Senaste kommentarerna i forumet

för kramen i min tråd. Värmer... Jag följer dig även om jag inte skrivit. Du finns i mina tankar och mitt hjärta. Du kommer att ta dig igenom det här med värdigheten i behåll! Kram. kram / mt

Ja, jag förstår att det måste vara frustrerande med mannen. Förstår verkligen att du blir misstänksam för att han inte vill prata om A. Det kan visserligen finnas flera anledningar till det:

1. Han är inte mogen för det än. Kämpar för mycket fortfarande.
2. Han skäms för hur han betedde sig mot dig nu när du blivit nykter och han bara fortsatte.
3. Han bara återhämtar sig och har inte alls tagit något beslut.

Eller inget av ovanstående. Vad det nu än är, så är det nog tyvärr som du själv skriver, det finns inget du kan göra. Det måste komma från honom själv. Men det måste vara så frustrerande och tärande att gå omkring och vänta på att något ska hända. Bra eller dåligt. Det äter upp dig inifrån. Håller dig på on-hold i livet. Men du måste försöka leva ditt liv ändå. Kommer han med dig på vägen är det fantastiskt, om inte, så får han i vart fall inte dra med dig ner i fallet. Men du är stark och klarar det här.

Tänker på dig och hoppas att proppen ska lossna hos mannen snart.

Kram vännen

är det en "vanlig" lördag - och jag njuter i morgonrocken med kaffemuggen och radion. Min sommar har varit intensiv - det skrev jag redan tidigare - och nu har jobbet dragit igång med högt tempo... men det lugnar sig snart när alla bitar faller på plats igen efter sommarstiltjen.

Läste Berras inlägg nyss och blev så klar över hur jag känner inför livet idag: Lev och låt leva - för allt som inte skadar mig. Och jag skulle skadas oerhört om mannen min skulle börja dricka igen, det är jag fullständigt klar över. I några olika sammanhang har jag hamnat att samtala och fundera över det - hur skulle jag reagera? Vad skulle hända? Jag - och vi - har ju egentligen inte blivit prövade i det. Under det dryga år han var "sjävvalt men påtvingat" nykter (för att jag skulle gått annars) tog han några återfall som inte hann bli annat än obetydliga eftersom han avbröt när han blev avslöjad. Och det återfall då han blev berusad blev samtidigt hans egen vändpunkt. Sen dess, maj 2012, har han varit nykter. Självvalt nykter "på riktigt". Och under tiden har jag har långsamt växt ifrån oro och behov av kontroll. Det händer fortfarande att jag drabbas av tanken "Tänk om...." ... "Tänk om jag hittar ett litet lager GT, alkoholöl eller en vinbox" - och för en hundradels sekund kan jag påminnas om känslan... men inte mer. Faktiskt inte mer. Och jag letar inte, jag snusar inte, jag räknar inte dagar - nu måste jag skratta för mig själv åt min räkneramsa. Mitt eget påfund - men så viktig den var för mig. Mitt handtag, min synliga förankring som bekräftade mitt sköra, växande hopp.

Nej, jag ägnar inte alkoholen många tankar när det gäller oss. Däremot går jag numera regelbundet på Alanon och möter andra som är där jag var. Som tänker som jag gjorde, dvs har sitt tankefokus på missbrukaren. Som oroar sig och töjer gränser. Sviker sina egna beslut och sig själva. Det är inte mycket kan jag göra... annat än finnas och dela "mina erfarenheter, min styrka och mitt hopp". Fokusera på mig och mitt tillfrisknande. Lyssna, lyssna. Och det kan vara mycket nog. Precis som Berra är jag ett levande bevis på att man kan förändra sitt liv.

Intressant - tanken slår mig här-och-nu - att lika lite som den medberoende ser (kan se/vill se) att den "egna" missbrukaren har gemensamma drag med de flesta missbrukare, att missbruket förvandlar, förvanskar, mänskor på liknande sätt.... lika lite vill/vågar man tro på att "den egna" missbrukaren kan välja att sluta dricka, att hen kunde/kan välja bort alkoholen som mullegubben, Berra, Adde, Viktoria, Stigsdotter, santorini m.fl har gjort. Det här möter jag i levande livet.

