Senaste kommentarerna i forumet

Det var inte så dramatiskt som jag trodde. Lite papper att läsa och sådant. Nu ska han sätta sig in i hur det ser ut sedan ska jag få pengar fördelade till en gång i veckan vilket kommer hjälpa mig att inte smälla massa pengar på strunt som det lätt blir. Tänker att det också kan hjälpa mig att låta bli att köpa alkohol, det kostar ju ändå nästan 300kr med mitt "två dygns kit". Imorgon möte om vilken hjälp jag behöver med mitt missbruk. Känns lite overkligt men det går nog bra nu när jag äntligen fattat att jag måste lägga korten på bordet som man säger. Skulle egentligen träffa en kurator för samtals stöd i övermorgon men jag får nog avboka det, känner att jag inte orkar allt detta på samma vecka, det blir för mycket bara.

Kämpa på alla där ute!!!

Tack kära vänner för allt stöd jag fått från er idag, Muränan, PP, Ebba. Det värmer hjärtat. Läst artikeln i DN Muränan, tror jag läste den tre gånger. Nu känner jag mig inte lika svag igen. Jag ska nu satsa på ett helnyktert liv, känns bara lite långt till 10 juni, men nu vet jag att det går. Är fortfarande trött och sliten men jag vet att tiden ska läka denna trötthet. Det blir en kamp varje dag, jag vet det ju så väl. Men vad är den lilla kampen jämfört med att återvända till gropen. Det får bli antabus eller campral, men jag läste någonstans att det inte var bra om man är över 65 år och det är jag ju. Jag får prata med husläkaren om det. Varit vid minneslunden och havet och tagit riktigt djupa andetag ända ner i magen. Rädd och osäker är jag men det vet jag ju oxså att det hör till efter återfallen det försvinner lite för varje dag. Jag är juså glad i livet när jag varit nykter ett tag och har tänkt aldrig mera. Den där stressen professorn skriver om stämmer in på mig. Jag vet inte själv varför jag stressar jag är ju för sjutton pensionär. Om jag t.ex gör en sak är jag samtidigt inne på det jag ska göra senare. Tror att det är sviter efter allt missbrukande. Det hade man inte aning om att man skulle få en sådan mäktig fiende när man var ung och blev full på ett glas vino tinto. Jag gråter över era fina rader till mig och muränan visst hör jag hemma här.
Kramar konstnären, återkommer förresten

Du har verkligen försökt att skydda ditt barn och samtidgt försökt påverka din partner att sluta dricka alkohol. Nu stannar du upp. Du har modet att blicka tillbaka och se att det du gjort inte haft den effekt du önskat. Nu vill du göra annorlunda och du börjar fundera på vilka möjliga vägar du kan ta. Att vara en god förälder är viktigt för dig.Du har en klarsynt dotter som tydligt markerar att hon inte mår bra av situationen. Fint!

Socialtjänsten omhändertar inte barn som har en ansvarsfull förälder. Jag hoppas att andras berättelser här på forumet kan stötta dig inför de beslut du behöver ta. Igen, ett varmt välkommen.

Vänligen Li-lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så ljuvligt dina reflektioner låter. Njut av de härliga dagarna. Då blir det lättare de svåra. Kram ?

Det kommer en tid när de kommer tro på dig igen. Allt eftersom tiden går & de ser dig nykter & att du gör kloka val kommer förtroendet att sakta växa fram igen :)

Välkommen hit! Jag vill passa på att berätta att alkoholhjälpen är ett anonymt forum av många skäl, främst för att det har visat sig vara hjälpsamt för så många. Ibland händer det att vi redigerar ett inlägg. Orsaken är ofta då för att det är ett hotfullt eller kränkande inlägg men det kan även vara reklam eller privata uppgifter så som mejladresser. Det är fint att se att ni är så många som skapar relationer här samtidigt är det just anonymiteten som ibland möjliggör intimiteten och uppriktigheten.

Hoppas att du känner dig hemma här och fortsätt gärna skriv!

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tack det värmer att höra. Så enormt jobbigt att må så här och känner mig så ensam i detta.

Eh... ups! Vad hände nu...? Tre gånger? Tja, varför inte. :-)

Du är ju helt enkelt bara bäst! Puss och kram

Du är ju helt enkelt bara bäst! Puss och kram

Du är ju helt enkelt bara bäst! Puss och kram

Välkommen hem igen kära vännen. Det är här du hör hemma, eller hur?

