Senaste kommentarerna i forumet

Ska vi känna oss mer och mer för var dag Konstnären! Vad härligt att du också är tillbaka!

Styrka, mod och värme till dig! ❤️

dit som varit. Det första är att städa undan tomflaskor. Var på gång ett tag innan jag slutade helt denna gång.

Det är för min del inte bara lag/städa det som varit (hoppas jag), utan också något jag saknat och tycker om. Det finns tid och ork nu att lägga på annat. Jag vill också kunna laga mat utan att tänka på A, det är ett mål.

Jag tänkte för ett par dagar sedan att det borde funka med hypnos. Det som fungerar på den mest spindel och ormfobiska människan, borde kunna fungera omvänt med A, tänker jag. Ett tips till Alkoholhjälpen; Gör en deal med TV om att få smyga in undermedveten reklam som väcker avsky till alkoholen, så där som Coca-Cola gjorde. Vilken förändring för folkhälsan!!
Tills dess att detta har skett eller att jag hittat en hypnotisören så började jag igår att framkalla äckelkänslor och tänka på bilder av A. Idag likadant och jag kände verkligen äckel ett tag när jag tvingade mig att se olika A-bilder. Tänk om det funkar! ( en bild som jag framkallat är att jag ser en flaska lösningsmedel hällas i vinet innan det är klart.
Idag kbt-samtal, promenad med yoga på bryggan och fått lite måsten gjorda. Ringt till yoga-stället (jag har skjutit på det) och har tur att de startar upp en ny grupp ikväll så dit ska jag gå. Har också faktiskt börjat fundera på att gå på AA-möte och hitta en grupp som jag trivs i. Mer för att få gemenskap och stöd på lång sikt. Det är nytt för mig och ett väldigt stort steg!

Tänkte också att imorgon kan jag notera 7 dagar och blev sorgsen att jag gjorde mitt uppehåll i nykterheten. Det hade kunnat vara snart 1,5 år istället. Så himla onödigt och dumt. Så mycket tid, pengar och trevliga upplevelser jag gått miste om. Istället utsatte jag min kropp och själ för ännu mera stryk! En j***a självplågare jag är!! Men det värsta är att tiden med barnen jag gick miste om. Hua. Men inte titta bakåt, bara framåt. Ingen självömkan. Gör om, gör rätt. Nu är jag on track igen, ännu mer medveten om As grepp om mig och det är bra i det jävliga. ;-)

Glad att jag är nykter igen och styrka till dig Konstären och alla andra som kämpar på!

Ja, då fick vi genom ditt "bananskal" samma månadsdag ;-)
Toppen att Gagarin denna gång finns nykter vid din sida, det
underlättar ju enormt. Så oddsen är faktiskt goda, och styrkan
och viljan den har du ju, eller hur?! (en lyckospark i baken här)

Känner mig verkligen inte som en mentor i nykterhet. Men kanske någon gång
så.... Önskar verkligen ingen att överkonsumera alkoholen.

Ta vara på dig, nästa vecka kan vi fira lite!

//PP

Helst utav allt skulle jag faktiskt vilja stötta varenda ny som dyker upp och skriver sitt första inlägg. Men allt eftersom tiden går skriver jag mindre och mindre. Även läsandet varierar efter "behov". Ja, alla behöver stöd och det kanske kan vara så att de som tillbringar första tiden på forumet är mest aktiva, och samtidigt håller kontakten lite extra allt eftersom tiden går? Längden på tiden vi är utan alkohol uppfattar jag som föränderlig. Det första året kändes betydligt längre. Idag är det liksom normalt att inte dricka, även om det till och från är en tanke av att inte "kunna" dricka. Kommer nog att förbättras ytterligare i framtiden hoppas jag.

Så länge den känslan finns är det nog just precis på det viset - att jag faktiskt inte kan. Det braiga är att det inte känns som en stor uppoffring. Lite mer tankar dyker naturligtvis upp när jag reser i länder som har mer sydländsk vinkultur. Men numera finns ju alkoholfri öl nästan över allt.

//PP

Fortsatt

Jag är i samma situation. Min mamma har druckit under 10 år och blev till slut vräkt för tre veckor sen från sin lägenhet. Hon bor nu antingen hos mig eller min syster. Min mamma har dock varit nykter sen 7:e oktober och verkar vara fast besluten att inte dricka mer. Hon går nu på en behandling i sex veckor på heltid och sen 1 dag i veckan i 46 veckor. Men beslutet att sluta måste komma från alkoholisten själv tyvärr.
Min mamma har skulder upp över öronen som vi syskon försöker reda ut men det är inte lätt för hon ljuger om precis allt.
Och ljugandet tar knäcken på mig. Den förening jag funderat på att vända mig till är al-anon. Hittade den här sidan med schema över möten.
http://afgregister.southbrains.se/alalist.asp

Konstig adress såg jag nu men där är schemat över alla möten i sverige. Hoppas du tar mod till dig och gå på ett av möterna. Jag har inte kommit så långt än.