Förutom de (få) missbruksdrabbade jag möter på Alanon möter jag (långt fler) i vardagen. De finns överallt, mänskorna som är fångade i alkoholens garn som beroende eller medberoende. Glädjande nog skrivs och talas det alltmer öppet om riskerna med alkohol. Även om de som verkligen borde se väljer att blunda är jag övertygad om att öppenheten betyder mycket. Ett stöd för dem som vågar se och en störning, ett sandkorn i ögat, för dem som vill välja att blunda. Men.... jag tror också att ett fåtal inser, har kunskap om, vad det innebär att leva med ett beroende. Hur det genomsyrar livet och förändrar tanken. Det har varit mig till stor hjälp att få dela missbrukares berättelser här på beroendesidorna och på möten. Att få dela kampen har väckt min sanna respekt. Hur svårt skulle det inte vara för mig att tvingas till beslutet att aldrig mer börja en dag med kaffe-och-mjölk. Aldrig mer... nej, då förstår jag idén med en dag i taget. Eller en timme.

Idag är en vanlig lördag. Jag har skrivit långt och länge. Druckit kaffe med mjölk och låtit tankarna röra sig fritt. Ute faller ett stilla (sen)sommarregn. Som så ofta känner jag stor tacksamhet över livet som det är idag. Känner ett stygn i hjärtat för er som lider och önskar er styrka, mod och sinnesro. Den ovärderliga gåvan sinnesro. Allt det bästa till er alla / mt

Vet du varför, för jag har varit där du är nu och det är vi många som har varit och är.
Jag vet av egen erfarenhet att de som har gett mig bäst råd är de som har befunnit sig i samma situation och tagit sig ur det.
Det går!
Men just nu är du så utmattad av allt som varit och är att ditt huvud liksom är så utmattat skulle jag tro och då blir det ännu svårare att tänka klokt och göra bra val tyvärr.
Att du skriver och läser här är väldigt bra.
Att se vad som pågår svart på vitt.

Jag kämpar själv med min nykterhet nu. Var tidigare nykter i två år men föll tillbaka och har nu börjat om nykterheten igen.

Jag kan ärligt säga att jag har varit en vidrig människa pga alkohol mot fina människor och det inser jag nu.
Jag har intalat mig att det är dem som är problemet och inte jag och jag har tyckt så synd om mig som har ett sådant svårt liv och hela tiden var det jag som skapade det hemska livet. Ingen annan än jag.

Du skriver det som EXAKT händer nu i mitt liv.
ska läsa det här flera gånger om

stor Kram

I hans situation är någon som kommer och finns när det passar honom, helt perfekt för då kan han göra som han vill och ändå ha någon han vet finns där - när det passar honom. Väldigt bekvämt. En medberoende är en alkoholists bästa vän men egentligen den sämsta om han vill bli nykter på allvar och nu menar jag inte att du bär skuld till hans drickande. Det gör du absolut inte, det är ALLTID en människas eget ansvar. Se upp! Alkoholister är ofta experter på att lyckas skuldbelägga alla andra och allt annat. Ju längre ner man kommer i sitt medberoende ju svårare blir det att tänka friska och rätta tankar, det är läskigt hur man blir att bete sig. När du är hård mor honom, säger nej och ställer krav känner du nog dels sorg för egentligen vill du ju vara med den här människan samtidigt som du kanske får för dig att DU har varit onödigt hård, Hur mår han nu? Hur ska han klara sig? Vad gör han? Tänk om han hittar en annan famn?

Att tycka om och bry sig om en människa med alkoholberoende och stänga dörren när för många år, minuter och dagar av oro och sömnlöshet gått - är som att sörja en ännu levande människa.

Det tar tid och man måste acceptera det hela hur svårt det än är om man själv vill ha ett bra liv.
Som det är nu lider två människor.
Du och han fast på helt olika sätt.
Till vilken nytta ska du ligga sömnlös och grubbla när han befinner sig i alkoholrus och ändå inte tar in eller ägnar dig en tanke just då.

Åh! Det bästa du kan göra är att stänga dörren. Gråta och sörja och låta tiden ha sin gång. Läka, bli hel, få tillbaka krafter.
Det är ingen myt att alkoholisten då känner förändringen.
Var tog du vägen vem ska nu trösta mig?
DÅ först kanske han på allvar inser vad han gör med sitt liv, sig själv och andra.
Då kan det vara försent för då har du blivit dig själv igen och har inte tid att svara när han ringer på natten eller dagen för du är upptagen med att leva DITT LIV på ett bra sätt.

Jag förstår att du är helt slut nu och att det här inte är lätt.

