Senaste kommentarerna i forumet

Sitter och fikar på köpcentret. Allt bra än så länge. Nu ska jag försöka hitta en jacka så jag kan sticka härifrån. Hem till säkerheten.

Tack Zelda. Ja, vi har alla vår egen kamp att utkämpa. I mångt och mycket liknar de varandra. Hjälper mig massor att läsa och skriva här. Veta att jag inte är själv. Kram!

Ska verkligen titta på människorna på flygplatsen på det sätt du säger :). Du har helt rätt.

Kram Zelda

Till Promille: Starkt av dig att ha klarat av så mycket, du låter beslutsam, tagit itu med svåra saker. Kramar till dig

Till Ebba: Glad att se dina kommentarer och tankar här fortfarande :). Och att du klarade av det jobbiga på ett så bra sätt!!! Kramar till dig med.

Härligt Zelda, jag blir så glad över varenda en som liksom jag själv lyckats vakna upp och hittat kraft att börja ta sig ur det hemska som alkohol gör med oss.
För det är inte ett värdigt liv att ha det så.

Du ska resa i helgen!
Öl på flygplatsen... OM jag förstår vad du menar :)
Men vet du, se på alla som sitter där och dricker och tänk: De fuskar! De häller i sig flytande bedövningsmedel och lurar sig själva. De upplever allt oäkta, de ser allt berusade, lulliga och mer eller mindre opålitliga blir deras vittnesmål av tillvaron.

Usch, precis som jag själv. Brukade.

Kram Ebba

Jag vet inte, skall kolla upp detta. Känner dock att jag inte vill dra igång något innan jag kommer hem från värmen. Jag har också idag bestämt mig för att mina viktproblem får komma i andra hand. Nu koncentrerar jag mig på detta. Jag kan inte både sluta dricka och äta rätt samtidigt. Viktproblem har jag haft hela livet. Jag överlever lite till. Men jag överlever inte länge till med den takten av drickande som jag haft det senaste året...

Angående psykologens svar så satt jag med hakan i knäna när jag lagt på. Hur fan kan man svara någon som just vänt ut och in på sig själv på det sättet?

Tack för att ni finns!

:-) Om någon tror att jag är full gör det mig inget. Jag vet vad jag är. Struntar faktiskt också i vad jag äter. Tidigare när jag tänkt "nä nu ska jag hålla upp med alkoholen ett tag och passa på att gå ned några kilon (behövs) har jag samtidigt slängt mig in i nyttighetsätande och motion. Tror jag på sikt kommer rasa i vikt ändå - hur mycket jag än äter. Kroppen har ju haft fullt upp med att förbränna alkohol - och aldrig hunnit fram till att börja ta hand om fettet.

Nu sover vi i alla fal UTAN alkohol. Förhoppningsvis är sömnen då mer kvalitativ, trots kort.

Det märkligaste är att jag känt mig smått bakfull när jag vaknat senaste veckan. Trots avsaknad av alkohol. Kroppens invanda beteende? "Jaha, då var det morgon då. Dags att va bakfull".

Har bestämt att jag ska skriva och läsa här varje dag, för att sätta lite krav på mig själv och samtidigt få läsa om andras tankar/tips på hur man lyckas i kampen. Och nu är det dag 5. Var till missbruksmottagningen idag. Kändes så bra, kunna säga rent ut om sina problem, till en som är väl insatt, förstående och kunnig.Så just nu känns det lätt, Lättare än det gjort på väldigt länge. Ska hem och försöka hitta på något att äta, vilket inte alltid är så lätt, jag äter gärna vegetariskt, sambon helst kött, vilket får mig att bli trött redan i mataffären.
Såååå tacksam för all hjälp jag fått här, känns som jag redan börjar gå rakare. Ha en bästa torsdagskväll alla, och tack för att ni finns där.

Visst är det irriterande när den fantastiska tekniken stavar så det ser ut som att man är full :)

G O D I S.
Nu denna tid av mitt liv låter jag mig äta så mycket godis jag vill, det hjälper mig!
Jag orkar inte bry mig och tampas mot andra onyttigheter nu när jag sorterat bort den värsta.
Godiset minskar jag på om ett år, en vecka eller kanske aldrig.
Vet att det inte är nyttigt men konstigt nog äter jag inte upp det jag köper.
Det är som att det inte är lika gott när jag bestämt att jag får äta hur mycket jag vill.

Jag sov fem timmar inatt.
För lite för mig.
Orolig sömn när jag väl sov och som tur var läste jag här att andra sovit oroligt.

Jag tror, som du skriver Santorini, att en stor del ligger i att inte tycka synd om sig själv att man inte kan dricka. Kanske istället se det som en förmån. Jag behöver inte dricka. (Dock sagt av en som är mycket ny i sin nykterhet.)

Tänker på dig!

Bra gjort och starkt gjort.
Nu har du gjort allt som står i din makt för din bror.

Jag brukar tänka:

Att ha någon man bryr sig om som är fast i ett missbruk är som att sörja en människa trots att den lever.
Acceptera att man inte kan göra mer (trots att det är svårt) och fokusera på att må så bra som möjligt själv.
För det räcker med att den beroende själv har det överjobbigt, Alla runtomkring ska må bra, det är det bästa man kan göra i en sån jobbig situation.
Försöka att må bra själv.

