Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet att han mår dåligt och att hans ångest sätter fart vid alkoholintag. När jag läser ditt etanoldrift så märker jag likheten mellan våra. Är det så dom funkar?? Är det så vårt medberoende funkar??
Vill ju inte tro att dom "spelar" för att vi ska få dåligt samvete.
När han kom idag såg jag att han tyckte allt var jobbigt men han vill inte prata om det, sa bara att han inte visste vad de va ned honom igår.
Sen har vi detta med julen!!
Vi är alltid hos min mamma på julafton men de sista tre åren har vi åkt hem på em för mannen vill vara hemma och vi har följt efter eftersom vi vill inte att han ska sitta ensam. Ett par av dessa ggr har vi bestämt att vi ska va hos min mamma och när julafton kommer bestämmer han för att bara åka hem vilket har blivit att vi har kastat om våra planer helt. Detta har den stora flickan tyckt varit väldigt jobbigt eftersom hon älskar att fira jul med mormor .
Mamma har ju följt med hem men det är inte samma sak.
I år sa jag att han gärna få följa med (vi fira den 23 med min släkt)
Men han visste inte än. Nu kanske han ska fira med sina barnbarn vilket gör vår son väldigt ledsen.
Kände bara att denna jul gör vi som vi gjort innan om åren och vill inte han får han väl strunta i det, då kan vi fira på juldagen .
Men samvetet har börjat älta i mitt huvud nu!
Jag vet snart inte vad gör som "medberoende " el om jag bara är ett stort ego.

har funkat så bra att jag varken tänkt på A - problem eller forumet. Har druckit en del men har hållit måttan utan att behöva fundera. Ska dock fortsätta att läsa här och skriva någon rad då och då.

Bästa Berra
Det är en fröjd att läsa dina texter här.
Som att åka iväg på en liten resa och det känns alltid bra när man är framme, trots att resan kanske innehöll både glädje och sorg.
Tack för det!
Ha en bra dag :)

Köttbullar och prinskorvar i hjärnan där fick jag ett gott skratt=). Håller med dig. Följt forumet i det tysta ett tag och har uppmärksammat att det är ganska många som droppar av och försvinner spårlöst. Förstår verkligen att man blir orolig när man haft tät kontakt med någon som bara försvinner utan förvarning.

Jag sitter här ikväll och läser flera av trådarna och känner igen mig i så mycket. Läste även i din tråd Vilja och det jag känner igen mig allra mest i är Ångesten. Verkar som vi som är har en tendens att utveckla problematik runt alkoholen även dras med mer ångest än de som är "normaldrickare". När jag pratar med vänner som inte har ångest så kan de inte heller förstå varför man skulle vilja sätta sig själv i soffan med ett gäng bira eller en box vin och bara försvinna iväg för en kväll. "Usch! Då blir man ju bakis" när vi frågade varför han aldrig drack själv ibland.

Ångesten har väl egentligen alltid funnits där hos mig, så även kortare depressioner. Har alltid haft lite svårt med sömnen vilket förmodligen inte har hjälpt min psykiska hälsa.Har fått antidepp perioder men tycker inte de hjälper alls. Iaf inte lika bra som en sexa stark!

Frågan är om det är alkoholen som framkallar ångesten eller om ångesten gett mig alkoholproblematiken? Har iaf insett att alkoholen inte hjälper längre som den gjorde förr. Det är en starkare ångest som man möts av dagen efter än den man hade innan man korkade upp. Sen hjälper det ju inte med dumma samtal , minnesluckor och att man blir personlighetsförändrad och oansvarig. Men även gånger då man inte känt sig särskilt full vaknar man upp med dödlig ångest dagen efter.

Hade som jag skrev i en annan tråd en 7 månader nykter period förra hösten/våren och ångesten var kvar ändå, men det är ju mer allmän ångest jämfört med den panikångest man kan få av alkoholen. När man ligger i sängen och bara inte har en aning om vad man ska ta sig till, Träning hjälper dock. Får mig att få upp seretoninnivåerna lite, slappna av, stressa ner och även minskar det Asuget.

