Senaste kommentarerna i forumet

Tycker du är så bra Zorro!

Det går så bra för dig och du bidrar så fint i forumet. Jag är helt enkelt så j-a glad för din skull!
Saknaden är falsk. Vi har ett tomrum av fokus och tid som vi inte tagit vara på. Har du börjat ta promenader? Känner själv att när det där vakuumet eller rastlösheten kommer över mig, så är det så skönt att komma ut och röra på sig, bryta fokus och andas frisk luft. Dagsljuset är så viktigt för oss. Kan du få med frugan på en gemensam promenad? det är vackert ute nu.

Du vill gå ner i vikt och du kommer att märka det bara av att vara utan A minskar och kan man hjälpa till lite med rörelse så går det fortare, förutom att man mår bättre.

Har du läst Pellepennans tråd? Han skriver kloka saker och nu sist nämnde han din tråd. Metaforen att sätta upp pengar på kylskåpet var så bra tycker jag. Med tanke på din rubrik, kanske du kan hitta ett sött att ytterligare motivera avhållsamheten med den märkbara skillnaden på ekonomin?

Glad att du är här Z. Kram

Skulle du ha kunnat bli ihop med honom idag om ni träffades?
Finns det något kvar av den du träffade längre?

Låter som han tar livet av sig. Har han någonsin visat att han förstår det själv? Det är så tragiskt att människor blir så totalt i klorna på A så att deras liv rinner ut...

Vad skulle hända om ingen av er som han ringer till pratar med honom på fyllan, om ni alla hänvisar honom till behandlingshem och vård?
Märkligt, hur destruktiva vi människor kan bli. Bra att du valt en väg mot ett liv som är värt att leva, Etanol.

Var rädd om dig och ha en fin dag

Vill fler berätta som lämnat sina alkoholister? Vet inte om det är rätt att lämna eller stanna o kämpa för barnensskull

Det var nära ögat, men det kändes bättre att ta det säkra före det osäkra. Utan er hade jag trillat dit. Tack ?❤️?

Hej aqua och välkommen hit! Jodå, jag känner igen mig. Jag började på precis samma sätt med 3,5.or. Var också idrottsligt aktiv Jag har också alltid dolt det väldigt väl. Har jag alltid trott i alla fall. Jag lämnade 3,5.orna för några år sedan och fortsatte med bolagets 7,5 och mer. Har dock aldrig druckit annat än öl. Idag är jag på min 8.e nyktra dag. Alltså är även jag ny här.

Tycker det är bra att du hittat hittat hit. Att få respons av andra i samma situation är bra. Också nyttigt att skriva ner sina tankar. När man läser vad man själv skrivit blir det på något sätt tydligare och mer påtagligt.

Sätt ett stopp idag. De första dagarna utan är jobbigast. Efter ett par tre dagar går det lättare. Så håll ut! Du kommer få mycket stöd härinne. Det har jag fått.

Och ta upp idrotten igen! Det gjorde inte jag och det har jag ångrat många gånger.

God förmiddag!

Hoppas du mår bra över ditt beslut idag. Du har återigen vunnit en fajt. Grattis! ?✨

Hoppas att du kan få lite lugn och ro för din skull.

i fredags blev jag jättefull. Drack hemma med några vänner och det värsta är att jag inte minns det sista av kvällen. Vilken ångest.

