Senaste kommentarerna i forumet

Det är svårt! Ibland går det, ibland inte. Och de gånger det går dåligt mår man ju oftast så dåligt efteråt och då är ju frågan-är det värt det? Jag har för övrigt svarat dig mera i min tråd. Ha det bra!

Ja strategier är bra. Jag har läst din tråd och jag fick själv rådet här i början att starta med t ex en månads nykterhet. Jag ville inte riktigt ta till mig det då men nu har jag provat att dricka kontrollerat ett tag och det har väl gått okej men inte helt bra. Igår var jag aptrött och hade ångest trots att det inte gick helt överstyr dagen innan, men det gick heller inte helt bra. Jag drack onödigt mycket trots att jag inte hade något starkt sug. Så nu blir det inget vin eller starköl på en månad. Vin är farligast för mej. Därför tänker jag låta bli det nu. Jag tänker på sin höjd ta en folköl eller något gott och läskande alkoholfritt alternativ. Om du vill och känner dig redo, häng på!

Det är en befrielse att berätta för nära & kära ☺ bra jobbat. Önskar dig en nykter bra vecka!

Är att ta en lr två månader nykter för att rena kropp själ & hjärna. Läs runt här bland trådarna. Finns mycket matnyttigt. Skriv & åter skriv då får du ett facit över hur du tänker reagerar & mår. Eftersom du sökt dig hit har du kanske problem lr? Kämpa på :)

Men de finns där för att hjälpa. Hitta lösningar för att er familj ska fungera på bästa sätt. Nått de tycker är bra är att man går någon form av behandling. Kommer inte ihåg nu om du gör det ? Lr om du endast genomgått avgiftning. Håller tummarna för dig ☺

Start på en riktig skitvecka, men bra att man vet det innan så kan man bli förvånad om den blir bra.
Helgen blev riktigt trevlig och Sysifos jag tror också att han vill men inte är där ännu.
Så laddar mitt mantra ditt val, dina konsekvenser och hoppar ut i veckan och laddar med kloka val för mig.
Hoppas ni alla får en bra måndag och gör val som är bra för er/ kram och styrka till er alla

Min man bad om att få åka på en resa med sin bror som 50-års present/ verkade bra allt men jag varnade honom för frestelsen att dricka/ han kom hem och jag fråga har du druckit ja sa han bara två öl både fredag å lördag/ blev så fb han är alkoholist alltså nolltolerans/svårt att fatta tycker jag/jag avstår också att dricka för hans skull helvete.....

Tänk vad tiden går.
Nu är det snart en månad sedan jag lade in mig på avgiftning på Capio Maria. För en månad sedan tyckte jag livet var skit och allt var tråkigt. En uppgivenhet fanns och jag kunde verkligen inte se att det skulle ändras. På bara dessa fyra veckor har jag stabiliserats både fysiskt och psykiskt. Mår nästan oförskämt bra helt plötsligt. Självklart kommer tankarna igång när jag ser hur uteserveringarna fylls med glada människor som tar ett glas i solen. Jag letar nu ständigt efter små kickar genom träning, musik osv. Måste gå att få den där sköna känslan som ett par glas vin gav mig med andra medel. Nästa mål är nu 6 veckor av nykterhet. Försöker hela tiden hålla korta och koncisa mål. För evigt känns lite långt just nu.

På onsdag är familjen kallad till Soc. En av anledningarna till att jag drog mig att söka hjälp. Vet att det är rutin men det tar ändå emot.

Din resa inspirerar.
Vaknade idag efter en jättefylla igår och jag tror att jag bestämt mig för en radikal förändring att jag måste dricka mer vuxet. Att läsa om dina strategier är första steget till en förändring.
Fortsätt kämpa, du är grym!

Fint att det fortsätter så bra för dig, Kloker! Impad! Och tänk vad bra att få extra löpningskvällar på köpet ;) Maraton nästa?

Idag kan jag bocka av 9 alkoholfria veckor. Eller 63 dagar (det låter mer och bättre ;). Känns bra här med. Hade mors dag middag ikväll. Jag bjöd på mousserande till skaldjurspajen. Själv satt jag med min Ginger Beer och var nöjd. Hällde ut det som blev kvar i flaskan. Sånt kan fortfarande kännas lite udda. Eller sorgset en kort stund. Men det går över ganska fort.

