Senaste kommentarerna i forumet

Låter som många posetiva tecken för dig!
Kram

Jag har aldrig sjukskrivit honom , det har han fått göra sj. Han bad mig en gång för länge sen men där sa jag nej.
Han har heller inte användt bilen när han druckit.
Om han bli sur för jag pratat med hans chef bryr jag mig inte så mycket om , bara det hjälper .
Däremot har jag skyddat honom många ggr när det gäller annat.
Den vuxna dottern som fortfarande bo hemma vill att han flyttar för hon palla inte med hans sätt. Nu har henne kompis sagt att hon är rädd att han ska supa ner sig ifall vi flyttar.
Spm jag sa till henne är det inte ett skäl till att stanna och fortsätta detta liv.
Låter jag hemsk?

Tack leverjag.
Det är fan inte lätt att skriva det blir en inre storm av känslor. Mår piss just nu har mina barn denna veckan hoppas att det kan vara ett stöd. Blir nog värre nästa måste bita ihop //r

Tack zorro jag hoppas jag bara orkar.

Fy va de drar mot källaren vet att de finns både öl vin och sprit. Har varit och hämtat barnen måste bita ihop och visa mig själv.att de går. Hoppas de gå att somna tidigt ikväll.

Det har inte hänt förut och det är nog ett gott tecken.
Jag tittade in hos honom och hans mamma idag då jag såg att bilen stod där.
Jag har inte hört av honom på ett par veckor nu och jag kände ändå ett behov av en uppdatering.
Jag vet inte om han klarat sin magiska treveckorsgräns eller inte,jag tvivlar.
Men i vilket fall så kändes han betydligt fräschare och mer alert än på länge.Han hade precis slutat sin tunga arbetsvecka och brukar vara alldeles grå i ansiktet,men idag såg han pigg och fräsch ut.

Det kändes bra för mig att se och jag hoppas att det håller i sig.
Själv har jag varit ut och rest och klarat både buss,tunnelbana flyg och pendeltåg utan att ens darra på manschetten.Normalt sett så brukar jag vara spänd som en fiolsträng under alla typer av resor med "allmänna kommunikationsmedel"
Så något har ju hänt med mig.
Kanske den omtalade kontrollen som jag lärt mig släppa,jag vet inte.
På en hel del plan känner jag idag en stor ro,jobbar inte särdeles mycket och har inte mina dagar speciellt utstakade eller planerade.Tar det viktigaste först och är ganska mycket ledig.

Jag ser till att lägga ganska mycket space för eftertanke och reflektion men det känns inte tungt utan bara som en nödvändig bit som jag alltför ofta prioriterat bort pga tidsbrist.
I vilket fall,läget riktigt bra just nu och lägger inte alltför mycket krut på mina medberoendedumheter eller på att tänka på hur exet har det.
,skönt..

Nu är ni flera i denna tråd som utrycker att ni i era relationer utsätts för hot, våld och/eller kränkningar, det är inte okej!

Om du är utsatt för våld eller hot är ett första steg att lämna den våldsamma eller hotfulla situation du befinner dig i. Du behöver inte ta några långsikta beslut. Ta ett steg i taget.

Berätta för någon du litar på om hur du har det. Om en sådan person inte finns just nu för dig finns det professionella kontakter så som Kvinnofridslinjen, eller 112 där du kan få hjälp av såväl polis som jourhavande präst.

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många mycket viktig.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Ett steg i taget, det första, sätt dig i säkerhet.
kvinnofridslinjen.se/
unizon.se/hitta-jour

Varmaste hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen

Du klampar absolut inte in i fel forum, jag vill gärna svara dig om hur jag ser på det.

De tolv stegen tycker jag är väldigt bra, det tog dock tid för mig att förstå dem.
I början tyckte jag att de var konstiga och svåra, nu känner jag att de är jättebra och som gjorda för mig.

MEN det krävs vilja och att jag har dem med mig varje dag.
Jag vet inte om din man går på AA, det låter som att han inte gör det...

Just det här med gottgörelse har jag hört många olika historier (delningar) kring.
Det är både svårt och skönt, verkar de flesta tycka.

