Senaste kommentarerna i forumet

vad du, flygcert, skriver till andra kvinnor blir jag varm inombords. Det är fantastiskt hur du tar tillvara dina svåra erfarenheter till hjälp åt andra. Kloka, fina, starka du♥ Kram / mt

det flygcert skriver. Hon vet. Från insidan, sin egen insida. Läs också Carinas senaste, 5 fällor för anhöriga http://medberoendeinfo.blogspot.com/
Försök hitta några saker som du mår bra av, som gör dig gott. Gör det! Kanske din tjej kan gå till Al-a-teen och till någon professionell, hon behöver säkert ditt stöd och din hjälp att hitta någon utomstående - det kan du hjälpa henne med. Kram, kram / mt

Vill inte tränga mig på, men hej till dig. Och hoppas du mår bättre
Kram
Konstnären

Jag förstår att du mår dåligt, och att din dotter mår dåligt.
Innan jag lämnade så ringde jag allt möjligt - för att få råd, för att få höra att jag inte hade helt fel, för att jag inte visste vad jag annars skulle göra. Mitt första samtal gick till AA - jag beskrev situationen och den nyktre alkoholisten i andra änden sa ungefär "lämna honom! Du kan göra vad som helst; gråta, be, skrika, förklara osv, men det enda som eventuellt kommer hjälpa är att du lämnar, för då försvinner skyddet, han ser att du menar allvar. Han kanske fortsätter att dricka ändå, men då. Slipper du vara en del i det" och dessutom sa han att det är två sidor av saken- att vara alkoholist är i sig en sjölvcentrerande sak (alkisen tänker på sig, hur han ska kunna dricka osv) MEN att dessutom vara elak finns inget försvar.

Titta på http://www.roks.se/har-finns-hjalp/kvinnojourer så kan du ringa dit, ring AA, ring socialtjänsten i din kommun, ring din samtalskontakt och säg att det är akut...

Gör något du gillar idag. Du kan välja din framtid.
Stor kram till dig!!!

och en otrolig fuktig morgon inne i sovrummet. Svett, men inte på grund av alkohol utan värmen vi har fått.
Har precis kryssat i nio månader idag och som vanligt varjemånad tror jag knappt att det är sant. Är så glad
jag har jobbat hårt och får väl fortsätta med det. Mår så bra i kropp och själ nu att jag vill ställa mig på
torget och skrika JAG ÄR NYKTER. Kan jag kan alla, jag var ett vrak som gick på två ben i september. Vägde
48 kilo alltså skinn och ben. Uppsvullet ansikte och värk i hela kroppen. Nu är jag vig kan springa om jag vill
eller bara småjogga. Innan förflyttade jag mig i stort sett från kylskåpet om det fanns vin och till fläkten för
att sedan sitta där och röka och dricka.
Känns idag som jag fått en AHA-upplevelse. Garden är nedstoppad i fickan ifalll, ifall. Men den där rösten som pockar
inne i huvudet är i stort sett borta.
Har även slängt ut livbojen till mannen, måtte han greppa den och simma iland. Det är som om det hänt något med mig.
Ställer mig vid sidan om när mannen dricker. Skäller inte på honom längre, hotar inte, jag bara låter det ske.
Låter kanske elakt, men då är jag elak. Han är så medveten om att han har två val, fortsätta själv, eller sluta.
Idag ska jag baka en rulltårta med massor av vaniljkräm som fyllning, skära i bitar och toppa med vispgrädde och jordgubbar.
Jag har ju blivit beroende av kakverk i alla dess former. Har inte visat sig på figuren änne.
Flaggan i topp för konstnären idag, vad kaxig jag blivit, lite skämt så här på morgonen har ingen dött av.
Tack kära vänner för att ni stöttar mig, utan er, ja vem vet.
Sol till alla
Konstnären

