Senaste kommentarerna i forumet

Hej Vickan

Strul m avfärd för familjen, dom kommer hem kl 20,00 i kväll med är jag redo...

Handlade inför middagen igår. Det har gravats lax, gjort tzatziki, spareribbs, flankstek, sötpotatis/palsterncksröra, vispat hovmästarsås, fetaostsallad, alkoholfri merlot (som smakar supertrist) 8 olika alkoholfria öl mm. Förstår inte vad konstnären menar med att man blir manisk när man är nykter.

Tyvärr somnade jag kl 09,00 i morse och sov till 11,30. Hade velat vara fräsch i kväll.

Hej

Konstigt nog känner jag fortfarande inget sug, kanske fyllde kvoten innan jag bestämde mig för att sluta, vi pratar 3-4 vinare sista veckan...

Jonte, Det är en helvetesmatch att gå mot djävulen i tre dygn. Jag låg i sängen och svettades och tittade på Netflix dygnet runt. Men visheten om att TRE dygn ska jag klara är som att tävla, klart man vill VINNA förstapris.

Dag ett: Svettningar motiverad
Dag två: Svettningar, ingen energi. måste äta och försöka komma ut några timmar, väntan på att ännu en dag skall gå.
Dag tre: Upp och ner, mår bra någon timme sedan skit någon, några timmar.
Dag fyra: Rätt bra men sover taskigt kanske snittat på 2-4 timmar per natt. Heja internet.

Någon sa att ångesten avtar efter ca: 10 dagar. Jag tar inte en dag i sänder, jag läser på andras erfarenheter och sätter upp mål för att stå ut. Första målet är djävlarns 10 dagar, sen ska jag må bra när jag börjar jobba igen 2:a veckan i augusti djävlarns.

Jag bunkrade bananer, nyponsoppa körde feta karaffer med kiwi/jordgubbar/citron som stod i kylen.

Min erfarenhet är att kroppen behöver göra sig av m alla gifter så varje gång jag behövde gå på muggen fick jag 200 i puls och svettades som en gris, därav vikten av att trycka i sig mat som funkar för dig ofta så du har någonting som kan tömma gifterna med.

I morgon eller i övermorgon kanske jag åker till ett vandrarhem långt ut i havsbandet utan el och internet några dagar m familjen. Väljer vi ett alternativ då jag har tillgång till internet lovar jag att svara på dina frågor när du går matchen.

Kör hårt nu, gör av m lagom energi, ät så mycket du kan. Alkoholen har blivit din näring, den skall bytas ut....

Nya tag och fortsätt vidare utan nervgiftet, om du vill det! Du kan. Jag kan. Heja!
Kramar från en som klarat 14 dagar så här långt... :-)

De vanligaste användningsområdena för etanol är lösningsmedel och berusningsmedel. Till vänster 94 %-ig denaturerad etanol för hushållsbruk och till höger öl, som vanligtvis har en etanolhalt på 3,5–5,5 %. Ett växande användningsområde är som fordonsbränsle, se E85.

Har förstått att återfaller innebär ännu högre konsumtion. Är det tills bortom är nådd?! som det slutliga beslutet tas. För att vi håller på att dö, tänker jag.

Håller med om att många är avundsjuka. Känn dig stark och stolt! Det är så många i detta land som har problem med alkoholen och alla trevliga/festliga tillfällen verkar vara en ursäkt för att få dricka. Helt sjukt med tanke på att etanol är lösningsmedel och drivmedel och det dricker vi! Det borde vara mer normalt att reagera över folk som dricker alkohol.

2 veckor för mig. Räknar dagar och sätter delmål. Allt gott till dig och familjen.
Vi ses!

Jag kan inte låta bli att reflektera över att många jag känner och i detta forum har en enorm kapacitet. Jag själv kan flytta berg när jag har fokus. Den energin vi har verkar som det är svårt att hantera ibland och få utlopp för. Är det då vi bedövar oss, tänker jag. Många av oss verkar bli lite maniska efter att vi slutat... Jag tror för min del att det är viktigt med att hitta utlopp för frustration och kraften som finns inom mig för att må bättre och vara i balans.
Hur går det för dig, Ben. Vad säger familjen? ;-)
Du verkar bestämd och stark. Du klara det. Du/vi och våra familjer har så mycket att vinna på att sluta med A!
Kram

En bra början på del målet... :-)

Skulle det vara ;-)

Hur går det för er? Jag vill så gärna att vi lyckas och blir av med giftet som styr och förstör våra kroppar och liv! Idag 14 dagar för min del. Det går bättre nu..
Kämpa på och stora kramar till er. Skriv gärna hur det går oavsett. Vi är värda ett bättre liv.

