Senaste kommentarerna i forumet

I fallet, var grabben dock lite äldre.. Hos pappan och hans nya dam, fick han göra precis som han ville.. Fanns inga gränser..
Så det slutade med en stulen moped, att han var vanerökare innan han fyllt 14 och fick köra en alldeles för stor båt på sjön, för att pappan var för full.
Jag var vansinnig av ilska när jag fick reda på det.. Tänk om en olycka inträffat..
Mamman som dittills bara fått skäll av soc och skolan, när grabben skolkade (trots att han bodde hos pappan) fick hjälp att göra en egen anmälan om missförhållandena..

Det är alltid tufft för barnen.. de vill ju så gärna att allt ska vara bra.. Jag vet inte om det finns "barngrupper" hos alanon eller någon annan stans så att han får träffa andra barn och upptäcker att han inte är den enda som har en förälder som blir "sjuk" av "vuxendrickat"..
Han behöver ha hjälp att inte bli ett medberoende barn som tar på sig ansvaret att "rädda sin pappa"..
Jag vet fall, där ett barn av lojalitet valt att bo hos en drickande förälder och det höll på att sluta i katastrof..
Se till att prata med sociala myndigheter och gör en egen orosanmälan..
Däremot ska du givetvis inte hindra honom från att träffa sin pappa, när pappan är nykter!

Ett tag sen jag skrev nu och ännu längre sen jag kommenterade nån annans tråd. En blandning av att jag haft mycket att göra och att jag inte orkat ta tag i det. Jag märker att jag har gjort framsteg i hur jag har bettet mig i samanhang med alkohol senaste veckan vilket känns skönt men konsumtionen blev ändå för hög. Mantrat glömde jag totalt bort igår, men jag höll mig ändå lite lugnare än tidigare. Nu ska jag börja vara aktiv varje dag igen och läsa och påminna mig om att jag har problem som jag behöver anstränga mig för att komma till rätta med. Och få pepp att stå emot suget som kommit tillbaka mycket starkare än i början av veckan. glad söndag på er alla kämpar där ute!

Det är nog så jag mår som du beskriver . Jag skulle bara vilja komma bort ett tag en helg och få andas och tänka igenom allt .
Min son är väldigt klipsk och jag vet att han förstår mer än vad man tror och han är en grubblare.
Jag har förklarat för honom att när han bli arg är pga "vuxen dricka" att han är sjuk. Pappa älskar dig och han menar inte vad han säger el gör utan det är vuxen drickats fel .
Jag har oxå förberett honom på att vi ev ska bo på varsitt håll pga detta. Först blev han ledsen men sen sa han att det tycker jag för då får jag två boende som min klasskompis .
Han säger ofta att han älskar hela sin familj men mest pappa. Mamma du är den som är mest arg och den som skäller mest på mig.

Allt stämmer så bra det du skriver!!
Precis så det är....

Kan tyvärr inte vara i huvudstaden på utsatt datum, men det verkar mycket intressant. Både programmet och även att få möte några Forum-vänner.
Kanske nästa gång ;-)

//PP

Det gör du helt rätt i! Jag hoppas du känner att du tar igen en massa av sakerna du drömmer om. Och det finns inget självändamål att skjuta upp den typen av belöning. Den känslan du beskriver är väl det som en nykter alkis känner eftersom du klättrat långt upp på Jelliniks trappa. "Att känna en glädje som man tidigare aldrig upplevt?" Är i så fall inte riktigt där en, men om det stämmer så ser jag fram mot det ;-)

//PP

Har ännu inte funderat på det Vickan. Det hela är för övrigt mest för att visualisera den del av den misär som allt för flitigt drickande förorsakar ekonomisk. Men när jag tänker närmare på saken så är ju inflationen på priserna på bolaget något att ta hänsyn till. I ekonomin i övrigt är den ju en bristvara, nja skulle vara boendepriserna som är undantaget kanske?

Men så har du saken med avkastningen. Att spara kan ge avkastning som är positiv. En investering i alkohol får garanterat en negativ avkastning i dubbel bemärkelse. Pengarna är borta, och som lök på laxen får man tilltagande ångest ju oftare vi dricker. Det måste ju vare ett solklart dubbelfel.

Lite som att köpa en biljett till en upplevelse som först ger dig ett asgarv och direkt efter det en rejäl snyting. Och detta sökte jag så ofta jag kunde, det är som ett skämt när jag nu tänker på saken...

