Senaste kommentarerna i forumet

Först blir det värre, sen bättre. Har själv generaliserat ångestsyndrom och ångest i sociala sammanhang . Kbt hjälpte en del, men den molande oron kommer alltid att finnas hos mig förmodligen. Det som kan vara en morot är ju att det blir 100 resor värre med alkohol. Så att avstå, hjälper såklart. Jag äter låg dos ångestdämpande. Kanske det hjälper, men blandat med alkohol blir det inge bra..... Lycka till med din resa, du är en kämpe

Idag fyller jag 32 år. Jag har blivit uppvaktad av flickvän, vänner, föräldrar och svärföräldrar och många fler.
Nykter fortfarande, bräcklig som fan, men ändå lycklig. nykter 1 månad nu, eller 30 dagar rättare sagt!

Jag har fått bekräftat av läkare att jag lider av panikångest och generell ångest och social ångest!? Jag är jättesocial i vanliga fall, eller, va fan, i "vanliga fall" så är jag ju full, och nu är jag nykter och har fan blivit blyg :) Inte konstigt att jag har druckit. Jag rodnade alltid i skolan om läraren bad mig läsa upp saker eller frågade mig saker.
Jag minns mig själv som ett oroligt barn, drabbad av två föräldrars på den tiden totala oförmögenhet att hålla ihop en familj. Två skillsmässor och svek av mamma, som vid andra skillsmässan bara tog med min syster och lämnade mig och min pappa i ett vakum. Pappa drack alldeles för mycket och mamma hörde ej av sig på 2 år. Jag fick som 14-15 åring ta hand om pappa som släppte allt vad familjefar handlar om.

Tidigare:

Vid första skillsmässan var jag 9-10 år bodde halva tiden hos mamma och satt alltid hemma och var orolig om jag ej såg pappas vita citroen köra förbi. han jobbade till 20:00 och jag satt som klistrad vid det stora halvmånefönstret och blickade ned mot vägen som ledde mot pappas hus. Kunde vara gråtfärdig om klockan hade passerat 20:30 och jag ej sett bilen...

Jag har gått igenom ett fullständigt helvete, och alla dessa demoner spökar nu, värre än någonsin.

Men det viktigaste av allt är att jag är nykter nu, och för alltid :)

Hej har inte skrivit på ett tag. Läst lite ibland.Känner att jag måste skjuta på problemet för att orka... I veckorna är han så tråkig. Han går ut o in mellan boden o huset. ( går ut o dricker) Kan ibland börja tjafsa om något( beroende hur mycket han druckit)Sitter sen vid tvn till kl.20 då han går o lägger sig( tittar på tv där) Vid kl.21 sover han...Suck! Det är sommar o jag vill inte gå o lägga mig.Jag går ut o går eller påtar i trädgården umgås med dottern. Man kan hitta på massor på sommaren spelar ingen roll om man jobbar.Njut av livet o sommaren säger jag till honom. Näe han har inte semester...Det är ensamt att vara gift med en alkolist även om jag försöker hitta på saker.På helgerna är han mer sällskaplig men då dricker han för mycket o blir jobbig, tjatig...

Jag har sökt hjälp för många saker, men har ej hittat någon bra läkare osv
Jag gårnjust nu inte mer hos något sjukhus osv för de började bråka nu här och då blev de för mycket så tar en paus.
Jag fick sist piller för sova och för jag var deppig men det piller funkade inte.. nå han skulle säga allt är super bra osv jag själv är olycklig dock.
Han vet jag mår dåligt men kan som inget göra än köpa alkohol åt mig, i början hade han krav osv men han fatta de ej gick tex fick jag ej vara uppe länge, så stor lipade jag i sängen (får panik av killar som ska bestämma), så han insåg de ej funkar, nu mera får jag göra va jag vill bara jag ej tar mitt liv.. kär? Oj, skit.. jag har fått tabort alla känslor för kunna gå vidare, så jag vet inte, jag brukar säga jag tycker om han och han är snäll, när han ej är hemma saknar jag honom, men alla känslor med kärlek känner jag ej mer, varit tvungen tabort de för kunna leva.. fråga mig inte varför.. är för deppig för sånt idag.. men fråga gärna annat..

Börjar oroa mig för torsdagen. Ska till Gotland med vänner....mycket dricka väntas. Inga sparsmakare alls. Vad ska jag göra???får ta antabus i några dagar så jag inte kan dricka. Men sen då, triggas suget igång igen?? Fan vet.