Det är bara bra för mig att få höra hur det är.
Jag förstår att han inte kommer sluta, jag har nog insett det nu.
Man vill ju ändå försöka tro på det de säger men men..
Nej jag orkar verkligen inte länge till, bryter nog ihop snart känns det som.
Det är verkligen skit här hemma nu, det kan inte bli sämre.
Värst av allt är att min dotter mår så dåligt av allt han säger och gör.
Jag måste göra nåt för hennes skull!
Hon är så arg och känner sån avsky mot honom och vill inte ha någon kontakt med honom när hon flyttar om ca 2 år.
Han har förstört hennes liv så mycket!!
Vet inte vad jag ska göra, känns som jag bara vill lägga mig ner och dö.
Jag har en tid hos min kurator på måndag men det är långt dit, jag behöver hjälp nu!
Finns det något nummer man kan ringa för att få stöd? Ni har säkert skrivit det förut.
Det har varit kaos här ikväll , dottern talade om för hans mamma och han skuldbelägger dottern för att hon sa nåt för farmor mår dåligt ändå av andra anledningar tyckte han. Skuld skuld hur mycket skuld ska hon orka bära min fina tjej som är så duktig och kämpar på så fast det är så här!
Jag svamlar mycket nu men måste skriva av mig för att orka lite till.
Många kramar

och jag stöttar din kamp. Ska försöka få min man, när han väl blir nykter igen, att läsa din tråd. Den kan nog hjälpa honom för nu är det hemskt.

Fortsätt kämpa!
Kram

Svalkar! Tack för de orden! Tänkte att ett härligt bad var bäst som svalka. Tack traxxy

Svalkar! Tack för de orden! Tänkte att ett härligt bad var bäst som svalka. Tack traxxy

Jag har härdat ut eller faktiskt inte haft det jobbigt sedan förmiddagen. Har sysselsatt mig själv. Promenerat o badat. Gött

Idag är det lågtryck i min stad och jag känner det i huvudet. Hela dagen har jag känt mig seg och tung i huvudet... Det påminner mig om mina dagen efter dagar och gör mig än mer tacksam över att jag inte gör så mot mig själv längre!
Tacksam för ännu en givande dag med barnen men tänker göra tidig kväll idag. Förhoppningsvis är hjärnan lite piggare imorgon men det avgörs inte av alkohol, just nu hänger det endast på vädret!
Ha en bra kväll!

hit !!
Så bra att du kontaktat aa-mail och beroendecentrum !! Kanske ses vi rentav på ett möte framöver :-))
Som du märkt så skjuter bara pillren fram problemen och i värsta fall förstora dem. Pengar och "fiiint" jobb har ingen som helst betydelse om man inte kan njuta av livet och kunna vara sig själv.

Mitt eget liv på slutet som aktiv var ett hamsterhjul bestående av arbeta, supa, sova. 3 saker som inte ledde till nån större njutning utan bara till förnedring och djävligt dåligt mående.

Idag tjänar jag mindre,har oändligt mycket mer fritid och mår så mycket bättre på alla sätt.

Och jag är fri, har en egen vilja, kan bry mig om mig själv och mitt mående.

Så häng kvar ! Det fungerar !!

Han är ännu fullare idag....pratar i tungor, skriker, vrålar och är elak. Så jävla elak. Min dotter har sett honom idag och mår så illa och gråter när hon ser honom. Han spottar på golvet, sluddrar och är hemsk. Möte i morgon bitti med jobbet, det kommer inte att gå. Jag och dottern var och köpte pizza och den fick han ett utbrott över och svär fortfarande om innehållet.
Nu spottar han i soffan och säger en massa hemska saker....att jag är en idiot, att jag inte tjänar några pengar, att han är bäst och en riktig kung. Han kan knappt stå på fötterna och vinglar omkring, nu låste han in sig i sovrummet igen. Det gjorde han igår kväll också så jag blev tvungen att sova på soffan.
Orkade inte gå till jobbet i morse utan kände att jag ville stötta honom att bli nykter och han lovade att det var sista dagen. Och så gick han till barskåpet och drack upp en halv flaska grappa så nu är den slut. Sen tog han en annan sprit som jag är rädd om, spädde med vatten så att jag inte skulle märka. Men han har inga problem inte. Jag dricker för att plåga dig sa han häromdagen. Och det måste jag ju säga att han lyckas med.

i nyktert tillstånd.
Nästa vecka midsommar. BRING IT ON!
Clausthaler står på menyn. Ni kan kröka bäst ni vill. Jag är nykter!