Älskade du. Det handlar inte om att andra är duktiga eller att det är fel på dig. Vi är alkoholister. Glöm inte det. Det är en sjukdom. Ett beroende som ligger och slumrar i hjärnan i väntan på att få vakna till liv. Det handlar inte om att bli frisk - för beroendet finns där hela tiden. Däremot handlar det om att orka bemästra alkoholdjävulen. Inte låta fanskapet få grepp om oss igen. Inte bjuda in alkoholen i livet igen.

Vi har dryftat det här förut, men jag tror verkligen att merparten av alla alkoholister kan glömma det där med att kunna dricka igen på ett "normalt" sätt. För egen del har jag inte prövat under den här tiden, så jag VET inte om jag tillhör minoriteten som skulle klara det. MEN jag behöver inte ta reda på det. Jag har ju mina aningar om vad svaret är. Jag vill inte riskera allt... alltså tvingar jag mig varje dag att låta bli. Ibland går det lekande lätt, ibland är det dödens jobbigt. Men det måste göras varje jäkla dag. Och älskade du. Nu har du väl ändå prövat nog? Det går inte. Nu har du valt livet och jag är innerligt glad för det. Har för övrigt lite svårt att ta in det du skriver... att det var så mörkt... att du inte ville vara med längre... Det river i hjärtat och tårarna rinner... men jag är glad att du är här nu.

Jag tror att du skulle behöva samtalsstöd och antabus/campral. Du har väl absolut inget att förlora på det? Ta emot all hjälp som går att få.

Tänker på dig jättemycket. Skickar värme, kärlek och styrka till dig...

Det är en bra början. Häng här och läs, fatta ett beslut att ta en dag i taget. Lägg allt annat åt sidan, det är tyvärr ingenting man lyckas att lösa så länge vi dricker. Det är något att ta tag i mycket senare. Idag - och alla andra dagar med för den delen kan vi börja en förändring. Det är ett modigt steg och inget att skjuta på framtiden. Det blir aldrig "lättare" än just idag. Men tyvärr är det inte lätt. Men det går, jag lovar!

//PP

Muränan skrev något riktigt bra och fint härom dagen, här i min tråd. Att skalet måste knäckas innan vi kan veckla ut vingarna. Har funderat en massa på det, och jag tror så sakta att det ligger mycket i det. Lever vi med alkoholen kan det leda till att skalet knäcks, men det är inte säkert. Kanske knäcks skalet först lång efter det vi har lagt alkoholen åt sidan? Men en sak är säker och det vet både du och jag att det inte går att leva i ett missbruk över tid. Det finns i sluttampen bara två möjligheter. Antingen tillfrisknande eller vi går under. Jag har gjort mitt val Konstnären! Jag tänker inte gå under av alkoholen. Jag tänker inte gå under av sorg eller depression heller för den delen, men jag kommer att prova olika vägar tills jag hittar rätt och blir frisk. Inte bara frisk utan en hel stabil person som faktiskt är glad i mig själv igen. Ja det låter kanske förbaskat ambitiöst, men jag tycker faktiskt att jag är värd det nu....

Tycker nu att du nu ska strunta i vad som skett den sista tiden. Du vet på allvar att det inte går, och du vet på allvar att vägen till bättring går via ett helnyktert liv. Och grejen är att du även redan vet hur du ska ta dig dit, eller hur? Och när vi väl är där handlar det bara om att hitta verktygen för att inte förledas till att tro att vi någonsin. NÅGONSIN - kan återvända till myselimys med alkohol. Det är inte för mig och det är inte för dig!
Ingen av oss har tid till detta längre. Det känner du ju själv med, eller hur? Du är ju inte purung längre, och dagarna vi har kvar är ju värdefulla egentligen. Du kommer ju tillbaka till att känna det, om du avstår från att hälla i dig giftet.

Under tiden tycker jag som sagt att du helt enkelt ska strunta i att fundera på snedstegen du på senare tid haft. Det kommer inte att hjälpa ett smack om du gör det. Ja, egentligen kan man garva åt det. Hur enkelt låter det inte när vi skriver detta till någon annan? Hur oerhört svårt är det inte att tillämpa på sig själv? Du som jag har valet varje dag Konstnären. Det gäller för övrigt Gagarin med!

