Senaste kommentarerna i forumet

Tack för det.
Det var drygt 20 år sedan och ledde till rättegång till slut. Anmälningar gjorda av andra och en av mig men pga av att han hittade på ekonomiska dumheter (småsummor) senare så var de tvungna att ta upp mitt fall som låg i kön före... :-( Det var väldigt jobbigt kan jag säga men efter det var jag helt fri känslomässigt och gick vidare. Och ja, stark blir man ofta av sina motgångar. Har sedan dess studerat gift mig, fått tre barn osv. Men visst, ibland undrar jag hur mycket själen tål egentligen... och om dessa händelser ändå inte riktigt helt är läkta i hjärtat.

Natti

Tack och jag måste inse att det är över och precis som du skriver. Vill han inte prata så kan jag inte göra något åt det. Fick ett sms häromdagen där han undrar om han på något sätt kan få sitt pass. Jag tänker att nu lägger han problemet i mitt knä och att jag ska lösa detta. Jag svarade "javisst" och tänker att vill han ha sitt pass får han komma med en lösning. Han är manipulativ och vill få mig att komma och lämna det för då vet han att jag blir ledsen och att jag då ber honom komma tillbaka. Han säger nej såklart.

Det är bara detta "hur går jag vidare när jag saknar och tänker på honom varje dag.

Jag hoppas att det går bättre för dig nu (jag håller tummarna för dig, för jag tror att du är en sån som rest dig på nio och enhalv, och bestämt dig för att inte lägga dig igen!)
Ja, att ha lite koll innan, medan man funderar gör att man inte faller lika hårt.. Även om det nästan alltid känns någonstans
Ta hand om dig också!

Jag har inget bra svar.. mer än att han inte är mogen (och förmodligen skitskraj för att prata) Min fd, var en sån som tog till flaskan, för att spotta upp sig.. och då blev det åt andra hållet istället. och med nackdelen att det inte blev några samtal, utan det var bara han som öste ur sig.. när han var kklar, så reste han sig och gick (för då hade han pratat klart..)
I värsta fall får du be banken om hjälp med lånen så att ni kan dela på ekonomin.. Du ska inte behöva betala för honom.. Du får försöka få hjälp att magasinera hans saker (eller ring någon kunnig i området) själv vet jag inte riktigt om det är polis eller jurist och fråga hur du går till väga.. (räkningen får han givetvis betala) för jag tror inte du kan kasta dom..
Och sedan inse, att det förhållandet, hur ont det än gör, är över..
Om han inte vill prata, så kan du inte göra nåt åt det.. Däremot måste du ju få en möjlighet att starta om ditt liv.. Tycker inte att du ska behöva böna och be honom att komma tillbaks.. Hör han av sig så säg att du tolkar detta som att han inte är intresserad av att ha ett fortsatt förhållande..

och vi tror att just våra hemligheter är dom skämmigaste som finns.. Men det ena tycker är en bagatell, är jättesvårt och jätteskämmigt för någon annan..
Den värsta hemligheten som vi mörkar för oss själva är att vi tror att vi är ensamma och att alla andra är perfekta..
Själv har jag haft jättesvårt med att få en ordnad ekonomi.. Jag hade stora krediter, innan sms lånen fanns på kartan ens.. (utåt sett ville jag ju att det skulle se ut som jag hade råd att ha det alla andra hade..)
Jag lovar dig att jag fortfarande ibland (trots att jag idag har en ordnad ekonomi) skämts MER över det, än både mitt eget beroende och medberoende!
Sen upptäckte jag av en slump, att vissa "beteenden" är en sorts beroende/medberoende-beteenden.. Man "tröstar" sig själv och har svårt att komma ur en ond spiral, som först ger en kick, och bara en stund efter ger ångest.. (som man dövar med mer av sitt "beteende")
Jag har kompisar som är både "shop-o-holics och sockerberoende.. (sockerberoendet är ännu skämmigare, specielt om man är tjock, för folk tycker att det bara är att banta..)
Så sluta skämmas. Här är du en bland många.. Och vem vet.. dina kompisar kanske tycker att det är en kul grej med A-fritt (du kan ju alltid säga att du tänker testa deras fördomar..) Säkert finns det också dom bland oss som skulle ha tyckt att det varit skönt, att slippa fråga efter a-fritt (när man känner sig uttittad..) Kram

Jag har en partner som är nykter sedan 4 år och han klarar det bra. Jag vet att jag är medberoende men Känner att jag tänker på mig själv och kan sätta gränser till viss del. Förutom att jag är rädd för att ta upp saker som gör mig ledsen, arg eller besviken. Jag är rädd att han går. Nu gick han för 3 månader sedan och vi har bara haft mejlkontakt några gånger angående praktiska saker. Jag känner att jag släpp allt som hänt under den tiden han förutom att han aldrig sagt att han aldrig sagt något om att jag alltid funnits vid hans sida oavsett och visat honom min kärlek. Jag vet inte vad eller hur han tänker och känner. Från den ena dagen till den andra så skulle allt vara bra för nu är han nykter. Jag är inte ute efter att älta det som varit men att vi måste tillsammans sätta punkt och utvecklas tillsammans till en sund kärleksrelation på lika villkor. Han vägrar att prata med mig och möter mig med total tystnad. Vi har bil, båtar gemensamma lån och han har i princip alla sina personliga saker kvar här hemma.