Hemkommen från gymet och i eftermiddag möte. Måste hålla mig sysselsatt, så att jag inte hamnar i grubbel. Tänker på min dotter, som skyller sitt liv på mig. Skall jag skylla mitt liv på min mamma? Och hon sitt liv på sin mamma? Min pappa var alkoholist, så genen kan jag ha fått från honom. Helt klart. Men tråkigt, att inte få träffa barnbarn just nu. Och ovissheten, om det någonsin skall rätta till sig igen. Jag har varit barnvakt under 2 år, men nu har barnet fått dagisplats och det känns, som om jag inte behövs lika mycket längre. Men eftersom jag har kontakt med min son, så får jag, som tur är rapport från honom. Nykter en dag i taget. Tag inte det första glaset!

Vi lyckades knäcka henne igår och erkänna att hon inte ringt samtalen hon sagt att hon ringt. Nu är även vår morbror inkopplad vilket känns bra. Hon lovade också att vara ärlig med allt. Men idag snodde hon med sig en faktura jag skulle kolla upp på tele 2. När jag ringer och frågar om hon fått med sig den säger hon nej. Men den finns verkligen inte någonstans. Och när jag till slut ändå ringer tele 2 får man reda på att inget abonnemang är uppsagt som hon sa att hon gjort. Och att många fakturor hamnat hos inkasso. :S Ibland känns det som om det inte tar slut. Nu har min syster beställt en kreditupplysning iaf. Så vi får reda på alla skulder.
Men det hjälper verkligen att läsa era svar, för då inser jag att det är vanligt beteende. Tack för det.

En vecka har gått....
Började med att jag berättade allt för min man. Vi har pratat om detta innan men det som kändes nytt var att jag erkänt för mig själv hur svårt problem detta är. Och att jag inte vill ha det så. Främsta drivkraften är barnen och min familj. Andra drivkrafter är min egna hälsa och oro för framtiden om jag inte hanterar detta nu.
Helgen var barnfri helgresa. Mkt kopplat till vin och restaurangbesök. Men jag stålsatte mig och drack alkoholfritt. Sugen hela tiden på vin men kände mig stärkt i att det var skönt att slippa vara trött och att vi hade så roligt.
Veckan har passerat. Varje dag vill hjärnan att jag ska dricka vin men det är inte värre än att jag kan stå emot. Så himla kopplat till stress och avkoppling för mig.
Har tagit till nig många saker från detta forum. Har bl.a bestämt att beslut och ansvar ligger bara på mig. Innan har jag försökt få min man med mig så vi ska göra "vit period" som ett familjeprojekt. Nu känner jag att detta är mitt problem som jag måste lösa. Känns både stressande men bra.
Har bestämt att inte ge några stora livslånga löften. Det är dagarna som räknas. Men har sagt att jag inte dricker en droppe till jul. Sen får vi se... rätt eller fel vet jag inte.
Hade tänkt skriva varje dag här men blev inte så. Nu är det helg igen och drillar hjärnan att se fram emot andra saker än vin. Ska laga god mat och dricka alkoholfri öl och godaste teet. Vi får se hur enkelt el svårt det blir....

Toppen att du har tagit dig hit och fattat ett beslut att förändra ditt drickande.

Jag närmar mig också pensionen och jag tror att det är starkt bidragande orsak till att jag har börjat ta itu med drickandet på allvar. Jag har trappat ner arbetsbördan under de senate åren vilket gör att jag inte är särskilt stressad längre men jag har ändå fortsatt att dricka på samma sätt. Tidigare kunde jag motivera en flaska vin med att jag behövde varva ner. Och hur blir det då när jag går i pension? Ska jag gå runt i filttofflorna och dricka hela dagarna? NEJ, det kan man ju inte. För min del försöker jag att minska mitt drickande. Jag gillar vin men det finns ju bättre och sämre flaskor så jag håller mig enbart till de som jag tycker är goda och efter 3-4 glas är tycker jag inte att något vin är direkt gott även om det är svårt att sluta dricka då. Ibland klarar jag det, ibland inte. Men jag jobbar på det som man säger.

