. Ska nog gå bra detta även om det blir en jobbig första vecka. Det är värt att genomlida den.

Min man är också elak mot mig på fyllan, bara mot mig. Det gör så ont att höra. Detta finns ju kvar inom en dagen efter medans för dem så är det borta dagen efter. Min man minns oftast inte vad han har sagt till mig. Jag har fått min man att sova i ett annat rum när han har druckit. Då kan jag gå och lägga mig själv när jag känner att han är på väg att bli elak. Tyvärr sätter sig det man får höra djupt inom sig. För mig dör nog lite av min kärlek för honom varje gång. Snart finns inget kvar......
En gång var han fruktansvärt elak mot mig kvällen innan julafton. Jag satt uppe och grät hela natten. Jag passade på och skrev ner allt jag kände. Det jag hade skrivit gav jag honom att läsa på morgonen. Det bet lite när han förstod hur fruktansvärt ledsen jag hade varit. Mina ord gjorde honom allt lite ont. Kanske kan det vara ett tips?

Läser dina rader och tycker att de andas goda förhoppningar och positivitet mitt i allt bråte! Och som du skriver "Inte så tokigt egentligen!" Nyktert och medvetet.......-måste ju i längden vara så mycket bättre än motsatsen, som vi härinne på forumet känner till alltför väl. Hoppas att ni får ett mysigt kalas - och grattis till dig - med blicken riktad åt rätt håll - framåt och uppåt:-)

Förstår att du har det riktigt kämpigt just nu - önskar, och hoppas att du har styrkan och motivationen att hänga kvar i, och ta dig förbi de värsta dagarna. Tror att du gör klokt i att "trappa ner" med lite alkohol - om du lyckas hålla dig till det, och verkligen minska intaget vad tiden går. Dock så tycker jag att du kanske bör tänka tanken att få hjälp, professionell hjälp - för att abstinensen inte skall bli farlig. Jag har själv tagit hjälp ett par gånger - och har verkligen fått hjälp. Jag har även gjort som dig ett par gånger - och även någon gång medicinerat själv med Sobril - och gjort ett "schema" likt det som man får när man "får hjälp". Vilket val du än gör så tror jag att det du gör nu är bättre för kroppen än att tvärsluta. Jag förstår hur du känner dig just nu - men det vänder. Det gör faktiskt det - även om man inte tror det när det känns som jävligast. Vet inte var du bor - spelar ingen roll, men om du kontaktar någon beroendevård/avdelning så kan du be om att få journalen spärrad så att andra vårdinstanser inte kan se dessa - om man använder s.k. sammanhållen journalföring. Det har jag gjort, och det känns bra för mig! Oavsett hur du gör så behöver din kropp o knopp vila och återhämtning, samt näring. Hoppas verkligen att du kämpar vidare, dag för dag. Det blir bättre!!!!! Styrka till dig!

Hej igen. Nu sitter jag i min soffa och fullkomligt toksvettas och känner mig totalt misslyckad för att jag låtit mig hamna här. Natten förflöt sömnlöst och är väl inne på 30 h utan sömn nu. Knappt fått ner någon mat heller. Det fick bli folköl i lugn takt under natten och morgonen för att lugna ner kroppen något. En varannan eller var tredje timme. Nu är det 2h sen senaste. Vill bara att abstinensen tar slut så jag kan ta tag i mig själv och drickandet. Jag äter ganska mycket bvitamin och såg ett tips om magnesium också så det har jag köpt.

Och en dag fylld av kalas. Släkt och vänner stim och stoj!
Nyktert och medvetet med saknad i bröstet?sorg efter en brusten relation och saknad av ett hem att trivas i men oxå en nystart, ett tomt blad, en framtid som jag kan fylla med det jag vill. Drömmar och planer för min och min dotters framtid☺️Inte så tokigt egentligen!
Grattiskramar från mig till mig idag?

Juli lider mot sitt slut. 5 nyktra dagar. Bra mycket bättre än April, som hade tre. Samt Maj och Juni, som inga hade.
Idag skön söndag. Imorgon Augusti. Min favoritmånad.

Tack Jullan! Det kommer bli bra. Till slut. Men resan tror jag kommer vara skumpig.

I fredags var det AW och för mig semester. Jag viftade bort impulserna om en liten extraflaska i väskan, och en ev hemma, om det blev tråkigt på AW:n. Gick dit och höll rygg på en kollega. Det blev 4 glas vin på 5 timmar. Sedan hem, ut med hundarna och sen isäng. Vaknade lite svettig strax efter fem. Men mådde bra.
Ägnade hela lördagen åt att städa och tvätta. Planerade matsedel och handlade. Gick igenom stora pappershögen. Men lyckades inte stå emot lockelsen att gå in på glasbanken. 1 flaska vin. Som varvades med ahfri cider och vatten.
Blev dock lite irriterad både på mig själv, och vinet. Då tankarna eg var starka och bra! Det kändes skönt att få det rent och snyggt. Men tappade ju så klart lite fokus av alkoholen. (Märkligt att jag inte kunde förutse det! ;-/)
Gick isäng vid 10. Sov till 5. Vaknade till några gånger under natten av plingande i telefonen, och har drömt massor. Älskar att minnas mina drömmar, och försöka förstå dom.

Idag känner mig mig stark.
Ska strax agera skjuts. Sedan kaffe hos en vän. Och ikväll ska jag försöka ta mig ut och jogga lite. Funderade på en ev runstreak, men nä.

Nu tar jag en dag i taget. Och satsar på att Nollorna i Augusti blir fler än de fem nollorna i Juli.

Att ta kontroll över vad man faktiskt hällt i sig är en bra början till en långsiktig förändring tänker jag. De som dricker "måttligt" verkar ha den måttstocken på något sätt naturligt inom sig ... någon slags "lagom är bäst" - måttstock.

Märtan, tack för dina tankar i min tråd. Du är så klarsynt och klok. Nu ska du vända dina insikter in mot dig själv. Ja, det blir en tuff vecka! Jag ser vad du har förberett dig väl.
Lycka till, var snäll mot dig själv och skriv gärna här på Forum.

Låter bra! Tror att man kommer framåt på olika vägar här. Tidigare när jag inte drack var jag alltid mycket måttlig i såna sammanhang. Gillade inte att vara full och avskydde att vara bakis. Räknade glas och drack bara vatten efter 12. Det var tider det! Lycka till fortsatt nu.