Jag har skrivit mycket om hur dåligt jag mår o hur ensam jag känner mig men jag ångrar mig inte o skulle aldrig gå tillbaka. När jag flyttade från min sambo för ganska exakt ett år sen trodde jag väl kanske att det skulle vara lättare än vad det är o att det skulle bli bättre snabbare men det har verkligen varit tufft o är fortfarande. Jag kände när jag gick ifrån honom att det gick inte längre, jag hade kommit till en punkt där jag visste att det var dags. All kärlek hade försvunnit för länge sen o den skulle aldrig komma tillbaka för han hade förstört så mycket, bad aldrig om ursäkt o tyckte bara synd om sig själv istället, han fick så många chanser att bättra sig men tog aldrig de chanserna, han förstod inte att han hade problem med alkoholen. Inte ens när jag berättade att jag tänkte flytta kom han till insikt. Han valde alkoholen före mig. Han dricker fortfarande o jag vet inte vad som skulle öppna ögonen på honom!! Kanske om barnen säger upp kontakten, han mister körkortet el jobbet el nåt jag vet faktiskt inte. Han vill fortfarande ha kontroll över mig på olika vis, skickar elaka sms till mig när han druckit men vissa dagar är han jättesnäll o jag blir så förvirrad!! Men trots allt det jobbiga vet jag att gjort rätt för jag kunde bara inte leva som jag gjorde längre. Jag tror du vet/ känner när/ om det är dags att bryta med din partner. Jag önskar att jag hade lämnat mycket tidigare men jag har inte haft kraften.
Styrkekramar till dig<3

Välkommen hit! Jag har läst hela din tråd och beslutsamheten lyser igenom mellan varje rad. Jag förstår dina tankar runt återfall, att du inte planerar för dem men istället har en plan för vad du ska göra OM det händer. Jag har varit nykter sedan slutet av juni (mitt drickande såg annorlunda ut än ditt, jag drack inte varje dag men när kag drack kunde kag sällan sluta) med två återfall. Jag drack mig då jättefull i sociala sammanhang och dagen efter ville jag inte leva längre, jag ville inte ner i den där gropen igen, jag kände att allt var förstört. När timmarna gick bestämde jag mig istället för att ta detta som en lärdom om att detta INTE är för mig, att de dagar, veckor och månader där jag byggt upp mig själv inte försvann eller suddades ut - allt det fanns kvar och mina återfall styrkte mg bara ännu mer. Jag försökte sluta sparka på mig själv och tog nya tag. Det gick att komma ur ångestträsket och tillbaka på rätt väg. Detta skriver jag inte som en ursäkt för att ta ett återfall, jag vill absolut inte göra det, jag lägger nu min energi på att ta reda på vad det var som fick mig att göra det för att inte hamna där igen. Jag vill inte ner i ångestgropen igen, jag vill inte göra min man eller mig själv besviken. Det enda dummare än att ta ett återfall är att använda det som en ursäkt att fortsätta.
Du skriver att det går mycket lättare än andra gånger du försökt, kanske är det, som du skriver, första gången som du verkligen vill längst in? För mig var det likadant. Detta forum är suveränt, utan det hade jag inte varit där jag är idag, vad bra att du hittat hit! Jag hade en sista fråga; vet din fru om att du tagit detta beslut? Kan hon stötta dig? Än en gång, välkommen hit! Fortsätt med ditt kloka resonemang och ta en dag (ibland en minut) i taget! Kram

Jag är också väldigt imponerad över den resa du gjort! Starkt!!
När det gäller det där med att lita på är det knepigt. Jag har varit nykter i 7 dagar mot alla dina månader så känns lite småaktigt att komma med råd. Men jag växte upp med en far som drack. Sina sista 20 år var han dock nykter. Men fram till sista dagen han ringde, så ställde jag mig alltid frågan, trotts alla år som gått, Är han nykter? Det släppte liksom aldrig. Likadant med mig och min sambo. Tror inte att det spelar någon roll om jag är nykter i 1 vecka eller 10 år. När det gäller alkoholen kommer hon aldrig lita på mig fullt ut! Jag har liksom försatt mig i den situationen på egen hand. Att hon säjer rent ut att hon inte litar på mig ser jag därför mer som öppenhet och ärlighet från hennes sida. Sen är det upp till mig att visa att hon har fel!

Så vill och kan inte säja hur du ska förhålla dig till din terapeut. Kan bara referera till mig själv.