Det låter verkligen inte konstigt att du mår dåligt, med så mycket i ditt liv som är kaos. Men att du skriver här ger mig ändå känslan av att du vill förändra och må bra - supermodigt och fint tycker jag. För vet du, det kan faktiskt bli bra. Jag vet att det är sjukt lätt för mig att säga som sitter utanför och inte upplever det du känner, men jag undrar om du har sökt hjälp? Att prata av sig med någon som har erfarenhet tror jag verkligen kan vara till nytta. Sen med dina sömnproblem, det borde ju verkligen finnas någon medicin som hjälper (förutom alkohol) och som inte skadar, jag antar att du kanske har varit hos läkaren för det, men det kanske finns någon medicin du inte har provat än? Att ha sömnproblem måste ju förvärra dina andra problem väldigt mycket också, eftersom det är ett grundläggande behov och jag vet ju själv hur rent ut sagt förjävligt det blir om man inte får sova. Jag tänker att om den biten ordnar sig kanske du kan ha styrka och kraft att bearbeta all annan skit. Jag är ledsen att höra om din uppväxt och dina relationer. Är du och din pojkvän lyckliga tillsammans? (Hatar att använda ordet lycklig, men jag menar, är du kär i honom, eller betyder er relation någonting för dig?) Kan du prata med honom om hur du mår? Jag vet att jag bara öser ur mig klyschor, men livet kan faktiskt bli någonting värdefullt och vackert även för dig och jag vet att du kan hamna där, även om det krävs mycket styrka och mod. Hjälp finns att få och det förtjänar du. Jag är 24 år förresten

nykter, för igår drack jag två flaskor vin, och det känns idag, har bara bitit ihop på jobbet, på något sätt lyckas jag, men min kropp är van. Men i morgon är det nya tag och då ska jag ge 110 %.

Nå.. killen är aldrig hemma, jag set han 2-3 timmar idag och nu sover han.. jag är alltid ensam nu för tiden.. har inte en ena vän... föräldrar är bara en mamma som bor 200 mil bort.. känner mig inte så värdeful.. är uppvuxen med fattig och våldsam familj, fattig.. idag så är kanske fattigdom något annat men jag var typ vi åt bara fisk ifrån sjö och med potatis och till skolan fick man gå med trasiga kläder, kunde aldrig vara med på något eller så.. man kan säga så här att mobbningen i skolan var rena avnjuttningen än att få komma hem, vela inte hem, försökte bli iväg till fosterhem men mamma min vägrade. Så egentligen ej konstigt jag mår dåligt för det är rätt mycket och tar aldrig slut... hur gammal jag är? Nå det är skämmigt jag säger så här att jag är något på 30 men ej 39.. men har ett liv som en 10 åring brukar jag säga... hur gammal är du?

Det där kunde varit jag Pi! Precis så! Mina vänner brukar säga att "måttlighet är inget för mig". Tyvärr. Därför tror jag att för mig så gäller ingen alkohol.
Kram!

Oj, vilken berg o dalbana det är att sluta dricka a.
Ena dagen frid och fröjd, den andra dagen oro, frustration och längtan av smaken på vin.
Jag är pigg ena dagen och trött den andra.
Upp och ner! Ner och upp!
Längtar efter veckor av sinnesro utan tankar på vin.
Tuff utmaning nu när semestern snart börjar med allt vad det innebär.
Trots allt är jag beslutsam att inte dricka en droppe och så ska det bli!!!!
Kram på er alla kämpar!

Och ensamheten är jobbig, jag känner mig också ensam och tror att det är mycket därför jag dricker, för att döva och för att vinet är min lilla vän, en djävulsvän. Kram och fortsätt så, verkligen kul att läsa att du gräddade pannnkakor till frukost, vilken vinst för din dotter att ha en närvarande och nykter mamma.

Jag är här som anhörig till en alkoholist och har inte själv befunnit mig i din situation, så jag har svårt att ge konkreta tips, men det gör ont i mig när jag läser hur du mår. En sak kan jag lova dig, och det är att du har någon som älskar dig, din pojkvän, dina föräldrar, någon vän. Du är värdefull och förtjänar att må bra. Hur gammal är du?

Du verkar ha den rätta viljan och inställningen. Tyvärr har det inte gått så bra alls för min del. Under midsommarhelgen blev det rikligt med både öl och vin. Men det blev iaf, inga minnesluckor, och det är jag tacksam för. Men det blev ändå mer, än vad jag hade planerat att dricka. Jag har så svårt att stå emot.. Jag önskar att jag kunde slippa ifrån suget som kommer, särskilt när jag är ledig och det finns minsta lilla anledning till "att festa till det". Anledningar hittar man ju tyvärr hur lätt som helst, oavsett. Jag önskar jag kan vara stark, jag ska ta nya tag mot alkoholen. Jag känner att det börjar fresta på, både fysiskt och psykiskt. Kanske jag borde sluta dricka över huvudtaget.. ? Verkar just nu som att jag aldrig lär mej, att dricka "normalt" (vad det nu innebär?) nån gång.