Att din man inte vill prata låter tungt och jag förstår dig, att det är jobbigt.
Om han inte går aktivt på AA (eller behandling/terapeut/eller nåt liknande...)och påminns om "rätt tänk" för att utvecklas och må bra, tror jag att han tappar och glömmer stegen.
Det gjorde iaf jag och många med mig.
Många har väldigt många de vill gottgöra.
Om din man inte kan eller vill se hur det har varit för dig, bekräfta dig eller ens samtala kring det - det låter inte som att han har jobbat så mycket med sig själv?
Det är en sak att sluta dricka, jag tkr att det stora arbetet kommer sen, när man börjar jobba med allt inom sig som ofta har lett till att man drack. Hmm, undra om jag lyckades förmedla hur jag menar?

Jag ser på min gottgörelse som att jag varje dag väljer att INTE dricka och på så vis kan finnas närvarande för alla jag bryr mig om, de ser att jag mår bra, de behöver inte längre vara oroliga, de kan räkna med mig och jag hoppas att de känner att de kan prata med mig om de har behov.

Du är inte alls överkänslig eller besvärlig som vill prata om hur det har varit. Du är klok!

Kram

Tackar ? Dag 22 1500 meter i basängen,?? och nu tonfisk och broccoli till middag. Får tänka på att inte växla beroendet till en massa skräp mat,, chips, godis, fanta och pizza i helgen räddade förvisso helgen från ett väldigt nära snedtramp.. Intar magnesium, b vitam, fiskleverolja, c och D vitamin och rosenrot och johannesört för att mildra min psykiska ohälsa, depression.. Känns faktiskt mycket bättre,, placebo eller inte,, spelar egentligen ingen roll,, bara det fungerar ? Har även börjat meditera och tänka utanför kroppen, vilket fungerar otroligt bra.. Mitt kloka medvetande skall ta komandot över denna trasiga kropp och knopp. All kärlek till alla er som kämpar så tappert ❤️ vi gör så gott vi kan, vi har allt att vinna att ersätta detta gift ?????❤️?

Finns överallt, men beroende på utgångsläge har de lite olika lång leveranstid. Lär ta ett år minst innan jag får min! :)

Var beställer man dom ?

Tror att det kan vara svårt att få alkoholisten att förstå vidden av hens uppträdande och att faktiskt hela familjen är "trasig" pga missbruket..
De brukar ju vara otroligt ego-trippade och ofta är det bara "jag, jag ,jag" i skallen på dom..
Jag pratade med hans vuxna barn, och har fått bekräftat att det som hänt oss, inte var någon engångsföreteelse, utan har hänt förut..
Gud vet hur många förhållanden han supit bort? Vilket han naturligtvis inte sagt.. När folk nämnt någon av hans före detta, så har han efteråt hittat på att det var de som lämnade, eftersom de hittat intressantare objekt (naturligtvis inte på grund av att han hade alkoholproblem..)
Fick också höra att han under åtminstonde ett par perioder i livet varit riktigt illa ute på grund av sina alkoholproblem och det han hittat på i fyllan och villan.
Men det är ju också typiskt att sånt här kryper fram, först när en separation är ett faktum..
Utan att vara anklagande så frågade jag varför de inte sagt något förut (för jag är inte intresserad av att snacka skit nu).. Det kröp fram, att de trodde att han tagit tag i sina problem, för det verkade ju så lugnt.. Och sedan ville de inte skrämma iväg mig.. För sanningen var den, att de i perioder bott hos honom för att han var så deprimerad att han hotat att ta sitt liv och att de nu äntligen kunde släppa lite på sina bekymmer och ägna sig åt sina egna liv..
Egoistisk kan tyckas.. Men jag förstår dom (och idag tror jag inte att någon av dom flyttar tillbaks igen..)

Min man kommer från behandlingshem i dag.säger själv att han har gjort tre första stegen där.har funderat vad han gjort men förstår att resten ska göras hemma i öppenvården samt arbeta 50 procent. Vi får se hur fan det här ska gå jag är ytterst tveksam.Får man inte ett erkännande efter fyra år då vet jag inte.. Känner å ena sidan lämna eller fortsätta vet inte idag faktiskt. Fem veckor har jag klarat mej själv med barn å hus. Går nog sedan också.... Framtiden får utvisa detta?

