Senaste kommentarerna i forumet

7 dygn, Yes!!!

Måndag morgon och det funkade. Mår bra, ingen ångest, hungrig och trött.

Inte ett dugg sugen?

Nu, äntligen, har barnen (och en övernattande kompis) kommit i säng och det är släckt och tyst.
Tack för era svar, Vickan och Lina!! Det betyder jättemycket att bli sedd. Eller sedd - tja, ni förstår.
Dagen har gått bra, ganska fullt upp med ungarna. Och inte en droppe A! Men, trots all aktivitet, en stor känsla av tomhet. Ja, av sorg. Har då och då under dagen undrat om det är den känslan jag halvt omedvetet velat döva, för när kvällen och tankarna kommer blir det lätt rätt dystert.... Känner mig ensam (bor dock nära min exman, vi är goda vänner), jag har varit dålig på att underhålla vänskapskontakter, livet börjar gå så fort och ungarna växer upp och...ja... Deppig.
Men kanske ska jag ge det några dar, jag vet ju att jag är vansinnigt outsövd sen några dar och det gör ju ingen lyckligare, precis. Det är så hemskt att vakna upp vid 5-tiden och desperat försöka klamra sig fast vid drömmen för att man så innerligt väl behöver några timmars sömn till, men att det inte går eftersom den inre självföraktande rösten tjatar: "Jaja, inte kunde du låta bli ölen igårkväll heller, ha, usel är du!"
Men om jag vaknar nu om några timmar kan jag ge rösten svar på tal - ingen öl ikväll, sådeså!! En dag fixad.
Jättegrattis till dina två veckor, Vickan, starkt jobbat!! Jag ska jag med, så tamejfan!
Men nu sova, sova....

..är det jag klarar av med folk tätt inpå mig, sedan blir jag nästan folkilsk...
Orkar inte med att fixa och dona med 10 pers innanför min personliga gräns, det blir för mycket.
Så mycket folk som vill ha min uppmärksamhet och närhet hela tiden det tär på mitt tålamod.
Jag behöver min frizon och fritid där jag kan husera fritt...
Va' jö' ru?, säger mannen i sällskapet ståendes en halvmeter ifrån mig när jag står vid grillen...
-Försöker andas!, tänkte jag svara efter att han har stått och glott på mig en halvminut.
Låt mig vara, låt mig få vara en liten stund med mig själv, jag behöver det...
Orkar inte riktigt med att folk klänger på min själ, långt in under mitt skinn.
Hjälp mig med disken tjatar frugan, en gäst klagar på att muggen har pajat, grabben får inte igång utombordaren,
En hylla har ramlat ner i grabbens rum, det kommer inget varmvatten, en kran läcker, var har ni bensinen till båtarna, vart ligger grillkolen, vart lägger ni tomburkarna???
Vänta nu här lite..., jag vill också ha semester, fattar ni!
Vill inte jaga runt som någon j..vla vaktmästare och fixa allt som inte funkar, eller som folk inte fattar sig på.
Då blir jag svart i synen, och grinig gammal gubbe, kan ni packa ihop och dra hem snälla ni.

Men det har haft sina fina stunder också, då vi har kunnat umgåtts riktigt bra, ätit gott och haft ett fint samkväm.
Många glada skratt med såväl gammal som ung, våra gäster har haft det riktigt mysigt i sommarvärmen, långt in på nätterna.
Men sliten blir man, upp fixa frukost, fixa disken, sätta på kaffe och fixa fika, en ny disk, förbereda maten och marinera,
Grilla duka och skära grönsaker, äta diska och duka fram mys med godis och snacks, drinkar och glas.
Morgonen efter börjar med att man diskar av gårdagens groggdiskar och chipskålar osv...
Grabben som snart är 17 år börjar bli duktig med båtarna och kan köra gästerna till fastlandet och leka runt i sjön med sina kusiner.
En liten börda som börja släppa ifrån mig, men det återstår mekaniker, elektriker, rörmokare, snickare, målare, murare osv på hans visitkort.
Grejer som kommer att ta sin tid att få upp sitt intresse för.
Följa med sin mamma till dasset på nätterna för att hon är lite mörkrädd är en annan grej han kan behöva öva sig på.