Alltså, jag fastnade för dig Ben! Tror jag vill samma väg! Jag har nytt jobb, separerade i våras å innan det så tror ja att jag skyllde vårt elände på allt utom mig! Jag har borstat i smyg å öppet sen ja va 14 känns det som! Imorrn går ja till gymmet! Gått ner massor i en liten kropp sen april, när ja flytta! Jag är 32 år å väger 55kg! Suck..ingen aptit alls! Det kväljer mig!Tänker på dig, svettningar, ingen aptit, å ingen sömn! Funkar de? Kommer det å gå!

Hej, jag är också en kvinna med tre ganska stora barn som nyligen slutat. Jag insåg också att jag druckit länge och varje kväll i perioder. Det började bli värre och större mängder (eftersom man tål mer). Man är inte lika närvarande och barnen och andra för den delen, märker direkt att man druckit. Det räcker med en öl eller glas vin.
Jag ver att min barn undrat och de har frågat senaste åren varför jag dricker. Nu när jag bestämde mig för att sluta pratade jag med äldsta om alla skador A ger och vilka effekter man vill åt och hur lätt det är att bli beroende och vilka biverkningar bruket ger. Jag erkände för barnen, helt enkelt att jag hamnat i ett beroende som är onormalt, fel och farligt. Jag kan bara själv sätta stopp. Idag 14 dagar helt utan alkohol för min del. Det går bättre och bättre. Om du verkligen bestämt dig kommer det att gå bra! Ta stöd och läs och skriv ofta i detta forum är mitt råd. Hitta avledningsaktiviteter när kroppen skriker efter sin dos nervgift. Det går över. Sedan tar det lång tid att kämpa med tankarna på A. Jag blev äcklad när jag läste om alla skador A ger. Jag måste dock kämpa med längtan efter den sköna bedövningen, ruset... Men det kommer också försvinna. Jag vet det. Mår mycket bättre nu. Får mer gjort, sover bättre och hoppas verkligen att skadorna inte är alltför stora i min kropp, förutom den ökade risken för bröstcancer mm som finns. Vad är vi för föräldrar egentligen? Vad vill vi ge dem för förebilder och uppväxt??!!
Håll i och mycket styrka till dig.
Kramar från V

Välkommen. Du kommer säkert att få råd av mer erfarna i detta forum snart. Nu är det lite semesterlungt här. Jag kan bara säga att de jag har läst om har tagit hjälp av beroendemottagnibg, en del läkare på vårdcentralen och AA. Alkoholhjälpen har stöd per telefon och du kan ringa anonymt och få mer råd och information. Läste om Karolinska som har EWA-mottagningen på Karolinska, som verkar mycket bra. Du kan göra ett test på deras hemsida. Tyckte denna info var bra från Länkarna: http://www.rikslankarna.se/kvinnor-och-alkohol-71241
Finns mycket information på nätet om du googlar på alkohol beroende, skador, abstinens mm.
Lycka till! Ditt liv kommer bli bättre utan nervgiftet som bara förstör... Kram

Läst denna tråd som är kort men väldigt glad att du tog dig bort från det liv du hade för din sons skull framförallt. Har varit med om misshandel från en man som jag älskade. Superbra två år sedan började misshandeln med upptrappning. Helt oväntat. Jag anmälde till slut. Rättegång och skitjobbigt men det var bra. Det satte punkt för min del. Hade nog varit död idag annars.
Detta är ungefär 23 år sedan. Min första stor kärlek som förvandlades till monster helt plötsligt med A och kanske annat som jag inte visste om. Bottnade i hans mindervärdeskomplex gentemot mig har jag förstått senare. Har tre fina söner idag, nykter man och har själv slutat att dricka då det började att styra mitt liv för mycket och gav negativa konsekvenser. Hoppas verkligen inte min barn börjar dricka. Har pratat mycket om alla skador på kroppen och negativa konsekvenser av drickandet med dem.
Var rädd om dig och sonen!
/v

