Senaste kommentarerna i forumet

Omvänd doping, tack Berra, det tar jag med mig! Den svenska sommarnatten är så finstilt och skör, liksom helgerån att fullbullra sig igenom den.
Vi tog ett kvällsdopp igår, ungarna och jag, upplevde lite samma sak. Så härligt att vara Spik Nykter!
Och jag tycker ändå att du ska ta mod till dig och ge ett feelgoodmanus till div. förlag!!
Kram!

jag hoppas du har ringt samtalet nu. Att du har hittat kraften att handla! Sommar-styrke-kram / mt

till dig! / mt

och mycket, mycket varmt. En sommar med mycket aktiviteter och många möten, med nära & kära men också med människor som betyder mycket i mitt liv men som jag inte träffar ofta. Nu några lugnare dagar och sen med mannen till Skellefteå på AA:s och Alanons landsmöte. Vet redan att jag kommer att träffa vänner där. Vårt helnyktra liv är inne på den fjärde sommaren - otroligt! - jag måste räkna på fingrarna. Och för en stund kan jag minnas sommaren 2011, den första nyktra, det var inte enkelt då. Och jag kunde knappt, nej kunde inte föreställa mig hur bra det kan bli.

Idag ser jag mitt medberoende, mina medberoendebeteenden, på ett annat sätt. Framförallt så ser jag dem. Vi ser våra olikheter och kan handskas med dem. Vi kan tala om det mesta... det har vi kunnat länge, även före nykterheten.... den stora skillnaden är kanske att idag kan vi båda uthärda det vi inte (ännu) kan dela med varandra fullt ut. Sånt finns också. Den kväll jag återvände hem efter att ha lämnat sa mannen att den största sårbara ytan har man mot den som står närmast. Det uttrycket har vi återvänt till många gånger och jag upplevde det starkt häromdagen. Bara måste gråta lite och så fick det vara så.

Nu går det många dagar mellan mina inlägg här. Behovet att skriva här är.... ... uttunnat, har bleknat och mitt skrivande söker andra riktningar.

Däremot läser jag - söker jag livstecken från Sorgsen, kära vän, och jag följer er som är mina "gamla" vänner här - ni vet vilka ni är.

Och så hoppas jag att kedjan av kontakter här löper vidare, att ni som är nya håller taget; läser, skriver och svarar varandra. Vi behöver varandra.

Sommarkramar / mt

du har kommit rätt! Så fint och välformulerat du beskrivit er relation och ditt dilemma. Bra att du stannar upp här och läser, du kommer att känna igen dig i andras berättelser. Din sambo har uppenbart alkoholproblem, visst kan det vara så att han vill förändring (åtminstone i pressade situationer) men sen återfaller han när suget kommer. Det är ett tufft jobb att bryta ett beroende och du kan inte sluta dricka åt honom! Du måste ta hand om dig och ditt liv. Jag vill tipsa dig om Carina Bångs blogg som varit till stor hjälp för mig http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Sök gärna upp Alanon och gå på några möten och känn dig för. Det är ett långt och stort jobb att tillfriskna från medberoende, du har tagit det första (?) mycket viktiga steget genom att formulera dina tankar. Fortsätt och håll taget! Kram / mt

att du är väl omhändertagen och får det stöd du behöver. Väntar på ett livstecken från dig. Kram / mt

Så känner jag med att det tydligör att han inte kommer att ändra sig....
det gör ont att bli bortvald av nåt som är en substans. Jag kommer nog aldrig fatta hur man kan vilja det