//PP

Vet dina kompisar om att du haft problem med alkoholen? Förväntar sig alkohol hmmm bara för att du fyller år detta är ju konstigt men förstår för man är ju onormal när man inte dricker ett cancerframkallande nervgift. Gör som du gjorde denna helg. Köp hem a-fritt för din del eller ha den alkoholfritt. Mitt råd till dig är att INTE dricka en droppe nu när du kommit en bit på vägen och ser alla positiva effekter. Om du ger mig en enda bra anledning till att dricka och klara detta så säg den nu:) Jag tycker du ska fortsätta med total avhållsamhet.

Varför inte a-fria drinkar åt dig? Och lite "provsmakning" av systemets a-fria sortiment? Jag skulle tro att det kanske finns fler bland dina gäster som uppskattar att inte behöva fråga efter a-fritt.. Givetvis kan du om du känner för det, bjuda på annat också.. Eller så gör du en "meny" och säger att var och en får ta med det dom vill dricka till maten och att du tillhandahåller a-fritt att "provsmaka"..

Vill bara tillägga, att det kan vara en lång process, från det man "nått någon form av gräns", tills man tar det slutliga steget.. För mig tog det nog ett år av funderande först. när jag började läsa här, tog det säkert några månader innan jag började skriva (inombords, hade jag nog omedvetet ställt in mig på någon form av separation) Sedan tog det ytterligare 3 - 4 månader ungefär innan jag väl beslutade mig och skaffade en lägenhet.. Och visst var det en smula kaotiskt, men jag ångrar mig inte en sekund, trots att livet inte alltid är en dans på rosor..
Jag skulle tro att av de flesta som funderar, så tar det säkert uppemot ett år (om det inte är riktigt illa) innan man kommer till skott och innan man ordnat allt det praktiska.. För jag tippar, att i 90% av fallen, så har den som dricker ingen lust att bli nykter.. Undantag finns så helt kört är det inte, men då måste viljan finnas!

Det känns fantastiskt !! Jag har känt mig så fri - har kunnat köra bil hela helgen på kvällarna oxå ! Var hos kompis i lörd kväll - hon drack vin och jag a fri öl - funka jättebra !! I em har jag känt dug igen och A-aset satte igång och göra sig påmind - men jag tryckte bort honom !! Nu känner jag mig stressad inför nästa helg ... På sönd fyller jag år och det kommer hit många kompisar som förväntar sig A ... Nu tänker jag olika alternativ .. Att inte dricka ngt själv och bjuda andra eller att dricka själv oxå - måttligt ....då har jag haft två vita veckor och jag skulle kunna dricka på sönd bara och sedan sluta igen ...fast jag är rädd att trilla dit igen - att allt krigande och kamp har varit förgäves ... Kram till er alla och hoppas ni liksom jag förbereder er för en a fri vecka ..

Ja, hur vet man..? En svår fråga, som är verkligen individuell.. Vi har alla olika gränser och jag tror att det i de flesta fall har gått alldeles för långt.. För många av oss stannar kvar i åratal (utan att något händer till det bättre..)
Vad finns att ångra egentligen?
Om ens partner är intresserad av ett fungerande förhållande ( kom ihåg att ett förhållande utgörs av TVÅ människor!) Så ser de till att ta emot hjälp!
Det fungerar aldrig i längden att det bara är EN som ska jämka sig och plocka upp bitarna efter den andre..
Fråga dig hur du vill att just DITT liv ska se ut? Vad vill du göra? Hur vill du leva?
Och framför allt hur mår du?( Inget om din drickande partner, utan bara dig!)

Ja, Mick
I ditt fall som "bara" kämpar mot sug på helgerna så kanske Antabus är ett bra sätt för att stoppa dig och framförallt ge dig en chans att bryta vanorna. I längden vet jag inte hur det fungerar. Men jag har själv tänkt att det kan vara bra då risken är hög. Verkar ha fungerat för många här.