Du känns stark och det är bra. Härligt för familjen att komma hem till ett hem som luktar Ajax. När min man la av för drygt två veckor sedan
städade han också, fast det luktade citronsåpa. Kanske dåligt samvete, men det var gott att komma hem till ett rent hem. Fyllan bortstädad,
och rena lakan. Lycka kan vara små saker har jag upptäckt nu. När jag själv drack och var nykter emellanåt, så städade jag under nykterheten.
Tror det var ångesten att nu jävlar ska allt städas ur. Tyvärr tar det tid att städa ur hjärnan från alkohol. Ligger och lurar i utkanten, men förut
fyllde han upp hela hjärnkontoret. Det känns som du vill och det är ju fantastiskt bra av dig. En dag i sänder är min melodi.
Fin dag till dig Konstnären

1 vecka utan A , efter flera försök måste det funka nu , vill inte vara med om en sån här vecka igen, blir bara svårare och svårare både fysiskt och psykiskt . Dessutom verkar det som jag dricker mer än vanligt efter varje försök att lägga av. Ta igen det förlorade?

Jag ärr ytterligare en som ligger i fas med dig 7dagar nu. Efter flera försök där det bara blivit svårare varje gång hoppas jag klara det nu. Kämpa på

Och sommaren är min - njuter av salta bad, sol, mitt hus och min trädgård, barnen och ledighet!
Arbetar mycket med att njuta av nuet!

Tänker mycket, väldigt mycket på Sorgsen - om du läser detta så ska du veta att du finns i mina tankar, varje dag!!! Känner så med dig, fick gåshud när jag läste om din förtvivlan i ditt förra inlägg. Önskar så att du ska få lugn och harmoni i ditt liv!

Jag drömmer om och längtar efter Den Förbjudne Mannen - men det verkar som att det är över... Kanske var han bara ute efter lite sommarflirt...?! Hör på omvägar att hans sambo letar annan bostad, men jag vet inte säkert... och jag har tagit det säkra före det osäkra och raderat alla hans meddelanden, hans nummer och allt sånt, så jag ska inte heller höra av mig... Vilken lycka att jag fick känna en liten vindpust av kärlek, att jag kunde bli så "fjärilar i magen-pirrig" igen!

Kramar

Trots att ambitionen finns där.Trots att kunskapen om medberoende och vad det gör med en börjar sjunka in.Att gå igång hela tiden och att tankarna får snurra hejvilt fast man borde kunna släppa taget.Man kanske visserligen har kommit en bit på väg i sitt tilflrisknande.Man ser sitt eget agerande lite mer utifrån men man agerar ju likafullt korkat fortfarande.Jag är i precis samma sits och har en man som faktiskt av egen maskin lämnade det kantrande skeppet.Det är min enda räddning i det här.Hade det varit jag som gått så hade jag klistrat ihop trasorna för länge sen och varit kvar i relationen.Nån liten spillra av stolthet kanske jag ändå har kvar.

Ändå är handen nästan på telefonen för att jag ska ringa och kolla och föreslå och fråga och styra och ställa.Men jag håller mig.För det inte sagt att jag skulle stå emot ens ett dygn om han ringde och ville komma hem.Jag hoppas bara att han är så ståndaktig så han håller fast vid detta.Jag har inget vettigt att säga dig Squesa mer än att jag känner igen varje rad och att jag kämpar varje minut varje dag för att agera som jag vet att jag ska agera.Det går faktiskt hyfsat ändå även om måendet svajar upp och ned hela tiden.
Liten pyttebit varje dag trots måendet har jag klarat att bygga på min rustning.Jag har människor runt mig som också har kunskap och som gång på gång upplyser mig om att jag inte kan göra nånting.Men då hittar jag på nya argument till varför jag kanske ska få göra nånting,men de är vänliga nog att smula sönder det jag säger.Jag tror att varje alkoholist har sin historia som gör att just han/hon inte passar i en viss typ av behandling eller åtgärd.Eller nån sida som ger de förmildrande orsaker till sitt missbruk.Vare sig det är en diagnos eller upplevelse i barndomen osv.Men det förändrar ju inte faktum att de dricker för mycket och måste sluta.Men vi(läs jag) tar så gärna hänsyn till alla dessa aspekter för då måste inte jag agera/ta ställning och förändra situationen som jag lever i.Jag önskar dig all lycka i dina fortsatta funderationer.Jag hoppas du kommer fram till en bra lösning.