En annan grej är "allt eller inget" mentaliteten som många verkar ha, så även jag. Kan helt gå upp i olika hobbies och projekt med en snudd på besatthet. Förstår inte mig själv ibland. I veckorna har jag stenkoll på kosten och väger nästan alltid maten då jag tycker träning är skitkul och vill få bästa resultatet jag bara kan. Sen kommer fredagen, fitnesstänket som bortblåst! Då är det bara kalla öl jag tänker på, jag är ju värd att slappna av, unna mig, måste ju leva lite osv osv. Ja ni vet ju tugget!

Långt inlägg igen. Kände att jag ville dela lite mer om mig då mitt första inlägg egentligen inte sade särskilt mycket om mig som person. Tack alla ni som delar med er om era historier. Otroligt nyttigt att läsa, det hjälper verkligen!

Vaknade till För det blåser så förbaskat att det tjuter i alla ventiler, och fick för för mig att gå in och kika i forumet.
Ser att det går rätt bra för för dig Jessie.. Men att du inte släppt taget. Ja känslorna finns kvar och förhoppningarna. Det gör de länge..
Men just nu har du själv fått ett litet "återfall" av medberoende..
Jag fick det själv för.. kan det ha varit någon månad sedan, när mannen ringde och liksom mellan raderna antydde att han mådde såpass dåligt att han ville ta livet av sig..
Bläääähhh vad taskig jag kände mig (vilket självklart var hans avsikt!) Jag pratade med en av mina nära vänner som lugnt sa, Det där ska du inte gå på. Ja, han mår dåligt, men han är såpass full att han inte kommer att må bättre om du åker dit. Dessutom tar det ju över en timmer för dig att åka! Är du riktigt orolig så får du ringa 112!
För det som händer är att du får en natts förstörd sömn, han kommer att spela upp hela registret för dig när du kommer dit (om han inte har slocknat) Och ingenting har förändrats.. Han måste söka hjälp själv! klarar han av att slå ditt nummer, så klarar han av att slå 112.

Två dagar efter, så skulle jag hämta lite grejer( en söndag, för då brukar han vara skapligt nykter eftrsom det bara finns folkisar att tillgå) och var uppriktigt nervös för att åka dit.
När jag kommer fram, så är han precis som vanligt, som om ingenting hade hänt, Han nämner inte telefonsamtalet med ett ord, utan småpratar och bjuder på kaffe.. Ingen överdriven "ledsenhet", ingen påtaglig ångest.. Ingenting..
Och med återfall av medberoende menar jag, att vi är så himla inprogrammerade att göra "brandkårsutryckningar" så det sitter i ryggmärgen.. Och känns länge i maggropen!
Ta djupa andetag! Kolla av när han är nykter! Det är hans ansvar att ta kontakt med sjukvården och söka hjälp! ( de flesta som dricker, vill inte göra det, eftersom de troligen får höra att det är just alkoholen som orsakar ångesten!)
Försök nu att sköta om dig själv.. Jag vet att det inte är lätt, Men i grund och botten finns det fortfarande ingenting som DU kan göra.. (inte utan att din "beroende" får ytterligare en hållhake på dig och en inkörsport att fortsätta med sitt drickande!)

..och funderar ännu en gång på en vecka som passerat i mitt liv,.
Waste of time?
Spolierar jag bort min tid på saker som är helt onödiga, nja kanske, vad vet jag.
Ställer man det mot när jag drack, så in i bomben he...te heller.
Allting är relativt, men ser jag tillbaka mot min tid som drickare, så är det direkta motsatsen.
Då mådde jag följ..igt, nu är det något slags neutrum, varken eller.
Livet går upp, och ibland ner, som en sinusvåg, men amplituden är bara några få procent mot var den var då.

