Senaste kommentarerna i forumet

Varför han och inte jag??
Han är ju hälsan själv. Röker inte, dricker inte, vegetarian sen 25 år, tränar jättemycket och är dessutom alldeles för ung för den här typen av cancer. Fattar absolut ingenting.
Jag som försökt ta kål på mej själv är " frisk" och han sjuk.....
Allt är helt uppochner just nu.
Bara snurrar i huvudet.

Lät väldigt jobbigt för dig där i väntrummet. Hua.
Mina väntrumsupplevelser har varit helt annorlunda. Alla har sett helt normala ut - som jag. Antagligen har jag haft tur (eller du otur)

Är det Naltrexon du fått? Det är inte en drog och man blir inte beroende av den. Man tar den en gång om dagen, så länge som man behöver. Den ska minska suget och göra, som du skriver, att det "goa" med att dricka försvinner. Aktiveringen av hjärnans belöningssystem uteblir. Det fungerade för mig (jag fick ifs ont i magen av tabletterna, men de minskade verkligen suget. Alla får inte biverkningar, kanske du klarar dig från det?) Jag tycker att du ska prova! Du kan ju alltid sluta att ta dom om du får någon biverkan som du inte står ut med. Och känner du att du behöver mer stöd kan du säkert få en tidigare tid för återbesök.

Du är typ där jag var för ett par veckor sedan. Jag var livrädd för att berätta för någon. Sedan berättade jag för en vän, i liknande situation som du kommer att vara i på lördag - på krogen. Jag beställde alkoholfritt och när hon undrade sa jag bara att jag hade en vit månad. Det kändes väldigt skönt efteråt, att ha berättat för någon. Kanske handlade också min rädsla för att säga något till andra om att jag ville hålla dörren öppen till a? Du kommer att känna dig stark och duktig om du vågar köra på a-fritt på lördag! Det kan vara ett steg i rätt riktning.

Vad livet kan vara orättvist. Lider med dig/er.

Hemskt, inte alls vad du behöver nu. Kram

Vi har precis fått veta att min man har cancer.

Så jag har inte kunnat hålla er uppdaterade..
Men jag HAR flyttat och gubben är precis lika ambivalent som förr hehe.. Löften som tas tillbaks.. "köpslåenden" som jag avvisar (varpå han blir sur..) men NU har jag en dörr att låsa om mig.. (nej, han vet inte ens portkoden till min nya adress..)
Det ÄR sorgligt att se hur hans missbruk eskalerade i samband med en resa där han tjatade sig till att köpa ett par boxar vin (som dracks ur på mindre än en vecka)
Han anser fortfarande inte att han har några problem och att mina skäl att lämna honom är "löjliga" och påhittade..
Nåväl, förutom löftet att kunna använda bilen, så är det ingen större skada skedd.. Jag visste redan från början att han inte skulle hålla det, men jag får själv inte tillgång till en egen bil förän om en månad.. Och EN månad är inte så lång tid, även om jag får avboka lite saker jag tänkt åka på och be vänner hjälpa mig att handla hem lite tyngre saker..
Offerkoftor.. ja, i det fallet har herrn ifråga en hel garderob.. ;-) Det finns alltid någon anledning till att han har ångest och mår dåligt (och råkar ut för olyckor) UTOM alkohol då förståss.. *asgarv*
Nåja.. Jag har säker en bit kvar själv, innan jag lyckas släppa allt. Gubben har förvarnat att han vill ta ut skilsmässa och går runt och berättar för alla som vill höra på hur "fattig" han kommer att bli (när jag tömt huset på vad som finns..)
Han kommer att vara tvungen att sälja både hus och bil för att ha råd att "leva".. Och med hans definition av leva, så ingår rätt stora mängder öl och vin. Nej, jag tänker INTE sponsra dom vanorna..
Han är mycket förvånad över att jag har råd att ha en bil för min pension är ju mindre än hans.. Att det är en prioriteringsfråga och att vi uppenbarligen prioriterar olika saker vill han inte se.. Han tycker bara att det är orättvist att jag på detta sätt slagit hans liv i spillror..

