Senaste kommentarerna i forumet

Har läst igenom hela din tråd och det fantastiska halvår som gått. Så fint det verkar gå! Nu är du redo för en alkoholfri sommar.

Ta vara på dig

//PP

Det är samma för mig på ett sätt men inte fullt ut. Jag har inom mig bestämt att vi ska fortsätta. Jag är gift utomlands och av olika orsaker utesluter jag separation. Jag måste få det till att fungera bara. Maken går på AA och han tycker det är jättebra. Jag har inte den minsta lust att gå hos psykolog eller nåt annat, har gjort det i hundra år, känns det som. Det räcker för mig. Däremot kan jag tänka mig att gå på Alanon för att få VÄNINNOR, för det vill jag ha. Jag har det lite ensamt med en jävla ALKIS. Så det så!
Kram från Ursula

Han är i full färd med att manipulera dig. Om han vill dig väl, varför gjorde han inte allt för att trösta dig när du var så ledsen? Jag känner igen det där iskalla, min man har haft samma sätt. Iskallt, rätta ordet. Hans hjärna är förstörd. Så jag säger dig, gå inte på det. Gå inte på hans skitsnack. För det är det det är. Skitsnack det om "undantagskväll". Och hans psykolog sen, var har han hittat den? Finns väl inga psykologer som "tillåter 3 glas i veckan" för en alkoholist, absurd diskussion. Din man ljuger.
Du frågar vad som är rätt mängd alkohol att dricka, vet du vad det är för en alkoholist?
NOLL.NOLL.NOLL.
Alkoholister är mästare på att manipulera.
Alkoholister är mästare på att få en att tvivla på sig själv.
Kom ihåg att du har rätt.
Din man är sjuk av alkoholen.

Det är väldigt sorgligt men sen när du har gråtigt klart...Var sak har sin tid.
Kram
Ursula

Hej och välkommen
Tillhör andra sidan men tänkte ändå svara och önska dig välkommen hit.
Helt klart förorsakar detta problem mellan er. Om det är mängden, eller företeelsen
eller att du känner dig åsidosatt kan jag inte säga. Visst har han krånglat med drickat tidigare,
men som sagt om han är alkoholist eller ej, vem vet? Jag tror att du lägger en negativ värdering
i begreppet alkoholist. Det negativa är väl vad en person utsätter andra för och inte själva sjukdomen?
Tror att det är jättebra att du skriver och att ni pratar med varandra. Det finns ju självklart en möjlighet att han lider av ett
missbruk, och det är förståeligt att du är less och har tappat förtroendet. Ja det finns till och med en möjlighet
att han är less, och att det är därför han gärna tar ett glas på puben. Det är i världen inget ovanligt det kan jag lova.

Oavsett lycka till att reda ut detta

//PP

Har ofta funderat på vårt a-beroende. Varför vissa dricker tills dom tuppar av, andra har mycket hög promille men står på benen och verkar inte så fulla som dom borde vara. En av mina döttrar sa till mig när jag drack att" gå till en psykolog eller något för att reda ut varför jag mår så dåligt att jag måste berusa mig" Det var ingen ide att säga emot, men jag tänkte att det är inte därför jag dricker. Läste nyligen någonstans att beroendet kan vara psykologiskt eller fysiologiskt och säkert även en kombination av dessa. Aha tänkte jag, mitt beroende är ju fysiologiskt. Alltså jag har druckit mer och mer oftare och oftare och till slut fått ett fysiskt beroende. Jag har aldrig fått en kick som många säger om sina första fyllor. Det förklarar ju saken, att jag inte dricker för att glömma något eller slippa tänka osv. Det känns som om jag går från klarhet till klarhet om mitt missbruk. Vad skönt det känns när jag får svar på saker som jag undrat över i flera år. Jag har mycket att glädjas över, mitt nyktra liv. Min ännu friska kropp. Min familj. Mitt fantastiskt intressanta arbete. Vänner, ja det finns många saker i livet just nu som är bra. Ta hand om er... Kram

