Senaste kommentarerna i forumet

Vet du, jag hoppas så innerligt att jag och du kan skriva och gratta varandra här på forumet om ett år och konstatera hur livet blivit så mycket bättre utan Göran och hans A!!

Såg också film utan att somna med maken och barnen igår. Visst är det skönt att vara där med barnen, lyssna på dem och se hur de vill ha kontakt nu när man inte är i dimman och luktar illa. ❤️

Det är sådant vi får påminna varandra om när Göran lägger in kraftiga flirtar och stöter på oss. ;-))

Ses, en-da-före-mig-kompis!

Har lite liknande historia med att vara medberoende som barn, har tagit många år i terapi för att inse det och hur jag sedan i vuxen ålder axlat samma roll. Jag tror att det hjälper jättemycket att skriva och läsa här. Kontakt med andra är något jag verkligen saknat i mina tidigare försök att dra ner på drickandet. Och det är så smidigt att bara kunna logga in på mobil/padda/dator och skriva när som helst man känner för det. Och hur mycket man vill. Vill man spama en befintlig tråd med tjugo inlägg på ett dygn är det ju bara att skapa en egen tråd och vräka ur sig allt där. Menar inte att du har spamat, kom på att det kanske lät så. Kom på nu bara att man ju kan göra så iaf man har mycket som behöver komma ut på en och samma gång (tänker på mig själv xD ) Nu kopplar jag av med en nyttig lunch och ett obefintligt alkoholsug. Hoppas att det håller i sig resten av dagen!

Jag är också så, all in och glömmer bort allt bra jag lärt mig som mindfulness och meditation när jag dricker. Då gör jag tvärtom allt som inte är bra för mig.

Har också haft huvudvärk och en mage som värkt och varit/är upp och ner men tänker att det ger med sig. Lättantändlig när det gäller maken och mera bestämd. Känner igen från förra gången. Den hör gången känner jag att det måste bli en varaktig och större förändring och känner mig lite ödmjuk och rädd för hur jag ska klara det. Behöver verkligen en omprogrammering och varaktiga rutiner för att förändra mitt liv till det bättre. Det finns ju där runt hörnet, det vet jag ju.

Vad starkt av dig! Ha en fin söndag

Inspirerande att följa dig i din tråd och dina fantastiska framsteg!

Att du startat egen tråd. Jag blir berörd och hoppas innerligt att du kommer hålla ut, för du är ju en krigare! Kram

Ja, jag tror du har rätt. När jag läser här känner jag så väl igen min egen berättelse i andras. Men hoppas att vi genom att dela får kraft att förändra det vi kan. Min barndom är över, jag accepterar idag att den var som den var och förstår att mycket av mitt sätt att vara bygger på min tidiga roll som ansvarstagande, diplomat, inkännande, föröka skydda mina syskon och de svåra känslorna man som barn har att vilja beskydda sina föräldrar och samtidigt känna sig sviken av dem..

Vi kämpar på! Och visst är det underbart att vakna upp fräsch som en nyponros eller nåt! :-)

Jag tror att du kommit till gränsen för vad du klarar.. Jag har flyttat ifrån min alkoholist..(och han har fortsatt att dricka)
Nej det var inget enkelt beslut, men jag insåg också, att den enda som kunde ändra på hans dryckesvanor var han själv!
Som du skriver, bollen ligger hos dom. Jodå, han gjorde några halvhjärtade försök att "dra ner" (han tyckte att ett minimum på 2 stycken starköl 50cl 7,2:or låg inom gränsen) Att folköl var att betrakta som "alkoholfritt" (så han kunde hälla i sig tio, tolv stycken)
Dessutom blev han "irritabel" och grälsjuk när han inte fick dricka sin vanliga dos på ca 1 - 1½ flaska vin per dag. Så då kunde han ta sig en brakfylla istället och dricka ur i stort sett en box på en eftermiddag - kväll.. Efter det var han givetvis allt annat än snygg.. bara stygg.. och totalt oresonabel!
Nej, jag ville inte stå och skämmas för grannarna när han lullade omkring i trädgården och eldade skräp och gapflabbade.. Så jag bestämde mig.. Det kommer du också att göra när du nått din gräns..