Försöker stanna upp i tiden och känna efter, hur känns det nu?
Stängde av teven för någon minut sedan, något amerikanskt dravel med skrik ock skrän, slagsmål och annat elände.
Och för någon sekund så lyssnade jag på mitt inre, hur påverkas jag av det, det slog mig att jag stressades av tumultet i bakgrunden en massa tjafs som inte intresserade mig men som jag ändå stördes av, sv med teven och lugnet infann sig.
Ett märkligt förfarande att man måste ha teven på som något sorts sällskap, ett slags tvångsbeteende.
Är ju inte ensam, frugan ligger och frustar och stånkar här bredvid, hon låter alltid mycket i början av sin sömn.

Fönstret är öppet och jag lyssnar på blåsten för andra natten, ett märkligt stormande som bara kommer på natten.
Det viner till i vindbyarna och det riktigt rusar runt husknuten så att tegelpannora skallrar, vujjhujj voii låter det som.
En skata kraxar till lite oroligt ifrån grannens trädkrona, man brukar aldrig höra dem på nätterna, det är också ett märkligt beteende.
Men det är väl svårt att hålla sig krampaktigt kvar på grenen när det svajar till i blåsten.

Vi har julbonat idag och brutit mot en gammal tradition, vi satte upp granen ikväll, vi brukar alltid göra det den 23:e samtidigt som doften av griljeringen av årets julskinka börjar sprida sig i stugan.
Det var inte mycket till julkänsla när jag satte upp julbelysningen på både fram och baksidan, stod i skjortan och ett par sandaler,
Gissar på att det är lika varmt idag som det var på midsommarafton, vi lever i en märklig tid.
Men jag har upptäckt en sak, allting behöver inte vara som det alltid har varit, förändring är ....bra!

Igår sålde vi äntligen frugans bil som vi har kämpat med sedan i augusti när hon köpte en annan bil, hon har haft svårt för att sänka priset till marknadens norm och det sved hårt när hon fick så lite för den, och när han sedan började pruta igen så fick jag se den där svarta synen i hennes ansikte, ungefär som att nu tar jag förskäraren och du min gubbe går ut i garaget och hämtar spaden och ett par arbetshandskar för snart får du idka trådgårdsarbete....
Men det löste sig till slut, och man retar inte upp min käresta ostraffat, hon var påtagligt irriterad resten av dagen.
På kvällen hade vi middagsbjudning för vår gamla grannfamilj som flyttade härifrån, det kändes annorlunda och mycket stelare än tidigare, det märks att vi har glidit ifrån varandra, skämten fanns där men hjärtligheten var inte densamma.
Går inte att ta på men den gamla äktheten fanns inte där längre, så sorgligt.
Och inte krökade de speciellt mycket heller, ett par glas per person under hela kvällen och inget mera, så det lossnade aldrig riktigt.
Märkligt att folk inte kan ha de roligt utan alkoholen!

Apropå sorgligt så besökte vi den mördades flickans grav under lördagen också, hon ligger långt härifrån och vi blev ledsagade dit av flickans mamma, det blev en lång personlig tid med tunga samtal där mamman fick ventilera sin sorg tillsammans med våra.
Vi fick lyssna och bolla alla tankar hur det är att förlora ett av sina barn, och hur de försöker hantera sitt sorgearbete.
Allting är så fruktansvärt att det inte finns ord nog att kunna beskriva det, skulle verkligen kunna ge allt för att kunna backa tiden.

Så det blev en helg med både högt och lågt, och väldigt nära till våra känslor.
Så på frågan om det blev en waste of time, nä så i helsifyr heller.
Så otroligt bra att få kunna få vara så nära i mitt medvetande, att närvara och inte dölja det i ett dunkel av fylla och fyllånger.

Det är skillnaden att få vara nykter och nära mig själv, och inte i en önskan om att hela tiden få vara någon annanstans.
Det är skillnaden, vill jag byta?