Kanske värt ett försök?
Kram

Ja, aeromagnus.. Vi är ju alla olika och ibland tror jag att men bokstavligt behöver hjälp med att bli förd ur situationen.. Ofta är man su stressad och helt tom inombords efter sömnbrist och annat.. Mitt bidrag är bara en liten hjälp på vägen.. För själv, hade jag ingen tanke på T.ex. "katastrofväska"
Jag fick tipset av en bekant som också varit medberoende och för min del, så hjälpte det, att ha "planerat" i förväg.. (det finns ju dom som bara måste ge sig iväg, utan att få någonting med sig, för dom hinner knappt rafsa åt sig plånbok eller telefon..
Jag har också fått frågan från många i bekantskapskretsen varför jag väntade så länge med att flytta? De trodde att det "bara" var att gå upp till soc och "få" en lägenhet.. Vilket tyvärr inte är fallet (jag tror att de kvinnohus som finns i landet vittnar om det)
Således.. En lista, för att "avlasta" stressen hos dom som funderar och fortfarande orkar.. Bara att börja "planera" kan skingra andra negativa tankar och faktiskt ge lite energi.. (men det är givetvis min egenupplevda subjektiva bedömning) :-)

Ja det allra mesta stämde bra på mig. Jag blev inte retlig, utan ganska elak och nedvärderande. Handlar egentligen inte om elakhet utan att alkoholen slår ju ut det logiska tänkandet och till stor del omdömet. Det är ju en stor biverkning av alkoholen. När alkoholen går ur blir man sur och irriterad och det beror ju på att alkohol är beroendeframkallande och ger abstinens. Sedan när man påpekar att man har problem med drickat ja då blir man sur. För man har ju inte problem med alkoholen.

Ja det är ju verkligen mycket praktiskt. Mår man heller inte bra blir den enklaste sak jobbig att genomföra.

jag har bestämt mig för att skita i ångesten. Alla kan bli för fulla, gjort är gjort, och nu ska jag se framåt. Jag har förhoppningsvis lärt mig något av denna dumma fredag och den dumma alkoholen.

för inlägget PP :-))

Mina siffror är ung lika dina men jag har valt att sätta sprätt på pengarna direkt ! Jag skulle tro att jag är så pass äldre än du så jag börjar se min horisont närma sig och tycker inte att dödsboet behöver ha mina stålar :-)) Och jag har ju missat en del genom pga alkoholen åren så det finns grejer att ta igen !!

Nu lever jag livet efter bästa förmåga ! Rätt skönt att vara nykter :-)

Hej Mick!

Ja visst är det underligt att vi väljer att dricka fast vi vet att vi sen mår dåligt?! Som du skriver, att förra helgen var underbar när du inte var bakis. De perioder (nu endast högst en vecka i taget tyvärr) som jag vaknar nykter är fantastiska och jag känner att det här är mitt rätta jag. Ändå, likt förbannat sätter jag igång igen och A-ångesten växer sig än starkare i takt med besvikelsen. Du skriver att det är till helgen det slår till, kan det ha och göra med dina drickrutiner? Själv dricker jag även i veckorna. Börjar tidig eftermiddag så att jag ska kunna jobba dagen efter. Det är ett stort steg ändå att sökt sig hit och börja inse att man tappat kontrollen.
Nya tag! Jag hörde ett annat ord för återfall...uppdatering. Lät mer skuldbefriande tyckte jag. Man uppdaterar sig om att dricka A mår jag inte bra
av. Fortsätt kämpa!

Misstagen man gör ska ju vara den bästa skolan sägs det, och jag läser på så mycket jag kan här inne om hur ni andra gör för att inte hamna fel, och tack för erat stöd ?

Det känns hemskt, läser era historier. Min tog hem en massa tjejer lammkött när jag låg på förlossningen. Han skulle passa barnen men söp sig aspackad. Jag förlät o kämpat för att ge han finare kropp o bättre sex men inget hjälper han säger han slutar har fattat men efter två veckor abstinens o ett helvete dricker han igen för normala människor får dricka menar han. Tre halvliters burkar öl på 7,2 procent är inget att uppröra sig för en vanlig kväll. Fy men jag älskar han, han är bäst när han är nykter utan abstinens

Blicka framåt och lär dig av dina gamla misstag!

Vi var några som var och kollade på en spelning på en krog där en gammal vän spelade, detta var förödande för min del, jag skulle bara med och kolla och skulle inte dricka något alls, men så blev det inte.

Helt idiotiskt av mig att överhuvudtaget följa med dit när A suget redan var stort, men jag får lära mig av detta, att nu första tiden undvika sådana miljöer och absolut inte ha någon A hemma, vad trött man blir på sig själv.
Och bra att du klarade dig från A igår, kämpa på ?

Shit happens, vi kan bara se framåt och man får nog räkna med bakslag, det viktiga är vart vi är på väg. Vi har ju en vilja att klara detta.