Jag har faktiskt sökt olika förlag för att trycka upp en egen bok, men det kostar en del och man får stå för distributionen själv.
Och lämna ett manus har jag ännu inte vågat för att bli refuserad, vet att det finns många författare som slitit sitt hår för att få sin bok tryckt.
Jag har en ganska så vild fantasi så själva författandet är nog inget problem, det är bara att veta i vilken skönlitterär ådra man ska lägga sig.
Alla förlag har specialiserat sig i olika fack och då måste man kan möta upp deras krav, men man kan också undra hur många deckarförfattare kan lilla Svedala egentligen rymma.
Min grej skulle nog hamna inom feelgood känslan, ett sätt att backa tillbaka i sitt känsloliv för att få kontakt med den rätta känslan.
Vad betyder något för mig idag, och inte det som har varit, som alkoholen t.ex.
Att bejaka sina känslor och att få låta dem få flöda fritt, inte skämmas för det man har svårt att nå upp till.
T.ex jag är väldigt bra på att vara nykter, och en dålig person på att vara onykter, alltså fortsätter jag att göra sådant som jag är bra på.
Vissa saker uppskattar inte andra, då gör jag det för mig själv, vem mår bäst av det, du eller andra?
En annan viktig sak är att sätta sig i första rummet själv, jag är alltid viktigast, den som inte mår bra själv har svårt för att ta hand om andra.
Först rädda sig själv, sedan rädda andra, ett mantra som jag har läst mycket på anhörigsidorna.
Själviskt?, nej mer en överlevnadsstrategi, du sätter på dig syrgasmasken först på flygplanet och sedan barnet i stolen bredvid,
Överlever inte du kan du heller inte ha möjlighet att rädda den intill dig.
I naturen är det ännu hårdare, där överlever alltid föräldrarna först, ett dåligt år offrar man ungarna för att få en möjlighet att få en ny kull nästa år,
Dör föräldrarna kommer ungarna att dö i vilket fall, och ingen ny kull kan komma året efter, ett hårt liv.
Där sätter man många ungar till livet för att säkra fortlevnaden och genuppsättningen.

Tillbaka till alkoholen, i midsommars gjorde jag en alkoholfri variant av turkisk peppar shot, det funkar alldeles utmärkt att göra den på vatten istället för sprit.
Vid vårat senaste besök så bjöd vi på detta, en klassiker och vansinnigt gott trots att det inte är på modet längre.
Men...frugan hade råkat förväxlat flaskorna, så barnen och jag fick det med spriten i, och de andra vuxna gästerna den på vatten.
En av grabbarna hann trycka i sig två små shot'ar innan vi upptäckte fadäsen, oerhört svårt att känna skillnaden mellan dessa.
Det slutade med att vi blandade ihop dem och de vuxna fick dricka den resten av kvällen istället, vi vågade inte chansa längre.
Så det kan gå!, men viljan fanns där att göra det rätta i alla fall
Vi ska utveckla dessa och försöka få till varianterna med hallon. Blå fiskar osv, men alla med ett alkoholfri alternativ, supergott!
Man kan shot'a med alkoholfria alternativ, man behöver inte gå och dö i ett hörn för att man har slutat dricka allt med alkoholen i.
Smaken finns där, men inte berusningen, ska det vara så enkelt, ja det ska det!
Många som slutar dricka alkoholen väljer enbart Ramlösa eller Cola, det behöver inte vara så fattigt och uppoffrande.
Med lite fantasi finns det lika många alternativ som de med alkoholen i, men man måste vara lite om sig och kring sig om man ska få något i sig.
Att våga ställa krav när man är ute, och ta med sig alternativ när man går bort till andra för att inte göra dem obekväma,
Jag brukar alltid ha en kasse med i bagageluckan på bilen när vi är bortbjudna, det funkar om det skulle bli pinsamt.
Och nästa gång brukar det alltid gå att få någonting annat än kranvatten som ett lämpligt alternativ.
På det senaste kalaset så sade värden, Berra alla flasköl ikväll är dina, vi andra dricker burköl, då kände jag mig lite speciell.
Senare på kvällen så vet jag att fru dräggel reagerade starkt på att jag var nykter, varför då?
Vad spelar det för roll svarade jag, jo hon ville veta om jag fuskade i femkampen, fuska i femkampen?
Hur då, att jag har alla mina sinnen kvar i behåll och inte har tjall på balanssinnet, är det att fuska?
Ett omvänt dopingfall?

