Senaste kommentarerna i forumet

Känner igen det där att det känns som mount everest att ta sig till affären. Jag skjuter ibland upp o gå till affären till nästa dag eller två, får en o tappa lite av självrespekten, men åtminstone gör jag det o det e väl huvudsaken?

En äldre släkting till mig var gravt alkoholiserad och ljög alltid för att dölja sin sjukdom. Det är jobbigt som anhörig, men det är sjukdomen som talar och inte den friska personen. Önskar verkligen att jag hade något bra råd utifrån att jag har haft allvarlig alkoholism i släkten, men det är väldigt svårt att försöka tala en alkoholist tillrätta. Särskilt när hon inte själv har kapitulerat inför sina problem och verkligen erkänner och ber om hjälp, utan fortsätter manipulera. Jag tänker att ni kanske ska fundera över hur mycket ni ska hjälpa henne och vilka krav ni ska ställa på henne. Får hon hjälp så innebär det ju indirekt att hon får möjlighet att fortsätta med sitt beteende (den diskussionen fanns i min släkt tidigare, och det är ack så svårt att inte hjälpa den man tycker om även om hjälpen i värsta fall underlättar för alkoholisten). Kanske kan ni kontakta socialtjänsten eller sjukvården för att få hjälp? Kanske finns en alkoholmottagnig där ni bor? Kan vara hjälpsamt med stöd utifrån så ni inte tar knäcken på er själva

jag tycker mycket om att lösa dina inlägg och tack för din hälsning och uppmuntran i min comeback-back. Kommer ihåg första gången hur nervöst det var om man skulle få forumvänner och någon som såg en. Flera verkade så tajta med varandra så lätt att känna sig lite utanför. Det är verkligen så bra att så många välkomnar och uppmuntrar särskilt i början, sedan blir det ju lite upp till en själv hur mycket kontakt man vill ha. :-))

Jag inspireras av din långa avhållsamhet. Tack för att du delar.

Hoppas din resa gick bra

Kul att höra att det funkar bra! Fortsätt så, onödigt att dricka vin när du mår bra utan kanske? Du verkar vara lyckligt lottad och slippa suget

Att du har problem med alkohol betyder inte att du inte är en bra person, det betyder bara att du har problem med alkohol! Däremot tycker jag att du verkar vara en bra person som förtjänar att må bättre :). Precis som jag ;).

Jag har barn och det var inga problem med att hålla upp då jag var gravid, det funkade rätt bra med alkoholfritt. Däremot hade jag druckit innan jag visste att jag var gravid, och ångesten som det gav önskar jag verkligen ingen människa. Jag tror säkert att det kommer att funka för dig med, men jag tror att det är klokt att ta en sak i taget och börja med att ta tag i alkoholsituationen.

Nu idag hade jag en tung dag med mkt stress och jobb och jag var så sugen på att köpa a när jag åkte hem, men nu är jag glad att jag inte gjorde det. Det är ofta såna situationer som är värst för mig, när jag känner att jag "förtjänar" att få ett glas vin (trots att det bara leder till ont i längden även om det är skönt ett litet tag). Jag tänker att jag tar en dag i taget. I helgen när jag drack så kändes det helt värdelöst och som att allt var kört, men det är det ju inte. Jag har funderat på vad som hände och bestämt mig för att hålla koll på mig själv i liknande situationer framöver (det vill säga situationer när någon ställer en flaska vin framför mig och säger varsågod...) det kommer att kännas skönt nästa gång, för då har jag bestämt mig för att tacka nej (hoppas hoppas att jag inte gör mig själv besviken igen). Jag tycker det är lättare att motivera mig när jag tänker att jag måste förändra mitt beteende för att jag själv ska må bra och vara frisk, och se det som en bonus att alla runtomkring mig tjänar på det också. Men än så länge har jag mest känt av en otrolig trötthet, men enligt mer rutinerade medlemmar här på forumet så kommer det att gå över....