Kram Ebba

Grattis till 3 veckor, vad fint. Fantastiskt att du varit på fest och druckigt Loka. Mycket modigt gjort. Klapp dig själv på axeln idag.
Konstnären

Hoppas du och hustrun får en underbart rolig fest. Du peppar mig i min nykterhet.
Kram Konstnären

Ebba jag tror det hjälper mig att skriv/ prata med nån som gått ur en sån här situation!
ja vill inget hellre bara sluta bry mig, stänga av öronen..
just nu kämpar jag med små rörelser, det vaggas fram o tillbaka, det va svårt för mig att säga åt han att ja inte kommer till han idag...

Tack!

Hoppas att det snart är dags för en mysig lördagsfrukost !

/Ebba

Vad jobbigt det låter, jag blir alldeles matt bara av att läsa, har själv varit medberoende och jag är innerligt lättad över att slippa det.
Man blir ju galen av att försöka förstå.
Det är som att tala till en vägg och alla kast från hopp till besvikelse, hit och dit.
Åh vad jag vill säga till dig att sluta bry dig och istället för att ägna tid åt att försöka förstå något som ändrar riktning likt ett löv på marken en stormig dag, ägna dig åt sådant och sådana som ger energi istället för att ta.
Men jag vet hur det är.

Stor kram/
Ebba, nykter alkoholist och f.d medberoende.

Härligt! Vakna upp utan bakfylla. Vakna 20 min innan klockan ringer. Ligga och dra sig. Dag 11 idag. Önskar er alla en nykter dag!

läsning Berra. För mig är du "forumbrorsan Berra" - en av mina första och viktigaste representanter för möjligheten att leva ett liv utan alkohol! Just idag när jag läser slås jag av hur klar jag också känner mig över mitt val av liv och levnadssätt - både annorlunda och lika. Tack för att du fortsätter att dela dina tankar! Kram och ha en riktigt underbar fest! / mt

Fint skrivet och bra tänkt LillePer. Önskar dig en fin lördag. Stor kram

Skickar en kram till dig och önskar dig en fin lördag! :-)

Tack för att du delar med dig av dig själv och skriver, tusen tack.
Fortsätt med det om jag får be.
Det hjälper verkligen mig.
Det gör alla som skriver här.
Inatt när jag var klarvaken läste jag åter igen det du skrev angående forumet här när jag hade blivit väldigt skrämd och nu känner jag "Berra vet vad han snackar om, se till att läsa sånt han skriver och har skrivit".

/ Ebba, nykter dag 14 med sömnproblem något jag aldrig annars brukar ha, men det är nog övergående.

Du klarar det idag. Det kommer gå bra. Jag tror på dig. Kram

Lycka till med festen och tack för att vi får läsa alla dina härliga inlägg!

Vaknade med ett leende :) Mår skitbra. Trodde faktiskt att jag skulle ha någon form av abstinens, men inte ett enda fysiskt symptom. Mysko. Men min mage funkar inte som en vanlig mage då jag är Gastric ByPass-opererad. Innan den operationen kunde jag dricka ett halvt glas vin och vara bakfull i 5 dagar. Nu blir jag inte bakfull om jag inte dricker kopiösa mängder (kanske mer än 2 liter vin på en kväll)... Inte bra alls. Det verkar som om det är endast hjärnspöken jag behöver slåss med, och där känner jag mig väldigt lyckligt lottad när jag nu läser om andras abstinensbesvär.

I alla fall. Idag skall jag iväg på äventyr med en kompis och hennes döttrar, en shoppingtur. Ingen som helst alkohol inblandad. Har en härlig känsla i kroppen! Ha en härlig dag alla!

Missa med att jag skulle mena att han kom hem vid 04:30 imorse

Ventilerar mina tankar

han kom hem till sig för nån timme sen.... ja herregud han e inne på 3dje dan redan onykter denna vecka.. o idag va han full....
han ville ses idag... senare men ja sa ifrån, då lät han frustrerad meeeeen jaaaa vill ju träffa dig o sen en ledsen suck.. ja fast ja måste känna för det o jag gör inte det nu.... då börja han säga saker som jaaha då behöver du inte komma med på söndag heller ( en del i umgänget ska ses då inkl jag)

Ja sucka o sa det är onödigt av dig o säga så.... tjaffset va igång...
han börja blanda det med fattar du inte jag ääääälskar dig... jag tänkte meeeen fattar du inte att du förstöööör allt...
hur är det möjligt av han att i te fatta nåt.. han sätter sig i en offer roll.. so att han inte kan rå för att han är onyckter, han tom va så pass fräck att han skyller på en gemensam vän till oss för hans fylla igår o fram till nyss.....