Näru, jag är hemma i mina tankar...

Berra

Hej hå, farmor. Mitt nick betyder bara Harri M, inget konstigt med det. Det tycker inte jag i alla fall. Jag är dessutom farfar och min son med familj kommer på besök över julen. Jag menar inte alls att vi ska ta itu med problemen efter helgen utan tvärtom ta itu med dem även om det kommer att finnas alkohol. Om man har valt att försöka dricka måttligt så måste man hålla sig till det även under tillfällen då det är lätt att dricka. Men det är lätt att säga så här innan allt har inträffat. Enklast hade varit att inte dricka alls men nu har jag inte valt den vägen. Inte än i alla fall. Tappa inte fokus utan håll kursen.

Från mataffär ;-)

Leverjag, när man inte varit här på någon dag och tittar in, så är det så underbart att se att du skrivit. Det gör mig glad!
miss lyckad. Tack för ditt fina inlägg. Tror nog de flesta med ganska få undantag, alkis eller ej, dricker för effekten och inte smaken. Ett underbart nick du har! Gillar dubbeltydigheten! :-)
Själv har jag haft en sexpack 3,5-folkisar i reserv väl gömda i garaget. I går firade jag fem veckor nykter genom att vattna rabatter med dessa! Skulle inte vilja dricka skiten (ursäkta språket) om någon så tvingade mig! Kändes bara bra att hälla ut!
Om någon timme timme till är det midnatt och då är det 5 veckor och dag 2!
Relationen är som den är, men just nu stabilt dåligt mot ett antal veckor med total kaos!
Kram på er alla goa vänner och en bamsekram till Leverjag! :-)

Jag har bara läst de två sista inläggen. Så ödmjukt och ärligt! Tack!

Inte roligt, men det är ibland bättre att vara realist!
Vad skönt att du kom iväg på mötet.. Jag tror att det är bra att ha någon som bollplank (och att gråta ÄR nyttigt. Jag har ibland gråtit utan att egentligen veta varför, men jag tolkar det som att det är en massa saker som behöver rensas ut.. (saker som man inte nödvändigtvis behöver gå tillbaks och titta på eller älta..)
Och visst lever vi medberoende under en massa stress. Stress som vi inte ens är medvetna om att vi bär på. Det är ju oftast en väldig massa som vi har varit tvungna att hålla inom oss, istället för att få tillfälle att resonera om på ett mer normalt sätt..
Ja, jag tror att mindfullness är bra. Själv mediterar jag numera regelbundet (tar ibland "meditationspromenader", och det funkar bra för mig. Man måste inte sitta still nämligen ;-) ) Huvudsaken är att du hittar något som passar dig!
Fortsätt och skriv.. Du har just tagit ett steg och ett viktigt! Det är rätt omtumlande
Kram!

Vill verkligen råda dig att försöka ladda om. Just det du beskriver nu var min jättetabbe för fem år sen. Gud vad jag önskat att jag inte checkade ut i efterhand! Det som blev resultatet för mig önskar jag ingen.

Försök att ladda om!
Under tiden önskar jag dig kraft

/PP

Jag förstår Harrim ( vad betyder ditt "namn") det är såååå svårt att inte falla tillbaka! Vad vill jag?
Både lite skönt att tänka. " det där tar jag tag i efter helgerna " samtidigt ångestfylld att inse....Det är nu det gäller! Ojojojoj...vet inte alls vart jag står? Suck....konstigt det här...Jag har tappat fokus....

Länge sedan jag var först att skriva ett välkomnande i någons tråd men nu gör jag det. Har själv duktigt med utlandserfarenhet och på frågan om det går att vara alkoholfri skulle jag nog svara ja. Faktiskt (där jag levde) skulle jag nog påstå att det var enklare än i Sverige. Förutsatt att man inte umgås med Nordbor för ofta då förstås ?
Har du bosatt dig i en svenskkoloni i ex. Spanien så är det säkert lite klurigare. Häng här, skriv och läs. Det är ganska bra

Lycka till nu!