Genom att just ringa och sjukskriva, hitta på anledningar (fast vi VET att det egentligen handlar om fylla/bakfylla) Vi bortförklarar och sopar banan åt våra alkoholister.. Tar dom i försvar och bagatelliserar..
Klart dom blir sura när vi slutar med det, men det är DERAS ansvar, inte vårt!
Det är inte telefonsamtalet till chefen (eller till polisen, när de satt sig i bilen i fyllan och villan) som stjälper dom, utan deras eget alkoholmissbruk!
Fast jag vet att de har svårt att se det på det viset, eftersom alkoholisten ständigt söker yttre skäl till det som händer..
Min fd åkte dit för rattfylla för ca 10 år sen.. Han var otroligt ångerfull och skamsen, Han kan fortfarande varken se på reportage eller läsa om rattfylla utan att skämmas.. Idag skulle han aldrig sätta sig i en bil, när han druckit..
Men, han kan inte sätta det i samband med sina alkoholvanor, eller att han är alkoholist!
För han "kände" sig ju nykter.. Han hade hällt i sig en flaska vin, lagt sig och sovit och blivit väckt av en bekant som behövde hjälp.. (och har man sovit två timmar så är man som alkoholist i regel "fit for fight" igen..) Med sin höga toleransnivå, så varken raglade eller sluddrade han. Poliserna var lika förvånade som han, när han blåste närmare 2 promille.. Hade de inte stoppat honom för att han körde lite för fort på en 50-sträcka och upptäckt att han luktade alkohol, så hade han förmodligen aldrig åkt dit..
Men inte ens den höga promillehalten i blodet var något skrämmande.. Han "kände sig" ju nykter... Och räknar idag noga ut, när han kan köra bil igen efter att ha druckit.. Sluta dricka? Nej, det finns inte på kartan...
Själv skulle jag idag inte tveka att ringa och anmäla (man får göra det anonymt) om jag misstänkte att han satte sig i bilen efter att ha druckit.. Tänk om något händer? Då skulle jag känna mig medskyldig..

Har sagt innan att han kan ge antabus isf och att han vill erbjuda honom hjälp men som sagt då gäller det att han tar den hjälpen. Jag orkar faktiskt inte.
Nix, han kan inte köra..
Han gå här bara och pusta och stöna. Mår säkert skit nu när han inte dricker sen kommer väl ångesten . Han tror nog att jag ev är på väg härifrån för jag har lagt fram massa kläder men det är bara jag som går igenom vinterkläderna. Tänkte ändå påpeka senare ikv att så kommer det att bli. När han väl vet det och att jag menat allvar och sen snacket med sin chef hoppas jag att han får upp ögonen. Mer kan jag inte göra och orken finns inte heller mer. Ett behandlingshem hade varit de bästa för oss alla!
Då får vi lugn och ro och han får förhoppningsvis det oxå .

Hej Molly!
Jag känner igen mig så väl i din berättelse. Det känns som om du skriver om oss.
Min sambo har varit nykter i drygt 4 år men från den dagen har vi inte nämnt något om hur det var gör oss eller mig under hand aktiva liv som alkoholist.
Nu ska allt bara vara roligt och glatt, inga ledsamheter eller besvikelser. Inte ens det som tillhör ett vanligt nyktert liv. Han kan inte bemöta mina känslor alls utan nät jag vågar säga något då går han och sedan är det tyst. Jag blir galen utav denna tystnad. Det jag kan tillbaka är att det är jag som är sur, är inte frisk, överkänslig. Om jag frågar något då ställer jag till förhör.
Jag vet att jag måste ge upp men jag älskar ju honom och har kämpat så under så många år.

Varför vara "buffert" för din man? Ja, jag vet att vi medberoende gör våra alkoholister den ena björntjänsten efter den andra, för att vi är rädda för att dom ska bli arga och skälla på oss.
Samtidigt så är det ju också precis sånt, som leder till att dom kan fortsätta att supa som förut!
Det ÄR faktiskt hans chef som ska ta tag i det här och inte bara skjuta över det på dig!
Hans chef får inte ge honom sparken utan vidare, för att han har alkoholproblem, utan är enligt lag skyldig att hjälpa till med behandling (om din man vill ta emot den vill säga) Vill han inte ha behandling så är det ju en annan femma..
Och med behandling så menar jag inte enbart antabus (som du ska se till att han tar) Utan någon annan form av vård. Kanske behandlingshem eller liknande..Eller åtminstonde att någon på hans arbetsplats ser till att han tar sin antabus!
Med den mängden alkohol som han satt i sig under helgen så var han väl knappast kapabel att köra någonstans?