Jag skickade detta för en månad sedan och har inte fått något svar.

"Jag vet att vi är två som har del i att det blir som det blir men att inte få prata, förklara, bli lyssnad på är så frustrerande. Att bara lägga locket på och ta till tystnad är nog det värsta en människa kan bli utsatt för. Varför sätter du inte punkt utan på något sätt håller mig kvar och vilseleder mig. Jag vet inte varför jag gjort det ännu men tror att jag på något sätt hoppas på att du en dag kommer hem och säger att du är beredd att prata med mig utan att skuldbelägga och döma mig. Det måste vara så att jag har rätt till mina upplevelser och känslor precis som du har. Jag önskar så att du vill lyssna, försöka förstå, förklara för mig, berätta vad du tänker och känner eller åtminstone säga emot, inte bara gå. Du tycker att vi inte behöver prata utan jag ska förstå men det är för mig en övermäktig uppgift när det bara finns tystnad. Jag önskar att du älskat mig så mycket att du varit beredd på att möta mig och alla känslor, inte bara gå."

Jag börjar inse att jag måste sätta punkt och reda upp allt för vi är inte bra för varandra men det är tungt för jag älskar honom trots allt. Han har många fina sidor såklart.

Det som gjorde att han gick var att jag ville att vi skulle ta hjälp tillsammans för att lära oss att kommunicera på ett sunt sätt. Han sa ingenting och morgonen därpå var han borta. Detta har hänt förut men då har jag bönar och bett att han ska komma tillbaka och då haft förhoppning om att vi på nytt ska få en sundare relation.

Vad ska jag göra.

Ja, boka en tid på beroendemottagning och diskutera saken så kan du få ut recept. ( tror de är bättre än att gå till VC om du inte har en bra läkare som du redan känner.

Det kan nog fungera bra för dig och kännas tryggare.

Sov gott, Mick

Som jag sagt tidigare är detta med mina a problem den mest skamfyllda och fulaste hemligheten jag har... Jag har alltid sett till att mörka mina problem med a i sociala sammanhang och sedan hemma druckit i kapp för mig själv det jag avstått ifrån tillsammans med andra. Jag har varit livrädd att andra skall upptäcka... Så svaret blir nog att nej de vet inte om mina problem. När jag håller på och planerar och köpslår med mig själv om att jag kanske kan dricka bara den enda dagen och sedan (!) gå över till nykterhet igen så vet jag att det är A-aset som smyger sig in och vill ta över igen I - den lille djävulen ? som vill locka och få mig att vackla och slutligen falla ! Han sitter på min axel och viskar i mitt öra " nu har du klarat att vara utan a så här länge - du har inga problem utan har kontrollen. Så nu är det ingen fara att börja dricka liiiite...det klarar du ...osv " tack etanoldrift och aeromagnus att ni hjälpte mig att tänka klart ❤️

Bra att du tänkte efter före. Bra val att läsa.

Vilka bra, praktiska råd Etanoldrift

Jag har tvingats fly och vet vilket praktiskt och känslomässigt kaos som råder. Bra då att ha koll på läget innan. Bodde hos kompis, hyrde rum inneboende mm innan jag fick en egen bostad. Fick ta med mig folk för att hämta det viktigaste senare. Han var skyldig stora belopp som aldrig betalades. Ja, det är inte en rolig sits att vara i. Dessutom sörjer man och bearbetar både saknaden och allt man aldrig får upprättelse för. Alla varför och hur som snurrar i tankarna, som aldrig får några svar.

En mental och praktisk förberedelse är väldigt viktig och sunt, tror jag.

Ta hand om er där ute!

Hur går det? Se till att inte ha någon alkohol hemma. Detta är den bästa och enklaste åtgärd du kan fixa självl

Tre 7.2 ger 10,8cl ren sprit och ett kvarter 14,8cl ren sprit så 4st 7.2 50cl blir som ett kvarter men oavsett ja som alkis dricker man till man däckar

Just nu var dina peppande ord precis vad jag behövde! ?