Ha det - Kämpa på!

Vad bra att du undvek vinet. Hur har det gått nu?
Jag hoppas att din dag utan vinet blev ett startskott så du har kunnat unna dig en nykter dag till (och sen en till osv...).

Håller med Konstnären om att sysslolöshet är djävlulens redskap.

Häng i och håll ut och skriv gärna mer här!

Varma kramar!!!

Izzy, sedan jag läste ditt inlägg i lördags så har jag tänkt på dig och om jag kan skriva det jag nu kommer att skriva, men jag kan inte låta bli. Så nu kommer jag att låta jättehård, och jag vill verkligen inte såra dig, men jag vet att det hjälpte mig att få höra det när jag var i din situation:

i sitt missbruk kommer din man att säga precis vad som helst för att få dig tillbaka, han kan lova bot och bättring tusen gånger om, och när du kommer tillbaka utan att faktiskt ha sett förändringen så (omedvetet eller medvetet?) kommer han inte att förändra sig - han behöver ju inte, "för du kom ju ändå tillbaka".
Jag klandrar dig inte, för jag gjorde liknande saker, men jag vet också att det blir ingen förändring - så gör vi alla medberoende: vi hotar, skäller, letar gömmor, bönar, ber, gråter, döljer, (och en del kanske skriker, gapar, slår sönder saker...) för att visa att vi menar allvar. Men våra hot, böner osv är ju tomma... Jag trodde att exet skulle förstå att vi skulle kunna få det bra om bara OM inte fanns... typ... Nu svamlar jag, ursäkta.

Du skrev här ovan till mittendaliv:
"Men hur länge orkar du vara kvar och stötta honom, vill du ge det en chans om han slutar?
För min del vill jag nog inte det och det är jag nästan säker på.
Jag vill inte vara kvar i det här, jag måste bort härifrån innan jag går under.
...
Jag vet att det går att få det bättre men inte ihop med honom."

Hur länge orkar du? Vill du leva med honom om han slutar dricka?
Har du någon samtalskontakt i dagsläget?
Jag tänker på dig och önskar dig styrka och magkänsla!

Jag vill verkligen inte såra!
Kram

Hoppas att du har en fin dag!

Jag förstår att dina inlägg här minskar - jag har ju inte alls varit aktiv så länge som du, men jag ser ju tydligt att det fanns en tid när jag nästan inte överlevde utan satt hela dagarna och läste, skrev inlägg och hoppades/väntade på svar, till att som idag känna behovet minska något, men i perioder öka, och i lugnare perioder stillas igen.
Jag försöker göra inlägg ibland, speciellt till dem som har liknande situation som jag hade, och jag tänker med oerhörd tacksamhet på allt som forumet betytt för mig, och du, Lelas & Sorgsen var en stor del för mig!

Varm kram, hoppas att du njuter idag och många andra dagar, av sol, fågelkvitter, jordgubbar och annat gott som livet har!
Kram!

Nä, mt, jag minns att ni ofta skrev det till mig under den mest kritiska perioden, men jag har liksom glömt det, eller tryckt undan det - det känns så avlägset - som att det var någon annan som levde i allt det där.
Och nu vet jag ju att exet kommer tycka att jag bara smutskastar honom, när jag berättar min sanning, och ja, Sorgsen, jag kommer säkert få höra mindre trevliga saker och de kommer göra ont i mig, och jag är ibland osäker på om jag gör rätt - barnen vill faktiskt ganska ofta åka till pappa nu (han har ju alltid någon boende hos sig, som tar hand om alla grejer kring barnen så han får nog inte så mycket ilskeutbrott då, och samtidigt så är barnen helt förundrade över att de "får så många saker av pappa, fastän det inte varit födelsedag eller jul"...) - och ja, det är lugnare nu, men håller det i sig? Och när barnen pendlar mellan att vissa dag berätta om hur arg pappa varit, för att nästa dag bestämt prata om att "pappa är aldrig arg!!!"... Och jag tar aldrig upp det - men när de frågar om varför jag inte kan flytta till pappa igen så måste jag berätta om att jag inte ville leva så...
Men, nej, barnen träffar inte barnpsykolog - men jag undrar ibland om de skulle behöva det? Det är rörigt för dem tror jag...