Det är dina, mina, våra tankar och erfarenheter som hjälper oss alla framåt i livet <3 Det hade kanske gått att bli nykter eller ändra sitt dryckesmönster på annat vis, men att kunna sitta var som helst och läsa och skriva om sitt a-problem är fantastiskt. Det är ju så med allt att den som lyckats med något blir "mentor" eller läromästare. Det kan man ju kalla alla dom som skrivit härinne och lyckats förändra sina liv. Kram på er!

Jag har ju undvikit doktorn i alla år. Inte vågat gå dit. Skämts och "inte velat höra". Så för ett par veckor sedan tog jag mod till mig och gick dit. Satt som en skamsen 5-åring på en hård träpall och berättade alltihop. Alltihop. Från början.

De tappade mig på flera liter blod (kändes det som) och tog alla möjliga prover på mig. 36 olika dimensioner av blodprover bl.a.

Idag kom jag tillbaka för att få höra resultatet. Eller domen. Var ju nervös. Tänkte att så som jag misshandlat min kropp i så många år, så måste den ju ha tagit skada. NÅGOT är det säkert. Levern framförallt... den kan ju inte överlevt det här helskinnad.

Min kropp fick med beröm godkänt! Alla prover visade på fantastiska resultat (hon sa faktiskt så, doktorn ;) ).

Kroppen har en otrolig förmåga att läka sig själv. Proverna tog jag efter att varit a-fri i två månader. Tänker att det kan vara skönt för er att veta. Ni som undrar själva hur kroppen, organen mår. Att det går att renovera den, trots flera år av vanvård. Den kan studsa tillbaka. Låt bli alkoholen bara :)

Fortsätt kämpa! Det är så värt det :)

Puss å kram

Välkommen!! Det blir bättre. Ta ett steg i taget och var snäll mot dig själv. Vi har gjort dåliga val ibland men vi är inte dåliga människor. Kram <3

Grattis till ett bra beslut. Levandes tråd är intressant och givande. Vi lär av varandra på forumet. Kram

Vill bara skicka med ett råd. Du kan aldrig få en människa att ändra sina dryckesvanr om personen inte själv vill och inte inser sina bekymmer.

Men visst är det skönt att träna, en hel dag nästan i morgon. Först sjukgymnasten och sen cykel, lite styrka och det bästa vattengympan!
Sen blir det middag med äldsta väninnan som jag känt sen jag var 9 år och kommer snart läsa 50 nyanser av honom, får se vad jag tycker om mr Grey!
Man ska trivas i livet eller hur?

Hej Missan!
Ältar och ältar...jag förstår vad du menar men nu har jag i princip slutat att älta. Vet inte hur det kommer sig. Har ingen lust. Det känns lite som om vi lever på randen till en katastrof, jag vaktar alltihopa för de nästan vuxna barnen som går/ska gå sina utbildningar. Min man går på AA-möten och sköter sig hyfsat. Det gäller att bibehålla honom i skick (vad det låter).
Jag är så tacksam för mitt jobb, vill aldrig gå i pension.
Jag är mest avtrubbad, mitt liv har blivit så konstigt. Ja, håller med dig, man vill inte få sitt liv förstört.
Kan du inte gå på något Alanon-möte?
Kram/Ursula