Jag har suttit i en liknande situation och det han försöker utsätta dig för är känslomässig utpressning.. Jodå.. de kan vara såååå fiffiga när de sätter den sidan till.
Min gubbe försökte förhandla fram att han skulle få åka till sin bror för att få ta ett par "brakfyllor" om året.. Och dricka lite "folköl".. för det var ju nästan "alkoholfritt" och räknas inte..
Jodå det kommer en del "det-är-så-synd-om- mig" sms (som jag inte besvarar) som oftast börjar med "hoppas att du har det bra.. jag är orolig för dig.."
Det är bara hans sätt att försöka få någon form av hållhake/kontroll på mitt nuvarande liv.. Människor med missbruksproblematik, är ofta kontrollfreaks.. De vill kontrollera omgivningen eftersom de inte kan kontrollera alla aspekter av sitt eget liv..
Min man, projicerar gärna över sitt eget mående och sina egna obalanser på andra..
Han har ju inte "problem".. det är det bara omgivningen som har..
Han har nyss pensionerat sig, men har börjat prata om att börja jobba deltid igen.. Och tyvärr tror jag att hans alkoholvanor sätter stopp för det. trots att han skulle må bra av den sociala biten.. Men det börjar bli ganska uppenbart för fd kollegor, vänner, grannar osv, att han dricker alldeles för mycket och för ofta..
Själv är han bombsäker på att det "inte märks", eftersom ingen säger något..

Jag röstar för alternativ 2!
Trots att min alkis var inne och smygläste..
Jag tror att det är viktigt att få synpunkter från dem som är "aktiva" eller har varit det, i sitt "missbruk"..
I alla fall har det hjälpt mig.

Hej kvaddad
Jag såg att du skrev till mej, har bara inte orkat svara. JA jag vill gärna ha hjälp! Berätta mer om dej (om du vill) eller jag menar om ditt missbruk. Behöver all hjälp jag kan få nu! Kram o tack, ditt brev värmde!

Sitter nu på ett fik med en latte. Är helt förgråten! Vilken upplevelse att sitta där i väntrummet!
Brevid mej satt en kille född 96, ett år innan min dotter.... Han begärde inläggning, han skaka, grät, ålade sig i smärta! Han kved o skrek o spydde. Han sa: kommer jag inte in till läkaren går jag till bolaget!
Vi var 7 st i väntrummet. Den ena värre än den andra...
Vill inte hamna där. Står nu vid ett vägval. Klarar jag att välja rätt?
Läkaren skrev ut nått på Na... nånting, tar bort det "goa" med att dricka. Han ville att jag skulle hålla upp till att börja med i 6 månader. Återbesök om 6-8 veckor. Skänner mej livrädd!
Fattade inte allt med tabletterna? Tar jag jämt? Tar de inte bort suget alls?? Hojtar när jag vet vilken tablett det är.

En vän vill ses på lördag o dricka vin, vet inte hur jag skall börja mitt "nya" liv. Vill ju inte säga till någon. Bara vara ifred o kämpa själv. Vet vad ni kommer skriva och vet att öppenhet är bäst men är inte där än. Är fortfarande överväldigad av att jag ens kom iväg till samtal i måndags o hit idag.
Vill bara hem o sova, är så trött. Men har inte förberett nått för kalaset i morgon, 19 personer på middag o inköp av presenter till två som fyller i morgon. Suck, kan man ställa in livet för pause ett tag? Eller ett glas vin kanske... En latte till sedan blir det järnet! Mina barn behöver mej! Tårarna rullar....

Så tråkigt att gå in här och läsa att det blivit ännu sämre för dig linker. Kanske att det var bra att polisen fick komma så att han fick ett litet uppvaknande, men jag säger som tidigare att jag rekommenderar dig att lämna. Om han nånsin blir nykter så kommer det ta lång tid och jag tycker inte att du ska behöva va den som tar tag i allt och hoppas och blir sviken igen. Rädda dig själv och kanske lyckas han bli nykter till slut på egen hand. Det hoppas jag på för er skull.
Det är hemskt att läsa om hur du vaktar honom när han dricker för att hjälpa honom att inte skada sig. Och jag förstår, jag hade gjort likadant om min man börjat supa, MEN det är inte ditt ansvar att hålla honom levande genom sitt drickande. Min pappa är periodare, så han är nykter i långa perioder ibland och sen när han dricker så är han helt väck i veckor. Han trillar och skadar sig varje gång, oftast i ansiktet och det hugger i mitt hjärta varje gång jag ser honom efter en sån tid med nått sår på näsan, pannan eller liknande. Men det är ju han som väljer att dricka, att inte gå och ta hjälp för AA hjälper inte säger han. Han tror han kan hålla sig nykter på egen hand men det har ju aldrig funkat i längden. Men jag kan säga dig att jag har försökt att hjälpa och gått på möten med honom på alkoholmottagning och liknande. Rekommenderar honom vart han ska vända sig men det biter inte och jag ger snart upp. Träffar honom väldigt sällan nu för tiden men det är faktiskt hans fel att vår relation kanske dör ut till slut. Det kommer dock alltid vara en sorg för mig hur det än slutar.
Sedan tycker jag att du ska involvera dina barn ännu mer i hur ni har det. Du ska inte behöva bära denna bördan själv. Kanske att din man förstår allvaret om alla vet. Om inte annat så kan du få stöd av dina barn i denna situation och om det nu leder till separation så måste de redan innan förstå hur illa situationen är. Och om jag hade varit dig så hade jag åkt hemifrån varenda gång han dricker. Även om det kommer innebära oro och ångest att sitta själv i sommarstugan så måste du bara bort från honom när han dricker. Självklart är det hemskt om han kissar ner sig, skadar sig, skämmer ut sig för grannarna men det känns redan som botten är nådd och det är inte ditt ansvar att hålla hans supande hemligt. Om du annars väljer att vara hemma så ring polisen igen och be dem ta honom med sig nästa gång. Han behöver vakna upp och inse va han håller på med. Sedan om han ska bli nykter så måste han nog iväg på avgiftning och behandlingar och allt men det måste han ju vilja själv, alternativt att de tar in honom på psyk om det spårar totalt. Där har jag fått besöka min pappa när han fick dilerium eller vad det heter när han slutat dricka efter en period. Inte så kul när man gick på gymnasiet... Han höll sig i alla fall nykter en längre tid efter den gången.
Fortsätt skriv hur det går för er men försök att fokusera på dig själv och låt han får klara sig själv i sitt supande.