/PP

till ända. Blev lite godis i dag men det känns helt ok! ?
Ingen abstinens och inget sug efter annat än julmust.
Rastlösheten är mer hanterbar och oron i magen borta.
I morgon ska jag försöka låta bli godiset och ge mig ut och jogga en runda i stället!
Kramar!

Att du skriver ett par rader. Hmm, trevligt låter kanske lite dumt med tanke på vad du skriver, men du förstår säkert vad jag menar?
Jag förstår precis vad du syftar på med hal is, och tycker du är mycket vis som loggar på och sätter dina tankar i din tråd. Kanske kan det vara det som behövs, vem vet?! Jag har förstått att du inte haft jätteproblem men ändå så har alkoholen ju varit ett problem. Ger inga råd till dig. Är ganska övertygad att du själv hittar din väg. Men kanske är det inte fel att hänga lite här en tid? För mig går mitt forumengagemang lite upp och ner. Men jag läser säkert varje vecka. Fortsatt nykter och skötsam. Låt mig tänka efter....
sist jag drack måste varit någon gång i slutet av 2013 ?

Kram
/PP

Bara jobbigt med alla varför och vad händer nu? Måste släppa det och vad som händer får framtiden utvisa. Funderar på mindfullness som sägs minska oro och stress eftersom man så länge levt i de känslorna. Var på alanon idag och jag har inte gråtit på år, men idag på mötet släppte fördämningen och jag grät säkert en timme vilket säkert var nyttigt!

Länge sedan jag skrev något. Varit inne och läst då och då, kanske för sällan, som det nu verkar. Lever farligt nu, märker jag. Har lagt undan nykterheten, valt bort den, kalla det vad jag vill, men så är det. Ägnar mig inte åt något tokdrickande, det har jag aldrig gjort, men det har för mig, som så många andra beskrivit, fungerat alldeles utmärkt med ett glas då och då, till att det nu har blivit alkohol varje helg under de senaste två månaderna. Och snart är det jul, med några dagars ledighet, och sedan nyår... Och jag är rädd att tappa kontrollen igen.
Har bytt jobb, med allt vad det innebär och haft knäbesvär så det har varit svårt att träna som vanligt under en period (bra nu). Upptäcker hur oerhört viktig träningen är för mig, och mitt välmående. När jag inte tränar är det svårt att få utlopp för stressen som byggs på av jobb och annat. Tränar jag inte är det lätt att slarva med maten, och lättare att ok:a vin till maten. Sen sover jag uruselt, orkar inte träna, och är trött på dagarna och det blir en ond spiral. Vet inte vad jag vill och hur jag vill göra. Jag har mått så bra under den tiden jag inte druckit något eller bara något tillfälle i månaden, men nu mår jag inte bra. Tankarna på alkohol tar för stor plats igen, jag är rädd att jag ska trilla tillbaka där jag var för drygt två år sedan. Mitt nya jobb kräver mycket av mig och jag har inte råd att slösa energi på att vara trött för att jag inte sovit tillräckligt, eller på att må illa dan efter (blir oproportionerligt bakis).
Det känns ju inte så bra att hamnat i det här läget, men jag var inte beredd på ett livslångt beslut att avstå och jag vet fortfarande inte om jag är det. Blääk - känns det mest just nu...
Jag vet inte riktigt vad jag vill med inlägget, skriva för att ha någon form av egenkontroll på mig igen.... Det funkade ju sist...
/m

