Senaste kommentarerna i forumet

ja, nu tar vi nya tag och kämpar vidare!

Vet verkligen hur det känns, jag körde oxå i diket i fredags och blev full och ångest och elände dagen efter.
Nu tar vi nya tag och kämpar vidare ?

Du behöver "läka dig själv" Jessie! Hur ska du annars orka med dina barn..
Nej, du är inte egoistisk, du är psykiskt och mentalt slutkörd! Jodå, jag kunde sitta i timmar och stirra ner i en patiens.. Det var ett sätt att stänga av, när jag inte orkade ta in mer..
Du behöver hjälp för att få vila, komma till ro och hitta dig själv..
Det är klart att barn märker.. Och de är ju ofta fruktansvärt lojala mot båda sina föräldrar.
När jag första gången skilde mig, så sa jag helt enkelt till barnen att vi båda älskade dom, men att vi inte passade ihop. Dom behövde aldrig "välja sida" vad känslorna beträffade.. Jag fick också rådet, att INTE låta den yngsta välja, utan säga att Jag vill gärna att du bor hos mig! (med löfte att få träffa sin far) Det funkade eftersom det inte fanns någon alkoholproblematik..
I ditt fall är det ju ännu viktigare att säga att din man är sjuk och därför får barnen/barnet bo hos dig.. Men att du just nu inte mår så bra av allt detta..
Barn är mycket smartare än man tror, de känner på sig saker och det viktigaste är att man förmedlar att det absolut INTE är deras fel..

Jag har inte varit här inne på några dagar nu pga strul med dator.
Det går inte jätte bra för mig precis, jag snubblade och föll i fredags och blev bakis igen och ångest , men lördagen blev alkoholfri iaf.
Jag visste från början att det skulle bli svårt, men jag tar nya tag och försöker igen.
Jag hade verkligen behövt gå in här och läsa och skriva i fredags men det gick ju inte.
Ha det bra alla..

Min man kommer hem imorron från behandlingshem i fem veckor. Säger själv att han nått steg tre men behandlingsmodellen är ju 12 steg. Resten ska han göra på öppenvårdsmottagning. Ja allt tycks handla enbart om honom känner mej vet ej hur. Det har varit lika jobbigt för mej. Han sa idag bara de anhöriga inte går på knä eller tycker synd om mej för jag har förändrats. Men hur jag tycker han borde prata lite mer med mej 10 år tillsammans eller ska jag låta allt handla om honom?? Frun?? Klart jag förstår men jag har också förändrats jag litar inte på honom som jag gjort....

Han bad om ursäkt för att han "stört".. det var ju rakt inte meningen.. Förklaringen var (enligt honom) att han fått hoppa in och vikariera, och blivit lite stressad.. Dessutom så blev det ju så ensamt såhär framåt jul.. Och då behövde han nån att prata bort ett par minuter med..
Och sedan kom frågan, vad gör du i julhelgen?
Jag är bortbjuden till mina barn och till goda vänner..
Tystnad.. suck.. Jaha.. ja då blir jag väl sittandes här med katten då...
Ja, vad svarar man.. Jag tror jag lät tystnaden tala.. Lovade inte att åka och hälsa på just den helgen (fast han nog pga de röda dagarna kommer att vara skapligt nykter)
Det är för mycket som "gått sönder" för att vi ska kunna reparera ...
När han är sitt nyktra lågmälda jag, så glimtar mannen jag en gång förälskade mig i fram.. Det är svårt att titta på och se hur han sjunker bit för bit..
Vi får väl se hur det blir med de där samtalen.. ? Nu har han för denna gång i alla fall förstått att jag kanske inte svarar.. och framför allt att jag inte låter det bli något långt samtal om jag märker att han är berusad..

Jo, det är sant, bara att ta nya tag, men ångesten är inge rolig alls.

