Senaste kommentarerna i forumet

I ett annat sammanhang för några år sedan sa jag att jag hade en för hög alkoholkonsumtion. Och då sa hon att det finns ingen medicin och inget annat som lindrar ångest och oro så effektivt som alkohol! (Bieffekterna är ångest och oro bl.a.) men det jag förstod då är varför så många självmedicinerar med A och vilken stark kraft den har på oss med den effekten. Det är lätt att vilka ha mer för att känna det där lugnet...

Vad härligt att det går bra för dig! God natt

Grymt av dig!
Jag var på väg till AA för ca1år sen men backade ur i sista sekund, ligger 5min gångväg från mitt hus... Men jag har bara hört positivt om det och det hade varit grymt att få uppleva det.

Kom ihåg att du är värd att må bra!

Bra jobbat Promille.

Vad jag blir glad!!!
Fantastiskt att du tog dig dit.
AA är så bra, återigen: jag hoppas att flera vågar prova och prova igen om första gången inte kändes bra.
Möten är alltid olika beroende på vilka som är där.

Du är starkare än du tror. :-) vad glad jag blir att du åkte. Tror du är inne på ett riktigt bra spår nu...
Tre dagar fixar du!!

Kram

Överlevt kvällen. Nu trött som attan. Tack för dina tankar Ebba!

Det värmer otroligt! Å att känna att jag inte är ensam. Jag gick på mötet idag! Kan knappt fatta det själv! Blev till att köra 14 mil men det var det verkligen värt! Så ödmjuka människor. Jag är som sagt blyg o trodde aldrig jag skulle våga säga nåt. Men de ägnade stor tid att välkomna mig o alla berättade sina öden för mig å jag kände sån trygghet så jag delade lite av mig av bara farten! Ja, varför dömmer man alltid sig själv hårdast?! Det kommer nog ta några dagar för mig att smälta det här. När jag satt där kändes det som jag kom till insikt att jag faktiskt är alkoholist. Det ordet känns så otroligt laddat. Å jag blev så trött i själen o ville bara gråta. Jag som aldrig gråter inför andra! Men skönt! Så nu börjar väl en lång o tuff resa!! Imorgon blir dag nr3. Inte mycket men bättre än ingen. Tack för er fina stöttning! Nu kämpar vi!!

Och hoppas att du får en skön sömn och en riktigt bra dag imorgon då du kan känna att det verkligen var värt det!

Nattkram

Håller med Muränen, även om jag inte haft så lång vit period men en första lång semester både i Sverige och utomlands har jag hunnit med och jag upplevde verkligen alla dagar och utflykter. Lite Depp ibland på restaurang då jag hemskt gärna ville ha vin, men annars bara fördelar. Humöret, orken, kreativiteten, närvaron och vilan var bättre.

Skitbra av dig. Vi är många som har det bra i livet och råd att dricka fint och mycket tills vi inser att det spårat ut. Känner igen mig hur jag handlade och planerade det här sista halvåret. Drack tills jag "försvann" hemma och som för dig blev det nötter och annat som slank ner så den i övrigt hälsosamma och slanka diet jag höll resulterade i viktökning och pluffsighet, gulrödasprängda ögon mm. Usch! Det gick så långt att jag drack en hel vecka som besatt och veckorna innan hade jag ofta tänk att jag kommer att dö, jag har ihjäl mig. Jag har ett bra liv annars och älskar mina tre barn, så varför i h-te gör man så? Det bara hände något i huvudet efter de där första goda glasen och sedan fanns inga spärrar kvar. Alltid tålt alkohol väl och stora mängder utan att det märktes men nu var det minnesluckor och handla fina viner mitt i veckan på ett annat bolag på väg från jobbet...

Det var efter det, en söndag jag började. På morgonen hällde jag ut de rester som fanns kvar (gömde ofta lite för min man) och har sedan dess inte druckit en droppe. Lätt, nej men djävligt skönt! Mörker mer och mer av fördelarna och det har bara gått fem och en halv vecka.

Låter som du, liksom jag, bestämt dig på riktigt och då klarar man det mycket bättre men inte är det lätt. Jag kände och känner ii korta stunder en slags sorg. I början lite deppig, uppgiven med saknaden av kicken/fixen i olika sammanhang. Vad ska jag nu se fram emot liksom. Men det är ju det som är det sjuka, att leva utan är normalt. Början på en resa där hjärnan ska programmeras om och bli mer som den var, helt enkelt.

Tränar när rastlösheten och tomheten kommer över mig. Bra medicin och hjälper ju även kroppen med reparation, styrka, endorfiner och viktnedgång ;-)

Jag är också inställd på att det tar tid.... Att ställa om mina tankar och associationer med A kopplat till olika situationer.