Bra jobbat! Fortsätt kämpa på!

Nu har jag läst recensioner av boken och tänkte på en gammal chef som sa att lust och våldscentrum sitter nära varandra i hjärnan!

Tack för kramen! Den värmer. Som tur var hade jag skrivit inlägg nr 79 innan jag visste det jag skrev i nr 80. Det bara bekräftar att nu finns det absolut inget att hoppas och drömma om längre.

Tack för mig!

Blir ledsen när jag läser din förtvivlan och finns inget att säga, så skickar en kram

.

Ska läsa 50 shades of grey, jag börjar äntligen tycka om mig själv och tro på mig själv! Bra jobbat säger jag till mig och dig!

Det är 50 shades of grey, äntligen köpt den på DVD, så nu fick jag se den förlängda versionen. Jag förstår att den filmen inte riktigt är en oscarsnominerad film. Men jag läste böckerna och blev vansinnigt förälskad i allt. Även filmen. Den bokserien ändrade mitt liv, till det bättre, och har gjort i flera år nu ;)

Jag har funderat på en sak de senaste dagarna. Kroppsnöjdhet. Ni som läst min tråd ett tag eller följt med på just min resa, ni vet ju att jag ibland inte alltid är så snäll mot mig själv. Att jag (ibland) mobbar mig själv och att minime ibland gör sig påmind.
Lång historia kort, de senaste dagarna har jag lixom känt mig hemma. I min egna hydda. I min kropp.
Jag trivs. Visst har jag celluliter, skavanker, väck som inte borde finnas enligt dagens rådande sjänhetsideal.
Men jag har även muskler, styrka och är hel. Min kropp tar mig dit jag vill. Den orkar med.
Trotts att jag misshandlat mig själv, så är den där. Utvecklas, förändras.
Och så gör även jag.

Jag ska för första gången skriva här och faktiskt mena varenda ord, jag trivs med mig. Jag trivs med min kropp.
Jag har ingen aning om hur många kilon jag väger, jag är verkligen inte deffinerad, men jag är jag.
Lång, mjuk, hård och stolt. Så tack kroppen min, att du orkat med mig. Och tack för att du är frisk.
Tack för precis allt som du ger mig.

Kram på er!

Konstigt man vet inte när de jobbiga tankarna kommer där det känns omöjligt! Nu känner jag att denna dagbok är bra!
Jag hade ju glömt hur pigg och hur bra jag mått i någon vecka! Då dök känslan av att vilja ha igen!
Semestern är för långt bort att det är omöjligt att tänka på än!
Lockas av måttligheten!
Tack jas 75 för ett utomordentligt tips!!
Kram <3

Jag är i chock! Fick just reda på att idag reser han på semester med sitt ex som det tog slut med för ett och ett halvt år sedan!

Snabba puckar! Kan säga att det var inte en av kvinnorna som han var med, för mindre än en månad sedan...

Vi har haft en bra mess-tråd idag. Det finns ingen framtid för oss. Han är arg för att jag har klampat in på hans revir. Han säger att viljan att bli nykter måste komma från honom. Det vet jag också. Det är bara att när man sett någon försöka, och försöka och varje försök gör att kvicksanden drar ner personen djupare då måste det till någon utifrån som påverkar händelsen.

Jag har raderat telefonnummer nu. Jag har dolt honom, men inte blockerat honom från mitt liv. Jag har bett om återkoppling hur hans liv ser ut framöver. Jag vet att jag kommer undra. Han kommer inte längre finns som en del av mitt liv.

Jag ska gråta mer. Sörja ordentligt. Jag har gråtit mycket denna helg, och mer kommer det bli. Det kommer inte bli lätt, det vet jag men "Snipp, snapp, så var sagan slut".

Det vill säga att jag inte varit full. Som ni ser ovan har jag druckit alkohol men med måtta och utan fylla och skandaler. Känns skönt! Lämnar denna helg bakom mig, nöjd! Tredje helgen utan fylla känns otroligt skönt. Fortsätta framåt i samma anda.