Tjusigt MrX! Jag har redan beställt en "sexpack" till beach2016! :-)

Vad kul pippi att du undrar, jag har suttit och läst några av dina inlägg och det är otäckt vad vårt öden ser lika ut.
Helgen har varit bättre inte helt a-fri men under kontroll så jag försöker var glad åt det, är inte dålig idag och har inte varit det under hela helgen. Jag försöker att inte vara så hård mot mej att tycka att jag misslyckats och så utan jag försöker att ta nya tag och se till att följande dagar blir bra. Faktiskt så tycker jag att det är skönt att det är måndag så jag kan ägna mig åt träning/kost och fokus läggs inte på alkoholen. En dag i taget är det som gäller:) Jag är jätte imponerad hur länge du klarat det. Ha det så bra alla och vi kämpar på........eller hur?

Zorro nu fick du mig att packa simväskan , mission platt mage har inlets och bearch 2016 startas.. NU ???

Menade vartenda ord, Leverjag.
Kram tillbaka! :-)

Urin och blodprov ska lämnas. CDT och GT tror jag proverna heter?

Är det nu vi får veta om jag gjort rätt?????
Min man är hemma från jobbet idag för att nyktra till ( händer ibland, dock inte ofta )
Hans chef vet om hans problem eftersom min man bad mig ringa till honom den gången jag fick köra honom till psyket och att han skulle börja med antabus .
Eftersom han inte kom idag misstänkte chefen något och ringde mig. Jag sa som det va, att han har ångest för han har druckit. Min man hade sagt till honom att han skulle iväg med grannarna (som oxå vet hans problem ) i fredags. Chefen säger då till honom att ta det lugnt!
Min man svara då att han skulle köra. Nu undrade ju chefen vad som hände när han ringde mig.
Jag sa att grannarna tyckte att han skulle stanna och att dom fixade med skjuts sen.
Chefen bli sur eftersom dom inte stöttar om dom nu är vänner.
Nu ska chefen ta ett snack med min man att han måste ta tag i detta och ska oxå säga att han stöttar honom i det annars riskera han sitt jobb.
Hjälp!!
Gjorde jag rätt här?
En del av mig känner att ja, det gjorde jag för det är kanske detta som får upp hans ögon!
Samtidigt bli jag rädd, tänk om han (min man) vrider det till en nackdel och att jag stjälpte honom nu ist!!!!!
Vad säger ni???

Kram och välkommen Raje!

Så glad att du startat din tråd. Det är en stark början. Säger som Zorro, vilken tur att du inte tryckte av. Du behöver ta bort A, för att minska ångesten och tänka klart. Du behöver nog också prata av dig och hitta strategier framåt. Ditt liv kan bli fint och underbart igen. Inte samma liv, utan ett nytt härligt liv!
Alkoholen förvrider våra hjärnor. Personlighetsförändringar vanliga. Du får försonas med nuet och inte älta det som varit. Det finns bara ett val, nu och framåt.

Har du gamla intressen du kan ta upp och sysselsätta dig med? A tar all vår tid och upp örksamhet så det kan kännas tomt utan. Sitt med grabben nör han spelar, ställ frågor så kommer han att berätta om sin värld.

Stålsätt dig nu. Förbered avgiftningen. Drick mycket och ät så minskar suget. Ge dig alla förutsättningar att klara de första dagarna så bra det går. Läs och skriv här.

Ser fram emot att följa din resa. Kram❤️

Fina Zorro.

Grattis för dina många dagar, ditt bidrag till andra och orden som fick tårarna att rinna i min tråd (fina tårar)!

Underbart att du kunde se positivt på klädinköp. Nu har du lite snyggt att ha på dig också.

Jag blev lite peppad av att väga mig när jag skulle sluta och kan sedan se åt vilket håll det går nör jag väger mig en dag i veckan. Mest för skojs skull. :-)

Stor bamsekram till dig! ❤️