Se det som ett kul test, en utmaning. Vad kan du nu hitta på på semestern. Vad gör de där andra som inte super på semestern. Jo, en massa äventyr och upplevelser som de planerar och företar sig när vi ligger bortdomnade i solstolen eller sängen. Och de minns alla sina upplevelser. Barnen kommer att gilla sin närvarande förälder när du kommit en bit och mår bättre. Att göra HALT och kolla om man är hungrig, trött, törstig, eller upprörd/arg/ledsen när suget kommer är bra, tycker jag. Såg någonstans här på forumet. Att bestämma sig att idag är jag nykter och tänka på att man aldrig ångrar en nykter dag hjälper mig också.

Förlåt om mitt inlägg tog stor plats i din tråd, men blev inspirerad att skriva allt detta ;-)

/Vickan

Hej Nicolina,
Ja, ångest är verkligen så,jobbigt, vad man sagt och gjort. Men tänker också, att som du är rädd för just nu, att du ringt på hos grannar och varit full, att om någon ringt på hos mig full, hade jag inte blivit sur eller sett ner på dom efteråt. Försök tänka snällare tankar om dig själv, alla gör fel som man ångrar, på ett eller annat sätt. Bara försöka göra kommande dagar bättre. Är själv ny här på forumet, 4 dgr nu för mig. Och för mig är det likadant, dagarna efter man druckit, är man så bestämd, men efter ett tag börjar man dividera med sig själv om man ändå inte kan dricka lite grann. Men för mig har forumet hittills hjälpt väldigt mycket, dels att förlåta sig själv, vi är många som gjort massa dumma grejer i fyllan, dels bli peppad av andras beslutsamhet. Önskar dig allt det bästa!

Tänk på vad mycket du kommer att uppleva istället. Hur pigg och fräsch du kommer vara på morgonen. Har också märkt att alla resor mm som man gör nykter känns mycket längre än tidigare. Man är ju närvarande hela tiden och hinner/orkar göra så mycket mer. Nä njut av ett annat land och kom hem utvilad och glad, istället för sliten och bakis! :-)

... den är här nu: mina barn mår dåligt och har börjat visa det för andra än mig.

Åh, det gör så fruktansvärt ont. En del av mig går sönder, men en del av mig vill nästan jubla - det är ju uppenbarligen det som krävs för att det ska hända något?!
Förskolan reagerar, det har kommit in nya anmälningar till socialtjänsten (både anonyma och från myndigheter)...
Och jag vill bara skrika: MEN FÖR FAAAAAN, GÖR NÅGOT - SKA MAN BEHÖVA MÅ SÅ HÄR DÅLIGT NÄR MAN ÄR 3 OCH 5??????????????????

Men jag vet att det inte hjälper att skrika och bete sig, så jag ska bita ihop, och jag ska göra som jag vet att jag kan och är bra på - jag ska vara metodisk, skriva ner allt som händer, jag ska ringa till socialtjänsten (varenda dag om det är så), jag ska kolla av med min advokat och jag ska kämpa - jag ska kämpa för att de inte ska behöva ha det så här.

Pappan är inte arg längre (?!) men det sitter uppenbarligen kvar i barnen, och kanske att de behöver en mer kontinuerlig boendesituation, inte vet jag - men jag har kämpat förr, och jag kan kämpa igen!!!!!!!!!!! Jag känner mig lite ledsen och lite uppgiven, men framför allt stark, säker och målmedveten!

Som Fia skrev till Sorgsen - det finns kvinnor som säger nej!
Ja, det finns kvinnor; faktiskt såna helt vanliga människor som jag, som säger nej, som gråter men kämpar och inte ger upp - jag tänker inte ge upp!!!

Urk...

Just nu känns livet ruggigt trist och orättvist. Ska åka på en kort utlandsresa torsdag-fredag.
- Härligt!?
Ja, det borde vara. Men det känns bara deppigt.

Både på resan och i helgen väntar massor av frestelser. De här fyra dagarna, torsdag-söndag, skulle jag vanligtvis firat med massor av alkohol.

Nu måste jag hitta tillbaka till styrkan igen. Ska sätta mig och läsa här på forumet i ett par timmar.

Någon som har bra idéer hur man ska hantera den där första "depressionen" som i alla fall jag känner just nu? Den hopplöshet/tristess/likgiltighet jag känner för ett liv utan A?
Jag vet att jag gör rätt men ALLT känns så förbannat tråkigt.

Hoppas ni har det bra!

Det finns kvinnor som säger nej!!!!
Stå på dig - du har lidit nog!!!!