Solen har verkligen gjort sitt idag, det hettar på ryggen och axlarna och i spegeln lyser det rosa om skinnet,
Kanske var det enda solmöjligheten det bjöds på i år?, nej nu är man nog lite pessimistisk.
Kylen är rensad på nästan all mat och dryck, fyra tonårsgrabbar har verkligen en otrolig matlust.
Det funkar inte att handla mat under morgondagen, så vi får se vad som finns kvar i frysen, det kan ordnas tillsammans med någon saft antagligen.
Det blir lite primitivt på en ö, möjligheterna att handla är inte lika enkla som hemma, men det är väl det som är charmen med en sommarstuga antar jag.

En sak har jag dock märkt, man kan handla precis hur mycket alkoholfritt som helst, allt tar alltid slut, alla kan dricka min dryck, barn såväl som vuxna.
När jag har köpt någon ny exotiskt dryck så blir alla nyfikna, ungarna vill testa och de vuxna börjar både dricka och blanda grogg på den.
Men va f-n, håll er till eran j-vla Cola, det är ju det enda ni kan säga när ni ska välja er dryck i affären, drick den så får jag ha min dryck för mig själv!
Där kan jag bli förbannad, jag dricker inte upp eran sprit, då kan ni ge blanka f'et i min dryck.
Det är en nackdel med att vara en nykterist, med smak för annat än någon j-vla Cola.

Puss på er ifrån heta lakan en svensk sommarnatt, det blir inte bättre än så här...

Berra

Kör hårt, räkna ner timmarna, 72 sen vänder det.

Jag blandade 30% äppeljos eller tranbärsjos m isvatten några dagar för att inte få i mig för mycket socker.

Konstigt nog känner jag fortfarande inget sug efter alkohol, bara sömnen som spökar. Jag sträcktittade på flera serier på Netflix, en halv banan och en halv liter dryck varje timme inför nästa avsnitt.

Är tillbaka igen, vet inte hur många gånger jag försökt nu. Jag lyckas hålla A borta i 4, 7, 14 dagar då o då men även klarat i 3 månader, oj mådde så bra då!
Idag ska vara sista dagen på mitt skit liv, imorgon ska vara första dagen på mitt nya bra liv!!! Jag vill inte ha det så här längre, jag måste fixa det här nu.

Jag känner så väl igen mig i det du skriver och har läst på forumet i massor i både nya och gamla trådar och det känns så bra- för man är ju inte ensam. Tack för boktipset ska jag investera i och även mig själv. Just nu läser jag mest men ska komma igång och skriva också. Vi får kämpa ihop allihopa och jag är så tacksam för vad alla har delat med sig- livet känns enklare och bättre och jag vet att det går. Nya tag ! Stort lycka till. En dag i taget och att ta del av allas mycket kloka och visa tankar och känslor.

Usch ja. Kunde vara mina ord, exakt samma här. Minus barnen då ;)
Hr har det gått idag?

Jag är ö tårögd, tack för att du svarade! Nu jävlar kör ja! Jag dryper svett hela tiden och har inte ätit på jättelänge, nu jag är trött på den här skiten! Jag har också tänkt som dig med frukt å grejer! Jag kan verkligen inte äta, men köra smothie kanske funkar? Dricka kan jag ju!

Stoppa detta nu. Barnen kan få men för livet av detta. Ni är värda bättre. Han tar inte sitt ansvar.

Nu räcker det med otrevligheter. Barnen och du mår inte bra. Tyvärr är det inget att hoppas på mer. Tvungen att välja nu för allas bästa. Han tar ju inte sitt ansvar varför lägga mer energi på honom som barnen behöver istället. Som barn till föräldrar som super så kan man få många men för livet. Mycket att arbeta med. Du och barnen är värda bättre.

Har följt dig på din väg, men inte lämnat avtryck i din tråd. Jag önskar så att du har orken, modet, viljan och stödet att gå vidare utan honom. Ta hjälp av människor runt omkring dig. Du är värd att må bra!
Stora varma kämparkramar skickar jag här till dig!

Läste precis i Flygcerts tråd- hennes beskrivning av känslan att vara halv. Precis som hon känner jag mig misslyckad, allt känns så trasigt, alla mina drömmar om en kärnfamilj är borta, barnen kommer aldrig att bo tillsammans med sina båda föräldrar. Alla andra verkar ha det så mysigt på sina familjesemestrar och gör saker tillsammans med andra. Jag känner mig så halv jag också, det gör så ont i mitt hjärta och jag har ibland svårt att se något ljus i tunneln vad gäller detta. Kommer jag någonsin bli lycklig igen? Gör jag verkligen rätt? Fy vad detta svider- förstår nu att detta är en sorgeprocess som man måste gå igenom bit för bit.
Har varit ute på lite festligheter de gånga veckorna och det har varit både kul och mindre kul- väldigt roligt att träffa gamla kompisar. Men det som gör on är att komma hem till deras familjeidyller där deras sambo och fina barn finns där dagen efter när gårdagskvällen är förbi- de har någon att krypa ner med i sängen, någon att prata med, någon att dela sina upplevelser med.
Fy vad bittert det låter....... Men idag är ingen bra dag.