Folk är konstiga i huvudet när de dricker, och ur munnen hoppar det ständigt nya grodor.
Skulle jag vara det svarta fåret för att jag inte har valt att dopa mig som alla de andra, då skulle väl mera berusningsgraden vara dopningsgränsen.
Inte den som valt att inte dopa sig i det här fallet...

Jaja, man slutar aldrig förvånas över hur mycket dumhet det finns i världen, eller som min kollega brukar säga...
..än är inte den sista idioten född...

Idag tog vi två småbåtar ut i en massa olika vikar, fyra grabbar och fyra spön, ingen öl.
Ståendes i båten med solen stekandes i ryggen njöt vi av att få bara vara nära naturen, myggen dansande på ytan, måsarna skrek i skyn, en och annan rovfågel strök trädtopparna med sitt eiik-skrik, det låg segel och motorbåtar i vartenda vik, hällarna rök den blågrå röken ifrån nytända grillar, barnen badade ifrån badbryggan på båtarna med ett tjoande...
Och jag tänkte för en stund, vem fan vill vara full i ett sådant här läge, det vore ju liksom att smita ifrån det härliga livet om något.
Vi fortsatte att fiska i ljuset från stjärnorna, klockan hann bli halvtolv innan vi kom hem igen.
Frugan frågade var f-n vi hade varit så länge med rödvinsglaset skvalpandes i ena handen...
-Äh, det hade du ändå inte fattat dig på svarade jag, ibland måste man faktiskt vara nykter för att kunna ta in den upplevelsen
Jag naturen här och nu, en svensk sommar, kan det bli bättre?
Fiskelycka?, spelar det någon roll, vad var incitamentet med att fiska, man vinner inte varje gång på lotter heller, men spänningen finns där.

Berra

Vad kul att höra av dig! Mindre kul att du är knäckt av detta vi alla här inne kämpar emot. Kanske är det så enkelt att det är först då vi förstår och börjar vår kamp tillbaka igen?
Jag har alltid trott på dig Fenix, du har hela tiden varit ett stöd och ingjutit hopp när jag själv mått skit.
Jag vet att du kommer igen stark och motiverad.
Mina dagar rullar på utan hjälpmedel som Antabus. Jag har tagit det 2 gånger på sista 4 veckorna och känner mig trygg utan det just nu. Att jag är lugn o stabil är att överdriva, jag vaknar vissa dagar och känner mig så förbannad, stressad, misslyckad, orolig, ja allt på samma gång. Sen börjar jag så sakteliga få tillbaka mitt sunda förnuft och tänker bättre tankar.
Fasen, jag vet inte varför jag inte kan vara nöjd i nuet? Alltid denna kamp och strävan efter vadå? Hela tiden söker jag utan att veta efter vad. Jag vet egentligen vad.
Min längtan är att helt enkelt känna att jag är okej, att jag duger, att jag inte behöver skynda mig.
Jag vill stanna upp och vara här och nu.
Känna mig nöjd o trygg med att bara vara Lillper.
Det borde räcka.
Jag har presterat färdigt för några dar framöver nu. Nu ska jag bara försöka vara glad över att jag kommer längre o längre från alkoholens grepp.
Fri sedan den 7 juni.
Vi kämpar på!
Sov gott.

LP att läsa dina rader. Jag är totalt knäckt över att alkoholen håller på att ta ihjäl mig. Måste bryta på allvar nu!
kram
Fenix

Blev tokigt när jag skulle lägga in kommentaren, trodde att den skulle hamna under din eftersom den är till dig; ärligbesvärlig.