Visst är det härligt när man känner att det är skönt att vakna på morgonen och inte med en vidrig bakfylla, håller med om att alkoholen är en tidstjuv. Hur går det för dig?

Jag dricker hemma, ingen ser, ingen märker att jag är bakis, försöker verkligen dölja det med smink. Men jag mår så mycket bättre när jag vaknar upp och inte har druckit kvällen innan. Hur går det för dig? Vad härligt att du var nykter på midsommar.

Ångest är inte kul, men se det nu som vändningen, ska du inte kontakta vårdcentral och kanske börja ta antabus? Då kan du ju inte dricka. För dina barns skull. Jag vet också att det är skönt att döva smärta med vin, men det blir bara värre dagen efter. Ge dina barn en nykter mamma. Kram

Sommar och sol gör att jag nästan känner mig tvungen att dricka. det är så gott med rose i solen. Jag måste komma tillbaka där jag var när jag mådde bättre, jag ser så sliten ut också. Usch, vilken ångest, idag är jag nykter.

Igår fyllde min mamma år.
(Hon är död, därför började jag dricka för mycket. Miste pappa o mamma med några månader skillnad)
Drack för mycket! Blev full och barnen är hemma.... Kom på det DÅ smarta idén att de skulle gå o lägga sig då jag fattade att det här blir nog dumt. Arg på mej själv som gick ut på barnen gjorde att de blev ledsna och grina och ville inte lägga sig.... Kan jag ju fatta själv!?
I morse kom jag inte ihåg nått utan fick det här berättat för mig av min inte så glada man att nu går mitt drickande ut över barn o honom för första gången. Jag hade ulkat i köket (kan inte spy eftersom jag är op) och tappat en flaska på tån (blå idag) och barnen var både chockade o rädda o ledsna.....
Skäms som en hund!
Har just efter jobbet nu haft ett prat med mina barn o lovat att inte göra om detta!
Det jag tänker på nu och har gjort hela dagen då jag fattade att nu måste vi ha ett snack o jag måste be om ursäkt är VIN!
Jag behöver häva en flaska för att orka och stå ut med mig själv!!!!!!!!
Hur sjukt är inte det!
Vill jag vara med mina barn o mysa?
Vill jag aldrig mer dricka?
Vill jag vara med dem och ge extra kärlek?
Det jag vill är att de åker bort och jag får dricka för att "nu är det synd om mej och jag är nu även en hemsk mamma, ytterligare en orsak att dricka"

Hämtade dock ut mina Campral idag! Kan man häva alla tabletter för att bli nykter för alltid???? (OBS, ironiskt skämt)

Funkar Campral? Snälla nån som ätit och kan dela med sig?

Har idag ringt ett alkohem rehab. 69000kr och bo där i 28 dagar? Känns bara konstigt.....

Jo, har under denna stund hällt upp ett glas vin! Tänker bara ett.....

Tänkte nu skriva Ha ha men det är väl magstarkt?!

Till mig själv: I dag är ingen bra dag att bli full på av alla dagar!!

Kan man komma längre ner? Vart är min botten?

Suck och suck igen

Ja det har blivit väldigt konstigt liv nu av allt.. jag vet inte om detta är rätt forumsida för mig, vet inte heller om jag är beroende av alkohol vet bara jag druckigt varje dag nu i över 1 år, kanske i 1 år och 4 månader något.
Ibland jag varit utan dricka, har som inte hänt något speciellt då mer än att jag sover bort hela dagen då, eftersom jag använder alkohol som sömnpiller speciellt på lördagar.. så utan alkohol jag kan ej somna eller de kan jag men då tar de som innan jag började dricka 2-3 timmar, alltid haft svårt att somna, så alkohol var lösningen.. har provat två olika sömnpiller men inga av de har gjort mig ens trött.. ena var beroende framkallande, men hur kan de vara de om det ej ens funkar..
Har sjukdom med som gjort så jag är mega pigg av mig och så, men de får jag medicin för nu, förut kunde jag vara vaken lätt 3 dagar, sova sen lite vara vaken 3 dagar igen..

Kram kram skriv gärna mer... och andra med som läser detta...