/V

Hej igen Vitsippan!
Vi ligger i fas tror jag. Idag 12:e dagen utan alkohol för min del. Känner igen saknaden och välmåendet! :-) vi ska inte dricka på länge, eller hur?!
Tror verkligen livet blir mycket bättre utan. Jag går och lägger mig lättare, känner trötthet och smaker bättre. Kommer ihåg drömmar ibland. Börjar känna ett behov av att träna regelbundet. Bra saker.
Vill gå ner i vikt och tänker att det kanske kommer om jag rör på mig, minskar alkohol och tänker på vad jag äter...
Också rastlös och får massa tankar om allt jag vill göra och ändra på i mitt liv. Får kämpa med mig själv att ta en dag i taget och vara nöjd med varje dag som går. Kan verkligen sörja att inte få sitta med ett glas (som blir flaskor om jag har fri tillgång) i solen vid havet eller på verandan... Jag kämpar med att se alla de som inte dricker eller dricker måttligt och att inse att vår alkoholliberala kultur är väldigt sjuk. Det kommer att ta tid att vänja sig av med vanan men jag tror att jag kommer att känna mig stolt och stark när jag kommit dit!
Viktigt med halt och se till att inte vara törstig och hungrig när suget kommer ;-)
Kram

Nu hemma igen efter en resa med familjen. Läst lite i trådar. Känner igen rastlöshet, svettningar och huvudvärk. Manisk i början. Lite lugnare nu. Alkoholfritt öl har släkt törsten ibland. Provade ett alkoholfritt vin från systemet som var odrickbart men däremot ett vitt mousserande som var riktigt gott. Det är Berg-och dalbana verkligen och saknar min vän A ganska ofta. Sörjer att inte kunna vara skönt berusad under sommarledigheten. Försöker motivera mig genom att tänka på nackdelarna med A. Tar råd av er i forumet i olika trådar.
Får mer gjort och kommer ihåg det jag tänkte på kvällen när jag vaknar. Bara en sådan sak! Tex tänkte jag att jag skulle göra en vacker och god sommarfrukost till familjen, vilket jag kom på strax efter att jag vaknat. Trevligt. Blir mer kreativ men fortfarande rastlös och lättirriterad, särskilt på maken.
Längtar tills det har gått lååååång tid och jag inte längtar efter giftet mer. En dag i taget och HALT är verkligen bra att tänka på! Hur går det för er andra som slutat?