Jag har varit inne och läst några gånger under resan och det har stärkt mig. Jag får mycket stöd av forumet även om jag själv inte är särskilt aktiv med kommentarer. Alkoholmässigt gick resan bra, ungefär som förväntat med några öl om dagen och aldrig fler än två åt gången. Jag överraskade mig själv med att beställa en smoothie vid ett par tillfällen istället för öl så något har i alla fall hänt. Men det blir totalt sett en hel del alkohol även om jag aldrig blev berusad. Nåja, nu har jag inte druckit något alls på fem dagar även om jag var väldigt sugen på rött vin till pastan härom dagen. Vinet får vänta till helgen, åtminstone.

Känner igen mig i allt du skriver. Vilken möda det har varit denna gång att bryta av, värre värre än någonsin. Lite tilltufsad är jag nu men energin har kommit tillbaka och jag känner mig glad över livet igen. När jag drack nu sist lagade jag ingen mat knappt. Nu har jag blivit duktiga flickan i helgen gjorde jag kålpudding och kalops riktigt god höstmat, gjorde det mysigt med tända ljus och fin dukning, kylde vasin ramlösa underbart gott.
Vet inte om jag jagar bort ångesten efter perioden med A, genom att göra rent och fint laga fina middagar baka bullar göra äppelkaka. Tror det.
Du denna gången ska vi klara det och vara stolta över oss.
Kram och styrka till dig
Konstnären

Tack vännen för ditt inlägg i min tråd. Blir stark när du skriver att jag är starkare än alkoholen. Jag vill nu vara nykter och jag är på frammarsch. Den elfte november blir det en månad, tänk när jag skrev ett år oj,oj, vad hände. Grunnar inte på det längre utan ser bara framåt och jag börjar nu må riktigt bra. Nu har du varit på resa och ingen alkohol, strongt pelle du får bli min mentor, du verkar verkligen trygg i din nykterhet.Efter vinperioden har jag återgott till mina bakverk det känns tryggt. Garvade slå i hjäl papegojan som John gjorde, den var bra och jag ska tänka på det om fula tankar dyker upp
Må bra vännen Kram Konstnären.

Vi gör egen glögg på äppelmust (juice) och glöggkryddor. Det är både friskt, värmande och gott. Några pepparkakor till är också bra.

I en relation påverkar man naturligtvis varandra, på gott och ont. Du känner dig nu lite vilsen och har många funderingar på hur din partners drickande har påverkat dig och du undrar över hur det kommer se ut framöver. Klokt att du stannar upp och ser hur detta vägskäl ser ut för dig och att du ber om andras berättelser.

I relationer där en person dricker alkohol problematiskt händer det att den andra kan åsidosätta egna behov. Det kan skapa problem och det kan vara en styrka. Att använda beteenden eller strategier som inte hjälper en själv att må bättre eller påverkar den som dricker att förändras är inte bra för någon. I en sådan situation så behöver man hitta nya vägar precis som du är inne på. Samtidigt betyder det inte att det är fel att vara eller vilja vara en omhändertagande person. Det betyder inte heller att personer som lever nära beroende har en sjukdom, psykiatrisk diagnos eller problem med den egna personligheten. De beter sig ofta helt rimligt utifrån situationen. Problemen uppstår när det som är rimligt inte längre hjälper och de egna ramarna för hur man vill leva, bli bemött eller vill vara inte längre håller ihop.

Vad man eventuellt kallar sig i sådan situation är naturligtvis upp till var och en samtidigt vill jag säga att vi på alkoholhjälpen är försiktiga med definitionen medberoende då det kan finnas en risk att man börjar stoppa in saker i ordet medberoende som inte stämmer för många. Eller att det betyder att man måste tänka eller bete sig på ett visst sätt. Medberoende är inte en diagnos och det finns ingen forskning som visar att de som lever med någon som utvecklat ett beroende skulle ha några speciella personlighetsdrag. Det samma gäller för personer med beroendeproblematik. Däremot skiljer vi oss alla mycket när det gäller vilka styrkor och vilken eventuell skörhet vi har.

En av dina styrkor är uppenbar, en vilja att förstå och ett mod att välja nya vägar.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag är så makalöst trött på kvällarna- är det normalt? Igår la jag mig 21:30 och kunde inte göra något vettigt efter att barnen nattats. Tänkte inte jättemycket på A men var allmänt nedstämd. Att vi går in i den mörka årstiden påverkar mig också negativt!
/siggez

Hej Drycker
Jag vill börja med att säga att detta inlägg inte bara är riktat till dig. Du mår dåligt just nu och du anstränger dig för att förändra dina alkoholvanor. Du har verkligen varit nyfiken och modig som provat olika sätt för att klara det. Med den inställningen ökar verkligen chansen för att du ska finna ett sätt som passar dig. Du som många andra vet att det är mycket riskabelt att dricka med antabus i kroppen. Reaktionerna är en stark negativ påfrestning för kroppen.