Det spelar ingen roll, om han är nykter eller onykter! Man slår inte sin fru! BASTA!
Om han slår, ska det anmälas! Om inte annat så är det lättare att få hjälp av de sociala myndigheterna. Och numera, när man vet hur många kvinnor som är rädda och tar tillbaks sina anmälningar så brukar man se ganska strängt på det!
Det är aldrig ett tecken på kärlek att bli slagen!
Man ska aldrig, aldrig, behöva vara rädd för att få stryk i sitt eget hem!
Jag vet att de som slår ofta ber om ursäkt och lovar att det inte ska upprepas.. men dricker dom så har dom glömt det till nästa gång..
Nykterist, du måste ta kontakt med socialen åtminstone och säga som det är.. Nästa gång kanske det är ett av barnen som står i vägen..

den du förälskade dig i menar jag.. Jag tror inte att någon av oss kan älska "alkoholisten" som dyker upp. Dom är som dr Jekyll och mr Hyde..
Tyvärr får oftast alkoholisten (den elake) övertaget efter en tid.. Det brukar vara ett studsande upp och ner, där "mannen" förlorar och alkoholisten vinner..
3 stycken 7,2:or är ju faktiskt nästan en "kvarter" ren sprit...
Jo jag vet att min fd blev förvånad när jag sa att det motsvarade en hel flaska vin lite drygt tom.. Han kunde hälla i sig upp till 6 stycken på en eftermiddag/kväll, så det är inte undra på att han blev på röken..

Det är verkligen inte ok !
Jag förstår dig och det är svårt att lämna. Det är tyvärr inte bara att gå när det är så mycket praktiskt som ska lösas.
Detta att han slår dig är så fruktansvärt och jag tror inte det kommer bli bättre tyvärr .
Psykisk misshandel och fysisk är hemska saker man bli utsatt för.
Min man har "bara" varit elak med ord inte handling fast hot har han kommit med som att han ska slå ihjäl mig om jag är otrogen. Att jag är så jävla blåst så jag borde bara skjutas osv ....
Sen hände det!!!
Rätt sim det var fick jag ett slag i bakhuvudet . Jag var inte beredd eftersom jag stod med ryggen mot honom. Jag blev så jäkla chokad och rädd.
Vad fasen hände??
Han slog mig!!!
Jag grät och skrek på honom och frågade vad fan han höll på med och skrek att du rör mig inte!!
Han blev nog sj rädd för vad han hade gjort .
Det var bara den gången men det var en gång för mycket.
Efter det om han blev arg blir jag så rädd att han ska slå igen och den gången kanske det inte räcker med ett slag . Jag tror att det var där min gräns var nådd.
Jag kan inte gå och vara rädd när han bli arg (vilket inte är varje gång) och där dog oxå en bit till av min kärlek till honom.
Jag vill inte bli en sån som man läser om i tidningen. Svarsjukedramat som gjorde att hen dödade sin partner.
Jag har rätt till ett bra liv!

Det är alltid bra att få tips av människor som upplevt dessa hemska saker. Att lämna någon är ju ite så lätt alla gånger. Har man inte jobb eller inkomst blir allt så mycket jobbigare. Tyvärr har ju samhället för lite stödinsatser i dessa fall. Bra tips iaf.

Och hur du än försöker så kommer ingenting att vara bra nog (så länge han dricker) Skulle vilja att du läste boken Djävulsdansen av Sanna Lundell. Den finns säkert på biblioteket om du inte vill beställa den på nätet. (finns som ljudbok också)
Det är sorgligt att du känner dig så nertryckt att du funderar på att göra slut på dig..
För innerst inne tror jag att du också vet att det inte är DIG det är fel på..
Forumets egen "pärla" areomagnus, har själv berättat hur han var innan han blev nykter, så han kan säkert styrka det. (heder åt alla som valt om, och vågar berätta!)
Jag tycker att du hunnit en bit på väg, bara genom att ta dig till forumet och börja skriva.. Du är långtifrån ensam.. Hoppas att vi som är här kan stötta dig..
Jag tror du måste börja tänka mer på dig, för honom kan du inte ändra på (med mindre än han själv vill och så låter det ju inte på dig)
DU har inte gjort fel.. Men DU kan inte heller få honom nykter.. Det beslutet måste han komma fram till själv och vilja själv..
Ibland så måste man välja.. Jag valde att lämna en man som jag någonstans innerst inne älskar.. För att jag inte kan leva med "alkoholisten" som är framme 80 - 90% av tiden.. Han har valt flaskan och jag kan inte ändra på det beslutet..
Jag träffar honom då och då, men aldrig när han är onykter!