Egentligen vad innebär det. Det är hans sjukdom och enbart hans.då tycker jag å ena sidan att är det slut på alkohol hemma bör det räcka för mej. Jag å andra sidan kanske vill ta en glas vin med arbetskamrater om vi ska ut och äta/jag har ingen sjukdom.vad är rätt eller fel tycker ni här på forumet. Det är inte rättvist vill jag sluta med alkohol helt så gör jag det. Alltså i hemmet kommer det aldrig att förekomma det mer/men jag bör göra som jag vill och anser är rätt för mej. Vi är gifta men ej en å samma person tycker jag. Klart jag stöttar så men valet är hans känns det som.....

Kram <3

Hon måste få ur sig och veta att du står där och tar emot och älskar henne ändå. Kanske behöver hon ta igen lite av tonåringens behov av att testa alla gränser och känslor med dem man älskar och litar på allra mest?

Jag vet hur jobbigt det är och hur det är extra jobbigt när du kämpar mot A men kanske blir det lättare för dig om du kan tänka att hon behöver dig, älskar och litar på dig nör du är nykter. Inget ogjort gjort, bara nu och framåt. Låt det inte rubba dig och tänk positiva tankar så att det knakar!! Skingra skuld och sorg, det hjälper ingen. (Ska jag säga..)

Sänder en styrkekramar från en annan mamma till tre tonåringar ;-)

När man förlorat och ingenting har man att skylla på...

Stark av dig PP, mig och många att bryta och försöka igen. Tack för att du är en av de som visar att det går att komma igen!

Ska läsa i din tråd och se vad som hänt sedan sist ;-) Ses!

Här på forum är det faktiskt en merit att tjyvstarta! Häng i där.. Jag är själaglad för varje ny människa som kommer hit, medveten om sina problem och som gör ett ärligt försök.

Stämmer väl in på det jag själv upplevde. Första gången var det mer kraft, ilska och djävlar anamma även hos mig. Stridslysten kan jag nog påstå att jag var. Allt eftersom det blir flera nystarter har jag blivit allt mer osäker på att klara av det och känt osäkerhet. Är ju egentligen inte så konstigt. Ett återfall är ju samma sak som att temporärt förlora mot en motståndare. Vem blir kaxig av det?!

Därför hyser jag största beundran för alla oss som återvänder till en ny rond mot drickat. Det är alltid krävande men jag tycker att det blir allt mer krävande för varje rond vi går. Jag tror även att vi blir mer och mer oroliga att det ska gå åt pipan igen, därför höll i alla fall jag en lägre profil efter min första men tyvärr sabbade nykterhet. De flesta vet här vilken motståndare vi har i alkoholen, den är tuff. Men det värsta är ju att vi själva - vid varje återfall - har tagit ett eget beslut att ta det första glaset. Det tror jag är det smärtsamma i hela grejen. Vi kan ju liksom inte skylla på något annat än att det faktiskt var vi själva som förvållade situationen.

Det fina i kråksången är ju att det är högst mänskligt att begå en och annan tabbe. Det tycker jag i allra högsta grad gäller när det kommer till alkoholen.
Tabbar och alkohol, de går liksom alltid hand i hand. Dom är nog bästisar kanske?

Det gäller även de som bara blir på fyllan lite till och från. Sällan blir någon så smart av alkoholen som vi tror!

//PP

Dels ljuger de för att rädda sitt eget skinn.. men ibland är de så påverkade inte bara av promillehalten, utan den ändrade kemiska sammansättningen i hjärnan efter lång tids missbruk, att de befinner sig typ i en "egen fantasivärld" som för all del är alldeles verklig för dom..
Min gubbe kunde komma och påstå de befängdaste saker och bli arg, först för att man överbevisade honom.. sedan i sin egen rädsla, eftersom han inte begrep hur det kunde gå till att han "inbillade" sig något som var så verkligt för honom..
Men trots din misserabla situation, så är det bättre att fasaden spricker totalt!
Kan du inte få en samtalskontakt hos socialen som kan hjälpa dig.. Jag förstår att det är jättesvårt, eftersom det är din mamma, men du ska inte behöva vara mamma åt din egen mamma!
Och troligen måste hon hamna ända längst ner på botten, för att vända det hela.. För alkoholister, kan säga en sak med munnen, men sedan göra en helt annan.. Oftast är det "läpparnas bekännelser", för att få vara i fred och kunna fortsätta dricka ostört..