Tack Izzy, jag hade en fin helg, hoppas att du också hade det?!

Sorgsen - tack för dina ord. Det betyder mycket att du varit med om det förr, att du ger mig lite "förhandsinfo" - så jag kan förbereda mig lite mer. Det känns nästan overkligt, men jag tar striden...
Känner mig stark och sund oftare nu, men det är virrigt ibland. Mina barn vet inte om att mamma och pappa är i en tvist om dem... Och den senaste tiden kommer de helt apropå och säger saker som "Mamma, jag ska bo halva tiden hos dig och halva tiden hos pappa", "pappa blev jättearg..." eller raka motsatsen "pappa blir aldrig arg" och vissa saker kan jag nästan höra exet intala dem, men samtidigt så vet jag inte, gör jag rätt...?!

Kram!

Tack för allt stöd! Ja man lär sig ju av sina misstag. Det är alldeles sant att problemet är inte att sluta med alkohol utan att inte börja igen. I dag blir det inget vin! Jag mådde så himla bra den vecka som jag inte drack något. Det ska jag tänka på. Ha en bra dag alla!

Det tackar jag så mycket för! Livet är bra härligt ändå :)

Tänker på dig och önskar jag kunde ge dig lycka...

Det låter som att du beslutat dig. Du är stark. Jag förstår att det är svårt, sorgligt och oerhört smärtsamt, men du behöver förändring.
Förstår att det är tungt... Hoppas att du kan ge dig tiden och platsen att sörja! Det är värt mycket att få sörja, det är först då det kan bli bättre (i alla fall är det så för mig).

Varma kramar till dig. Njut av det du kan njuta av, ta hand om dig!

Kram!

Jag säger det igen! HÄRDA UT! Släck törsten med allt annat än alkohol, men släck den. Håll dig i ett rum med ac om du kan. Allt som håller kroppen sval dämpar ölsuget. Jag hade nämligen samma sug som dig i går men jag vann över det och den känslan slår faktiskt alkoholruset!!

Ja, Muränan. Det är väl en stund i taget som gäller. Jättebra att du har klarat en vecka! Glädjer mig med dig!

Just nu känns det okej. Men det är framåt eftermiddagen som tankarna och suget börjar komma.

Jag är sjukskriven (av en helt annan anledning än vinet) och all tid jag har (även om den behövs för att det jag är sjukskriven för ska läka) gör att jag känner mig ensam och har alltför mycket tid över till grubblande och framtidsoro.

Som jag skrev tidigare blev vinet min "tröst" efter en separation och numera dricker jag både lite som "tröst" samt för att tiden ska gå och för att få en liten kick.

Jag har inte riktigt nått fram till NEJ och STOPP ännu. Men jag vill dit. Skriver ett par rader om nackdelarna för att påminna mig själv och stärka NEJ.

Så spännande och trösterikt är det då verkligen inte att dricka vin varje kväll. Jag har snarare börjat uppleva det som ett tvång och något tråkigt. Tiden som bara går när jag är berusad eller halv-helfull vill jag egentligen lägga på annat. Även om jag inte dricker så att jag blir så hemskt bakfull (med huvudvärk, minnesluckor osv) så märker jag att jag är mer orolig och ångestfylld på förmiddagen när jag har druckit och min initiativförmåga har, på det stora hela, minskat.

Hur har det sett ut för er andra? Har NEJ:et bara kommit från en dag till en annan efter en hemsk fylla, eller har ni också (som jag håller på med nu) "resonerat er dit"? Jag har läst en del, men om någon vill ta sig tid att skriva så blir jag glad.

Så rädd att jag inte ska klara det här (trots vetskapen om att så många har en längre historia med alkoholen och dricker så mycket mer OCH ändå klarar det).

Snacka om allt dåligt samvete vi har. Tyvärr är det många som får bevittna fylla men jag lovar. Vi gör så gott vi kan. Följ gärna min tråd o kampen för att bli frisk