Jag fattar inte hur han tänker... tror han att jag ska sitta o lyssna på att han e jätte ledsen, han vill, han ska förändras o att han erkänner det krävs massor av han, till att bara nån dag efter allt det här dricka sig onyckter o full... det går lixsom inte alls ihop, hur kan han ens tro det

11 dagar, still counting... Mår bra. Sover dock konstigt.

Ägnade gårdagskvällen åt att studera min fru dricka öl. Hmm, vad skönt att det inte känns speciellt jobbigt att inte dricka med henne, även om det kommer en del rejäla sug. Alkoholfri öl är min räddning en sådan fredagskväll. Eller egentligen inte räddning, det skulle nog gå ändå. Men det känns skönt på något sätt "jag kan minsann också dricka, titta här, och det är ok att göra det, jag tillåter mig själv göra det.". Och det är ju förstås bara jag som bryr mig om det

I morgon, senare idag menar, kommer en utmaning. En dag på stan, med all uteserveringar som jag har en dricka-öl-relation till och inte träffat sedan jag slutade. Att sitta och pimpla på krogen är legitimt, det blir ännu mer legitimt om man äter samtidigt. Girigt suga i sig en öl innan man fått in maten och sedan 2-3 till maten. Sedan är det ju kanske varmt så man måste in på något ställe till och återställa vätskebalansen, minst ett ställe, troligen flera. Beroende på vad som görs krävs så småningom troligen mer förtäring och då krävs ju en pilsner. Och på hemvägen (missade bussen), och när vi väl är hemma behöver man ju ha något att dricka - och så är man sådär apfull en lördag kl 20, när det är dags att lägga barnet - "vissscht hade vi en trevlig dag på stan, gumman" - och sluddra igenom en saga. När barnet väl sover så fortsätter vi till vi slocknar eller förrådet är slut. Visst är det skönt med helger när man är ledig från jobbet och verkligen kan vila ut och ha tid att gå ut på stan och ta del av kulturlivet.

Det kommer nog att bli en jobbig dag, men det kommer inte att bli som det brukade bli... Inget första glas för mig idag.

...och det var verkligen skönt att skriva av sig. Tack för att ni finns, nu kan jag nog somna om

Kramar

Starkt Incognito. Måste vara härligt. Är glad för din skull.

Själv är jag vaken bl a för att jag har svårt att sova i alkoholångorna som är resultatet av min frus ölintag tdigare idag. Det stärker mig i min övertygelse om jag inte ska dricka, precis som för dig vs dina kollegor. Men det är förstås närmare för mig med en hustru som pimplar friskt och svårare att skaka av sig en några fulldumma kollegor.

Annars mår jag bra. Ska också springa i morgon, men inget lopp.

Nu blir det sängen igen

Finns det ett liv med alkoholen?

Det finns två sidor av sitt förhållande till alkoholen, när man är i den, och när man är bredvid den.
När man dricker så har man svårt att tänka sig ett liv utan alkoholen, skulle det funka?
När man är i sitt liv parallellt med alkoholen så vet man, det skulle aldrig funka med ett liv tillbaka i alkoholen.
I ett liv vågar man inte, i det andra vet man att man inte ens behöver ifrågasätta tankevalet, för det är inget val längre, utan mer en självklarhet.
En självklarhet för mig, jag har druckit färdigt, min ranson är uppdrucken, inget att fundera på utan bara fortsätta mitt liv.
Vem ångrar en nykter gårdag?

Guden, jag har absolut ingen erfarenhet av blandmissbruk, utan jag var en vanlig Svensson-alkis med ett till synes yttre fungerande liv,
Men med ett trasigt inre, en själ som inte ens kunde nämnas vid namn själ, bara en spillra av något som en gång fanns.
Så jo, jag förstår hur menar och tänker, men jag hamnade aldrig riktigt så djupt.
Jag hade en gräns för fyllekörning, men det var nog bara en tidsfråga, jag tillät mig dras ner allt djupare i alkoträsket.

Bettan, kul att du gillar mina små romaner, jag har alltid försökt att vara ärlig i mina egna betraktelser, det är varken bättre eller sämre.
Inget glamour ingen finess, utan bara skriver som det är, jag har tidigare skrivit att vi alkisar är känslomänniskor och jag tror att det är en väldigt
Stor anledning till att vi hamnar där vi slut hamnar, vi brottas ständigt med våra känslor, och alkoholen förstärker den och vi måste väl antagligen gilla det.