Tack så jättemycket för ditt svar och dina fina
ord!:-) Känner igen mig i det du beskriver om bekräftelsebehov och mina tappade känslor. Jätteskönt att veta att jag inte är ensam även om det känns sorgligt när läser dina ord. Kanske är jag inte galen ändå trots
allt?:-) Har precis hittat forumet och ska absolut läsa lite mer här. Hoppas att allt löser sig till det bästa för dig och oss båda. Många kramar till dig!:-)

Hej igen! Har precis läst det jag har skrivit och tankarna bara flyter på när jag lyckas fånga dem i en text... Som om alla åren vi spenderat tillsammans, all kärlek, allt hopp och tusentals minnen spelas upp inför mina slutna ögon. Tårarna rinner sakta ner längs mina kinder när alla minnen kommer upp till ytan... Alla tusentals minnen sköljer över mig som en film som blixtrar förbi. Vår första kyss i regnet. Hans hand i min den natten vi träffades och han tände allt ljus i mitt hjärta. Hur jag vågade ta av mig masken inför honom och vara som mest sårbar under vår första tid tillsammans. Innan allt förändrades och alkoholen växte som en osynlig mur mellan oss när vi både trodde att den andra sov. Hur jag våra första kvällar tillsammans bad honom att gå redan då om han visste att han inte skulle kunna vara trogen eller behandla mig väl... Alla dessa minnen blandas upp i ett virrvarr av honom redlöst berusad, hur han håller någon annan tjej tätt intill sig på dansgolvet. Med bar överkropp såklart medan han ser sig om efter allas blickar. Mina tårar alla dessa nätter, när jag gått hem ensam i mörkret utan att veta om och när han kommer hem. Hans berusade ögon och andedräkt när han ramlar ihop innanför ytterdörren. Kräker hejdlös där han ligger vissa gånger. Sättet att han dricker sin första öl på, vilket gör att jag direkt kan förutspå hur kvällen kommer att bli. Bara på hur han tar sin första klunk. Hur jag de senaste åren inte har klarat av att låta honom komma nära mig... Hotat, skrikit, bönat och bett. Gråtit och varit likgiltig. Det är precis som om jag på något konstigt sätt faktiskt ibland inte bryr mig om ifall han dricker eller ej. Besvikelsen över alla misslyckanden är inte alls så stor som innan. Nästan bara all denna sorg och att jag önskar att han valde annorlunda än sin pappa. Inför de senaste festerna har vi ordnat allt det ekonomiska som inför en seperation. Det har varit mitt enda krav för att han ska åka, att allt ska vara ordnat så att jag bara ska kunna gå. Har berättat för honom att det känns som om en del av oss två tillsammans dör varje gång han super till. Hur jag veckan innan en fest planerar som om jag ska gå... Han väljer trots det att dricka. Jag vet att han inte är ond och att han har många bra sidor såklart. Jag tror även också att han kanske inte medvetet väljer att såra mig och att han kanske tänker att HSB ska dricka lagom. Trots det går det överstyr. Länge har rösten inom mig skrikit att detta inte är rätt plats för mig... Att det finns en annan famn för mig... Ändå denna enorma skulden som är så svår för mig att bära. Hans tårar när han ber mig om en chans till, att denna gången är det annorlunda. Minnet av när hans mamma sa att om jag försvinner ur hans liv är hon rädd för att allt kommer att gå överstyr... Just de orden är svåra att bära. Samtidigt som hela min kropp skriker att här kan jag inte stanna. Jag vill kunna vara någon nära igen. Vill vilja ha någon, vill längta efter att någon ska röra mig. Alla hans pikar om att jag inte har någon sexlust till skillnad från alla andra, hur ska jag kunna säga att jag inte har det till just honom? Tanken på att stanna gör att andetagen fastnar i halsen samtidigt som jag är så oerhört rädd för att jag försökt för lite. Älskat för lite... Överreagerat på hans drickande eftersom han inte dricker varje dag...