Hur går det linker? Skönt att höra att din man själv börjar inse vad han sysslat med. Dock är det ingen säkerhet för att det blir någon bättring men det hoppas jag för er att det är. Min pappa är fullt medveten om sitt drickande och vet själv att han är alkoholist, men han trillar alltid dit igen. Tycker inte att du helt ska avbryta dina planer på att skaffa egen lägenhet, för det kommer komma återfall så det bästa vore nog för er att bo var för sig samtidigt som ni tillsammans hjläps åt att få din man nykter. Men som sagt, skönt att han själv börjar inse, det är ju ett stort steg åt rätt håll. Håller tummarna för er!

Trots att man innerst inne vet att de åtföljs av sämre.. Skriv tjejer! Skriv ner vad som händer (precis hur djävligt det är och hur djävligt ni själva mår!)
Sedan kan ni en vacker dag gå tillbaks och få en aha-upplevelse över varför ni ändrade era liv..
Jag har gått tillbaks och läst, kommit ihåg alla svarta känslor som fanns (och det mesta är överspelat och förlåtet) men det ger mig styrka att fortsätta på MIN väg, när jag undrar över om jag trots allt inte skulle ha stannat..
Sedan har jag en bra "reminder" i alla "fyllesamtal" (mer eller mindre osammanhängande) som kommer då och då.. Dit vill jag INTE, så för mig är valet numera både enkelt och lätt.. Visst vissa beteenden och taggar sitter kvar.. men det bleknar och jag tar ansvar för mig själv..

Det finns forskning som visar att risken för beroende ökar efter gastric bypass op med ganska många %. Det bästa är såklart att avstå om du känner att du är i riskzon. Bra att du känner hur din kropp reagerar och reflekterar över det. Jag har också bekanta som inte kan dricka efter op, som valt ett liv utan a.

Ja, din kille har problem.. Hurpass allvarligt det är, är svårt att säga..
Men det är nästan en regel utan undantag, att man tappar omdömet efter första glaset. Han kan mycket väl ha föresatt sig att "dricka måttligt", men när han fått lite alkohol i kroppen, är alla spärrar borta..
Jag tycker att du ska ta ett allvarligt samtal om detta när han är nykter. Inte anklagande, men påpeka att du är väldigt orolig och att du inte tycker om personlighetsförändringen.
Meningen är ju inte att han ska "sitta hemma och ha tråkigt", men det måste väl finnas andra intressen än att dricka? (för det är inte heller meningen att du ska behandla honom som ett bortskämt barn och "roa" honom") Det leder förmodligen bara till en sorts trotsig attidtyd som blir grogrund för ett rejält fylleslag förr eller senare..
Sedan ska du nog också ta en allvarlig överläggning med dig själv om hur du vill att ditt liv ska se ut.
Honom och hans beteenden kan du inte ändra på såvida han inte är beredd att ändra något själv..
Hur tänker du förhålla dig om han INTE gör något åt sina alkoholvanor? Vad kan du acceptera?
För den enda som kan göra något åt ditt liv är DU!
Läs gärna runt i de olika trådarna här på forumet (gärna också på de mer beroendeinriktade sidorna) så får du en liten känsla för både vad som händer och hur olika saker kan se ut från olika människors perspektiv..

Klickade lite fel där...
Sen i onsdags har jag druckit 1 glas vin och stålsätter mig för att när dagen är slut kunna säga samma sak. Igår var jag verkligen jättesugen så jag antog att jag skulle känna mig riktift nöjd idag för att jag lyckats stå emot, men inte. Kändes bara typ "jaha, ja det var väl bra....". Å andra sidan slapp jag vakna och känna mig skamsen, ångestfull och midslyckad- och det är inte fel att slippa dom känslorna:-)

Sen i onsdags nä

Jag har under flera år bestämt mig för att inte dricka när fredagen kommer, men trillar alltid dit, jag känner inget sug efter alkohol övriga dagar på veckan, men när fredagen kommer så ändras allt.
Detta har blivit ett större problem med tiden för mig, jag kan inte köra bil m.m på lördagen pga att jag är bakis.
Jag har nu insett att jag inte klarar detta själv längre, det kan tyckas konstigt att jag bara känner sug efter alkohol på fredagen.
Vet inte hur jag ska hantera detta, hur ska jag kunna sluta.