Jag har inte lämnat än men det är ett måste. Jag har tänkt på detta länge nu och vi har försökt så många ggr. Förra året i dec sa vi att detta är verkligen sista försöket och nu är det snart 1 år sen och det har inte blivit bättre.
Vi försökte men redan efter ett par månader var det likadant.
För ett tag sen började min man med antabus och då trodde jag verkligen att nu bli det nog bra .
Han slutade efter 3 v eftersom han inte tyckte att jag hade gjort nåt för att förbättra förhållandet. Han hade ju visat genom att vara nyheter i 3 v och det räckte enligt honom. Denna helg har han bara pendlat mellan sängen och köket för att ta sig ett glas så jag finner ingen annan utväg. Det är förbannat tråkigt och jag är ledsen samtidigt som jag känner att det är så skönt att nu ska det bli en förändring. Jag är samtidigt livrädd för hur det kommer att bli. Rädd för hur det kommer gå för honom. Vet att det är hans ansvar men bara för det betyder det inte att man sluta bryr sig el sluta älskar honom!
Jag hoppas att det bli en vändpunkt även för honom .
Detta är ett måste innan jag sj går under och även ett måste för mina barn.
Men vem har sagt att det ska vara lätt ?

Välkommen tillbaka xoxo.
Vad kul att höra att du gjort framsteg, och naturligtvis ska vi peppa varandra varje dag så vi inte glömmer. Skriv hur det går för dig.
Trevlig söndag till dig oxå ?

Jag mår inte bra alls tankar kring sjölvmord har kretsat när jag trott på honom men jag förstår nu att det inte är mitt fel tvekar ändå ibland, kanske får jag igång honom med nåt, glömt bädda eller bränt maten osv jag vet inte men nej jag vill inte ha det så vill att han ska vara så som när han är normal o kärleksfull. Har haft ångest o Depp länge men kommit ut ur det och försökt bli stark men han lyckas knäcka mig varje gång. Jag har helt andra planer för livet men jag älskar honom ändå pinsamt nog, jag känner mig som en boxningspåse

Gud vad jag förstår dig, fast jag inte lämnat än. Hur länge sedan lämna du?

Sju barn? Hur gamla? Har själv fem älsta 7år och yngsta nyfödd. Sitter och gråter får nu i nyktert tillstånd höra att jag inte är värd något, att han ångrar alla år, att jag hjärntvättar honom att han är alkoholist. Fy vad hemskt. Allt är mitt fel. Jag är en fru, god fru som bara tar hand om barnet o hemmet och jobbar mellan föräldraledigheten. Aldrig festat eller ens fikat med vänner för han tror jag är otrogen bara jag går till solariet. Han slår mig han misshandlar mig psykiskt och ändå är jag den onda. Var är min man? Var är den riktige? Varför gör han så?

Hej och välkommen hit aqua.
Jag läste på din tråd innan och jag använde oxå mycket 3,5 or innan, jag har många gånger på senare tid prövat folköl igen ( för att inte bli bakis) men efter att jag solat i mig ett sexpack så blir bara suget än värre och då blir det krogen och katastrofen är ett faktum.

Det är bra att du har hittat hit, här sitter alla i samma båt oavsett vad vi har druckit tidigare, här finns mycket stöd att få av människor som varit med länge som vet vad dom pratar om.
Vi får stötta och peppa varandra och tillsammans kämpa för ett bättre liv.
Kämpa på ?

Leverjag.
Mitt sug är ju som sagt koncentrerat till helgerna, och som aqua skriver så har jag utvecklat en sådan drick rutin, för bakis på jobbet klarar jag inte av.
Men på semestern och liknande långledighet så dricker jag var och varannan dag, suget kommer betydligt oftare när jag är ledig.

Snart är det julledigt och det blir ett orosmoment, Antabus skulle nog vara en bra hjälp då jag är långledig, och naturligtvis alla ni här inne som man kan prata med när det känns jobbigt ?

Kram.

Vi hade ett litet samtal nyss. Jag hade satt mig med en kopp i h skulle kolla igenom en sak. Han ska då prata hela tiden med mig vilket gör att jag kan inte koncentrera mig. Ska ha hjälp med saker.
Snälla, vänta 2 min så ska jag hjälpa dig.
Han fortsätter då Har det gått två minuter snart?
Jag höjer röstenoch ta moroten han vill ha skalad. Han hållet för öronen...
Jag släpper allt och bara krama om honom och säger förlåt och förklara då varför jag beter mig som jag gör och det är för att jag är ledsen och arg på pappa.
Är det för han dricker det där och pekar på vinet.
Ja, det är därför säger jag.
Men varför bli du arg på mig om du är arg på pappa?!?!
Säger åter igen förlåt och säger till honom att det bli nog så att vi kommer bo på skilda håll just därför.
Bra, det tycker jag oxå svara han så är jag hos dig ibland och pappa ibland. Nu går vi och gosa mamma.
Älskade barn!!!