Lite skämmigt är jag här igen då..under perioder klarat mig bra, dvs hållet mig under "riskgränsen" men minsta lilla grej gör att jag faller tillbaka och då dricker jag alldeles för mycket. Dels stora mängder vare gång och 6 dagar per vecka. Nu har jag på semestern börjat redan på förmiddagen att hälla upp kaffemuggar med rosevin och häller i mig för att få ruskänslan. Det är ju faktiskt äckligt, inte ett dugg gott! Snabbast varje kväll med att dricka upp vinet före, under och efter maten. Väntar hela tiden på att kunna fylla på glaset, många turer till köket för att ibland ta boxen och dricka direkt ur lilla tappen. Klarar middagarna bra men hör på mig själv när jag sluddrar och skäms lite, tystnar då. Vad är ser här för jävla liv? Inte behöver jag bedöva mig!? Ingen vet om min hemlighet. Sköter jobb, relation, barn, karriär, vänner utan problem, men känner att jag faktiskt förstör för mig själv helt och hållet. Nu är det alkoholfritt för min del! Jag är färdig med ruset, livet är för kort för att jag ska slösa bort det på att vara berusad. Tycker mig fått sämre minne och det skrämmer mig. Fick stor inspiration av en bok som heter "Njutningsparadoxen" av Maggan Hägglund. Rekommenderas. Nu hjälps vi åt alla ni där ute i sommaren, på jobb och på semester, och idag dricker vi ingen alkohol! Vi är starkare nyktra!

skickar en lång, varm tröstekram till dig och en sommarbukett med blå och vita blåklockor, malva, salvia, pion, vildoregano och nån liten kvist lavendel - allt från min vildvuxna trädgård. Kram, kram min fina forumvän och livsvän / mt

Tack för länken Ben, 15-metoden kan vara något, låter smidigt med ett besök på vårdcentral, lättare att våga ta steget och be om hjälp.

Jag är fast besluten om att jag vill ha stöttning utifrån på något sätt i den här processen. Är det någon här som testat 15-metoden? Eller någon som har tips på andra sätt att söka hjälp?

Jag känner igen nästan allt från kommentarerna, jag har gjort en omvänd klassresa till en bottennivå allt pga ekonomin och dricker nu till dödliga nivåer bara för att lindra o har faktiskt överlevt extrema promillenivåer .har man trampat i en hundskit..stå stilla men jag har klampat omkring och dragit in många människor i alla mina problem och tyvärr människor man älskar, skitstövlarna står bara o tittar på...

Hej zelmani

Jag är ny-gammal här. Har varit inne på forumet och läst tidigare men nu har jag också tagit steget att skriva och sända ut ett rop på hjälp.

Jag känner igen mig otroligt mycket i din beskrivning. Jag själv dricker inte ofta, jag kan ta ett glas vin på restaurant eller liknande om jag känner för det, där är det egentligen inga problem. Vad som är läskigt är att jag vid fester har väldigt svårt att inse när jag bör sätta stopp och sluta dricka. Jag har gjort saker som sårat min sambo flera gånger, senast var för några dagar sedan. Nu samlar jag kraft för att träffa honom (han är på resa) och ännu en gång berätta vilken idiot jag är. Vad jag dock äntligen insett är att jag behöver hjälp, jag behöver ta steget och gå och prata med ett proffs på sånt här.

Återigen, tack för din berättelse, den fick mig inse att jag inte är ensam i forumet med samma typ av historia.

Tack! Ta hand om dig.

Läste detta i DN för ett tag sedan

http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/snabbvard-ska-fa-missbrukare-att-sok…

Vickan, tack för en bra startkommentar. Har läst lite i din tråd och har insett att du också är ny här, välkommen du också.