Det låter väldigt väldigt jobbigt inom dig nu. Att känna som du beskriver är inte lätt eller behagligt, det är också ett tecken på kanske depression? I alla fall ett tecken på att du behöver och förtjänar hjälp.

Att vara fast i alkohol och dricka gör en sårbar och ens tankar kan bli skeva, det vet jag.

Önskar att du hittar kraft att kanske ringa någonstans och be om hjälp. Det kan vara svårt men du förtjänar hjälp. Du är INTE en värdelös person men jag vet hur det känns att känna så.

Sök hjälp.
Bra att du har skrivit här.
Drick vatten, andas lugna andetag.
Skriv mer här om du tror att det kan hjälpa dig.

Var rädd om dig!
Det kan bli bra igen, jag vet många som har fått bra liv trots att allt en gång kändes omöjligt.

KRAM

Vilka härliga rader att läsa!
Grattis :)

Klokt med antabus också.
Håll i det här, det är det värt!

och självklart får du fråga om saker och ting. När man ska tänka fram ett svar så kommer man ibland på saker som man har nytta av.
Om man har lätt för att utveckla ett beroende för alkohol, så är man nog ofta en ytterlighetsmänniska på många andra områden också. Och är man det inte innan, så utvecklas det ofta hand i hand med att beroendet för alkoholen växer fram och tilltar. Ofta bottnar detta i psykologiska orsaker.
Vi har ofta mindre tålamod, vill ha snabbare belöningar, vi vill ha häftigare upplevelser, vi har ofta snabbare humörsvängningar, vi hittar mer fel och är ofta negativare, etc. etc.
Och vad göder eller skapar detta, jo, ett sargat (övergött) belöningssystem och en oerhört stark vilja. De två motpolerna hos oss människor med ett alkoholberoende.

Låt mig ta två exempel med mat och mig själv:

När jag var ung, en bit över 20 år, var jag överviktig. Jag åt mycket (frossade i bland), och ofta då skräpmat, samt drack mycket öl. Så länge jag tyckte det var ok så åt jag mycket. Viljan sa ok. När jag väl bestämde mig för att gå ner i vikt, viljan sa banta, så fanns det ingen hejd åt det hållet. Jag gick ner 15 kg på några månader.

Nu i vinter pratade jag och två kollegor till mig om att försöka gå ner lite i vikt. Vi bestämde oss då för att prova LCHF-metoden. Ja, låt mig inflika att nu är jag inte alls överviktig som i min ungdom, men några kg för mycket finns ibland kring ekvatorn, samt, att mina kollegor inte har några alkoholproblem.
Vem av oss tre tror du höll på längst och gick ner mest i vikt? Jo just det, jag. Jag använde min starka (alkoholist-)vilja.

Så visst är det lätt att gå "all in" i många sammanhang. Hoppas jag inte tröttade ut dig med ett så långt svar.

Slutligen, den här kampen som du och jag, och många fler här på forumet, håller på med, är i grund och botten kampen mellan viljan och belöningssystemet (suget) i våra hjärnor. Och då behöver viljan så mycket hjälp på traven som den kan få. Både yttre och inre hjälp.

Hoppas det fortsätter att gå bra för dig Jullan65. Fortsätt med en dag i taget. Du kommer att se att det går lättare efter ett tag.

jag har det bra. Nu när jag har semester och är ledig så är suget litet och lätt att bemästra. Och sömnen har rättat till sig. Om knappt två veckor ska jag på en semesterresa, som jag ser fram mot. Så tidsmässigt har jag hamnat helt rätt med början på nykterheten. Nej, det var inte planerat så, det råkade bli så.
Jag håller också på att städa en del. Men det är både planerat och fördelat på flera dagar så det inte blir för stressigt. Blev t.ex. klar med fönsterputsningen i går. Tog några fönster per dag, med lämpliga kaffepauser mellan och efter. Ingen stress.
Någon enstaka gång har jag råkat ut för städmani efter en fylleperiod. Nu på senare år har jag inte varit i den konditionen att jag kunnat städa direkt efter en period.
Men här finns det ju ytterligare en fördel med att leva nykter. Då kan man planera in städningen, och göra den i normalare tempo.

Trevligt att höra att det är bra med dig, och att du finner dig till rätta i nuet. En dag i taget, med lugn, ro och harmoni, det är vad vi behöver.

Ha en bra dag Konstnären

Välkommen hit. Sitter i ung samma sits.

Så bra och insiktsfullt du skriver! Jag blir inspirerad att ta tag i mitt eget liv.
Fortsätt kämpa, det är du verkligen värd.