Hej! Du är inte ensam. Och man kan absolut ha alkoholproblem fast man bara dricker på helgerna. Jag känner igen de där med bekräftelsebehovet :/ min sambo har också det och jag har kommit på en massa saker han ljugit om, undanhållit mm genom alla år.
Jag har också för varje lögn eller besvikelse tappat lite av mina känslor för honom, vilket är självklart tycker jag ändå. Men ändå ger jag chans på chans och tror att det nångång kommer bli bättre eller bra.

Har inga direkta tips förutom att läsa andras trådar så du ser att du inte är ensam. Finns massor av kloka människor här som skrivit så mycket bra och snällt och stöttat mig och andra.
Kram

Glömde skriva att han dagen efter en fylls har enorm ångest och säger att det "rusar i hans kropp". Pratar ofta om självmordstankar vid dessa tillfällen. Idag kommer "ruset" i kroppen efter tre-fyra öl och när han håller sig till de mängderna kan han inte somna pga av att det rusar i hans kropp...

Min hund Lexi är också nio månader och en riktigt stor hund. Blandning mellan Pyrenee/Berner Sennen och Kuvazs, så hon har blivit riktigt stor. Och jag håller med er att det känns så skönt att nu vara nykter på kvällarna och kunna gå ut på promenad när det har blivit lite svalare. Förut vågade jag knappt visa mig i trädgården en gång, för jag var oftast illröd i ansiktet av allt vin.
Men jag känner som du Konstnären, att jag är väldigt rastlös. Tror det är lite därför som jag hela tiden får migrän när jag inte dricker vin, var ju lättare att bara sitta ner och göra ingenting när man var lite lullig. Får försöka lära mig att slappna av även utan A.

Varje dag utan A är en stor vinst och det kommer att komma många fler.

Bara att slippa oron för att jag ska sluddra om någon ringer, att slippa somna i filmen på kvällen, sova gott utan ångestvakningar, är ju belöning direkt för mina ngt fjuttiga, men ändå 3 dagar utan A. Huvudvärk har jag, men har läst i ngn tråd att det förekommer när giftet går ur kroppen. Känner mig stark, lugn, bestämd över mitt beslut. Jag som klarar allt annat ska väl fixa det här. Ikväll blir det ingen alkohol heller. En dag i taget. Man kan googla vilken normal drink som helst med ordet "virgin" innan så får man bra förslag. Igår vitrin Mojito, ikväll virgin Cosmopolitan. Ha en härlig sommarkväll!

Livlig är bara förnamnet, som tur är bor vi granne med en golfbana, där man tidiga mornar och kvällar har härliga promenadstråk. Han börjar även vänja sig att gå med på en golfrunda, även om han tycker att det kan bli lite tråkigt.

Vad bra att livsandarna börjar vakna. Men trädgårdsarbete i denna hettan är kanske inte så bra. Men helt klart bättre än att
vakna framåt vargtimmarna med ångest och svettiga lakan. I början när jag blev nykter kunde jag ha ett ljusrosa skimmer över
alkoholen, att precis som du skriver det kan vara nyttigt med ett par glas vin om dagen, Hjärtat och hela köret skulle må så
bra. Varför ska det vara så lätt att försköna alkoholen när man vet vad den gjort med mig.
Lite flummeri blev det
Konstnären

Märkligt tänkte köpa en dansk-svensk gårdshund, men det blev en labrador. Dom ser så härliga ut gårdshundarna.
Väldigt aktiva kan jag tänka mig. Jag trodde jag köpt en vanlig labrador, men det visade sig att det var en jaktlabbe.
Aktiv till tusen, och blir lätt uttråkad utan stimulans. Behöver inte var sysslolös med henne.
9 månader hm, kanske lite trotsig då.
Konstnären

Har också en härlig hund dansk-svensk gårdshund 9 månader

Ja visst är bland det bästa att vara vit just handlingsfriheten, kunna ta bilen när man vill, och som idag avvakta tomtarbetet till det blivit svalare, utan att vara för lullig för att kunna göra ngt vettigt. Igår satt jag och läste många trådar, och ffa du konstnären är en inspirationskälla och härligt uppmuntrande.