Jag har tidigare varit inne här och tidigare funderat på att be om "proffesionell" hjälp, så som behandlingscentral eller psykolog. Jag är ingen som vardagsdricker speciellt ofta, utan jag har istället problemet med ordentliga fyllor några gånger om året som slår riktigt snett. Jag gör dumma saker som jag ångrar efteråt, jag blir ibland elak och gör ofta andra i min omgivning ledsna och sårade. Jag vill verkligen inte att alkoholen och mitt korkade beteende när jag är onykter ska förstöra mitt liv, vilket jag är rädd för att det kommer göra snart om jag inte ändrar mig. Därför har jag bestämt mig för att tillsvidare, gärna väldigt länge, inte dricka alkohol alls. Jag har en bakgrund som civilingenjörsstudent i en typisk studentstad, och jag är säker på att det är därifrån problemen börjat. Inställningen till alkohol på universitetet är extremt farlig och många hamnar nog i samma sits som jag.

Det är skönt att ha hittat hit till forumet och läsa om andras historier samt att gå skriva av sig lite. Ångesten pga alkoholen är otroligt stor, men den lindras lite av att öppna upp sig. Just därför vill jag ha hjälp och få ett bättre perspektiv på mitt problem.

Hej- kämpa på! Jag är också ny här och har de senaste dagarna läst massor på detta forum och det känns så bra. Jag börjar också idag. Livet är för kort för att inte må bra.

Ikväll kommer barnen till mig... och det gör så ont, så himla ont - att jag inte får se dem växa upp på heltid, att jag är där halva tiden, att det alltid kommer vara "varannan" av allt: jul, påsk, midsommar, födelsedagar, sommarveckor... att barnens pappa och jag inte lever ihop, att de måste göra allt "varannan" och "halva tiden" - att de inte bara kan få ha oss båda två... Är så ledsen - och känner mig så dum och otillräcklig: barnen är ju hos mig halva tiden och hos "pappa & farmor & farfar" den andra halvan och det känns så pissigt; å ena sidan har de det lugnare idag och på detta sätt finns inte pappas utbrott på samma sätt, men vad händer den dagen då 75-åriga farmor & farfar inte orkar/klarar att köra 30 mil enkel väg för att bo ho pappa då han har barnen? Eller kommer han ändra sig och bli den där "snälla, bra pappan"? Han säger ju till mig att allt är bra nu, men ändå kommer ju då och då små utbrott mot mig, dock mycket milda jämfört med när vi bodde ihop...
Det gör så ont, och jag vet itne ens om barnen vill komma till mig idag - allt är ju fantastiskt hos "pappa & farmor & farfar": barnen berättar om alla saker de får (och är själva förundrade...) och om allt de får göra, och jag är inte med i den stora köpfesten, och det märks att jag är mycket "hårdare" (mer konsekvent?) med vad man får/kan göra och inte... Det gör ont i mig, sååå himla ont...
Och dessutom är jag ledsen över Den Förbjudne Mannen - önskade så att det skulle vara "på riktigt" - det var så många saker som kändes så rätt, och nu känns det mest som att jag blev lurad - var han bara ute efter flirt, brukar han hålla på så här, var alla hans ord om oss bara tomma ord...? Känner mig så ensam - alla vännerna (som dessutom är mycket dåliga på att höra av sig, bjuda in mig osv) lever lyckliga familjelivet - och det känns så omöjligt att jag ska träffa någon som vill vara med mig...
Ja, ledsen-dag...

Det är bara att inse att det kommer att gå upp och ner och när vi är sårbara och alkoholen, som ständigt närvarande i så många sammanhang, känns som lösning/befrielse/belöning/tröst/sömnmedel kommer vi att prövas.... Jag hoppas att vi kan fortsätta stötta varandra!
Stolt och stark känner jag mig nu och det vill jag fortsätta med. Inte förakta mig och ångra. (Ångrat gör aldrig ogjort gjort) inte skada mer hjärnceller och skada organ mer. Inte mata cancern att ta plats i min kropp!!!
Snart är ni där också, Ben och Simbo. :-)
Ha en fin dag (som ni inte ångrar)!

Wow, vilken festmåltid du fixat. Det rättar nog till sig med sömnen, tror du inte? Min man/gubbe tar powernaps på eftermiddagen, mitt på dagen eller efter jobbet. Kanske kan funka för dig?
Det enda goda jag stött på hittills är ett vitt på restaurang som jag inte fick namnet på samt skumpa Billabong, tror jag det heter och olika öl med och utan lime. Tror jag kommer känna mindre behov av dessa också med tiden.
Tycker du är superstark och hoppas du håller ut!
Trevlig kväll!

avundsjuk

Grattis till 2 veckor . Idag min 7:e dag och den första som känns som en vinst att vara utan A. Du och de flesta på tråden
är nog betydligt yngre än jag, och jag är avundsjuk på att ni kan ta tag i problemet i tid, och inte kasta bort en massa år.