För egen del funderar jag på om jag ägnar för mycket tid kring att fundera på de problem med drickat jag haft? Förmodar att min tid här på Forumet egentligen är ett sätt att hantera min egen rädsla för att trilla dit? Ett bra exempel på att inte tro att bara för att någon inte dricker längre, eller lyckas hålla sig nykter så är vi helt botade. Det finns kanske ingen bot? Du skrev för övrigt hos Muränan att du känner att alla andra är så duktiga - Hallå där! Det har ingenting med duktighet att göra och framför allt så påverkar det ju inte dig vad andra gör eller inte gör? Jag för min egen del kommer försöka att inte tänka så mer, och inte ha synpunkter på vad andra gör. Det är förbaskat svårt, så sent som igår fick ja en känsla av att jag skulle ge goda råd ;-) Dig känner jag ganska väl nu Konstnären, därför känns det inte som jag klampar in när jag nu hoppas att du nu väljer rätt väg.

Styrka och kramar

//PP

Som kommer att vara nykter :)
Idag känner jag mig stark! Solen lyser och hopp om annat än alkohol finns!
Jag känner mig pigg, glad och genuint nöjd!
Googlade på goda alkoholfria alternativ det känns bra! Hälla det i fina glas och njuta :)
Livet känns bra just nu och vet att det vänder i vågor fram och tillbaka!
Denna resa är intressant, jobbig, härlig, och ibland kämpig! Olika känslor välver över för att sakta byta av varandra!

Läser mycket av alla er här inne och är så tacksam för detta forum! Hade inte fixat detta utan andras erfarenheter!

Kram <3

... har tänkt på dig sen dess.

Tänk om du skulle gå uppför ett berg. Väl uppe sätter du dig ner, bekvämt, och sluter ögonen. För ett tag är det bara du, tillsammans med berget. När det känns som att det är dags öppnar du ögonen och låter din blick svepa över allt du kan urskilja som ligger långt där nere, långt där borta. Det du ser är kursutbudet. Vad vill du förkovra dig i? Vad väljer du? Vill du veta mer om hur det är att stanna med en sjuk man som du inte längre älskar? Kanske ska du bestämma dig för att lära dig mer om hur det är att gå iväg i en svår situation, med allt det innebär? Eller skulle det vara läge med något alternativ mitt emellan?

Det jag försöker säga här är något jag kommit på nu under våren när jag hade något extra delikat att jobba med. Jag tänkte som så att nu ska jag studera mina alternativ mycket noga. Dom är kanske inte så många och inte så roliga, men jag ska bestämma mig för vad jag vill uppleva och lära mig mer om. Jag såg tydligt vilka olika slags känslor där fanns, vilka slags reaktionsmönster. I samma stund som jag upplevde att jag själv var den som bestämde hur jag skulle göra, utifrån vad jag bestämde att jag ville utforska närmare, så infann sig en lättnad över att där fanns ett val. Och min situation blev omvänd, från att känna att det var något jag råkade ut för till något jag skulle lära mig att bemästra.

Å, jag vet inte om du förstår, om andemeningen går fram. Men jag tänker på dig hur som helst, vill dig förstås väl precis som alla här inne. Och jag vill att du ska ha dirigentpinnen i din hand och uppleva själv att det är så också.

<3

Jättekram.

Nyligen hemkommen efter att ha avlagt ett slags besök på främmande mark med människor jag knappt känner eller ens träffat. Det var väldigt nära att jag skulle låtsas som att jag var normaldrickare. Men hur det nu än var så flög sunda förnuftet i mig och jag bestämde mig för att berätta för ena halvan av värdparet att jag inte dricker alkohol. Och hur for det som då, tror ni? Jo, det blev ett något kantigt: "Jo, förstår du, jag har gått och blivit nykterist eftersom jag tycker jag dricker så alkoholistiskt."

När andra halvan av värdparet dök upp strax därpå så blev det lättare. "Jo, jag sa just att jag gått och blivit nykterist".

Sen gick det av bara farten.

Men visst är det på det viset att jag skulle vilja ibland. Dilemmat är ju att jag vill så mycket och då är det bättre att tämja i farstun eller vad man nu ska säga.