Jag har under flera år bestämt mig för att inte dricka när fredagen kommer, men trillar alltid dit, jag känner inget sug efter alkohol övriga dagar på veckan, men när fredagen kommer så ändras allt.
Detta har blivit ett större problem med tiden för mig, jag kan inte köra bil m.m på lördagen pga att jag är bakis.
Jag har nu insett att jag inte klarar detta själv längre, det kan tyckas konstigt att jag bara känner sug efter alkohol på fredagen.
Vet inte hur jag ska hantera detta, hur ska jag kunna sluta.

Jag har under flera år bestämt mig för att inte dricka när fredagen kommer, men trillar alltid dit, jag känner inget sug efter alkohol övriga dagar på veckan, men när fredagen kommer så ändras allt.
Detta har blivit ett större problem med tiden för mig, jag kan inte köra bil m.m på lördagen pga att jag är bakis.
Jag har nu insett att jag inte klarar detta själv längre, det kan tyckas konstigt att jag bara känner sug efter alkohol på fredagen.
Vet inte hur jag ska hantera detta, hur ska jag kunna sluta.

Igår blev det tufft! Men jag klarade det!!! Hade varit på bio och kom hem för att fira lördagskväll framför TVn med sambon. När jag stod i köket och bredde räkmackor kom den lilla A-djävulen och KRÄVDE att jag skulle ta mig en whiskey. Det blev en lång diskussion oss emellan som slutade med att jag drack en alkoholfri öl till mackan. Jag känner mig så nöjd idag! Snart en vecka helvit.

Skrev ett inlägg i en tråd häromdagen där jag höjde ett varningens finger för att gå direkt från för stor alkoholkonsumtion till måttlighetsdrickande, eller vi kan kalla det för nedtrappning. Var inte min mening att skriva något som uppfattas som ifrågasättande, och forumet handlar ju som tur är om att förändra sitt drickande. All förändring är naturligtvis bra! Samtidigt är det ingen tillfällighet att de flesta av oss som skriver och läser här inne är i en situation där tankar om, när hur hur mycket alkohol vi kan och får dricka nästa gång upp tar enormt mycket av vår tankeverksamheten. För de som ännu inte kommit allt för långt i sitt drickande är min uppfattning att tiden då är mogen för en tid att helt avstå. Är det inget svårt och tankarna inte kretsar kring alkoholen efter en tid så är det ju bara att fortsätta på ett naturligt okomplicerat sätt med måttlighetsdrickande. Njuta av den krydda som det för friska personer faktiskt kan innebära i sociala sammanhang. Är det däremot en meckig upplevelse som tar emot kan nog de som upplever det på det viset fundera på om det verkligen är en bra lösning. Mer så tänkte jag. Stingo skrev en gång ungefär att "om jag inte tänker på att dricka så kan jag kanske unna mig det". Tycker att det lät ganska förnuftigt, men jag vill minnas att det inlägget kom först efter ett halvår i helnykterhet. På forumet finns en stor grupp som med all säkerhet bör hålla sig borta från drickat en mycket lång tid. Kanske för alltid?!
Dessa (inkl. undertecknad) kommer garanterat till och från känna lockelsen och tron att det faktiskt går att dricka kontrollerat. Det är då vi riskerar att ta återfall. Det är till dessa personer (inkl. mig själv) jag riktade mig. Det sista vi behöver höra är "Nu har du varit nykter så länge så nog borde du kunna ta ett glas vin nu!" Vi vill inte i verkligheten dricka ett glas vin. Vi vill helst att det snurrar till i pallet efter en pava eller två, så enkelt är det!
Men jag ska undvika att ge den typen av yttringar i andras trådar. Det är bättre att skriva det i min egen så att mina tankar inte känns som kritik mot någon annans tankesätt. Det är ju trevligt för alla som utan svårigheter lyckas ha alkoholen som en lite krydda i tillvaron, det är ju den största delen av befolkningen. Men här inne är det tyvärr inte den stora majoriteten! Här på forumet har den stora majoriteten problem med drickat i varierande grad. Flera är faktiskt sjuka i alkoholism, det ska vi inte glömma. Är det farligt eller dåligt att ha drabbats av den sjukdomen? Ja, det är livsfarlig om vi inte lyckas hålla oss borta från alkoholintag! Inte nog med att alkoholisten sabbar livet för omgivningen och riskerar social misär. Sjukdomen är även dödlig, och det känns inte som något att direkt "latja" med.