Grattis och bra jobbat. Lät härligt med frisk promenad och vakna känslor. Det finns något att se fram emot hör jag. Visst juletiden kan vara en fallgrop och partner/vänner som har liknade problem är också svårt. Julen för min del innebär mycket ledigt och kan därför dricka mer ostört. Det ska jag se upp med när det närmar sig. Njut av ditt bästa beslut du gjorde idag, du verkar ha valt livet och verkligheten!!!

Tog en liten promenad, vinden bet i kinderna och jag kände kylan,, men jag kände mig levande ? Inte bedövad, utan klar och medveten om att jag vill vara nykter en låååång tid nu.. Det kommer bli en svår resa, med mycket frestelser.. Glöggkvällar och champangeglas skådas i kristalkullan i en snar framtid. En kvinnlig bekant som är lite för glad i A är också en fara som jag inte vet hur jag skall hantera,, visst det är underbart att dricka vin och filosofera om livet.. Fast hur smart är man i botten av dunken ? 21 dagar i dag.. Klarar jag nästa helg så har jag en månad... Nä din idiot bli inte kaxig nu.. Du höll på att falla igår.. Även om du försökte med att du kunde ta några glas och inte skulle bli full,, det har du sagt mer gånger än jag kan minnas.. Alkohol har även en detalj som jag hatar.. Jättetrevligt i början,, sen vips så är det över.. Tiden bara försvann.. Och att vakna med minnesluckor är så otroligt jobbigt.. Är nog därför många dricker hemma och själva, så man inte behöver ha ångest över vad man inte vet vad man gjort,, skall jag ge något löfte så är det att aldrig aldrig, en gång till ALDRIG mer dricka så jag får minnesluckor. Kram till alla er som kämpar mot besten som lyckats så väl med att bli en del av det sociala livet i människans sociala liv.

Ett snedsteg är lätt hänt tyvärr. Man blir också både fullare och bakfullare när man har minskat på drickande så även om det inte är bra att man trillar dit så är det ändå ett tecken på att man är på rätt väg. Nu är det bara att ta nya tag.

Tack! Jo jag har läst en del trådar men känner inte alltid igen mig. Men som du säger, dryckesvanorna kan se olika ut men mönstret är detsamma. Nu har jag kommit dithän att jag kan inte sluta utan att få hjälp. Min största skräck just nu är att bli upptäckt, framför att jag ska råka illa ut. Det har nog med skammen kring beroende tror jag. Bra att du är "på banan" igen och önskar lycka till!!!
Jag kommer absolut att skriva hur det går hos terapeuten.

Tack för välkomnandet. Ja det är nog en process att ta till sig att man faktiskt har problem. Jag har svårt att ta till mig att andra klarar att dricka vanligt men inte jag. Grattis att du klarade gårdagens utmaning.

fy va jobbigt. Längtar till i morgon, då är det en ny dag, ny vecka.

Vad jag förstår är det inte lätt men att det är värt det. Ibland är jag rädd att han kommer supa ihjäl sig och ibland tro jag att han kanske ta tag i att om vi flyttar men åter igen, det ska inte ligga på mina axlar men man bryr sig ju!
Även om hans sätt och kommentarer rinner av mig så är man ändå inte avslappnad i sitt hem. Jag orkar knappt med mig sj och jag sitter mest med telefonen i soffan med grabben . Jag tycker ju att jag är närvarande med pojken men det är ju jag inte och det märker han.
Igår sa han något som rev sönder mitt hjärta!! Och jag skäms över mig sj som är en sån dålig mamma. Igår sa han att han håller nog på att bli sjuk ( vilket han blev senare) men sen efter ett tag blev han ledsen. Jag frågade varför och han sa att han hade lurat mig, att han inte alls höll på att bli sjuk utan han sa så bara för att han ville att jag skulle ta hand om honom.
Jag svara att det gör jag ju men han tyckte inte att vi gosade tillräckligt. Van kände som att ingen i familjen brydde sig om honom. Han kände sig föräldralös.
Vad i helv... Kände jag!!!
Vi i familjen är så uppe i oss själva för att orka stå på benen och så känner sig vår son på detta sätt. Åter igen känner jag mig som ett jäv.. Ego som bara tänker på mig, hur vi ska göra i framtiden samtidigt som man ska sköta jobb.
Jag har inget val, men det har jag ju vetat. Det var därför jag startade denna tråd för att få veta hur det kan bli.