Men en sak vet jag. Din resa och 10 månader, tyder på vilja och styrka. Det imponerar och det är något du ska vara stolt över och det är värt ett stort Grattis!! :)

Då var första veckan avklarad! Känns riktigt bra! Lördag förmiddag, spökade hjärnan lite. Har ju så länge startat helgmorgnarna med ett lätt behagligt rus. Nu skulle man helt plötsligt komma igång och bli människa helt av egen kraft. Känner inget direkt sug. Snarare en saknad. Korkat att känna saknad efter något som bara skadar en!!

Snyggt jobbat mrX!! :) /Z

Blev så glad när jag läste att faran var över och att du klarade att stå emot.
Kram

När jag jämför hur min man var, innan vi separerade.. när det var som mest kaotiskt, när jag nyss hade flyttat och nu, så märker jag på hans beteende, att han troligen dricker mycket mer än han gjort på länge..
Det har varit perioder förut också, när det gått upp och ner i konsumtionen.. Oftast slutade det ju med brakfylla- gräl- tystnad och en något lugnare period, där han försökte "hålla sig i skinnet" .. Ja, tills det kom en ny period, av ökande konsumtion.. Det behövs troligen inget speciellt för att trigga igång, utan går i vågor, alltefter "kondition"
Har han supit häftigt ett tag så får han ju ont i magen och ont i bröstet.. Och då lugnat det ner sig.. (ofta byter han från t.ex. öl till vin och vice versa..)
Tror han äter sämre och då blir man ju också mer påverkad..

Jag tror att man ska försöka att vara i nuet.
Inte fastna i jobbiga tankar på allt som har varit.
Inte fastna i jobbiga tankar och oro inför framtiden.

Utan istället ta små små steg i taget.
Annars blir det lätt så STORT och helt enkelt för mycket, i alla fall för mig.

Jag tror också på en kombination av vila och återhämtning blandat med att försöka VÅGA att göra sådant man är ovan och rädd för.
Tillexempel besöka ett nytt AA möte, gå till affären och handla trots att man bara vill "gömma sig", läsa något fint, lyssna på en låt, ringa ett samtal man egentligen inte vågar ringa m.m

Man växer av att våga, om man som jag iaf är, ganska självkritisk och orolig.
Har du köpt säsongskort till hockey?
Sånt är bra !
Det är så nyttigt att komma ut och lufta sig istället för att fastna i sina egna tankar.

En dag i taget :)

Först och främst Grattis och bra jobbat!
Fantastiskt bra gjort att du har ändrat ditt liv och gjort vad som krävs.
Jag förstår att du kanske känner dig rädd och orolig inför att ta steget med eget boende...och jag vet, det är inte lätt att hitta lägenhet...

Jag känner när jag läser att det låter lite "konstigt" att en i personalen står på lägenhet och ska gå i god för dig och andra.
Det känns inte riktigt rätt på något sätt, just för att det känns som att det blir så personligt och så som det nu har blivit att kännas för dig.
Men jag förstår kanske inte bara hur de arbetar där....

Har tyvärr inget bra råd men vill önska dig lycka till och kom ihåg att våga tro på dig själv.
Nykter och fri från missbruk är jag övertygad om att du kommer klara att fatta bra och rätt beslut.
Våga lita och tro på dig själv, det som har varit har varit.