Ingen panik direkt. Att leva lite själv ett tag har även sina fördelar det kan jag lova. Tidigare kanske jag efter en avslutad relation har läkt mig med en ny ganska fort. Men om vi bortser från mig personligen så kan man kanske säga att en första dejt faktiskt har ett syfte. Att se om man har fortsatt intresse av personen som man stämt träff med, eller hur? Tror att det faktiskt medför att vi behöver vara ärliga om vi faktiskt eftersträvar en relation, och inte bara något flyktigt. Frågor som familj, åsikter, intressen,religion, politisk åskådning, drömmar etc är ju det vi då talar om. Vi vill ju veta för att se om det har någon form av bärighet. Alltså är det en fördel om inte en eventuell framtid grundar sig på oärlighet eller att vi väljer att berätta viss fakta. veta för vi orkar inte ge oss in i något som riskerar att gå åt pipan. Känner att jag inte vill bedriva falsk marknadsföring, eller bli utsatt för det heller för den delen ;-)

Du har säkert rätt i att jag kanske tenderar att förstora saken på rund av egen erfarenhet. Det blir kanske trots allt någon spännande nya erfarenhet framöver..

Kram

//PP

Jag förstår din känsla Cissi 1
Jag hoppas att du ändå ska få en bra jul med dina barn!
Ja, en alkoholist vill ju sällan själv "bära hundhuvudet".. Det gäller förresten även de som inte har alkoholproblem, när det gäller konflikter..
Ibland får man fråga sig, Vill jag vara "lycklig" (så lycklig och tillfreds som går i rådande situation) eller vill jag ha "rätt"...?
Jag kan varken råda eller döma.. Här måste var och en gå efter magkänslan..
Kram!

Lycka till Vilja!

Under de tre senaste dagarna har jag inte druckit alkohol. Igår och idag drack jag två koppar grönt te på morgonen. Jag kände mig lite lugnare av ett lägre koffeinintag och jag har inte känt ett behov av att dricka alkohol. I morse sprang jag 11 km och jag gjorde några yogaposer efteråt. Jag känner mig motiverad att minska på alkoholintaget och satsa på träningen. Jag hoppas verkligen att motivationen och lugnet håller i sig.

Dagen var fantastisk ? och nu njuter jag med en kopp te och film efter en toppendag.

Det känns som att jag är redo för detta. Mitt problem till alkohol har jag slagit med i ungefär 7 år. Men bara under det senaste året har jag fått förståelse och stöttning av vänner. Samt att nu har jag mitt första riktiga förhållande där jag äntligen får förstå vad kärlek är. Att faktiskt göra saker tillsammans som fiska/ resa/ fira jul tillsammans etc etc.

Jag fick dessvärre gå igenom depression och ångest efter att ha bytt jobb/stad/sambo/hem så tillslut sa det stopp för mig. Kräktes i en vecka av stress och oro. Då började jag fokusera på vem JAG faktiskt är och vad jag vill... redan då började min resa mot nykterheten även fast jag inte förstod det då.

Jag håller med Vilja, känns ibland som att alla livssituationer är kopplade till alkohol. Helt galet är det!

Ärligt talat så e ja inte ens sugen på o dricka på julafton. Jag har en liten valp nu o han satt o kollade noga för varje drink ja hällde upp, vill inte att mitt drickande ska påverka honom negativt. I Onsdags tappade ja även min medicin på golvet o han fick tag på den, men som tur var släppte han den när ja kollade munnen på han. Det e ett heltidsjobb. Men på julafton får jag hjälp o passa han så kanske, men tänker isåfall inte dricka mig till bakfylla. Planerar o köpa 3 starköl.

Ärligt talat så e ja inte ens sugen på o dricka på julafton. Jag har en liten valp nu o han satt o kollade noga för varje drink ja hällde upp, vill inte att mitt drickande ska påverka honom negativt. I Onsdags tappade ja även min medicin på golvet o han fick tag på den, men som tur var släppte han den när ja kollade munnen på han. Det e ett heltidsjobb. Men på julafton får jag hjälp o passa han så kanske, men tänker isåfall inte dricka mig till bakfylla. Planerar o köpa 3 starköl.

Jag svarade dig i min egen tråd. Satt lite upptagen så därför mitt svar dröjde. Sorry!