Jag kom till forumet för att söka hjälp om hur jag ska övertyga min flickvän om att hon inte kan kontrollera sitt drickande men tänkte att jag skriver lite här också eftersom jag är uppvuxen med två alkoholiserade föräldrar och känner igen mig väldigt mycket i din situation. Om vi fokuserar på mamma så var hon medberoende i många år (pappa har alltid varit periodare), hon tillbringade större delen av tiden med att tycka synd om sig själv tills hon slutligen blev alkoholist på heltid. Hon försvann på nätterna, försökte ta livet av sig, brukade säga godnatt till min 14-åriga lillasyster med orden "när du vaknar imorgon är jag död", vi lyckades få henne tvångsinlagd på psyket (akut självmordsrisk) och till slut fick hon medicinering och det hjälpte lite.

Jag har dock valt att kapa banden helt med båda mina föräldrar, de har fått så många chanser och sumpat alla. Jag vägrade prata med dem i 4 år, sedan föll jag till föga och bjöd in dem på middag, mamma ursäktade sig under förrätten med att hon inte mådde så bra och gick och däckade i soffan, pappa var även han berusad men lyckades hålla sig vaken hela middagen även om han sluddrade och var fyllenostalgisk. Efter det så fick jag nog, man kan prata med en alkoholist, man kan ställa ultimatum, man kan göra i princip vad som helst men om personen inte vill eller kan ta itu med sitt problem så kommer de aldrig förändras. Det är tragiskt men vissa människor är bara körda, du kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. Håll kontakt med din mamma eller kapa banden men oavsett så låt inte henne dra ned dig, hon har problem och du ska inte behöva lida för att hon inte vill ta itu med dem.

Min åsikt iallafall, vissa anser mig kall men i slutändan behöver du sätta dig själv främst, du kan inte offra ditt eget välmående för att hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.

i dag, men jag ska inte klaga. Tack sissan1 och vickan69 det värmer. Har blivit en rastlös jävel sedan jag sa adjö till A.
Måste göra något, och speciellt nu när jag är ledig. När jag drack var det ingen brådska med någonting, mitt motto var
det fixar jag i morgon, som jag naturligtvis inte gjorde. Kunde lova guld och gröna skogar till allt och alla, men jag höll aldrig
det. Nu tänker jag mig för i nyktert tillstånd, klarar det och det, vill jag gå dit och dit. Börjat ta mer kommando över mitt eget
liv sedan jag blev nykter. Klar fördel, innan var jag med på det mesta. Vi brukade umgås några kvinnor och jag och vår huvud-
sysselsättning var att dricka vin och prata skit. Dom finns inte kvar sedan jag nobbar alkohol, har träffat dom ett par ggr. men
jag kände mig väldigt outstanding. Tjatade på mig att du kan väl bara ta ett par glas vin. Men jag kan ju inte det sa jag, jag vill
ha allt eller inget. Gör inte så mycket egentligen. Är nog en liten ensamvarg, trivs att vara själv i perioder.
I morse cyklade jag ner till hundbadet och badade med min hund, hon är en riktig fena på att kunna simma. Så är hon en underbar
liten labbedam. Hon har hjälpt mig otroligt mycket, känt alla mina skiftningar, oro, strress, ångest, och har alltid funnits vid min
sida sedan 5 år. Men jag kan inte nog poengtera att detta forum har hjälp mig otroligt mycket.
Kunde jag sluta dricka, så kan du och alla andra oxså. Viljan, beslutet viktigast av allt. Titta sig omkring, här finns massor av folk
som verkligen har alkoholproblem. Dom sitter inte på parkbänkarna, nej dom flesta tillhör social grupp 1. Kunde aldrig tro att A
var så farligt som det blev för mig. Känner en oerhörd frihet utan, slippa planera, handla, gömma en undan några liter.
Ikväll vad som än händer inget första glas för mig
Kram Konstnären