Kram på er.

Usch det skulle kännas jättejobbigt. Särskilt när det är en mamma. Har inget bra att skriva mer än att jag förstår ditt problem.

Jag vill bara säga att jag känner igen mig ii nästan allt du skrivit. Jag tänkte också som du att jag skulle vänta tills barnen blev stora, men det blev aldrig rätt tid punkt. Det blev jul, midsommar, någon fyllde år osv o då kunde jag ju inte göra det. Men till slut blev det bara för mycket o jag stod inte ut längre. Känslorna hade också försvunnit. Så jag tog steget tillslut efter mer än 20 år! Det är jättejobbigt men jag har inte ångrat det. Det är ca 11/2 år sen nu. Mitt ex drack inte bara på helgerna utan nästan varje kväll även om han skulle jobba tidigt. Han blev en hemsk person när han drack! Han valde spriten! Jag gav honom så många chanser men han kunde inte sluta och han dricker fortfarande. Du ska inte stå ut med hans beteende, du är värd bättre!
Kram Izzy?

Hoppas du snart blir bättre tänker på dig mycket. Kanske tar det tid när jag var nere i en depression vände efter 2 veckor faktiskt så ge inte upp. Har inte skrivit på ganska länge, men tack kära vän att du tänker på mig. Jag lägger korten på bordet inför dig, varit i dödens dal igen, varit nykter i en vecka. Vet inte vad det är med mig, vad faan tror jag att jag ska bli en förstagångsdrickare igen. Ångesten gjorde att jag var tvungen ringa min läkare och fick utskrivet sobril att ta över helgen för att undvika inläggning. Mardrömmar har jag haft som varit för jävliga, mord, alkohol, galna drömmar helt enkelt. Vaknat genomsvettig i vargtimmen och ångesten har tickat som en mina i mig. Nu äntligen har den släppt och jag kan fungera, otroligt vad min gamla kropp har fått gå igenom. Är långt ifrån klar med mig själv men en strimma ljus har infunnit sig. Ska tillbaka till läkaren tionde juni då en planering ska göras. Jag måste jobba aktivt med att åtminstone försöka bli helnykter. Vad är detta för jävla drog som tar mig helt och hållet i besittning. Just nu blir jag äcklad av alkohol. Gagarin har börjat inta campral och kan nu bara ta ett glas. Vet inte om det är något för mig får diskutera med min läkare. Det får bara inte bli en svart sommar igen, Orkar inte. Har målat i raseri när ångesten var som värst. Tittar på det nu och fattar ingenting bara svart. Vi klarar det pelle min kära trogna vän
Tusen kramar konstnären

Åh blir så glad när jag läser hur långt du nått och hur bra du mår!!

Veckan började som jag misstänkte, men mitt huvud skrek inte efter alkohol igår en helt underbar känsla av frihet.
Tog en långrunda med hunden igår kväll och rensade huvudet, nickade åt eken och log ännu ett steg.
Förstår om ni blir trötta på min lycka av att vara nykter, men vill så gärna att alla får känna den känslan av frihet istället för dimman.
Så helt underbar morgon och nu tar jag en nivå till i min resa mot den kvinna jag bygger.
Gör kloka val idag med och önskar er alla en härlig tisdag med bra val för er själva

Starkt jobbat att hoppa över trots att det bjuds. Svårt det där att han inte kan tänka sig att avstå. Men det går ju verkligen inte att tvinga någon. Synd också för den delen tycker jag som nu återigen haft några nätter ((och dagar) opåverkad av alkohol och känner hur underbart det är att sova utan alkohol. Det missar han. Men du kan avstå själv Sattva, även om det är svårt. Ger dig lite styrkekramar till helgen!

Hej! Känner igen mig så mycket av det du skriver. Alkoholist? Nja kanske, kanske inte men garanterat i riskzonen. Måste man fundera är det nog tragiskt nog ett ja. Att du verkligen älskar alkohol (precis som jag) är nog största faran.
Är ungefär i din ålder och jag har efter mycket om men bestämt mig för att jag är alkoholist. Inte lätt att erkänna för sig själv. Jag vet!
Du får gärna höra av dig om vill. Vet inte om e-mailadressn syns? Är ny här och förstår inte allt ?
Kram Malin