Kram

Läs boken "Anhörig" av Katerina Janousch.. den gav mig några aha-upplevelser..
Era män, kommer att göra allt för att skylla både sina egna måenden och för att få anledningar att ta en brakfylla på er..
Alkoholister blir som tjuriga barn, om man kommenterar deras drickande eller begränsar det.. Tom om man bara påpekar det..
De vill ha "grönt ljus" hela vägen.. Ta ifrån alkoholisten flaskan och det är som att ta ifrån ett barn påsen med lördagsgodis..
Till slut blir de "retliga" för ingenting.. Jag antar att det är den kemiska balansen i kroppen..?!
Märker det på min fd.. Och märkte det på slutet.. Han var "glad" första halvtimmen, när han bara fått i sig ett stort glas med vin eller första 7,2:an.. sedan kom retligheten.. Han irriterade sig på ALLT.. fanns det inga anledningar så hittade han på..
Retligast var han, när han på grund av jobb inte kunde dricka så mycket han ville kvällen före utan var tvungen att ransonera, för att inte vara för tung i huvudet/stinka bakfylla.. Likaså om han av någon annan anledning inte kunde dricka (alkoholen slut och bolaget stängt) Då låg han antingen till sängs större delen av dan (för det fanns ju inget att göra..) eller vankade av och an som en osalig ande och anmärkte på allt..
Jag vet att jag vid flera tillfällen när han var nykter påpekade, att hans goda humör försvann och att han bara blev mer "uppskruvad" när han drack. (rastlös, irriterad, ångestfylld) men det förnekades.. Sååå var det ju inte alls.. så upplevde inte han det, utan han tyckte att alkohol var det enda som "lugnade nerverna"
Han hävdade bestämt att han mådde ännu sämre om han inte drack.. Och där är vi idag överens om att vi INTE är överens..

Ja du aeromagnus.. Jag tror du har rätt! Jag tror att det är en bit av medberoende-beteendet som gör att man inte slänger på luren/svarar.. En "inprogramering" som inte alltid är så lätt att plocka bort..
Jag ska prata med honom idag, när han är nykter och flagga för att jag inte alltid kommer att svara och att han faktiskt får acceptera det Framför allt att jag inte vill prata med honom när han druckit..( vi är ju faktiskt inte ovänner, och det tycker jag inte att man ska behöva bli)
Jag har förstått att han inte är den enda alkoholisten som ringer runt och ska "prata" när han är onykter.. Och väldigt många fd, verkar samma problem. Någonstans så vill de väl inte släppa taget..
Fast i hans fall har jag förstått, att han ringer sina syskon också när han är på fyllan.. Tror att det är den inre ångesten som driver på.
Där har jag ju förut uppmanat honom att söka hjälp, men det vill han inte (troligen rädd för att hans alkoholproblem ska uppmärksammas)
Att prata då och då, har jag inget emot, men den här perioden med troligen stora mängder alkohol, har gjort att jag känner att det börjar tära på min energi..

Att separera, löser inte alla problem, men nu ser jag ljuset i tunneln i alla fall..
Även det är ju en process, och jag är i början av min. Helt klart har jag fått det, och är lugnare idag. Jag rår mig själv och känner mig inte lika påpassad.
Sedan är ju alkoholister väldigt nyckfulla och ändrar ståndpunkt sju gånger i kvarten ibland..
Det var mitt beslut att flytta och då ville min man ha skilsmässa. Trots det så ringer han väldigt ofta för han känner sig ensam.
Vi är inte osams, men jag har börjat tycka att det är jobbigt att han ringer i princip varje dag och oftast då han druckit (större eller mindre mängder)
Så idag, när jag vet att han är nykter ska jag försöka prata med honom om det.. Dels att han inte behöver ringa varje dag och dels att han inte ska ringa när han är onykter. Det blir ju inget vettigt sagt.. Jag kommer att förvarna om att jag inte kommer att svara Vilket säkert inte blir populärt..
Men det är smällar man får ta.. Och hur det avlöper får framtiden utvisa..
Det är skönt i alla fall att slippa ha honom tätt inpå, och rännande runt och saggande på småtimmarna.. Men det tar säkert ett tag innan kroppen lärt sig att det är okej att sova med båda ögonen stängda..
Det finns mycket nytt att vänja sig vid.. Ett är att faktiskt släppa ansvaret för alkoholisten som man är så inprogramerad att ha. Att faktiskt låta det egna måendet komma först.. Och kanske bland det svåraste, att ta reda på vad man själv vill och hur man vill att ens liv ska se ut i framtiden..