Jag har suttit här och läst denna tråd och jag blir så imponerad av dig och er andra. Men jag känner mej verkligen igen mej i din historia, dock har jag inte fått domen av någon läkare men jag känner hur mycket det tar på min kropp. Trött, sliten och klåda:(
Jag känner även igen hur man lever med sin andra hälft. Hur det känns som om man hela tiden ser till att det finns tillgängligt så är man både lugn och trevlig:( och i många fall villig. Det är inte så att jag i det stora hela vantrivs i mitt förhållande, men det känns som om han vill ha kontrollen på mej och att jag blir lite apatisk med mitt beroende.
Jag har varit ibland mer aktiv på denna sida och ibland när livet varit nere så har jag inte varit så aktiv. Men nu känner jag att jag snart tappar tråden. Jag är 45 år och har ett bra jobb och underbara barn (lite halvstora). Jag undrar vad de tänker om oss (mej och far) som varje helg låter så mycket av vår tid gå till att dricka, slappna av! och en del dagar som man är värd vinet eller groggen. Just nu sitter jag med tankar på vinet, det är fint väder och onsdag. Men efter jag har läst denna tråd så känner jag ändå ett hopp.
Hoppas att det håller i sig. Lycka till på dag 1 till mej!
Kram!

Ja, lycka är bra! Tänk om du gått in i skitveckan lite lätt bakis, full av ångest och besatt av alkohol? livet är så mycket bättre utan.

Levande o Nyckelpigan: Dialogen försvann faktiskt tidigare... När jag slutade för ett år sedan var beslutet så fast att inte dricka hemma. Inte lätt att genomföra och jag var nära att trilla dit nån gång, men sen på hösten var det aldrig någon fråga. Jag drack helt enkelt inte hemma. Får stå fast vid det igen för den där jäkla dialogen är irriterande och tröttande. Jag vill ju inte ha! Idag är suget mindre tänkte jag just skriva men klockan är nog inte slagen för det ännu.

Förstår att du känner dig skeptisk och det är nog klokt att umgänget med barnet övervakas på något sätt, har inga barn själv men det är uppenbart att han inte kan ges så stora förtroende just nu. Att hålla sig nykter när man är inlagd på psyket är ingen konst, klart du känner dig osäker på honom. Har det gjorts någon slags vårdplanering? Någon hjälp med alkohol missbruket eller så?

Vila nu till helgen och hämta krafter!
Kram

Har läst din tråd och och det verkar som vi delar en del erfarenheter och verka ochså liga i fas tidsmässigt i vår avhållsamhet ifrån a:)
Det där med sug och återfall etc. vid ca 3 månader verkar bero på post akut abstinens som kulminerar vid ca 3 månader.
Några här på forumet som hållit ut längre vittnar om att förändring till ny nivå (glädje/fokus/lugn etc.) kommer vid ca 6 mån så håll ut nu!!
Själv har jag varit lite rastlös och irriterad på senaste tiden (kanske PAA) men det verkar lagt sig nu vilket är skönt.
Fortsätt jobba på och stort lycka till!
C

Förstår precis den där dialogen, den är helt sinnessjuk men den är där ändå... Starkt jobbat, igår hade jag samma dialog och förnuftet vann! Stor Styrkekram

Solig dag till dig ljuset kommer även om det är långt borta, Tänker på dig
Kram Konstnären

Visst är det konstigt att man skall ha så svårt att inse att alkoholen bara ställer till det.
Tänker på vargen som slickar på kniven för den smakar blod
Men starkt att du tog kloka beslut för dig själv/ kram och styrka till dig

Tycker du gör detta så bra och glädjs med dig för varje dag ☺

du för dina värmande ord till mig. Blev så ledsen över hur jobbigt du och din familj har det. Tänker mycket på dig. Ja du den där alkoholen håller på att ta död på mig om jag inte håller mig borta från den. Jag blir ju som du seg trött vill bara gå och lägga mig. Min sista period var just manisk, rätt ord. Så fort ångesten började knacka på dörren blev det ett glas till. Usch han är en mäktig man den där herren eller damen. En dag i taget. Kära du jag önskar att allt ska bli bra för dig igen. Tänk om vi kunde fika då skulle jag mata dig med kanelbullar.
Många kramar Konstnären

trött på din lycka över att vara nykter, precis tvärtom!

Tjalle! Blir glad över att läsa om dina framgångar!