Välkommen Xena
Du har uppmärksammat hur du reagerar på alkohol och är orolig för om det är en varningssignal för att utveckla ett beroende. Klokt av dig att reflektera över detta och fint att du hittat hit. Vi reagerar olika på alkohol och drickande kan få en mängd olika konsekvenser. Att du problematiserar och funderar på hur det är för dig är ett gott tecken. Kunskap och erfarenhet är en bra grund för att göra val som blir bra för dig. Framtiden är påverkbar!

Du nämner viktiga faktorer som är bra att ta på allvar. Jag skulle vilja låna lite utrymme i din tråd för att nämna just de signaler som är värda att tänka till kring. Jag hoppas att det känns relevant för dig.

Att man dricker mer än man avser
Att man vill skära ner eller kontrollera sitt drickande utan att lyckas
Att man spenderar mycket tid till att tänka på alkohol, hur man ska skaffa alkohol eller att återhämta sig då man druckit
Att man känner ett begär ”sug” att få dricka alkohol
Att en effekt av att man dricker alkohol blir att man inte klarar av sin ”roll” på till exempel arbete, i skola eller i familjen
Att man fortsätter dricka trots att det skapar sociala och relationella problem
Att man åsidosätter viktiga åtaganden som arbete, sociala aktiviteter eller fritidsaktiviteter på grund av alkoholanvändning
Att man dricker alkohol trots att man försätter sig i situationer som är fysiskt farliga
Att man fortsätter att dricka trots att man fått fysiska eller psykiska skador.
Att man behöver en större mängd alkohol än tidigare för att uppnå samma effekt eller en markant minskad effekt av samma mängd
Att man får abstinens

Uppfyller man två eller fler av ovan nämnda kriterier så är det bra att dra i handbromsen. Jag hoppas att din tråd tar fart och att andra användare delar med sig av sina erfarenheter. Som sagt, välkommen Xena! Fortsätt gärna att dela med dig av dina tankar här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Tänk på biverkningarna man får av sitt drickande.......

Sitter i väntrummet jag o alla alkisar. Jag är ju en av dem men känner mig inte hemma här.... Tårarna rinner och några a-lagare tittar på mej....
Väntan är 1.20 tim, gör inget men väntan känns olidlig!
Läser på Fass.se om olika tabletter och känner mej livrädd, biverkningarna är ju jättemånga! Dosighet, sömnproblem, ej köra bil, illamående! Har ju tänkt att bli fri från dosigheten. Kommer min man märka nått? Vill ju inte berätta än...
Tankarna är många!
I morgon fyller barnen år, vågar jag ta nån tablett i kväll?
Tänk om jag får mer sömntabletter? Kanske inte får tabletter alls?

Trots att planeringen var gjord så gick du in och tog över ansvaret för din nykterhet och stolthet denna tisdag -bra!! Jag börjar också känna dessa små glädjestunder - det är något nytt för mig också. De känns så rofyllda och jag är helt övertygad att mina beror på att de inte alls har med alkohol att göra. Är det detta som är riktiga livet- där jag får lov att tänka och känna utan alkoholens förlamande påverkan?!
Framåt Rallan mot en till nykter och lycklig helg, för oss och våra älskade familjer!
sommarkatt15

... Och önskan att någon annan skulle bestämma är naturlig, men din styrka sitter i att själv välja väg - det är det som gör dig ännu starkare, men det känner man inte förrän i efterhand...!