Ja nu var vi här igen... Jag vet jag skrev en massa här i mars när det var senaste perioden (infernot) Nu hittar jag inte inläggen, de måste ha blivit raderade på nåt vis. Hursomhest då söp han i nästan 3 veckor och tog Sobril samtidigt och var helt utslagen. Hittade honom en gång liggande utanför dörren till källaren helt livlös, men fick på nåt sätt liv i honom och fick honom upp i lägenheten. Det hela slutade med att de kom hem från hans jobb och tog med honom till TNE, där han var en natt och sen skrev ut sig själv, med risk för kramper m.m.
Efter detta var min botten nådd kändes det och jag var övertygad om att om han inte åkte in på behandlingshem nu så skulle jag lämna honom.
Det hela slutade med att han skulle äta Antabus i minst ett år samtidigt gå på samtal ACT hos sin alkoholterapeut på Beroendekliniken. Den terapeuten lyckades också övertyga mig att detta var minst lika bra som behandlingshem. Att det faktiskt inte var så hög procent som blev nyktra efter behandlingshem utan att detta alternativ var minst lika bra. En lång period av nykterhet var bästa metoden. Vad har ni för erfarenheter av behandlingshem? Det verkar som de flesta som jag mött på Al-anon vars män slutat varit på behandlingshem och går på AA. Har ni erfarenhet av att Antabus funkat?
Det skrevs ett kontrakt med jobbet om detta, samt att han måste kontakta företagshälsovård från första dagen om han sjukskriver sig. Lät ju bra och jag stannade.
I början av juni förstod jag att hans alkoholterapeut skulle bli sjukskriven p g a nån operation och sedan ha semester. Sedan började han prata om att Antabus skulle han sköta själv under semestern. Och det tror du ska funka? sa jag bara då.
En del av mig hade lust att säga att jag kan se till att du tar Antabus, men en annan del kände att detta är att gå in i medberoende och kontroll och jag får släppa detta och lita på att han tar sitt ansvar. Han säger ju att han inte vill hamna där han var sist.
Ledsen att jag behövde ha rätt i mina farhågor. En dryg vecka innan vår semester skulle jag åka ner till min stuga för att hälsa på en barndomskamrat som var hemma på tillfälligt besök från utlandet. Söndag till måndag. Ringde hem på söndagkvällen när jag kommit fram och fick en känsla av att han kanske ev druckit, men kände att jag har säkert fel. Efter 3 månaders nykterhet.
Dagen efter när jag kom hem på fm så visste jag att han kommer vara hemma. Jag önskade jag kände fel, men tyvärr hade jag rätt och där satt han med en öl framför sig. Hade tagit en semesterdag. Du kan vara lugn jag ska gå till jobbet i morgon. Jo det gjorde han.
På fredagen när vi jobbade sista dagen före semestern var han helavig. Vi möttes på stan för en fika och han var så vresig och han såg inte fram emot semestern och vad skulle vi göra i stugan? Och han var missnöjd med sig själv, med mig. Jag var inget stöd för honom och lyssnar inte på honom. Kände att jag blev jätteledsen, jag har ju varit lite för mycket stöd för honom och jag lyssnar. Men jag känner att jag är trött på att lyssna på samma tugg och samma missnöje med sig själv hela tiden. Och om jag föreslår att han ska gå till en terapeut för att ta tag i sina övriga problem som inte rör alkoholen så blir han jättesur och säger att jag kan inte gå till en massa terapeuter. Jag har redan varit hos flera. Han har provat så mycket.
Ja men han har inte provat AA (varit där max 2 ggr) För det passar inte honom. Och inte Behandlingshem för där passar inte han in han är för känslig.
Hans lever inte i förnekelse utan erkänner villigt sitt alkoholproblem utan vidare, men jag misstänker att det är också ett slags försvar. Då tycker folk han är så insiktsfull och klok.
Men han gör inget radikalt åt sin situation.
Detta med Antabus har han provat tidigare och han lyckades laborera med det så han kunde dricka och det var det jag visste och misstänkte att det inte skulle funka.
Ja han blev ju rejält rödflammig och mådde säkert dåligt först när han drack den här omgången, men det är visst inget hinder.
Hursomhelst han skulle inte med till stugan. Jag kände att jag stannar inte för att passa på att han inte dricker. Jag kan inte hindra honom och det är inte min uppgift. Försöker ju att inte gå in i mitt medberoende. Nä han skulle inte dricka bara vara ensam en dag eller två så skulle han komma efter. Redan dan efter hade han druckit.
Jag sa bara till honom att sluta nu medan du kan annars kommer du att dricka i två veckor och sluta på TNE som sist och kanske riskera jobbet. Han var ledig två veckor och sedan jobba en.
Ja nu har de två veckorna gått och han har supit hela tiden. Jag har bönat bett i början, men sedan har jag börjat känna att jag måste bryta mitt mönster.
Jag har sagt att om du slutar dricka och väljer att vara nykter kan du komma hit och vara här för att byta miljö. Hans pappa har sagt han kan köra hit honom om han väljer att sluta dricka. Han har ringt nästan varje dag och sagt att imorgon kommer jag, för att varje morgon ringa och säga att han ställt in för att han tagit öl igen, för han har sån ångest.