Det enda den alkoholsjuke behöver göra är att avstå från att tillföra alkohol i systemet. Då är sjukdomen inte mycket värre än ett vanligt skavsår!

//PP

Godmorgon!

Läst de fina inläggen och gav mig tid att reflektera. Jag ska titta på vilka grupper med AA som finns i närheten, men helst inte där jag bor. Vill nog börja en bit bort och få vara anonym. Jag har varit på ett möte och det var väldigt känslosamt, på ett positivt sätt.

Leverjag -Jag är bekant med Mindfullness och Yoga, men tappar bort det när jag dricker. Jag ska plocka fram min CD och lyssna på Midfullnessprogrammet och leta reda på appen du föreslog. Bara jag kommer igång och får en rutin så brukar det fungera. Jag är lite så att jag går all in med det mesta.
Dag 7 och det går ganska bra. Trött, ont i huvudet, ont i magen (beror nog på all misshandel av a) men nykter och ser positivt framåt. Min man har druckit öl fredag och lördag, men det har inte triggat mig. Lite irriterad bara, då det väcker känslor....

Göran var med mig hela lördag eftermiddag. Han tjoade och skrek att inget var kul om jag inte drack vin. Lät Göran hålla på och tjoa. Fanns inget jag kunde göra ändå. Ingen A hemma, stängt systembolag och en växande beslutssamhet inom mig att detta klarar jag. Berättade för min man om mina våndor med Göran så vi kunde skratta lite åt det och då kändes det bättre. Har gett mig fasen på att ha roligt på helgerna så det blev musslor, alkofritt (bläää) och gott te. Efter middagen försvann Göran och vi såg en hel film tillsammans (jag å maken alltså. Inte jag å Göran :-) utan att jag somnade. Wow!!! Läste med barnen och kände att det var skönt att veta att jag är nykter med dem. Behöver inte fundera om de märker eller inte märker att mamma är annorlunda.
Söndag idag. En dag som inte är förknippad med vin.... Dag 10. Nu jäklar...

Precis som det ska vara. En nykter och fin arbetsvecka ligger framför oss!

Idag mår jag bra, väntar på att kaffet ska koka klart. Jag drack vin igår, men måttligt, så jag är inte bakis eller så idag. men idag är det en vit dag. Känns som jag är på rätt spår! Jag känner mig glad.

på resten av mitt liv. Sovit gott. Kvinnomöte på AA i dag. Promenerar fram och tillbaka till mötet. Frisk luft. God mat. Sedan filmtittande. Och lite godis till filmen. Nykter en dag i taget. Men jag längtar efter mina barn och barnbarn. De är inte alls förlåtande.

Hon ser hur du har trasslat in dig känslomässigt i detta och inte riktigt ser klart på situationen. Hon vill dig och barnen väl. Det är fullt naturligt att du inte ser helt klart på din situation därför att du har känslor för honom, är påverkad av er tid tillsammans och också gradvis vant dig att ha det på det här viset. Det är det som gör att människor stannar i destruktiva relationer. Det är svårt till slut att tänka klart och se sin situation utifrån. Du behöver distans och du behöver tänka på dina barn. Visa dem att du står upp för dig och dem. Att detta är fel. Hur du gör det bäst, vet bara du.

Jag tycker du ska prata med någon som är expert på hur man bäst hjälper en anhörig som är missbrukare för att få råd just om den biten. Jag är inte expert men tror inte du gör honom en tjänst som det är nu. Tror heller inte du kan hjälpa honom så som er relation är och om du inte är trygg och stark i vad du vill och vad som är bäst för dig. Just nu tänker du mest på vad han behöver och hur han gör/känner/tänker/reagerar. Han får dig att "dansa efter hans pipa".

Tänk på att han inte är frisk och det betyder också att det han gör inte är friskt. Men det betyder inte att du ska rucka på dina gränser och acceptera det han gör mot dig. Du måste skydda dig själv och din person om du ska kunna vara till stöd/hjälpa andra.

Prata med någon oberoende som du kan detta område för att få råd du kan lita på och som hjälper dig framåt i dina val och beslut.

Hoppas vara ett stöd och ingen domare. Kram på dig. Var rädd om det som är DU.