...hydraterna i och med... Ju.

Ja, tröttheten fortsätter. MEN för att bara inte klaga. Eftersom jag är min egen har jag oftast friheten att jobba hemifrån vilket har varit guld värt dessa mina första dagar som nykter när humöret pendlat hit och dit, sömnen varit rubbad och ångesten lurat runt hörnet.

Idag "jobbar jag hemifrån". Det vill säga, jag ligger i en solsäng, lyssnar på tystnaden och tittar ut över vattnet.

Lider inte så mycket av sug. Känns mest skönt att slippa dricka. Lite sötsug har jag dock (jag som i stort sett aldrig äter godis). Har väl fått i mig min beskärda del av korkade kolhydraters och med det vita vinet.

Tänk att få känna så: jag slipper dricka!

Dag 9 idag.

Nu har jag iaf gjort en orosanmälan för ja förstod att han kommer inte fara självmant på behandling. Så nu ska ja bara vänta på att dom hör av sig, Å ja vet ju att han kommer vara arg men det går ju över, ja pratar ju ändå inte med han så jätte ofta eftersom jag är nästan den enda i familjen han inte ringer när han är full, å senaste året har han varit konstant full. Men nu när man har sett han så ser man ju i hur dåligt skick han är, speciellt om då ögonvitorna börjar bli gula så då är de ju påverkan på lever.

Jag har också befunnit mig på ett sjukhus och fått se vad alkohol kan göra med en nära anhörig och jag kände så mycket när jag läste ditt inlägg.

Då när jag inte visste vad eller hur jag skulle göra för att få hjälp, fick jag verkligen kämpa och upplevde att ingen hjälp kommer gratis.

Nog därför jag skrev så mycket här och nu.
Genom åren har jag träffat många alkoholister, nyktra alkoholister och anhöriga till alkoholister och jag borde ha skrivit "nog" när jag skrev att din bror känner skuld, rädsla och skam osv.
Jag kan naturligtvis inte tala för honom men min erfarenhet säger att det är så man brukar känna sig i hans situation.

Den anhöriga som jag gjorde orosanmälan för är idag nykter och kämpar på, något jag aldrig hade kunnat tro när det var som mörkast.

Det finns hopp!
All lycka, styrka, kraft och mod.
/ Ebba

Om du undrar över något, var inte rädd att fråga.

Ja prata me han idag och frågade om han blivit erbjuden hjälp, ja sa även att det är pga. alkoholen som han sitter där nu. Nog blev han arg på mig å svor åt mig men det är sällan han är arg på mig en längre tid, ja har påpekat detta åt han för flera år sen. Men ja har alltid varit favoriten hos han, så det går över. Men dock sa han att han kommer absolut inte fara på något behandlingshem. Så nu är de väl inget annat än göra en orosanmälan till socialen å se.

Bra att du inte har tankar på återfall. Det blir sådana dagar ibland. Gäller bara att inte gå in i dimman igen.
Kämpa på.
Konstnären

Förstår precis vad du menar. Man euforisk i början, men sedan börjar livet. Livet på riktigt utan alkohol. Men glöm aldrig - livet blir INTE enklare med alkohol! Jag lovar! Kram

Ibland behöver man blir riktigt jävla arg! Bra LP! Superdunder bra! Fortsätt med det!

Själv blir jag hejdlöst arg, men tyvärr inte alltid i rätt sammanhang och av rätt anledning...

Vilket mod! Och vad bra jobbat! Riktigt bra gjort! Stor kram

Vad glad jag blir när jag läser att du mår otroligt bra och att det är självklart både för dig och omgivningen att du inte dricker. Inspirerande för mig som inte kommit så långt och våndas inför situationer och personer förknippade med alkohol. Tack för dina ord. Jag är glad för din skull.

Det är allvarligt med din bror, det tror jag du kände när du såg honom i detta skick.

Det finns något man kan göra för en alkoholist som förnekar sina problem,
det är att våga vara sann och ärlig.
Din bror är nog väldigt rädd nu samt att hans kropp renas från alkohol i och med att han ej kan dricka.

Han lider av skam, skuld, ångest och så vidare och för honom är det ett försvar/skydd att intala sig att det är MS.

Det jag önskar är att du vågar säga till honom att du vet att det är alkohol som orsakat hans tillstånd och att du finns om han känner att han vill ha stöd och hjälp.

Kanske blir han arg och kom då ihåg att det är "alkoholen" och hans beroende som talar.

Han kommer tänka på det du sagt.
Alla nyktra alkoholister brukar minnas de som sa ifrån när de var aktiva och när de blivit nyktra och sig själva vilja tacka dem som inte strök dem medhårs och istället sa ifrån.
Det är bästa sättet att rädda en alkoholist, även om det dröjer år innan de förhoppningsvis tar sig ur det.

Kan du fråga läkarna Ang LVM?

Nu hade han fått så pass med lugnande men han blev som ändå lite arg när man nämnde behandling. Då de blev inte så mkt prat om de. Men fortfarande fast benen slutade fungera och läkarna sagt att de är pga alkohol och vitaminbrist så går de ändå inte in. Han trodde de var MS då nu går ja bara å väntar på vad hans chef säger om han tar emot hjälp eller ej.

Fråga på bara :-)