Vad är det i den förbannade ölen som gör han så fruktansvärt verbalt elak. Han fick samtal ifrån sin 16 åriga dotter som var ute och festa sa han. Jag hörde att han ljög för henne om att han hade jobbat till 20.00 ikväll. Han var hemma 14.00 idag. Han har haft väldigt dåligt med kontakt med sina 3 barn under årens lopp. Helt plötsligt ringer hon igen efter 7 månader ungefär. Han kommer och talar om för mig att hon hade frågat han om han hade druckit öl idag. Jag var snabb och sa att da du inte då att du dricker vaje dag. Han blir förbannad och sa att jag avbröt honom. Sedan gortsatte han att åter igen säga till mig att jag är sjuk och att jag är en samhällsparasit. Frågar mig vem som betalar min lön och ge mig fingret. Sedan tar han handen emot munnen och liksomvisar att han gäspar. Du bara tjatar att du har ont där och där och du fattar inget och kan inget. Sedan kommer han emot mig. Jag blir rädd vet inte vad jag ska göra. Ber han att inte röra mig. Neej sa han då. Jag vill inte lägga mig och vi är ovänner, sedan kramade han mig. Och efter det kom han ut med sängkläderna och då sa jag att jag vill sova i sängen. Ja jag är ledsen men jag ligger inte i soffan när din dotter sover på en madrass på golvet. Så då sa jag att då kan du flytta soffan till köket. Ja bär du ut den dit sa han då. Ja för det orkar väl inte du då sa jag. Ska tillägga att min dotter på 24 har bort hos mig nu under ett par månader. Hon har hört och sett allt han gjort och sagt. Hon väljer och bo här för att stötta mig så gott det går. Men han psykar henne också. Hon har skinn på näsan och säger ifrån. Ingen sätter sig på henne. Men han fortsätter att vara väldigt elak emot henne. Så när han är hemma har hon börjat åka till kompisar. Jag vet inte hur jag ska tänka nu. Är det fel på mig? Är det jag som är elak? Är jag så knäpp bara för att jag är en 47 årig sjukpensionär. Jag har panik, ångest (tror jag.) Är rädd, orolig, nervös. Sover dåligt sover bara på ytan. Hör och märker allt när jag försöker sova varje natt. Jag hyr min lägenhet jag står ensam på mitt kontrakt. Vi är särbo. Mycket handlar ju om ekonomi också. Jag har inte råd själv att betala min hyra, när han flyttat. Jag har ialla år skött min hyra telefon el och radiotjänst. Det är ju dom räkningarna som är biktigast för att man inte ska bli vräkt. Min högsta önskan är att bli av med han och leva själv. Men är livrädd för att bli vräkt. Hjälp mig snälla och tänk lite. Kram alla.

Så är det. Man saknar dom. Vi har det ganska bra på vardagarna. Men sen kommer helgen och då känner jag alltid oro. Tidigare i kväll kände jag mig riktigt arg. Men jag sa inget. Ingen idé att prata med någon som är full.

Faran över denna gång ? Och dag nr 21 närmar sig ?

Att spriten gör så ned våra män.
Jag saknar min och så han var förr och jag vet att han finns där inne men han vill inte ta tag i problemet .
Vi lever just nu i ett ekorrhjul . När hsn dricker kommer samma sak upp om hur vi ska ha det. Sen när han är nykter tassa vi på tå för varandra för vi orkar inte ta upp det som vi måste . Så fortsätter det...

Det vore ju toppen, men som du skriver, var hittar man en sådan?
Fast kanske handlar det mycket om min inställning, jag kanske inte varit redo för att ta tag i det.
Det kan ju vara så att jag faktiskt skulle kunna sluta vara duktig utåt och bara prata med en psykolog nu. Jag har ju tagit steget och "pratar" här iallafall.
Lite som du skriver Leverjag. Att liksom bestämma att jag SKA! Då kanske det funkar.

Idag sa jag iallafall till min man att jag är folkskygg just nu för att jag skäms. Skäms över saker jag sagt på fyllan och att jag är rädd att träffa folk som jag inte minns vad jag sagt till. Svårt att be om ursäkt när man inte minns vad man sagt...
Stolt dock över att jag faktisk pratade om en så pass personlig känsla.
Och stolt över att vara spik nykter ännu en helg! ?