Raje, välkommen

Du har insett att alkholen tagit över mer och mer av ditt liv och att du vill göra något åt det. Bra att du kom hit. Vi är många här som insett att vårt drickande övergått till beroende och att drickandet förstör våra liv och vår hälsa. Ja, vårt drickande är extremt jobbigt för barnen och vi väljer alkoholen framför dem. Det går att ändra sig och sitt liv. Bra att du är här!

Det bästa rådet jag kan ge dig är att läsa trådarna här och de som gått vidare, varit nyktra under en lång tid. Läs också faktafliken här. Gå med i programmet om det går. Börja titta på risksituationer, hur och när suget visar sig.

Ta bort all alkohol till att börja med. Förbered dig på abstinens och avgiftning första ca 3 dagar, humörskiftnibgar, trötthet, värk i kroppen, sockersug, huvudvärk och dålig sömn en tid. Det klingar av inom några veckor och du kommer att må mycket bättre.

Att vara stressad, törstig och hungrig är största risken. Så se till att du dricker mycket, äter ordentligt, ta extra B-vitaminer, träna gärna för endorfiner och lugn. Läs om andras knep för att klara det.

Många hänger här och får stort stöd av det särskilt under den första tiden.
Starta gärna en egen tråd där du skriver hur det är och vad du känner nu, som vi kan hälsa på dig i och följa. Det blir också din dagbok, utvecklingsredaktör som du kan blicka tillbaka i nör du kommit en bit och kanske svajar och tror det är lugnt igen.

Jag önskar dig lycka till och följer din tråd när du startar den.

Nu blir det nog inte mer skrivet denna helgen. Ska på kalas! Alkoholfritt....lovar! :-)
Inte konstigt det är lätt att låta bli alkoholen när man hittat ett nytt beroendeframkallande medel. Detta forum. Ni triggar ju mitt belöningssystem! :)
Kram på er och tack!

Önskar jag att jag hade lämnat tidigare för de har växt upp med en pappa som är alkoholist o som inte har varit snäll. Han har aldrig gjort illa dem fysiskt men desto mer psykiskt. Hade jag haft kraften att gå tidigare så kanske de hade mått bättre än vad de gör idag. Jag har väldig ångest o dåligt samvete för att jag lät dem växa upp så. Självklart har han gjort bra saker också för dem men de dåliga tar överhand. Så stanna inte för barnens skull om han inte vill ta emot behandling el verkligen bevisar att han kan sluta med alkoholen.
Kram

Välkommen Aqua

Missbruket ser lite olika ut men ett är säker att vi alla här har samma mönster med att det sakta ökar, både mängden och frekvensen med tiden. Flera här har sportat mycket och är högpresterande människor. De flesta har bra jobb, boende och familjer. Det syns inte utåt dvs.

Ett tecken på problemdrickande är ju att det börjar påverka ens liv och att man dricker fast man lovat sig att inte göra det tidigare på dagen.
Vad bra ned alkoholterapeut. Då kommer du åt de bakomliggande orsakerna? Berätta gärna vad det ger dig. Jag är själv nyfiken på en sådan terapi.

Jag slutade förra året och återvände nyligen igen. Denna gång är det också min utmaning att förändra på riktigt och kunna vara nykter på längre sikt. Byta ut vanor och tankar om A i mitt liv.

Lycka till och välkommen

Kan vara råda dig att läsa andras trådar, skriva om suget när du avstår och titta på dina triggers och hitta verktyg att stå emot. Har du läst under fliken fakta här?