I förrgår blev jag så sugen på att göra gryta och soppa på höns/kyckling med massor av grönsaker som jag handlade. När jag var yngre och studerade gjorde jag ofta PP höna och det är det godaste jag vet. Som balsam för själen.

Nu var det ju så att det var en tid sedan jag lagade mat alls (jag jobbade eller drack) så jag var tvungen att kolla på nätet och det var inget recept som jag kände igen. I vart fall utgick jag från flera och minnet. Det blev ju lite omständigt.. Kan man säga och sen middag blev det.
Men, jag fixade en kyckling curry gryta men riktig buljong och massa rotgrönsaker som blev jättegott. Nu vill jag samla familjen igen och tända ljus på bordet.
Idag hade jag igen besvären (var helt slut) då jag gjorde så mycket och hade en färdig grönsakssoppa på kycklingbuljong, plockat kött av kyckling och färdig pasta för de hungriga tonåringarna färdigt! Kunde verkligen njuta av att ta en promenad, meditera på bryggan, komma hem precis innan det blev mörkt, tända ljus på bordet och äta tillsammans hela familjen. En nykter och närvarande mamma, god mat och fin dukning i normal middagstid. Det är inte så dumt...

En bra dag och faktiskt inget sug innan maten. Halleluja! :-))

Annher jag känner med dig, men ser att du vill ha garantier och kunna kontrollera det du inte kan vare sig kontrollera eller förändra.. En annan person!
Om han inte vill bli nykter eller kan ändra sin inställning, så hjälper inte all kärlek i hela världen!
Just så illa är det! Vi kan bara råda, inte ta beslut. ( och min känsla är lite, att du vill att någon ska "ta beslutet" åt dig..)
Vad jag förstår så har du haft någon form av samtalskontakt (som troligen inte gett dig den lösning du vill ha: Nämligen att "allt kommer att bli bra bara du älskar honom tillräckligt")
Du får bli arg, du får tycka att jag är cynisk.. men så ligger det till. På ett fint sätt har många här på forumet serverat sina bilder av att leva och skiljas från sina alkoholister..
Jag skulle väl säga att i 80% av fallen så återgår partnern till alkoholen i någon form!
Visserligen finns undantag, där männen och kvinnorna lyckats bli nyktra, men de är tyvärr ganska få!
Jag säger inte att du inte ska försöka! Men var REALIST!
Känn efter, Är det här något jag orkar med? För det blir säkerligen inte guld och gröna skogar, vare sig han blir nykter eller ej.. Det blir istället ett arbete för er båda..

Tack för att du tittade in och gav mig lite mer kraft ;-)
Jag läste ju din och många andras trådar när jag var ny för första gången. Och visst passade jag in i mönstret av återfallen efter en tid. Liksom manisk ibland, som att jag ville dricka tills det inte gick att dricka mer på em/kvällarna/nätterna.
Denna gång inte samma beslutsamhet som förra gången, då med mer ilska och djävlaranamma och kanske en prestation. Nu mer försiktig och beror nog på att jag förstått mer och vad det innebär på längre sikt. Konstigt nog är det bara ett beslut, inga kickar, ingen glädje som förra gången, bara ett måste... Som jag får göra det bästa av :-)
Kram

Så kom då dotterns förbannelse över hela hennes liv. Alla fel hon har begått är en följd av mitt a-drickande. Hon har träffat fel sorts killar, för att få bekräftelse, som inte jag har kunnat ge henne. Mått dåligt. Otrygg. Ja, allt dåligt, som hänt henne är mitt fel. Hon har gått mycket i terapi. Utan min vetskap. Nu är hon sambo med en fin och trygg kille och har en jättegullig dotter. Det är jag tacksam för. Men idag slängde hon luren i örat på mig efter att ha vräkt ur sig allt, som hon kunde. Jag ringde min son och han var i alla fall resonabel. Så blev denna dagen.....