Du gör rätt, för det finns inte facit - skydda barnen och skydda dig själv, då blir det rätt!
Sök hjälp, det kommer stärka dig! Det spelar inte så stor roll var du söker hjälp, bara att du söker hjälp! Du kan alltid byta sedan om du behöver, men ta hjälp!!
Kramar

Trodde jag skrivit ett inlägg i måndags, men det hittar jag inte nu. Hoppas så att du har fått ett positivt besked och att väntan nu är över. Kram Fenix!

Bra jobbat, Kvaddad. Snart är det värsta över. Det blir bättre.

Inte många av de medberoendes berättelser här har .... ... jag vill INTE skriva "ett lyckligt slut" i bemärkelsen att missbrukaren blir nykter och relationen blir "bra". Nej, så är det inte. Fler här har, som flygcert, ett lyckligt slut i bemärkelsen att ha hittat vägen till sitt eget liv... tagit makten över sitt eget liv.

Då är det är fler, betydligt fler på missbrukarsidan som klarat av att bli nyktra, bevara sin nykterhet och leva kvar i sin relation. Allt enligt min uppskattning - ingen statistik. Dock - det är möjligt men förutsätter att den som dricker har en egen vilja att sluta och söka och ta emot hjälp.

Jag tror att inte många "på utsidan" kan föreställa sig och/eller förstå hur stenig och tung och oftast lång vägen från medberoende till frihet är... den vägen kan man följa i många trådar här. Kämpa på linker och andra.... du är inte ensam. Sök hjälp! Den finns.
Kram, kram / mt

och tillåt dig att vara svag!
Idag ska du följa din avsikt och ta nya tag o göra det som känns mest rätt!
Kram, kram / mt

Hej linker Nej min man är idag min exman med andra ord det gick verkligen åt helvete efter alla år. Jag var inte tydlig i mitt inlägg att vi gått åt skilda håll min historia är så lik din hur du har det nu. När jag läser vad du går igenom tycker jag att du blir utsatt för psykisk misshandel och blir påmind om min egen helvetestid Önskar ingen det jag upplevt. (som du gör nu) Så än en gång lägg allt fokus och energi på att rädda dig själv. Det är inte lätt men det går,för mig var det inte lätt att sluta upp med medberoendemönstret det hade blivit min identitet att alltid skydda hjälpa och vara orolig. Jag som du också skriver att du gör nu tog sömntabletter och tillslut också lugnande för att orka, bara lite till. Det är det dummaste jag gjort mot mig själv "knarka" för att orka med att leva med någon annan. Det är ju inte värt att skada sig själv men såååå medberoendementalitet. Jag känner igen mig i din beskrivning om läkarens bemötande det är för jävligt. Du förtjänar så mycket mer värdighet i detta möte det hoppas jag att du vet och tror på. Sänder dig här en kram! Så mitt råd till dig än en gång sök hjälp för ditt medberoende och följ inte med gubben han måste sköta sina vårdkontakter själv. Jag och våra barn gick på anhörigskola fick det genom kommunen. Kanske det skulle vara bra för er också detta är ju en anhörigsjukdom som behöver läkas. Min exman har varit nykter i perioder men nu för tiden är han sjuk igen. Detta påverkar hela familjen över generationer. Jag förstår helt och fullt ut dina känslor vet vad skuld och skam vill säga. Du skriver om VILJA! Vad är din vilja med ditt liv? Läskig fråga att besvara för sig själv. Men om det finns ett problem måste det ju rimligtvis också finnas en lösning !!!!!!! Kunde inte i min vildaste fantasi tro att något ljus fanns i mörkret när allt var som värst för mig, men det finns!!!!! Så kämpa!!! Heja dig!!!!! Varmaste kram!!!!

Ja det är verkligen förlamande! Jag vet inte vart jag ska börja o vad jag ska göra som är bäst. Barnen är viktigast o de måste så klart gå först o då måste allt annat stå åt sidan ett tag.
Jag har tänkt att jag ska söka hjälp men vet inte vad som är bäst. Ja det måste finnas lösningar, jag hoppas verkligen det. Känner mig så rädd just nu o är så orolig o jag önskar så att någon kunde säga åt mig , gör så här så blir det bra, jag vill ha ett facit på att jag gör rätt. Imorgon ska jag försöka att ta nya tag o göra det som känns mest rätt.
Kram till dig med <3

Låt inte besvikelsen bli så stor att du ger upp! Men du, KAN du ha A hemma??? Se min tidigare kommentar....

men det går över. Själv hade jag hörselhallucinationer efter flera dygns drickande utan sömn. Du är riktigt stark som håller ut! Många kramar

Underbart kul att läsa!