Vad glad jag blir att du känner stöd!!! Vad gäller att fin fru kanske inte tror på dig är det ju inte så konstigt - hon har nog hört det förut. Det tar tid att få tillbaka tilliten och det är en tung period när de som står nära inte tror eller ser vad som händer inom en. Själv känner man att detta är mågot helt annat än det man varit med om innan, men det kan inte de veta. Det handlar om tid, handlingar ich öppenhet. Min man märkte efter ett tag att detta är något annat, här har något hänt... Och nu kan vi kämpa tillsammans... Så mycket lättare. Det är tufft där du är nu, men använd forumet, VI ser att du menar allvar! Kram

Välkommen hit, du skrev För mig ligger inte den största svårigheten i att bryta drickandet, det är att fortsätta vara nykter. Efter ett tag svajjar tankarna och jag tycker inte jag har så stora problem. Ja, sen är jag igång igen. Känner igen varje ord.. Igår svajade jag rejält ,, men med lite hjälp från andra kämpar här på forumet så lyckades jag vinna en dag till :) varje dag räknas.. Välkommen

Hej då va det dax igen!
Men nu få de fan va slut på de här.jag orkar inte längre. frugan stack för några månader sedan jag har 4 barn som jag älskar. men spriten håller på att förstöra allt. jag dricker nästan varje dag mer eller mindre. lite vin för de ska man ju ha när man lagar mat. wiskey i te för de är bra mot förskylning.en eller två öl till sporten framför tven för att det är så.
Behöver pojken leka med han som bor så långt bort jag kan ju inte köra för det är ju godare att ta en öl i garaget så pojken få spela på ps3 istället.
Alla dessa jävla bortföklaringar.har varit så jävla nära att avsluta mitt liv. men till vilken nytta.jag hatar mig själv att jag inte kan motstå den jävla spriten.
hur gör jag?

Det du beskriver har alla av oss varit med om. Efter ett tag spökar hjärnan med en och "det är nog inte så farligt". Mr A är lurig och en jävel till att manipulera. Gå inte på det! Stå emot!
Att sluta är lätt. Jag har slutat röka hundra gånger! Lika lätt varje gång! Så precis som du säjer. Konsten är att inte börja igen.
Att du har bokat tid hos alkoholteapeut är starkt. Jag känner igen tankarna kring att gå till envårdcentral. Känner likadant. Mitt nick är väl genomtänkt! :-)

All läsa vad man själv skrivit är hemskt. Men nyttigt. Det hela blir väldigt påtagligt. Blir verkligt på något sätt.

Finns många hör som funderar och har funderat och lämnat.

Jag kan tyvärr inte se att det skulle vara bra för barnen att vara kvar i en sådan situation. Ett bättre sätt är väl att skydda er och se till att vara särbos så länge han dricker. Detta kan ev bidra till ett uppvaknande för hans del. Så länge den medberoende är kvar hjälper man alkoholisten att dricka. Vad menar jag med det? Jo, utan partnern, som städar, lagar mat, tvättar kläder och skyddar alkoholisten, skulle deras missbruk märkas mycket tidigare.

Flera här har sviter efter uppväxt med alkoholiserade föräldrar. Läs trådar och läs på om medberoende. Det finns bra stöd för dem som lever med missbrukare.

Hoppas du får dina svar snart.

Nyckelpigan och Leverjag: När man får sådana svar i sin tråd är det inte svårt att fortsätta vara nykter! Blir nästa gråtfärdig! Tack!
Jag har inte, men ska, nu när du nämnde den läsa Pellepennans tråd.
Min sambo vet att jag inte dricker nu, men däremot vet jag inte hur mycket hon tror på det!

Kram på er båda!!!! Ni har gjort dag 8 väldigt mycket lättare!

Känns helt overkligt att skriva/berätta om mitt beroende. Är det verkligen jag? Skönt att slippa känna sig ensam i det. Nu har jag även bokat tid till hos alkoholterapeut. Det är privat, vågar inte gå till vårdcentralen utifall jag då finns med i journaler eller dylikt?! Bra jobbat av dig med snart 8 nyktra dagar!!!
För mig ligger inte den största svårigheten i att bryta drickandet, det är att fortsätta vara nykter. Efter ett tag svajjar tankarna och jag tycker inte jag har så stora problem. Ja, sen är jag igång igen.
tack för pepp och lycka till!