Tja, jag läste på systemets sida att det inte blir någon mer belöning i hjärnan när man kommit upp i 0,6 promille. Då räcker ju 2 glas utmärkt... Om bara hjärnan kunde fatta det!
Det är verkligen bra att ta sig själv genom hela vägen till hur det blir... Och att minnas.
Och så tråkigt tycker jag egentligen inte att det är.

Du vet att vi är ett par stycken som till och från undrar hur du har det, eller hur?
Läser du ibland så kan du väl skriva ett par rader...

//PP

Ja, det är underbart att vara vaken, särskilt när man tittar på film. Blir lite nyfiken på vilken film det var. Kramar

Har under de gångna åren ställt mig frågan en miljon gånger om alkoholen är hönan eller ägget som du skrev Muränan. På något sätt kanske det är så att det faktiskt är båda och för alla oss som använt alkoholen som flykt? Och vem av oss som skriver här inne har inte det? Varenda en skulle jag vilja påstå. Sen finns det naturligtvis personer som blir deprimerande som inte dricker, men de är sällsynta just på det här forumet. Men egentligen spelar det mig ingen roll idag. Jag gör nog bäst i att strunta i den typen av fundringar, för mig leder de ingen vart.
Skulle för egen del önska att jag kunde förmå andra att slippa begå samma misstag som jag själv gjort. Men det är oerhört svårt. Viljan hos oss att med alla till buds stående medel försöka mixtra med vårt drickande är så oerhört stark. För min egen del tog det evigheter innan jag var beredd att ge upp, frågan är kanske till och med OM jag idag verkligen helt och fullt har gett upp? Det finns ju så många exempel på personer som helt plötsligt efter mycket lång nykterhet trillat dit igen. Det är helt obegripligt svårt att förstå, och det är något som idag kan oroa mig. Samtidigt vill man ju inte gå omkring och vara orolig för framtiden när det kommer till återfall.

Sen har vi våra vänner härinne som fortfarande inte är framme vid ett slutgiltigt beslut. De krånglar sig till döds med att försöka stävja sitt sug, reducera, få sin konsumtion undrar kontroll. Precis som jag själv, försöker de kämpa med detta till vi blir blå. Under den resan förstörs relationer, familjer, vänskap och framtid. Det tär även på självkänslan och äter vårt självförtroende. Tacka fxxn för att vi någon dag senare i livet blir deppiga och ifrågasätter vad vi ställde till med. Det kommer som ett brev på posten. Jag vill inte klampa in och kraxa ett tråkigt budskap, samtidigt kliar det ibland. Vad är det ni inte fattar? Jo, jag vet ju, det är exakt samma sak jag själv inte fattade. Så jag låter det oftast bero. Vill verkligen inte framstå som någon som lägger sig i, någon som ger andra pekpinnar, en kaxig besserwisser och nykter alkoholist. Men nu gör jag det ändå ?: Lägg ner! Varför då? Jo för att det är så förbannat jobbigt, och till råga på allt är det så löjligt liten chans att lyckas. Jag är väl medveten om att vi är alla olika här inne. Visst finns det en och annan som kanske skriver här som fortfarande är på "rätt" sida om gränsen. Vem som är vem måste vi komma fram till var och en, men har du krånglat mer än ett år så blir min rekommendation att försöka ta en helvit period. En mycket lång helvit period..
Vi är trots allt ganska många som skriver här sedan en tid tillbaka. Är det för att fortsätta bearbeta oss själva? Eller att försöka hjälpa någon annan? Kanske en kombination skulle jag tro. Håller det mig på banan är jag nöjd. Gör det att någon annan fattar ett bra livsbeslut blir jag lycklig!

//PP

Bra jobbat!
Du har verkligen gjort ett imponerande jobb. Tänk vad starkt att berätta för barn och vänner. Nu har du ett rejält ansvar också om du lovat att berätta. Tänkte lite på vän 3 och att han efter kramen pratade om en pungspark.., den kramen ska du vara extra nöjd med för det delas nog inte ut särskilt många kramar där.