Kramar

Bra att du får en samtalskontakt - för mig var det oerhört viktigt att få sätta ord på det jag levde i inför någon professionell, och att få bekräftelsen att jag faktiskt inte överreagerade utan att det inte var ok.

Ja, tack - jag är på många sätt stolt över att jag lämnat och kämpar på med allt, men det är svårt att förstå att jag ens varit i det... Tiden hjälper mig! Som Laleh sjunger: "forgive but not forget"...

Stor kram!!

Hemma nu och känner mig precis så som du skriver Muränan. Trött och stolt. Tillställningen flödade av alkohol men jag kände inget större sug. Lite kanske, men hade inga bekymmer med att stå emot. Vissa höjda ögonbryn blev det när jag tackade nej men det blev inget större fuzz om det hela. Sa bara att jag hade en lång dag imorgon och ville vara pigg.
Nu ska jag snart sova och vara riktigt pigg imorgon.
Natti!

Man får hoppas att soc gör ett hembesök hos din man så att de kan se vad som sker. Det kommer lösa sig med tiden men det blir tufft. Du får se varje dagvsom en dag i frihet. Man skulle vilja prata med din man, släpa honom till aa såbhan får höra att hans beteende inte är normalt och att andra gjort samma saker. Tyvärr inser han inte sina problem

Tack ni som skriver i tråden, själv känner jag att jag har svårt att peppa och sådär då det hela känns oerhört skört för mig. Det jag upplever att jag kan bidra med är att skriva om mig själv och hur resan ser ut för mig. Tro inte att jag inte bryr mig, för det gör jag om varenda en av er.

Idag har jag varit hos läkaren och gjort en hälsokontroll. Det visade sig vara en riktigt bra läkare som tog sig tid och lyssnade. Tror att jag var inne hos honom 45 minuter och han gick igenom mig från topp till tå. Allt han kollade såg bra ut (blodtryck, hjärta etc.). Berättade att jag använt alkohol som självmedicinering men att jag nu slutat sedan ett par månader tillbaka. Han tog en massa prover, bl a på lever och bukspottskörtel. Får väl provsvar om en vecka skulle jag tro.

so long

Dålig smak i munnen ska det vara såklart. Inte minnet

Egentligen skriver jag ju mest för egen terapi men det är SÅ roligt att få respons på de tankar jag har. Bekräftelsebehovet får näring.
;-) Tackar!

Idag har det pratats alkohol på jobbet. Om goda GT, öl som flödar och hur kul och skönt det är med fester och fyllor...!

Kommer på mig själv när vi pratar att bli VANSINNIGT sugen på alkohol, berusning och bedövning.
Jag har på senare år haft väldigt svårt att koppla av och komma ner i varv. Det är väl en stor anledning till att alkoholen tagit större och större plats i mitt liv.
Har provat Mindfulness och allehanda avslappningsmetoder. Mindfulness är väl det som funkar bäst men kan ännu inte mäta sig med den avslappning som alkoholen skänker.

Jag MÅSTE dock hålla i medvetandet den stora svarta baksidan. Att vakna i soffan kl tre på natten med hjärtklappning och inse att familjen gått och lagt sig. Att sakna minnen från kl tio på kvällen. Att vakna med tungt huvud dagen efter, skamsen och ångestfull. Vara tvungen att avstå från hemmaprojekt, familjeaktiviteter och träning. Näe, inte är det värt det!!

På den goda sidan är att jag, liksom många av er säger, får mycket gjort hemma.
Energin är bättre och känslan av att vakna utan bakfylla och dålig smak i minnet är underbar.

Imorgon ska jag resa iväg i jobbet. Blir en långpromenad på kvällen och en gofika istället för öl på hotellet.

Ha en bra kväll vänner!

/ Incognito

Men är ingen gottegris tyvärr. Är det någon som kan säga när lugnet infinner sig.

Den första natten är inte kul. Darrningar, svettningar sömnproblem mm. Om du inte kan sova så gör något som får tiden att gå. Drick vatten, cola eller vätskeersättning. Kanelbulle tog jag. Söta och kanelen gjorde att jag inte blev på kanelen :) skämtosido så var kombinationen sött och kanel gott.

Har faktiskt inte "vänt" utan blivit lite ner, men mest upp hela tiden. Jag känner mig så säker på min sak så jag är lite "hög" av bara det.
Iallafall idag :-)

Det kan nog ändå inte vara värre än att vakna upp efter att ha varit full som fan och all den ångest och värk som följer.

Jag tänker på dig och på den dagen du gick och simmade och kom hem till nybakat bröd och film, jag log då.