När hans pappa inte kunde erbjöd jag åka hämta honom (10 mil bort) Medberoende jag vet! Efter en vecka kände jag att nu är det nog. När han ställde in igen för han druckit så sa jag bara att nu hämtar inte jag dig. Tåget har gått. Du väljer alkoholen.
Nu ringde han igår och undrade om jag inte kunde hämta. Nej det gör jag inte. Jag har också sagt att jag inte vill prata med honom i telefon om han är full. Du kan ringa mig när du är nykter och har för avsikt att fortsätta vara det. Han har ju ringt ändå varje dag men jag har ganska snabbt avslutat för att inte gå in i en massa tjafs. Jag har sagt att jag inte vill leva så här längre. Varför ska jag ge fler chanser nu? Jag har gett honom mängder av chanser i 7 år.
Han är ynklig nu. Kan inte sluta säger han? Men varför ska det vara min uppgift att se till att han blir nykter. Jag har daddat honom i ångesten efter hans perioder varje gång och det sa jag också sist att det gör jag inte längre. Ändå lyckas han utverka att jag säger att han är välkommen hit där jag är, fast jag vet att jag mår bäst ensam.
Fast det kanske också är självbevarelsedrift. Jag ska också upp och jobba på måndag och jag vill inte heller att han sitter där och fortsätter att supa och jag möts av det när jag kommer hem igen.
Jag har sagt om han vill leva så här så måste han bo på egen hand. Han väljer alkoholen varje gång. Den kärleken är uppenbarligen större än till mig.
Nu är han ynklig förstås. Han ringer och tjatar om att han inte vill leva själv. Han vill att vi två ska fortsätta. Vi har det ju så bra ihop. Ja det är hyfsat när han är nykter, men det är en massa andra saker som gör att jag upplever att jag anpassar mig till honom mer än jag lever det liv jag vill leva. Inser att jag tappat bort mig själv igen under de här åren.
Jag vet en massa om medberoendet. Och jag jobbar med det men faller dit ideligen. En sak som är jobbig är att han aldrig vill följa med nånstans eller att vi kan ha folk hemma. Ibland säger han att han ska med, men när den dagen sedan kommer så backar han alltid ut i sista stund och jag får gå själv. Jag gillar att vara social med andra också inte bara vara han och jag jämt.
Känner att jag ändrat beteende lite. Är mer tuff mot honom nu, men frågan är om jag orkar. Kommer jag med tomma hot igen? Kommer jag köra ut honom? Känner mig skyldig på nåt vis också för att jag är delaktig i att vi flyttade ihop och han släppte sin lägenhet och sina köpoäng. I vår stad är det jättesvårt att få lägenhet.
Törs jag ge honom en chans till? Och varför skulle det funka den här gången? När det inte gjorde det sist då alla möjliga hemska saker hände honom. Och mig.
Imorgon måste jag åka hem och möta honom och den misär han är i. Lägenheten är säkert i toppskick. Han håller en jävla ordning omkring sig och städar hela tiden när han dricker men ändå. Jag är så besviken och samtidigt känner jag mig uppgiven. Eller kanske maktlös. Har jag äntligen fattat att jag inte kan göra nånting?
Eftersom jag levt 12 tillsammans med en annan alkoholist tidigare och det tog många år för mig att bryta upp och flytta, så blir jag rädd för mig själv att jag nu återigen går här och inte kommer till skott, utan flyttar fram gränserna igen och igen och ger chans på chans. Varför har jag inte lärt mig nånting?
Verkar ju vara så att en alkoholist inte slutar förrän han blir lämnad. Eller kanske inte då heller. Börjar inse att han kanske aldrig kan sluta och är på väg mot sin undergång, med eller utan mig.
Känner ändå att jag lyckats att släppa kontrollen mer än jag brukar. Jag är här och nu i stugan på semester. Jag har det bra. Jag har tagit hand om mig själv. Ätit bra, nyttigt. Inte ätit godis eller choklad som jag gärna gör för att döva känslorna. Har kört pilates, yoga, mediterat och tagit promenader. Umgåtts med min kusin. Legat ute på en klippa vid havet, badat och läst. Känner att jag tankat energi och börjar hitta tillbaks till mig själv. Tacksam ändå att jag fått dessa veckor för mig själv. Att vara ensam och leva själv är inget problem för mig. Levde ensam 16 år innan denna man. Men ändå så otroligt svårt att göra slut på en dålig relation och stå upp för mina behov. Att det ska vara så svårt!

Vad bra att du tog tag i det! A är verkligen ett starkt gift för kroppen. Jag har snart varit helt vit i 2 veckor. Kände sista halvåret att det spårade ur och påverkade mig negativt på många plan. Då har jag nog haft en hög konsumtion ändå mot många andra sedan 20-årsåldern. Visst får man mer ork för andra och fokus på trevliga saker. Jag sover bättre när jag sover. A kunde hålla mig vaken på nätterna. Din familj blir nog glatt överraskade när de kommer hem.
Ha det gott!

Tackar

Jag MÅSTE, Har en så bra familj, Bra jobb. Alla förutsättningar för ett fortsatt gott liv.

Skönt att du fått sova ordentligt!
Vilken styrka du har inom dig!
Städa på ;) o njut av att du mår bättre!