Var försiktig Andreas. I min värld så leker du med elden.

och jag tror mig förstå precis hur det gick till. Har ju som du vet varit där själv.
Men en sak Konstnären tror jag inte riktigt stämmer. Att alkoholen skulle vara starkare än du...
Glöm inte att du tidigare under mycket lång tid har hållit den på avstånd, och jag är relativt säker du kommer göra det igen.
Men det är väl som att trampa i en hundskit kanske? När vi väl trampat har den en tendens att kladda sig kvar ett tag.
Du plockar ju säkert upp efter jycken, men det gjorde man inte i landet jag var i förra veckan ;-)

Gojan tjattrar rejält i början, men även efter ett tag kommer kraxandet tillbaka. När det sker får vi göra som John Cleese och dunka den i bordet när det börjar. Du kom tillbaka hit och det är det viktigaste. Resan fortsätter.

Ta vara på dig!

//PP

Hallo där!

Instämmer med övriga i ett välkommen tillbaka. Tur ändå att du hittade tillbaka, det kan så lätt gå så mycket längre tid än så. Vet av egen erfarenhet då mitt återfall drog ut flera år på tiden. Ja, om man nu kan se det som et återfall då? Kanske var det snarare ett par månaders nykterhet under åren av allt för mycket drickande. Nåväl, det var då det, och så kan du snart med se på saken. Påminnelsen och hur de som fallit skildrar detta är tyvärr faktiskt ganska lika. Har vi en gång passerat gränsen till att inte kunna hantera måttligheten, så blir fallen bara djupare och tyngre. Det fina är att vi kan kliva av - och se till att avstå från att återvända till det som garanterat bryter ner oss.

Kraft önskar jag nu i början!

//PP

Heja och håll i :-)

Var precis o köpte 5 starköl, tänker dricka 3 ikväll. Får absolut inte bli bakfull imorgon. Men står inför ett livsavgörande beslut imorgon som kommer innebära ett stort ansvar o e så jävla nervös. Sen hade ja tänkt o gå tillbaka på den nyktra vägen.

En ny dryck som jag börjat göra, hett vatten på färsk ingefära, citron och m honung (gärna akaciahonung). Det är så gott och enkelt, varmt som kallt. Jag skär några skivor av en oskalad ingefära, häller hett vatten på och i med citron och honung om man vill. Stillar törst och sug. Dessutom är det tydligen väldigt hälsosamt. Alla hälsofanatiker startar dagen med varmt/ljummet vatten med citron i eller citron och ingefära. Honung är bra mot mycket, bla hjälper den levern läste jag någonstans...

/lever jag

Tack för tipset, jag är glad över all respons just nu. Jag har faktiskt tagit mig hem idag efter jobb, utan att ta vägen om bolaget. Detta känns just nu väldigt bra!

Jag känner fram och tillbaka analyserar men känner mej ömsom glad ömsom ledsen förbannad å arg. Jag har levt med min man i tio år och förstod inte bättre. Han hjälpte mej från ett annat långt misshandelsförhållande. Blev min trygghet hade fyra barn med mej. Inget hinder från att skaffa ett gemensamt med honom(han hade två med sej). På en tio minuter rämnade marken för mej gamla känslor kom upp/han var full förstås. Han har aldrig varit hotfull tidigare. Men så tänker jag att det måste vara alkoholen som gjorde honom aggressiv eller. Vi känner lika den månad han var hemma innan behandlingshemmet. Jag får liksom inga svar nu men kände att jag behövde space att tänka. Inte bars på hans problem. Vilket är en sjukdom har jag förstått men är så stark för honom/hur stark?? Räcker inte min oändlösa kärlek. Eller ska vi flytta isär?? Jag vet risken för återfall är väl hur stor dom helst/frun

Jessie, en del av dig funderar på din mans kamp och hur du kan vara till stöd för honom, samtidigt som en annan del av dig har många tankar kring hur Du påverkas av situationen. Du önskar att du kunde känna lugn och må bra, men istället oroar du dig, blir ledsen och lägger skuld på dig själv.

Att känna sig ambivalent är inte ovanligt. Det finns inga enkla svar och vad som i slutändan blir bäst för dig vet bara du. Att öppna upp och beskriva sin situation kan vara ett viktigt steg i att klargöra vad en egentligen vill. Vad stark du är som gör det! Fortsätt gärna att läsa och skriva här på forumet.

Vill du sen bolla tankar kring din situation som anhörig så kan du även starta en ny tråd på ”Hjälpa någon som står nära”.

Ta hand om dig!
Med vänliga hälsningar
Ylva/Alkoholhjälpen