Just nu ligger jag i sängen, helt slut efter att ha fixat och ordnat inför frugans 50-års fest, varit ledig i två dagar och bara fixat.
Frugan med sin utländska vännina i köket hela dagen, jag, sonen och svärsonen i utomhus, snyggat till trädgården, satt upp partytälten
Ställt fram grillarna, kånkat utemöbler ifrån grannarna, lagt drickat på kylning, marinerat 15 kg kött, skrubbat muggarna, dammsugit och torkat golven.
Folk har kommit båda nätterna vid tolvslaget för att gratta, rätta dagen, dagen efter, frugan har väl aldrig riktigt hunnit varit helt nykter mellan mötena med veuve qliqote.
Konstigt nog så sa hon att hon gillade smaken av äkta champagne, det har hon aldrig uppskattat förut, tror nog på att smaken förändras med åldern.
Vi i familjen har skämt bort henne riktigt ordentligt med många och fina presenter, vågar knappt titta på vad nästa kortfaktura hamnar på.
Försöker väl kompensera för den resan hon bjöd oss på när jag fyllde till fjärran östern.
Huvudsaken är att hon känner att hon har haft det mysigt och blivit uppvaktad, och hela familjen har ställt upp mangrannt.

Imorgon smäller det, och hon har en väldigt sund inställning till festen, det är gästerna som gör festen.
Det är upp till dom att de bjuder på sig själva och har roligt, vi har bara bistått med verktyget, arrangemanget.
Man blir så snusförnuftig med åldern, inte undra på att man tidigare såg upp till åldermännen, det har redan begått alla misstagen.
Men vissa behöver uppleva dem själva och då spelar det ju ingen roll vad alla andra säger åt dem att inte göra, eller göra...

Men det är jobbigt att arrangera så här stora fester, det är allt för sällan man ser andra göra något liknande, men vi tycker om människor.
Och vi tycker om människor i möten med varandra, gammal såväl som ung utan allt för mycket fylla, det ska finnas utrymme för alla.
Det hände en sådan ball grej när vi var i Norrland, de vi var hos anordnade en kusinträff, ingen som vi kände, och mycket gammalt folk.
Jag pladdrade runt med alla och njöt av samvaron, och efteråt så sade de att du Berra som inte kände en enda av dem innan, hade nog fått mest kontakt
Till och med mera än de som var släkt med dem, vad skulle jag säga, jag jobbade ju förutsättningslöst.
Alla människor har en historia, ju äldre de har blivit desto mer livserfarenhet har de att berätta om.
Naturligtvis så finns det gamla surtjurar också, och där kan man välja att bryta is eller ignorera dem, upp till var och en att bestämma hur mycket jobb man vill lägga på dem.
Miljön måste också vara den rätta, och humöret.
Om humöret är nyktert så är det oftast det rätta, man är mer öppenhjärtig med vad man vill och ärlig i sitt intresse, ingen orerande om något som inte har en sanning i sig.

Nähädu, nu hann hon bli ett i alla fall, det är ju sjutton också, jag som hade tänkt att hålla länge i morgon natt, kommer att ha massor av sömn att ta igen i början på nästa vecka, suck!
Ingen bra början på den veckan, ibland bränner man ljuset i båda ändarna, men vad sjutton, vila får man göra i graven tids nog.
Man behöver inte ens alkohol för att röja runt som en stormvind, man har ju fullt upp med att hålla sig nykter...

Jag vet vad alkoholen skulle ha ställt till med, har fått den livserfarenheten, inget att ens lägga någon energi på längre.
Vet att mitt enda alternativ är att fortsätta att vara oalkoholiserad, och gränsen går vid att aldrig ens fundera på ett enda glas.
Det skapar mig frihet att titta på de andra alternativen, ungarna ska inte tro att de får ha läsken ifred i morgon, det ska jag bli man för.

Och man kommer jag att fortsätta vara, inte någon dreglig högljudd sak som springer runt och klappar tjejerna på rumpan,
Jag är för stolt för att bli full och odräglig, vill ha den lilla heder jag har, kvar...
Så jag ser fram emot morgondagens festkväll, och dagen efter det för all del, kommer inte att ha något att ångra.

Det är det fina med att vara nykter, vet vilka marker jag kommer att vandra på, och inte på ångesten kvicksandsmarker.

Berra