Det är fint att du känner stöd av andra användare här och att du stöttar dem. Det hoppas jag att du fortsätter med. Samtidigt vill jag gärna berätta att vi gärna ser att våra användare inte använder forumet under berusning. Av erfarenhet vet vi att det oftast inte blir bra för den som skriver och inte heller för de som läser. Det händer att vi redigerar dessa inlägg eller tar bort dem.

Som sagt vi vill ha dig och er alla här och vi ska försöka vara mer tydliga med de riktlinjer vi har. Utan er inget forum.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Välkommen ska du vara! Jag känner igen mig fullt ut i det du skriver, har själv precis startat upp (första nyktra dagen igår) men jag är livrädd att jag inte ska klara det. Det hjälper att vara inne på forumet för min del, här ser jag att vi är många med samma mål och det sporrar mig, det känns annars rätt ensamt att sluta dricka, i alla fall känner jag det så. Du har tagit första steget mot ett nytt liv, all heder åt dig!

Nån som hittat nån god alkoholfri glögg ? Som inte smakar bara saft som har lite av den här hettan man vill ha när man känner sig frusen? Eller så kanske man får nöja sig med julmust :)
Nykterheten känns bra, känner att det är ett bra val man gjort att hålla sig nykter. Tänker inte längre ens på att dricka. Sörjer det inte alls längre. Räknar inte ens dagarna.
Hoppas den känslan sitter i :)

efter gårdagens samtal. Dottern säger ju, att hon inte litar på att jag är nykter, även när jag är det. Men jag är nykter för min egen skull. Hon kommer väl tillbaka. Men då tänker jag bara lyssna på henne. Hoppas ju att terapin. som jag skall börja med på måndag kommer att hjälpa mig.

Hade min man nån känning om att man är alkoholist å ej bör dricka så mycket. Pappan var det men har inga negativa aspekter av det. Han var underbar som människa (håller med). Men dog för tidigt pga alkoholen. Därför känner jag mej lurad på ett eller annat vis jag har inte bett om de här. Men naturligtvis nu måste jag ta ställning i detta. När inser man att man är alkoholist ( konstiga frågor med det surrar i mitt huvud)

Starta *

Skulle vi kunna starts en mailkontakt? Du verkar som en bra stöttande person och jag vågar inte skriva allt öppet ifall någon skulle läsa..

Jag var helt utan a i ett år. För det gick helt snett en dag. Och min sambo ställde ett ultimatum. Och det gick. Fastän det var jobbigt ibland. Vissa helger hade vi vänner här som drack och jag (som är nattmänniska) bakade på natten med dom. Faktiskt ofta utan begär. Men så kom sommaren igen (var nykter från juli till juli) och vi skulle ut med vänner och jag sa till min sambo att jag också ville kunna ta några glas vin. Och att jag inte skulle göra något dumt. Och det gjorde jag inte. Drack två eller tre glas rödvin bara. Kände mig så himla behaglig och lugn men utan mer begär. Men efter några tillfällen, och när jag blev sjuk, då 'förtjänade' jag mer. Låg hemma i soffan och drack vin och whisky. Precis som nu när jag är sjuk. Behöver någon som kan motivera mig och som jag kan motivera tillbaka.
Märker din sambo att du dricker? Tror du att han skulle kunna hjälpa dig att sluta? Eller känner du som mig och inte vill behöva visa upp den sidan av dig själv?

Det finns många bitar vi medberoende måste titta på.. Och ibland är det svårt för att man är bitter och förbannad på hela situationen.. ( mellan raderna så tycker jag att du står och fullkomligt skriker : "Men det är ju HANS fel!" Det är ju han som ska ha behandling, inte jag..
Ja, han ska ha hjälp att bli medveten om sin alkoholism, och hjälp att både bli och hålla sig nykter!
Det betyder inte att du inte kan ta ett glas vin.. (så ta inte på dig offerkoftan än..) För det är ingen som har skrivit här att du inte får gå ut med dina vänner och ta vin till maten..
Men du behöver också hjälp med att hitta det som är du. Du behöver känna att du kan ta egna beslut, utan att skylla på någon annan eller alkoholisten .. Bara för att du vill, inte för att någon annan säger att du måste..
Du behöver inte ha någon som "ger dig tillåtelse" att göra någonting.. Det bestämmer du själv! ( problemet med att bestämma själv, är att man inte kan skylla sin egen personliga del på någon annan..)

Annapanna att läsa om dina framgångar och ditt liv i nykterhet. Jag har nu omkring fem månader nykter, och vill verkligen att det ska förbli så. Godisspöket dyker upp lite för ofta, men i övrigt känns det riktigt bra.